4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

Utskottet.

Motionen.

Kr

7.

Ankom till riksdagens kansli den 17 lebruari 1927 kl. 3 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
höjning av tullen å polerduk eller sänkning av tullen å
appreterad bomullsvävnad, uteslutande avsedd för tillverkning
av polerduk.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet bänvisad
motion, nr 222, har herr Weibull hemställt, »att riksdagen måtte besluta
antingen att rubrik 551 i gällande tulltaxa erhåller följande lydelse:
’551. Polerduk, såsom smärgel-, karborundum-, pimstens-, glas- och
flintduk m. fl., jämväl i tillklippta, tillskurna eller utstansade stycken,

med eller utan sömnadsarbete......................................... 1 kg. 45 öre’

eller att under rubrik 500 infogas en anmärkning av följande lydelse:
''Anm. Hit liänföres även ensidigt appreterad bomullsvävnad, som
enligt skriftlig, på tro och heder avgiven försäkran är avsedd uteslutande
för tillverkning av polerduk’».

Tullsatsen vid rubriken 551 utgör för närvarande 25 öre för kilogram.
I fråga om de varuslag som rubriken omfattar innehåller förslaget, första
alternativet, icke någon ändring.

Kubriken 500 har följande lydelse:

Vävnader av bomull, även i förening med jute:

500. bokbindarklot, klistrad, även i förening med papper,
samt appreterad väv till adresslappar (s. k. labelklot)
........................................................................... 1 kg. 40 öre.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Sedan ett trettiotal år tillbaka bedrives inom landet tillverkning av
polerduk, bestående av vävnad, å vars ena sida medelst limlösning anbragts
ett överdrag av pulveriserad smärgel, flinta, karborundum eller annat dylikt
slipmaterial. Vid införsel hit till riket drager ifrågavarande polerduk, såsom
hänförlig till tulltaxerubrik 551, en tull av 25 öre per kilogram.

Den vid tillverkningen av polerduk använda vävnaden utgöres av ensidigt
appreterat bomullslärft, som måste fylla stora krav på slitstyrka och hållfasthet
i övrigt. En del av råvävnadsbehovet har kunnat tillgodses med
vävnad, som tillverkas inom landet. Större delen av råvävnaden och särskilt
sådan vävnad, som är avsedd för polerduk av högre kvalitet, måste dock
på grund av det höga pris, som den inhemska vävnaden betingar i för -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. 5

hållande till sin kvalitet, införas från utlandet. Därvid tullbehandlas vävnaden
enligt tulltaxerubrik 514, med tull av 90 öre per kilogram. Då i ett
kilogram färdig polerduk genomsnittligt taget ingår 0.4 4 5 kilogram råvävnad,
kommer alltså tullen för ravävnaden till ett kilogram polerduk att uppgå
till 40 öre. Tages även hänsyn till tullen å det i duken ingående limmet,
vilket, såsom hänförligt till rubrik 1250, drager eu tull av 20 öre pr kilogram
och vars vikt uppgår till 164 gram, ökas tull kostnaden för råmaterialierna
med 3.3 öre. Den sammanlagda tullkostnaden å dessa kommer sålunda
att uppgå till 43.3 öre, under det att den färdiga duken, som ovan
nämnts, drager en tull av endast 25 öre per kilogram. Den svenska polerduksindustrien
får sålunda vidkännas eu tullbelastning å råmaterialiema,
som är 18.3 öre större än tullen å färdig polerduk.

Detta förhållande innebär uppenbarligen en oegentlighet, som synes böra
avhjälpas genom eu ändring av tulltaxebestämmelserna på området. Eu sådan
ändring synes lämpligen böra ske på det sätt, att tullen å den färdiga
polerduken höjes med det belopp, ined vilket densamma understiger tullbelastningen
å råmaterialiema, eller med 18.3 öre, och att tullen sålunda sättes
till i runt tal 45 öre per kilogram.

