Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

9

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1927 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om inrättande av ett
riksbankens avdelningskontor i Hälsingborg.

I en inom andra kammaren av herr Lovén väckt, till bankoutskottets förberedande
behandling hänvisad motion nr 65 föreslås, att fullmäktige i
riksbanken måtte erhålla i uppdrag att till 1928 års riksdags bankoutskott
inkomma med förslag om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i
Hälsingborg; och anföres i motionen härom följande:

»I motion till fjolårets riksdag hemställde undertecknad och Bergström, att
riksdagen skulle besluta inrättandet av ett riksbankens avdelningskontor i
Hälsingborg, men motionen blev, sedan bankofullmäktige avstyrkt bifall till
densamma, av riksdagen avslagen. Fullmäktiges avstyrkande ståndpunkt
motiverades uteslutande därmed att den dåvarande tidpunkten icke syntes
fullmäktige ''lämplig för nya avdelningskontor’ -— det gällde dock blott ett
sådant kontor. ''Minskningen av sedelcirkulationen samt av kontorens rediskontering’
voro, enligt fullmäktiges mening, tecken på tillbakagång i den
allmänna affärsrörelsen inom landet.

När jag nu åter för fram frågan om inrättandet av ett riksbankskontor i
Hälsingborg, är denna upprepning icke föranledd av att nyssnämnda konjunkturtecken
bebåda bättre tider — så är nämligen icke fallet — utan anledningen
till att jag icke vill släppa denna fråga beror i icke ringa mån
därpå, att det för mig och för åtskilliga av näringslivets representanter i Hälsingborg
synes vara en självklar sak, att riksbanken bör bereda Hälsingborg,
landets femte stad (i vissa avseenden t. o. m. dess fjärde) förmånen av ett
bankens avdelningskontor. Därtill har jag i detta förslag flyttat tidpunkten
för kontorets inrättande till år 1928, varigenom fullmäktige eventuellt lättare
kunna acceptera den förstärkning av den svenska riksbankens organisation,
som förslaget enligt min uppfattning innebär.

Beträffande den närmare motiveringen för ett riksbankskontors inrättande
i Hälsingborg anhåller jag, under hänvisning till förutnämnda fjolårsmotion,
få ytterligare anföra följande.

Enligt senast tillgängliga statistik är Hälsingborg till folkmängden (med
över 52,000 inv.) landets femte stad; i fråga om bevillningstaxerad inkomst
av fabriksindustri år 1924 likaledes den femte i ordningen och i fråga om till
bevillning taxerad inkomst år 1925 till och med landets fjärde stad.

överhuvudtaget är Hälsingborg en stad av sådana dimensioner, att det
oberoende av konjunkturläget synes oss påkallat, att riksbanken därstädes
blir representerad genom avdelningskontor. Samma uppfattning ha f. ö. riksbankens
fullmäktige förut haft. Sålunda uttalade fullmäktige i skrivelse till
1904 års riksdag — efter att ha framhållit, hurusom riksbanken i ett och

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

samma län borde kunna bli representerad genom mer än ett kontor — följande
(yttrandet var föranlett av motion om kontors inrättande i Borås):

’I själva verket är detta fallet i mer än ett län och i vissa andra gives det
utom residensstäderna orter, vilkas befolkningsförhållanden och affärsliv äro
av beskaffenhet att kunna föranleda till anordnandet därstädes av ett riksbankskontor.
Riksbankens verksamhet i och för sig fordrar visserligen icke för närvarande
med nödvändighet, att nya avdelningskontor öppnas, sedan i varje
län utom Stockholms dylika kontor blivit inrättade, men däremot torde det för
affärslivet inom landet få anses fördelaktigt, om riksbankens verksamhet utsträcktes
till vissa mera betydande städer, och tillåta sig fullmäktige med avseende
härpå erinra, att utom den i motionen framhållna staden Ilorås, följande
städer kunna, från söder till norr räknat, nämnas såsom lämpliga platser
för avdelningskontor av riksbanken, nämlige Hälsigborg, Norrköping, Eskilstuna
och Sundsvall.’

