Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1927 kl. 12.30 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
införande av obligatorisk nöjesskatt samt om avsättning av
viss del därav till en fond för stödjande av musik, sång,
föredrag och föreläsningar m. m.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 116 i
första kammaren av herrar Karl Johan Ekman och Elof Andersson samt
nr 161 i andra kammaren av herr Bengtsson i Norup, har hemställts, »att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning om huruvida sådan
ändring kunde vidtagas uti kungl. förordningen om rätt för kommun att
upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar, att skatten
bliver obligatorisk samt att en tredjedel av skatten skall redovisas till statsverket
för att bilda en fond;

att denna fond skulle användas till stödjande av musik, sång, föredrag,
föreläsningar och andra dylika goda nöjen till främjande av kultur och
bildning hos hela vårt folk så väl i stad som på landet;

att vid utredningen hänsyn naturligen bör tagas till vad vi här ovan
anfört men att dock Kungl. Maj:t hör hava fria händer att lägga utredningen
så, att den på bästa sätt främjar de syftemål, som vi med detta
avsett; samt

att Kungl. Maj:t efter utredningen måtte till riksdagen inkomma med de
förslag i ämnet, till vilka fog förefinnes».

Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för nämnda förslag får utskottet
hänvisa till motionerna.

Då Kungl. Maj:t för 1919 års lagtima riksdag framlade det förslag i
fråga om beskattning av offentliga nöjestillställningar, vilket föranlett den
nu gällande förordningen härom, meddelade dåvarande chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet i ämnet, att tidigare inom finansdepartementet
utarbetats förslag till nöjesheskattning för statens räkning,
över sistnämnda förslag, vilket var åtföljt av motivering, hade hörts flera
myndigheter, bland dem kammarrätten. Nämnda ämbetsverk hade framfört
invändningar mot beskattningens anordning såsom statsskatt och i sådant
hänseende yttrat följande:

Bihang till riksdagens protokoll 7927. 7 samt S höft. (Nr 16.) 1

Utskottet.

Historik.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Nöjesskatten tinge anses till sin natur vara mest lämpad såsom kommunalskatt
och hade även, såsom exempel från utlandet gåve vid handen, visat
sig väl fungera såsom sådan. Då därtill komme, att utbytet av den inflytande
skatten i icke ringa mån komme att röna inverkan av de åtgärder,
som vederbörande kommuner vidtoge med avseende å inom dessa förekommande
nöjestillställningar, samt dyrtiden, såsom bekant vore, övade sitt hårda
tryck jämväl på kommunernas ekonomi, hade kammarrätten funnit det
kunna ifrågasättas, huruvida vad i motiverna anförts innefattade tillräckliga
skäl för en anordning, varigenom på grund av statens tillfälliga skattehehov
den nya skatten tillfördes statsverket, samt kommunerna betoges den
eljest nära liggande möjligheten att tillgodogöra sig den inkomstkälla,
varom fråga vore.

Föredragande departementschefen förklarade sig i likhet med kammarrätten
anse, att nöjesskatten borde anordnas såsom en kommunal skatt, och
åberopade vad kammarrätten till stöd härför anfört. Därjämte anförde
nämnda departementschef att, då behovet av ökade inkomster naturligen
icke gjorde sig lika starkt gällande i alla kommuner, det syntes lämpligt
att lägga i varje särskild kommuns hand att själv avgöra, huruvida inom
densamma nöjesskatt skulle upptagas eller icke.

Konstitutionsutskottet, som avgav utlåtande (nr 20) i anledning av propositionen,
anförde därvid till en början, att utskottet i likhet med Kungl.
Maj:t hyste den uppfattningen, att beskattning av utgifter för nöjen vore
synnerligen lämpad att tagas i anspråk för tillgodoseende av det offentligas
behov av ökade inkomster. Inom utskottet hade ifrågasatts, att skatten
skulle anordnas så, att den utginge till staten eller landstingskommunerna.
I avseende härå anförde utskottet.

