Riksdagens skrivelse Nr 331.
1
Nr 331.
Godkänd av första kammaren den 5 juni 1926.
Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om delning av
jord å landet m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
(Första särskilda utskottets utlåtande nr 1 och memorial nr 4.)
Till Konungen.
Genom en den 22 januari 1926 dagtecknad proposition, nr 38, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och i
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga förslag till lag om
delning av jord å landet m. m. jämte åtskilliga andra lagförslag.
I sammanhang med propositionen har riksdagen till behandling förehaft
trettioen i anledning av densamma väckta motioner.
Vidkommande de i propositionen intagna författningsförslag får riksdagen
anmäla, att förslaget till lag om delning av jord å landet, förslaget till lag
om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om delning av jord
å landet, förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen om fastighetsbildning
i stad, förslaget till lag om sammanläggning av fastigheter å landet
och förslaget till lag om ändrad lydelse i regeringsrättslagen icke kunnat av
riksdagen i oförändrat skick antagas, men att riksdagen i anledning av nämnda
proposition för sin del antagit lagar av den lydelse, här nedan angives. Beträffande
de av riksdagen beslutade ändringarna får riksdagen åberopa vad
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 samt. Nr 331. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 331.
som anförts i första särskilda utskottets utlåtande nr 1 och memorial nr 4
— det senare innefattande ett av riksdagen godkänt sammanjämkningsförslag
— av vilka tryckta exemplar härvid fogas.
Samtliga författningar, sådana de av riksdagen antagits eller godkänts, införas
här som följer.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
3
l:o) LAG
om delning av jord å landet.
Härigenom förordnas som följer:
I AVD.
Om laga skifte.
1 KAP.
Om vad med laga skifte och skifteslag förstås, så ock om rätt att
söka och erhålla laga skifte.
1 §•
Med laga skifte förstås delning av oskiftade eller omdelning av förut skiftade
ägor i ändamål att utan någon delägares förfång åstadkomma en för
ägornas brukande så lämplig indelning, som deras beskaffenhet och belägenhet
medgiva.
Laga skifte sker utan någon delägares förfång, då skiftet för fastighet, som
däri ingår, icke länder till minskning i värde utöver vad i vissa avseenden
kan föranledas av särskilda stadganden i denna lag. År eljest i denna lag
såsom villkor för viss åtgärd stadgat, att åtgärden kan ske utan förfång, avses
därmed, att åtgärden icke medför påföljd, varom nu sagts, för fastighet,
som beröres av åtgärden.
Vad i denna lag stadgas om oskiftad jord äge, där ej annat sägs, lika
tillämplighet å sämjevis delad som å samfälld jord.
2 §•
Laga skifte förrättas å skifteslag. Till skifteslag äro att hänföra:
1. by, enstaka hemman eller lägenhet, som har sitt område genom rågång
skilt från andra ägor; ägor, som eljest äro belägna inom gemensam rågång;
ägor, som, ändå att rågång kring ägorna ej kan påvisas, vid skifte behandlats
såsom ursprungligt skifteslag;
2. ägolott, vilken vid lantmäteriförrättning, som fastställts eller eljest är
lagligen gällande, utlagts inom skifteslag, varom under 1 sägs; fastighet, som
bildats genom avsöndring eller därmed jämförlig åtgärd eller genom avstyckning;
4
Riksdagens skrivelse Nr 331.
3. område, som vid lantmäteriförrättning undantagits för gemensamt ändamål
eller eljest lämnats oskiftat eller ock, sedan skifteslag, varom under 1
eller 2 är fråga, undergått laga skifte, genom rågångsförrättning eller eljest
tillkommit skifteslaget.
Fastighet, som bildats genom avsöndring eller därmed jämförlig åtgärd
eller genom avstyckning, skall, där stamfastigheten utgör skifteslag, som under
2 eller 3 sägs, anses icke ingå i det skifteslag.
Har skifteslag, som utgjort samfällighet för två eller flera byar, enstaka
hemman eller under l avsedda lägenheter, skiftats, skall vad av ägorna lagts
till varje by, enstaka hemman eller lägenhet räknas till byn, hemmanet eller
lägenheten i dess egenskap av skifteslag. Vad sålunda stadgats skall dock
ej utgöra hinder för att dylik skiftad samfällighet för sig göres till föremål
för nytt skifte, där sådant eljest lagligen må äga rum.
Vad i nästföregående stycke är sagt skall äga motsvarande tillämpning beträffande
skifteslag, som varit gemensamt för två eller flera sådana skifteslag,
som ovan under 2 avses.
