Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1927 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
upphävande av tullen å jäst.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 92, har herr Jonsson hemställt, »att riksdagen måtte besluta
upphäva gällande tullsats å jäst».

Enligt rubriken 151 i gällande tulltaxa drager för närvarande jäst, alla
slag, en tull av 20 öre för kilogram.

Till stöd för sitt förslag har motionären till en början anfört följande:

»Genom det övertagande av fristående jästfabriker, som under fjolårets
lopp ägt rum från svenska jästfabriksaktiebolagets sida, har en praktiskt
taget fullständig förtrustning ägt rum inom den svenska jästindustrien.
De därav följande konsekvenserna i form av höjda priser hava omedelbart
inställt sig. I dag är jästpriset 25 å 30 öre högre än för några månader
sedan, då priset var nere i cirka 65 öre. Man torde icke behöva misstaga
■sig, om man antager, att prisförhöjningen huvudsakligen ägt ruin för att
täcka förtrustningskostnader och högt uppdrivna värden i företagen. Förtrustningen
har ett stort allmänt intresse, emedan jästprisen öva inflytande
på brödprisen. Det torde därför vara påkallat, att av staten kräva
reglerande åtgärder, så att icke jästtrustens priser växa alltför högt över
vad som kan vara skäligt. Staten har i sin hand en regulator i jästtullen,
som f. n. uppgår till 20 öre per kilogram. Det kan därför vara befogat att
undersöka om icke i första hand en tullsänkning bör företagas för att motverka
redan företagen prisförhöjning och hindra den ytterligare stegring
av priset, som man kan befara.

Givetvis kan man tveka att företaga en tullsänkning för en industri, som
under en följd av år arbetat i skyddet av tull och kunnat existera på grund
av densamma. Denna tveksamhet torde emellertid endast kunna förekomma
i de fall, då industrien icke obehörigen utnyttjat tullskyddet. Har en
industri på grund av tullskydd förstått att tillgodose sina intressenter
på isadant sätt, ätt allmänheten far betala kostnaderna, torde industrien
icke kunna åberopa någon billighetsgrund för fortsatt tullskydd.»

Efter en de! uppgifter rörande den svenska jästindustrien innehåller
motionärens motivering vidare följande:

_ »Av det anförda torde framgå, att den svenska jästindustrien, som för
cirka 20 år sedan säkerligen icke hade ett tillskjutet kapital av mera än
2,000,000 kronor, i nuvarande stund genom gratisemissioner, onaturlig höjning
av värdena och förtrustningskostnader har att förränta ett kapitäl,
som icke understiger 20,000,000 kronor. Kostnaderna för förräntningen utBihang
till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 13 höft. (Nr 23.) 1

Utskottet.

Motionen.

Svenska jästfabriksaktiebolaget.

Utskottets

yttrande.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 23,

tagas av svenska folket genom förhöjda priser. I detta sammanhang må
erinras, att jästförbrukningen sedan år 1907 hållit sig tämligen konstant
med cirka 1 kilogram per år och individ.

För närvarande torde tullskyddet vara till fullo utnyttjat, och det synes
icke finnas skäl att antaga, att denna tendens hus jästindustrien skulle
upphöra. Vid bedömandet av jästindustriens prispolitik och vinstmöjligheter
torde även uppmärksammas, att denna industri i Sverige tidigare
hade ett bestämt övertag över jästindustrien i andra länder på grund av
de synnerligen förmånliga spritpriser, den svenska industrien betingat
sig. Alltjämt har jästindustrien i berörda avseende en gynnad ställning,
även om de pris, som erhöllos för spriten, genom sistlidna riksdags beslut
blivit något modererade.

Vid bedömandet av skäligheten av jästtullen torde jämväl böra iakttagas,
att före världskriget det väsentliga råämnet utgjordes av spannmål.
Numera användes uteslutande melass med höga jästutbyten.

Av uppgifter i tidningspressen under sistlidna höst framgå;r, att svenska
jästfabriksaktiebolaget har bildat ett bolag för övertagande av ett patent
för framställande av jäst ur sulfitavfallet. En fabrik skall igångsättas
för dylik jästfabrikation med export till ändamål. Då en export förutsätter
ett pris, som ligger under världsmarknadspriset, skulle alltså det onaturliga
förhållandet kunna uppkomma, att Sverige, som exporterade jäst till,
pris under världsmarknadspriset, skulle för den inhemska konsumtionen
ha ett jästpris, som på grund av tullskyddet med 20 öre överstiger vad
som med hänsyn till produktionskostnader inom landet rimligen bör betalas.
»

Gentemot motionärens ovan återgivna påståenden har Svenska jästfabriksaktiebolaget
i två särskilda promemorior framställt åtskilliga invändningar.

