8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1927 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion med
förslag till viss bestämmelse om tull å kärl och behållare
av järnplåt med invändig beklädnad av aluminium.

(l:a avd.)

I en inom andra kammare väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 42, har herr Wikström hemställt,

»att riksdagen måtte besluta att under rubrik 753 i gällande tulltaxa
infogas en anmärkning av följande lydelse:

Anm. till nr 750—751 och 753. Fat samt andra kärl och behållare av
järnplåt med invändig beklädnad (armering) av aluminium tullbehandlas
efter vad för plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda, är stadgat, med
tillägg av 50 procent av tullbeloppet.»

Utskottet.

Motionen.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört i huvudsak följande:

Under de senare åren hade i vissa länder för transport och lagring av
bland annat vissa kemiska produkter allt mera kommit till användning
kärl av s. k. armerad lättmetall, bestående av en behållare företrädesvis av
aluminium, vars väggar genom tryck bringats att sluta tätt intill ett omhölje
av järn. Dessa kärls företräde framför kärl av järnplåt grundade
sig på den för aluminium utmärkande egenskapen att motstå inverkan av
syror. Då någon inhemsk tillverkning av dylika kärl icke förekomme,
vore man för deras användning här i landet hänvisad till import, varvid
varorna drabbades av en synnerligen hög tull. Med tillämpning av de i
1 § mom. b) tulltaxeunderrättelserna intagna bestämmelserna angående förtullningen
av sammansatta varor lades nämligen det inre kärlet ehuru
dess tjocklek motsvarade endast omkring en tredjedel av det yttre kärlets
— till grund för tullbehandlingen, och dylika artiklar hänfördes sålunda
till rubriken 931 med en tull av 50 öre för kilogram. Då vikten av
aluminiumkärlet motsvarade ungefär en tiondel av järnplåtkärlets, vore
det mera skäligt att varan belädes med en tull, motsvarande den sammanlagda
tullen för båda kärlen, därest de införts vart för sig. Då järnplåtkärlet
i regel bleve liänförligt till rubriken 750 med en tull av 8 ore for
kilogram och aluminiumkärlet till ovannämnda rubrik 931 med en tull av
50 öre för kilogram, motsvarade en på nämnda sätt beräknad tull å det
sammansatta kärlet omkring 12 öre för kilogram eller 50 procent mera
än tullen å järnplåtkärlet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

9

För utskottet tiar upplysts, att någon nämnvärd tillverkning inom landet
av sådana kärl, som i motionen avses, visserligen för närvarande icke förekommer,
men att något hinder för sådan tillverkning icke möter, därest
efterfrågan å dylika kärl skulle uppstå. Det har även gjorts gällande, att
en nedsättning av tullen å kärl av armerad lättmetall skulle kunna menligt
inverka på den inhemska tillverkningen av aluminiumkärl, som hava användning
dels för hushållsbruk (kokkärl), dels såsom mjölktransportkärl, dels
ock såsom lager- och jäskar i bryggerier. Vad beträffar tillverkningen av
kokkärl av aluminium lär, enligt vad utskottet från sakkunnigt håll inhämtat,
anledning icke finnas till antagande, att densamma på något sätt beröres av
den föreliggande frågan, enär kärl av armerad lättmetall av bland annat värmetekniska
skäl icke lämpade sig såsom kokkärl. Vad åter angår transportkärl
för mjölk har man, enligt vad som upplysts, på grund av aluminiums
egenskap att icke angripas av mjölksyra, i närgränsande länder i stor utsträckning
börjat i stället för kärl av järnplåt använda aluminiumkärl,
vilka för ernående av större hållbarhet försetts med förstärkningsanordningar
av järn, och har tillverkning av dylika kärl upptagits vid ett av
våra metallverk. Kärl av sistnämnda slag beröras icke av den ifrågasatta
tulltaxeändringen, och frågan om avvägningen av ett lämpligt tullskydd för
deras framställning torde icke böra upptagas i detta sammanhang. Representanter
för tillverkningen av aluminiumkärl hava upplyst, att man undersökt
utsikterna för fabrikation av mjölktransportkärl av järnplåt med invändig
beklädnad av aluminium — således av det slag som i motionen
avses — men att sistnämnda slags kärl befunnits icke lämpliga.

