Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1927 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av
5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt,
m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

I en den 24 februari 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 173, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

dels antaga nedan återgivna förslag till

l:o) förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt,

2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni
1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar, och

3:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 23 maj
1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt.1

Härigenom förordnas, att 5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt
skall hava följande ändrade lydelse:

5 %.

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn med tio kronor, då motorcykelns tjänstevikt
icke överstiger sjuttiofem kilogram, men eljest med femton kronor;

b) för motorcykel med bivagn med tjugufem kronor;

c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med tio kronor
för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt
minskad med trehundra kilogram, dock minst med sjuttiofem kronor; samt

1 Senaste lydelse, se 1924: 128.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 saml. 32 höft. (Nr 55.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1928.

Inträder före nämnda dag skatteplikt för motorcykel, som enligt hittillsvarande
bestämmelser icke skolat registreras, skall för sådan motorcykel
skatt erläggas enligt den i denna förordning angivna grund.

Där beträffande motorcykel, som vid denna förordnings ikraftträdande
är registrerad, uppgift om motorcykelns tjänstevikt icke föreligger vid tiden
för skatts påförande, skall skatt utgå enligt nu gällande grunder.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar.1

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 2 juni 1922 om särskild
skatt å automobilgummiringar skall i nedan angiven del hava följande ändrade
lydelse:

1 §•

För följande arbeten av mjuk kautschuk, som till riket införas, utan att
tullfrihet enligt särskilda bestämmelser därför åtnjutes, eller som inom riket
tillverkas, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi
eller delar därtill för ringar till automobiler (även motorcyklar), skall i den
ordning nedan stadgas erläggas skatt av en krona 75 öre per kilogram.

I första — — — förordning automobilgummiringar.

På Kungl. Maj:ts---skall erläggas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.

Senaste lydelse, se 1923: 73.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

3

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 23 maj 1924
(nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas, att 1 § samt 3—5 §§ i förordningen den 23 maj
19*24 om särskild skatt å bensin oeh motorsprit skola, 1 § i nedan angiven
del, hava följande ändrade lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes och för vilken icke enligt särskilda
bestämmelser tullfrihet åtnjutes, samt för motorsprit skall i den ordning
nedan stadgas erläggas särskild skatt av 6 öre för liter.

I denna — — — såsom motorsprit.

3 §.

Restitution av skatt, som i denna förordning avses, må åtnjutas:

a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å för allmän trafik upplåten
järnväg eller av luftfartyg eller av motorbåt vid yrkesmässigt utövande av
fiske; samt

c) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.

4 §•

Restitution enligt 3 § a) må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar
en myckenhet av minst femhundra liter bensin eller motorsprit på en gång.

Restitution enligt 3 § b) och c) må åtnjutas allenast i den omfattning
och på de villkor Konungen bestämmer. Där beträffande förbrukning av
bensin eller motorsprit inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt eller eljest
på grund av särskilda omständigheter hinder möter mot restitution, äger
Konungen föreskriva, att i stället återbäring skall ske sålunda, att visst
med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp skall efter förordnande
av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, användas för
näringsgrenens främjande.

5 §.

Fråga om restitution av erlagt skattebelopp prövas av myndighet, som
Konungen därtill förordnar.

Denna förordning träder i kraft, i vad densamma avser särskild skatt å
bensin, den 1 juli 1927 samt, i vad den avser särskild skatt å motorsprit,
den 1 juli 1929.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

dels ock med ändring i Kungl. Maj:ts i 1927 års statsverksproposition
framlagda förslag angående upptagande i riksstaten för budgetåret 1927—
1928 av inkomsttiteln automobilskattemedel, i nämnda riksstat uppföra
samma inkomsttitel sålunda:

Automobilskattemedel, bevillning ....................................... kronor 28,250,000.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen, får utskottet,
i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande tre i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 220 i första kammaren av herr Larsén
och nr 321 i andra kammaren av herrar Lindqvist i Halmstad och Andersson
i Falkenberg, i vilka hemställts, »att riksdagen ville besluta den förändring
av propositionen, att för motorcykel, vars skattevikt ej överstiger
femtio kilogram, någon skatt ej skall erläggas».

2) motionen nr 303 i andra kammaren av herr Andersson i Rasjön m. fl.,
däri föreslagits, »att riksdagen vid bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition
nr 173 måtte

1) avslå förslaget till förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt,

2) besluta sådan ändring i förslaget till förordning om ändrad lydelse
av 1 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar,
att skattesatsen bestämmes till 2 kronor för kilogram, samt

3) besluta sådan ändring i förslaget till förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 23 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin
och motorsprit, att skattesatsen bestämmes till 6.5 öre pr liter.»