Utöver skifteslag, om vilka förut i denna paragraf förmäles, kunna bildas
särskilda skifteslag, på sätt nedan närmare sägs. Fastighet, vilken uppkommit
genom sammanläggning i enlighet med föreskrifterna i lagen om sammanläggning
av fastigheter å landet, skall, där den bildats av fastigheter, vilka
själva utgöra skifteslag, anses såsom skifteslag, tillhörande den av de
i första stycket under 1 och 2 angivna grupper, till vilken de i sammanläggningen
ingående fastigheterna åro att hänföra, dock att där samtliga
ägolotter, i vilka under 1 omförmält skifteslag må vara uppdelat, sammanläggas,
den sålunda bildade fastigheten skall anses såsom skifteslag, varom
under 1 sägs. I övrigt skall angående särskilt bildat skifteslag gälla, att,
där till ett skifteslag sammanförts ägor, belägna å ömse sidor om rågång,
skifteslaget anses såsom sådant skifteslag, varom under 1 sägs, men i annat
fall såsom skifteslag, varom under 2 eller 3 förmäles.
3 §•
Där skifteslags omfång blivit bestämt genom särskild indelning, lände den
till efterrättelse.
Förekommer inom viss landsdel ägoblandning mellan skilda byalag, eller
erfordras eljest särskild indelning i skifteslag, ankomme det på Konungen att
föreskriva sådan indelning.
4 §■
För vinnande av lämpligt och redigt skifte må, där det efter undersökning
och prövning i den ordning, varom i 4 kap. sägs, finnes kunna ske utan någon
delägares förfång:
1. ett skifteslag uppdelas i flera skifteslag;
Riksdagens skrivelse Nr 331. o
2. flera skifteslag, vilka skola undergå laga skifte, sammanföras till ett
skifteslag;
3. områden av olika skifteslag, vilka skola undergå laga skifte, sammanföras
till ett skifteslag, såframt delägare, som äga behörighet att påkalla
skifte i vart av skifteslagen, yrka det och det prövas kunna äga rum utan
hinder för lämplig ägoanordning inom övriga delar av skifteslagen.
Har område, efter vad under 3 sägs, blivit skilt från skifteslag, skall återstoden
av skifteslaget utgöra ett skifteslag för sig.
5 §■
Vid laga skifte skall all skifteslagets mark ingå i förrättningen, där ej i
denna lag är annorlunda stadgat. Under skifteslagets mark inbegripes jämväl
sådant till skifteslaget hörande område, som är täckt med vatten; skiftas
dylikt område, varder genom skiftet jämväl fisket å området fördelat, där ej,
på sätt nedan i denna lag sägs, annorlunda bestämmes.
Hör till skifteslag, som i 2 § under 2 avses, andel i samfällighet, vilken
icke utgör vare sig vid lantmäteriförrättning för gemensamt ändamål undantagen
mark eller jämlikt 6 § första stycket avskilt vattenområde, skall,
innan laga skifte å skifteslaget verkställes, dess andel i samfälligheten, där
så lagligen kan ske, utbrytas för att tillsammans med skifteslagets övriga ägor
i skiftet ingå.
6 §•
Hava vattentäckta områden vid skifte å det skifteslag, däri de ingå, lämnats
oskiftade, eller hava med stöd av äldre lag sådana områden skiftats
endast i avseende å områdenas nyttjande till fiske, utgöra dessa områden
icke vart för sig utan allenast tillsammans ett skifteslag. Skall laga skifte
härå äga rum, och yrkar delägare, att visst sådant område skall uteslutas
från skiftet, må dock, där det finnes kunna ske utan någon delägares förfång
och lämpligt skifte icke därigenom hindras, detta område från skifteslaget
avskiljas och skiftet omfatta allenast övriga vattentäckta områden.
Finnas inom eller vid vattentäckt område, som särskilt skiftas, mindre
holmar, skär eller strandområden, som äro gemensamma för delägare i det
vattentäckta området, skola de i den omfattning, sådant finnes nödigt för beredande
av lämpligt skifte, intagas i skiftet, där det kan ske utan någon delägares
förfång.
Är vattentäckt område delat, och sker sedan laga skifte av stranden, må
nämnda område eller del därav intagas i skiftet, därest sådant för vinnande
av lämplig ägoanordning erfordras och detta syfte ej kan vinnas genom ägoutbyte.
7 §•
Hava förut sänka eller vattentäckta ägor blivit torrlagda genom sjösänkning
eller annat företag, avseende torrläggning av mark i större omfattning,
6
Riksdagens skrivelse Nr 331.
och möter för deras ändamålsenliga brukande i detta skick hinder av den
indelning de erhållit vid delning, som förrättats före torrläggningen, då må
laga skifte kunna äga rum å dessa ägor för sig eller tillika med annan i
den tidigare delningen intagen mark, som med nämnda ägor ligger i sådant
sammanhang, att dess intagande i den nya delningen erfordras för beredande
av lämplig ägoanordning.
8 §•
Är skifteslag, som i 2 § under 1 eller 2 avses, ej förut genom lantmäteriförrättning
delat, må på yrkande av därtill behörig delägare laga skifte därå
äga rum, därest för envar delägare kan utläggas ägolott, som med avseende
å storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till övriga föreliggande
förhållanden prövas kunna på varaktigt sätt erhålla ändamålsenlig användning
såsom särskild fastighet eller, där skifteslaget utgör samfällighet för
två eller flera ursprungliga skifteslag, tillsammans med den fastighet, till
vilken den lägges. Kan sådan ägolott utläggas allenast för sökanden eller,
jämte honom, viss eller vissa delägare, må jämväl skifte kunna äga rum, för
såvitt de å andra än nu omförmälda delägare belöpande andelar kunna utläggas
i gemensam ägolott av beskaffenhet, varom ovan sägs.
