4

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Yttranden.

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1927 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utbetalande av begravningshjälp
för vissa pensionstagare vid försvar sväsendet.

I en inom andra kammaren av herrar Törnkvist i Karlskrona och Kloo
väckt motion nr 22, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,
har anförts och hemställts följande:

»Vid fastställande av de grunder, efter vilka förtidspension skall utgå
till de arbetare vid försvarsväsendet, som bliva övertaliga på grund av den
minskade försvarsorganisationen, ha de pensionsbestämmelser, som gälla för
daglönare vid flottan, tjänat som utgångspunkt.

I dessa bestämmelser för pensionering av daglönare är föreskrivet, att då
pensionstagare avlider, utgår två månaders pension såsom begravningshjälp.
Avsikten synes hava varit, att den, som avgår med förtidspension, ej skall
bliva i något avseende sämre ställd än den, som pensioneras i vanlig ordning,
varför det torde få anses överensstämma med rättvisa och billighet,
att de förtidspensionerade komma i åtnjutande av begravningshjälp efter
samma grunder, som nu gälla för daglönare vid flottan, vilka pensioneras i
vanlig ordning.

På grund härav liemställes, att riksdagen må besluta, att, då pensionstagare
vid försvarsväsendet, vilken erhållit pension enligt kungl. kungörelsen
nr 10 1926, avlider, begravningshjälp skall utbetalas med belopp utgörande
pension för två månader.»

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret. Nämnda ämbetsverk har i ärendet infordrat
yttranden av marinförvaltningen, som hört direktionen över flottans pensionskassa,
samt av arméförvaltningens civila departement.

Direktionen över flottans pensionskassa har i ärendet anfört följande:

»Jämlikt stadgande!! i § 9 av gällande reglemente för pensionering av
flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879 (S. F. S. nr 63 1879)
samt § 6 i kungl. kungörelsen den 2 december 1904 (S. F. S. nr 58/1904)
och § 7 i kungl. kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering
av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga
daglönare (S. F. S. nr 130 1910) bestås två månaders pension i begravningshjälp
efter avliden pensionerad daglönare vid marinen.

Däremot utgår icke begravningshjälp efter befattningshavare, som pensioneras
jämlikt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente
för flottans pensionskassa den 17 november 1899 (S. F. S. nr 92/1899), alltså
icke efter bland andra verkmästare och mästare vid månadslönarestaten.

Den personal, som avses uti den motionen åberopade kungl. kungörelsen

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 5

den 15 januari 1926 indelas efter arten av inneliavande anställning i tre
grupper:

grupp I: verkmästare och mästare ävensom med dessa jämställda löntagare
vid armén och marinen;

grupp II: förmän, verkstadsföreståndare och maskinister vid armén och
marinen, fodermarskar och stallbetjänter vid armén samt sjukvaktare vid
flottan, ävensom med dessa jämställda löntagare vid armén och marinen; samt

grupp III: daglönare utom förmän vid marinen, andra arbetare, eldare.
hästskötare, tillsyningsmän samt kokerskor och tvätterskor ävensom med
dessa jämställda löntagare vid armén och marinen.

Kungörelsen innehåller icke bestämmelse om utbetalande av begravningshjälp
efter avliden befattningshavare, som avgått med förtidspension.

Under framhållande av att förtidspension icke utbetalas genom flottans
pensionskassa, får direktionen tillika meddela, att från direktionens sida
intet är att erinra mot att begravningshjälp efter förtidspensionerad befattningshavare
tillhörande daglönarstaten och med sådan befattningshavare
jämställd löntagare må utgå enligt ovannämnd beräkningsgrund.»

Marinförvaltningen har såsom eget yttrande åberopat innehållet i det av
direktionen över flottans pensionskassa avgivna yttrandet.

Arméförvaltningens civila departement har anfört, att departementet icke
hade något att erinra mot den i motionen gjorda framställningen.

För egen del har statskontoret yttrat:

»I motionen nr 22 i andra kammaren har hemställts om riksdagens medgivande
därtill, att, då pensionstagare vid föi-svarsväsendet, vilken erhållit
pension enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén
och marinen, avlider, begravningshjälp skall utgå till dödsboet med belopp,
motsvarande pension för två månader. Bifall till detta förslag har tillstyrkts
av arméförvaltningens civila departement och marinförvaltningen. Under
hänvisning till den redogörelse rörande nämnda författning, som av direktionen
över flottans pensionskassa lämnats i dess av marinförvaltningen
åberopade yttrande i ärendet, får statskontoret framhålla, att visserligen
största delen av de förtidspensioner, som av statskontoret beviljats med tilllämpning
av nämnda kungörelse, tillkommit sådana avgående löntagare vid
försvarsväsendet, som eljest skulle hava i sinom tid pensionerats enligt föreskrifterna
om pensionering av daglönare vid marinen och vilkas stärbkus
alltså skulle hava under sådan förutsättning bekommit begravningshjälp till
belopp, motsvarande pension för två månader; att emellertid föl-tidspensionerna
avpassas efter alldeles särskilda bestämmelser och i enlighet med riksdagens
medgivande utgå från allmänna indragningsstaten i likhet med flertalet
av de av riksdagen i särskilda fall beviljade pensioner; samt att den
i förevarande motion föreslagna utsträckningen av rätten till begravningshjälp
icke lämpligen synes böra medgivas under annan förutsättning än
att rätten utsträckes till att gälla även övriga pensionstagare av samma
kategori med pension från allmänna indragningsstaten. Det förefaller nämligen
mindre lämpligt att medgiva ifrågavarande rätt för stärblms efter
den, som var så ung till levnads- och tjänstår att för hans pensionering
måst åberopas föreskrifterna om förtidspensioneringen, men däremot från
sådan rätt utesluta stärbhus efter den, som till följd av uppnådd levnadsoch
tjänstålder pensionerats efter särskild framställning till riksdagen.»

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

Av utredningen framgår, att enligt gällande bestämmelser begravningshjälp
vid dödsfall utgår till stärbhus efter ålderspensioner ad befattningshavare,
tillhörande en av de personalgrupper, vilka avses i kungörelsen
den 15 januari 1926 angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa
övertaliga civila löntagare vid armén och marinen, nämligen daglönare vid
marinen. Begravningshjälp utgår däremot icke till stärbhus efter ålderspensionerade
anställningshavare inom övriga grupper, t. ex. verkmästare och
mästare vid marinen — vilka i allmänhet äro delägare i flottans pensionskassa
och efter uppnådd pensionsålder bliva berättigade till pension därifrån
— eller anställningshavare vid armén tillhörande inrättningar av
olika slag, vilka sistnämnda anställningshavare pläga genom särskilda beslut
av riksdagen tilldelas ålderspension från allmänna indragningsstaten.

Vid nu angivna förhållanden skulle ett bifall till motionen ställa förtidspensionerade
anställningshavare inom vissa grupper i en gynnsammare ställning
än den, som tillkommer motsvarande befattningshavare, vilka kvarstå
i tjänst till uppnådd pensionsålder och då erhålla ålderspension. Då detta
icke torde kunna anses lämpligt, lärer enligt utskottets mening en utsträckning
av rätten till begravningshjälp att gälla jämväl förtidspensionerad
personal icke böra äga rum med mindre dylik rätt medgives även i fråga
om motsvarande grupper av anställningstagare, vilka erhållit ålderspension vare
sig från flottans pensionskassa eller från allmänna indragningsstaten. Frågan
om ett medgivande av sistberörda omfattning lärer emellertid icke för närvarande
lämpligen böra upptagas till prövning. Utskottet vill till stöd för
denna uppfattning framhålla, att spörsmålet om generella författningsbestämmelser
rörande pensionering av icke-ordinarie personal för närvarande är
föremål för behandling inom vederbörande departement och att förslag i
sistnämnda ämne torde vara att förvänta inom en nära framtid. I samband
med behandling av ett dylikt förslag torde statsmakterna bliva i
tillfälle att pröva, huruvida begravningshjälp bör utgå till stärbhus efter
pensionerade icke-ordinarie befattningshavare i allmänhet. Intilldess sådan
prövning ägt rum, synes någon utsträckning av nu gällande rätt till begravningshjälp
för stärbhus efter pensionerad anställningshavare ej böra ske.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 22 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 april 1927.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Litulley, Östergren,
Bodin och Forssberg;

från andra kammaren: herrar Olsson i Berg, Wikström, Kloo, Höglund, Molander,
Heiding, Eklund och Thore.

Reservationer

av herr Kloo, som förklarat sig anse, att rätt till begravningshjälp borde
medgivas i fråga om förtidspensionerade anställningshavare i ställning närmast
motsvarande den personalgrupp, beträffande vilken begravningshjälp
nu utginge till stärbhus efter ålderspensionerad anställningshavare, och i
anslutning till denna uppfattning hemställt,

att riksdagen i anledning av förevarande motion II: 22,
må medgiva, att till stärbhus efter avliden förtidspensionerad
anställningshavare, tillhörande marinen och hänförlig
till grupp II eller III i § 3 av kungörelsen den 15
januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning
åt vissa övertaliga civila löntagare vid
armén och marinen, må från allmänna indragningsstaten
utbetalas begravningshjälp med belopp, motsvarande
förtidspension för två månader; samt

av herr Östergren, som instämt med herr Kloo.