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet
funnit lämpligt upptaga en till utskottet hänvisad, under motionstiden vid
riksdagens början av herr Wallerius m. fl. i andra kammaren väckt motion
nr 228, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t låta undersöka, i vad mån motorfordon
av väsentligen svensk tillverkning må kunna beskattas med lägre
belopp än de, vilka äro hit införda från andra länder, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet. Skatt å automobiltrafiken utgår enligt förordningarna den 2 juni 1922 om
Gällande automobilskatt samt om särskild skatt å automobilgummiringar ävensom
9mtomobU enligt förordningen den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin och motorsprit.

skattens uttagande
rrv. m.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 5

Automobiltrafiken beskattas enligt nämnda förordningar genom årlig avgift
å innehavet av automobiler samt genom avgifter å de för dessas framdrivande
nödvändiga förbrukningsartiklarna, gummiringar och bensin.

Den egentliga automobilskatten (fordonsskatten) utgår med 15 kronor för
motorcykel eller, därest cykeln är försedd med bivagn, med 25 kronor samt
för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk med 8 kronor och för
automobil med ringar av annat ämne med 50 kronor för varje påbörjat tal
av 100 kilogram av fordonets egen vikt, allt för år räknat. Skatt utgår
endast för motorfordon, som enligt gällande förordning om motorfordon skall
registreras. Till följd därav äro motorcyklar, vilkas vikt ej överstiger 50
kilogram, ävensom släpvagnar och traktorer icke underkastade automobilskatt.
Skatteplikten inträder med det kalenderkvartal, under vilket automobilen
första gången införes i automobilregistret, samt upphör med utgången
av det kalenderkvartal, under vilket automobilen avförts ur registret utan
att hava blivit i annat sådant införd. Påföringen av skatt verkställes av
tjänsteman hos registreringsmyndigheten, d. v. s. överståthållarämbetet och
länsstyrelserna. Uppbörden försiggår från och med den 1 till och med den
15 februari varje år. I Stockholms stad inbetalas skatten, efter erhållet
meddelande om dess storlek, kontant å uppbördsstämma. I länen inbetalas
skatten genom postförskott. Särskilt kvitto, automobilskattekvitto, meddelas
å erlagd skatt, vilket kvitto skall under färd medföras å fordonet.

Skatten å automobilgummiringar utgår för automobil-(motorcykel-)ringar
(ej innerslangar) av mjuk kautschuk, som till riket införas eller där tillverkas.
Skatten utgår med en krona 50 öre per kilogram. För importerade
ringar erlägges skatten till tullverket samtidigt med tullen. Skatt för inom
riket tillverkade ringar erlägges av tillverkaren i enlighet med av honom
till vederbörande länsstyrelse avgiven deklaration, i den mån ringarna av
tillverkaren levereras till annan eller tagas i bruk för tillverkarens egen räkning.
Restitution av skatt åtnjutes beträffande ringar, som utföras ur riket.

Bensinskatten utgår med 5 öre för liter och erlägges till tullverket samtidigt
med tullen. Restitution av skatt åtnjutes under vissa villkor — förutom
för bensin, som utföres ur riket — för bensin, som med eller utan tillsats av
annat ämne användes för annat tekniskt ändamål än motordrift. Förordningen
om särskild skatt å bensin och motorsprit träder i kraft i vad den
avser motorsprit först den 1 juli 1929.

Dessa skatter å automobiltrafiken avse att utgöra ett vederlag för den
förstörande verkan, automobiltrafiken utövar å vägarna. Därjämte har det
ansetts tillbörligt att, med hänsyn till det särskilda intresse av för automobiltrafiken
lämpade, väl byggda och underhållna vägar automobilägarna
hava, dessa bidraga till vägväsendets förbättring.

Av de medel, som inflyta genom automobilbeskattningen, tillfalla 20 procent
rikets städer för att användas för deras gatu- och väghållning samt 80
procent landsbygden för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll
av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Propositionen.

Inom vardera av dessa grupper avsättes viss andel, att i utjämningssyfte
fördelas mellan städerna och länen på sätt Kungl. Maj:t förordnar.

Det bidrag, som lämnas vägväsendet i form av automobilskattemedel, har
tidigare huvudsakligen använts till vägväsendets höjande genom förbättringsarbeten
och blott i ringa utsträckning till det egentliga underhållet.
Sedan emellertid från de väghållningsskyldigas sida framhållits, att automobilskattemedlen
borde i större omfattning användas för att direkt bringa
lättnad i den alltjämt växande vägunderhållstungan, samt 1924 och 1925
års riksdagar funnit motionsvis i denna riktning framförda synpunkter
icke kunna frånkännas berättigande, avlät Kungl. Maj:t, efter av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt särskilda sakkunniga verkställd utredning,
proposition i ämnet den 20 februari 1926 (nr 170). Härvid föreslogs ett
direkt underhållsbidrag av automobilskattemedel att utgå till väghållningsdistrikt,
vars samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan,
med en tiondel av distriktets kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning,
däri inbegripen all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen avsåge
byggande av väg. Propositionen vann riksdagens bifall, och ny förordning
om fördelning av automobilskattemedel utfärdades den 28 maj 1926
(nr 161).

