Riksdagens skrivelse Nr 83.
11
Nr 83.
Godkänd av första kammaren den 10 mars 1920.
Godkänd av andra kammaren den 10 mars 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om
befrielse för lotskaptenen B. Östrand och lotsen K. G. Holmberg
från utgivande av visst genom utslag av regeringsrätten
till återbetalning fastställt belopp.
(Statsutskottets utlåtande nr 25.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion, II: 233, har hemställts, att riksdagen
för sin del ville medgiva, att lotskaptenen B. östrand och lotsen K. G. Holmberg
befrias från utgivandet av ett av regeringsrätten den 9 december 1924
slutligen till återbetalning fastställt belopp av 5,753 kronor 1 öre samt
att omförmälda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.
Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:
»Vid världskrigets utbrott 1914 mobiliserades jämväl signalstationerna vid
rikets kuster, och kommenderades bland annat lotsen vid Dalarö lotsplats
K. G. Holmberg till signalstationen nr 50 N. S. att tjänstgöra som förman
därstädes från och med den 3 augusti 1914.
Emellertid insjuknade Holmberg antagligen på grund av förkylning å
förläggningsorten enligt läkarebetyg, som härvid fogas i bestyrkt avskrift i
tarmsjukdom, som ej förbättrades genom beskaffenheten av mathållningen
å den avlägsna platsen, varför Holmberg måste begära tjänstledighet för
sjukdom, som av vederbörande beviljades honom först från och med den 3
februari till och med den 30 april samt sedermera från och med den 9
juni till och med den 31 oktober år 1915, vilken sistnämnda dag Holmberg
»avpolletterades» från tjänstgöring vid kustsignalväsendet.
Enligt bestämmelserna i § 1 av kungl. kungörelsen den 21 mars 1902
angående avlönings med flera förmåner åt personal vid lots- och fyrinrättningen
under tjänstgöring vid flottan, varunder kustsignalstationorna lyda,
ägde nämnda personal under sådan tjänstgöring uppbära »från lotsverket
samtliga sina vid verket innehavande avlönings- med flera förmåner», däribland
lotslott.
12
Riksdagens skrivelse Nr 83.
I § 7 av samma kungl. kungörelse och § 10 av reglementet för kustsignalväsendet
föreskrives, att nämnda personal vid sjukdom åtnjuter full
avlöning såsom under verklig tjänstgöring.
I enlighet med dessa bestämmelser och föreskrifter utbetalade lotskaptenen
i mellersta lotsdistriktet Bengt Östrand, vilken hade att ombesörja
utbetalningen av ersättning till lotsverkets personal inom sitt distrikt under
tjänstgöringen vid kustsignal väsendet, till Holmberg även under sjukdomen
ersättning för mistad lotslott.
Jämlikt kungl. lotsstyrelsens skrivelse den 15 juli 1915 ersattes lotsen
Holmberg under dennes sjukdom vid senare tjänstledigheten av viss annan
person. Emellertid gjorde revisionen hos kungl. marinförvaltningen anmärkning
mot bland annat den under senare tjänstgöringsperioden utbetalade
ersättningen för mistad lotslott, belöpande sig sammanlagt till 5,753
kronor 1 öre under framhållande därav, att samma sjukdomsorsak förelegat
vid de båda tjänstledighetstiderna och sjukdomen alltså varit av kronisk
natur, varför Holmberg bort, då han för andra gången eller den 9 juni
hade behov av tjänstledighet, från kustsignalväsendet avpolleteras. Marinöverkommissarien
fastställde anmärkningen och ålade nämnda lotskapten
att inbetala det anmärkta beloppet med rätt för honom att av Holmberg
söka sitt åter.
Vid häröver hos kungl. kammarrätten anförda besvär fann denna med
godkännande av skedd utbetalning under sistberörda tid av dagavlöning
m. m. skäligt fastställa anmärkningen i vad den avsåg utbetald ersättning
för mistad lotslott.
östrand fullföljde besvären i denna del hos regeringsrätten, som i utslag
den 9 december 1924 ej fann skäl att göra ändring i kammarrättens utslag.
Sedermera anhöllo såväl Östrand som Holmberg hos Kungl. Maj:t var
för sig att av nåd bliva befriade från återbetalning av det anmärkta beloppet,
men fann Kungl. Maj:t icke skäl att bifalla de därom gjorda
framställningarna.
Det vill synas, som om lotskaptenen Östrand med stöd av förenämnda
författningar haft fullgoda skäl för att till lotsen Holmberg även under
den senare tjänstledigheten utbetala ersättning för den lotslott, varav han
gått miste på grund av kommenderingen vid kustsignalväsendet, som ej
slutade förr än den 31 oktober 1915.
