Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den ö maj 1927 kl. 3 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition
med förslag till förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning
av pilsnerdricka ävensom i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en den 24 februari 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 185, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga ett nedan infört, såsom Kungl. Maj.ts förslag
betecknat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning
av propositionen väckta motioner nämligen:

l:o) två likalydande motioner nr 213 i första kammaren av herrar Jönsson
och Pålsson samt nr 315 i andra kammaren av herr Månsson i Erlandsro
m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts proposition
nr 185 ville besluta, att 10 § i förordningen den 11 juli 1919 angående
försäljning av pilsnerdricka skall erhålla följande ändrade lydelse:

''Försäljning genom kringföring av pilsnerdricka må av den som tillverkat
varan bedrivas inom stads planlagda område utan särskilt tillstånd samt
utom samma område och på landet, därest Konungens befallningshavande
på gjord ansökning därtill meddelar tillstånd. Över dylik ansökning skall
Konungens befallningshavande inhämta yttrande i annan stad än Stockholm
av magistraten samt på landet av kommunalnämnden. Vid dylik försäljning
må varan ej avlämnas annat än inomhus till därstädes boende.’»

2:o) de likalydande motionerna nr 221 i första kammaren av herr Carl
Carlsson m. fl. och nr 329 i andra kammaren av herr Sävström m. fl., i
vilka föreslagits, »att riksdagen måtte besluta, att 17 § mom. 1, 21 §, 27 §
mom. 4 och 28 § i förordningen av 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning
av pilsnerdricka måtte erhålla följande ändrade lydelse:

17 §.

1. Pilsnerdricka må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som ej
fyllt aderton år.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 26 höft. (Nr tö.)

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

21 §.

Partihandlare (lika med Kungl. Maj:ts förslag)---levererade mycken heten.

Försäljningsbok samt förteckning, som avses i 9 § 4 mom., skola hållas
tillgängliga för kontrollstyrelsen eller dess ombud samt allmän åklagare.

27 $.

4. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljning av pilsnerdricka,
som utövas av tillverkare, eller bedriver tillverkare sin försäljning
så, att syftet med de i denna förordning meddelade bestämmelser eljest
uppenbart åsidosättes, äger kontrollstyrelsen föreskriva de inskränkningar
eller villkor i avseende å försäljningens bedrivande, som kunna vara erforderliga
för vinnande av rättelse, eller ock för viss tid helt eller delvis förbjuda
försäljningens fortsättande. Av kontrollstyrelsen i nu berörda avseende
meddelade beslut lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär.

28 §.

1. Den — — — femton till och med tvåhundra kronor.

2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning av
pilsnerdricka eller beträdes någon, som äger rätt till utskärning av alkoholfria
och därmed jämförliga drycker eller som efter anmälan, som i 9 ^
näringsfrihetsförordningen sägs, idkar handelsrörelse, under utövandet av
sin rörelse med olovlig försäljning, eller bedriver någon eljest sådan försäljning
i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från och
med ett hundra till och med två tusen kronor eller med fängelse i högst
sex månader.

3. Dömes den, som efter anmälan eller tillstånd idkar utskänkning, varom
i förordningen angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga
drycker sägs, till ansvar för olovlig försäljning av pilsnerdricka,
skall han förklaras förlustig sin rätt att utskänka alkoholfria drycker.

4. (Nuvarande 28 § 3 mom.).

5. (Nuvarande 28 § 4 mom.).»

3:o) motionerna nr 225 i första kammaren av herrar Adolf Dahl och
Frändén samt nr 335 i andra kammaren av herr Forssell m. fl., i vilka
hemställts, att riksdagen måtte avslå förevarande proposition.

4:o) motionen nr 328 i andra kammaren av herr Röing, däri hemställts,
»att riksdagen med godkännande i övriga delar av Kungl. Maj:ts proposition
nr 185 med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka ville besluta,

dels att 21 § i förslaget skall helt utgå,

dels att 9 §, 27 § 4 mom. samt 35 § i förslaget skola erhålla följande
ändrade lydelse:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 3

9 i

3. Tillverkare av pilsnerdricka — — — (Kungl. Maj:ts förslag)----

eller å fartyg.

2. Den, som--— (Kungl. Maj:ts förslag) — — — bosatt person.

3. Den, som —--(Kungl. Maj:ts förslag) — — — endast inomhus.

4. Sker på landet — — — (Kung!. Ma,i:ts förslag) — — — iakttaga
följande.

Omlastning — —- — handhavande.

Den, som forslar varan från tillverknings- eller försäljningsstället, skall
vara försedd med en av säljaren eller av honom bemyndigad person, vilken
icke innehar uppdrag att själv verkställa forsling av pilsnerdricka, underskriven,
vederbörligen dagtecknad förteckning, upptagande namnet å den
som verkställer forslingen, samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade
myckenheten pilsnerdricka, köparens namn, det ställe, där varan skall avlämnas,
samt den dag, då avlämnandet skall äga rum.

Det åligger den, som verkställer forslingen, att på anfordran av allmän
åklagare eller polisman uppvisa förteckningen.

Efter forslingens slutförande skall den, som verkställt forslingen, så snart
ske kan, avlämna förteckningen til) säljaren, och vare säljaren pliktig att
förvara densamma under minst två år samt hålla den tillgänglig för Konungens
befallningsliavande och allmän åklagare.

Medföres vid forsling, som i detta mom. sägs, pilsnerdricka för försäljning,
hänförlig till partihandel, skall vad förut i detta mom. stadgats äga
tillämpning jämväl å sådan vara; dock skall vara avlämnas i köparens försäljningslokal
eller därtill hörande magasin.

5. Konungens befallningshavande äger på ansökning meddela tillverkare
rätt att annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag av pilsnerdricka
och att från detsamma försända pilsnerdricka på rekvisition på sätt i 1 och
4 mom. sägs. För upplag skall finnas en av Konungens befallningshavande
godkänd föreståndare, som har att mottaga till upplaget inkommande rekvisitioner
samt underskriva förteckningar, som avses i 4 mom. Såsom föreståndare
må icke godkännas annan än den, som kan erhålla tillstånd til!
detaljhandel med pilsnerdricka.

27 §.

4. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljning av pilsnerdricka,
som utan särskilt tillstånd utövas av tillverkare, eller bedriver tillverkare
sin försäljning så, att nykterhetstillståndet å viss ort påtagligen
därigenom menligt påverkas, äger Konungens befallningshavande föreskriva
de ordningsregler för eller inskränkningar i försäljningen, som kunna finnas
erforderliga, eller ock för viss tid helt eller delvis förbjuda försäljningens
fortsättande. Beslut härom gånge genast i verkställighet utan hinder av
anförda besvär.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

35 §.

Den, som i följd av stadgandet i 9 § 4 inom. tagit del av partihandlares
köpareförteckning, vare förbjudet att, därest det ej kan anses påkallat av
tjänstens intresse, yppa partihandlares affärsförhållanden. Gör han detta
och framgår ej av omständigheterna, att han om affärsförhållandena erhållit
kännedom å tid, då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter
från och med femtio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra
skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel,
må dömas till fängelse.

dels att de sålunda beslutade ändringarna skola träda i kraft den 1
januari 1928.»

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet
funnit lämpligt upptaga två likalydande, till utskottet hänvisade, under
motionstiden vid riksdagens början väckta motioner, den ena, nr 112, inom
första kammaren av herr Georg Dahl och den andra, nr 227, inom andra
kammaren av herr Anderson i Storegården, i vilka hemställts, »att riksdagen
för sin del ville besluta, att nedanstående paragrafer i kungl. förordningen
den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka skola erhålla
följande ändrade lydelse:

§ 8.

1. Tillstånd — — — Konungens befallningshavande.

2. Ansökan — — — rörelsen. Över gjord ansökan inliämte Konungens
befallningshavande yttranden i stad av magistrat samt å landet av kommunalnämnd
och kommunalstämma. Dessa yttranden böra, i vad de avse
landsbygden, innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande av
skälen härför.

I Stockholm — ---ej tillämpning.

3. Har ansökning om försäljningsrätt å landsbygden blivit avstyrkt
av båda de kommunala myndigheter, som i ärendet hörts, må densamma
ej bifallas.

§ 13.

1. Tillstånd — — — 1 oktober.

2. Vill någon — — — rörelsen.

3. över ansökning — — — skälen därför; och skall, därest ansökningen
tillstyrkts av någondera av de kommunala myndigheter, som i ärendet
hörts, magistrat eller kommunalnämnd tillika avgiva yttrande, huruvida
särskilda föreskrifter för utskänkningens bedrivande anses nödiga.

I Stockholm — — — ej tillämpning.

4. Har ansökning blivit avstyrkt, i Stockholm av stadsfullmäktige och
å annan ort av båda de kommunala myndigheter, som i ärendet hörts,
må densamma ej bifallas.»

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 5

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna.

I anledning av två likalydande vid 1925 års riksdag väckta motioner,
anhöll riksdagen i skrivelse den 16 maj 1925, nr 196, under åberopande av bevillningsutskottets
av riksdagen godkända betänkande nr 30, att Kung!. Maj:t
ville föranstalta om utredning rörande sådan ändring i förordningen angående
försäljning av pilsnerdricka, att däri innefattade kontrollföreskrifter
fullständigades och förtydligades i syfte att förefintliga missförhållanden
på ifrågavarande område skulle kunna såvitt möjligt undanröjas, samt om
framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I sitt ovannämnda betänkande nr 30 anförde bevillningsutskottet, efter att
hava redogjort för motionernas innehåll, som refererats jämväl i föredragande
departementschefens yttrande till ovannämnda statsrådsprotokoll, följande:

»Beträffande de av motionärerna uttalade synpunkterna och önskemålen
hava inom utskottet olika meningar gjort sig gällande. Det i motionerna
framställda kravet på revision av förordningen angående försäljning av
pilsnerdricka torde emellertid hava sin tyngdpunkt i vad det avser fullständigare
och tydligare kontrollföreskrifter. Utskottet, som anser sig böra
begränsa sin hemställan om utredning och framläggande av förslag till
ändring i nämnda förordning till att avse allenast sagda kontrollföreskrifter,
får i fråga härom anföra följande.