Vad slutligen beträffar för bryggeriindustrien avsedda lager- och jäskar
har utskottet inhämtat följande. Inom nämnda industri har under de senare
aren försiggått en omläggning av den maskinella utrustningen bland annat
så tillvida, att man sökt ersätta de förr använda, av trä bestående jäs- och
lagringskaren med kar av mera hållbar beskaffenhet. Härvid har emellertid
måst tillses, att sådant material väljes, som ej inverkar på ölets smak
under den tid detsamma förvaras i behållarna. Man hade sålunda till en
början använt kar av järn, invändigt försedda med glasyr eller annat
skyddsmedel. Då det emellertid visat sig, att risk förelåg för sprickor i
glasyren, i vilka bildades härdar för s. k. vildjäst eller dylikt, varigenom
ölets smak förändrades, hade man på de senaste åren övergått till kar av
aluminium, mot vilka allvarligare anmärkningar i nu berörda avseende
icke förekommit. Tillverkning av dylika helt av aluminium bestående kar,
vilka äro hänförliga till rubriken 922 med en tull av 25 öre för kilogram,
hade bedrivits vid ett inhemskt metallverk. Däremot hade sådana kärl,
som i motionen avses, hittills veterligen icke kommit till användning vid
tillverkning av maltdrycker. De farhågor, som uttalats angående den ifrågasatta
tullnedsättningens menliga inverkan på den inhemska aluminiumkärlstillverkningen,
synas sålunda icke vara grundade på nu föreliggande förhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sand. 7 höft. (Nr 12—15.) 2

Vt skottets
yttrande

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Utskottet har funnit uppenbart, att beträffande en på ovan angivet sätt
sammansatt vara tillämpningen å hela varan av den tullsats, som gäller
för den kvantitativt mycket obetydliga aluminiumdelen, innebär en oegentlighet
samt att, då de nu gällande allmänna bestämmelserna anses lägga
hinder i vägen för varans hänförande till en rubrik med mera lämplig
tullsats, särskild bestämmelse bör införas i tulltaxan angående tullbehandlingen
av ifrågavarande artiklar. I sådant avseende har utskottet intet att
erinra mot motionärens förslag, att tullen skall motsvara den för järnplåtvaran
gällande med visst procentuellt tillägg. Med hänsyn till, bland annat,
att tillverkningskostnaderna för de på ovan angivet sätt sammansatta kärlen
måste bliva högre än summan av kostnaderna för tillverkning av de båda
i kärlen ingående delarna, torde försiktigheten bjuda, att det procentuella
tillägget bestämmes något högre än vad motionären föreslagit eller till 75
procent av tullen å järnplåtvaran.

Bevillningsutskottet, som vid behandlingen av denna fråga anlitat byråchefen
i generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig, får på grund av
vad ovan anförts hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av herr Wikströms
förevarande motion II: 42, besluta,

att efter rubriken 753 i gällande tulltaxa skall intagas
en anmärkning av följande lydelse:

»Anm. till nr 750—751 och 753. Fat samt andra kärl
och behållare av järnplåt med invändig beklädnad av
aluminium tullbehandlas efter vad för plåt- och bleckvaror,
ej särskilt nämnda, är stadgat, med tillägg av
75 procent av tullbeloppet.»

Stockholm den 24 februari 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Bärg, Rune, Wigforss, Boman,
Björnsson, friherre Beck-Friis, Bergman, Månsson i Furuvik, Jönsson i Boa,
Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Ramsta, Lövgren i Nyborg,
östergren, Olsson 1 Gävle, Nilsson i Hörby, Johansson i Krogstorp och Werner.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

11

Reservation

av herrar Wohlin och Nilsson i Hörby, vilka ansett denna fråga vara av
natur att böra prövas i samband med en allmännare revision av tulltaxan
eller åtminstone i sådant sammanhang, att alla för bedömandet viktiga synpunkter
kunna beaktas och konsekvenserna av olika möjliga lösningar kunna
fullt överblickas, och vilka fördenskull ansett, att utskottet bort avstyrka
bifall till den väckta motionen.