Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 7

Nr S.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1927 kl. 3 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
sänkning av tullen å ämnen för skoläster.

V (l:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 37, hava herrar Lindgren och Åkerberg hemställt, »att riksdagen
måtte besluta, att rubrik 242 i gällande tulltaxa måtte erhålla
följande ändrade lydelse:

Block och läster för tillverkning av skodon samt ämnen för dylika
läster; ävensom träskor och ämnen till infattning av borstar (s. k. borstträn)
samt formar för industriella ändamål, 1 kilogram 10 öre.»

Ändringen består däri, att i den nuvarande lydelsen införts orden »samt
ämnen för dylika läster». För dylika ämnen, s. k. råläster, innehåller
den nuvarande tulltaxan icke någon bestämmelse. Då tullbehandlingen
av råläster — utsågade stycken av oarbetat virke, vilka genom en grövre
förarbetning erhållit en för den vidare bearbetningen lämplig form — vid
ett tillfälle i november 1914 drogs inför generaltullstyrelsens prövning,
beslöt styrelsen, att varan skulle hänföras till ovannämnda rubrik 242,
varvid rålästerna sålunda kommo att beläggas med samma tull som de
färdigarbetade lästerna. Emellertid blev nämnda tullbehandling genom
anförda besvär sedermera underställd regeringsrättens prövning. I utslag
den 19 oktober 1923 förklarade regeringsrätten, att de i målet ifrågakomna
varorna skulle i tullbehandlingsavseende hänföras till tulltaxerubriken 259,
vilken omfattar i taxan ej särskilt nämnda, bearbetade trävaror av vissa
slag och för vilken gäller en tullsats av 30 öre för kilogram.

Den sålunda ändrade tullbehandlingen av råläster föranledde svenska
skofabrikantföreningen och en lästfabrik i landet att i februari 1924 till
Kungl. Maj:t ingiva särskilda framställningar om proposition till riksdagen,
i syfte att nämnda artikel måtte beläggas med en tullsats, icke
överstigande den förut tillämpade eller 10 öre för kilogram. Den ena
framställningen var åtföljd av ett instämmande uttalande av tjugu svenska
skofabriker. Å andra sidan inkommo till Kungl. Maj:t från tre inhemska

U‘skottet.

Tidigare
framställningar
i
ämnet.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Motionen.

Utskottets

yttrande.

lästfabriker skrivelser, i vilka hemställdes, bland annat, att de förstnämnda
ansökningarna icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Samtliga omnämnda framställningar remitterades till kommerskollegium
och generaltullstyrelsen, vilka i gemensamt avgivet utlåtande såsom sin
mening uttalade, att det påtagliga missförhållande mellan tullsatserna för
halv- och helfabrikat, som förelåge, lämpligen borde regleras i samband
med lösningen av frågan om det tullskydd, som skolästfabrikationen borde
åtnjuta. På grund härav hemställde ämbetsverken, att framställningarna
icke måtte för det dåvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.

Vad sålunda förekommit hava motionärerna till stöd för sitt yrkande i
huvudsak omnämnt. Därjämte hava motionärerna, med förmälan att genomsnittsvikten
kunde uppskattas för läster till ett kilogram och för lästämnen
till tre kilogram paret, framhållit, hurusom tullbeskattningen för ett par
läster följaktligen komme att utgöra vid import av färdiga läster 1.0 öre
och vid import av nämnda halvfabrikat 90 öre.

Sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt avgivit
ovan omnämnda utlåtande, hava samtliga handlingar överlämnats till de
för revision av gällande tulltaxa år 1925 tillkallade sakkunniga för att
tagas i övervägande vid fullgörande av det åt de sakkunniga lämnade
uppdraget.

Den intressemotsats, som kom till uttryck i de ovannämnda framställningarna,
förefinnes alltjämt enligt vad som framgår av utskottet tillhändakomna
skrifter från tvenne skolästfabriker. Även bland skofabrikanterna
synas meningarna i föreliggande fråga vara delade. Sålunda
hava i anledning av den förevarande motionen personer i ledande ställning
inom skofabrikantföreningen samt representanter för 24 inhemska skofabriker
uttalat såsom sin mening, att de förhållanden, som på sin tid
föranledde ovan omnämnda meningsyttring av svenska skofabrikantföreningen
och ett antal skofabriker i samma syfte som förevarande motion
avser, numera icke förelåge. I sådant hänseende har framhållits att, medan
tidigare vissa anmärkningar förekommit med avseende å de åsyftade lästfabrikernas
fabrikat, dessa numera både med avseende å kvalitet och pris
vore fullt jämförliga med de bästa utländska fabrikat.