De med propositionen framlagda förslagen till höjning av beskattningen å
automobiltrafiken hava tillkommmit i syfte att bereda statsverket ersättning
för det väsentligt ökade vägunderhållsbidrag, som förorsakats av nämnda
trafik. Statsbidraget till vägunderhållet utgår sedan 1918 till tre tiondelar
av den uppskattade kostnaden för underhållet av allmän väg, bro och färja.
År 1924 infördes den ändringen i väglagen, att statsbidraget skulle, därest
inom väghållningsdistrikt dess samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, beräknas å distriktets verkliga kostnader för vägunderhållet,
därvid i underhållskostnad skulle inbegripas all förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avsåge byggande av väg. Medan i statsbidrag till
vägunderhållet utbetalades år 1911 1,258,930 kronor och år 1919 2,785,418
kronor, har statsbidrag under budgetåret 1925—1926 utbetalats med 8,235,165
kronor och enligt statsverkspropositionen till årets riksdag för nästkommande
budgetår beräknats till 8,500,000 kronor.

I avsikt att lätta de väghållningsskyldigas gemensamma tunga samt att
minska samtliga skattdragares i följd av automobiltrafiken ökade utgifter
för vägunderhållet på landet har Kungl. Maj:t i proposition den 24 februari
1927, nr 175, föreslagit, dels att det vid förra årets riksdag till 10 procent
av underhållskostnaderna bestämda, av automobilskatten utgående bidraget
till väghållarna måtte höjas till 15 procent av kostnaden för vägunderhåll och
vinterväghållning, dels ock att av automobilskattemedel skall bestridas
hälften av det till vägunderhåll och vinterväghållning utgående statsbidraget.

Då det bidrag av automobilskattemedel, som bör utgå till bestridande av

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 7

statens tillskott till vägunderhållet, ansetts böra åvägabringas genom höjning
i motsvarande grad av automobilbeskattningen, har i propositionen
föreslagits sådan omläggning av denna beskattning, att därav skulle komma
att inflyta 4,250,000 kronor utöver de med nu gällande skattesatser beräknade
intäkterna.

Genom den föreslagna skatteökningen beräknas kunna uttagas 1,550,009
kronor genom ökad fordonsskatt, 550,000 kronor genom höjning av gummiringsskatten
och 2,150,000 kronor genom höjning av bensinskatten. I fråga
om fordonsskatten har förslagits omläggning av nuvarande skattesystem.

Sålunda skall skatten å automobiler med ringar av mjuk kautsehuck
enligt förslaget beräknas å automobilens vikt i driftfärdigt skick (tjänstevikt)
minskad med ett skattefritt viktavdrag å 300 kilogram. Skattesatsen höjes
från nuvarande 8 kronor till 10 kronor för varje påbörjat tal av fordonets
sålunda bestämda vikt och en minimiskatt av 75 kronor införes. För
motorcyklar har icke föreslagits annan ändring i skattesatserna än att
skatten för sådan motorcykel utan bivagn, vars tjänstevikt icke överstiger
75 kilogram, skall utgå med 10 kronor, vilken ändring sammanhänger
därmed, att från och med den 1 juli 1927 jämväl motorcykel, vars vikt icke
överstiger 50 kilogram, underkastas motorfordonsförordningens allmänna
föreskrifter och därigenom drabbas av motorfordonsbeskattningen. I skatten
å gummiringar har föreslagits en höjning av 25 öre per kilogram och i
bensinskatten en ökning med 1 öre per liter. Därjämte hava vissa ändringar
föreslagits i bestämmelserna rörande restitution av bensinskatt. I

I sitt ovannämnda yttrande till statsrådsprotokollet har departementschefen Dcpartemenutill
stöd för förslaget om ändrade grunder för fordonsbeskattningen anfört, ef"e
bland annat, följande: Fordonsskatten utginge i förhållande till automobilens
egen vikt (skattevikt), d. v. s. med avdrag av vad som beräknades motsvara
vikten å tillbehör och den för automobilen nödvändiga bemanningen. Då
det vore den rullande vikten, som borde beskattas, skulle det uppenbarligen
vara riktigare att till grund för skatten lägga automobilens vikt i driftfärdigt
skick (tjänstevikt), ökad med vikten av det antal personer eller den
last, som automobilen kunde beräknas i medeltal föra. Bestämmandet av denna
vikt mötte dock stora vanskligheter, särskilt i fråga om lastvagnar. Ett steg
i rätt riktning syntes emellertid vara att låta tjänstevikten utgöra grund för
skattens beräknande. Departementschefen förordade alltså en dylik omläggning
och förutsatte därvid, att Kungl. Maj:t eller den myndighet, Kungl.

