Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
1
Nr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 27 mai 1927 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av
3 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.
I en den 11 mars 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 200, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 19 november 1914
angående stämpelavgiften skall från och med den 1 januari 1928 i nedan
angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1927.
7 sand. 31 höft. (Nr 53—M.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
Utskottet.
Proposition
nr 198.
3 §.
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:
i
Avd.
Avd.
3
Avd.
4
Avd.
Bevis om uppvisning av pass
» om visering av pass för
utlänning .................
» av socialstyrelsen om
uppehållstillstånd för utlänning
................
» av socialstyrelsen om
arbetstillstånd för utlänning
»
som erfordras — — —
rovdjurs dödande
Kr.
; se även Intyg.
Kr.
Kr. ■ ö. Kr.
fritt
fritt_
fritt----
5
Avd.
Kr.
50
Genom en den 11 mars 1927 dagtecknad proposition, nr 198, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till
lag om utlännings rätt att här i riket vistas, vilken lag är avsedd att träda
i kraft den 1 januari 1928.
Enligt den föreslagna lagen skall utlänning, som ankommer till eller
uppehåller sig här i riket, vara försedd med pass eller annan legitimationshandling,
som enligt Kungl. Maj:ts förordnande må gälla såsom pass. Legitimationshandling
skall, där Kungl. Maj:t det förordnar, vara försedd med
påteckning av svensk myndighet (visering). Utan särskilt tillstånd, uppehållstillstånd,
äger utlänning icke uppehålla sig här i riket över tre månader
med mindre visering för honom fortfarande gäller. Utlänning äger
icke utan särskilt tillstånd, arbetstillstånd, här i riket antaga eller innehava
anställning i annans tjänst (arbetsanställning) med mindre för honom gäller
visering, som innefattar tillstånd därtill. Utan arbetstillstånd må utlänning
ej heller här i riket utöva verksamhet, som föranledes av tjänsteanställning
utomlands i annan egenskap än såsom handelsresande, med mindre för
honom gäller visering som nyss sagts. Såväl uppehålls- som arbetstillstånd
meddelas av socialstyrelsen i form av bevis, som tecknas å utlänningens
legitimationshandling.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
3
Därest särskilda bestämmelser ej meddelas angående avgift för dylika
bevis om uppehålls- eller arbetstillstånd, skulle avgift för varje bevis komma
att utgå dels i form av stämpelavgift enligt rubriken »bevis annat» i
stämpelförordningen med 2 kronor dels ock såsom lösen enligt rubriken
»bevis annat, tecknat å företedd handling» i expeditionslösenförordningen
med 1 krona eller tillhopa med 3 kronor. Fråga bar emellertid uppkommit
att för sådant bevis uttaga något högre stämpelavgift.
Till stöd för det med förevarande proposition framlagda förslaget till viss Departementsändring
i stämpelförordningen har föredragande departementschefen anfört, c>lefenatt
han funne det vara skäligt, att statsverket i form av ökade expeditionsavgifter
erhölle ersättning för de kostnader, som handläggningen av ifrågavarande
ärenden rörande främlingskontrollen ådroge staten. Dessa kostnader
syntes, enligt vad departementschefen erfarit från socialstyrelsen, i vad de
avsåge personal hos styrelsen kunna, inberäknat dyrtidstillägg, uppskattas
till omkring 32,000 kronor. Detta belopp torde alltså böra läggas till grund
för bedömande av ifrågavarande avgifters storlek.
Uti en den 23 februari 1927 dagtecknad promemoria hade socialstyrelsen
föreslagit, att avgiftsskyldigheten skulle fördelas med lika belopp å uppehålls-
och arbetstillstånd. För en utlänning, som här i riket erhållit eller
sökte arbetsanställning, skulle, då för honom i regel erfordrades såväl uppehålls-
som arbetstillstånd, avgiften alltså komma att uppgå till det dubbla
mot det belopp, som en utlänning, vilken uppehölle sig i landet i annat
syfte, skulle hava att erlägga. Till stöd för avgiftsskyldighetens ordnande
på nu angivna sätt kunde visserligen anföras, att prövningen av frågan
om meddelande av arbetstillstånd vore förenad med särskild kostnad utöver
den, som föranleddes av samma utlännings begäran om uppehållstillstånd.
Denna synpunkt syntes dock icke i detta fall böra tilläggas avgörande
betydelse. Ej heller borde hänsyn tagas till ett av socialstyrelsen åberopat
förhållande, att arbetstillståndet för den arbetssökande utlänningen
innebure en förmån. I många fall syntes förmånen av uppehållstillstånd
för en utlänning, som ej ämnade här i riket taga arbetsanställning utan
härstädes idka annan verksamhet, vara lika stor som den ett arbetstillstånd
kunde anses innebära. Billighetsskäl syntes dessutom tala för att den arbets -sökande utlänningen, vilkens ekonomi ofta vore svag, icke finge vidkännas
större avgift än en utlänning, för vilken allenast uppehållstillstånd erfordrades.
Departementschefen ansåge därför, att ifrågavarande avgifter borde
läggas å uppehållstillstånden, men att arbetstillstånden borde lämnas fria
från avgift.
Enligt vad departementschefen från socialstyrelsen inhämtat, skulle antalet
uppehållstillstånd, som skulle komma att för varje år meddelas av styrelsen,
för närvarande kunna beräknas till omkring 4,000. En sammanlagd expeditionsavgift
för varje bevis om uppehållstillstånd av 8 kronor syntes alltså
vara tillräcklig för att det önskvärda beloppet skulle kunna erhållas. Av
Utskottets
yttrande.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
denna avgift syntes stämpeln böra utgöra 7 kronor och lösen såsom hittills
1 krona.
I fråga om utlänningar, som vore underkastade viseringsskyldighet, skulle
utöver viseringen särskilt arbetstillstånd icke erfordras. För att dessa utlänningar
icke skulle komma att i förevarande hänseende intaga en gynnsammare
ställning än viseringsfria utlänningar syntes bevis om visering
böra beläggas med avgift till lika stort belopp som bevis om uppehållstillstånd,
eller sålunda med 8 kronor. Med bibehållande av nu utgående lösen
för bevis om visering eller 50 öre borde alltså stämpelavgiften för dylikt
bevis höjas till 7 kronor 50 öre.
Riksdagen har numera i huvudsak bifallit Kungl. Maj:ts med propositionen
nr 198 framlagda lagförslag, men för sin del beslutat, att lagen skall erhålla
endast provisorisk giltighet och gälla till och med den 31 december 1932.
Berörda ändring i vad Kungl. Maj:t i propositionen nr 198 föreslagit torde
icke påfordra'' någon motsvarande ändring beträffande giltighetstiden för det
förevarande förslaget till ändring i stämpelförordningen, vilket förslag enligt
utskottets mening utan olägenhet kan antagas såsom för framtiden gällande.
På grund därav och då utskottet icke funnit något att erinra mot det föreliggande
förslaget, får utskottet, under åberopande av vad föredragande
departementschefen till ovannämnda statsrådsprotokoll anfört, hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 200, antaga det vid propositionen
fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §
i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften.
Stockholm den 27 maj 1927.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Wigforss, Boman, friherre Beek-Friis*,
Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg”
Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Johansson 1 Hornsberg*, Åström,
Eriksson i Ljusdal*, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm och Ljunggren*.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.