»Av flere skäl anser utskottet även lämpligt, att den föreslagna nöjesskatten
göres till en kommunal skatt, utgående till primärkommunerna.
Såsom allmänt är känt och i den kungl. propositionen framhålles, har den
pågående dyrtiden kommit att utöva ett synnerligen betydande tryck på kommunernas
ekonomi, och det synes vara av oavvisligt behov påkallat att på
något sätt ställa till deras förfogande möjligheter att med nya inkomstkällor
möta detta tryck. I detta hänseende synes en kommunal nöjesskatt vara synnerligen
ändamålsenlig. Å andra sidan kan frågan om det närmare anordnandet
i olika detaljer av en sådan skatt ännu sägas i vårt land befinna sig
på sådant stadium, att man i vissa hänseenden har att försöksvis pröva sig
fram till de anordningar, som omsider böra bliva definitiva; och det synes
under sådana förhållanden vara önskvärt, att åt de nu antagna bestämmelserna
giva den smidighet, som medger ett sådant prövande. Enligt utskottets
uppfattning förutsätter detta, att skatten till en början endast bliver fakultativ,
något som icke lärer kunna genomföras annorledes, än att bestämmanderätt
över densamma utövas av primärkommunen. Därigenom vinnes också
att på de olika orterna nödig hänsyn kan tagas till de lokala förhållandena,
vilket enligt utskottets uppfattning måste vara nödvändigt vid införandet i
vårt land av en nöjesskatt.»

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 3

Med vissa ändringar i enskilda delar tillstyrkte konstitutionsutskottet
bifall till Kungl. Maj ds förslag, vilket också blev med de av utskottet föreslagna
ändringarna av riksdagen antaget. Den fakultativa kommunalskatt,
som sålunda beslutats, regleras genom den av Kungl. Majd den 30 maj
1919 utfärdade förordningen om rätt för kommun att upptaga särskild avgift
vid vissa offentliga nöjestillställningar (nr 256) med i förordningen
sedermera gjorda ändringar.

Vid 1920 års riksdag väckte herr Erlansson in. fl. inom andra kammaren
motion, nr 144, om skrivelse till Kungl. Majd med begäran om utredning
och förslag, i syfte att nöjesskatten måtte ombildas till en landstingsskatt.
I häröver avgivet utlåtande, nr 13, hemställde konstitutionsutskottet, att
motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Till motivering
för nämnda hemställan erinrade utskottet om de i 1919 års utlåtande gjorda,
ovan återgivna uttalanden, vilka enligt utskottets mening fortfarande ägde
full giltighet.

Ä\en vid 1921 års riksdag väcktes förslag om nöjesskattens omläggning,
i det att herr Erlansson i en motion (nr 174) i andra kammaren gjorde
framställning om skrivelse till Kungl. Majd med begäran om utredning
och förslag i syfte att nöjesskatten till viss del skulle bliva statsskatt.
Bevillningsutskottet, som hade att yttra sig i anledning av sistnämnda
motion, avstyrkte i betänkande nr 34 bifall till densamma och anförde
såsom skäl härför, dels att erfarenhet om verkningarna av beskattningen i
dess helhet ännu icke kunde anses vara i tillräcklig mån för handen, dels
ock att de inkomster, som icke blott städer utan även åtskilliga landskommuner
hade av nöjesskatten, vore för dem, särskilt under de rådande
kommunalekonomiska svårigheterna, av stor betydelse.

Vid 1923 års riksdag föreslogs i en i andra kammaren av herr Olsson i
Berg väckt motion (nr 129), att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag, avseende bland annat ombildande av nöjesskatten
till en huvudsakligen till staten utgående skatt. I sitt över sistberörda
motion avgivna betänkande (nr 9) avstyrkte 1923 års bevillningsutskott
bifall till densamma och åberopade såsom skäl härför, förutom vad som
tidigare anförts mot nöjesskattens omläggning till statsskatt, de svårigheter
och oskäliga kostnader, som kunde antagas uppstå för statsmyndigheterna
vid skattens handhavande.

I en vid 1925 års riksdag i första kammaren väckt motion, nr 117, hemställde
heri Clemedtson, att nöjesbeskattningen måtte göras obligatorisk.