Enligt 14 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av vin
och Öl ägde vederbörande säljare försända vin och Öl till köpare under
bland annat det villkoret, att den, som forslade varorna, skulle vara försedd
med en av säljaren eller hans befullmäktigade ombud utfärdad och underskriven
förteckning, upptagande, särskilt för varje köpare, dennes namn,
det ställe där och dagen när dryckerna skulle avlämnas samt den försända
myckenheten. Såsom ombud fick ej den, som forslade dryckerna, användas.
Nämnda förteckning skulle på anfordran av krono- eller polisbetjänt,
ledamot av kommunalnämnden eller av kommunalnämnden utsedd person
uppvisas.

Motsvarande bestämmelse återfinnes ej i gällande förordning angående
försäljning av pilsnerdricka. Enligt vad en av nykterhetskommittén på
sin tid åvägabragt utredning beträffande bristerna i, bland annat, 1905
års vin- och ölförsäljningsförordning (se nykterhetskommittén: VI: 2, sid.
152 ff.) gav vid handen, var den kontroll, som åsyftades med förut gällande
föreskrift om medförande av förteckning vid försändning av Öl efter rekvisition,
väsentligt förfelad (se bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1919).
Av denna anledning uteslöts också stadgandet vid utarbetandet av den nya
förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.

Enligt utskottets uppfattning böra emellertid de av motionärerna påpekade
missförhållandena i förevarande avseende föranleda en förnyad
prövning av frågan, om icke en tillfredsställande kontroll skulle kunna
anordnas över försändningen av pilsnerdricka. I första rummet torde böra
undersökas, om icke en återgång till den tidigare bestämmelsen om förteckning
över rekvirenterna vid varje försändning skulle skänka större
möjligheter till kontroll. Det låter härvid tänka sig, att bestämmelsen om

Utskottet.

1925 års riksdag.

KontrolUtyrelsen.

H Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

förteckningen å rekvirenterna bleve utformad på sådant sätt, att de anmärkningar,
som i nämnda avseende förut framställts, bleve undanröjda.

Enligt utskottets uppfattning bör därjämte tagas under övervägande
lämpligheten av att i förordningen närmare angiva, på vilka platser pilsnerdricka
icke må avlämnas.

Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning om beliövligheten av
effektivare kontroll över att pilsnerdricka icke försäljes och utskänkes, där
tillstånd därtill saknas.»

I anledning av riksdagens skrivelse anbefallde Kungl. Maj:t den 29 maj

1925 kontrollstyrelsen att efter länsstyrelsernas och övriga vederbörandes
hörande verkställa utredning och avgiva förslag i ämnet. Med skrivelse
den 12 december 1925 avgav kontrollstyrelsen förslag till förordning om
ändrad lydelse av vissa delar av förordningen angående försäljning av pilsnerdricka
ävensom till viss ändring av 74 § i förordningen angående försäljning
av rusdrycker. I yttranden, som efter remiss avgivits över kontrollstyrelsens
förslag, anfördes sådana betänkligheter mot detsamma, att Kungl. Maj:t icke
fann sig böra framlägga proposition i ämnet till 1926 års riksdag. Kontroll
styrelsen anbefalldes härefter genom remiss den 10 april 1926 att med hänsyn
till vad som anförts i om förmälda yttranden inkomma med förnyat utlåtande
i ärendet, varvid särskilt frågan om rätten att föreskriva inskränkningar
eller villkor i avseende å tillverkares försäljning av pilsnerdricka
skulle upptagas till förnyad prövning.

I anledning härav avgav kontrollstyrelsen med skrivelse den 21 september

1926 ett nytt förslag till förordning om ändringar i pilsnerdricksförsäljningsförordningen,
byggt på samma principer som det äldre förslaget men
omarbetat i fråga om vissa detaljer.

Kontrollstyrelsens sistnämnda förslag innebär i huvudsak följande. Rätt
till partihandel med pilsnerdricka, som för närvarande tillkommer både tillverkare
och den, som enligt 8 § i pilsnerdricksförsäljningsförordningen erhållit
tillstånd till försäljning till avhämtning, skulle förbehållas tillverkare.
Även rätten att försända pilsnerdricka på rekvisition skulle, förutom
i vissa särskilt angivna fall, tillkomma enbart tillverkare. Vid sådan försändning
på landsbygden skulle den, som verkställde forslingen, såväl då
försändningen avsåge försäljning, hänförlig till partihandel, som då den avsåge
försäljning, hänförlig till detaljhandel, vara försedd med en så kallad
köpareförteckning, upptagande namnet å den, som verkställde forslingen,
samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade myckenheten pilsnerdricka,
köparens namn, det ställe, där varan skulle avlämnas, samt dagen, då avlämnandet
skulle äga rum. Köpare förteckningen skulle under viss förutsättning
hållas tillgänglig för kontrollstyrelsen samt under forsling på anfordran
uppvisas för allmän åklagare eller polisman. Vara, som ej för
fortsatt försändning till köparen avlämnades vid järnvägsstation eller station
för reguljär automobiltrafik eller å fartyg, finge ej avlämnas med mindre
köparen eller ock någon, som tillhörde hans familj eller husfolk eller som

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 7

vore anställd i hans tjänst, lämnade skriftligt erkännande om varans mottagande.
Länsstyrelse skulle äga på ansökan meddela tillverkare rätt att
å tillverkningsställe inrätta upplag av pilsnerdricka och att från detsamma
försända pilsnerdricka. Inhämtande av kommunal myndighets yttrande
över dylik ansökan skulle ej vara obligatoriskt. Pilsnerdricka finge ej försäljas
eller vid försäljning utlämnas till den, som skäligen kunde befaras
använda varan i berusningssyfte. Kunde i fall, då någon ville inköpa
pilsnerdricka, skäligen antagas, att varan helt eller delvis icke skulle komma
till användning för köparens eller hans hushålls behov, eller, där köparen
vore återförsäljare, för sådan försäljning, vartill han enligt förordningen
vore berättigad, linge försäljning eller utlämnande av varan ej äga rum.
Tillverkare skulle vara skyldig föra försäljningsbok, som under vissa angivna
förutsättningar skulle hållas tillgänglig för kontrollstyrelsen eller
allmän åklagare. Samarbete skulle anordnas mellan kontrollstyrelsen och
svenska bryggareföreningen, i syfte att på frivillighetens väg undanröja de
olägenheter, som nu vore förbundna med vissa tillverkares försäljning. För
att detta samarbete skulle bliva effektivt skulle den rätt att under vissa
förhållanden ingripa gentemot tillverkare, som för närvarande tillkommer
länsstyrelserna, överflyttas å kontrollstyrelsen. Dylika ingripanden skulle
få vidtagas ej blott såsom nu, då oordningar förekomme i anledning av
sådan försäljning, som utövades av tillverkare, utan även da tillverkare bedreve
sin försäljning så, att syftet med de i förordningen meddelade bestämmelser
eljest åsidosattes. Slutligen innebär förslaget skärpning av vissa
straffbestämmelser.

Propositionen skiljer sig i nedan angivna avseenden mera väsentligt från propomt*^,
kontrollstyrelsens förslag. Rätt till partihandel med pilsnerdricka skulle
tillkomma förutom tillverkare även den, som enligt 8 § i pilsnerdricksförsäljningsförordningen
erhållit tillstånd till försäljning till avhämtning av
sådan vara och i sammanhang därmed eller eljest av Konungens befallningshavande
erhållit rätt jämväl till partihandel. Rätt att försända pilsnerdricka
på rekvisition skulle tillkomma alla partihandlare. Köpareförteckningen
skulle under forsling på anfordran uppvisas jämväl för ledamot
av nykterhetsnämnd eller av sådan nämnd utsedd person. Vid behandling
av ansökning från tillverkare om rätt att inrätta upplag skulle vad i S §
i pilsnerdricksförsäljningsförordningen stadgas angående ansökning äga tilllämpning.
Föreskriften att försäljning eller utlämnande av pilsnerdricka ej
finge äga rum i fall, då skäligen kunde antagas, att varan helt eller delvis
icke skulle komma till användning för köparens eller hans hushålls behov,
eller, där köparen vore återförsäljare, för sådan försäljning, vartill han enligt
förordningen vore berättigad, hade ersatts med en föreskrift, att pilsnerdricka
icke finge försäljas, där det vore uppenbart, att varan helt eller delvis vore
avsedd att användas till olovlig försäljning. Rätten att under vissa förutsättningar
ingripa gentemot tillverkare skulle alltjämt tillkomma länsstyrelse.

För Stockholms stad samt i varje län skulle finnas ett i residensstaden bo -

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Departements chefen.

satt, av kontrollstyrelsen förordnat ombud med uppgift att under vissa angivna
förutsättningar påkalla erforderliga åtgärder hos länsstyrelse eller
annan myndighet. De av kontrollstyrelsen föreslagna straffskärpningarna
hade icke upptagits i förslaget, då behovet av desamma icke ansetts tillräckligt
ådagalagt.

Föredragande departementschefen anförde vid förslagets framläggande
bland annat följande. Utredningsmaterialet i ärendet gåve otvetydigt vid
handen, att gällande lagstiftning rörande försäljning av pilsnerdricka i vissa
delar av landet i stor utsträckning överträddes och att härav ofta missbruk
föranleddes. Särskilt ur ordningssynpunkt vore de nuvarande förhållandena
icke tillfredsställande, varjämte nykterhetstillståndet på sina ställen rönte
en ogynnsam inverkan av de möjligheter till omåttlig förtäring av pilsnerdricka,
som vissa missförhållanden vid försäljningen och särskilt vid försändningen
av pilsnerdricka på landsbygden erbjudit. Kontrollstyrelsens
syfte att söka tillgodose ordnings- och nykterhetssynpunkten utan att föreslå
några föreskrifter, genom vilka den lojale konsumentens möjligheter att
inköpa pilsnerdricka begränsades eller försvårades, finge anses riktigt. Givetvis
vore det också, såsom kontrollstyrelsen framhållit, önskvärt, att man
i första hand sökte inrikta sig på åtgärder, vilka så litet som möjligt besvärade
den lojale säljaren.