Varken reglementet för kustsignalväsendet eller åberopade eller annan
kungörelse eller författning giver bevakningschef eller lotskapten befogenhet
att avskeda (avpollettera) mobiliserad insjuknad person, även om hans sjukdom
skulle vara kronisk, och ej heller kan en lotskapten äga varken befogenhet
eller förmåga att bedöma, om den sjukdom, som drabbat en mobiliserad
under tjänstgöring vid kustsignalväsendet, är av kronisk natur.
Åtminstone under den första tiden av mobiliseringen gåvo författningarna
rörande de mobiliserade och ersättningen till dem vederbörande ingalunda
önskvärd tydlighet vid handhavande av dithörande ärenden.
Riksdagens skrivelse Nr 83. 13
Vidare torde säkerligen den för mera än tio år sedan uppburna ersättningen
av den sjuke Holmberg hava under dyrtiden förbrukats till eget
uppehälle.
På grund härav finna vi det billigt och rättvist, att östrand och Holmberg
befrias från utgivande av beloppet i fråga.»
Av handlingarna i förevarande ärende, av vilka riksdagens vederbörande
utskott tagit del, framgår, att lotsstyrelsen avstyrkt den av lotskaptenen
Östrand och lotsen Holmberg gjorda framställningen att av nåd bliva befriade
från återbetalningsskyldighet. Lotsstyrelsens yttrande i ärendet är av
följande lydelse:
Till Konungen.
Grenom, nådig remiss den 20 maj 1925 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
lotsstyrelsen att avgiva utlåtande över av lotskaptenen i mellersta
lotsdistriktet Bengt Samuel Östrand samt mast er lotsen vid 1 talar ö ^ ödeplats
Karl Gustaf Holmberg i särskilda underdåniga skrivelser gjorda
framställningar om befrielse för envar av dem från skyldigheten att till
statsverket återleverera ett belopp av 5,753 kronor 1 öre, vilket år 1915
av Östrand till Holmberg utanordnats av flottans medel såsom ersättning
för nästad lotslott. .
Till åtlydnad härav får lotsstyrelsen, med återställande av remissakten,
i underdånighet anföra följande.
Nämnda återbetalningskyldighet åligger Östrand till följd av Eders
Kungl. Maj:ts i regeringsrätten den 9 december 1924 meddelade utslag,
vilket lotsstyrelsen härjämte i bestyrkt avskrift tillåter sig bilägga.
Med anledning av att Holmberg till stöd för sin framställning sjäH
framhållit och med två intyg sökt styrka, att hans ekonomiska ställning
skulle bliva helt undergrävd, därest han skulle nödgas återbetala nu ifrågavarande
belopp, får lotsstyrelsen meddela, att Holmberg såsom närmaie
framgår av bilagda utdrag av taxeringslängderna för Dalarö socken över
fast egendom, för vilken bevillning erlägges samt över mkomstbevillning
m. ,m., dels är ägare av en fastighet i Dalarö, som åsatts ett taxeringsvärde
av 13,000 kronor, dels ock för taxering enligt bevillningsförordningen
uppskattats från och med år 1917 för inkomst av kapital, vilken
inkomst för år 1924 utgjorde 500 kronor, vadan hans kapital kan antagas,
uppgå till omkring 10,000 kronor.
Vidare hava Holmbergs avlöningsförmåner från lotsverket under aren
1914—1924 uppgått till de belopp, vilka finnas återgivna under rubriken
»Summa» i bilagda sammandrag, varjämte han under samma tidsperiod
uppburit de i sammandraget angivna beloppen av hemvägsersättning,
vilka jämväl, såvitt styrelsen kan bedöma, måste lämnat vissa överskott.
Lotsstyrelsen kan därför icke för sin del godtaga vad Holmberg anfört
i sin underdåniga framställning, varför lotsstyrelsen ej heller kan dela
Östrands uppfattning, att utsikterna för honom att av Holmberg återfå
det till återbetalning fastställda beloppet skulle vara mycket små. =
Med tillkännagivande att Holmbergs hälsotillstånd numera sa förbättrats,
att han kunnat redan den 1 juni 1925 återinträda i tjänstgöring
med ty åtföljande full lön och lotslott och under erinran att han under
14
Riksdagens skrivelse Nr 83.
en tid av närmare tio år tack vare den av Östrand verkställda utbetalningen
av ersättningen för mistad lotslott kunnat tillgodogöra sig inkomst
av kapital på sätt, som enligt vad ovan sagts skeft, får lotsstyrelsen under
åberopande i övrigt av innehållet i Eders Kungl. Maj:ts förenämnda
utsiag den 9 december 1924 uttala, att lotsstyrelsen funnit sådana omständigheter
föreligga, att styrelsen icke kan tillstyrka bifall till de underdåniga
framställningarna.
