Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1927 kl- V> 4 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 §
1 mom. i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m., ävensom
i ämnet väckta motioner.

I en den 22 februari 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 187, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

dels antaga följande

förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. i förordningen den 15
december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket.1

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. i förordningen den 15 december
1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skall erhålla följande
ändrade lydelse:

18 $.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett
belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i fall,
som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med nedan
angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

1 Senaste lydelse, se 1926: 23.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sand. 20 höft. CYr 39.)

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

För inom riket tillverkad

vara

För till riket införd

vara

procent av
priskurantpri-set eller värdet

belopp lör

procent av

belopp för

1 st.

1 kg.

set eller värdet

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer .......................................

22

0.8

—

24

4

Cigarreigarretter ...........................

31

0.4

—

32

2

—

Cigarretter ....................................

48

0.2

—

39

1.3

—

Röktobak ...................................

39

—

1.50

39

—

1.50

Tuggtobak ....................................

29

—

1

39

—

1.50

Snus.............................................

37

—

0.7 6

39

—

1.50

I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett
därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår
till högst 3.3 gram.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1927.

dels ock medgiva, att beträffande tobaksvara, i fråga om vilken jämlikt
förordningen den 20 juni 1924 (nr 250) restitution åtnjutits för den
del av för varan erlagd licensavgift, som motsvarat den varan påförda
skatt, restitution må av aktiebolaget svenska tobaksmonopolet lämnas
jämväl med belopp, som utgjort bolagets andel av licensavgiften.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen, får utskottet,
i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till ovannämnda
statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats två i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen:

motionen nr 314 i andra kammaren av herr Lovén, i vilken hemställts,
»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts proposition
nr 187, att skattesatserna för importerade cigarrer måtte bestämmas till
skatt efter värde 28 procent och för styck 5 öre;» samt

motionen nr 336 i andra kammaren av herr Leffler, i vilken hemställts,
»att riksdagen ville ingå till Kungl. Maj:t med en anhållan att till nästa
års riksdag inkomma antingen med förslag till en omläggning av tobaksskatterna,
så att dessa ej drabba importen hårdare än att jämnviktsläget
från år 1916 mellan monopolets försäljning och den enskilda importen
åter uppnås eller med ett förslag till ordnande av importhandeln på an -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

3

nät sätt, utan äventyrande av denna handels allmänna uppgift, eventuellt
i samband med ersättning åt importgrossisterna för det intrång i deras
näringsverksamhet de sedan år 1922 förändrade skattesatserna medfört.»

Vidkommande vad de särskilda motionärerna anfört till stöd för sina
förslag tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Det i propositionen framlagda förslaget till ändringar i tobaksbeskattningen
innebär huvudsakligen ett fullföljande av statsmakternas strävan
att i möjligaste mån uttaga statsverkets inkomster av tobakshanteringen
i form av tobaksskatt. Skillnaden mellan de åtgärder, som i sådant syfte
tidigare, eller 1924 och 1926, vidtagits, och dem som nu föreslås ligger däri,
att medan man nämnda båda år genom lika stora procentuella höjningar
av värdeskatten för samtliga varuslag samt i stort sett motsvarande sänkning
av monopolbolagets andel i licensavgiften för importerade varor överfört
ett belopp, motsvarande sammanlagt 7 procent av omsättningssumman,
från vinst till skatt, så föreslås nu en höjning av skatten för vissa varuslag,
varvid såväl varuslagen utvalts som skattehöjningens belopp bestämts
med hänsyn till storleken av den vinst, som den inhemska tillverkningen
lämnat, samt till förhållandet mellan de inhemska och de
importerade varornas avsättningssiffror. Beträffande cigarrerna har ingen
skatteökning kunnat sättas i fråga. Tvärtom har i syfte att motverka
den fortgående minskningen i importen av detta varuslag föreslagits eu
minskning av värdeskatten å importerade cigarrer från 26 till 24 procent.
I övrigt innebär förslaget höjning av skattesatserna för cigarrcigarretter,
röktobak och snus av inhemsk tillverkning samt för såväl inom riket tillverkade
som importerade cigarretter. För den inhemska tillverkningen
föreslås i fråga om cigarrcigarretter och cigarretter höjning av värdeskatten
från respektive 29 till 31 procent och 44 till 48 procent samt i
fråga om röktobak och snus höjning av myckenhetsskatten från respektive
1 krona till 1 krona 50 öre för kilogram och 50 till 75 öre för kilogram.
Beträffande importerade cigarretter föreslås höjning av styckeskatten från
1 till 1.3 öre.

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning, att man
i syfte att undvika minskning av statens inkomster av tobakshanteringen
nu bör söka att överföra ytterligare belopp av monopolbolagets vinst till
skatt i den mån så kan ske utan att utdelningen till bolagets aktieägare
behöver sänkas under de av departementschefen angivna procentsatserna,
13 procent å stamaktierna och 7 procent å preferensaktierna. Å andra sidan
har utskottet funnit det angeläget att tillse, att skattesatserna icke förhöjas
i sådan grad, att monopolbolaget skall anse sig nödsakat att vidtaga
vare sig prisförhöjning eller försämring av tillverkningens kvalitet.
Slutligen har utskottet i överensstämmelse med den ståndpunkt, som härutinnan
uttalats i den av departementschefen åberopade, inom finansde -

Utskottet

Propositionen.