Är odelat skifteslag, som i denna paragraf avses, i sin helhet i en ägares
hand, och utgöres skifteslaget av två eller flera jordeboksenheter eller delar
av sådana, då må på yrkande av ägaren laga skifte till brytande av samfälligheten
emellan de särskilda jordeboksenheterna å skifteslaget äga rum, såframt
ej med tillämpning av de i första stycket stadgade grunder hinder härför
möter.
Ej skall skifteslag anses hava blivit genom lantmäteriförrättning delat, därför
att ägovidd inom skifteslaget gjorts till föremål för avstyckning.
Där enligt föreskrift i lag eller särskild författning skifte å viss fastighet
eller äga icke är tillåtet, lände dylikt förbud till efterrättelse.
9 §■
Behörighet att framställa yrkande om skifte å sådant skifteslag, som i 8
§ första stycket avses, tillkommer den, som i skifteslaget äger viss andel,
ägare av utjord, som icke lyder under hemman, härunder inbegripen.
Ingår i skifteslaget för alltid avsöndrad lägenhet eller under hemman i
annat skifteslag lydande utjord eller urfjäll, och hava de till sådan lägenhet,
utjord eller urfjäll hörande ägor spridd och för brukning ogynnsam belägenhet,
då må ock av ägaren till sådan jord framställas yrkande om laga
skifte å det skifteslag; dock tillkomme rätt, som nu sagts, ej ägare av lägenhet,
som avsöndrats från helt sådant skifteslag, som i 2 § under 1 omförmäles.
Bestrides skifte, som begärts av ägare till avsöndrad lägenhet, utjord
eller urfjäll, skall, utöver vad i 8 § första stycket stadgas, för bifall till
yrkandet fordras, att det sökta skiftet prövas kunna medföra avsevärt bättre
Riksdagens skrivelse Nr 331.
i
ägoanordning för sökanden utan att lända till förfång för övriga delägare
inom skifteslaget. Finnes sammanförande av sökandens ägor kunna lämpligen
ske genom ägoutbyte, då må ej mot bestridande skifte äga rum.
10 §.
Skifteslag, som delats genom tegskifte eller storskifte eller genom klyvning,
varom i 94 § första stycket sista punkten i stadgan om skiftesverket i riket
den 9 november 1866 sägs, må på yrkande av därtill behörig delägare eller,
om all skifteslagets mark är i en ägares hand, på yrkande av denne underkastas
skifte; dock att, där någon delägare yrkar, att vid den tidigare delningen
skall förbliva, laga skifte ej må å det skifteslag företagas med mindre
det befinnes, att skifteslagets ägor genom skiftet kunna erhålla en för deras
skötsel lämpligare indelning och därigenom uppbringas till större avkastning
och högre värde samt att skiftet för delägarna i allmänhet kommer att medföra
fördelar, som väsentligen överväga de av skiftet följande kostnader och
olägenheter. Har sökt laga skifte å skifteslag, varom nu är sagt, förklarats
icke skola äga rum, må skifteslaget sedan icke underkastas laga skifte annat
än under enahanda villkor, som i 11 § stadgas beträffande i sistnämnda
paragraf omförmälda skifteslag.
Vad sålunda föreskrivits skall för Gotlands län gälla jämväl beträffande
ägor, som undergått laga skifte före den i följd av Konungens den 20 december
1850 meddelade beslut där verkställda indelning i skifteslag, där skiftet
omfattat allenast en del av de ägor, som enligt indelningen utgöra ett skifteslag.
11 §■
Skifteslag, som delats genom enskifte, genom skifte, vilket enligt kungörelsen
den 20 februari 1821 blivit ansett och fastställt såsom enskifte, genom
laga skifte, klyvning eller ägostyckning, varå fastställelse meddelats, eller
som innefattar vid avvittring såsom särskilda brukningsdelar inom by, enstaka
hemman eller nybygge utlagda ägor, må, där ej i denna lag är annorlunda
stadgat, icke underkastas laga skifte med mindre i framställt yrkande därom
ena sig jordägare, som inom skifteslaget äga jordbruksfastighet, vars sammanlagda
värde enligt senast verkställda fastighetstaxering motsvarar mera
än hälften av summan av taxeringsvärdena å skifteslagets samtliga jordbruksfastigheter,
och tillika enligt senast upprättade mantalslängd eller eljest tillgängliga
upplysningar till antalet utgöra minst hälften av ägarna av dylika
fastigheter inom skifteslaget, samt det vidare befinnes, att nytt skifte kommer
att medföra sådan verkan, varom i 10 § första stycket sägs. Vid beräkning
av antalet röstande delägare skola de, vilka med samäganderätt innehava
viss fastighet, tillsammantagna räknas såsom en delägare; och må ej heller
den, som äger flera fastigheter, tillerkännas mera än en röst.
