Riksdagens skrivelse Nr 55.
I
Nr 55.
Godkänd av första kammaren den 27 februari 1926.
Godkänd av andra kammaren den 27 februari 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret
1926—1927 av utgifterna för kapitalökning i avseende
å post- och telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk.
(Statsutskottets utlåtande nr 9.)
Till Konungen.
I anledning av Eders Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar i avseende å regleringen för budgetåret 1926—1927 av utgifterna
för kapitalökning, i vad angår post- och telegrafverken samt
statens järnvägar och vattenfallsverk, får riksdagen för Eders Kungl.
Maj:t anmäla följande beslut.
Postverket.
l:o) Eders Kungl. Maj:t har i avseende å postverket, under åberopande
av det vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1»
fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag,
föreslagit riksdagen (punkt 1) att för inköp av inventarier för postverkets
behov för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 750,000
kronor.
Riksdagen vill till en början, i anslutning till vissa av chefen för finansdepartementet
gjorda uttalanden beträffande finansieringen av kommunikationsverken
(Utgifter för kapitalökning sid. 2—7), anföra följande.
Vid ifrågavarande fyra kommunikationsverk, statens järnvägar, statens
vattenfallsverk, post- och telegrafverken, har kapitalanskaffningen sedan
gammalt i stor utsträckning skett genom anlitande av lånemedel. Detta förfaringssätt
har under normala tider framstått desto mera naturligt som det
i regel gällt företag, beslutade till fromma för samfärdseln och landets ekonomiska
utveckling, vilkas planläggning omfattat en lång framtid och som
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 samt. Nr 55—59-
1
2 Riksdagens skrivelse Nr 55.
i många fall endast så småningom kunnat beräknas lämna sin fulla avkastning.
Redan av statsutskottet vid 1853—1854 års riksdag framhölls
samtidens rättmätiga anspråk på att ej över hövan betungas i skatteväg
för åstadkommande av företag som huvudsakligen gagna efterkommande
generationer; en skuldsättning med sådant syfte befrämjade däremot endast
nationalförmögenhetens fortfarande tillökning, vilket ingalunda kunde ge
framtida generationer anledning till missbelåtenhet. Riksdagen har velat
erinra om detta, i sammanhang med planläggningen av det svenska stambaneväsendet
gjorda uttalande, vilket kan anses hava varit vägledande för
finansieringen icke blott av statens järnvägar utan även av nyanläggningar
vid de övriga affärsverken.
Av det i statens järnvägar vid 1924 års utgång nedlagda kapitalet, uppgående
till 1,040 miljoner kronor, var ett belopp av cirka 850 miljoner
kronor anskaffat genom upplåning, medan återstoden — cirka en femtedel —
utgjordes av skattemedel eller i företaget nedlagda trafikmedel. Det av statens
vattenfalls ver k vid 1924 års utgång disponerade kapitalet uppgick till
i runt tal 300 miljoner kronor, bestående med undantag av 25 miljoner
kronor av upplånt kapital. Motsvarande siffror för telegraf- och postverken
voro cirka 275, respektive 40 miljoner kronor, varav 240, respektive 20
miljoner kronor utgjorde lånemedel.
Såsom härav framgår, utgöres det i de fyra affärsverken nedlagda kapitalet
till övervägande del av lånemedel. Med hänsyn till de betydande belopp,
som investerats under krigsårens högkonjunktur samt följande år, är
av särskilt intresse att. utröna, i vad mån anläggningarnas nuvarande totalvärde
motsvara gjorda kapitalutlägg. Av en i detta avseende i statsverkspropositionen
till 1924 års riksdag framlagd utredning inhämtas, att, i trots
av de betydande nyanläggningar, som tillkommit under högsta dyrtiden, det
bokförda totala värdet vid 1922 års slut av samtliga anläggningar inom
vart och ett av de fyra verken dock kunde beräknas väsentligt överstiga
vad de vid nyanläggning enligt 1922 års prisnivå skulle kostat.
Oavsett detta lärer likvisst finansieringsfrågan särskilt vad angår statens
järnvägar och statens vattenfallsverk alltjämt förtjäna den största uppmärksamhet.
