Banlcoutskottets utlåtande Nr 21.
5
21.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1827 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående viss
ändring i reglementet för statens pensionsanstalt.
I en inom andra kammaren av herr Gustafson i Kasenberg vackt, till
bankoutskottets förberedande behandbng hänvisad motion nr 100 har anförts
och hemställts följande:
»Det har förekommit att folkskollärare, som uppnått den föreskrivna
pensionsåldern av 60 år, nödgats att avgå, innan han uppnått det för full
pensions erhållande erforderliga antalet tjänsteår, nämligen 33, och därigenom
gått miste om en avsevärd del av pensionsbeloppet, ehuru tjänstgöringen
varit oförvitlig och sagda tjänsteålder hade kunnat uppnås inom
den i K. Reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. av den 81/u 1919, § 18, mom. 2 stadgade tiden av 5 år.
Det synes rättvist och billigt, att hithörande bestämmelser få sådan
lydelse, att en lärare, som står inför avslutningen av ett mångårigt arbete
i folkskolans tjänst, så långt möjligt får full pension tryggad åt sig.
Häremot lärer icke med fog kunna anföras, att de äldre lärarnas avgång
från tjänsten för tillfället behöver påskyndas, därför att för det närvarande
ett abnormt överskott på unga lärare finnes; ty vilka åtgärder som än häremot
synas behövliga torde icke ett sådant tillbakasattande av de ordinaries
rätt, som här påvisats, däribland böra förekomma.
Jag får därför hemställa, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning, om och i vad mån ändrade bestämmelser
av ovan antytt innehåll kunna införas i K. Reglementet för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. av den 31 december 1919
och för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
»
Enligt de i reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl. — numera statens pensionsanstalt
— intagna särskilda bestämmelserna angående folkskollärare m. fl.
(Kap. IV) gäller för sådan lärare en pensionsålder av 60 år (§ 46), och
för hel tjänstepensions erhållande fordras 33 tjänstår (§ 47). Skyldighet att
avgå från tjänsten åligger enligt reglementets allmänna bestämmelser om
tjänstepension (Kap. II) befattningshavare, när han uppnått pensionsåldern
Utskottet.
6
B a rik o lits kottets'' utlåtande Nr 21.
(§ 18 mom. 1 a); likväl må befatttningshavare efter uppnådd pensionsålder
av vederbörande huvudman tillåtas kvarstå i befattningen, därest och så
länge han prövas på ett tillfredsställande sätt kunna sköta tjänsten, dock
högst 5 år (§ 18 mom. 2). Beträffande meddelande av tillstånd att kvarstå
efter uppnådd pensionsålder gäller för folkskollärare, att sådant tillstånd
må av huvudmannen beviljas endast under förutsättning att det tillstyrkts
av vederbörande folkskolinspektör (§ 50). Beträffande beloppet av genast
börjande tjänstepension vid avgång efter uppnådd pensionsålder är stadgat
(§ 24 mom. 1 a), att pensionen är lika med befattningens tjänstepensionsunderlag,
om den avgående räknar föreskrivet antal tjänstår; är tjänstårens
antal mindre, avkortas pensionen i förhållande därtill.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att frågan om höjning av folkskollärares
pensionsålder på grund av väckta motioner varit föremål för
prövning av såväl 1923 som 1924 års riksdagar. Förslag om sådan höjning
hava vid båda dessa tillfällen avstyrkts av bankoutskottet samt av
riksdagen avslagits. Till stöd för utskottets ståndpunkt i frågan har bland
annat framhållits, att det visserligen för staten måste vara angeläget, att
folkskollärarnas arbetskraft i tillbörlig grad utnyttjades men att å andra
sidan starka skäl talade för att i fråga om dessa lärare bibehålla en
lägre pensionsålder än den, som i allmänhet fastställts för civila befattningshavare
i statens tjänst. Vid ärendets behandling år 1924 erinrade
utskottet (utlåtande nr 10) om det nyss omförmälda stadgande, enligt
vilket vederbörande skolmyndigheter kunde medgiva lärare tillstånd att
under högst 5 år efter uppnådd pensionsålder kvarstå i tjänst. Utskottet
framhöll, att såvitt erfarenheten givit vid handen denna bestämmelse syntes
i avsevärd utsträckning hava vunnit tillämpning i de fall, där vederbörande
lärare funnits även efter uppnådda 60 levnadsår kunna på tillfredsställande
sätt bestrida sin tjänst.
De i nyssnämnda reglemente intagna bestämmelserna om tillstånd för
ifrågavarande befattningshavare att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder
hava avfattats i anslutning till motsvarande stadganden beträffande
civila befattningshavare i statstjänst. Föreskrifterna i fråga måste enligt
utskottets mening anses vara avvägda med skälig hänsyn till å ena sidan
nödvändigheten av att upprätthålla en i betraktande av tjänstens krav ej
allt för hög avgångsålder och å andra sidan önskvärdheten av att i de
fall, där sådant finnes vara möjligt, även efter pensionsåldern kunna i tillbörlig
grad utnyttja befattningshavarnas arbetskraft. Att, på sätt motionären
hemställt, vidtaga ändringar i bestämmelserna i syfte att tillförsäkra
befattningshavarna rätt att inom den stadgade maximigränsen av 5 år
kvarstå i tjänst så lång tid, som kan erfordras för att vederbörande må erhålla
hel pension, har utskottet under sådana förhållanden ansett sig ej kunna
tillstyrka. På grund härav har utskottet funnit sig ej böra förorda, att
riksdagen skulle i antytt syfte avlåta skrivelse till Kungl Maj:t.
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
7
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion 11:100 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 februari 1927.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Närvarande: Se anteckning vid utlåtandet nr 20.