Och bankoutskottet vid 1904 års riksdag konstaterade,

’att riksbanken genom inrättandet av avdelningskontor i vissa större städer,
som voro centralpunkter för affärsliv och industri, skulle befordra sin uppgift
att underlätta och reglera den allmänna rörelsen inom landet samt därigenom
gagna både affärslivet och den enskilda bankrörelse, som kunde drivas på en
dylik ort.’

Än mera intressant och belysande frågan om inrättande av nya riksbankskontor
är ett uttalande från bankofullmäktige till bankoutskottet vid 1910 års
riksdag i samband med förslag från fullmäktige om inrättande av ett avdelningskontor
i Norrköping (vilket förslag även bifölls, varigenom Norrköpingskontoret
blev det sista av riksbankens kontor hittills). Bankofullmäktige
anförde bl. a.:

''Enligt fullmäktiges åsikt är det icke blott i allmänhetens utan även i riksbankens
intresse, att bankens verksamhet utsträckes till de mera betydande
affärscentra i landet. Även om en centralbank kan i många hänseenden betecknas
såsom en bankernas bank i landet, har man dock insett nödvändigheten
av att centralbanken, för att rätt kunna fylla sin uppgift som sådan och
följa med affärslivets växlingar, jämväl uppehåller direkta förbindelser med
industri och handel. Men för detta ändamål är det en förutsättning, att riksbanken
skall genom egna organ vara representerad på de större affärsplatserna.
I de flesta länder på kontinenten har denna tendens redan länge gjort
sig gällande, och antalet avdelningskontor i de stora centralbankerna i Tyskland,
Frankrike, Österrike m. fl. länder räknas därför i hnndradetal.

Det senaste avdelningskontor, som i riksbanken inrättats, var i Sundsvall år
1905. Då fem år förflutit sedan dess och den ekonomiska världskris, som utbröt
år 1907, numera får anses vara i huvudsak över, om ock krisens verkningar
ännu i vårt land på många sätt göra sig kännbara, samt riksbankens
egen ställning är mer än vanligt stark, torde den nuvarande tidpunkten kunna
betraktas såsom lämplig för utsträckandet av bankens verksamhet till en ny
plats.’

Ovanstående uttalande får anses märkligt ur flera synpunkter.

För det första är det av intresse konstatera, att år 1910 var frih. Langenskiöld
förste deputerad och nuvarande deputeranden Norberg deputerad för
avdelningskontoren. Vilka åsikter man än i övrigt må hysa om frih. Langenskiölds
allmänna politiska och ekonomiska uppfattning, lär det icke av någon
förnekas, att han som deputerad förstod att markera riksbankens ställning som
centralbank och förskaffa banken respekt inåt och utåt. Han torde -— liksom

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

11

väl till en början även hans efterträdare -— i många stycken ha följt tyska förebilder,
och i vilken hög grad det tyska bankväsendet bidragit att stärka det
tyska näringslivet torde ju vara allmänt känt.

För det andra observerar man i det citerade uttalandet vad som framhålles
om nödvändigheten för en centralbank att uppehålla direkta förbindelser med
industri och handel, varför centralbanken även bör vara representerad å de
större affärsplatserna.

Såsom jag påpekade i fjolårsmotionen har bankoutskotlet tidigare haft anledning
understryka önskvärdheten av att riksbanken uppehåller direkta förbindelser
med näringslivet, d. v. s. samma ståndpunkt som bankofullmäktige
intogo år 1910. Tyska riksbankens president, d:r Schacht, har senast i ett uttalande
av okt. 1926 betonat ungefär detsamma. Reichsbank är bankernas
bank, men samtidigt uppehåller banken kontakten med näringslivet. Icke
minst inför den bankkoncentration, som alltjämt pågår i vårt land, förefaller
det synnerligen önskvärt, att en affärsman i riksbanken kan få den växelkredit,
varav han bär behov, förutsatt att han i övrigt uppfyller de krav, centralbanken
med fog kan framställa. En dylik, visserligen mycket begränsad konkurrens
kan i någon mån utgöra ett nyttigt korrektiv mot de skadliga verkningarna
av kartelltendenserna inom det privata bankväsendet. Hälsingborg
är ett stort affärscentrum, och den anförda motiveringen talar starkt för att
staden får möjlighet att begagna sig av ett riksbankskontors tjänster — samtidigt
som riksbanken därigenom kommer i beröring med viktiga delar av vårt
lands näringsliv. — Reichsbank både vid utgången av 1925 icke mindre än 449
st. filialer av olika storlekstyper.