Maj:t därtill förordnade för säkerställande av en enhetlig beräkning av
nämnda vikt därutinnan, meddelade närmare bestämmelser utöver dem, som
innehöllos i motorfordonsförordningen. En sålunda ändrad beräkningsgrund
erbjöde jämväl den praktiska fördelen, att endast en av dessa viktbestämningar
behövde uträknas och meddelades till automobilregistret, vartill
komme att i allmänhet tjänstevikten utröntes bekvämare än skattevikten.

En övergång från skattevikt till tjänstevikt såsom grund för skattens

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

beräknande skulle, med i övrigt oförändrade skattesatser, medföra en ökni ng
av skatten med i flertalet fall respektive 8, 16 och 24 kronor för vagn, beroende
på vagnens tyngd (märke, modell, karosseri m. m.). I ytterlighetsfall
komme givetvis ökningen att bliva större. För den allmännast förekommande
personvagnen av märket Ford skulle skatteökningen komma att
uppgå till 8 eller 16 kronor, medan densamma för en medelstor personomnibus
eller lastvagn i regel skulle komma att utgöra 24 kronor. Även
om en höjning av skatten i ungefär denna omfattning vore erforderlig, syntes
densamma icke böra utan vidare genomföras i nu angiven ordning. Fastmera
förelåge skäl att med ledning av vunnen erfarenhet vidtaga jämväl andra
jämkningar i grunderna för skattens utgående. För ett ej alldeles obetydligt
antal automobiler erlades i skatt ett belopp, understigande 64
kronor per vagn. Med hänsyn till det stora intresse i tillkomsten av ett för
automobiltrafiken tjänligt vägnät inom landet, som redan blotta innehavet av
automobil måste anses grunda, syntes skäl tala för införandet av en minimiskatt.
Denna borde i samband med den nu ifrågasatta höjningen av fordonsskatten
skäligen böra sättas till 75 kronor. Ett annat förhållande, som
syntes påkalla uppmärksamhet, vore, att fordonsskatten utginge proportionellt
mot fordonets vikt, ehuru det allmänt erkändes, att de tyngre och kraftigare
vagnarnas förstörande inverkan på vägbanan i förhållande till deras
tyngd vore mer än proportionellt större än de svagare vagnarnas. Bedan
vägkommissionen hade i ett av detsamma avgivet förslag beaktat sistnämnda
omständighet, i det att skatten föreslogs skola utgå efter en hastigare stigande
skala än i proportion till hästkraftantalet. Det berättigade i en
viss progressivitet vid skattens utmätande jävades ej heller under den ytterligare
beredningen av kommissionens förslag; syftet därmed ansågs emellertid
i tillräcklig grad vinnas, därest man, såsom föreslogs, uttoge avgift å någon
för automobilen nödig förbrukningsartikel. Ehuru skatt numera utginge å
såväl gummiringar som bensin, hade erfarenheten visat, att för vinnande av
en i förhållande till tyngden väl avvägd skattebelastning en viss progression
i själva fordonsskatten vore önskvärd. Särskilt påfallande vore den jämförelsevis
ringa beskattningen av lastvagnar, vilka ju hade en betydligt
större bruttovikt i förhållande till tjänstevikten än övriga vagnar, särskilt
personbilar, och vilka dessutom med hänsyn till mindre omfattande körning
icke nämnvärt betungades av gummirings- och bensinskatt. En dylik progression,
som givetvis borde vara ytterst varsam, skulle enklast vinnas
genom införande av ett skattefritt avdrag å tjänstevikten.

Utskottets
yttrande
rörande pro~
positionen.

Såsom ovan antytts, har departementschefen uttalat den uppfattningen,
att automobiltrafiken bör för framtiden i skälig omfattning lämna
statsverket ersättning för de betydande merutgifter i form av ökat bidrag
till vägväsendet denna trafik åsamkar statsverket samt att denna gottgörelse
bör beräknas till hälften av statsbidraget till vägunderhållet. Ut -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

9

skottet, som saknar anledning att i detta sammanhang taga ställning till
denna principfråga, delar så till vida departementschefens mening att,
därest riksdagen beslutar att låta statens kostnader för vägunderhållet till
viss del bestridas av automobilskattemedel, därför erforderliga medel böra
anskaffas genom höjning i motsvarande grad av automobilbeskattningen.
Utskottet har därför vid framläggande av sitt förslag till höjning av
automobilbeskattningen utgått från den förutsättningen, att riksdagen biträder
det i förenämnda proposition nr 175 framlagda förslaget, att hälften
av det till vägunderhåll och vinterväghållning utgående statsbidraget skall
bestridas av automobilskattemedel.