I sitt i anledning av sistnämnda motion avgivna betänkande, nr 15,
anförde 1925 års bevillningsutskott följande:

»Enligt bevillningsutskottets mening bör en såsom kommunalskatt anordnad
nöjesbeskattning icke hava obligatorisk karaktär. I många landskommuner
torde nämligen förekomsten av nöjestillställningar vara så sparsam,
att kommunerna kunna ha anspråk på att själva få avgöra, huruvida

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Statistik.

Utskottets

yttrande.

införandet av nöjesskatt är ekonomiskt tillräckligt motiverat. Likaså synes
det utskottet, att en kommun, där nöjestillställningar av endast anspråkslösaste
slag förekomma, kan ha goda skäl att lämna dessa obeskattade.

Ur nu angivna synpunkter vore det enligt utskottets mening icke rådligt,
att staten påtoge sig ansvaret för påläggande av en skatt, för vilken
de lokala förutsättningarna icke kunna antagas alltid föreligga.»

Beträffande utbytet av nöjesskatten i städerna framgår av sammanställningar,
vilka förekomma i Svenska stadsförbundets tidsskrift (häftena 8 för
år 1920, 7 för åren 1921—1925 och 6 för år 1926), att nöjesskattens avkastning
i respektive 93, 90, 94, 97, 96, 96 och 96 av Sveriges städer utgjort
i avrundade tusental, under följande tider 710 1919—:i% 1920 6,809,000
kronor, 710 1920—3% 1921 6,334,000 kronor, 710 1921—3% 1922 4,803,000
kronor, Y10 1922—1 *»% 1923, 4,845,000 kronor, 710 1923—3% 1924 4,567,000
kronor, »/10 1924—3% 1925 4,484,000 kronor och »/10 1925—1J% 1926 4,553,000
kronor. I fråga om nöjesskattens inflytande å storleken av den kommunala
uttaxeringen i de 96 städer, som ingå i berörda sammanställning i nämnda
tidskrift för år 1926, hänvisas till en vid detta betänkande såsom bilaga I
fogad tablå.

Vad angår landskommunerna har enligt uppgifter, som lämnats till statistiska
centralbyrån, nöjesskatt uttagits år 1925 inom sammanlagt 869
köpingar, municipalsamhällen och egentliga landskommuner samt i utbyte
lämnat i avrundat tal 748,000 kronor. Motsvarande siffror utgjorde år 1921
507 kommuner och 604,000 kronor K Nöjesskattens storlek i förhållande
till det inkomstunderlag, varå efter bevillningen utgående utskylder beräknas,
framgår av bilaga II till detta betänkande, som grundar sig på från kommunerna
till statistiska centralbyrån lämnade uppgifter.

Av det ovan anförda framgår, hurusom åtskilliga invändningar framställts
mot tidigare väckta förslag att anordna nöjesskatten såsom en helt
eller delvis till staten utgående skatt samt mot att låta densamma utgå
obligatoriskt. Utskottet vill framför allt erinra om en viktig omständighet,
som ansetts tala för nöjesskattens ordnande och bibehållande såsom kommunal
skatt, nämligen kommunernas behov av att under en finansiellt
brydsam tid erhålla någon lättnad i skattetrycket. Detta skäl gör sig
alltjämt gällande med samma styrka som tillförne. Den genom utskottet
verkställda utredningen torde utvisa, att nöjesskatten för ett stort antal
kommuner har en icke oväsentlig betydelse. Särskilt bar utskottet ansett
sig böra framhålla den ökade vikt skatten kommit att erhålla för landskommunerna.

Mot förslaget att göra en såsom kommunalskatt utgående nöjesskatt
obligatorisk torde i främsta rummet böra åberopas det av 1925 års bevillningsutskott
anförda skälet, att kommunerna böra hava anspråk på att själva

1 Sistnämnda siffror äro hämtade från »Kommunernas finanser åren 1918—1921» utgiven

av statistiska centralbyrån.

