Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
11
i\r 9.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1927 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
tullfrihet för med bly överdraget bandjärn av vissa dimensioner.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 44, har herr Eriksson i Västbro hemställt,
»att riksdagen måtte besluta, att rubriken 731 i gällande tulltaxa skall
erhålla följande ändrade lydelse:
Kallvalsat eller kalldraget järn etc.:
platt etc.:
av mindre än 0.4 mm. tjocklek:
731 a överdraget med bly............................................................ fritt
731 b annat.................................................................................... 100 kg. 8: —».
Till stöd för förslaget har motionären anfört följande:
»Enligt nu gällande tulltaxas bestämmelser äro med rent eller tennhaltigt
bly överdragna plåtar av högst 0.3 millimeters tjocklek (rubrik 742 a)
tullfria. Förblyat (kallvalsat) bandjärn av samma dimension är däremot,
såsom hänförligt till rubrik 731, belagt med en tull av 8 kronor per 100 kilogram.
Sistnämnda rubrik omfattar nämligen kallvalsat eller kalldraget
järn i stänger, knippor eller ringar, utan avseende på genomskärningens
form, över 10 millimeter i största dimension av tvärsektion (bredd):
platt: av mindre än 0.4 millimeters tjocklek.
Förblyat bandjärn av ovan angivna tjocklek användes inom den elektriska
kabeltillverkningen för framställning av s. k. kuhloledning, i vilken
bandjärnet bildar skyddsomhölje, samt vid tillverkning av isoleringsrör
(Bergmannsrör) av viss typ. Den årliga förbrukningen här i landet av
förblyat bandjärn för ovannämnda ändamål lärer kunna anslås till omkring
190 ton. Såvitt jag kunnat finna, förekommer icke någon användning
i större utsträckning av nämnda vara för1 annat ändamål.
Vid tiden för den nuvarande tulltaxans tillkomst var kuhloledning ej
föremål för tillverkning här i landet, enär tillverkningen då åtnjöt patentskydd.
Vid avvägningen av tullskyddet för den elektriska kahelindustrien
har därför uppmärksamhet ej ägnats åt denna artikel. Med hänsyn till
omhöljets beskaffenhet och diameterns storlek hänföres densamma till rubrik
913 med en tull av 10 öre per kilogram och drager sålunda samma tull
som blyarmerade telefonkablar, vilka per viktenhet räknat betinga avsevärt
lägre pris. Under det att värdet å de sistnämnda i genomsnitt torde
utgöra omkring 1 krona 20 öre per kilogram, betingar kuhloledning ett
genomsnittspris av mer än 2 kronor per kilogram räknat. Sedan patentskyddet
utgått, hava flera av våra kabelfabriker upptagit tillverkningen
av kuhloledning, som utgör en betydande konsumtionsartikel. Industrien,
som på ifrågavarande område har att vidkännas en besvärande utländsk
Motionen.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
Utskottet.
konkurrens, belastas emellertid även av tullskyddet å halvfabrikaten. Tullen
å i ett kilogram kuhloledning av den vanligaste dimensionen ingående
materiali er utgör såsom följer:
Gram |
Tullsats |
Tull öre |
|
I-''örblyat järnband ..................... |
......................... 413 |
8 |
3.3 |
Vävnad....................................... |
....................... 45 |
70 |
3.15 |
j Koppartråd ................................ |
........................ 200 |
10 |
2_ |
(Papper....................................... |
........................ 124 |
10 |
1.24 |
(Kautschuk ................................. |
........................ 218 |
— ; |
|
Summa) 1,000 |
— |
9.0!! |
Sedan den å halvfabrikaten belöpande tullen avräknats, återstår sålunda
av det nominella tullskyddet för kuhloledning endast omkring 1/3 öre.
Till framställning av för ovannämnda ändamål avsett bandjärn erfordras
ej kvalitetsjärn utan användes ordinärt järn, som i utlandet framställes
till priser, med vilka, såsom nogsamt är bekant, våra järnverk icke
kunna konkurrera. För att icke bliva utestängda i konkurrensen med utländska
tillverkare hava därför de inhemska kabelfabrikerna måst täcka
sitt behov av förblyat bandjärn till ojämförligt största delen genom import.