Då utskottet härefter haft att taga ställning till frågan, efter vilka
grunder den erforderliga skatteökningen bör uttagas, har utskottet funnit
sig kunna i huvudsak biträda vad i förevarande proposition föreslagits.
Såsom emellertid redan 1924 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr 41
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 21 mars 1924, nr 206, med
förslag till höjning av automobilbeskattningen anfört, lider fordonsskatten
av åtskilliga praktiska olägenheter. Med hänsyn härtill har utskottet icke
ansett denna skatt böra höjas i så avsevärd grad som Kungl. Maj:t föreslagit.
Enligt utskottets förslag kan merinkomsten av fordonsskatten antagas
komma att nedgå från det av Kungl. Maj:t beräknade beloppet av något
mer än 1 Va miljoner kronor till något mindre än 1 miljon kronor. Utskottet
har föreslagit en mot denna minskning svarande höjning av skatten å ringar,
vilka på grund av deras genom förbättringar numera avsevärt ökade
livslängd väl synas tåla en något högre belastning än den föreslagna.
Denna överföring från fordonsskatt till ringskatt synes utskottet, utan
rubbning i övrigt av de föreslagna beskattningsgrunderna, lämpligen
böra ske så, att det skattefria avdraget å tjänstevikten ökas från 300
till 400 kilogram samt att skatten å ringar höjes med 50 öre till 2 kronor
för kilogram. Genom denna omläggning vinnes en ökad progressivitet
i fordonsbeskattningen, vilket enligt utskottets förmenande måste anses
önskvärt särskilt i fråga om större personomnibusar och lastvagnar.

Mot de föreslagna bestämmelserna rörande rätt till restitution av skatt
å bensin har utskottet icke haft något att erinra.

Med det nu anförda har utskottet angivit sin ståndpunkt jämväl till
de yrkanden, som framställts i motionerna I: 220 av herr Larsén, II: 303
av herr Andersson i Kasjön m. fl. samt II: 321 av herrar Lindqvist i
Halmstad och Andersson i Falkenberg.

Vad angår den i motionen II: 228 av herr Wallerius m. fl. gjorda framställningen
om införande av skilda skattesatser å automohiler av svensk
och utländsk tillverkning, har utskottet redan av det skäl, att på grund
av bestämmelser i vissa handelstraktater befogade invändningar kunna
framställas mot en dylik lagstiftning, icke kunnat biträda motionärernas
förslag.

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Utskottets
yttrande
rörande tillfällig
skatt.

I samband med införande av skatter å automobilgummiringar och å
bensin meddelades bestämmelser rörande skatt jämväl å redan inom riket
befintliga lager av ringar och bensin.

Enligt till utskottet lämnade uppgifter förfoga bensinimportörerna över
behållare för förvaring av bensin, rymmande över 80 miljoner liter, vilket
lagerutrymme torde vara till stor del utnyttjat. Jämväl en förhållandevis
så obetydlig beskattning, som motsvarar den föreslagna höjningen av
den allmänna bensinskatten eller 1 öre för liter för här i riket befintlig
myckenhet bensin, synes komma att inbringa ett avsevärt belopp. Vad
angår gummiringarna hava icke ens ungefärliga siffror om lagerbeståndens
storlek kunnat erhållas, men torde en den allmänna skattehöjningen
motsvarande skatt av 50 öre för kilogram å dessa ringar kunna beräknas
likaledes tillföra det allmänna ett icke obetydligt belopp. Därest
icke den ökade skatten å bensin och gummiringar komme att omfatta jämväl
redan till riket införda varupartier, skulle möjligen det beräknade resultatet
av den föreslagna skattehöjningen i viss mån äventyras. På grund därav
och då i anledning av skattehöjningarna uppkommande värdeökningar
å inom riket befintliga lager av bensin och automobilgummiringar icke
torde böra tillkomma de enskilda, har utskottet ansett dessa lager böra
särskilt beskattas. Skatten bör såsom förut antytts sättas till enahanda
belopp som de föreslagna skattehöjningarna samt i sin helhet komma vägväsendet
till godo.