Trots att förräntningskraven för statens järnvägars del under senare år
begränsats att avse allenast det upplånade kapitalet — ungefärligen motsvarande
vad som nedlagts i så kallade räntebärande bandelar — måste dock
transportavgifterna alltjämt hållas på en nivå, som med över 100 procent
överstiger 1913 års taxor. Såsom förklaring härtill har åberopats bland annat
att 1913 års transportavgifter varit med hänsyn till då rådande prisläge för
låga och alltså icke användbara som jämförelse. I sitt den 29 december
1925 avgivna utlåtande över järnvägstaxekommitténs förslag har järnvägsstyrelsen
framhållit, att man vid ett definitivt fastställande av nya transportavgifter
för statens järnvägar måste räkna med en genomsnittlig taxestegring
av ungefärligen denna höjd i förhållande till de transportavgifter för person
Riksdagens skrivelse Nr 55.
3
och gods, som gällde 1913. Vid uppgörandet av dessa beräkningar har järnvägsstyrelsen
förutsatt icke blott att återstående anslag till de beslutade järnvägsbyggnaderna
i övre Norrland täckas av skattemedel utan ock att vad
som av 1923—1925 års riksdagar anvisats till linjerna Storuman—Sorsele,
Porjus—Jockmokk och Lycksele—Storuman, sammanlagt 11.8 miljoner kronor,
efterhand skulle avföras från lånemedel, varför alltså skulle erfordras motsvarande
tillskott från andra statsinkomster. Detta önskemål har i statsverksproposition
vunnit beaktande, i vad avser nu äskade nya anslag till
dessa banor, varemot departementschefen ej ansett sig kunna förorda någon
åtgärd i syfte att tidigare beviljade lånemedelsanslag måtte överföras till
anslag av andra statsinkomster.
Vid bedömandet av det ekonomiska läget vid statens vattenfallsverk torde
kanaler och kraftverk böra från varandra särskiljas, varvid på dessa båda
rörelsegrenar torde böra uppdelas det kapital, som nedlagts i fastigheter och
centralförråd, vilka kunna betraktas såsom supplement till kanal- och kraftverksrörelsen.
I avseende å kanalrörelsen märkes härvid, att denna gått
med en i det närmaste konstant förlust under den senaste femårsperioden,
utan att något som helst bidrag till förräntningen av däri nedlagda kapital,
cirka 50 miljoner kronor, kunnat lämnas. Vid kraftverken har däremot
resultatet successivt förbättrats. Under 1925 torde driftöverskottet komma
att ungefär motsvara räntorna på lånekapitalet. Full ränta på det totalt
för kraftverken disponerade kapitalet lär vara att förvänta i och med att de
betydande, för västra stambanans elektrifiering utförda anläggningarna under
innevarande år tagas i anspråk samt vidare Norrforsens kraftverk igångsättes
med åtföljande ökning av inkomsterna. I den mån kraftavsättningen ytterligare
ökas, lärer därutöver överskott kunna påräknas, motsvarande ränta å
de ränteförluster, som uppkommit under byggnads- och starttiden. Att däremot
de vattenfall, som inköpts för framtida behov, icke ännu kunna lämna
avkastning torde ligga i öppen dag. I avseende å kraftverkens landsbygdstaxor
må erinras, hurusom tillkallade sakkunniga i avgivet betänkande framhållit
såsom önskligt, att vissa sänkningar i dessa vidtoges. Såsom en förutsättning
härför har dock uppställts en mot inkomstminskningen svarande
nedskrivning av verkets kapital, varvid det för avskrivning erforderliga beloppet
skulle anvisas som särskilt anslag.
Även beträffande kanalverken har vattenfallsstyrelsen i annat sammanhang
framhållit såsom önskligt, att liknande avskrivningsåtgärder vidtoges.
Postverket har på senare tid lämnat god avkastning. Även telegrafverkets
förräntningsmöjligheter måste för närvarande betecknas som tillfredsställande.
Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att, såsom ovan antytts, frågan
om kapitalanskaffningen till kommunikationsverken är förtjänt av den
största uppmärksamhet. Särskilt gäller detta statens järnvägar och statens
vattenfallsverk. Om å ena sidan framstår som en faktor av stor betydelse
4
Riksdagens skrivelse Nr 55.
för landets ekonomiska liv, att trafik- och krafttaxor vid dessa båda verk
icke bliva onormalt betungande, måste dock å andra sidan ur statsfinansiell
synpunkt fasthållas kraven på förräntning av det nedlagda kapitalet, åtminstone
i vad detta är att hänföra till lånemedel. Ansvaret för att dessa båda
betingelser skola uppfyllas lärer i första hand åvila vederbörande verksstyrelser.