§ Departementschefen, som förordade förslaget om införande av köpareförteckningar
vid försändning på rekvisition på landsbygden, hade icke blivit
övertygad om att genomförandet av detta förslag nödvändigtvis krävde, att
rätten till partihandel och till försändning på rekvisition skulle förbehållas
tillverkarna. Väl vore det riktigt, att under nuvarande förhållanden den
ojämförligt största delen av sådan försäljning omliänderhades av tillverkarna,
men å andra sidan förelåge, såsom också framhållits i några av de avgivna
yttrandena, i vissa fall ett fullt legitimt behov av att annan än tillverkare
hade rätt till sådan försäljning särskilt i större samhällen, där bryggeri ej
funnes. Departementschefen hade därför sökt finna eu utväg, varigenom ä
ena sidan antalet försäljare, som bedreve försäljning till försändning på
rekvisition, i kontrollsyfte i möjligaste mån begränsades, men å andra sidan
den lojala konsumtionens intresse av att varan hölles lätt tillgänglig kunde
tillgodoses. I sådant syfte ansåge sig departementschefen böra föreslå, att
rätt till partihandel skulle tillkomma, förutom tillverkare, den som enligt
8 § erhållit tillstånd till försäljning till avhämtning och i sammanhang
därmed eller eljest av länsstyrelse erhållit rätt jämväl till partihandel, samt
att rätt till försäljning till försändning på rekvisition skulle tillkomma var
och en, som vore berättigad att idka partihandel.

Enligt 14 § i 1905 års förordning angående försäljning av vin och Öl
hade den, som forslade dryckerna, varit skyldig att uppvisa köpareförteckningen
för krono- eller polisbetjänt, ledamot av kommunalnämnden eller av
nämnden utsedd person. Numera ålåge enligt 64 § rusdrycksförsäljnings -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 9

förordningen skyldigheten att övervaka nykterhetstillståndet inom kommunen
dess nykterlietsnämnd. De skäl, som 1905 föranlett, att ledamot av
kommunalnämnd erhållit nyssnämnda befogenhet, finge nu anses tala för
att forsiaren av pilsnerdricka ålades att uppvisa köpareförteckningen för
ledamot av nykterhetsnämnden eller av nämnden utsedd person.

Det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget till reglering av nederlagsrätten
innebure, att tillverkare skulle utan vederbörande kommunala myndigheters
hörande kunna av länsstyrelse erhålla rätt att inrätta upplag av
pilsnerdricka och från upplaget försälja pilsnerdricka till försändning på
rekvisition. I den mån sådan försändning skulle ske på landsbygden, innebure
förslaget alltså en utvidgning av tillverkare nu tillkommande försäljningsrättigheter.
Ä ena sidan syntes detta vara ägnat att medföra vissa
fördelar, i det att de nuvarande, i flertalet fall olagliga nederlagen å landsbygden
antagligen skulle bringas att upphöra och försändningen från upplag
på landsbygden komma att inordnas under lagliga former och bliva underkastad
samma kontroll, som vore avsedd att genomföras beträffande försändning
från tillverkningsställe. Ä andra sidan finge emellertid en dylik utvidgning
av tillverkares försäljningsrättigheter och den därmed underlättade
tillgången till pilsnerdricka anses kunna i olika hänseenden medföra olägenheter
inom kommunerna. Den inskränkning i den kommunala självbestämmanderätten
å ifrågavarande område, kontrollstyrelsens förslag enligt vad
förut antytts innebure, syntes därför mindre tillrådlig. På grund härav
hade departementschefen ansett det lämpligt, att fråga om inrättande av
upplag behandlades i samma ordning som enligt 8 § gällde angående meddelande
av tillstånd till försäljning till avhämtning.

Att stadga förbud mot försäljning eller utlämnande av pilsnerdricka i
fall, då det skäligen kunde antagas, att varan helt eller delvis skulle komma
till användning för annat än köparens eller hans hushålls behov, kunde
departementschefen, såsom kontrollstyrelsen utformat sitt förslag, icke förorda,
bland annat av det skäl, att, såsom också i vissa yttranden framhållits,
därigenom skulle, i många fall onödigtvis, förhindras användning av annan
än till det egna hushållet hörande person såsom ombud vid inköp av pilsnerdricka.
Däremot kunde någon berättigad erinran icke framställas mot
ett med de föreslagna reglernas huvudsyfte överensstämmande stadgande av
innehåll, att försäljning eller utlämning av pilsnerdricka ej finge äga rum,
där uppenbart vore, att varan helt eller delvis vore avsedd att användas i
berusningssyfte eller till olovlig försäljning.

Ett undanröjande på frivillighetens väg — utan lagstiftningsåtgärder —
av de rådande missförhållandena på pilsnerdricksförsäljningsförordningens område
vore utan tvivel det mest eftersträvansvärda. Samarbetet mellan kontrollstyrelsen
och tillverkarna syntes böra äga rum, utan att detsamma bundes
vid några författningsbestämmelser eller eljest av statsmakterna givna direktiv.
Ett sådant samarbete behövde emellertid icke bliva mindre ingående
och effektivt, därest styrelsen icke tillerkändes beslutanderätt. Det syntes

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Utskottets

yttrande.

Allmän motivering.

mindre egentligt, att kontrollstyrelsen efter att eventuellt först under förhandling
med tillverkaren eller sammanslutning av tillverkare hava hävdat en viss
ståndpunkt, utan att densamma av vederbörande frivilligt beaktats, sedermera
i kraft av styrelsen i förordningen given befogenhet skulle hava att
pröva vad enligt gällande föreskrifter kunde tvångsvis åläggas vederbörande
tillverkare. Den viktigaste invändningen mot den föreslagna anordningen
syntes dock vara, att länsstyrelserna och deras underlydande organ, vilka
innehade kännedom om de lokala förhållandena, skulle känna sig i allt
väsentligt avkopplade från ansvaret för ordningens upprätthållande på
ifrågavarande område. Vad anginge varje annan försäljning än den, som
bedreves av tillverkare, skulle länsstyrelsen fortfarande hava att såsom första
instans besluta om inskränkningar i och förhud mot försäljningens utövande.
Samtliga dessa frågor, vare sig de rörde tillverkare eller icke, linge dock
till sin art och icke minst med hänsyn till sin betydelse för nykterhetstillståndet
ute i orterna anses likvärdiga. Att låta en del av dem avgöras av
den lokala ordningsmyndigheten och andra av ett centralt verk, som närmast
hade att bevaka nykterhetsintresset, skulle innebära, att av varandra ofta
direkt beroende lokala frågor uppdelades på olika myndigheter, samt att ansvaret
för det hela och arbetet söndersplittrades. Då det icke kunde sättas
i fråga att till kontrollstyrelsen överflytta befattningen med samtliga dessa
frågor, hade departementschefen icke funnit sig kunna biträda vad styrelsen
i denna del föreslagit.

Det syntes emellertid departementschefen vara för ordning och nykterhet
synnerligen gagneligt, att i fall, där det frivilliga samarbetet och av kontrollstyrelsen
meddelade anvisningar icke lett till önskade åtgärder från vederbörande
tillverkares sida, något kontrollstyrelsen närstående organ bereddes
möjlighet att påkalla vederbörande länsstyrelses åtgärd och därvid utveckla
de synpunkter, som kontrollstyrelsen önskade få framförda. Departementschefen
hade fördenskull tänkt sig, att kontrollstyrelsen skulle i varje residensstad
hava ett av styrelsen för viss tid förordnat ombud med denna uppgift,
varom bestämmelse borde intagas i förordningen. Ombuden skulle
självfallet äga god kännedom om förhållandena i länets olika kommuner,
därifrån mottaga meddelanden om förefintliga missförhållanden och vid förekommande
behov erhålla instruktioner från vederbörande inspektörer i kontrollstyrelsen.
Ett mycket måttligt belopp iinge anses behöva utgå såsom
ersättning åt ombuden.

I likhet med departementschefen finner utskottet genom den i ärendet
förebragta utredningen ådagalagt, att gällande lagstiftning angående försäljning
av pilsnerdricka i vissa delar av landet överträtts och att härav
missbruk föranletts. Även utskottet anser det därför erforderligt, att åtgärder
vidtagas i syfte att vinna en effektivare kontroll över försäljningsförordningens
efterlevnad. För att nå detta syfte torde det vara nödvändigt
att vidtaga vissa ändringar i nu gällande lagstiftning. Härvid har

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

11

för utskottet framstått såsom särskilt angeläget, att de ändringar i försäljningsförordningen,
som vidtagas, icke begränsa eller försvåra den
lojale konsumentens möjligheter att inköpa pilsnerdrieka samt så litet
som möjligt besvära den lojale säljaren.

De klagomål, som framställts mot förordningens tillämpning, hänföra
sig främst till den försäljning genom försändning på rekvisition, som av
tillverkare utövas på landsbygden. Vid övervägande av de medel, som
stå till buds för vinnande av rättelse i nyssberörda avseende, har utskottet
funnit den av kontrollstyrelsen framförda och av departementschefen biträdda
tanken på åvägabringande av samarbete mellan tillverkarna eller
deras organisation å ena sidan och kontrollstyrelsen å andra sidan vara
förtjänt av särskilt beaktande. Ett dylikt samarbete bör, därest goda förutsättningar
för detsamma skapas, kunna lämna bättre resultat än detaljerade
kontrollföreskrifter. De riktlinjer för samarbetet, som kontrollstyrelsen i
motiveringen för sina förslag angivit, synas jämväl lämpliga. Vid utformandet
av de författningsbestämmelser, som äro erforderliga, därest avsedd
effekt skall kunna vinnas genom samarbetet, möta emellertid avsevärda
svårigheter. Framför allt hava erinringar framställts mot de olika förslag,
som framkommit, till uppdelning mellan kontrollstyrelsen och länsstyrelse
av uppgiften att ur nykterhets- och ordningssynpunkt övervaka försäljningen
av pilsnerdrieka. Utskottet har icke funnit Kungl. Maj:ts förslag
vara fullt tillfredsställande i förevarande avseende. Det synes sålunda
knappast möjligt, att kontrollstyrelsen, utan att direktiv i sådan riktning
lämnas styrelsen i förordningen, skulle kunna inleda samarbete med tillverkarna.
Härtill kommer, att Kung]. Maj:ts förslag innebär tillsättande
av ett antal nya befattningshavare. Under nuvarande förhållanden, då
allvarliga ansträngningar göras för att begränsa antalet befattningshavare
i statens tjänst, bör det icke utan särskilt starka skäl ifrågakomma, att
nya befattningar inrättas. Sådana skäl för införande av de föreslagna
befattningarna torde icke föreligga. Det vill fastmera synas, som om
dessa ombuds arbetsuppgifter, utan särskild kostnad för statsverket, skulle
kunna anförtros åt redan existerande lokala organ samt åt kontrollstyrelsen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra föreslå,
att i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag rätten att ingripa
mot tillverkare i anledning av det sätt, på vilket han utövar sin försäljning,
alltjämt förbehålles länsstyrelserna, men att samtidigt en ny bestämmelse
införes i förordningen, varigenom kontrollstyrelsen berättigas
att, därest styrelsen finner anledning till anmärkning mot det sätt, varpå
tillverkare utövar honom tillkommande rätt till försäljning, avfordra tillverkaren
förklaring samt, när skäl därtill äro, giva tillverkaren erinran
om vad honom enligt förordningen åligger eller anvisningar, huru syftet
med de i förordningen meddelade bestämmelserna bäst skall uppnås. Skulle
rättelse ej på detta sätt vinnas, skall kontrollstyrelsen äga att hos vederbörlig

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

myndighet påkalla erforderliga åtgärder. Då kontrollstyrelsens befogenhet
enligt utskottets förslag blir av företrädesvis vägledande och rådgivande
karaktär, har utskottet ansett sig kunna angiva förutsättningarna för
ingripande från kontrollstyrelsens sida och syftet med de anvisningar, som
kontrollstyrelsen skall lämna, i helt allmänna ordalag.