Varder med stöd av bestämmelserna i 4 § skifte påkallat å allenast en del
av sådant skifteslag, som avses i första stycket, äge vad nu stadgats motsvarande
tillämpning.
8
Riksdagens skrivelse Nr 331.
Ingår i det område, vars skiftande sättes i fråga, till jordbruksfastighet hörande
mark, som ej åsatts särskilt taxeringsvärde, skall vid prövning, huruvida
skiftet må komma till stånd, dylik mark uppskattas till vad därå kan anses
belöpa av det taxeringsvärde, vid vars bestämmande marken tagits i beräkning.
Ändå att all skifteslagets mark är i en ägares hand, må skifte ej äga rum
med mindre skiftet med hänsyn till behovet och möjligheten av förbättrad
ägoanordning prövas böra komma till stånd.
12 §.
Behörighet att framställa yrkande om laga skifte å skifteslag, som i 10
eller 11 § avses, tillkommer den, som inom skifteslaget äger jordbruksfastighet,
ägare av för alltid avsöndrad lägenhet eller av utjord eller urfjäll, som
lyder under hemman i annat skifteslag, dock allenast för det fall, att lägenhetens,
utjordens eller urfjällens ägor hava spridd och för brukning ogynnsam
belägenhet.
13 §.
Skifteslag, som i 2 § under 3 avses, må underkastas laga skifte, där sådant
av delägare yrkas samt skifte prövas utan någon delägares förfång medföra
fördelar, vilka överväga olägenheterna av skiftet och de med förrättningen
förenade kostnader.
Skifteslag, som utgöres av enligt denna lag till gemensamhetsskog avsatt
område, må icke underkastas laga skifte, med mindre alla delägare äro därom
ense. Där särskilda skäl, såsom ändrade förhållanden med avseende å möjligheterna
för områdets utnyttjande, därtill föranleda, må skifte äga rum, även
om det av någon delägare bestrides, där det finnes uppenbart, att skiftet icke
länder honom till förfång.
14 §.
Utgöres skifteslag av fastighet, vilken med hänsyn till läge och beskaffenhet
i övrigt företrädesvis ägnar sig till byggnadsplats eller vars värde till
huvudsaklig del består i strömfall, fiske eller annan dylik förmån eller i
byggnader eller andra anläggningar, må, ändå att hinder för skifte därå eljest
enligt denna lag icke möter, sådant skifte icke mot delägares bestridande
äga rum, med mindre det finnes uppenbart, att skiftet icke länder honom
till förfång.
15 §.
Då vid skifte å sådant skifteslag, som i 10 eller 11 § avses, fråga uppstår
om delning av vid tidigare lantmäteriförrättning utlagd oskiftad lott, lände
vad i 8 § första stycket samt i 14 § stadgas därvid i tillämpliga delar till
efterrättelse.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
9
16 §.
Laga skifte å sådant skifteslag, varom i 7 § sägs, må äga rum, där skiftet
prövas komma att medföra sådan verkan, som i 10 § första stycket sägs,
samt det avsedda ändamålet finnes icke kunna uppnås medelst ägoutbyte.
Behörighet att framställa yrkande om skifte, varom nu är sagt, tillkommer
envar, som äger jord inom de torrlagda ägorna.
Samma rätt att framställa och biträda yrkande om laga skifte eller att
påfordra äldre delnings bestånd, som enligt denna lag tillkommer ägare av
jord inom skifteslag, skall ock tillkomma ägare av avgärda hemman eller
lägenhet med avseende å mark, vilken han äger nyttja samfällt med jordägare
i bolby, innehavare av fastighet under fideikommissrätt samt innehavare
under ständig besittningsrätt av kronan eller allmän inrättning tillhörande
hemman eller lägenhet.
Dylik rätt tillkomme ock boställshavare samt arrendator av publikt hemman
eller lägenhet, som icke innehaves såsom boställe eller under ständig
besittningsrätt; dock att, där fråga är om framställande eller biträdande av
yrkande om laga skifte, vad nu är sagt skall gälla allenast i den mån vederbörande
visar sig hava erhållit tillstånd därtill av den myndighet, under vars
allmänna vård och inseende fastigheten hör.
18 §.
Kan vid laga skifte av sådant skifteslag, som i 2 § under 3 avses, skifteslagets
mark icke lämpligen fördelas mellan alla delägarna, må det skiftas
mellan några av dem eller i sin helhet tilldelas en delägare mot vederlag,
som tillägges de övriga delägarna genom jämkning av de ägolotter, för vilka
skifteslaget utgör samfällighet.
Finnes kostnaden för sådan jämkning ej stå i skäligt förhållande till den
betydelse, det må hava för dessa delägare att undfå vederlag i jord, eller
skulle genom jämkning ägoanordningen'' mellan nyssnämnda ägolotter bliva
mindre lämplig, då må, i den mån vederlaget icke överstiger två procent av
det uppskattade ägobelopp, som jämlikt äldre delning tillagts delägare, ersättning
i penningar i stället för jord tillerkännas denne, där det kan ske
utan någon delägares förfång.