I betraktande av senaste årtiondets enastående ekonomiska omkastningar
torde dock få anses förklarligt om härvid statsmakternas medverkan till
genomförandet av vissa nedskrivningsåtgärder påkallas. Sålunda skulle med
hänsyn till nu angivna förhållanden det tvivelsutan vara önskligt att i
samband med skeende återbetalning av överskjutande oräntabla delar av
det i statens järnvägar och statens vattenfallsverk nedlagda lånekapitalet
en avskrivning härav kunde ske eller ock, på sätt järnvägsstyrelsen
föreslagit, att i vissa anläggningar placerat lånekapital kunde ersättas
av andra statsinkomster, vilket Ange anses innebära, att ränteanspråken i
denna del tillsvidare eftergåves. På grund av den statsfinansiella situationen
och särskilt i betraktande av de betydande belopp, som enligt budgetförslaget
skulle tagas] i anspråk för täckning av andra kristidsförluster,
torde icke vid denna riksdag en sådan plan låta sig genomföra. Oavsett
detta lärer emellertid framstå som en angelägen uppgift att söka åvägabringa
en ökad amortering av det i affärsverken nedlagda lånekapitalet.
Departementschefen har föreslagit, att de nu begärda kapitalökningsanslagen
till vissa norrlandsbanor — i runt tal 4.3 5 miljoner kronor — helt skulle
täckas av skattemedel. Till frågan i vad mån sålunda eller i övrigt andra
statsinkomster än lånemedel vid innevarande riksdag må kunna tagas i anspråk
för beredande av kapitalökning vid kommunikationsverken, får emellertid
riksdagen tillfälle framdeles återkomma i sammanhang med statsregleringen.
I avseende å det under förevarande punkt begärda anslaget till inköp
av inventarier för postverkets behov får riksdagen anföra följande.
För inköp av inventarier hava anvisats för vart och ett av budgetåren
1923—1924 och 1924—1925 500,000 kronor samt för budgetåret 1925—1926
700,000 kronor.
I avgivet förslag i fråga om anslag till utgifter för kapitalökning för
budgetåret 1926—1927 har generalpoststyrelsen enligt vad i statsrådsprotokollet
framhålles, bland annat anfört, att för inventarieanskaffningar under
nämnda budgetår verkställts så detaljerade beräkningar som varit möjligt
och gåve dessa till resultat, att för ändamålet i fråga erfordrades ett belopp
av 1,000,000 kronor. Ehuru styrelsen räknat med förnyelsefondens
fortsatta användning för bestridande av kostnaderna för anskaffningar av
inventarier i ersättning för utrangerade dylika, ansåge sig styrelsen icke
kunna äska ett lägre belopp än det nyssnämnda med hänsyn till den fortsatta
trafikstegring, som kunde vara att emotse och vilken naturligtvis
föranledde utökning av redan befintlig inventariestock.
Riksdagens skrivelse Nr 55.
5
Sålunda erfordrades för den centrala upphandlingen av inventarier ett
belopp av i avrundat tal 100,000 kronor. För upphandlingar genom distriktsoch
lokalförvaltningarnas försorg erfordrades 115,000 kronor samt för
postgirorörelsens utveckling 100,000 kronor. Vidare behövdes för anskaffande
av nya maskiner och verktyg för postverkets verkstad, blanketttryckeri
och bokbinderi samt frimärkstryckeri ett belopp av 70,000 kronor
samt för nytillverkning av inventarier å postverkets verkstad 140,000 kronor.
Såsom jämväl framgår av berörda statsrådsprotokoll, har generalpoststyrelsen
ytterligare begärt anslag för budgetåret 1926—1927 för postdiligenstrafikens
utveckling. På anförda skäl har styrelsen hemställt om bemyndigande
att få anordna postdiligenstrafik å linjerna Kiruna—Vittangi—
Karesuando, Piteå—Skellefteå, Boden—Harads, Råneå—Niemisel—Gunnarsbyn,
Sundsvall—Bispgården—Ragunda och Ramsele—Backe ävensom att
utsträcka trafiken å linjen Sollefteå—Ramsele till Strömsund och å den
blivande linjen överkalix—Morjärv till Kalix. För genomförande av den
sålunda föreslagna utveckligen av diligenstrafiken har styrelsen beräknat
ett belopp av 250,000 kronor, utgörande kostnaden för nyanskaffning av
12 automobilomnibussar. Härtill har styrelsen ansett böra komma ett belopp
av 135,000 kronor för inköp av vanliga automobiler för utökning
av den huvudsakligen för posttransporter inom vederbörande samhällen
befintliga automobilparken samt för anskaffande av motorcyklar och elektriska
plattformsvagnar.