T t skottets
yttrande.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

partementet uppgjorda promemorian, ansett skattesatserna böra så avvägas,
att de icke förorsaka någon mera betydande förskjutning i förhållandet
mellan tobakshandlandenas import och monopolbolagets försäljning.

Från de angivna utgångspunkterna liar utskottet funnit Kungl. Maj:ts
förslag till skattehöjningar väl avvägt. Däremot har utskottet icke
kunnat förorda någon sänkning av värdeskatten å importerade cigarrer.
Den inhemska tillverkningen av detta varuslag har nu utvecklats därhän,
att i fråga om cigarrer i lägre prislägen något egentligt behov
av import såsom regulator å tillverkningens kvalitet icke kan anses
föreligga. Utskottet kan å andra sidan ej heller förorda det i motionen
nr 314 i andra kammaren framlagda förslaget om vissa höjningar i skattesatserna
för importerade cigarrer. De i motionen omnämnda, av monopolbolaget
på senare tid verkställda avskedanden av cigarrmakare hava nämligen
sin orsak icke i minskning av konsumtionen av cigarrer av inhemsk
tillverkning utan huvudsakligen i en fortskridande övergång till användande
av maskiner vid cigarrtillverkningen. Olika skäl synas alltså tala för
att skattesatserna för cigarrer lämnas orubbade. Utskottet vill emellertid
påpeka, att enligt gällande instruktion för de av Kungl. Maj:t utsedda
ledamöterna i monopolbolagets styrelse det åligger dessa, att, i vad på dem
ankommer, särskilt tillse, bland annat, att i förekommande fall gentemot
de hos bolaget anställda arbetarna och övrig personal förfares med den
särskilda hänsyn, som betingas av bolagets ställning såsom ensam arbetsgivare
inom tobaksindustrien. Utskottet anser sig därför kunna förvänta,
att, i den mån arbete under de förändrade tillverkningsförhållandena icke kan
beredas de yrkesutbildade cigarrmakarna, erforderligt understöd ämnas dem.

Departementschefen har utgått från att de föreslagna höjningarna av
skattesatserna icke skulle komma att beträffande den inhemska tillverkningen
medföra prisförhöjning för annat varuslag än snus, i fråga om vilket
varuslag uti ovannämnda promemoria anförts, att den föreslagna höjningen
av myckenhetsskatten enligt verkställda beräkningar skulle medföra
en prisökning av 1 öre och för vissa kvaliteter möjligen 2 öre för förpackning
om 50 gram. Genom den i propositionen framlagda utredningen och
upplysningar, som utskottet varit i tillfälle att därutöver inhämta, har
utskottet kommit till den uppfattningen, att monopolbolaget skall kunna
bära samtliga de ifrågasatta skattehöjningarna utan att behöva vidtaga
någon som helst prisförhöjning eller kvalitetsförsämring, vilken
sistnämnda åtgärd ju innehär en form av prisökning. Härvid har utskottet
särskilt beaktat följande förhållanden. Den fortgående koncentrationen
i tillverkningen medför i förening med övergången från manuell
till maskinell arbetskraft en ständigt fortskridande minskning i tillverkningskostnaderna.
Med den föreslagna överföringen från vinst till skatt
följer en betydande minskning i monopolbolagets skatteutgifter. Bolagets
inneliggande lager särskilt av råtobak har i värde nedskrivits så mycket,
att längre gående åtgärder i sådan riktning med största säkerhet icke skola

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 5

behöva vidtagas under den närmaste framtiden. Slutligen blir bolaget
i tillfälle att med användande av tillgängliga medel, å vilka bolaget
för närvarande åtnjuter förhållandevis låg ränteavkastning, den 1 februari
1928 inlösa ett med 5 7» procent ränta löpande obligationslån av år 1918
å 10 miljoner kronor. Skulle trots nu berörda förhållanden monopolbolagets
vinst under den första tiden för de nya skattesatsernas tillämpning
mot förmodan icke lämna full tillgång till utdelning efter förut angivna
grunder, lämnar den befintliga vinstregleringsfonden å 5 miljoner kronor
tillgång till täckande av felande belopp.

Vidkommande särskilt förslaget om höjning av styckeskatten för importerade
cigarretter får utskottet, under åberopande av vad departementschefen
anfört till stöd för förslaget, tillägga, att då importen av tobaksvaror
under de tre första månaderna innevarande år jämförd med importen
under samma tid 1926 i värde ökats med omkring 1 2 miljon kronor, vilket
är att tillskriva stegring i cigarrettimporten, under det att monopolbolaget
för motsvarande tid har att uppvisa en med 7b miljon kronor minskad
försäljningssumma, härav ytterligare framgår behovet av ökat skydd för
den inhemska cigarrettillverkningen.

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet lämpligt
att, i ändamål att säkerställa den i propositionen beräknade skatteintäkten
av 61 miljoner kronor, de föreslagna skattesatserna sättas i tillämpning
en månad före budgetårets början eller sålunda den 1 juni 1927.

