6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Utskottet.
Framställningar
till
utskottet.
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1927 kl. 1 e- m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
höjning av tullen å tafflar och pianinon samt flyglar.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren av herr Eriksson i Västbro in. fl. väckt, till
bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 159, har hemställts,
»att riksdagen ville besluta, att rubrikerna 1270 och 1271 i gällande tulltaxa
skola erhålla följande ändrade lydelse:
1270 tafflar och pianinon, även begagnade........................... 1 st. 250 kr.
1271 flyglar, även begagnade :............................................ 1 » 350 »
Anmärkningar till nr 1270 och 1271.
1. År spelapparat.................... tulltaxeförordningen.»
Motionen avser en höjning av tullsatserna för ovannämnda rubriker i
tulltaxan med respektive 100 och 150 kronor.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.
I särskilda till utskottet ingivna skrifter hava Aktiebolaget förenade piano&
orgelfabriker samt de däri sammanslutna företagen och 10 andra pianofabriker
hemställt, att utskottet måtte tillstyrka den föreliggande motionen.
Framställningar i enahanda syfte hava jämväl inkommit från vissa arbetarsammanslutningar.
Förstnämnda bolag har angivit de huvudsakliga skälen till den inhemska
pianoindustriens försämrade läge vara dels tullskyddets minskning på grund
av penningvärdets fall, dels den utländska massproduktionen av prisbilliga
men kvalitativt lågt stående instrument, dels den väsentligt ökade skillnaden
mellan arbetslönerna här och i konkurrerande främmande länder, till
följd varav det ursprungligen tillfredsställande tullskyddet blivit otillräckligt,
dels ock det förhållandet, att andra länder avsevärt höjt sina pianotullar,
vilket kommit den utländska pianoindustrien att särskilt inrikta sin
export på vårt land. Samma bolag har även framhållit, att den svenska
industrien icke hade att dragas med amortering av några under kriget företagna
utvidgningar eller nyanläggningar samt att man sökt nedbringa orga
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
7
nisationskostnaderna och rationellt ordna produktion och försäljning. Detta
oaktat hade någon utdelning på det nedlagda kapitalet icke förekommit efter
år 1918, ej heller hade avskrivningar å fabriker och varulager kunnat i
önskvärd utsträckning verkställas. Enda utvägen ur det bekymmersamma
läget syntes ligga i en tullförhöjning på sätt i motionen föreslagits
Komma en sådan till stånd, hyste man på noggranna beräkningar grundade
förhoppningar att genom en ökad omsättning kunna nedbringa tillverkningskostnaderna,
och utfäste man sig till en härigenom möjliggjord prissänkning
å instrumenten samt att efter någon tid bereda full sysselsättning åt
sina arbetare.
Enligt för utskottet tillgängliga statistiska uppgifter uppgick importen av
tafflar och pianinon samt flyglar nedannämnda år till följande kvantiteter och
värden:
Tafflar och pianinon |
Flyglar |
|||
Stycken |
Kronor |
Stycken |
Kronor |
|
1912 ..................................... |
................. 418 |
209,000 |
103 |
92,700 |
1913 ..................................... |
................. 418 |
209,000 |
115 |
103,500 |
1914 ................................... |
................. 238 |
118,628 |
71 |
97,295 |
1923 ..................................... |
................. 3,701 |
2,944,976 |
348 |
612,489 |
1924 ..................................... |
................. 2,606 |
2,211,406 |
298 |
593,689 |
1925 .................................... |
................. 2,585 |
2,331,104 |
315 |
650,959 |
1926 (preliminära uppgifter)....... |
................. 2,120 |
1,914,815 |
300 |
605.044 |
Enligt kommerskollegii |
berättelser om |
rikets industri |
har den svenska |
tillverkningen av pianon och flyglar under nedannämnda år uppgått till
följande värden:
År Kronor
1913 ...................................... 1,989,035
1914 ....................................... 1,743,276
1923 ....................................... 3,156,725
1924 ....................................... 3,593,288
1925 ....... 3,855,990
Av ovanstående siffror framgår, att, under det medeltalet för tillverkningsvärdena
stegrats från 1,866,155 kronor åren 1913—1914 till 3,535,334
kronor åren 1923—1925 eller med omkring 89 procent, medeltalet för importvärdena
stigit från 264,212 kronor åren 1913—1914 till 3,114,874 kronor
åren 1923—1925 eller med nära 11 gånger det förra beloppet. Importvärdet
har, från att hava utgjort 14 procent av det inhemska tillverkningsvärdet,
stigit till 88 procent av nämnda värde.
Den av pianoindustrien lämnade redogörelsen för grundorsakerna till den
— enligt vad ovan angivna siffror giva vid handen — inträdda förskjutningen
till förmån för den utländska produktionen utgår i stort sett från
enahanda synpunkter, som anlagts i de framställningar om ökat tullskydd,
vilka representanter för åtskilliga andra industrier tid efter annan gjort hos
Statistik.
Utskottets
yttrande.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Kungl. Maj:t eller riksdagen, men vilka ansetts åtminstone för närvarande icke
böra föranleda någon rubbning av nu gällande tullar. Vid sådant förhållande
och då det tullskydd, den inhemska pianoindustrien åtnjuter, måste
anses vara ganska avsevärt i förhållande till såväl de importerade instrumentens
värde som ock det skydd, som tillgodokommer ett flertal andra
tullskyddade industrier, har utskottet ansett sig sakna tillräckliga skäl att
nu föreslå någon ändring i tullsatserna för en sådan enstaka tullskyddad
industri, som här är i fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts far utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 159 av herr Eriksson i
Västbro m. fl., om höjning av tullen å tafflar och pianinon
samt flyglar, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 8 mars 1927.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Härvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin*, Boman, Björnsson, Schlyter,
Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Nyländer*, Björklund, Wahlmark*,
Lithander* Israel Holmgren*, Olsson i Gävle, Granath, Ljunggren, Nilsson i
Hörby*, Johansson i Krogstorp och Werner.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herrar Nyländer och Lithander, vilka yrkat bifall till motionen.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.