Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1927 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
tull a förädlade träd av äpple, päron, plommon och körsbär.
(l:a avd.)
I. en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 58, har herr Adolf Dahl hemställt, »att riksdagen ville besluta
sådan förändring i tulltaxan, att tullen å förädlade träd av äpple, päron,
plommon och körsbär bestämmes till 60 öre pr kilogram».
I motionen avsedda träd äro enligt rubriken 130 b i tulltaxan åsätta en
tull av 7 öre för kilogram.
I motiveringen till sin hemställan har motionären framhållit, hurusom
en stark import av fruktträd påginge till vårt land. De importerade fruktträden
lockade genom avsevärt lägre priser än dem, som"de inhemska plantskolorna
kunde erbjuda, men vore ofta av mindervärdig beskaffenhet eller,
såsom uppvuxna i anpan jordmån och under andra klimatiska förhållanden
än i Sverige förekommande, olämpliga att här odlas. Med de fria och
okontrollerade former, varunder ifrågavarande import för närvarande ägde
rum, hade konsumenten — jordbrukaren, lägenhetsinnehavaren och trädgårdskolonisten
— icke någon garanti för beskaffenheten av vad han köpte
och planterade i sin trädgård.
Den föreslagna tullförhöjningen vore ägnad att tillförsäkra köparen bättre
plantor och därmed utsikt till högre skörd. Någon prisförhöjning behövde
knappast befaras, då den inhemska konkurrensen vore tillräckligt stark för
att hålla priserna nere.
Bevillningsutskottet har, efter därom i grundlagsenlig ordning framställd
begäran, mottagit utlåtande av lantbruksstyrelsen i anledning av förevarande
motion. Utlåtandet åtföljer i avtryck såsom bilaga 1 detta betänkande.
Därjämte har utskottet från Göteborgs trädgårdsförening mottagit ett yttrande,
vilket likaledes bifogas betänkandet (bilaga 2).
° Under hänvisning till innehållet i nämnda bilagor ävensom till motionen
får utskottet för egen del anföra följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 10 käft. (Nr 18.) 1
Utskottet.
Motion eu.
Utredning.
Utskottets
yttrande.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
Det synes utskottet vara av största vikt, att det intresse för fruktodling,
som under senare år alltmera utvecklats i landet och som även på olika
sätt rönt uppmuntran av det allmänna, icke motverkas genom nedslående
erfarenheter vid odling av mindre lämpliga träd. Även ur ekonomisk
synpunkt är det givetvis angeläget, att vid fruktodling förebygga användningen
av träd, som icke hava utsikt att i sådan jordmån och under de
klimatiska förhållanden, som det här kan vara fråga om, giva god skörd.
Risker av antydda slag kunna föreligga vid okontrollerad försäljning av
fruktträd vare sig dessa äro av inhemskt ursprung eller importerade, men
de äro måhända särskilt framträdande vid den betydande införsel från
utlandet, som på sätt motionären angivit och lantbruksstyrelsen bestyrkt
pågår. Därför torde den i motionen föreslagna tullförhöjningen kunna
antagas i viss mån vara ägnad att motverka de förefintliga olägenheterna.
Vid sådant förhållande och då, av skäl som ovan efter motionären
angivits och även av Göteborgs trädgårdsförening bestyrkts, någon prisförhöjning
å fruktträd icke torde behöva befaras såsom följd av tullförhöjningen,
har bevillningsutskottet ansett sig böra förorda bifall till det förevarande
förslaget, fastän detsamma enligt utskottets övertygelse icke är
ägnat att helt avhjälpa de påpekade missförhållandena.
Den avfattning av de ändrade bestämmelserna, som utskottet nu går att
föreslå, är uppgjord i samråd med byråchefen i generaltullstyrelsen T. Alsén,
vilken av utskottet i sådant hänseende anlitats såsom sakkunnig.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av herr Adolf Dahls förevarande
motion I: 58, om tull å förädlade träd av äpple,
päron, plommon och körsbär, måtte besluta, att nedan
angivna del av gällande tulltaxa skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Växter, ej särskilt nämnda:
levande:
130 a. —---------
130 b. förädlade träd av äpple, päron,
plommon och körsbär ........ 1 kg. 60 öre.