Till sina grunder skiljer sig utskottets förslag i flera hänseenden från
1924 års bestämmelser rörande beskattning av här i riket befintlig bensin
men ansluter sig närmare till de år 1922 meddelade bestämmelserna rörande
skatt å till riket införda automobilgummiringar. Skattskyldighet och deklarationsplikt
åläggas innehavaren. Skattskyldigheten har begränsats att omfatta
beträffande bensin den, som jämlikt förordningen den 7 oktober 1921
angående eldfarliga oljor erhållit eller bort hava tillstånd att hålla upplag
av eldfarliga oljor av första klassen, vartill bensin hänföres. Då sådant
tillstånd erfordras för envar, som innehar mer än 1,000 kilogram
bensin, kommer skatteplikten att omfatta alla inom riket befintliga mera
betydande lager av bensin. Ett utsträckande av skatteplikten till mindre
kvantiteter än 1,000 kilogram skulle uppenbarligen utan större höjning av
skatteintäkten medföra ökade kostnader och besvär för skattepåföring och
uppbörd. Av liknande skäl har utskottet ansett sig böra begränsa skyldigheten
att erlägga gummiringsskatt att avse dem, som yrkesmässigt utöva handel
med ringar eller automobiler. Utskottet har icke funnit anledning, att
på sätt i förordningen den 22 juni 1922 om särskild skatt å automobilgummiringar
stadgades, medgiva skattefrihet för å automobil anbragt
uppsättning av ringar. Då uppenbarligen skatt icke bör utgå å använda
ringar, anbragta å automobiler, som efter det desamma begagnats inköpts
av automobilliandlare, hava sådana ringar undantagits från beskattning.
Skattskyldigheten kommer sålunda att omfatta de ringar, som i obegagnat

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

11

skick inköpts av den skattskyldige, men icke sådana, som vid tiden för
inköpet på ett mera varaktigt sätt tagits i bruk.

De nu föreslagna bestämmelserna innebära ett enklare deklarations- och
taxeringsförfarande än som tillämpats vid den år 1924 företagna beskattningen
av bensin. Möjlighet till effektiv kontroll har lämnats genom
bestämmelser, att undersökning må verkställas av skattskyldigs bokföring
samt inneliggande lager av bensin och ringar.

Av utskottets allmänna ståndpunkt att skattskyldigheten bör i huvudsak
omfatta allenast dem, som utöva handel med ifrågavarande varor, följer,
att utskottet ansett i förslaget böra införas bestämmelse, som möjliggör
skattefrihet för hos skattskyldig befintlig vara, som tillhör annan icke
skattskyldig person. Utskottets förslag möjliggör jämväl överföring av
skatteplikt beträffande vara, som innehaves av en skattskyldig men överlåtits
till annan skattskyldig. Givetvis bör sådan befrielse från skatt
icke medgivas i andra fall än där uppenbart är, att avtal om överlåtelse
icke träffats i avsikt att undgå skatteplikt.

Författningarna rörande såväl höjningen av nu utgående skatter å
bensin och gummiringar som den tillfälliga skatten böra givetvis träda i
tillämpning å samma tidpunkt samt till förebyggande av åtgärder för undgående
av skattskyldighet så snart ske kan. Utskottet bär följaktligen
föreslagit ikraftträdandet till den den 4 juni 1927.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, nr 173, icke kunnat oförändrad
bifallas och med anledning av motionen II: 303
av herr Andersson i Rasjön, i vad nämnda motion avser
skatt å automobilgummiringar, samt med avslag å denna
motion i övrigt ävensom å motionerna 1:220 av herr
Larsén, II: 228 av herr Wallerius m. fl. samt II: 321 av
herrar Lindqvist i Halmstad och Andersson i Falkenberg,
för sin del

a) antaga ovan införda förslag till förordning om
ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922
om automobilskatt med den ändringen att 5 § erhåller
följande lydelse:1

5 §.

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn med tio kronor, då motorcykelns tjänstevikt
icke överstiger sjuttiofem kilogram, men eljest med femton kronor;

Ikraftträ dande.

1 Kursiverad stil utmärker avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

b) för motorcykel med bivagn med tjugufem kronor;

c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med tio kronor
för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt
.minskad med fyrahundra kilogram, dock minst med sjuttiofem kronor; samt

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt.

b) antaga nedan införda1

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 2 juni 1922 om särskild
skatt å automobilgummiringar skall i nedan angiven del hava följande
ändrade lydelse:

1 §•

För följande arbeten av mjuk kautschuk, som till riket införas, utan att
tullfrihet enligt särskilda bestämmelser därför åtnjutes, eller som inom riket
tillverkas, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi
eller delar därtill för ringar till automobiler (även motorcyklar) skall i den
ordning nedan stadgas erläggas skatt av 2 kronor per kilogram.

I första — — — förordning automobilgummiringar.

På Kungl. Maj:ts — — — skall erläggas.