I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad
overtyrmgenjör, föredraganden byråchefen Wirström och t. f. byråchefen
JL/laKÖ,
Stockholm den 1 juli 1925.
Underdånigst
FOLKE LUNDEBERG.
Erik Hygrell.
Eiksdagen måste finna att de i motionen åberopade föreskrifterna i kungl.
kungörelsen den 21 mars 1902 ang. avlönings- med flera förmåner åt personal
vid lots- och fyrinrättningen under tjänstgöring vid flottan samt bestämmelserna
i krigsavlöningsreglementet den 25 september 1914 kunna
giva anledning till olika tolkningar i fråga om huruvida ersättning för
mistad lotslott skolat till Holmberg utgå under hans tjänstgöring vid det
under flottan lydande lcustsignalväsendet. Enligt krigsavlöningsreglementet
ägde nämligen Holmberg därunder uppbära, förutom de avlönings- och
Övriga förmåner, som enligt stat eller eljest skolat honom tillkomma, vissa
särskilda förmåner såsom krigsavlöningstillägg, krigsportion m. m. Av 1902
års kungörelse framgår, att Holmberg under tjänstgöringen vid kustsignalväsendet
ägde åtnjuta samtliga sina vid lotsverket innehavande avlöningsmed
flera förmåner, däribland lotslott.
Då § 7 av nämnda kungörelse föreskriver, att personalen vid lots- och
fyrinrättningen under tjänstgöring vid flottan vid sjukdom eller ådragen
skada åtnjuter full avlöning såsom under verklig tjänstgöring, har avgörandet
av förevarande spörsmål tydligen varit beroende av huruvida ifrågavarande
uttryck »verklig tjänstgöring» skall anses avse tjänstgöring vid
flottan eller vid lotsverket. I sistnämnda fall skulle nämligen på sätt föreskrivits
i kungl. kungörelsen den 1 oktober 1914, innefattande avlöningsviilkor
för bland annat lotspersonalen, ersättning för lotslott icke utgått vid sjukdom.
Om alltså redan på grund av att författningsföreskrifternas avfattning
kunna giva anledning till tvekan om deras rätta innebörd, vissa skäl tala
för ett efterskänkande av kronans fordran gent emot östrand och Holmberg,
föreligger emellertid i detta fall ytterligare några omständigheter, som enligt
riksdagens mening giva stöd för det i motionen framförda yrkandet om
att riksdagen måtte befria nämnda personer från den dem ålagda återbetalningsskyldigheten.
15
Riksdagens skrivelse Nr 83.
Till tjänstgöringen vid kustsignalväsendet, för vilken tjänstgöring Holmberg
åtnjutit den ersättning, som han nu ålagts att till en del återbetala,
Var han kommenderad under tiden 3 augusti 1914—31 oktober 1915, varvid
han dock under större delen av år 1915 på grund av sjukdom åtnjöt
tjänstledighet. Regeringsrättens utslag, varigenom återbetalningsskyldigheten
för östrand och Holmberg fastställts, meddelades den 9 december 1924. En
tidrymd av omkring 10 år hade alltså då förflutit från det ersättningen till
Holmberg utbetalades.
Vidare synes det riksdagen icke uteslutet, att den sjukdom Holmberg ådragit
sig förorsakats eller åtminstone förvärrats genom tjänstgöringen vid
kustsignalväsendet. Har detta varit fallet, skulle Holmberg enligt bestämmelserna
i ovannämnda kungörelse den 1 oktober 1914 varit berättigad till
ersättning för mistad lotslott.
Enligt riksdagens mening torde vad sålunda anförts utgöra tillräckliga
skäl för riksdagen att i detta fall medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet.
De av lotsstyrelsen åberopade skälen, som enligt styrelsens mening
borde föranleda ett vidhållande av kravet på återbetalningsskyldighet, synas
riksdagen icke förtjäna avseende vid bedömande av förevarande spörsmål.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit, att lotskaptenen B. Östrand
och lotsen K. G. Holmberg befrias från utgivandet av det av regeringsrätten
den 9 december 1924 till återbetalning fastställda beloppet av 5,753
kronor 1 öre samt att omförmälda belopp må ur räkenskaperna avskrivas.
Stockholm den 10 mars 1926.
Med undersåtlig vördnad.