130 c. andra........................................... 1 kg. 7 öre.
Anm. 1. — —- — — — —
Anm. 2. — — — — — —
Anm. 3. — — — — — —
Stockholm den 4 mars 1927.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
3
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Wigforss, Boman, Björnsson,
friherre Beck-Friis, Bergman, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund,
Bengtsson i Kullen, Nyländer, Björklund, Wahlmark, Johansson i Hornsberg,
Olsson i Gävle, Ljunggren, Nilsson i Hörby, Johansson i Krogstorp
och Werner.
Reservationer:
av herrar Wigforss, Hedlund i Östersund, Björklund, Wahlmark, Olsson
i Gävle och Werner, vilka anfört följande:
» Vi hava icke blivit övertygade om, att det i förevarande motion begärda
tullskyddet skulle komma att innebära någon garanti för vare sig den inhemska
produktionen eller konsumtionen. En sådan skulle enligt vår mening
i långt högre grad ligga i en bestämmelse om ursprungsbeteckning.
Härigenom skulle nämligen köparna sättas i tillfälle att på ett helt annat
och mera effektivt sätt skilja på svensk och utländsk vara, och därutöver
skulle genom denna bestämmelse köparna även kunna beredas skydd mot
de mindre vackra affärsmetoder, som nu kunna praktiseras av vissa mindre
nogräknade svenska affärsmän. På grund härav och då förslag om
skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning och förslag i nu berörda
ämne icke kunnat framställas inom bevillningsutskottet, hava vi
måst, under uttalande av vår nu angivna mening, inskränka oss till att
hemställa,
att herr Adolf Dahls förevarande motion I: 58 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd»; samt
av herr Nilsson i Hörby.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
Kungl. Lantbruksstyrelsen.
Bilaga 1.
Till riksdagens bevillningsutskott.
Genom Kungl. Maj:ts remiss har kungl. lantbruksstyrelsen anbefallts att
till Eder avgiva yttrande över en av ledamoten utav riksdagens första kammare
Adolf Dahl inom samma kammare väckt motion (nr 58) vari hemställts,
att riksdagen ville besluta sådan förändring i tulltaxan, att tullen
å förädlade träd av äpple, päron, plommon och körsbär bestämdes till 60
öre per kilogram.
På grund härav får lantbruksstyrelsen anföra följande.
Med varje år blir trädgårdsodlingen en allt viktigare näring. Redan det
förhållandet, att enligt de så kallade mellanhandssakkunnigas utredning år
1920 i riket funnos cirka 7,000 frukt- och grönsaksaffärer — vari dock icke
inräknats vare sig torgmånglare eller cirka 2,000 förefintliga blomsterbutiker
— utgör ett påtagligt bevis för omfattningen av den inhemska produktionens
storlek och ekonomiska betydelse. Importerade trädgårdsprodukter,
inklusive sydfrukter, vilkas värde 1925 uppgick till i runt tal 36.4
miljoner kronor, torde i stort sett distribueras genom andra affärer än de
ovan nämnda.
Enligt statistisk årsbok utgjorde befolkningsgruppen y>övriga jordägare,
trädgårdsodlare» vid 1920 års folkräkning 50,588 personer (med familjemedlemmar
133,096), varav antalet yrkesträdgårdsmästare med familjemedlemmar
uppgick till 30,948. Befolkningen inom denna speciella yrkesgrupp
företer den anmärkningsvärda ökningen av 34. i procent under loppet av tio
år. Tages härtill i betraktande, att enligt samma folkräkning funnos 293,867
godsägare, hemmansägare, brukare, jordtorpare, högre förvaltningspersonal i
jordbruk, vilka till avsevärd del torde kunna anses vara trädgårdsinnehavare,
samt att det finnes cirka 30,000 till stadsbefolkningen hörande koloniträdgårdsinnehavare,
kan man förstå, vilken omfattning trädgårdsskötseln verkligen
fått inom landet.