För det tredje finner man i det citerade fullmäktigeuttalandet en tydlig analogi
med nuvarande situation. I båda fallen har vårt land passerat en svår
ekonomisk kris, ehuru vi kanske nu hunnit bra mycket längre på tillfrisknandets
väg än som 1910 var fallet. I båda fallen är riksbankens ställning
stark, dock betydligt starkare nu än 1910. Bankens fonder utgöra för närvarande,
avbetalningsfonden inberäknad, icke mindre än 100 millioner kr. mot
75 millioner år 1910.

Det ekonomiska livet fortlöper ju under omväxlande hög- och lågkonjunktur.
Om vi än för närvarande befinna oss i en vågdal, torde vara befogat
att antaga, att vi gå mot livligare rörelse. Den officiella publikationen ''Ekonomisk
översikt’ konstaterade redan i augusti ''en utveckling av den ekonomiska
ställningen i övervägande gynnsam riktning’, och i november fann
samma publikation, ''att det svenska näringslivets läge även under de sista
månaderna i någon mån förbättrats’. Andra auktoritativa uttalanden gå i
samma riktning. Under sådana förhållanden synes icke förefinnas anledning
att förneka riksbanken den naturliga komplettering av dess organisation,
som ett avdelningskontor i den störa affärsstaden Hälsingborg utgör
— i all synnerhet icke, eftersom en dylik utvidgning, såsom det visades i
fjolårsmotionen, icke kan väntas medföra någon olägenhet för riksbankens
egen ekonomi.»

Utskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges i riksbanken yttrande
i ärendet; och hava med anledning härav fullmäktige i skrivelse den 10 nästlidna
februari till en början erinrat, att i fråga om en motion i samma sak
vid 1926 års riksdag fullmäktige i skrivelse till utskottet den It februari
nämnda år yttrat följande:

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Fullmäktige

riksbanken

1926.

Fullmäktige

1927.

i »Såsom motionären framhåller har frågan om inrättande av ett riksbankens
avdelningskontor i Hälsingborg vid flera föregående tillfällen varit föremål
för behandling såväl bos fullmäktige som inom riksdagen utan att vinna
riksdagens bifall.

Sedan bankoutskottet år 1912 avvisat framställningar i nämnda syfte, tillstyrkte
utskottet i sitt utlåtande nr 20 vid 1913 års riksdag förslag om inrättande
av ett riksbankens avdelningskontor i Hälsingborg, men dock under
angivande av den bestämda förutsättningen, att kontoret inrättades efter den
av fullmäktige samtidigt ifrågasatta förenklade organisationsform för riksbankens
kontor, vars genomförande borde ställa sig ej obetydligt billigare
än med ett kontor av det vanliga slaget.

Sistnämnda års riksdag avslog dock utskottets berörda förslag.

Emellertid blev, som bekant, omförmälda förenklade organisation av riksbankens
avdelningskontor enligt beslut vid 1914 års senare riksdag genomförd
först vid avdelningskontoret i Mariestad och sedan vid några andra
avdelningskontor, så att denna organisation från och med år 191C> gällde för
sammanlagt nio av avdelningskontoren.

Sedan den nya förenklade typen av sådana kontor hunnit med enligt fullmäktiges
dåvarande mening tillfredsställande resultat prövas, funno fullmäktige
frågan om inrättande av nya avdelningskontor därmed hava kommit i
ett nytt läge samt föreslogo med anledning därav i skrivelse till 1916 års
bankoutskott inrättande av avdelningskontor i Hälsingborg och tre andra
större städer. Därvid uttalade fullmäktige ånyo sin tidigare meddelade uppfattning,
att avdelningskontor borde förutom i residensstäderna och de övriga
orter, där riksbankskontor redan funnes, efter hand inrättas även på
andra platser, vilka med hänsyn till befolkningens storlek och näringslivets
utveckling kunna göra skäliga anspråk på de fördelar, affärsrörelsen på
platsen kunde draga av ett riksbankens avdelningskontor.

Enär omfattningen av riksbankens rörelse inom landet icke för det dåvarande
ansågs påkalla inrättande av nya avdelningskontor, fann utskottet ej
skäl tillstyrka fullmäktiges sist berörda framställning.

