14
Riksdagens skrivelse Nr 99.
99.
Godkänd av första kammaren den 19 mars 1926.
Godkänd av andra kammaren den 19 mars 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag''om ändrad
lydelse av^ 21 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj
1894 angående jordfästning.
(Första lagutskottets utlåtande nr 20.)
Till Konungen.
Genom en den 29 januari 1926 dagtecknad proposition, nr 44, liar
Kungl. Maj: t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av
i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid^ propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 2,3, 8 och
9 §§ i lagen den 25 maj 1894 (nr 36 s. 2) angående jordfästning.
Riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick godkänna den av Kungl.
Maj.t föreslagna lydelsen av 8 § 2 mom. uti det genom ifrågavarande
proposition framlagda lagförslaget men i övrigt icke haft något att däremot
erinra, får härigenom anmäla, att riksdagen för sin del antagit följande
Lag
om ändrad lydelse av 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1894
(nr 36 s. 2) angående jordfästning.
Härigenom förordnas, att 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1894
angående jordfästning skola erhålla följande ändrade lydelse:
2 §''
Hen avlidne skall utom i fall, varom i 8 § 1 mom. förmäles, jordfästas
på satt i denna lag sägs av präst i svenska kyrkan. Endast sådan förrättning
(jordfästning i svenska kyrkans ordning) avses i denna lag med
jordfästning.
3 §•
Jordfästningen skall verkställas inom sex veckor efter dödsfallet, där icke
giltiga orsaker till längre uppskov äro för handen. Hen skall äga rum i
den församling, där dödsfallet timat; dock må den kunna förrättas i annan
församling, om vederbörande det åstunda.
Riksdagens skrivelse Nr 99.
15
Jordfästning verkställes å församlingens kyrkogård eller annan begravningsplats
eller ock å rum, som församlingen för jordfästning anvisat. I
kyrka må sådan jordfästning, varom i 5 och 6 §§ sägs, icke äga rum.
Huruvida den, som avlidit i fängelse, å sjukhus eller å annat därmed
jämförligt ställe, må därstädes kunna jordfästas, ankommer på Konungens
prövning.
8 §•
1 mom. Har den avlidne efter uppnådd ålder av aderton år skriftligen
förordnat om begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning,
lände det till efterrättelse.
Ät sådant förordnande ej givet, skall den avlidne ändock begravas utan
jordfästning i svenska kyrkans ordning, där det begäres av den avlidnes
närmaste anhöriga eller av dem, som eljest stodo den avlidne nära; dock
icke om den avlidne efter uppnådd ålder av aderton år skriftligen förordnat
om jordfästning i svenska kyrkans ordning.
Framställning att begravning må äga rum utan jordfästning i svenska
kyrkans ordning göres hos präst, som för kyrkoböckerna i den församling,
vilken är rätt inskrivningsort för dödsfallet.
2 mom. Vid begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning
skall klockringning, om det begäres, äga rum i vanlig ordning; men ej
må vid sådan begravning kyrka upplåtas, med mindre särskilda skäl därtill
äro.
9 §■
1 mom. Den avlidne må, såvida ej annat föranledes av stadgandet i
2 mom. av denna paragraf, icke begravas annorstädes än å kyrkogård eller
annan plats, som blivit för sådant ändamål behörigen invigd. Vid begravningen
må intet förekomma, som strider mot förrättningens helgd och allvarliga
innebörd.
2 mom. På Konungens prövning ankommer huruvida och under vilka
villkor enskild begravningsplats må anläggas.
3 mom. Kyrkogårdar och andra begravningsplatser skola städse hållas
i ordnat och värdigt skick.
Stockholm den 19 mars 1926.
Med undersåtlig vördnad.