Härvid har i någon mån bidragit det förhållandet, att våra svenska
järnverk ej äro inrättade för att verkställa förblyingen av bandjärnet,
vilket emellertid av tekniska skäl lämpligast bör ske omedelbart efter
bandjärnets framställning, samt att ej heller kabelverken funnit ekonomiskt
lönande att inrätta sig för denna behandling av detsamma.
Vad nu anförts gäller i tillämpliga delar iiven sådant förblyat bandjärn,
som användes för framställning av ovannämnda slag av isoleringsrör.
Då den nu gällande tullen å förblyat bandjäm av de dimensioner, som
här avses, visat sig ej fylla sin uppgift såsom skyddstull utan endast innebär
en belastning för kabelindustrien och inverkar fördyrande på ett för
elektrifieringens genomförande viktigt material och, såvitt jag kunnat
finna, ett borttagande av tullen ej skulle skada några berättigade inhemska
intressen, synes anledning ej förefinnas att längre bibehålla densamma.»
Vad motionären sålunda såsom skäl för sitt förslag anfört synes utskottet
ådagalägga, att den betydelse, som ifrågavarande tullsats, i vad den
avser förblyat järn, kan äga för de svenska järnverken, är synnerligen
ringa och i varje fall icke kan motväga olägenheten av den fördyring av
ett för den inhemska kabelfabrikationen nödvändigt halvfabrikat, som
tullen medför. Genomförandet av tullfrihet för förblyat bandjärn synes
också stå i god överensstämmelse med tullagstiftningen i fråga om förtent
och förblyad järnplåt. Även då det gällt sistnämnda båda artiklar har
framställning inom landet visat sig ekonomiskt ofördelaktig, vårföre till
förmån för, bland annat, konservindustrien och tändsticksindustrien tullfrihet
för desamma blivit fastställd.
Den officiella statistiken utvisar, att införseln av kallvalsat järn av
mindre än 0.4 mm. tjocklek utgjort år 1925 251,214 kilogram, under det
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
13
att exporten av dylikt järn under samma år belöpt sig till icke mindre än
1,408,774 kilogram. Enligt vad utskottet inhämtat lär förbrukningen av
sådant förblyat bandjärn, som skulle beröras av den ifrågasatta tullfriheten,
icke överstiga 190,000 kilogram per år. Av sålunda anförda siffror
finner man, dels att de svenska kallvalsverken hava en betydande exportmarknad
för sina speciella tillverkningar, dels ock att den i motionen föreslagna
tullfriheten icke är av någon avsevärd statsfinansiell betydelse.
Beträffande tjockleken av det bandjärn, som användes för här ifrågavarande
ändamål, har upplysts, att densamma vanligen uppgår till
emellan 0.15 och 0.2 mm. före förblyingen och efter denna arbetsprocedur
till emellan 0.2 och 0.3 mm. Med hänsyn till understundom förekommande
ojämnheter i överdraget torde emellertid gränsen böra sättas vid
0.4 mm., vilket även innebär en tariffteknisk fördel.
I det bly, varmed järnet är överdraget, förekommer måhända understundom
en mindre tillsats av antimon eller annan legeringsmetall. Eu
dylik tillsats bör givetvis icke hindra varans hänförande till den av utskottet
föreslagna nya rubriken med tullfrihet.
Vid behandlingen av detta ärende har utskottet anlitat byråchefen i
generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av herr Erikssons i Västbro
förevarande motion II: 44, angående tullfrihet för
med bly överdraget bandjärn av vissa dimensioner,
måtte besluta, att rubriken 731 i gällande tulltaxa skall
erhålla följande ändrade lydelse:
Kallvalsat eller kalldraget järn i
stänger, knippor eller ringar, utan
avseende på genomskärningens form,
över 10 mm. i största dimension av
tvärsektion (bredd):
platt (med två motstående sidor
större än de två övriga):
av mindre än 0.4 mm.tjocklek:
731 a överdraget med bly ......... fritt
731 b annat ................................. 100 kg. 8: —.
Stockholm den 17 februari 1927.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
2
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sand. i höft. (Sr G—9.)
14 |
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. |
Närvarande: |
herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Bärg, Rune, Wigforss, Boman, |
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.