Genom det med varje år stegrade intresset för egnahemsbildning följer
givetvis en ökning av trädgårdsarealen, ty anläggningen av ett eget hem
omfattar i regel jämväl trädgård. Att planterandet av fruktträd därvid blir
föremål för nybyggarens särskilda odlarglädje och första omsorg är allom
känt. Men han saknar erfarenhet om de fruktsorter, som just i hans trädgård
äro de mest lämpliga. Denna bristande efarenhet plägar ofta utnyttjas
av påpassliga affärsmän och agenter, som sakna'' icke blott kunskaper om
fruktodling utan även intresse för att odlaren skall få utbyte av de träd,
han köper och planterar. Till följd av det inom vissa delar av landet förefintliga
och inom andra stora delar av landet starkt växande intresset för
trädgårdsskötsel bland lägenhetsinnehavare och nybyggare få sådana icke
fackkunniga personer, som i främsta rummet importera eller sälja billiga
utländska fruktträd, goda tillfällen att till en okritisk allmänhet sälja sådant
växtmaterial, som överhuvudtaget aldrig borde planteras i svensk jord. Då
härtill kommer, att ett stort antal köpmän, som saluhålla utländska växter,
icke idka plantskolerörelse utan bedriva sin handel under okontrollerbara
former, stå trädgårdsodlarna fullkomligt rättslösa inför dylika försäljare,
som efter gottfinnande kunna sätta namn på utbjudna fruktträd.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18. 5
Enligt lantbruksstyrelsens förmenande är därför det ledande motivet i
ovannämnda ^motion av sådan betydelse för landets fruktodling, att effektiva
och snabba åtgärder äro nödvändiga till förhindrande av en för vår fruktproduktion
i hög grad fördärvlig import av fruktträd.
För att lämna en föreställning om storleken av importen utav levande
växter (stat. rubr. nr 130 C) må anföras följande siffror, vilka angiva importen
i kilogram åren 1915—1925:
1915 1916 1917 1918 1919 1920
654,949 835,397 913,174 1,012,310 1,228,597 1,468,400
1921 1922 1923 1924 1925
1,280,136 1,438,717 1,599,394 1,283,945 1,243,758
Den under de anförda tvenne sista åren något minskade importen torde
bero på den förödelse, den hårda vintern åstadkom inom vissa växtexporterande
länders plantskolor.
Specificerade uppgifter om importen av fruktträd och bärbuskar kunna ej
lämnas, då under nyssnämnda statistiska nummer innefattas alla slag av
levande växter, som ej expedieras i kruka, balja eller korg med jord.
Betydelsen av importsiffrorna beträffande fruktträd och bärbuskar torde
bäst belysas mot bakgrunden av motsvarande siffror för tiden närmast före
världskriget, vilka siffror framgå av följande sammanställning rörande importen
i kilogram av levande växter (stat. nr 130 B) under åren 1907—1914:
1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914
401,997 401,843 401,329 429,738 467,204 511,374 565,517 473,160
Medan importen före kriget, från 1907 till 1914, rörde sig om i medeltal
fyrahundra till femhundratusen kilogram, har den från och med 1915 stadigt
ökats och uppgår nu till omkring 800,000 kilogram mera än normal -behovet före kriget.
På grund av bland annat sämre klimatiska och delvis även jordmånsförhållanden
är det omöjligt att i Sverige producera träd och buskar till
samma priser, som större utländska exportfirmor kunna erbjuda. Helt naturligt
för övrigt emedan man i sydligare länder med längre vegetationsperiod
kan på 2 år frambringa saludugliga träd, medan härför fordras 3 år i vårt
land. I gengäld bliva emellertid här i landet efter lämpliga metoder uppdragna
plantor såväl till form som motståndskraft betydligt överlägsna importerade
plantor och äro mer än väl värda det högre pris, de på grund
av större produktionskostnader betinga.
Måhända torde invändas, att handeln med fruktträd och bärbuskar i likhet
med andra grenar a handelns vidsträckta område måste bära sin del av
tidens svårigheter. Emellertid är framgången av landets fruktodling på det
allra intimaste knuten till möjligheten för trädgårdsodlare att erhålla
inom landet under decennier på olika breddgrader och i olika jordmån
prövade sorter.