19 §.
Har mark utbrutits ur skifteslag annorledes än genom uppdelning enligt 4
§ eller genom något av de i 11 § omförmälda slag av delning, skall klyvning
eller laga skifte, som sedermera övergått sådan mark, icke föranleda,
att fråga om laga skifte å hela skifteslaget annorlunda bedömes än som skulle
skett, i händelse delningen av den utbrutna marken icke ägt rum.
10
Riksdagens skrivelse Nr 331.
20 §.
Har, då laga skifte övergår skifteslag, delägare tidigare genom tegskifte
eller storskifte eller genom sådan delning, som i 11 § omförmäles, eller
genom klyvning enligt 94 § första stycket sista punkten i stadgan om skiftesverket
i riket den 9 november 1866 eller genom avsöndring eller därmed
jämförlig åtgärd eller genom avstyckning erhållit alla sina ägor i så lämplig
anordning att genom nytt skifte mot kostnaden därför svarande nytta icke
kan beredas honom, vare han ej skyldig ingå i skifte annat än i den mån
sådant erfordras för att övriga delägare skola erhålla så lämplig och redig
ägoanordning, som belägenheten medgiver. Var den äldre delningen tegskifte,
skall dock vad nu är sagt gälla allenast i händelse innehavet enligt tegskiftet
skall utgöra delningsgrund.
Utjordar, urfjällar, ströängar och andra därmed jämförliga ägor, som tillhöra
fastighet i annat skifteslag än det, inom vars område de ligga, skola,
då skifte övergår sistnämnda skifteslag, intagas i delningen allenast i den
mån sådant erfordras för vinnande av lämplig ägoanordning och detta syfte
ej kan vinnas genom ägoutbyte.
21 §.
Där vid laga skifte i skifteslaget ingår eller skifteslaget utgöres av fastighet,
å vars område ägare av fastighet, som ej ingår i skifteslaget, är för all
framtid berättigad till skogsfång eller mulbete, skall servitutet utbrytas efter
de i denna lag angivna grunder, där sådant yrkas av ägaren till någondera
fastigheten samt det kan ske utan någons förfång.
Är fortvaron av sådant servitut begränsad till viss tid eller.beroende av
visst vilkor, må under enahanda förutsättningar område avsättas, å vilket
den berättigade äger att med markägarens uteslutande utöva ifrågavarande
rättighet.
Vid laga skifte må servitut, bestående i rättighet att fiska eller att taga
torv, sten, sand, grus, lera eller dylikt, utbrytas eller område för dess utövande
avsättas, där ägare av fastighet, varå servitutet vilar, yrkar det och det kan
ske utan förfång för den eller de berättigade.
Har servitut varit gällande av ålder eller har det tillkommit i sammanhang
med laga delning eller genom avtal i samband med tillkomsten av den fastighet,
till vars förmån det gäller, skall vederlaget tilläggas denna fastighet
såsom del av fastigheten. Har servitutet eljest tillkommit genom avtal, skall
vederlaget utläggas såsom avstyckad ägovidd från den fastighet, varifrån vederlaget
utbrutits.
Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om servitut, som besvärar fastighet till förmån för annan fastighet i samma
skifteslag.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
11
22 §.
Är laga skifte sökt och upplyses, att enligt domstols förordnande de ägor,
ansökningen avser, skola utbjudas till försäljning för delägarnas samfällda
räkning, skall med skiftet anstå, till dess det visat sig, huruvida försäljning
kommer till stånd.
23 §.
I de orter av riket, där efter vad därom är eller varder förordnat avvittring
skall ske, må laga skifte icke äga rum, förrän skifteslagets ägor blivit
utbrutna genom fastställd avvittring.
24 §.
Laga skifte må ej äga rum å jord, som ingår i tomtindelning.
2 KAP.
Om förrättningsmän vid laga skifte.
1 §•
Laga skifte förrättas efter därtill erhållet förordnande av lantmätare med
biträde av två gode män.
Där vid laga skifte av större omfattning lantmäteristyrelsen för påskyndande
av förrättningen finner skäligt sådant medgiva, må antalet biträdande gode
män ökas utöver två; dock att i detta fall ej flera än två gode män må
samtidigt biträda vid handläggningen av en och samma fråga.
Gode män skola ovillkorligen närvara vid handläggningen av de frågor, som
enligt 3 kap. förekomma till behandling vid skiftets början, ävensom under
skiftes fortgång vid handläggningen av följande frågor: bestämmande av
skifteslagets omfång och tillstånd till skifte, bestämmande av gränserna kring
skifteslagets ägor, ägornas gradering samt bestämmande av jämförelsetal,
åsättande av värde i penningar och uppskattning, varom i 11 kap. 2 § andra
stycket och 3 § sägs, ävensom bestämmande av skyldighet att utflytta och utvisande
av den provisoriska skiftesplanen.