Därefter har beträffande avdelningskontoren den väsentliga ändringen inträtt,
att med införande av ny lönereglering för riksbanken från och med år
1922 nyss omförmälda förenklade organisation enligt 1914 års riksdags beslut
ej vidare kommit till användning, utan har man beträffande de omorganiserade
nio kontoren återgått till den äldre typen för riksbankens mindre
kontor, särskilt på den grund, att den förenklade typen icke visat sig fullt
tillfredsställande från kontrollsynpunkt.

Därmed har en av förutsättningarna för fullmäktiges tidigare förslag angående
inrättande av ett avdelningskontor i Hälsingborg bortfallit.

Den fortgående minskningen av sedelcirkulationen samt av bankernas rediskontering
hos riksbanken äro tecken till tillbakagång i den allmänna
affärsrörelsen inom landet. Den nuvarande tidpunkten synes därför fullmäktige
icke vara lämplig för inrättandet av nya avdelningskontor.

Fullmäktige finna sig alltså icke kunna tillstyrka bifall till motionen.»

I ovanberörda skrivelse hava fullmäktige vidare anfört, att, sedan fullmäktige
avgåvo förestående yttrande, ingenting inträffat, som kunnat komma
fullmäktige att ändra sin sålunda intagna ståndpunkt. Fullmäktige ansåge
därför, att nu ifrågavarande motion icke borde bifallas. När förändrade för -

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

13

hållanden kunde påkalla inrättande av nya avdelningskontor för riksbanken,
skulle fullmäktige icke underlåta att därom hos bankoutskottet gorå framställning.

Såsom av det anförda framgår, förelåg en liknande motion till behandling
vid 1926 års riksdag. Bankoutskottet avstyrkte i avgivet utlåtande
motionen. I utlåtandet återgives till en början fullmäktiges i riksbanken
här ovan intagna yttrande. Vidare omförmäles, att i anledning av motionen
Hälsingborgs köpmannaförening till utskottet inkommit med en skrivelse,
däri hemställts, att motionen måtte av utskottet tillstyrkas, vilken skrivelse
jämväl finnes intagen i utskottets berörda utlåtande.

Ytterligare innehåller utlåtandet följande uppgifter från fullmäktige beträffande
de kostnader, som skulle föranledas genom inrättande av ett avdelningskontor
i Hälsingborg:

»1) Avlöningsstat: 1 verkställande styrelseledamot .. kr. 12,000
2 ordinarie styrelseledamöter .... » 4,000

1 kamrer 22 :a graden .......... » 6,168

(Hälsingborg till- 1 kassör 20:e graden............ » 5,454

hör ortsgrupp D.) missräkningspenningar .......... » 750 j lägsta

1 registrator 18:e graden ........ » 4,782 löneklass

1 kammarskrivare 16:e graden .. » 4,128

1 bankvaktmästare 6:e graden .... » 2,388

kr. 39,670

Genom minskad sedelräkning i Malmö torde 1 tjänst

i 16:e lönegraden därstädes kunna indragas ...... » 4,284

kr. 35,386

Dyrtidstillägg enl. nu gällande index -------- cirka

2) Kontorshyra för banklokal och bankvaktmästare

3) Förvaltning sutgifter ..........................

» 9.000 kr. 44,386

......... » 8,000

......... » 7,000

Summa kr. 59,386

Här är att märka, att avlöningarna beräknats efter lägsta löneklassen och
att siffrorna i realiteten komma att ställa sig något högre.»

I samband härmed meddelades, att utgifterna i dess helhet för kontoren i
Halmstad och Vänersborg för år 1925 utgjort respektive kr. 68,402:95 och
62,576: 61.

Slutligen yttrade utskottet följande:

»Enligt vad som framgår av såväl motionen som fullmäktiges ovanintagna
yttrande, har frågan om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i
Hälsingborg vid flera föregående tillfällen varit föremål för behandling. I
anledning av framställning från stadsfullmäktige i Hälsingborg hemställde
fullmäktige i skrivelse till bankoutskottet den 25 januari 1912, att utskottet
måtte hos riksdagen förorda inrättandet av ett avdelningskontor i Hälsingborg.
Denna framställning föranledde emellertid icke någon utskottets åtgärd.

Utskottet.

