26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

Motionen.

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1927 kl. 4 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
tullfrihet för ämnen till korsningsspetsar samt till fjäderoch
växeltungor.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 94, hava herrar Ericson i Boxholm och Karlsson i Vadstena
hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att rubrik 789 i gällande tulltaxa
erhåller följande lydelse:

789. Bottenplåtar, syllar, skarvjärn, räls- och mellanklotsar, spårramar
och stödskenor, spårväxlar, spårkorsningar, fjäder- och växeltungor,
spårramar till flyttbara järnvägar, ävensom ämnen till korsningsspetsar
samt till fjäder- och växeltungor — — — fria».

Till stöd för sitt yrkande hava motionärerna anfört följande:

»Gällande tulltaxa upptager i rubrik 789 såsom tullfria vissa slag av
järnvägs- och spårvägsmaterial. Bland de i rubriken angivna varuslagen
äro även s. k. fjäder- och växeltungor. Före ikraftträdandet av nu gällande
tulltaxa förekom praktiskt taget icke någon tillverkning här i landet
av nämnda artiklar, vilket torde hava varit anledning till att de lämnades
tullfria. Emellertid har sedan dess upptagits en omfattande inhemsk
produktion av artiklarna i fråga. En del av denna produktion
är baserad på svenskt material, men för vissa modeller bär det visat sig
nödvändigt att använda utländskt halvfabrikat i form av ämnen, vilka
här undergå vidare bearbetning. Gjorda försök att inom landet till konkurrenskraftiga
pris anskaffa dessa ämnen hava enligt uppgift hittills
icke lett till något resultat. Under det att utländska ämnen kunna erhållas
till ett pris av 14 öre per kilogram exklusive tull, har sålunda i offerter
å svenska ämnen begärts ett pris av 26 öre per kilogram.

Vid införsel av ifrågavarande ämnen hava desamma på grund av gällande
tulltaxebestämmelser förtulla!» såsom järnvaror, ej särskilt
nämnda. Då vikten av ämnena ligger mellan 100 och 1,000 kilogram per
stycke och då de tulltekniskt sett betraktats såsom bearbetade, hava de
därvid kommit att hänföras till tulltaxerubrik 892 med tull av 6 öre per
kilogram, motsvarande 42.8 procent av värdet, under det att såsom nämnt
de färdiga fjäder- och växeltungorna äro tullfria. Denna oegentlighet sy -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

27

nes lämpligen böra avhjälpas på det sätt, att även ämnena göras tullfria
och i sådant syfte upptagas i rubrik 789 tillsammans med den färdiga
varan.

Ett liknande missförhållande gör sig gällande beträffande ett annat
inom spårväxelfabrikationen använt halvfabrikat, nämligen ämnen till
s. k. korsningsspetsar. De färdiga korsningsspetsarna, vilka ingå som delar
i spårkorsningar, tullbehandla s, såsom utgörande ''andra, ej särskilt
nämnda delar till spåranordningar’, enligt tulltaxerubrik 790 med tull
av 4 öre per kilogram. Däremot förtullas de för tillverkning av korsningsspetsar
avsedda ämnena, vilka i likhet med ämnena till växeltungor
väga mellan 100 Och 1,000 kilogram per stycke men till skillnad från dessa
tulltekniskt anses såsom oarbetade, enligt tulltaxerubrik 886 med tull av
5 öre per kilogram, motsvarande omkring 18.4 procent av värdet. Även
ämnena till korsningsspetsar måste i stor utsträckning införas från utlandet,
enär prisen å inom landet tillverkade ämnen icke äro konkurrenskraftiga.

Här inträffar sålunda det egendomliga förhållandet, att ämnen till en
del av ett färdigt fabrikat äro belagda med en tull av 5 öre per kilogram
och den färdigarbetade delen med en tull av 4 öre per kilogram, under det
att den färdiga varan i sin helhet är tullfri.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes eu ändring i tulltaxan
böra vidtagas även med nu ifrågavarande ämnen. I betraktande
av att den färdiga artikeln — korsningsspetsarna — ingår som del i spårkorsningarna
och att sistnämnda vara, såsom hänförlig till tulltaxerubrik
789, är tullfri, synes det skäligt, att även ämnena göras tullfria, för vilket
ändamål de lämpligen kunna upptagas i sistberörda rubrik.»

Rubrikerna 789 och 790 i gällande tulltaxa hava följande lydelse:

789. Bottenplåtar, syllar, skarvjärn, räls- och mellanklotsar,

spårramar och stödskenor, spårväxlar, spårkorsningar,
fjäder- och växeltungor; ävensom spårramar till flyttbara
järnvägar .......... ............... fria.

790. Rundjärnsstag och omkastare till spårväxlar, mellanstag
(förbindningsjärn), klämplattor, skenskor, vändskivor,
även gjutna, och delar därtill samt andra, ej särskilt

nämnda delar till spåranordningar ............................ 100 kg. 4 kr.

Sådana ämnen, av vilka vissa delar till i ovannämnda rubriker angivna
artiklar tillverkas, äro däremot icke särskilt upptagna i tulltaxan och
hänföras därför till någon av rubrikerna för »smidbart gjutgods och andra
varor av smidbart järn — — —, ej särskilt nämnda» (rubr. 885 o. följ.).

1906 års tulltaxekommitté hade i fråga om spårväxlar, spårkorsningar,
fjäder- och växeltungor, vilka förut tullbehandlats såsom järnvägsskenor
och sålunda åtnjutit tullfrihet, icke ansett sig kunna förorda ett av maskin -

utskottet.

Historik.