Denna förordning träder i kraft den d juni 1927.

c) antaga ovan införda förslag till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 23 maj 1924 om
särskild skatt å bensin och motorsprit med den ändringen
att övergångsbestämmelsen erhåller följande lydelse
:1

Denna förordning träder i kraft, i vad densamma avser särskild skatt å
bensin, den d juni 1927 samt, i vad den avser särskild skatt å motorsprit,
den 1 juli 1929.

1 Se noten å sid. 11.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 13

2) att riksdagen måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om tillfällig skatt å bensin och automobilgummiringar, som
finnas i riket den 4 juni 1927.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. För bensin och automobilgummiringar, som den 4 juni 1927
kl. 6 f. m. finnas i riket, skall i den ordning här nedan stadgas till staten
erläggas skatt.

Med bensin förstås i denna förordning mineraloljor, vilka enligt 1 § i förordningen
den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin och motorsprit hänföras
till bensin. Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens
bestämmande hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.

Med automobilgummiringar förstås i denna förordning sådana arbeten av
mjuk kautschuk, som omförmälas i 1 § i förordningen den 2 juni 1922 om
särskild skatt å automobilgummiringar. Har jämlikt sistnämnda förordning
vid automobilgummiring fastsittande järnskena avräknats vid fastställande
av den vikt, för vilken skatt skall erläggas, skall skatt enligt denna förordning
beräknas å ringens vikt efter avdrag för järnskenans vikt.

2 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger

för bensin den, som jämlikt förordningen den 7 oktober 1921 angående

eldfarliga oljor erhållit eller bort hava tillstånd att hålla större eller mindre
upplag av eldfarliga oljor av första klassen; samt

för automobilgummiringar den, som yrkesmässigt driver handel med
automobilgummiringar eller automobiler.

2 mom. Skatt enligt denna förordning skall utgå å den myckenhet bensin
eller det antal automobilgummiringar, skattskyldig innehar vid den i 1 §
angivna tid, med följande belopp, nämligen:

för bensin 1 öre per liter; samt

för automobilgummiringar 50 öre per kilogram.

3 mom. Skattskyldighet äger icke rum för automobilgummiringar, som före
den i 1 § angivna tidpunkt och innan enligt 1 mom. skattskyldig förvärvat
desamma tagits i bruk inom riket, eller för tillverkare tillhöriga automobilgummiringar,
för vilka skatt framdeles skall erläggas uti den i 5 § i
nämnda förordning den 2 juni 1922 stadgade ordning.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

3 §.

Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 30 juni 1927
avgiva deklaration rörande den myckenhet bensin samt de automobilgummiringar,
han vid den i 1 § angivna tid innehade. För annan än enskild
person och oskiftat stärbhus åligger uppgiftsskyldigheten vederbörande
styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete. I deklarationen skall
angivas:

a) beträffande bensin:

den myckenhet bensin, den uppgiftspliktige innehade vid den i 1 § angivna
tid och den plats, där bensinen då förvarades;

b) beträffande automobilgummiringar:

det antal enligt 2 § skattepliktiga ringar, som den uppgiftsskyldige vid
nämnda tid innehade, med angivande av dessas varuslag, märke, dimensioner
och vikt ävensom den plats, där ringarna då förvarades.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den uppgiftspliktige
författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, om han
är avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven, eller där vederbörande
styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman eller ombud
är bosatt.

4 §•

1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma
från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga
och riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med
eldfarliga oljor av första klassen eller utövar handel med automobilgummiringar
eller automobiler, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.
Den som icke avgivit deklaration men kan antagas äga eller innehava
förråd av bensin eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas
att inom viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter.

2 mom. Finner länsstyrelse för en behörig påföring av skatt vara nödigt,
att granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes
inneliggande lager av bensin eller automobilgummiringar verkställes, bör
länsstyrelsen föranstalta om sådan granskning eller undersökning, därvid
biträde av sakkunnig må anlitas.

Skattskyldig åligger att bereda länsstyrelse eller av länsstyrelse förordnad
person tillträde för sådan undersökning till handels- fabriks- eller annan
upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och därtill
hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jämte annan
kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas
av enligt denna förordning influtna medel.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

15

5 §.

På grund av inkomna deklarationer och eljest inhämtade uppgifter skall
länsstyrelse upprätta längd, särskild för skatt å bensin och särskild för skatt å
automobilgummiringar, över dem, som avgivit deklaration, samt fastställa
för bensin den myckenhet och för automobilgummiringar den vikt, för
vilken skatt skall erläggas enligt denna förordning, ävensom därå belöpande
skatt.

6

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med
allmänna posten översändas utdrag av längden i vad honom angår tillika
med underrättelse om tid och sätt för skattens erläggande samt vad den
skattskyldige har att iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut
eller eljest söka befrielse från påförd skatt.