Bevillningsutskottets betänkande Nr It). 5

få avgöra, huruvida införandet av nöjesskatt är ekonomiskt tillräckligt
motiverat. Enligt vad den förebragta utredningen ådagalägger, har inom
flertalet landskommuner nöjesskatt icke utgått och sannolikt är, att en
bidragande orsak härtill varit det i förhållande till utbytet avsevärda besvär
skattens uttagande antagits komma att vålla. Motionärernas förslag,
att en betydande del av skatten skulle tillföras staten, skulle uppenbarligen
medföra att skatteuppbörden för kommunerna framstode såsom en än större
tunga än hittills och det är ej osannolikt, att även för åtskilliga av de
kommuner, vilka nu uttaga nöjesskatt, beskattningen komme att kännas
såsom en ekonomisk börda.

Mot föreliggande motioner kan vidare riktas den erinran, att det synes
mindre lämpligt att för ett visst ändamål anslå avkastningen av en särskild
skattekälla. Än större betänkligheter inger förslaget att för ifrågavarande
ändamål tillskapa eu fond, som skulle ställas under förvaltning av ett särskilt
för ändamålet tillskapat organ och vilken fonds storlek icke bleve
reglerad av ett föreliggande behov utan av det större eller mindre utbyte
nöjesskatten komme att lämna.

Motionärernas syfte att genom stödjande av i kulturellt hänseende högtstående
förströelser söka åstadkomma förbättring av nöjeslivet har utskottet
likväl funnit värt allt beaktande. Redan nu torde dock inkomst av nöjesskatt
i många fall hava kommit till användning för ett dylikt ändamål.
Enligt vad inom utskottet uppgivits, hava nämligen flera kommuner genom
denna inkomst beretts tillfälle att ekonomiskt uppmuntra förädlande nöjestillställningar.
Helt säkert äga nämnda kommuner större möjlighet att på
ett smidigt sätt handhava understödsverksamlieten än den centrala direktion,
som, enligt motionärernas mening, skulle besluta om understödens
utdelande. Komme dessa kommuner att berövas eu betydande del av
nöjesskatten, bleve säkerligen följden den, att från dem utgående understöd
till dylika nöjestillställningar indroges eller minskades.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet icke ansett sig kunna biträda
motionärernas förslag utan får hemställa,

att förevarande motioner 1:116 av herrar Karl Johan
Ekman och Elof Andersson samt II: 161 av herr Bengtsson
i Norup, om införande av obligatorisk nöjesskatt samt
om avsättning av viss del därav till en fond för stödjande
av musik, sång, föredrag och föreläsningar m. m.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Bärg, Wigforss, Boman, Björnsson,
friherre Beck-Friis, Bergman, Schlyter, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund,
Bengtsson i Kullen, Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Johansson
i Hornsberg, Olsson i Gävle, Granat!!, Brännström och Ljunggren.

Reservation

av herr Bergman, mot viss del av motiveringen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 7

Bilaga. /.

—

Beräknad höj-

Inkomst, vara år

Influten nöjes-

ningavutdebi-

1926 utgående kom-

skatt 1/io

teringen per

Stad

munalutskylder debi-

1925—=°/9

100 kronors j

terats,

1926,

inkomst vid

nöjesskattens !

bortfallande, j

kronor

kronor

öre 1

Alingsås......

Arvika..........

Avesta .........

Boden ..........

Borgholm • •••

Borås ..........

Eksjö ..........

Enköping
Eskilstuna —

Eslöv ..........

Falkenberg
Falköping —

Falun ..........

Filipstad.......

Gränna .......

Gävle ..........

Göteborg.......

Halmstad —
Hedemora —

H jo .............

Hudiksvall ....
Hälsingborg .
Härnösand ....
Hässleholm...
Jönköping ....

Kalmar .......

Karlshamn ...
Karlskrona ....

Karlstad......

Katrineholm ■
Kristianstad .
Kristinehamn.
Kungsbacka •

Köping ........

Laholm ........

Landskrona

Lidköping .....

Lindesberg.....

Linköping .....

Ludvika ........

Luleå ...........

Lund ...........

Lysekil ........

Malmö..........

Mariefred ...

Mariestad .....

Mjölby...........