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

Representanter

för järnindustrien.

verkstädernas representanter väckt förslag om en tull av 8 kronor för 100
kilogram, enär denna tullsats med hänsyn till de uppgivna prisen synts
för hög, utan upptagit nämnda artiklar med en tull av 6 kronor för 100
kilogram. Vid behandlingen av kommittéförslaget i bevillningsutskottet
vid 1910 års riksdag anfördes, att då utskottet beslutat förorda tullfrihet
för järnvägsskenor, vilka av kommittén upptagits med en tull av 2 kronor
50 öre för 100 kilogram, därav torde följa, att även för spårväxlar, spårkorsningar
samt fjäder- och växeltungor tullfrihet borde bliva rådande.
Detta blev också riksdagens beslut.

I en till statsrådet och chefen för handelsdepartementet ingiven skrift
har sedermera en inhemsk fabrik hemställt om åtgärder för sådan ändring
av bestämmelserna vid ovannämnda rubriker, att i tulltaxerubriken
789 upptagna spårväxlar och spårkorsningar samt delar därtill måtte överföras
till rubriken 790 och sålunda åsättas en tull av 4 kronor för 100
kilogram. Sistnämnda hemställan tillstyrktes av kommerskollegium och
generaltullstyrelsen. Ävenledes hava jernkontorets fullmäktige i skrivelse
till statsrådet och chefen för handelsdepartementet framhållit angelägenheten
av ett rättvist avvägt tullskydd för spårväxlar och spårkorsningar
samt delar därtill av högprocentigt manganstål. Slutligen hava jernkontorets
tull- och traktatkommitté samt en inhemsk fabrik för tillverkning
av spårväxlar m. m. i skrivelse till 1925 års tulltaxerevision framhållit
behovet av tullskydd för ifrågavarande tillverkning. Dessa framställningar
hava emellertid hittills ej föranlett förslag till taxeändring.

Då den i motionen upptagna frågan kunde antagas beröra våra järnbruks
intressen, har tillfälle beretts representanter för denna näring att
uttala sin mening i densamma. Härvid har anförts, att spårväxlar och
korsningar jämte därtill hörande delar vore föremål för tillverkning inom
landet, bland annat vid tvenne järnverk. Lämpligt utgångsmaterial, likvärdigt
med eller till och med överlägset det utländska, funnes också inom
landet. Vad beträffade den i motionen angivna marginalen mellan prisen
å svenskt och utlänskt halvfabrikat i form av ämnen vore densamma
icke så stor, som angivits. Mot ett utländskt pris av 14 öre för utländska
ämnen svarade ett inhemskt pris av 21 öre, varför, om till det utländska
priset lades nu utgående tull, prisskillnaden vore allt för obetydlig för
att den inhemska järnindustrien kunde anses sakna konkurrensmöjlighet.
Ovan angivna pris avsåge ämnen till växeltungor. Korsningsspetsar
förekomme dels av manganstål, dels av mjukare järn. De förstnämnda
vore på grund av sin större slitstyrka att föredraga. I fråga om ämnen
till korsningsspetsar av manganstål hade de svenska järnbruken visat sig
med stöd av gällande tullskydd konkurrenskraftiga. Ur järnhanteringens
synpunkt syntes mera önskvärt, att det färdiga fabrikatet åsattes en lämplig
tull än att tullfrihet bereddes de i motionen angivna halvfabrikaten,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 29

vilket skulle vara till förfång för vår järnindustri, som väl vore i behov
av det skydd, den för närvarande åtnjöte.

Nu gällande bestämmelser angående tullbehandlingen av ifrågavarande
slag av järnvägsmateriel förete den egendomligheten, att ämnen till sådana
delar av spårkorsningar, som gå under namn av korsningsspetsar, draga
tull, under det att färdiga spårkorsningar åtnjuta tullfrihet. Enahanda
förhållande har hittills varit rådande beträffande växeltungor och ämnen
därtill. Enligt vad som kommit till utskottets kännedom har regeringsrätten
med anledning av besvär i fråga om tullbehandling av ett parti
ämnen till spårväxeltungor i utslag den 28 januari 1927 förklarat, att
den ifrågakomna varan skulle i tullbehandlingshänseende hänföras till
rubriken 789 och förty få tullfritt införas. Det med motionen avsedda
syftet torde sålunda numera få anses vara tillgodosett med avseende å
ämnen till växeltungor. Bristande överensstämmelse mellan tullen å heloch
halvfabrikat föreligger emellertid fortfarande beträffande icke blott
spårkorsningar och ämnen till korsningsspetsar utan även vissa andra
i rubriken 789 upptagna artiklar och ämnen till sådana. Även vid bifall
till motionen skulle sålunda det påvisade missförhållandet icke bliva
till fullo avhjälpt. Då därtill kommer, att uppmärksamhet i upprepade
framställningar påkallats för reglerandet av det tullskydd, som den inhemska
tillverkningen av ifrågavarande järnvägsmateriel bör åtnjuta, ett
spörsmål, som givetvis står i omedelbart samband med frågan om tullen
å vid tillverkningen använda halvfabrikat, har det synts utskottet olämpligt
att genom utbrytning av en detaljfråga föregripa den slutliga utredningen.

Bevillningsutskottet, som vid behandlingen av denna fråga anlitat byråchefen
i generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig, får på grund av
vad ovan anförts hemställa,

att motionen II: 94 av herrar Ericson i Boxholm och
Karlsson i Vadstena, om tullfrihet för ämnen till korsningsspetsar
samt till fjäder- och växeltungor, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Utskottets

yttrande.

Närvarande: se under betänkandet nr 27.