Av den ståndpunkt, utskottet intagit beträffande förhållandet mellan
tobaksimporten och den inhemska tillverkningen, följer, att utskottet icke
kan förorda verkställande av utredning i det i motionen nr 336 i andra
kammaren angivna syftet att underlätta tobaksimporten genom sänkning
av skattesatserna för importerade varor. I anledning av den i motionen
framförda tanken om eventuell ersättning åt importgrossisterna för det
intrång i deras näringsverksamhet, som de sedan år 1922 förändrade
skattesatserna skulle medfört, vill utskottet erinra om att samma fråga
på grund av väckt motion var föremål för bevillningsutskottets uppmärksamhet
redan vid 1922 års riksdag, men att samma år bevillningsutskottet
och riksdagen icke funno anledning att föreslå någon åtgärd i denna
riktning. Utskottet finner inga omständigheter sedan dess hava förekommit,
som kunna föranleda utskottet att nu intaga en annan ståndpunkt
i frågan. Därtill kommer, att den nu fortgående minskningen i
importgrossisternas omsättning till väsentlig del är beroende på, att importen
av färdiga tobaksvaror numera i växande omfattning ombesörjes av
detaljhandlandena själva. Då staten alltså icke iklätt sig någon garanti
för grosshandelns bestånd, synes någon ersättningsskyldighet för intrång
i importengrossisternas näringsfång icke åligga staten.

I propositionen har Kungl. Maj:t slutligen föreslagit riksdagen medgiva,
att beträffande tobaksvara, i fråga om vilken jämlikt förordningen
den 20 juni 1924 (nr 250) restitution åtnjutits för den del av för varan

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

erlagd licensavgift, som motsvarat den varan påförda skatt, restitution
må av aktiebolaget svenska tobaksmonopolet lämnas jämväl med belopp,
som utgjort bolagets andel av licensavgiften. Enligt vad utskottet inhämtat,
hava aktieägarna i monopolbolaget å ordinarie bolagsstämma den
9 april 1927 bemyndigat bolagets styrelse att, därest riksdagen bifaller
Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag, i ifrågavarande fall medgiva restitution
av bolagets andel av licensavgiften. Med hänsyn härtill samt under
åberopande av vad föredragande departementschefen i denna fråga anfört,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka riksdagen att lämna det av Kungl.
Maj:t begärda medgivandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa.

l:o) att riksdagen måtte,

med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 187, i vad den innefattar förslag till förordning
om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. i förordningen
den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, icke kunnat oförändrad bifallas
och med avslag å motionen II: 314 av herr Lovén,
för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. i förordningen
den 15 december 1914 (nr 436) angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.1

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. i förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket skall erhålla följande ändrade
lydelse:

18 $.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt
ingå dels med ett belopp, vilket motsvarar nedanstående
procent av priskurantpriset eller i fall, som avses i 22 §
2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med
nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda
belopp, nämligen:

Senaste lydelse, se 1926: 23.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

7

!

För inom riket tillverkad
vara

För till riket införd vara

1

procent av
pri skuran tpri-set eller värdet

belopp för

procent av
priskurantpri-set eller värdet

belopp för

1 st.

i kg.

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer......

22

0.8

—

26

4

_

Cigarrcigar-retter ......

31

0.4

_

32

2

Cigarretter •

48

0.2

—

39

1.3

—

Röktobak

39

—

1.50

39

—

1.50

Tuggtobak-..

29

—

i

39

—

1.50

Snus .........

37

—

0.75

39

—

1.50

I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr
och cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets,
har skuren inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.3 gram.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1927.

2:0) att riksdagen måtte, i enlighet med vad Kungl.
Maj:t i propositionen föreslagit, medgiva, att beträffande
tobaksvara, i fråga om vilken jämlikt förordningen den
20 juni 1924 (nr 250) restitution åtnjutits för den del
av för varan erlagd licensavgift, som motsvarat den
varan påförda skatt, restitution må av aktiebolaget svenska
tobaksmonopolet lämnas jämväl med belopp, som utgjort
bolagets andel av licensavgiften; samt

3:o) att motionen II: 336 av herr Leffler icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Bärg, Boman, Björnsson, friherre
Beck-Friis, Bergman5, Schlyter, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Olsson
i Golvvasta, Björklund, Johansson i Hornsberg, Åström, Olsson i Gävle, Granath,
Ericson i Boxjiolm, Ljunggren, Johansson i Krogstorp och Fjellman.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

av herr Bärg; samt

av herr Israel Holmgren, vilken anfört följande:

»Det är otvivelaktigt, att den allmänna tpbaksförbrukningen ur folkhälsans
synpunkt är en ogynnsam faktor av stor betydelse. Då ett fördyrande
av tobaksvarorna med största sannolikhet skulle medföra en
minskning i tobakskonsumtionen och sålunda vara till nytta för vårt
land, måste jag taga avstånd från de uttalanden i utskottets yttrande, som
ge uttryck åt omsorg om att icke fördyra tobaksvarorna.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.