Vid handläggningen av övriga under skiftes fortgång förekommande frågor
skola gode män närvara, om någon delägare det påyrkar eller ock lantmätaren
finner biträde av gode män erforderligt. Bestämmes på sätt nu sagts, att gode
män skola biträda vid förrättningen i dess helhet eller vid viss åtgärd, där
biträde icke enligt tredje stycket ovillkorligen erfordras, skall sådant ej verka
rubbning av vad därförinnan under förrättningen lagligen beslutats eller
verkställts.
Biträde av gode män må icke i något fall påfordras vid handläggningen av
förrättningsgöromål, som enligt därom meddelade närmare bestämmelser äro
av uteslutande teknisk art.
12
Riksdagens skrivelse Nr 331.
Vid förrättning eller åtgärd, som jämlikt denna paragraf verkställes av
lantmätare utan biträde av gode män, galle i tillämpliga delar om lantmätaren
vad i denna lag är stadgat om förrättningsmän.
2 §•
Uppkommer vid laga skifte fråga, för vars avgörande fordras särskild
fackkunskap, äge förrättningsmännen anlita biträde av sakkunnig person.
Förrättningsmännens beslut om tillkallande av sakkunnigt biträde meddelas
å sammanträde. Är delägare missnöjd med beslutet, anmäle det genast till
lantmätaren, som har att med insändande av protokollet i ärendet underställa
frågan lantmäteristyrelsens prövning. Över styrelsens beslut må klagan icke
föras. Om ersättning till sakkunnigt biträde, varom nu är sagt, besluta förrättningsmännen.
3 §•
Förordnande för lantmätare att förrätta laga skifte meddelas av vederbörande
överlantmätare. Ansökning om dylikt förordnande göres skriftligen och
bör åtföljas av uppgift om dels de ägor, vilkas delning är i fråga, samt deras
ägare, dels ägare till mark, vilken gränsar till nämnda ägor, dels innehavare
av servitut, vilkas rätt må vara beroende av förrättningen, dels ock
omförmälda jordägares och servitutsinnehavares postadresser.
Där fråga är om skifte av ägor inom två eller flera län, göres ansökningen
hos överlantmätaren i ett av länen och meddelas förordnandet av den överlantmätare,
hos vilken ansökningen sålunda göres.
4 §•
Vet lantmätare, som erhållit förordnande att förrätta laga skifte, att emot
honom finnes sådant jäv, som omförmäles i 9 §, eller är han av andra
tjänstegöromål förhindrad att företaga skiftet inom skälig tid, anmäle sådant
genast hos överlantmätaren.
5 §■
Lantmätare, som har att förrätta laga skifte, skall företaga förrättningen så
skyndsamt som möjligt, sedan tjänlig årstid infallit.
6 §•
För varje kommun skall finnas ett efter behovet avpassat antal gode män,
minst två och, där ej Konungens befallningshavande lämnat tillstånd till högre
antal, högst sex. Den, som utses till god man, skall vara i lanthushållning
kunnig, boende inom kommunen och valbar till nämndeman samt må ej
hava uppnått sextiofem års ålder. God man utses för sex år. Valet förrättas
å kommunalstämma av de i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade,
som äga eller innehava jordbruksfastighet; och tillkomme varje i
valet deltagande en röst.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
13
7 §•
Det åligger distriktslantmätare att föra förteckning över gode män inom
distriktet samt att, då tid, för vilken god man utsetts, går till ända eller god
man eljest avgår eller upphört att vara valbar eller behov av ökat antal gode
män yppar sig, för anordnande av val göra anmälan hos kommunalstämmans
ordförande. Om utgång av val av gode män samt om hostad och postadress
för var och en av dem underrätte kommunalstämmans ordförande distriktslantmätaren
ävensom Konungens befallningshavande i länet, som har att
ofördröjligen införa meddelande därom i länskungörelserna. Det åligger därjämte
befallningshavanden att årligen i samma kungörelser låta intaga fullständig
förteckning å gode män för vart lantmäteridistrikt i länet.
8 §•
Innan god man inträder i tjänstgöring, skall han inför Konungens befallningshavande
eller domstol eller inför domaren eller ägodelningsdomaren avlägga
denna ed: Jag N. N. lovar och svär vid Gud och hans heliga evangelium,
att jag efter mitt bästa förstånd och samvete skall fullgöra den mig såsom
god man uppdragna befattning och aldrig därvid uppsåtligen göra orätt, för
vad orsak eller under vad sken det vara må; så sant mig Gud hjälpe till
liv och själ.
9 §.
Mot lantmätare och god man gälle dessa jäv: om han själv är delägare,
eller om han är med delägare i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt
lag utgör jäv mot domare, eller om han eller någon, som är med honom
sålunda skyld eller besvågrad, eljest äger del i saken eller kan vänta synnerlig
nytta eller skada av förrättningen, eller om han såsom ledamot i ägodelningsrätt
deltagit i åtgärd eller beslut, som rör saken, eller om han varit
fullmäktig i saken, eller om han är i någon delägares tjänst, eller om han är
delägares vederdeloman eller uppenbare ovän. Söker någon, sedan förrättning
begärts, sak med lantmätare eller god man eller tillfogar honom något med
ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, det skall ej räknas
för jäv.