Utskottet har icke haft något att erinra mot att partihandeln med pilsnerdricka
må kunna utövas, förutom av tillverkare, av den, som enligt 8 §
i förordningen äger tillstånd att försälja till avhämtning samt av länsstyrelse
erhållit särskilt tillstånd att utöva partihandel. De i 15 och
16 §§ lämnade föreskrifterna höra emellertid göras tillämpliga även å
sådan handel. Utskottet har därför föreslagit, att, där ordet »detaljhandel»
förekommer i sistnämnda båda paragrafer, detsamma ändras till »handel»
ävensom en omredigering av överskriften till paragraferna. I sammanhang
härmed har i 27 § 2 mom. ordet detaljhandel utbytts mot handel.

Mot Kungl. Maj:ts förslag, i vad detta avser införande av köpareförteckning
och försänd varas utkvittering vid försäljning genom försändning
på rekvisition på landsbygden, har utskottet icke någon principiell
erinran. Utskottet har emellertid funnit köpareförteckningen böra ersättas
med en kvittenshok. Härigenom vinnes bland annat bättre överensstämmelse
med det förfaringssätt, som i regel tillämpas vid hemsändning
av varor från större affärer. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola bestämmelserna
om köpareförteckning äga tillämpning dels vid forsling av
pilsnerdricka för försäljning, hänförlig till detaljhandel, dels å sådan
vara, som vid dylik forsling medföres för försäljning, hänförlig till partihandel.
För möjliggörande av en effektiv kontroll över försändningen på
rekvisition torde det emellertid vara nödvändigt, att bestämmelserna göras
tillämpliga, även då forslingen uteslutande avser pilsnerdricka för försäljning,
hänförlig till partihandel. Vissa av de bestämmelser, som avse
köpareförteckningen och den försända varans utkvittering, äro emellertid
av den art, att de lämpligare hava sin plats i en av Kungl. Maj:t i administrativ
ordning utfärdad kungörelse än i själva förordningen. Härigenom
underlättas också de jämkningar i fråga om detaljföreskrifter, som
efter vunnen erfarenhet kunna visa sig erforderliga. Utskottet har därför
i sitt förslag upptagit en bestämmelse, enligt vilken närmare föreskrifter
angående kvittensbok och försänd varas utkvitterande meddelas av Kungl.
Maj:t. Då mot de i Kungl. Maj:ts förslag lämnade föreskrifterna rörande
försänd varas utkvitterande framställts den erinran, att mångenstädes
varken köparen själv eller någon medlem av hans familj eller i hans
tjänst anställd person finnes tillstädes vid varans avlämnande, förutsätter
utskottet, att Kungl. Maj:t kommer att särskilt uppmärksamma denna
fråga.

Utskottet vill vidare framhålla angelägenheten av att vid tillämpning
utav de av utskottet förordade bestämmelserna den av departementschefen
uttalade principen, att den lojale konsumentens möjligheter att inköpa pilsner -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 13

dricka icke försvåras eller begränsas, kommer att följas. Liksom försäljningsförordningens
bestämmelser icke utgöra hinder för konsumenten att utkvittera
mindre myckenhet än han rekvirerat, bör det sålunda icke heller vara uteslutet
för honom att i mån av tillgång utfå och utkvittera större kvantitet
än den av honom rekvirerade.

Granskningen av kvittensböckerna under forsling bör såsom en ren
ordningsfråga ankomma på polisman. Emellertid synes hinder ej böra
möta för åvägabringande av ett samarbete på detta område mellan polismyndigheten
och nykterhetsnämnderna på det sätt, att nykterhetsnämnd
äger utse en eller flera personer att biträda vid övervakandet av nykterhetstillståndet
inom kommunen i förevarande hänseende. På framställning
av nykterhetsnämnd skulle det, om sådan person utses, ankomma på länsstyrelse
att, med tillämpning av 21 § i polisreglementet för riket, meddela
honom förordnande att utöva den härför erforderliga polisverksamheten.

Kungl. Maj:ts förslag om skyldighet för partihandlare att föra försäljningsbok
förordar utskottet. För att försäljningsboken skall bliva av
värde ur kontrollsynpunkt är det dock nödvändigt, att i densamma, såsom
kontrollstyrelsen föreslagit, redovisas hela den myckenhet pilsnerdricka,
som en partihandlare försålt. Utskottet har vidare föreslagit, att försäljningsbok
liksom kvittensbok skall förvaras i minst två år efter dess avslutande.
I likhet med vad som föreslagits rörande kvittensboken kar
det ansetts lämpligt, att Kungl. Maj:t meddelar de närmare bestämmelser,
som erfordras i fråga om försäljningsboken.

I motionerna nr 221 i första kammaren och nr 329 i andra kammaren
har föreslagits, att åldersgränsen för utlämnande av pilsnerdricka måtte
höjas från 16 till 18 år. De ofta förekommande klagomålen över att
minderåriga missbrukat pilsnerdricka tala för en höjning av åldersgränsen.
För den föreslagna åldern av 18 år kan jämväl åberopas den åldersbestämmelse,
som enligt lagen om samhällets barnavård fastställts för
barnavårdsnämnds rätt till ingripande.

Utöver de ändringar i gällande straffbestämmelser, som föreslagits i
propositionen, har utskottet funnit skäl biträda den'' i sistberörda båda
motioner föreslagna ändringen av 28 § 2 mom. Nämnda lagrum innehåller
de straffbestämmelser, som avse upprepad olaga försäljning samt
olaga försäljning, som sker i större omfattning eller yrkesmässigt. Enligt
utskottets mening bör 28 § 2 mom. göras tillämpligt i alla de fall, då
någon, som idkar handel utan att hava tillstånd till försäljning av pilsnerdricka
eller som idkar utskänkning av alkoholfria och därmed jämförliga
drycker, under utövandet av sin rörelse beträdes med olovlig försäljning.
I sådana fall torde man nämligen med ganska stor visshet kunna utgå
från att försäljning skett i större omfattning eller åtminstone i ett flertal
fall. I detta sammanhang har utskottet velat erinra om att olaga utskänkning
av pilsnerdricka på så kallade nykterhetskaféer är ett av de
oftast påtalade missförhållandena på förevarande område. I anslutning

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Speciell motivering.

6 § 1 mom.

6 § 2 mom.
samt 17 § 1
och 3 mom.

9 § 4 mom.

till nyss angivna ändring av 28 § 2 mom. har utskottet funnit skäl föreslå
en skärpning av de i samma mom. föreskrivna straffsatserna.

6 § 1 mom. i utskottets förslag motsvarar 6 § enligt propositionen. De
vidtagna ändringarna äro av redaktionell art.

I 9 § 4 mom. fjärde stycket av det med propositionen framlagda förslaget
linnes en bestämmelse, att vid försändning av pilsnerdricka den å forslingsredskapet
befintliga myckenheten vid varje tillfälle under forslingen skall
överensstämma med summan av vad som enligt den för försändningen
upprättade förteckningen icke dessförinnan avlämnats. Vid denna bestämmelses
avfattande synes icke hänsyn hava tagits till den under den förberedande
behandlingen mot propositionens kontrollföreskrifter framställda
anmärkningen, att bristande överensstämmelse mellan den kvantitet, som
linnes upptagen som icke utlämnad och den faktiskt å 1''orslingsredskapet
förefintliga myckenheten, kan hava uppkommit utan något åsidosättande
av meddelade föreskrifter, t. ex. genom att en del av den medförda kvantiteten
förstörts. Det med bestämmelsen avsedda syftet synes utskottet
bättre kunna vinnas genom en föreskrift, att i kvittensboken skall antecknas
hela den myckenhet pilsnerdricka, som forslingen omfattar. Därest
under forslingen bristande överensstämmelse konstateras mellan den kvantitet,
som enligt kvittensboken skall finnas vid ett givet tillfälle, och den
faktiskt å forslingsredskapet befintliga, kan detta giva anledning till en
undersökning, huruvida tillfyllestgörande förklaring kan lämnas till den
bristande överensstämmelsen eller föreskrifterna åsidosatts.

De sex första styckena i 9 § 4 mom. enligt propositionen innehålla
uteslutande sådana bestämmelser, som hava karaktären av rena ordningsföreskrifter.
Dessa bestämmelser hava därför, i den mån de ansetts böra
bibehållas i försäljningsförordningen, överflyttats till dess tredje kapitel,
vilket innehåller ordningsföreskrifter, och återfinnas med de ändringar i
sak, som angivits i den allmänna motiveringen i 17 § 1 och 3 mom.
Föreskrifterna i sista stycket i 9 § 4 mom. enligt propositionen beröra
partihandeln och synas därför icke böra inrymmas i den avdelning av
förordningen, som handlar om utminuteringsrättigheter. De bestämmelser,
som propositionen i denna del innehåller, hava därför, med en i den allmänna
motiveringen angiven ändring, intagits i ett nytt 2 mom. till 6
samt i 17 § 1 och 3 mom. i utskottets förslag.