De i det föregående upptagna inventarieanskaffningarna skulle sålunda
draga en sammanlagd kostnad av 910,000 kronor. I detta belopp äro icke
inräknade utgifter för några nya ändamål utan allenast för utökning av
redan befintlig inventariestock. Emellertid har generalpoststyrelsen ansett,
att ett belopp av cirka 65,000 kronor bör finnas tillgängligt för inköp av
erforderlig reservmaskin till inrikes postanvisningsrevisionen samt för eventuellt
anskaffande av frankerings- och adresseringsmaskiner. Därutöver har
det synts styrelsen angeläget, att något belopp, förslagsvis allenast 25,000
kronor, avsättes till mötande av eventuella prisfördyringar samt för sådana
ändamål, som icke nu kunna förutses, men varigenom postverkets driftkostnader
kunna nedbringas.
Departementschefen har föreslagit en nedsättning i det utav generalpoststyrelsen
begärda anslagsbeloppet till 750,000 kronor.
En väsentlig del av förevarande anslag skulle alltså användas för inköp av
automobilomnibussar, avsedda för utsträckning av den av postverket bedrivna
postdiligenstrafiken. Enligt vad av propositionen inhämtas, förberedes nu
igångsättande av dylik trafik på ett ytterligare antal linjer. Med hänsyn
till gagnet ur samfärdselsynpunkt av dessa nya kommunikationsleder har
riksdagen intet att erinra mot, att medel till ifrågavarande ändamål
6 Riksdagens skrivelse Nr 55.
ställas till förfogande; att märka är att enligt vunnen erfarenhet trafiken
å ifrågavarande omnibuslinjer i allmänhet synes giva tillfredsställande ekonomiskt
resultat. Riksdagen förutsätter dock, att innan en ny postdiligenslinje
öppnas, alltjämt såsom hittills medgivande härtill inhämtas av Eders
Kungl. Maj:t, som icke lärer underlåta tillse, att vederbörlig hänsyn tages
till andra redan tidigare anlagda kommunikationsleder, för vilka den nya
postdiligenstrafiken skulle kunna medföra en mera kännbar konkurrens.
I övrigt skulle det begärda anslaget komma till användning för inköp
av andra motorfordon av olika slag, inventarieanskaffning samt för moderniseringsåtgärder,
som krävas på grund av poströrelsens alltjämt fortgående
utveckling.
Med hänsyn till det sålunda anförda har riksdagen ansett, att medel för
ändamålet böra beviljas med det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet
750,000 kronor. Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen för inköp av
inventarier för postverkets behov för budgetåret 1926—1927 anvisat ett
reservationsanslag av 750,000 kronor.
2:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2) har riksdagen
för uppförande av en posthusbyggnad i Kristinehamn för budgetåret 1926
—1927 anvisat ett reservationsanslag av 97,000 kronor.
Telegrafverket.
3:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen medgiva att för
fullbordande av en telefonstationsbyggnad å fastigheten nr 9 i kvarteret
Jordgubben i Stockholm må av i statsrådsprotokollet omförmälda besparade
anslagsmedel för telegrafverket användas ett belopp av högst 175,000 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen medgivit, att
för fullbordande av en telefonstationsbyggnad å fastigheten nr 9 i kvarteret
Jordgubben i Stockholm må av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 7 januari 1926 omförmälda besparade anslagsmedel för telegrafverket
användas ett belopp av högst 175,000 kronor.
4:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) har riksdagen
för uppförande av stationsbyggnad i Limhamn för budgetåret 1926—1927
anvisat ett reservationsanslag av 103,000 kronor.
5:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 5) har riksdagen
för inköp för telegrafverkets räkning av tomten nr 124 i Kalix municipalsamhälle
samt uppförande därstädes av en stationsbyggnad för budgetåret
1926—1927 anvisat ett reservationsanslag av 82,000 kronor.
