Bevillningsutskottets betänkande Nr å. 1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1927 kl. 3 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning
av förordningen den 2 mai 1924 angående befrielse
i vissa fall från erläggande av lastpenningar dels
ock väckt motion om avskaffande av lastpenningarna.
I en den 14 januari 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 46, har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att antaga följande, propositionen bilagda
Förslag
till
Förordning
om fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj 1924 (nr 104) angående
befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.
Härigenom förordnas, att förordningen den 2 maj 1924 angående befrielse
i vissa fall från erläggande av lastpenningar, vilken förordning
gäller till och med den 30 juni 1927, skall äga fortsatt tillämpning från
och med den 1 juli 1927 tillsvidare intill dess annorlunda kan varda förordnat.
Till behandling i samband med nämnda proposition har utskottet upptagit
en till utskottet hänvisad, inom andra kammaren av herr Thore
väckt motion, nr 225, däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta om
lastpenningarnas fullständiga avskaffande under loppet av eu femårsperiod,
med en under budgetåret 1927—1928 påbörjad nedsättning av denna avgift
med 20 procent».
Enligt § 14 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor
erläggas lastpenningar vid resor mellan Sverige och utrikes ort och utgå
till lika belopp av svenska som av främmande fartyg med 10 öre för
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 3 höft. (Sr o.) 1
Utskottet.
Gällande
bestämmelser.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
varje ton av fartygets avgiftspliktiga dräktighet. Följande lättnader och befrielser
äro dock enligt berörda stadgande medgivna:
Om ett fartyg under loppet av ett kalenderår gör flera resor mellan Sverige
och utrikes ort, betalas dessa umgälder endast
a) vid inkommande första resan och vid förnyat inkommande, om fartyget
innehar viss kvantitet last samt lossar större eller mindre del därav, och
b) vid utgående första resan.
Då lossning och lastning på flera ställen ägt rum, erläggas lastpenningar
endast å första lossnings- eller lastningsstället.
Från lastpenningars erläggande äro befriade:
fartyg, med eller utan destination till svensk hamn, som inkommer och
åter utgår i barlast;
fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper svensk hamn och
där endast avlämnar eller emottaga1 passagerare jämte deras effekter
eller ock endast avlastar gods i annat fartyg för export;
fartyg, som av tvingande orsaker eller till inhämtande av order för vidare
resa anlöper svensk hamn och där icke verkställer lossning och icke
heller företager annan lastning än av förnödenheter för besättning,
medförda resande och fartyg;
fartyg, som i följd av liden sjöskada, varom sjöförklaring avgives, anlöper
svensk hamn och där lossar sin last samt efter verkställd reparation
densamma åter intager och utför;
fartyg, som av nyss omförmälda anledning lossar sin last och densamma
till större eller mindre del försäljer, då sådan försäljning inskränkes
till vad för bestridande av reparationskostnaderna bevisligen erfordrats;
samt
fartyg, som, under resa mellan utrikes orter, i svensk hamn lossar eller
lastar varor till högst fjärdedelen av fartygets lastdräktighet.
Enligt en av 1924 års riksdag, med bifall till Kungl. Majds proposition
nr 108, antagen förordning åtnjutes för närvarande till och med den SO
juni 1927 befrielse från erläggande av lastpenningar i ytterligare ett antal
fall. Sistnämnda förordning, vilken utfärdades den 2 maj 1924 och ersatte
en författning i ämnet av år 1922, innehåller följande bestämmelser:
»Lastpenningar, varom stadgas i § 14 av förordningen den 9 juni 1911
med tulltaxa för inkommande varor (nr 80), skola för fartyg, för vilket
under ett kalenderår lastpenningar enligt sagda författningsrum erlagts en
gång, därefter under samma år icke utgå för den del av fartygets avgiftspliktiga
dräktighet, som överstiger 1,500 ton.
I övrigt skola från erläggande av lastpenningar vara befriade — förutom
fartyg, som på grund av bestämmelserna i ovannämnda författningsrum åtnjuta
dylik befrielse —
dels fartyg, för vilket under samma kalenderår erlagts lastpenningar sex
gånger, där fråga är om maskindrivet fartyg eller lastpråm, och fyra gånger,
där fråga är om segelfartyg;
dels ock i frihamn,
fartyg, som från utrikes ort, direkt eller efter anlöpande av frihamn,
ankommer till sådan hamn och därifrån avgår till utrikes ort, direkt eller
med anlöpande av annan frihamn, ävensom
fartyg, som, i andra fall än nyss sagts, vid inkommande resa lossar
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5. 3
last enbart i frihamn eller vid utgående resa intager last enbart i sådan
hamn.»