I detta sammanhang må erinras om pomologiska föreningens omfattande
26-åriga verksamhet, som till väsentlig del är baserad på understöd av statsmedel.
Dess verksamhet började taga mera fasta former i och med det att
understöd av statsmedel började utgå. En annan verksamhet, som omfattar
alla de fruktodlande delarna av riket och som sammanfaller med pomologiska
föreningens verksamhet, är bildandet på hushållningssällskapens initiativ
av fruktodlarföreningar, vilkas antal för närvarande uppgår till om
-
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
kring 500 med ett sammanlagt medlemsantal av över 20,000. En var av
dessa föreningar har minst en särskilt anställd fruktträdsskötare. Sedan
1920 har genom av riksdagen beviljade medel heretts möjlighet till bättre
utbildning av 80 sådana fruktträdsskötare årligen. Om koloniträdgårdsföreningarnas
betydelse torde här ej beböva ordas.
Vad från det allmännas sida gjorts för fruktodlingen är sålunda betydande.
Kommer emellertid landet alltfort att översvämmas av olämpliga
utländska träd utav vanligen okända, oprövade sorter, ligger det nära till
hands antaga, att allt arbete, som under de sista decennierna nedlagts med
anlitande av statens och hushållningssällskapens hjälp, till stor del blir
värdelöst.
Det råder knappast tvivel därom, att omständigheter av ovan antytt slag
utgjort anledningen till de i flertalet länder genomförda importrestriktionerna
med avseende å levande växter. I Nordamerikas förenta stater råder totalt
importförbud för levande växter. Införseln av växter till Tyskland och
Italien är genom höga tullar i stort sett omöjliggjord. I Finland verkar en
tull av 6 mark per kilogram levande växter prohibitivt. Under sådana förhållanden
blir vårt land utsatt för en så mycket mer omfattande export
från vissa länder av levande växter, en omständighet, som det ligger största
vikt uppå att förebygga.
Med de fria okontrollerade former, varunder ifrågavarande import för närvarande
äger rum, har konsumenten — jordbrukaren, lägenhetsinnehavaren
och trädgårdskolonisten — ofta nog icke någon garanti för beskaffenheten
av vad han köper och planterar i sin trädgård.
Säkert är, att hit importeras stora mängder mindervärdiga fruktträd och
bärbuskar, vilka ej borde användas till plantering. Dessutom äro sorterna
ofta olämpliga för odling inom landet. Dessa importalster, som spridas på
andra vägar än genom landets välkända plantskolor — många gånger under
felaktiga uppgifter om ursprung och sort — locka genom sitt i förhållande
till inhemsk vara låga pris, ehuru de i verkligheten för köparen på grund
av sin mindervärdighet bliva oskäligt dyra. Till belysande härav må anföras,
att — enligt vad föreståndaren för lantbruksakademiens trädgårdsskola
efter en i november 1926 företagen föredragsturné i Norrland underhand
meddelat — agenter för några år sedan försålde stora mängder utländska
fruktträd i bland annat östra delen av Jämtland. Alla dessa träd
hava enligt uppgift dött ut, varigenom odlarna åsamkats stora förluster,
varjämte intresset för trädgårdsodling i nämnda del av landet lidit svårt
avbräck. Om liknande erfarenheter kunna trädgårdskonsulenterna meddela
upplysning.
Då införseln till riket av billiga och samtidigt för flertalet av landets
olika klimatområden olämpliga sorter även torde föranleda stor minskning
av landets egen produktion av sorter, som genom decenniers försök och forskningar
visat sig vara nödvändiga för vår fruktproduktion, får en sådan import
anses bidraga till undanträngande av landets ifrågavarande, värdefulla
och härdiga, inhemska växtbestånd. Detta vill med andra ord säga, att om
i sydligare länder odlade träd i alltjämt ökad utsträckning importeras, detta
efterhand kan komma att medföra ett successivt förintande av det för landet
specifika, lämpliga fruktträdsbeståndet. Starka tendenser i denna riktning
förefinnas redan. I inom lantbruksstyrelsen tillgängligt statistiskt
material från ett tjugutal av landets plantskolor har förökningen av fruktträd
reducerats från i medeltal 580,000 under femårsperioden 1920—1924
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
7
till 390,000 år 1925. I stället liar övergång börjat ske till odling av lantbruks-
och köksväxter.