I sitt denna dag avgivna betänkande nr 7 har bevillningsutskottet haft
anledning framhålla, hurusom det visserligen är av vikt att rättelse åvägabringas,
då tullsatserna för hel- och halvfabrikat icke stå i skäligt förhållande
inbördes, men att, där icke särskilda skäl föreligga, frågor av dylik natur
böra prövas i samband med en allmännare revision av tulltaxan eller
åtminstone i ett såd»nt sammanhang, att alla för bedömandet viktiga synpunkter
kunna beaktas och konsekvenserna av olika möjliga lösningar
kunna fullt överblickas.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

9

I det fall, som här föreligger, är den bristande överensstämmelsen mellan
tullsatserna för hel- och halvfabrikat visserligen påfallande, men de olika
intressen och meningar, som här kommit till uttryck, innefatta särskilda
skäl för frågans grundliga utredning i ett sådant sammanhang, som ovan
angivits.

Under åberopande av vad sålunda anförts får bevillningsutskottet, som
vid behandlingen av förevarande motion anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
T. Alsén såsom sakkunnig, hemställa,

att motionen I: 37 av herrar Lindgren och Åkerberg,
om sänkning av tullen å ämnen för skoläster, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr (i.

Reservation

av herrar Bärg, Wigforss, Boman, Björnsson, Bergman, Schlyter, Johansson
i Arkösund, Olsson i Ramsta, Lövgren i Nyborg och Olsson i
Oävle, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande
lydelse:

»Sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt avgivit ovan
omnämnda utlåtande, hava samtliga handlingar överlämnats till de för
revision av gällande tulltaxa år 1925 tillkallade sakkunniga för att tagas i
övervägande vid fullgörande av det åt de sakkunniga lämnade uppdraget.

I sitt denna dag avgivna betänkande nr 7 har bevillningsutskottet haft
anledning framhålla, hurusom det visserligen är av vikt att rättelse åvägabringas,
då tullsatserna för hel- och halvfabrikat icke stå i skäligt förhållande
inbördes, men att, där icke särskilda skäl föreligga, frågor av dylik
natur böra prövas i samband med en allmännare revision av tulltaxan eller
åtminstone i ett sådant sammanhang, att alla för bedömandet viktiga synpunkter
kunna beaktas och konsekvenserna av olika möjliga lösningar kunna
fullt överblickas.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sand. A häft. (Nr 6—9.) 2

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Beträffande tiar ifrågavarande fall föreligga emellertid enligt bevillningsutskottets
mening så starka skäl för en ändring i överensstämmelse med vad
motionärerna påyrkat, att en omedelbar revision är av behovet påkallad, Å
ena sidan är nämligen disproportionen mellan nu utgående tull på halvoch
helfabrikat synnerligen stor, i det att såsom motionärerna framhållit
tullen på lästämnen i genomsnitt är ungefär !) gånger högre än tullen på
de därav tillverkade lästerna. Å andra sidan har detta från saklig synpunkt
uppenbart orimliga förhållande inträtt först så sent som i slutet av
år 1923, då regeringsrätten i anledning av anförda besvär förklarade, att
råläster borde hänföras till tulltaxerubriken 259 med eu tullsats av 30 öre
för kilogram, under det att desamma före denna tid i överensstämmelse
med generaltullstyrelsens uppfattning hänförts till samma rubrik som färdiga
läster och sålunda belagts med en tull av 10 öre för kilogram.

Vid sådant förhållande och då bevillningsutskottet funnit, att lästfabriker,
vilka grundat sin tillverkning på de prisförhållanden, som betingats
av den tidigare tolkningen av gällande tulltaxa, icke kunna under de
ändrade förhållanden, som inträtt under år 1923, upprätthållas, är det av
motionärerna framställda kravet väl motiverat.

Visserligen kan det med fog göras gällande, att eu och samma tullsats
för viktenhet av såväl lästämnen som färdiga läster innebär en tullteknisk
oformlighet, i det att halvfabrikatets tullbelastning blir ungefär 3 gånger
så hög som motsvarande helfabrikats, men med hänsyn till vad utskottet ovan
anfört angående sitt allmänna ståndpunktstagande till förslag om sådana förändringar
i tulltaxan, som här avses, torde en revision utöver den, som
innebär en återgång till den på siitt nämnts tidigare tillämpade praxis beträffande
tullbehandling av lästämnen, kunna utan större olägenhet tillsvidare
uppskjutas.

Mot den avfattning av rubriken 242, som motionärerna föreslagit, bär utskottet
icke funnit anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får bevillningsutskottet, som
vid behandlingen av förevarande motion anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
T. Alsén såsom sakkunnig, hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till herrar Lindgrens
och Åkerbergs förevarande motion 1:37, besluta, att
rubriken 242 i gällande tulltaxa skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Block och läster för tillverkning av skodon samt
ämnen för dylika läster; ävensom träskor och ämnen
till infattning av borstar (s. k. borstträn) samt formar
för industriella ändamål, 1 kg. 10 öre.»