9 § 4 mom. i utskottets förslag, som reglerar rätten för tillverkare att
inrätta, upplag av pilsnerdricka annorstädes än å tillverkningsstället, motsvarar
9 § 5 mom. enligt propositionen. Ett par mindre ändringar av
formell natur hava vidtagits, av vilka en betingats därav, att enligt
utskottets förslag närmare bestämmelser rörande kvittensboken skola meddelas
av Kungl. Maj:t.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

15

17 § 2 mom. samt vissa bestämmelser i 17 § 3 mom. i utskottets förslag
motsvara 21 § enligt propositionen. De ändringar, som föreslagits,
äro, bortsett från de i den allmänna motiveringen angivna, av formell
natur. 20 § enligt propositionen överensstämmer med 20 och 21 §§ i gällande
förordning. Med hänsyn till den sålunda föreslagna ändrade uppställningen
hava några ändringar av förordningens 20 och 21 §§ ej behövt
vidtagas.

22 § 1 mom. motsvarar 17 § 1 och 2 mom. i Kungl. Maj:ts förslag med den
i allmänna motiveringen angivna ändringen, att åldersgränsen för utlämnande
av pilsnerdricka höjts, varjämte vissa redaktionella ändringar gjorts.

27 § 4 mom. i utskottets förslag har avfattats i överensstämmelse med
27 § 4 mom. första stycket i propositionen allenast med den ändring, att
ordet påtagligen uteslutits.

De i 29 och 35 §§ vidtagna ändringarna av Kungl. Maj:ts förslag äro
i huvudsak av formell natur. I 32 § 2 mom. har med den av utskottet föreslagna
uppställningen av förordningen någon ändring icke behövt vidtagas.

Med hänsyn till den framskridna tidpunkten och då det för tillverkarna
torde möta mindre svårigheter att anpassa sig efter de nya bestämmelserna,
om de införas i samband med ingången av ett nytt tillverknings- och bokföringsår,
har utskottet föreslagit, att förordningen skall träda i kraft
den 1 oktober innevarande år.

Med det nu anförda har utskottet angivit sin ståndpunkt jämväl till de
i anledning av propositionen väckta motionerna.

Vidkommande de yrkanden, som framställts i motionerna 112 i första
kammaren och 227 i andra kammaren, vill utskottet erinra om att förslag
av samma innehåll väcktes i två likalydande motioner vid 1926 års riksdag.
På hemställan av 1926 års bevillningsutskott beslöt riksdagen avslå
berörda motioner.

I sitt över dessa motioner avgivna betänkande (nr 25) anförde bevillningsutskottet,
bland annat, att genom gällande bestämmelser kommunernas
intressen uppenbarligen vore på ett bättre sätt tillgodosedda än genom
de i motionerna föreslagna, vilka lede av bristande konsekvens, ävensom
att några praktiska olägenheter av nu rådande anordning icke kunnat
påvisas.

På nu angivna skäl har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till
ifrågavarande motioner.

17 § 2 och
3 inom.

22 § 1 mom.

27 § 4 mom.

29, 32 och
35

Ikraft trädande.

Motionerna.

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, nr 185, icke kunnat
oförändrad bifallas och med anledning av motionerna
1:221 av herr Carl Carlsson m. fl. och II: 329 av
herr Sävström m. fl. samt med avslag å motionerna
1:112 av herr Georg Dahl, 1:213 av herrar Jönsson
och Pålsson, 1:225 av herrar Adolf Dahl och Frändén,
II: 227 av herr Anderson i Storegården, II: 315 av herr
Månsson i Erlandsro m. fl., II: 328 av herr Röing och
II: 335 av herr Forssell m. fl., för sin del antaga
nedan införda, såsom utskottets förslag betecknade förslag
till

Förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919
(nr 406) angående försäljning av pilsncrdricka.1

Kungl. Maj:ts förslag:

Härigenom förordnas, att 6 och
9 §§, 16—22 §§, 27 § 4 mom., 29
32 § 2 mom. samt 35 och 36 §§ i
förordningen den 11 juli 1919 angående
försäljning av pilsnerdricka
skola, 16 § 1 mom. i angiven del,
hava den ändrade lydelse nedan sägs
ävensom att till förordningen skall
såsom dess 37 § fogas ett stadgande
av nedanstående avfattning:

6 $.

Rätt till partihandel med pilsnerdricka
tillkommer allenast tillverkare
samt den, som enligt 8 § erhållit
tillstånd till försäljning till
avhämtning av sådan vara och i

Utskottets förslag:

Härigenom förordnas, att 6 och 9
§§, 15 § 3 mom., 16—19 §§, 22 §,
27 §, 28 § 2 mom., 29 § samt 35
och 36 §§ i förordningen den 11 juli
1919 angående försäljning av pilsnerdricka
skola, 16 § 1 mom. och 27 §
i angivna delar, hava den ändrade
lydelse nedan sägs ävensom att till
förordningen skall såsom dess 37 §
fogas ett stadgande av nedanstående
avfattning samt att överskriften till
15 och 16 §§ skall hava följande
ändrade lydelse:

6 §.

1. Rätt till partihandel med pilsnerdricka
tillkommer allenast tillverkare
samt den, som efter tillstånd
enligt 8 § äger rätt att till avhämtning
försälja sådan vara samt

1 Vid återgivande av Kungl. Maj:ts förslag hava de delar av iörslaget, som icke återfinnas
i utskottets förslag, kursiverats. Kursiveringar i sistnämnda förslag utmärka avvikelser rån
Kungl. Maj:ts förslag eller, i de fall detta icke innebär ändring i gällande piisnerdricksförsäljningsförordning,
från denna förordning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

17

Kungl, Maj:ts förslag:
sammanhang därmed eller eljest av
Konungens befallningshavande erhållit
rätt jämväl till partihandel.

Utskottets förslag:
av Konungens befallningshavande
erhållit tillstånd jämväl till partihandel.

2. Pilsnerdricka, som försändes
till återförsäljare, må ej avlämnas
annat än i köparens försäljningslokal
eller därtill hörande magasin
eller, för fortsatt försändning till
köparen, vid järnvägsstation, station
för regelbunden automobiltrafik eller
åt fartyg.

9 %.

1. Tillverkare av pilsnerdricka ävensom annan, som är berättigad att
idka partihandel med pilsnerdricka, vare berättigad att, den förre från
tillverkningsstället, den senare från försäljningsstället, på rekvisition försända
sådan vara till köpare; dock må vid sådan försändning varan ej
avlämnas annat än inomhus till därstädes boende eller, för fortsatt försändning
till köparen, vid järnvägsstation, station för regelbunden antomobiltrafik
eller å fartyg.

2. Den, som efter tillstånd enligt 8 § äger rätt att till avhämtning försälja
pilsnerdricka och bedriver denna försäljning i samband med handel
med födoämnen eller läskedrycker, må efter rekvisition försända pilsnerdricka
till å orten bosatt person.

3. Den, som är berättigad att till avhämtning försälja pilsnerdricka,
må vid försändning till kund av matportion på rekvisition försända till
densamma hörande pilsnerdricka; dock må vid sådan försändning pilsnerdricka
avlämnas endast inomhus.

4. Sker på landet försändning, (Jämför mom. 4 i Kungl. Maj:ts

som enligt 1 mom. ombesörjes av förslag med 6 § 2 mom. samt 17 §

tillverkare ellar annan partihandlare 1 och 3 mom. i utskottets förslag.)

med pilsnerdricka, skall vid för sändningen
iakttagas följande.

Omlastning av vara må ske allenast
i den män sådant kräves för
forslingens ändamålsenliga handhavande.

Den, som forslar varan från tillverknings-
eller försäljningsstället,
skall vara försedd med en av säljaren
eller av honom bemyndigad
person, vilken icke innehar uppdrag

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sand. 26 höft. (Nr ’i5.) 2

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag

att själv verkställa forsling av pilsnerdricka,
underskriven, vederbörligen
dagtecknad förteckning, upptagande
namnet å den, som verkställer
forslingen, samt, särskilt för
varje köpare, den rekvirerade myckenheten
pilsnerdricka, köparens
namn, det ställe, där varan skall
avlämnas, samt den dag, då avlämnandet
skall äga rum. Närmare föreskrifter
angående förteckningen
meddelas, där så erfordras, av kontrollstyrelsen.

Vara, som ej för fortsatt försändning
till köparen avlämnas vid järnvägsstation,
vid station för regelbunden
automobiltrafik eller å fartyg,
må ej avlämnas med mindre
köparen eller någon, som tillhör
hans familj eller husfolk eller är
anställd i hans tjänst, å förteckningen
lämnar erkännande om varans
mottagande. Tecknar annan än köparen
sådant erkännande skall han
angiva såväl eget som köparens
namn. Avlämnas varan på sätt nyss
är sagt för fortsatt försändning till
köparen, skall anteckning om avlämnandet
å förteckningen göras av
den, som verkställt forslingen. Vid
varje tillfälle under forslingen skall
den å forslingsredskapet befintliga
myckenheten pilsnerdricka överensstämma
med summan av vad som
enligt den för försändningen upprättade
förteckningen icke dessförinnan
avlämnats.

Bet åligger den, som verkställer
forslingen, att på anfordran av allmän
åklagare, polisman, ledamot av
nykterhetsnämnden eller av nämnden
utsedd person uppvisa förteckningen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Ii)

Kungl. Maj:ts förslag:

Efter forslingens slutförande skall
den, som verkställt forslingen, så
snart ske kan avlämna förteckningen
till säljaren; och vare säljaren
pliktig att förvara densamma under
minst två år.

Medföres vid forsling, som i detta
mom. sägs, pilsnerdricka för försäljning,
hänförlig till partihandel, skall
vad förut i detta mom. stadgats äga
tillämpning jämväl å sådan vara;
dock skall dylik vara avlämnas i
köparens försäljningslokal eller därtill
hörande magasin. I köpareförteckning
skola särskilt angivas de
poster, vilkas försäljning är att hänföra
till partihandel.

5. Konungens befallningshavande
äger på ansökning meddela tillverkare
rätt alt annorstädes än å
tillverkningsställe inrätta upplag av
pilsnerdricka och att från detsamma
försända pilsnerdricka på rekvisition
på sätt i 1 och 4 mom. sägs.
I fråga om sådan ansökning och
dess behandling skall vad i 8 § sägs
äga motsvarande tillämpning. För
upplag skall finnas en av Konungens
befallningshavande godkänd
föreståndare, som har att mottaga
till upplaget inkommande rekvisitioner
samt underskriva förteckningar,
som avses i 4 mom. Såsom
föreståndare må icke godkännas
annan än den, som kan erhålla tillstånd
till detaljhandel med pilsnerdricka.
Föreståndare för upplag må
ej själv verkställa forsling av pilsnerdricka.