Såsom motionären angivit torde kort tid efter den inom jästindustrien
verkställda sammanslagningen en avsevärd prisstegring å jäst hava ägt rum,
även om den endast inom begränsade delar av landet uppgått till av
motionären angivna belopp. Denna prisstegring lär icke kunna förklaras
av en däremot svarande ökning i tillverkningskostnad.

Utskottet kan likväl icke tillstyrka bifall till motionärens förslag. Till
en början synes det nämligen klart, att, med hänsyn till tullen å den
råvara, melass, som numera torde uteslutande komma till användning vid
jästtillverkning, det vore oskäligt att beröva jästen allt tullskydd. Om det
således skulle gälla att för jästen avväga en lägre tullsats an den nuvarande,
vill utskottet påpeka, att en sådan avvägning är förenad med
särskilda svårigheter till följd av att den vid jästtillverkningen såsom biprodukt
erhållna spriten på grund av förhållanden, som väsentligen betingas
av gällande rusdryckslagstiftning, här i landet betalas med ett
avsevärt högre pris än världsmarknadens. Vidare bör, med hänsyn till
de särskilda svårigheter som äro förenade med långväga transport av
jäst på grund av dess känslighet såväl för värme som för köld, vid en
utredning i ämnet särskild uppmärksamhet ägnas frågan, huruvida en tullsänkning
är ett effektivt medel att förhindra en oskälig prisbildning inom
landet. Slutligen har det icke varit för utskottet möjligt att bedöma, huruvida

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23. 3

eller i vad mån den av motionären påtalade prisförhöjningen kan finna sin
förklaring däri, att jästpriset före sammanslagningen varit på grund av
stark konkurrens alltför lågt för att medgiva lönande tillverkning.

Vad sålunda antytts torde vara tillräckligt att visa, att den utredning,
som erfordras för framläggande för riksdagen av ett förslag i förevarande
ämne, är av så omfattande beskaffenhet, att det hör ankomma på Kungl.
Maj:t att låta verkställa densamma.

Då kartelliseringen inom jästindustrien numera nått en sådan styrka, att
åtminstone för den närmaste framtiden konkurrens mellan inhemska''tillverkare
synes utesluten, finner utskottet en sådan utredning av behovet påkallad.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville,
med anledning av det förslag som i förevarande motion
framlagts och med beaktande av vad motionären till stöd
för sitt yrkande anfört, verkställa undersökning angående
de verkningar på prisbildningen, som den inom jästfabrikationen
pågående eller genomförda trustbildningen
utövat, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
en sådan utredning kan giva anledning.

Stockholm den 8 mars 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Nåtoarande.'' herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin*, Bärg*, Boman, Björnsson, Iriherre
Beck-Friis, Schlyter, Johansson i Arkösund*, Bengtsson i Kullen, Nyländer*,
Björklund, Wahlmark* Israel Holmgren*, Olsson i Gävle, Granath, Ljunggren,
Nilsson i Hörby*, Johansson i Krogstorp och Werner.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

Reservationer:

av* herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, friherre Beck-Friis,
Bengtsson i Kullen, Nyländer, Israel Holmgren och Johansson i Krogstorp,
vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill till en början framhålla, att, även om man i likhet med
motionären anser, att jästtillverkningen såsom sådan icke vidare bör åtnjuta
något tullskydd, påkallar dock den gällande tullsatsen å melass, som numera
utgör det väsentliga råämnet vid jästtillverkningen, att en viss tull bibehålies
för jästen. Det skulle således gälla att för jästen avväga en lägre
tullsats än den nuvarande. Härför erfordras givetvis en ingående utredning.

Nu har utskottet genom förfrågningar hos representanter för bagerinäringen
fått den uppfattningen, att något missnöje med den prissättning å
jäst, som tillämpas av Svenska jästfabriksaktiebolaget, icke råder hos
dem, som i främsta rummet företräda konsumentintresset. Vid sådant
förhållande har utskottet funnit sig icke hava tillräckliga skäl att låta
verkställa eller föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära utredning i
ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion, II: 92 av herr Jonsson om
upphävande av tullen å jäst, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.»; samt

av herrar Wohlin och Nilsson i Hörby, vilka ansett den förevarande
frågan vara av natur att böra prövas i samband med en framtida allmännare
revision av tulltaxan samt att tillräckliga skäl saknas att för närvarande
tillstyrka någon riksdagens skrivelse i ämnet.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.