7
Riksdagens skrivelse Nr 55.
6:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 6) föreslagit riksdagen att för tillbyggnad
av stationsbyggnaden vid Kasärntorget i Göteborg för budgetåret
1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 180,000 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen för tillbyggnad
av stationsbyggnaden vid Kasärntorget i Göteborg för budgetåret 1926—1927
anvisat ett reservationsanslag av 180,000 kronor.
7:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 7) föreslagit riksdagen att för fortsatt
utveckling av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1926—1927
anvisa ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.
Medan för innevarande budgetår till fortsatt utveckling av statens telefon-
och telegrafväsende anvisats 8,000,000 kronor, har Eders Kungl.
Maj:t för budgetåret 1926—1927 begärt ett belopp av 15,000,000 kronor
för samma ändamål. Av sistnämnda summa åtgår dock 6,000,000 kronor
till slutlikvid för aktiebolaget Stockholmstelefons anläggningar i enlighet
med tidigare ingånget avtal.
Av återstående 9,000,000 kronor avses ett belopp av cirka 2,000,000
kronor för bestridande av halva kostnaden för anläggning av en ny telefonkabel
mellan Sverige och Tyskland. I avseende härå har riksdagen
uppmärksammat, att, enligt vad av propostionen framgår, samtliga de åtta
nuvarande telefonledningarna mellan Sverige och Tyskland redan äro tagna
i anspråk för trafiken de båda länderna emellan. Under alla förhållanden
synes alltså en utökning av ifrågavarande kabelförbindelse under en snar
framtid bliva erforderlig. Närmast påkallas dock nu den nya kabeln med
hänsyn till en planerad utvidgning av det internationella telefonnätet,
varigenom möjlighet skulle öppnas för en utsträckning av de svenska
telefonförbindelserna till England och Frankrike med flera länder.
Enligt vad som inhämtats, torde en tillfredsställande förräntning av
det i den nya kabeln nedlagda kapitalet så gott som omedelbart vara
att vänta. Med hänsyn härtill och i betraktande också av gagnet ur
allmän samfärdselsynpunkt av nämnda anläggning har riksdagen ansett
att medel böra ställas till förfogande för täckande av Sveriges andel i
densamma.
Vidare skulle för uppförande av en ny större rundradiostation i Mellansverige
erfordras ett belopp av i runt tal 1,000,000 kronor. Ej heller
detta förslag har givit riksdagen anledning till erinran. Riksdagen anser
sig emellertid i detta sammanhang böra erinra om det alltjämt växande
intresset för rundradion, som tagit sig uttryck i en oväntat livlig licenstillströmning
i början av detta år.
Enligt vad som upplysts, kan uppförandet av den nu tilltänkta storstationen
icke betecknas som en slutgiltig lösning av rundradioproblemet,
som givetvis måste taga sikte på att mottagning skall vara möjlig i
hela landet med användandet av de billigare apparattyperna. Det har
framhållits såsom ej endast önskligt, utan även på grund av den situa
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 55.
tion, som uppkommit genom den kraftiga anslutningen, hart när ofrånkomligt
att redan under innevarande år, så snart våglängdsfrågan i
någon mån klarnat och erfarenheterna från utlandets nyligen färdigblivna
större stationer av olika storlekar hunnit inhämtas, kunna få fortsätta
med rundradionätets vidare utbyggnad.
I anledning härav vill riksdagen uttala, att hinder icke bör möta för
telegrafstyrelsen att, efter inhämtande av Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande,
få inom ramen för av riksdagen anvisade medel för fortsatt utveckling
av statens telegraf- och telefonväsende och utan undanskjutande av övriga
ändamål, uppföra ytterligare stationer för rundradionätets komplettering.
De åtgärder, som härutinnan vidtagas, torde böra av Eders Kungl. Maj:t
anmälas för nästkommande riksdag.
På grund av nu anförda förhållanden och med hänsyn till de övriga
utvidgningar på telefon- och telegrafväsendets område, som — i betraktande
särskilt av en alltjämt fortgående ökning av telefonabonnenternas
antal — kunna förutses nödvändiga, har riksdagen icke ansett någon nedsättning
i det av Eders Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet böra företagas.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen för fortsatt utveckling av
statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1926—1927 anvisat ett
reservationsanslag av 15,000,000 kronor.
Statens järnvägar.
8:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen att för omläggning
av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade
anordningar vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1926—1927
anvisa ett reservationsanslag av 3,050,000 kronor.
Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl Maj:ts
under nu förevarande punkt framlagda förslag, får anmäla, att riksdagen
för omläggning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden
samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation m. m. för
budgetåret 1926—1927 anvisat ett reservationsanslag av 3,050,000 kronor.
9:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen att av i statsrådsprotokollet
omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må
för utförande av spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem
användas ett belopp av 230,000 kronor.
Ifrågavarande anslag är avsett för bestridande av kostnader för utläggning
av två nya mottagningsspår vid Tomteboda station.
Med hänsyn till den betydelse ifrågavarande station har för godstågsrörelsen
och då, enligt vad järnvägsstyrelsen anfört, den besparing i driftskostnaderna,
som skulle uppstå, därest ifrågavarande spåranläggning komme
till stånd, beräknas innebära en god förräntning av det för spåranläggningen
Riksdagens skrivelse Nr 55. 9
erforderliga kapitalutlägget, har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders
Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen medgivit,
att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 7 januari 1926
omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för utförande
av spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem användas ett
belopp av 230,000 kronor.
10:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 10) har riksdagen
medgivit, att av förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar
må för gångbroar och gångtunnlar användas ett belopp av 50,000
kronor.
H:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts (punkt 11) gjorda framställning,
vilken avser förbättring av plattformsanordningarna vid Uttran,
har riksdagen medgivit, att av förut omförmälda besparade anslagsmedel
för statens järnvägar må för speciella anläggningar å bangårdar användas
ett belopp av 54,000 kronor.
12:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts framställda förslag (punkt 12)
har riksdagen medgivit, att av förut omförmälda besparade anslagsmedel
för statens järnvägar må för sanitära anordningar vid huvudverkstäderna
användas ett belopp av 50,000 kronor.
13:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts under punkt 13 framställda förslag,
vilket avser beredande av medel för anskaffning av moderna uppvärmningsanordningar,
elektrifiering av diverse maskinerier m. m. bar riksdagen,
som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, medgivit, att av förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens
järnvägar må för anordningar för förbättrad driftsekonomi vid vissa
lokomotiv stationer användas ett belopp av 50,000 kronor.
14:o) Eders Kungl. Maj:t bar (punkt 14) föreslagit riksdagen medgiva,
att av förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må
för elektriska belysningsanläggningar användas ett belopp av 275,000 kronor.
Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, får anmäla, att riksdagen medgivit, att av förut omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för elektriska
belysningsanläggningar användas ett belopp av 275,000 kronor.
15:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 15) har riksdagen dels medgivit, att av förut omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må såsom dispositionsanslag för oförutsedda
och mindre arbeten användas ett belopp av 110,000 kronor, dels ock
10 Riksdagens skrivelse Nr 55.
för ändamålet för budgetåret 1926—1927 anvisat ett reservationsanslag av
690,000 kronor.
16:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att för fortsättande
av arbetena a inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för
budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 2,850,000 kronor.
Såsom framgår av departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
utgöra de för nya statsbanebyggnader äskade anslagsbeloppen fortsättningsanslag
för redan beslutade banbyggnader. Då de nu begärda anslagsbeloppen
torde vara erforderliga för att ett fortsatt utbyggande av inlandsbanan
i enlighet med riksdagens beslut skall kunna ske på det ur ekonomisk
synpunkt mest fördelaktiga sätt, har riksdagen ansett sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag. Genom anvisande av nu begärda anslag skulle
ock sysselsättning kunna i större omfattning beredas arbetsstyrkan vid
statens järnvägsbyggnader.
Beträffande särskilt frågan om framdragande av inlandsbanans södra del
till Blattnicksele synes det jämväl riksdagen vara av stor betydelse att, oavsett
vad som kan komma att beslutas framdeles rörande banans fortsättande,
denna dock nu framdrages till en för befolkningen i dessa trakter lämplig
punkt.
Riksdagen får sålunda under nu förevarande punkt anmäla, att riksdagen
för fortsättande av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare
för budgetåret 1926 — 1927 anvisat ett reservationsanslag av 2,850,000 kronor.
17:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 17) har riksdagen
för fullbordande av statsbanan Forsmo—kloting för budgetåret 1926—1927
anvisat ett reservationsanslag av 860,000 kronor.