6,003,260

11,233

19

6,687,570

24,518

37

2,635,307

5,683

22

5,783,150

16,067

28

1,128,421

1,706

15

29,272,037

61,455

21

4,759,930

5,865

12

4,339,900

8,837

20

28,131,651

53,141

19

7,557,379

15,314

20

4,418,550

10,928

25

4,956,290

9,731

20

14,127,234

25,387

18

3,438,690

6,464

19

748,360

870

12

38,451,429

64,825

17

291,191,165

566,047

19

18,728,142

37,617

20

2,516,437

5,512

22

1,953,610

1,675

09

5,562,500

21,719

39

62,450,067

126,729

20

11,702,515

23,359

20

2,786,100

7,924

28

24,185,104

41,610

17

16,338,909

38,032

23

7,441,565

10,954

15

23,810,395

46,077

19

17,976,008

35,810

20

5,741,084

11,123

39

15,286,359

40,102

26

9,398,720

12,405

13

1,743,410

2,412

14

4,443,354

7,641

17

1,735,927

3,398

20

17,151,948

35,352

21

8,329,730

11,525

14

2,193,845

4,159 |

19

26,632,403

50,880

19

4,071,319

8,005

20

11,042,537

25,657 |

23

25,627,105

49,313

19

3,723,795

7,467 !

20

140,999,740

343,488

24

1,018,420

1,363 |

13

4,890,430

7,195 j

15

3,534,174

6,382 !

18

Härvid har hänsyn icke tagits till beräknad förlust genom underlåten utskyldsbetalning.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16,

Sta

Motala......................

Nora.........................

Norrköping ............

Norrtälje .................

Nyköping ................

Nässjö......................

Oskarshamn ............

Piteå ......................

Ronneby...................

Sala.........................

Sigtuna ...................

Simrishamn ............

Skara .....................

Skellefteå ...............

Skänninge ...............

Skövde.....................

Sollefteå ..................

Stockholm ................

Strängnäs ................

Strömstad ................

Sundsvall ...............

Söderhamn...............

Söderköping ............

Södertälje ...............

Sölvesborg...............

Tidaholm ...............

Tranås.....................

Trollhättan...............

Trälleborg ...............

Uddevalla ...............

Ulricehamn ............

Umeå .....................

Uppsala ..................

Vadstena..................

Varberg ..................

Vetlanda ...............

Vimmerby...............

Visby .....................

Vänersborg...............

Västervik ...............

Västerås ..................

Växjö .....................

Ystad .....................

Åmål .....................

Ängelholm...............

Örebro ..................

Öregrund ...............

Örnsköldsvik............

Östersund ...............

d

1

j Inkomst, vara år

11926 utgående kom-munalutskylder debi-terats,

kronor

Influten nöjes-skatt l/l0
1925—“/a
1926,

kronor

Beräknad höj-ning av utdebi-teringen per
100 kronors
inkomst vid
nöjesskattens
bortfallande,
öre 1

4,438,930

11,155

25

2,493,510

4,494

18

53,520,632

103,252

19

3.218,510

5,972

19

10,941,350

18,759

17

6,065,962

8,847

15

5,373,115

12,282

23

2,205,910

7,962

36

2,894,434

6,239

22

5 278,220

10,323

20

671,890

427

06

2,571,330

5,824

23

5,196,489

8,781

17

3,771,230

11.802

31

1,062,150

3,239

30

9,211,050

13,188

14

3,198,871

10,017

31

887,339,760

1,756,855

20

4,392,450

10,176

23

2,243,080

4,989

22

21,428,040

58,481

27

8,494,011

22,256

26

1,826,900

5,110

28

13,380,708

28,983

22

2,820,790

7,686

27

2,963,226

7,142

24

3,943,724

9,399

24

15,022,082

19,290

13

12,033,033

19,994

17

12,325,615

27,568

22

3,349,186

4,875

15

8,885,600

32,768

37

35,911,806

84,187

23

2,298,120

4,824

21

6,204,577

13,052

21

2,086,555

4,331

21

1,861,847

4,328

23

8,609,744

19,148

22

8,918,750

17,087

19

8,247,180

13,850

17

24,516,451

40,333

16

9,487,530

16,658

18

11,629,864

27,136

23

4,832,690

5,586

12

6,215,777

7,695

12

42,597,180

72,316

17

648,720

1,418

22

4,404,430

13,709

31

14,324,045

36,316

25

Häx-vid har hänsyn icke tagits till beräknad förlust genom underlåten utskyldsbetalning.

bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

9

Bilaga II.