Den föreliggande propositionen avser att åt berörda förordning av den 2 Proposimaj
1924 giva förlängd giltighet tillsvidare. fione».
Till ovannämnda vid propositionen fogade statsrådsprotokoll har chefen
för handelsdepartementet erinrat, att Kungl. Makt den 26 september 1921
anbefallt kommerskollegium att med anlitande av för ändamålet tillkallade
sakkunniga verkställa utredning rörande omläggning av de allmänna sjöfartsavgifterna
samt att Kungl. Maj:t, sedan arbetet legat nere från den 1
januari 1923, den 13 juni 1924 förklarat, att detsamma skulle så skyndsamt
som möjligt återupptagas, ävensom att kommerskollegium därefter tillkallat
nya sakkunniga. Vidare har departementschefen redogjort för provisoriska
bestämmelser, genom vilka, enligt särskilda förordningar den 19 maj
1922 (nr 208 och 209) och den 2 maj 1924 (nr 104 och 105), sjöfarten - i
avbidan på slutförandet av nyssberörda utredning — sedan den 1 juli 1922
erhållit vissa lättnader med avseende å såväl lastpenningar som fyr- och
båkavgift.
I anledning av att giltighetstiden för 1924 ars författningar i ämnet, av
vilka den, som angår fyr- och båkavgiften, utfärdats i administrativ ordning
utlöper den 30 juni innevarande år, hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
efter remiss avgivit gemensamt yttrande och samtidigt överlämnat
ett av 1924 års sjöfartsavgiftssakkunniga avgivet utlåtande. Av vad
de sakkunniga och ämbetsverken därvid anfört framgår, att huvudsakligt
förslag till sjöfartsavgifternas nyreglering kan beräknas komma att föreli6ga
i böljan av år 1927, men att förslaget icke antages bliva slutligt behandlat
inom sådan tid, att nya författningar hinna utfärdas före den 1
juli 1927.
Med anledning härav hava ämbetsverken enat sig om att föreslå, att de
nu gällande provisoriska bestämmelserna erhålla fortsatt giltighet. Då det
vore svårt att bedöma, när förslag till allmän reglering av sjöfartsavgifterna
kunde föreligga färdigt, hava såväl de sakkunniga som ämbetsverken ansett
lämpligt, att de nya bestämmelserna fastställdes att gälla tillsvidare.
Departementschefen, som i sitt anförande till ovannämnda statsrådspro- Departementstokoll
närmare redogjort för ämbetsverkens och de sakkunnigas yttranden, chcfcnhar
därefter för egen del till samma protokoll anfört följande.
De skäl, som på sin tid föranlett statsmakterna att medgiva sjötrafiken
vissa lättnader i de statliga sjöfartsavgifterna, gjorde sig alltjämt gällande
med oförminskad styrka. Såväl sjöfarten i allmänhet som speciellt frihamnstrafiken
hade fortfarande behov av det stöd och den uppmuntran, som dessa
lättnader innebure. Till belysande av den betydelse, den nu gällande provisoriska
lagstiftningen på ifrågavarande område haft, hänvisade departementschefen
till eu av sjöfartsavgiftssakkunniga gjord sammanställning av
Utskottetn
yttrande.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
inom generaltullstyrelsen utarbetade statistiska uppgifter för tiden 1 juli
1925—30 juni 1926 rörande minskningen i avgiftsuppbörden, utvisande att
denna minskning utgjort beträffande lastpenningar 276,122 kronor, därav
141,159 kronor å svenska oeli 134,963 kronor ä utländska fartyg, samt i
fråga om fyr- och båkavgiften 379,528 kronor, därav 218,123 kronor å svenska
och 161,405 kronor å utländska fartyg.
I anslutning därtill har departementschefen vidare anfört:
»De nu återgivna siffrorna synas mig giva vid handen, att bestämmelserna
i huvudsak väl motsvarat vad man med desamma önskade vinna. Såsopi
av såväl de sakkunniga som ämbetsverken framhållits, lärer det förslag till
allmän reglering av föreskrifterna rörande sjöfartsavgifterna, som inom den
allra närmaste tiden torde vara att förvänta från de sakkunniga, icke kunna
föreligga slutbehandlat vid sådan tidpunkt, att vid upphörandet av den nu
gällande provisoriska lagstiftningen ä förslaget grundade nya författningar
skulle kunna träda i kraft. Med hänsyn härtill anser jag mig, i likhet med
ämbetsverken och de sakkunniga, höra förorda, att åt den nu gällande provisoriska
lagstiftningen, i vilken några ändringar nu icke ifrågasättas, gives
förlängd giltighet. Därvid torde på de av ämbetsverken framhållna skäl
den förlängda giltighetstiden för de båda förordningarna i fråga icke böra
begränsas till viss tid utan förordningarna gälla tillsvidare, intill dess de
kunna bliva avlösta av ovan antydda definitiva författningar.»