En annan utväg, som dock med hänsyn till den inhemska tillverkningen
av råvävnad endast i andra hand bör tillgripas, är att nedsätta tullen ä
denna vävnad. Da vävnaden i fråga såväl beträffande spånadsmaterial som
vävnadssätt och beskaffenhet i övrigt är nära jämställd med de i tulltaxerubrik
500 upptagna artiklarna klistrad bokbindarklot och appreterad väv
till adresslappar (s. k. labelklot) torde det kunna anses lämpligt, att råvävnaden
i tullbeskattningsavseende jämställes med berörda artiklar. Därigenom
skulle den komma att draga en tull av 40 öre per kilogram, motsvarande
ungefär 12 procent av värdet.

Då emellertid tullsänkningen givetvis icke vore avsedd att komma andra
appreterade bomullsvävnader till godo än sådana, som verkligen äro ämnade
för. tillverkning av polerduk, och dä det tulltokniskt sett icke torde vara
möjligt att avgöra, huruvida vävnaden är avsedd för det ena eller det andra
ändamålet, lärer det bliva nödvändigt att grunda tullbehandlingen pa avgivet
intyg rörande varans tillämnade användning. Under sådana förhållanden
synes det icke lämpligt, att varan upptages i själva tulltaxerubriken,
utan torde i stället bestämmelserna om dess tullbehandling, såsom i andra
liknande fall har skett, höra intagas i eu till rubriken fogad anmärkning.»

hör att vinna rättelse i det missförhållande, som sålunda påvisats vara
rådande mellan tullen för den färdiga polerduken och tullsatserna för i
densamma ingående halvfabrikat, har motionären i första hand föreslagit
en höjning till 45 öre av den för helfabrikatet nu gällande tullsatsen.
25 öre för kilogram.

Såsom en utväg, vilken motionären endast i andra hand velat anvisa,
har ifrågasatts sänkning av tullen å den råvävnad, som användes för framställning
av polerduk. Nämnda tullsänkning skulle enligt förslaget endast
gälla sådan väv, som enligt skriftlig, på tro och heder avgiven försäkran
är avsedd uteslutande för tillverkning av polerduk.

Bevillningsutskottet, som vid behandlingen av förevarande motion
anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig,

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

finner, att mot båda alternativen invändningar kunna göras. Vad det förra
alternativet angår kunde därav befaras följa en höjning av priset å polerduk,
vilket vore till men för viss svensk exportindustri som använder
polerduk av svenskt fabrikat. Vidkommande det andra alternativet skulle,
då behovet av väv för ifrågavarande ändamål enligt uppgift torde inskränka
sig till omkring 25,000 kilogram för år räknat, den ifrågasatta
tullsänkningen icke vara av någon större statsfinansiell betydelse. Däremot
skulle densamma vara ogynnsam för en viss gren av vår textilindustri,
vilken, att döma av utskottet tillliandakomna prisuppgifter å svensk och
utländsk väv av sådant slag, som här kommer ifråga, utnyttjar största
delen av tullskyddet.

Den i motionen väckta frågan tarvar följaktligen en grundlig utredning.
Härtill kommer, att, ehuru det måste anses önskvärt, att sådan bristande
överensstämmelse mellan tull å halv- och helfabrikat, som föreligger här
liksom på åtskilliga andra områden av tulltaxan, blir avhjälpt, det enligt
utskottets mening är lämpligt, att dylika frågor, där särskild anledning
till omedelbar ändring icke föreligger, prövas i samband med en allmännare
revision av tulltaxan eller åtminstone i ett sådant sammanhang, att
alla för bedömandet viktiga synpunkter kunna beaktas och konsekvenserna
av olika möjliga lösningar kunna fullt överblickas. Då, såsom motionären
anfört, tillverkning av polerduk inom landet kunnat äga fortbestånd sedan
ett trettiotal år tillbaka, synes ett uppskov med prövningen av föreliggande
fråga icke böra möta betänkligheter.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion, II: 222 av herr Weibull
om höjning av tullen å polerduk eller sänkning av
tullen å appreterad bomullsvävnad, uteslutande avsedd
för tillverkning av polerduk, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr fi.