Utskottets
yttrande
" 1926.

14

Bankoutskottets utlutande Nr 26.

Utskottets
yttrande
'' 1927.

Vid 1913 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner om inrättande
av ett avdelningskontor i Hälsingborg, och fann utskottet sig böra i
enlighet med fullmäktiges tillstyrkande förorda förslaget, dock under den
av fullmäktige angivna bestämda förutsättningen alt kontoret inrättades
efter viss förenklad organisationsform. Första kammaren biföll utskottets
hemställan, varemot andra kammaren avslog densamma. Vid därefter anställd
gemensam omröstning avslog riksdagen med 207 röster mot 125 utskottets
hemställan.

Sedan den ifrågasatta förenklade organisationsformen för riksbankens kontor
på grund av riksdagens beslut efter hand genomförts vid några av avdelningskontoren,
hemställde fullmäktige i skrivelse till bankoutskottet den 20
januari 1916 om utverkande av riksdagens bemyndigande för fullmäktige att
under åren 1916 och 1917 inrätta avdelningskontor i städerna Hälsingborg.
Eskilstuna, Borås och Skövde. Utskottet, som ansåg omfattningen av riksbankens
rörelse inom landet icke för det dåvarande påkalla inrättandet av nya
avdelningskontor, fann ej skäl tillstyrka fullmäktiges berörda framställning.

I motionen erinras, hurusom redan 1904 års bankoutskott i samband med
då väckt förslag om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i Borås
bland annat uttalat den mening, att riksbanken genom inrättande av avdelningskontor
i vissa större städer, som vore centralpunkter för affärsliv och
industri, skulle befordra sin uppgift att underlätta och reglera den allmänna
rörelsen inom landet samt därigenom gagna både affärslivet och den enskilda
bankrörelse, som kunde drivas på en dylik ort. Tillika anförde utskottet,
att enligt utskottets uppfattning fullmäktige icke torde komma att underlåta
att, när de funne tidpunkten lämplig för utvidgning uti ifrågavarande riktning
av bankens verksamhet, hos riksdagen därom göra framställning och samtidigt
föreslå den ordning, i vilken nya avdelningskontor av riksbanken borde
inrättas. På därom av fullmäktige gjorda framställningar hava sedermera
kontor öppnats dels år 1905 i Sundsvall, dels ock år 1910 i Norrköping.

De synpunkter, som enligt vad nyss anförts redan år 1904 framhöllos i
fråga om inrättande av nya riksbankskontor, anser utskottet allt fortfarande
äga giltighet. Fullmäktige hava emellertid i sitt här ovan intagna yttrande
erinrat, att den fortgående minskningen av sedelcirkulationen ävensom av
bankernas ^diskontering hos riksbanken vore ett tecken till tillbakagång i
den allmänna affärsrörelsen inom landet. Den nuvarande tidpunkten syntes
därför fullmäktige icke vara lämplig för inrättande av nya avdelningskontor.
Utskottet kan för sin del icke annat än instämma i detta fullmäktiges uttalande
och anser sig därför höra i likhet med fullmäktige avstyrka bifall till motionen.
Därest förändrade förhållanden skulle påkalla inrättandet av nya riksbankskontor,
varom fullmäktige då icke lära underlåta att hos riksdagen göra
framställning, vill det synas utskottet, som om staden Hälsingborg därvid
särskilt borde komma i åtanke.»

Motionen föranledde i enlighet med utskottets hemställan icke någon riksdagens
åtgärd.

Då några nya skäl icke blivit anförda av beskaffenhet att ändra den
ståndpunkt utskottet förlidet år intagit i denna fråga, får utskottet hemställa,

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

15

att förevarande motion II: 65 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1927.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Johansson
i Friggeråker, Ström, Andersson i Hedsta, Abrahamsson och Sanden;

från andra kammaren: herrar Borggren, Bäcklund, Lovén, Wikström, Kloo, Paulsen,
Ernfors och Heiding.

Reservation

av herrar Bäcklund, Lovén och Kloo, vilka inom utskottet yrkat, att utskottet
måtte föreslå riksdagen besluta uppdraga åt fullmäktige i riksbanken
att låta utreda frågan om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i
Hälsingborg samt att därefter till bankoutskottet inkomma med förslag i
ämnet.