Antal kommuner med under år 1925 influten nöjesskatt.

A. Köpingar.''

1 ■

Motsvarande

en utdebitering per

100 kronors inkomst av

högst

1 öre

1—10

öre

10—25

öre

25—50

öre

50—100

öre

över 100
öre

inalles

j Stockholms

län .........

2

i

3

Uppsala^

» .........

—

—

i

_L

_

—

1

Södermanlands

» .........

—

_

i

1

Östergötlands

» .........

—

—

i

_

_

1

Kronobergs

» .........

—

—

i

i

i

_

3

Kalmar

» .........

—

1

2

i

4

Kristianstads

» .........

—

_

I

1

o

Malmöhus

» ........

—

_

i

i

Skaraborgs

» .........

—

—

2

i

3

Värmlands

» .........

—

_

2

_

2

Örebro

» ....

_

1

1

9

Västmanlands

» .......

i

__

1

Kopparbergs

» .........

—

1

_

i

i

3

Gävleborgs

> .........

—

—

—

i

i

—

2

Summa

i

5

13 |

6

4

_

29

B. Municipalsnmhällen och köpingar, som ej utgöra egen kommun.

Stockholms län .........

Uppsala » .........

Södermanlands » .........

Östergötlands » .........

Jönköpings » ........

Kronobergs » .........

Kalmar » .........

Gotlands » .........

Blekinge » .........

Kristianstads » .........

Malmöhus » .........

Hallands » .........

Göteborgs och Bohuslän...

Älvsborgs län.........

Skaraborgs » .........

Värmlands » .........

Örebro » .........

Västmanlands » .........

Kopparbergs » .........

Gävleborgs » .........

Västernorrlands » .........

Jämtlands » .........

Västerbottens » .........

j Norrbottens » .........

Summa

Motsvarande en utdebitering per 100 kronors inkomst av

högst

1 öre

1 — 10
öre

10—25

Öre

25—50

öre

50—100

öre

över 100
öre

inalles

—

6

3

i

—

—

10

—

—

4

_

_

4

—

—

1

2

i

_

4

—

1

3

—

—

_

4

—

—

3

2

—

—

2

1

i

—

4

—

—

1

—

—

—

1

—

—

—

—

—

_

1

2

5

5

i

_

14

—

—

7

2

i

—

10

1

3

2

4

3

z

13

—

—

1

1

—

_

2

—

2

4

2

—

__

8

—

—

1

2

—

_

3

—

—

3

1

—

—

4

—

—

1

—

—

_

1

—

—

—

2

2

—

4

—

—

—

—

1

—

1

—

—

—

i

1

_

9 |

—

—

2

i

—

—

3

—

—

1

6

1

—

8

—

— 1

2

—

1

—

3 i

2

14 |

46

33

13

108 i

1 I Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har nöjesskatt icke uttagits inom
någon köping.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sand. S höft. (Nr 16.)

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

C. Landskommuner.

Motsvarande en utdebitering per

100 kronors inkomst av

högst

1 öre

1—10

öre

10—25

öre

25—50

öre

50—100

öre

över 100
öre

inalles

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

2

6

6

i

15

8

1

_

_

9

i

8

4

i

_

14

4

18

5

_

_

27

8

4

_

_

_

17

14

6

_

i

—

23

38

3

i

—

—

47

3

4

1

_

—

—

8

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

2

9

4

i

—

—

16

4

17

31

7

i

—

60

3

20

15

11

i

i

51

3

18

6

4

i

—

32

Göteborgs och Bohus län --

lön .........

7

12

10

26

6

9

!

—

—

24

48

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
| Norrbottens

8

23

7.

_

—

38

4

12

5

t

—

22

Ö

19

—

i

—

—

26

_

7

3

l

i

—

12

5

10

7

—

—

—

22

1

13

10

l

—

25

5

16

5

—

—

—

26

9

25

6

i

—

—

41

3

12

2

—

—

—

17

2

10

-

—

—

_

12

Summa

96

351

146

32

6

i

632

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.