Vad som i sådant avseende gäller import av skogsfrö och skogsplantor
(se sid. 21—30 i statens offentliga utredningar 1922: 25, jordbruksdepartementet)
synes även gälla fruktträd. Då vid utfärdande av fröimportförbud
hänsyn tagits till de uti ifrågavarande betänkande anförda omständigheter
med avseende på skogsfrö samt tallfrö belagts med en tull av 6 kronor per
kilogram, synas likartade skäl föreligga till stävjande av importen utav
fruktträd.
Som en naturlig följd av berörda förhållanden inom skogsskötseln strävar
varje samvetsgrann skogshushållare att för skogsodling erhålla frö eller
plantor av en för orten lämplig ras. Kravet på säker kännedom om trädens
proveniens har också allt starkare framträtt. Det synes också vara ett allmänt
intresse, att möjligheterna för trädgårdsodlaren att städse äga tillgång
till säkra och avkastningsrika sorter underlättas.
Då sådana olikheter gälla ifråga om vissa skogsträd, t. ex. tallen, beträffande
olika raser av samma växtslag, så kan det starkt ifrågasättas, om icke
sydligare länders sorter eller sorter, odlade i sydligare och bättre klimat än
vårt, förhålla sig på enahanda sätt vid odling i vårt land med dess strängare
klimat. Detta är för övrigt otaliga gånger bevisat genom misslyckad plantering
i Sverige av utländska fruktträd och sorter. Härtill kommer ännu
en omständighet. För ekonomisk odling av frukt ligger det stor vikt uppå,
att olika fruktsorters blommor bliva väl befruktade med ståndarmjöl från
andra sorter. Ett alltsedan 1912 och ännu pågående, omfattande systematiskt
arbete att bringa klarhet i denna vitala fråga har lett till utomordentliga
praktiska resultat med våra värdefullaste i landet odlade sorter. Därför
föreligger även beträffande fruktträdens pollinering en fara av okontrollerad
import av även i pollineringshänseende okända sorter.
Faran av ifrågavarande import är i första hand minskad produktion av
frukt. Skall därför icke den svenska fruktodlingen gå avsevärt tillbaka,
anser lantbruksstyrelsen det nödvändigt, att kraftiga och snara åtgärder till
avvärjande av denna fara vidtagas från statsmakternas sida.
De åtgärder, som härvidlag kunna tänkas komma till användning, äro
förbud mot import av levande växter samt tullar.
Beträffande importförbud kunna två vägar anlitas, antingen villkorligt
förbud — sådant gäller för import av frö — med möjlighet att meddela
licens, eller totalt importförbud.
Vad först det sistnämnda alternativet beträffar, torde detsamma näppeligen
låta sig genomföra, bland annat av handelspolitiska skäl.
Vid importförbud med licensgivning ankommer det på vederbörande myndighet
att efter prövning i varje särskilt fall reglera importen. Kunde man,
liksom beträffande import av frö utav gagnväxter, från officiell myndighet
i exportland erhålla bevis om sortäkthet och övriga egenskaper, som lämnade
odlarna nödiga garantier om odlingsvärde, härdighet, lämplig form m. m.,
vore denna utväg utan tvivel den mest ändamålsenliga. Då emellertid odlaren
vid köp av fruktträd är helt hänvisad till utländsk försäljares egna
uppgifter om sortäkthet m. in., är det fullkomligt uteslutet att genom importförbud
med licensgivning kunna stävja till och med uppenbart bedrägligt
förfarande vid införsel av fruktträd. Till belysande härav må följande
exempel anföras. En mindre jordbrukare köpte från person, som drev
handel med importerade plantskolealster, ett större antal träd av fem för
köparens ort lämpliga sorter. Då träden efter 4 —5 år började bära frukt,
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
visade sig alla under fem olika namn erhållna träd vara av samma sort,
men icke av någon av de beställda sorterna. Inför dylika olägenheter vid
köp av utländska plantor står odlaren fullkomligt rättslös.