18:°) Under hänvisning till vad riksdagen under punkt 16 anfört, får
riksdagen anmäla, att riksdagen i enliget med Eders Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 18), till fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret
1926—1927 anvisat ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.
19:o) Under hänvisning till vad riksdagen anfört under punkt 16 får riksdagen
anmäla, att riksdagen, i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag,
(punkt 19) till fortsättning av statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret
1926—1927 anvisat ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
20:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 20) att för
överflyttning från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars
fond av köpeskillingarna för de av statsverket förvärvade Svartälvs och
Kävlinge—Sjöbo järnvägar för budgetåret 1926—1927 anvisa ett anslag
av 1,759,000 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har riksdagen
lliksdaaens skrivelse Nr 55-
11
för överflyttning från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars
fond av köpeskillingarna för de av statsverket förvärvade Svartälvs och
Kävlinge—Sjöbo järnvägar för budgetåret 1926—1927 anvisat ett anslag
av 1,759,000 kronor.
21:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 21) föreslagit riksdagen att för
markförvärv för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av
300,000 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag bär riksdagen
för markförvärv för budgetåret 1926—1927 anvisat ett reservationslag
av 300,000 kronor.
Statens vattenfallsverk.
22:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att för
kompletterings- och förbättringsarbeten å Trollhätte kanal för budgetåret
1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 80,000 kronor.
Under uppmärksammande att ifrågavarande anslag avser verkställandet
av vissa förbättringsarbeten, särskilt till beredande av ökad trafiksäkerhet
för större fartyg vid passerandet av Trollhätte kanal, bar riksdagen för
kompletterings- och förbättringsarbeten å Trollhätte kanal för budgetåret
1926—1927 anvisat ett reservationsanslag av 80,000 kronor.
23:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 23) föreslagit riksdagen att för fullbordande
av arbetena med första utbyggnaden av Lilla Edets kraftstation
för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 850,000 kronor.
Ifrågavarande å kraftverksbygget vid Lilla Edet inträffade kostnadsökning,
utöver vad som ursprungligen vid beslutet år 1922 om anläggningen beräknades
erforderligt, är huvudsakligen att tillskriva sedermera inträffade oförutsedda
böjningar i arbetslönerna.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen för fullbordande
av arbetena med första utbyggnaden av Lilla Edets kraftstation för budgetåret
1926—1927 anvisat ett reservationsanslag av 850,000 kronor.
24:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 24) föreslagit riksdagen att för profilreglering
av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön för budgetåret 1926—
1927 anvisa ett reservationsanslag av 550,000 kronor.
Såsom av den utav departementschefen i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen
framgår, hava av däri närmare angivna anledningar kostnaderna
för ifrågavarande år 1921 till 3,700,000 kronor beräknade företag i verkligheten
kommit att uppgå till 4,250,000 kronor. Då det emellertid torde vara
oundvikligt, att anslag för täckning av ifrågavarande kostnadsökning nu
ställes till förfogande, har riksdagen för profilreglering av Göta älv mellan
12
Riksdagens skrivelse Nr 55.
Trollhättan och Vargön för budgetåret 1926—1927 anvisat ett reservationsanslag
av 550,000 kronor.
25:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 25) har riksdagen
för bestridande av kostnader i samband med domstolsbehandling av
frågan om Vänerns reglering för budgetåret 1926—1927 anvisat ett reservationsanslag
av 300,000 kronor.
26:o) I fråga om Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 26) angående användande
av vissa i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 7
januari 1926 omförmälda besparade anslagsmedel för statens vatten falls verk
i ock för anskaffande av ytterligare två ångpannor för ångkraftstationen i
Västerås m. m. kommer riksdagen att framdeles meddela sitt beslut.
27:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 27) har riksdagen
för första utbyggnaden av kraftstationen vid Norrforsen för budgetåret
1926—1927 anvisat ett reservationsanslag av 1,190,000 kronor.
28:o) I enlighet med Eders Kungl. Majrts förslag (punkt 28) har riksdagen
för utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk för budgetåret 1926—1927 anvisat ett reservationsanslag
av 1,200,000 kronor.
29:o) Beträffande sättet för täckande av de utav riksdagen enligt vad här
ovan anmälts beviljade anslagen kommer riksdagen att framdeles meddela
sitt beslut.
Stockholm den 27 februari 1926.
Med undersåtlig vördnad.