UtskQttets förslag:

4. Konungens befallningshavande
äger på ansökning meddela tillverkare
tillstånd att annorstädes än å
tillverkningsställe inrätta upplag av
pilsnerdricka för att från detsamma
försända pilsnerdricka på rekvisition
på sätt i 1 mom. sägs. I fråga om
sådan ansökning och dess behandling
skall vad i 8 § sägs äga motsvarande
tillämpning. För upplag skall finnas
en av Konungens befallningshavande
godkänd föreståndare, som har att
mottaga till upplaget inkommande
rekvisitioner. Såsom föreståndare
må icke godkännas annan än den,
som kan erhålla tillstånd till detaljhandel
med pilsnerdricka. Föreståndare
för upplag må ej själv
verkställa forsling av pilsnerdricka.

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

D. Gemensamma bestämmelser.

15 $.

3. Över de av Konungens befallningshavande
meddelade tillståndsbevis
rörande handel med pilsnerdricka
skall hos Konungens befallningshavande
föras liggare eller
kortregister, som utmärker dagen
för bevisets utfärdande, ort och plats,
där rörelsen skall utövas, tillståndshavarens
namn ävensom annat beslut,
som angående samma rörelse
må hava meddelats.

Underrättelse om varje av Konungens
befallningshavande enligt
bestämmelserna i denna förordning
meddelat beslut, som har avseende
å utövande av handel med pilsnerdricka,
skall, där icke fråga är om
tillstånd till utskänkning å järnvägståg
eller passagerarfartyg, tillställas
vederbörande polismyndighet
samt å landet jämväl kommunalnämnden.

16 i 16 §.

1. Avlider — — — dödsfallet.
Försättes den, som efter meddelat
tillstånd utövar handel med pilsnerdricka,
i konkurs, må rörelsen för
konkursboets räkning fortsättas, dock
icke längre än till dess tre månader
förflutit efter första borgenärssammanträdet
i konkursen.

fall, varom i 1 mom. sägs, åligger det stärbliuset eller konkursom
de vilja fortsätta rörelsen, att inom en månad efter dödsfallet

1. Avlider — — — dödsfallet.

Försättes den, som efter meddelat

tillstånd utövar detaljhandel med
pilsnerdricka, i konkurs, må rörelsen
för konkursboets räkning fortsättas,
dock icke längre än till dess tre månader
förflutit efter första borgenärssammanträdet
i konkursen.

2. I
boet,

eller första borgenärssammanträdet i konkursen därom göra anmälan hos
Konungens befallningshavande med uppgift tillika å den person, som antagits
till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan inom föreskriven
tid, eller prövas den till föreståndare antagne icke vara därtill

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

21

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag.

lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag, tiden för anmälningsskyldigheten
gick till ända eller beslut i frågan meddelades.

17 §.

1. Pilsner dricka må å försäljningsställe
icke utlämnas till den,
som ej fyllt 16 år.

2. Pilsnerdricka må icke försäljas
eller utlämnas till person, som. synbarligen
är berörd av alkokolhaltiga
drycker, ej heller må försäljning eller
utlämning av pilsnerdricka äga rum,
där uppenbart är, att varan helt eller
delvis är avsedd att användas i berusningssyfte
eller till olovlig försäljning.

(Jämför mom. 2 och 3 i utskottets
förslag med 21 § i Kungl. Maj:ts
förslag.)

17 §».

1. Vid försändning på landet av
pilsnerdricka enligt 6 § 2 mom. eller
9 § 1 eller 4 mom. skall iakttagas
följande:

Omlastning av vara må ske allenast
i den män sådant kräves för
forslingens ändamålsenliga handhavande.

Ben, som forslar varan från tillverknings-
eller försäljningsstället,
skäll vara försedd med en kvittensbok,
upptagande namnet å den, som
verkställer forslingen och den myckenhet
pilsnerdricka forslingen omfattar,
samt, särskilt för varje köpare,
den rekvirerade myckenheten
pilsnerdricka, köparens namn, det
ställe, där varan skall avlämnas,
samt den dag, då avlämnandet skall
äga rum.

2. Partihandlare med pilsnerdricka
åligger att föra försäljningsbok, utvisande
den myckenhet pilsnerdricka,
som under varje dag avlämnats
till försäljning. 1 för säljningsboken
skola särskilt antecknas

a) varje post pilsnerdricka, som
utlämnats till försäljning för export;

b) den myckenhet, som under varje
dag avlämnats i enlighet med 6 §
2 mom. eller 9 § 1 eller 4 mom.,
med särskilt angivande av den myckenhet,
som för varje forsling införts
i kvittensboken;

c) den för varje dag för försäljning
till avhämtning utlämnade
myckenheten;

d) den för varje dag enligt 10 §
levererade myckenheten.

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

3. Kvittensbok och försäljningsbok
skola hållas tillgängliga för
Konungens befallningshavande, kontrollstyrelsen
sam t allmän åklagare,
kvittensboken under forsling jämväl
för person, som. särskilt för detta
ändamål utsetts av nykterhetsnämnd
samt av polismyndighet förordnats
att utöva den härför erforderliga
polisverksamheten, så ock för annan
polisman. Kvittens- och försäljningsböckerna
skola av partihandlaren
förvaras under minst två år
efter varje boks avslutande.

Närmare föreskrifter angående
kvittens- och för säljning sböckerna
samt försänd varas utkvitterande
meddelas av Konungen.

18 §.

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa och
luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig storlek
samt hållas i ordentligt skick.

19 %.

1. Utskänkningsrörelse, vartill tillstånd erhållits enligt 13 §, må ej utövas
annorstädes än i lokal eller å plats, som blivit för försäljningens
bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles i stad av stadsfiskal
och på landet av kronobetjänt jämte två personer, utsedda, en av nykterhetsnämnden
i kommunen samt en i Stockholm av överståthållarämbetet,
i annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden. Besiktningsmännen
skola, därest försäljningsställe godkännes, om besiktningen
utfärda bevis, vilket skall innehålla beskrivning å den besiktigade
lägenheten.

Innan bevis om besiktning utfärdats, må försäljning ej börjas.

Vad i detta mom. är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet meddelas
att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.

Kostnad för besiktningen gäldas av tillståndshavare med belopp, som
bestämmes av Konungens befallningshavande.

2. Ombyte av försäljningsställe må ej ske, med mindre den myndighet,
som meddelat- tillstånd till försäljningen, därtill giver sitt bifall;
skolande dessförinnan tillfälle att yttra sig i ärendet lämnas samma

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

23

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

myndigheter, som blivit hörda över ansökningen till ifrågavarande försal
jningsrättighet.

20 §.

1. Detaljhandel med pilsner dricka
må icke fortfara längre än till
klockan tio eftermiddagen.

2. Å sön- och helgdagar må utminutering
av pilsnerdricka å landet
icke äga rum, samt i stad bedrivas
allenast till klockan tio förmiddagen.
Vad nu är stadgat gäller icke försändning
till restauratör å fartyg
eller järnvägståg.

Under högmässogudstjänst vare
all utskänkning av pilsnerdricka förbjuden.

3. Där omständigheterna anses
föranleda behov av att tiden för försäljnings
avslutande bestämmes senare
än till klockan tio eftermiddagen,
äger Konungens befallningshavande
efter särskild framställning
därom förordna. Över sådan framställning
inhämte Konungens befallning
shav ande utlåtande, i stad
av stadsfullmäktige och på landet
av kommunalstämma, och må framställningen,
om den därvid avstyrkes,
icke bifallas.

Nödvändiggöra särskilda förhållanden
inskränkningar med avseende
å försäljningstiden, må Konungens
befallningshavande jämväl därom
meddela förordnande.

4. Vad i denna paragraf är stadgat
avser icke utskänkning, varom
förmäles i 12 § b) eller c), ej heller
utskänkningsrörelse, som idkas enligt
14 § a), b) eller e).

5. Vid tider, då detaljhandel med
pilsnerdricka ej är tillåten, vare allt
utlämnande av sådan dryck från för -

(20 § i Kungl. Maj:ts förslag upptager
samma bestämmelser som 20
och 21 §§ i gällande förordning, i
vilka utskottet icke föreslagit ändring.
)

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Kungl. Maj:ts förslag:
säljnings- eller tillverkningsställe
förbjudet.

Då utskärning ej är medgiven,
vare det förbjudet att låta pilsnerdricka
å utskärning sställe förtäras.

21 i

Partihandlare med pilsner dricka
åligger att föra försäljningsbok, utvisande a)

varje post pilsnerdricka, som
utlämnats för försäljning för export;

b) den för varje dag för försäljning
till avhämtning utlämnade
myckenheten;

c) den myckenhet, som under varje
dag avlämnats i enlighet med 9 §
1 mom., med angivande särskilt av
myckenhet, som avlämnats i enlighet
med varje enligt 9 § 4 mom.
upprättad förteckning; samt

d) den för varje dag enligt 10 §
levererade myckenheten.

Försäljningsbok samt förteckning,
som avses i 9 § 4 mom., skola hållas
tillgängliga för Konungens befallningshavande,
av kontrollstyrelsen
förordnat ombud samt allmän åklagare.

22 §.

(Jämför 17 § 1 och 2 mom. i Kungl.
Maj:ts förslag.)

1. överlastad person får ej utdrivas
från utskänkningsställe, där

Utskottets förslag:

(Jämför 17 § 2 och 3 mom. i utskottets
förslag.)

22 i

1. Pilsnerdricka må icke försäljas
eller utlämnas till den, som ej fyllt
aderton år eller som synbarligen är
berörd av alkoholhaltiga drycker,
ej heller må försäljning eller utlämning
av pilsnerdricka äga rum, där
uppenbart är, att varan helt eller
delvis är avsedd att användas i berusningssyfte
eller till olovlig försäljning.

2. överlastad person får ej utdrivas
från utskänkningsställe, där

25

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Kungl. Maj:ts förslag:
han förtärt pilsnerdrieka, eller lämnas
utan vård.

2. I utskänkningslokal skall friskt
dricksvatten ständigt tillhandahållas.

3. Å utskänkningsställe, där utskänkning
av pilsnerdrieka idkas
utan samband med utskänkning av
rusdrycker, vare förbjudet att låta
rusdrycker eller ersättningsmedel
därför förtäras. Ej heller må rusdrycker
förvaras åt utskänkningsstället
eller eljest på sådant sätt, att
gästerna äga tillgång till desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst
att å sådant utskänkningsställe förtära
rusdrycker eller ersättningsmedel
därför.