7

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning
avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit
avlämna deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,
att skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp,
skall skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande
undandragits.

Efterbeskattning må icke ske senare än år 1932.

8 §.

1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt oriktigt förfarit,
må av vederbörande besvär anföras hos kammarrätten.

Besvären skola inom natt och år, efter det skatt vederbörande avfordrats,
ingivas eller, på klagandens eget äventyr, i betalt brev med allmänna
posten insändas till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid
påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna;
dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen
ingivits eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande
till prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade
besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart
överlämnas till vederbörande länsstyrelse för vidare behandling på sätt i 2
mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade
beslutet grundats, ävensom utdrag av längden i vad den klagande angår,
översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar
med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

9 §.

Visar skattskyldig, att av honom vid den i 1 § angivna tid innehavd
myckenhet bensin eller automobilgummiringar försålts, och är den skattskyldige
icke genom förbehåll i försäljningsavtalet eller eljest berättigad
att hos köparen uttaga den enligt denna förordning utgående skatten, äger
Kungl. Maj:t, då skäl därtill äro, allt efter omständigheterna i det särskilda
fallet, medgiva befrielse från skatten eller bestämma, att skattskyldigheten
skall åligga köparen.

Ansökan om sådan skattebefrielse skall ingivas inom natt och år, efter
det skatt vederbörande avfordrats.

10 %.

Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna
i ovannämnda förordningar om särskild skatt å bensin och
motorsprit samt om särskild skatt å automobilgummiringar äga motsvarande
tillämpning.

11 §.

Granskning av de enligt denna förordning avgivna deklarationer må ej
ske av annan än länsstyrelsen. Deklarationerna skola tillhandahållas de
tjänstemän hos länsstyrelsen, vilka i och för sin befattning böra erhålla del
därav. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att
den uppgiftsskyldige medgivit deklarationens offentliggörande; dock må
deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas
till ämbetsmyndighet, åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet
av sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående
stycke föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill utgången
av år 1932, varefter deklarationerna skola förstöras.

12 §.

1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende,
som i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs
bokföring, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare
sig innehållet av sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad
ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig
till förseelse som nu sagts dömes till böter från och med tjugufem till och
med femhundra kronor.

Har skada uppkommit genom sådant yppande av vad som bort hållas
hemligt, vare den felande därjämte skyldig till fullo gottgöra skadan.

2 mom. Den som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning
av avlämnade deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration,
får ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid över -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

17

trädelse härav vare den skyldige förfallen till ansvar och ersättningsskyldighet,
som i 1 mom. stadgas.

13 §.

Försummar någon att fullgöra honom enligt denna förordning åliggande
skyldighet att avgiva deklaration, där han insett eller bort inse, att dylik
skyldighet ålegat honom, eller vägrar någon att fullgöra vad enligt 4 §
åligger honom, dömes till böter, högst tvåtusen kronor. Lag samma vare,
där någon avgiver ofullständig eller oriktig deklaration, ehuru han insett
eller bort inse, att deklarationen varit ofullständig eller oriktig.

Har genom förseelse, varom i första stycket sägs, föranletts, att skatt ej
blivit den felande påförd, där så rätteligen bort ske, eller att skatt påförts
med för lågt belopp, och äro ej omständigheterna synnerligen mildrande,
vare straffet böter från och med en till och med fem gånger beloppet av
den skatt, som undandragits, dock ej lägre belopp än femtio kronor.

14 §.

Allmän åklagare må tala å förseelse, varom i denna förordning sägs,
i fråga om förseelse, som i 12 § omförmäles, dock endast där den blivit
av målsäganden till åtal angiven. Talan skall anhängiggöras vid allmän
domstol.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller en tredjedel,
dock högst tvåhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter
allmän lag.

15 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses,
så ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning
må kunna erfordras, meddelas av Kungl. Maj:t.

16 §.

Angående fördelning av influten skatt gäller vad som är stadgat angående
fördelning av de jämlikt förordningarna om särskild skatt å bensin
och motorsprit samt om särskild skatt å automobilgummiringar influtna
skattemedel.

Denna förordning träder i kraft den 4 juni 1927.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 32 höft. (Nr Öb.)

o

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

I anledning av vad i Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 173 föreslagits
angående beräkning av inkomsttiteln automobilskattemedel kommer
utskottet framdeles att avgiva yttrande, vilket utskottet härmed får för
riksdagen

3) anmäla.

Stockholm den 27 maj 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Wigforss, Boman, friherre BeckFriis*,
Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Lövgren i
Nyborg *, Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Johansson i Hornsberg *,
Åström, Eriksson i Ljusdal *, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm och Ljunggren *.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.