Till reglerande av fruktträdsimporten och därmed till främjande av landets
fruktproduktion synas därför andra utvägar böra anlitas, och vill lantbruksstyrelsen
för sin del förorda en i enlighet med ifrågavarande motion
höjd tullavgift.
De skäl, som i allmänhet kunna anföras mot relativt höga tullar, torde
här lika litet som vid import av t. ex. tallfrö kunna tillmätas giltighet. I
detta fall skulle nämligen tullen beröra endast trädgårdsinnehavarna själva
och kan betraktas som en deras inre angelägenhet. Dylik tull kan ej heller
på något sätt bidraga till höjande av prisläget på frukt och bär, vilka såsom
konsumtionsartiklar äro av intresse för de icke trädgårdsidkande samhällslagren.
Genom tull av 60 öre per kilogram blir importen av fruktträd
givetvis icke stängd. Den, som önskar införa träd av t. ex. nya för prövning
avsedda sorter, skulle fortfarande bliva oförhindrad att göra det, men
däremot torde det vid sistnämnda tullsats icke ligga i någons intresse att
basera affärsverksamhet på utländsk produktion av träd.
I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören Insulander,
byråcheferna Bjurstedt och von Zweigbergk samt byrådirektören Sonesson.
Stockholm den 12 februari 1927.
.Vi/s Sonesson.
Erik Insulander.
Göteborgs trädgårdsförening,
Göteborg.
Bilaga 2.
Riksdagens bevillningsutskott, Stockholm.
Anmodade att uttala oss rörande herr A. Dahls motion om förhöjd tull å
fruktträd, få vi härmed avgiva följande yttrande:
Den av motionären anförda motiveringen för förhöjd tull torde icke kunna
vederläggas.
Visserligen torde de ledande firmorna inom branschen utöva en fullt tillfredsställande
kontroll över att de av dem importerade träden utgöras av
för landet lämpliga sorter, äro sortäkta och förädlade på lämpliga grundstammar
samt av förstklassig kvalité.
Den största delen av denna import går dock icke genom dessa firmor utan
genom mer eller mindre tillfälliga importörer, och att en icke ringa del av
denna import utgöres av realisationsvara, ofta hopbragt från ett flertal
plantskolor, och inköpta utan avseende på sorternas lämplighet för vårt land,
torde icke kunna bestridas.
Att dessa fruktträd sedan ofta säljas under helt andra namn än de ursprungliga
är också välbekant. Den allra största delen av denna import
torde avsättas bland kolonister, lägenhetsinnehavare och mindre jordbrukare,
vilka oftast ha mycket liten möjlighet att kontrollera att varan är vad den
utgives för. Och då de möjligen, sedan träden efter ett antal år börjat
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
sätta frukt, kunna fastställa att de blivit bedragna beträffande sorterna, är
importören ej sällan för länge sedan borta från orten.
De i de svenska trädskolorna uppdragna fruktträden äro numera av fullt,
ut lika god kvalité som i de förnämsta utländska trädskolorna och då de
svenska trädskolornas produktion av fruktträd sedan flera år tillbaka torde
betydligt överstiga landets hela behov, förefinnes numera intet behov av
import av fruktträd.
Beträffande faran för att förhöjd tull skulle framkalla prisförhöjning å
fruktträd, torde denna risk icke föreligga, enär, såsom redan anförts, de
svenska trädskolornas produktion av fruktträd redan nu är för stor och
säkerligen efter en tullförhöjning ytterligare komme att ökas, så torde den
hårda konkurrensen trädskolorna emellan säkerligen utöva en tillräcklig
prisreglerande inverkan.
Då slutligen den föreslagna tullen icke kan anses nämnvärt försvåra importen
av nya, här i landet ännu oförsökta sorter för provodling eller förökning,
anse vi oss icke kunna underlåta att tillstyrka bifall till motionen.
Göteborg den 9 februari 1927.
Göteborgs trädgårdsförening
u. p. a.
Erik Hjelm.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt.
10 häft. (Nr 18.)
o