Vad ovan stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande av förrättningsmännen
såsom sakkunnigt biträde anlitad person.
10 §.
Vid ägors mätning och andra göromål, som vid laga skifte verkställas ute
å marken, åligge delägarna att tillhandahålla nödig hantlangning. Visas tredska
därutinnan, må lantmätaren antingen för lega anskaffa arbetsbiträde eller
därom anlita kronobetjäningen i orten, och svare den tredskande för alla
därav föranledda kostnader. Betalning för arbetsbiträde så ock ersättning för
övriga kostnader, varom nu är sagt, skall av vederbörande utmätningsman
14
Riksdagens skrivelse Nr 331.
hos den tredskande genast uttagas. För den, som allenast i egenskap av
granne har del i förrättningen, skall vad nu är sagt äga giltighet endast såvitt
angår fråga om gränsbestämning och ägoutbyte, varav hans fastighet beröres.
11 §•
Förrättningsmän, sakkunniga och hantlangningsmanskap må icke hindras
att övergå ägor eller anbringa märken eller signaler, i vad det finnes erforderligt
för förrättningen. Därvid skall tillses, att skada å växande gröda såvitt
möjligt undvikes samt att skog icke onödigt nedhugges.
Ej må i trädgård, annan därmed jämförlig plantering eller park utan ägarens
medgivande träd skadas eller fällas.
3 KAP.
Om laga skiftes kungörande och fortgång.
1 §■
Innan laga skifte företages, skall lantmätaren om tid och ställe för första
sammanträdet utfärda kungörelse, som skall minst fjorton dagar därförut
uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där skifteslaget är beläget,
samt, där särskilda förhållanden därtill föranleda, minst fjorton dagar före
sammanträdet införas i en eller flera av ortens tidningar.
Härjämte åligge lantmätaren att minst fjorton dagar före sammanträdet
för befordran med posten avlämna tjänsteskrivelser med kallelse till sammanträdet
till envar, som enligt senaste mantalslängd eller eljest tillgängliga
uppgifter är delägare i skifteslaget, ävensom till de i ansökningen om skiftet
uppgivna eller för lantmätaren eljest kända innehavare av servitut, vilkas
rätt må vara beroende av förrättningen.
Är någon delägare å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka sin
rätt vid skiftet, och är icke någon förordnad eller eljest veterligen behörig
att för honom tala och svara, åligge lantmätaren att för förordnande av
god man för den delägare göra sådan anmälan, som avses i 11 kap. 4 §
av lagen om förmynderskap.
Kungörelse och kallelse, varom nu sagts, skola innehålla anmaning att
vid sammanträdet förete tillgängliga åtkomsthandlingar, handlingar rörande
servitut samt kartor och lantmäterihandlingar angående jord, hörande till
skifteslaget.
2 §•
Finner lantmätaren laga skifte angå fastighet, som står under allmän myndighets
vård och inseende, skall han i god tid insända underrättelse om
skiftet till Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen;
och åligger det befallningshavanden att förordna allmänt ombud eller,, där
Riksdagens skrivelse Nr 331.
15
sådant förordnande bör meddelas av annan myndighet, ofördröjligen överlämna
underrättelsen till denna myndighet.
Vederbörande myndighet meddele lantmätaren underrättelse om förordnandet,
och åligge det lantmätaren att, därest underrättelsen om skiftet icke
innehållit uppgift om tid och ställe för första sammanträdet, därom genom
tjänsteskrivelse underrätta ombudet snarast möjligt och, där så ske kan,
minst fjorton dagar före sammanträdet. Skall laga skifte äga rum inom samhälle,
där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas,
har lantmätaren att minst fjorton dagar förut underrätta byggnadsnämnden
om tid och ställe för första sammanträdet.
3 §•
Till de gode män, som skola biträda vid förrättningen, utfärde lantmätaren
kallelsebrev sist fjorton dagar före sammanträdet; och böra helst de kallas,
som bo närmast förrättningsstället inom eller utom lantmäteridistriktet. År
god man hindrad genom jäv eller laga förfall, sände han ofördröjligen kallelsebrevet
till närmast boende god man, och har denne att i stället infinna
sig. Erinran om den god man åliggande skyldighet att i fall, varom nu är
sagt, sända kallelsebrevet vidare, bör i nämnda brev intagas.
4 §.
Kommer ej lantmätaren tillstädes å den för sammanträde utsatta tid och
infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter, då må de, som tillstädeskommit,
åtskiljas. Får lantmätaren laga förfall, underrätte han så fort
ske kan alla vederbörande därom.
Har lantmätaren ej, medan de tillstädeskomna voro samlade, låtit tillkännagiva
tid för nytt sammanträde, skall han i god tid genom tjänsteskrivelser
kalla samtliga delägare och innehavare av servitut till sammanträdet; och
skall han tillika i god tid dels till gode män och allmänna ombud avlåta
kallelse genom tjänsteskrivelser dels ock i fall, varom i 2 § andra stycket
sägs, lämna underrättelse till byggnadsnämnden om tid och ställe för sammanträdet.