27 §.

Utskottets förslag:
han förtärt pilsnerdrieka, eller lämnas
utan vård.

3. I utskänkningslokal skall friskt
dricksvatten ständigt tillhandahållas.

4. Ä utskänkningsställe, där ututskänkning
av pilsnerdrieka idkas
utan samband med utskänkning av
rusdrycker, vare förbjudet att låta
rusdrycker eller ersättningsmedel
därför förtäras. Ej heller må rusdrycker
förvaras å utskänkningsstället
eller eljest på sådant sätt, att
gästerna äga tillgång till desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst
att å sådant utskänkningsställe förtära
rusdrycker eller ersättningsmedel
därför.

27 §.

1. Därest å ställe — — — utskänkningsrätten.

2. Därest av handel, vartill tillstånd
enligt denna förordning erhållits,
oordningar föranledas eller
å försäljningsställe, varest dylik
handel idkas, osedlighet bedrives
och sådant fortfar, oaktat skedd erinran
från polismyndighet i stad
samt kronobetjänt eller kommunalnämnd
å landet, må i stad magistraten
och på landet kommunalnämnden
förbjuda försäljningens
fortsatta bedrivande. Beslutet därom
gånge genast i verkställighet,
men skall, vid äventyr att förbudet
eljest går åter, senast inom åtta
dagar underställas prövning av
Konungens befallningshavande,
som, därest tillståndet ej finnes böra
återkallas, har att för viss tid fastställa
förbudet eller ock upphäva
detsamma.

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Kungl. Maj:ts förslag:

4. Förekomma oordningar med
•anledning av sådan försäljning av
pilsnerdricka, som utan särskilt tillstånd
utövas av tillverkare, eller
bedriver tillverkare sin försäljning
så, att nykterhetstillståndet å viss
ort påtagligen därigenom menligt
påverkas, äger Konungens befallningshavande
föreskriva de ordningsregler
för eller inskränkningar
i försäljningen, som kunna finnas
erforderliga, eller ock för viss tid
helt eller delvis förbjuda försäljningens
fortsättande. Beslut härom
gånge genast i verkställighet utan
hinder av anförda besvär.

För Stockholms stad samt för
varje län skall finnas ett i residensstaden
bosatt, av kontrollstyrelsen
för viss Hd förordnat ombud med
uppgift att i ärende, som avses i
första stycket, hos Konungens befallning
shavande eller annan myndighet
påkalla erforderliga åtgärder.

Utskottets förslag:

I Stockholm tillkommer det i fall,
som i detta mom. sägs, överståthållarämbetet
att meddela förbud,
varom där förmäles.

3. Om sådan försäljning---

finnes stadgat.

4. Förekomma oordningar med
anledning av sådan försäljning av
pilsnerdricka, som utan särskilt tillstånd
utövas av tillverkare, eller
bedriver tillverkare sin försäljning
så, att nykterhetstillståndet å viss
ort därigenom menligt påverkas,
äger Konungens befallningshavande
föreskriva de ordningsregler för eller
inskränkningar i försäljningen, som
kunna finnas erforderliga, eller ock
för viss tid helt eller delvis förbjuda
försäljningens fortsättande.
Beslut härom gånge genast i verkställighet
utan hinder av anförda
besvär.

5. Finner kontrollstyrelsen vid
granskning av kvittensbok eller försäljningsbok,
varom i 17 § förmäles,
eller eljest anledning till anmärkning
mot det sätt, varpå tillverkare
utövat honom tillkommande rätt till
försäljning av pilsnerdricka, äger
kontrollstyrelsen anfordra tillverkaren
förklaring samt, när skäl därtill
äro, giva tillverkaren erinran
om vad honom enligt denna förordning
åligger eller anvisningar, huru
syftet med de i denna förordning
meddelade bestämmelser bäst skall
uppnås. Sker ej rättelse, äger kontrollstyrelsen
hos vederbörlig myndighet
påkalla erforderliga åtgärder.

28 §.

2. Beträdes någon andra gången
eller oftare med olovlig försäljning

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

27

Kungl. Maj:ts förslag:

29 i

Beträdes den, som handhar utminutering
av pilsnerdricka, med
olovlig utskärning, eller den, som
handhar utskärning, med olovlig
utminutering,

eller idkar någon detaljhandel med
pilsnerdricka å annat ställe, än därtill
uppgivet eller medgivet är,
eller åsidosätter någon, som enligt
S § är berättigad att på rekvisition
försända pilsnerdricka till köpare
eller för säljarens räkning ombesörjer
sådan försändning, de i samma
-paragraf meddelade föreskrifter,
eller fortsätter någon, oaktat återkallelse
av meddelat tillstånd till
försäljning eller förbud däremot delgivits
honom, med försäljningen,
eller bryter någon mot stadgande
i 17 §,

straffes som i 28 § 1 och 2 inom.
sägs.

32 §.

2. Överträder någon det i 22 §
3 mom. andra stycket stadgade förbud,
straffes med böter från och med
tio till och med etthundra kronor.

Utskottets förslag:
av pilsnerdricka, eller beträdes
någon, som äger rätt till utskänkning
av alkoholfria och därmed
jämförliga drycker eller som, efter
anmälan som i 9 § näringsfrihetsförordningen
sägs, idkar handelsrörelse,
under utövandet av sin
rörelse med olovlig försäljning,
eller bedriver någon sådan försäljning
i större omfattning eller yrkesmässigt,
straffes med böter från och
med etthundra till och med tvåtusen
kronor eller med fängelse i högst
sex månader.

29 i

Beträdes den, som handhar utminutering
av pilsnerdricka, med olovlig
utskänkning, eller den, som handhar
utskänkning, med olovlig utminutering,

eller idkar någon detaljhandel
med pilsnerdricka å annat ställe,
än därtill uppgivet eller medgivet är,
eller åsidosätter någon, som är
berättigad att på rekvisition försända
pilsnerdricka till köpare eller
för säljarens räkning ombesörjer
sådan försändning, de i 6, 9 eller
17 §§ meddelade föreskrifter,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse
av meddelat tillstånd till
försäljning eller förhud däremot
delgivits honom, med försäljningen,
eller bryter någon mot stadgande
i 22 § 1 mom.,

straffes som i 28 § 1 och 2 mom.
sägs.

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Kungl. Maj ds förslag:

35 §.

Den, som i följd av stadgande i
21 § tagit del av partihandlares försäljningsbokföring,
vare förbjudet
att, därest det ej kan anses påkallat
av tjänstens intresse, yppa partihandlares
affärsförhållanden. Gör
han detta och framgår ej av omständigheterna,
att han om affärsförhållandena
erhållit kännedom å
tid, då han ej innehaft dylik befattning,
straffes med böter från och
med femtio till och med ettusen
kronor. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig av sin kännedom
till egen eller annans fördel,
må dömas till fängelse.

36 §.

Om husbondes ansvarighet för förseelse, som mot denna förordning
begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, om
böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal och verkställa
beslag, om övervakande i övrigt av förordningens efterlevnad, om
domstol, där överträdelser av densamma skola åtalas, samt om rättegångsförfarandet
i sådana mål skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker stadgas.

37 §.

Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning tillkommer
i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga; och skall
vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,
där sådana finnas.

Vad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat vare i stad,
där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt tillsatta
styrelse; och skall vad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning
tillkomma poliskammare i stad, där sådan finnes.

iUtskottets förslag:

35 §.

Yppar någon, som på grund av
stadgande i 17 § 3 mom. tagit del
av partihandlares bokföring, affärsförhållande,
varom han därvid fått
kännedom, och kan detta ej anses påkallat
av tjänstens intresse, straffes
med böter från och med femtio till
och med ettusen kronor. Sker det
för att göra skada eller begagnar
han sig av sin kännedom till egen
eller annans fördel, må dömas till
fängelse.

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1927. den 1 oktober 1927.

Stockholm den 5 maj 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

29

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Karg, Boman, Björnsson, friherre
Beck-Friis, Schlyter, Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg.
Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Wahlmark. Johansson i Hornsberg.
Israel Holmgren, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Ljunggren och Andersson
i Katrineholm.

Reservationer:

1) av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Boman, friherre
Beck-Friis, Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen och Nyländer, som anfört:

»Utskottet erinrar i sin allmänna motivering om föredragande departementschefens
i propositionen intagna uppgifter, att gällande lagstiftning rörande
försäljning av pilsnerdricka i vissa delar av landet i stor utsträckning överträdes
och att härav ofta missbruk föranledas. Vi hava icke av det förebragta
utredningsmaterialet i ärendet bibragts uppfattningen, att dessa missförhållanden
äro så stora, som departementschefen gör gällande, synnerligast
som upplysningarna härom mera hänföra sig till här och var iakttagna fall
i en eller annan del av riket och någon mera allmän undersökning om
pilsnerdricksförsäljningsförordningens efterlevnad icke synes hava blivit verkställd.
Skulle emellertid, som ju kan vara möjligt, förordningens bestämmelser
och syfte icke allestädes så respekteras som önskligt vore, framställer
sig frågan, om dessa överträdelser äro tillräckligt stora och utbredda för att
motivera den invecklade och i flera hänseenden otillfredsställande lagstiftning,
som nu föreslås. Utskottet förklarar, att det för utskottet framstått
såsom särskilt angeläget, att de förändringar i försäljningsförordningen, som
vidtagas, icke begränsa eller försvåra den lojale konsumentens möjligheter
att inköpa pilsnerdricka samt så litet som möjligt besvära den lojale säljaren.
Vi kunna dock ej finna annat än att utskottets förslag i viktiga
punkter går så långt, att denna sistnämnda grundsats icke kunnat fasthållas.
Enligt utskottets förslag kommer fastmera även den lojala försäljningen av
pilsnerdricka att underkastas onödigt hårda tvångsbestämmelser, som icke
stå i rimligt förhållande till de olägenheter, som anses vidlåda nu rådande
anordningar.

