Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
1
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1927 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående
förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål.
I en den 6 maj 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 249, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över liandelsärenden för samma dag, begärt
riksdagens yttrande över följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
Kungörelse
angående förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål.
Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer:
1 %.
Utförsel till utrikes ort må icke, med mindre Kungl. Maj:t för särskilt
fall därtill lämnat tillstånd, äga rum, vare sig sjö- eller landvägen, av följande
äldre kulturföremål, nämligen möbler och husgeråd av trä, även i
förening med annat ämne, byggnader och byggnadsdelar samt till byggnader
hörande fasta inredningsföremål, såsom friser, listverk, väggpaneler, hyllor,
dörrar, fönster, fönsterkarmar, ornerade tak, takbräder eller takmålningar,
kakelugnar, golvplattor, tillyxade stockar, bearbetade stenar, profilerat tegel,
beslag och andra smiden, vägg- och studsarur i foder samt lösa urfoder.
Utan hinder av vad nu är stadgat må dock föremål av förenämnt slag, vilket
ingår i personligt bohag, ur riket utföras av person, som avflyttar från
riket för att bosätta sig på utrikes ort.
Denna kungörelse äger ej tillämpning å föremål, som är tillverkat år
1860 eller därefter.
2 §.
Vill någon under åberopande av stadgandet i 1 §, tredje stycket, ur riket
utföra föremål, som eljest är till utförsel förbjudet, och är ej uppenbart, att
med hänsyn till nämnda stadgande utförsel av föremålet må äga rum, skall
därom vid angivningsinlagan fogas intyg, som i 3 § sägs.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sand. 29 höft. (Nr 51.)
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
3 §.
Såsom bevisning rörande till utförsel angivet föremåls ålder må godkännas
intyg av den, som tillverkat detsamma, eller av annan tillförlitlig person om
tiden för tillverkningen eller, om sådan handling icke kan anskaffas, intyg
av tjänsteman hos offentlig eller enskild kulturvårdande institution, såsom
museum eller hembygdsförening, eller av sådan institution anvisad sakkunnig
person.
4 §.
Den, som i strid mot vad i 1 § stadgats, ur riket utfört eller sökt utföra
föremål, skall, där han insett eller skäligen bort inse, att föremålet varit till
utförsel förbjudet, straffas med böter från och med tio till och med femhundra
kronor och have tillika förbrutit föremålet eller gälde, där det ej
kan tillrättaskaffas, dess värde.
Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.
Föremål, som dömts förbrutet, så ock värdet av förbrutet föremål tillfälle
kronan.
5 §.
Åtal jämlikt nästföregående paragraf anbängiggöres vid allmän domstol
och utföres av allmän åklagare, som jämväl har att verkställa beslag å föremål,
som anses jämlikt nämnda paragraf förbrutet.
6 %.
Tullmyndighet i utförselort åligger att övervaka efterlevnaden av vad i
1 och 2 §§> är stadgat samt att, där förseelse, som omförmäles i 4 §, finnes
hava ägt rum, ofördröjligen anmäla förseelsen till åtal.
Beträffande grunderna för det ifrågavarande författningsförslaget får utskottet,
i den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa till förenämnda
statsrådsprotokoll.
Den författning, över vilken Kungl. Maj:t genom förevarande proposition
begärt riksdagens yttrande, har, för att ändamålet med densamma icke skulle
komma att förfelas, av Kungl. Maj:t redan utfärdats, men i avhidan på
riksdagens yttrande förlänats giltighet allenast till och med den 15 juni
1927.
Det förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål, varom
stadgas i kungörelsen, har tillkommit med anledning därav, att intendenten
vid nordiska museet S. Erixon uti en till chefen för ecklesiastikdepartementet
ingiven, den 9 februari 1927 dagtecknad skrift fäst uppmärksamheten
å den omfattande utförsel av gamla allmogemöbler, som sedan någon
tid påginge.
Chefen för handelsdepartementet har till ovannämnda statsrådsprotokoll
återgivit ett av riksantikvarien i ärendet framlagt författningsförslag,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
3
vilket omfattar väsentligt flera föremål än dem, som upptagits i den nu utfärdade
författningen.
Ur vissa synpunkter kunde det, även enligt utskottets mening, vara önskvärt,
att det skydd, som här avses, utsträcktes till att omfatta jämväl åtskilliga
andra kulturföremål. Då den utfärdade författningen emellertid
torde motsvara det nuvarande lägets mest trängande krav, har utskottet ansett
sig kunna lämna densamma utan erinran. Utskottet förutsätter härvid,
att Kungl. Maj:t kommer att med uppmärksamhet följa utvecklingen på
förevarande område samt, därest omständigheterna därtill giva anledning,
efter förnyad utredning vidtaga de ytterligare åtgärder, som kunna anses
påkallade och möjliga.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla,
att riksdagen vid granskning av det vid förevarande
proposition nr 249 fogade författningsförslaget
icke funnit skäl till erinran mot detsamma.
Stockholm den 20 maj 1927.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Wohlin, Boman, Björnsson*, friherre Beck-Friis, Bergman*, Jönsson i
Boa, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Golvvasta, Nyländer,
Björklund, Paul Magnuson, Östergren *, Bissmark *, Olsson i Gävle, Granath *,
Ljunggren * och Werner *.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.