I fråga om förlänande av förlängd giltighetstid åt förordningen angående
fyr- och båkavgiften förklarade slutligen departementschefen, att därmed
lämpligen borde anstå, till dess riksdagens beslut i avseende å lastpenningarna
förelåge.
Den av herr Thore väckta motionen om lastpenningarnas avskaffande
innefattar ett gammalt, från skilda håll framfört önskemål.
Bland annat ur synpunkten av den starka konkurrensen mellan olika
nordeuropeiska hamnar är det otvivelaktigt synnerligen viktigt, att de avgifter
som utkrävas vid de svenska hamnarna hållas så låga som möjligt.
De krav som ur denna och andra synpunkter framställts hava också av
Kungl. Maj:t och riksdagen beaktats, då såsom ovan omnämnts avsevärda
lindringar i avseende å lastpenningarna sedan flera år tillbaka medgivits.
Enligt utskottets mening hade det även varit önskvärt, att en slutlig lösning
av frågan i dess helhet kunnat vinnas vid innevarande riksdag. Men då
en omfattande utredning, vilken tagit flera är i anspråk, nu står inför sin
avslutning, kan utskottet icke tillstyrka riksdagen att avskaffa lastpenningarna
utan att avvakta utredningens slutförande.
Utskottet har därför ansett, att provisoriska bestämmelser böra meddelas
för ännu eu tid framåt och i sådant avseende icke haft något att erinra
mot att de nu gällande föreskrifterna utan ändring erhålla förlängd giltighet
tillsvidare.
Emellertid vill utskottet icke underlåta att giva uttryck åt sin förhoppning,
att utredningens resultat må kunna redan nästa år föreläggas riksdagen
till prövning.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5. 5
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet.
att riksdagen måtte, med avslag ä motionen II: 225
av herr Thore, om avskaffande av lastpenningarna, samt
med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 46, antaga
det vid propositionen fogade förslaget till förordning om
fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj 1924
(nr 104) angående befrielse i vissa fall från erläggande
av lastpenningar.
Stockholm den 17 februari 1927.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Kune, Björnsson, friherre BeckFriis,
Bergman, Schlyter, Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen*, Olsson i Ramstu,
Lövgren i Nyborg, Nyländer, Björklund, Wahlmark, Åström*, Lithander. Olsson
i Gävle, Carlsson i Stockholm, Nilsson i Hörby* och Werner*.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservationer:
av herrar Wohlin och Schlyter, vilka ansett, att utskottets betänkande
bort hava följande lydelse:
»I en den 14 januari 1927 dagtecknad, — — — ( utskottet) — — —
utredningens slutförande.
Utskottet har därför ansett, att provisoriska bestämmelser böra meddelas
för ännu en tid framåt, och i sådant avseende icke haft något att erinra mot
att de nu gällande föreskrifterna utan ändring erhålla förlängd giltighet.
För att giva uttryck åt sin förhoppning, att frågan vid nästa års riksdag
må kunna vinna sin slutliga lösning, har utskottet emellertid ansett sig höra
föreslå, att ovannämnda förordning den 2 maj 1924 erhåller fortsatt giltighet
icke såsom Kungl. Maj:t förslagit tillsvidare utan till och med den 30
juni 1928.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sond. 3 höft. (Nr 5.J o
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen inätte, med avslag å motionen II: 225
av herr Thore samt med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 46 icke kunnat oförändrad
bifallas, antaga följande
Förslag
till
Förordning
om fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj
1924 (nr 104) angående befrielse i vissa fall från erläggande
av lastpenningar.
Härigenom förordnas, att förordningen den 2 maj 1924
angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar,
vilken förordning gäller till och med den 30
juni 1927, skall äga fortsatt tillämpning till och med
den 30 juni 1928.»
av herr Lithander, som anfört:
»Genom riksdagens beslut av år 1922 och 1924 hav visserligen någon
lättnad beretts i den särskatt på sjötrafiken å rikets hamnar, som lastpenningarna
utgöra 5 emellertid kvarstar fortfarande största delen av ifråga
varande pålaga. Särskilt beträffande den icke reguljära sjötrafiken mellan
Sverige och europeiska hamnar med här i stor utsträckning förekommande
fartygstonnage under 1,500 ton torde ringa lättnad ha beretts. Då det ur
skattesynpunkt principvidriga av den ifrågavarande palagan för länge sedan
klarlagts, och då ingen svårighet torde anses föreligga att särskilja lastpenningarna
från övriga statliga eller lokala fartygsumgälder, har jag yrkat,
att utskottet måtte framlägga förslag i motionens syfte.»; samt
av herr Lövgren i Nyborg.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.