Den viktigaste förändringen, som av utskottet föreslås, innebär, att kontrollstyrelsen
erhåller vissa funktioner såsom kontrollerande myndighet i
fråga om försäljningen av pilsnerdricka. Med frångående av Ivungl. Maj:ts
förslag liar utskottet, om ock i modifierad form, upptagit huvudtanken i
kontrollstyrelsens på sin tid i ärendet avgivna och av den dåvarande regeringen
icke godkända förslag. Visserligen liar detta kontrollstyrelsens förslag nu

30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

övergivits, i vad det avsåg rätt för kontrollstyrelsen att med åsidosättande
av ordningsmaktens ordinarie organ ingripa på det ifrågavarande området.
Men enligt utskottets föreliggande förslag skall kontrollstyrelsen äga avfordra
tillverkare förklaring samt, där ej efter gjort föreläggande rättelse sker, ’lios
vederbörlig myndighet påkalla erforderliga åtgärder’. I detta allmänt formulerade
stadgande ligger, att styrelsen, där landsfiskal eller annan åklagare
icke enligt styrelsens anmodan väcker åtal, hos justitiekanslersäinbetet
bör anmäla vederbörande, samt vidare att kontrollstyrelsen, därest länsstyrelse
ej på enligt kontrollstyrelsens förmenande tillfredsställande sätt
vidtager av styrelsen påkallade åtgärder, bör överklaga länsstyrelsens
beslut hos Kung]. Maj:t. Det förefaller oss synnerligen ovisst, om man på
något annat område kan finna motsvarighet till sådana befogenheter hos
ett centralt ämbetsverk, i varje fall i vad det angår verkets ställning till
allmän åklagare. Skulle likväl något parallellfall av denna natur kunna
andragas, så måste det väl i sådant fall röra sig om säkerhetsanstalter eller
andra rent tekniska anordningar, varmed försäljning av pilsnerdricka icke
kan jämföras. I varje fall synas oss de eventuella missförhållandena vid
pilsnerdricksförsäljningsförordningens nuvarande tillämpning icke böra giva
anledning till en så pass egenartad ''samverkan’ mellan olika myndigheter
som den av utskottet föreslagna. Utskottets förslag är även så tillvida
ovanligt, att utskottet i lagtexten intagit rätt för kontrollstyrelsen att ''giva
tillverkaren erinran om vad honom enligt denna förordning åligger eller
anvisningar, huru syftet med de i denna förordning meddelade bestämmelser
bäst skall uppnås’. Denna rätt torde utan vidare tillkomma ett centralt
ämbetsverk med avseende å frågor inom dess verksamhetsområde, i varje
fall hava bestämmelser av denna natur sin rätta plats i ämbetsverkets instruktion.

Man kan vidare icke frigöra sig från intrycket, att landet genom ett
antagande av utskottets förslag skulle utrustas med en särskild nykterhetspolis.
Ehuru utskottet frångått Kungl. Maj:ts förslag, i vad detta avser
rätt även för nykterhetsnämnd eller av sådan nämnd utsedd person att
kontrollera forslingen av pilsnerdricka, så skall likväl enligt utskottsförslaget
sådan rätt tillkomma jämväl ''person, som särskilt för detta ändamål utsetts
av nykterhetsnämnd samt av polismyndighet förordnats att utöva den härför
erforderliga polisverksamheten’. Detta är visserligen såtillvida en förbättring
av Kungl. Maj:ts förslag, att den av nykterhetsnämnden utsedda personens
lämplighet skall prövas av länsstyrelsen. Bestämmelsen lärer likväl
tillägga nykterhetsnämnderna ett betydande inflytande på personvalet
och kan sålunda icke avväpna den kritik, som på goda grunder riktats mot
att i rena ordningsfrågor som de förevarande giva utomstående organisationer
ett ganska väsentligt inflytande på den ordinarie ordningsmaktens dispositioner.
Slutligen vilja vi framhålla, att tydligen icke endast en, utan flera
personer skola på dylikt sätt kunna förordnas att biträda vid övervakandet

Bevillningsutskottets betänimnde Nr 45. 31

av ordningsföreskrifternas efterlevnad inom en kommun. Man kan icke
komma ifrån att det här verkligen är fråga om eu påbyggnad av ordningsmakten,
så mycket mindre tilltalande som den skall införas allenast för
kontrollen i fråga om en dryck, vilken enligt gällande lagstiftning uttryckligen
icke räknas till rusdryckerna. Det torde vara ovanligt om ens någonstädes
förekommande, att en sådan särskild nykterhetspolis införes i ett land för en
dryck av denna natur, ja fråga är huruvida en dylik särskild spritpolis
förekommer i andra länder än rena förbudsstater.

Motionärer i ämnet vid årets riksdag hava påvisat, hurusom den föreslagna
lagstiftningen uteslutande skulle komma att drabba landsbygden, medan
städerna lämnas fria. Detta måste anses innebära en påtaglig orättvisa.
Ytterligare tillkommer, såsom ock motionsvis påpekats, att nuvarande stadsbildningar
många gånger och i synnerhet i fråga om de större städerna inrymma
betydande områden av mer eller mindre ren landsbygd, inom vilka
förhållandena lämnas orubbade, medan å andra sidan köpingar och andra
stadsliknande samhällen, med en många gånger betydande folkmängd, drabbas
av landsbygdens undantagsställnig.

Den i propositionen föreskrivna s. k. köpareförteckningen har i utskottets
förslag ersatts med en s. k. kvittensbok. Denna förändring undanröjer på
intet sätt de betänkligheter, som ur den lojale säljarens och den lojale
köparans synpunkter måste resas mot denna anordning. Vad i den kungl.
propositionen stadgas om skyldighet för köparen eller någon, som tillhör
hans familj eller husfolk eller är anställd i hans tjänst, att lämna erkännande
om varans mottagande m. in., skall visserligen enligt utskottets
förslag icke hava sin plats i förordningen utan i en av Kungl. Maj:t i
administrativ ordning utfärdad kungörelse. Detta innebär emellertid självfallet
ingen ändring i sak, utan alla de invändningar, som med fog rests
mot denna anordning, kvarstå orubbade. Lagstiftningen kommer att innebära,
att vid utkörarens ankomst till rekvirenten, vilken tidpunkt icke
kan på förhand fixeras, rekvirenten eller någon hans familjemedlem
eller någon av hans husfolk skall vara tillstädes för att kvittera den
mottagna varan. På landsbygden förekommer emellertid ofta, särskilt
under sommartiden, att lantbrukaren med allt sitt folk är ute på fälten i
arbete, mången gång på avlägset beläget ställe, och varan skulle vid sådant
förhållande icke få avlämnas. I stadsliknande samhällen på landsbygden
händer jämväl ofta, särskilt i arbetarfamiljer, att hela familjen är borta
från hemmet under stora delar av dagen, och olägenheterna av kvitteringsskyldigheten
kan här för den lojale köparen bliva måhända ännu större.
Med hänsyn härtill måste frestelsen bliva stor att tumma på lagens bestämmelser
genom att låta ovidkommande verkställa kvitteringen. Visserligen
skulle ett sådant tillvägagångssätt sannolikt icke komma att bedömas
alltför hårt av den allmänna opinionen, men lagstiftaren bör undvika
föreskrifter, som tydligen måste leda till ett uppmjukande av akt -

3$ Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

ningen för lagen och av respekten för lagens upprätthållande. Det märkliga
är, att utskottet självt tydligen inser det berättigade i dessa våra anmärkningar
men söker komma undan desamma (jfr utskottets betänkande
sid. 12) genom ett uttalande om ’att utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t
kommer att särskilt uppmärksamma denna fråga’. Det förefaller oss vara
egendomligt att, sedan just denna viktiga detalj i författningsförslaget ingående
dryftats inom utskottet, utskottsmajoriteten, utan att själv kunna
föreslå en verklig lösning av svårigheterna, hänskjuter hela denna fråga
till Kungl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet. Är det meningen, att anordningen
med kvittensböcker icke skall genomföras i den tänkta formen
eller att undantag skola kunna göras från den förutsatta skyldigheten för
rekvirent att verkställa u tk vitteringen ? Härom lämnar utskottets oklara
uttalande intet besked.

Åtskilligt mera vore att anmärka mot utskottets förslag. Sålunda förekommer
t. ex. en bestämmelse, att försäljning eller utlämning av pilsnerdricka
icke får äga rum, ’där uppenbart är att varan helt eller delvis är
avsedd att användas i berusningssyfte’. Huru skall försäljare av denna
dryck kunna veta, att köpare ''helt eller delvis’ ämnar använda pilsnerdrickat
i berusningssyfte? Väl kan förmodas att åklagarmakten här i
regel kommer att framgå med varsamhet, vartill ock lagtextens formulering
ger anledning, men å andra sidan synes oss detta stadgande, jämte
flera andra bestämmelser i utskottsförslaget, häntyda på en viss tendens
till att söka lagstifta om de mest detaljerade och ibland mindre väsentliga
saker, vilken tendens icke heller är ägnad att skänka ökad respekt åt vårt
lands redan i vissa stycken mycket invecklade och lagtekniskt sett ingalunda
alltid tillfredsställande nykterhetslagstiftning. Vi kunna icke underlåta
påpeka, hurusom Kungl. Maj:ts proposition i ämnet i väsentliga
delar måst på sakliga grunder av utskottet lämnas ur räkningen och hurusom
utskottet nödgats att självt utföra ett arbete, som i allmänhet brukat
anses ingå i förarbetena till en kungl. proposition. Det är vid sådant
förhållande naturligt, att denna utskottets överarbetning av propositionen
icke under den korta tid, som stått till förfogande, kunnat bliva tillfredsställande.
Vi finna även i detta förhållande anledning till att icke nu
biträda utskottsförslaget.

Våra nu anförda betänkligheter äro av den natur, att vi icke tveka att
yrka avslag på såväl Kungl. Maj:ts som utskottets förslag. Det synes oss
rimligt, att frågan om en revision av pilsnerdricksförsäljningsförordningen
ånyo underställes Kungl. Maj:ts prövning, på det att eventuellt erforderliga
ändringar i förordningen må på ett sakligt sätt bäst övervägas och förberedas.
Någon olägenhet av att frågan icke vinner sin lösning vid innevarande
riksdag synes oss icke föreligga, så mycket mindre som frågan nu
blivit föremål för allmän uppmärksamhet och länsstyrelserna säkerligen
icke skola tveka att begagna sig av sin i gällande lagstiftning tillerkända

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

33

maktbefogenhet, för den händelse att handeln med pilsnerdricka på en
eller annan ort skulle giva anledning till anmärkning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställa vi,

att riksdagen måtte avslå såväl Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 185 som utskottets förslag.»

2) av herr Lövgren i Nyborg; samt

3) av herr Björklund.

Bihang till riksdagens protokoll Ii)27. 7 samt. 26'' höft. (Nr M>.)