Utebliver god man från sammanträde eller eljest under förrättningen, läte
lantmätaren i stället kalla annan god man av de närmast boende.
Utebliver sakägare från lagligen kungjord förrättning, vare det ej hinder
för förrättningens företagande; dock att, om sökanden, utan att hava anmält
laga förfall, utebliver från första sammanträdet och icke någon sakägare
påyrkar förrättningens företagande, ansökningen om skiftet anses återkallad
och ersätte sökanden alla i ärendet uppkomna kostnader.
5 §•
God man, som utan laga förfall utebliver från förrättning,ersätte därav
uppkommen skada eller olägenhet.
16
Riksdagens skrivelse Nr 331.
6 §•
Lantmätaren skall föra protokoll över allt, som förekommer vid varje
sammanträde under förrättningen. I protokollet skola noga upptagas framställda
yrkanden och anförda skäl samt grunderna för förrättningsmännens
beslut. Protokollet skall avfattas i sammanhängande paragrafföljd för hela
förrättningen och inom åtta dagar efter sammanträdet å förut tillkännagiven
tid och plats uppläsas. Protokollet skall förses med förrättningsmännens underskrift
samt jämväl undertecknas av de delägare, som närvarit vid sammanträdet;
dock att, där närvarande delägarna äro flera än tio eller de eljest
därom besluta, protokollet skall å deras vägnar undertecknas av två personer,
vilka delägarna därtill utsett. Den är utsedd, som erhållit de flesta avgivna
rösterna; emellan lika röstetal skilje lotten. Vägrar delägare sin underskrift,
eller förekommer anmärkning mot protokollet, skall anteckning därom
ävensom om beslut, som i anledning av framställd anmärkning meddelas,
i ''protokollet verkställas.
Träffas förening, där sådant enligt denna lag är medgivet, skall den upprättas
skriftligen, undertecknas av delägarna och bestyrkas av gode männen
eller, där sådana ej biträda, av lantmätaren samt i huvudskrift biläggas
protokollet. Har förening biträtts av boställshavare, arrendator, som i 1 kap.
17 § andra stycket avses, eller sådant ombud, som omförmäles i 2 § i detta
kapitel, vare den ej gällande med mindre den godkännes av den myndighet,
under vars allmänna vård och inseende den ifrågavarande fastigheten står;
och överlämne lantmätaren ofördröjligen sådan förening för vederbörlig åtgärd
till Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen.
7 §•
Vid första sammanträdet under förrättningen uppläse lantmätaren sitt förordnande
samt efterhöre, om de biträdande gode männen avlagt föreskriven
ed och om jäv är att anföra mot någon av förrättningsmännen.
8 §•
Menar delägare, att förrättningsman eller såsom biträde tillkallad sakkunnig
är jävig, anmäle jävet å första sammanträdesdag, då denne tjänstgör. Ej
må fråga om jäv väckas senare, där ej delägaren varit av laga förfall hindrad
att inställa sig å nämnda dag eller den omständighet, varå jävet grundas, först
efteråt tillkommit eller blivit honom kunnig. I dessa fall skall jävet för att
vinna beaktande framställas å den sammanträdesdag, som först inträffar efter
det förfallet upphörde eller anledningen till jävet uppkom eller blev känd.
9 §•
Över framställd jävsanmärkning meddele förrättningsmännen så fort ske
kan beslut.
Riksdagens skrivelse Nr 331. 17
Ogillas framställt jäv, fortfare den, mot vilken jävet blivit gjort, med sin
befattning intill dess annorlunda förordnas.
Finnes jäv mot lantmätaren lagligen grundat, skall förrättningen genast
avbrytas, och tillkännagive lantmätaren ofördröjligen förhållandet hos överlantmätaren.
Är god man befunnen jävig, kalle lantmätaren annan god man.
Vid beslut, varigenom jävsanmärkning gillas, skall förbliva. Sådant beslut
må ej verka rubbning eller upphävande av åtgärd eller beslut, som tillkommit
innan invändningen gjordes.
10 §.
Sedan frågan om jäv blivit behandlad, skall, där ej enligt 9 § förrättningen
genast skall avbrytas, undersökning ske, huruvida mot skiftet möter hinder
av sådan beskaffenhet, varom i 1 kap. 8 § sista stycket sägs, samt huruvida
den eller de, som framställt yrkande om skiftet, äga behörighet därtill. Finnes
hinder mot skiftet i något av berörda avseenden föreligga, meddele förrättningsmännen
beslut att förrättningen icke kan äga rum, och skall sökanden
ersätta alla i ärendet uppkomna kostnader; dock att vad sålunda stadgats
icke skall äga tillämpning, där hinder mot skiftet funnits möta därutinnan,
att yrkandet om skifte framställts av någon, som därtill icke varit behörig,
men berörda yrkande genast biträdes av någon, vilken dylik behörighet tillkommer.
Där ej, enligt vad ovan sägs, beslut meddelats, att förrättningen icke kan
äga rum, har lantmätaren att med ledning av företedda handlingar, utdrag
av jordregister och mantalslängd samt eljest tillgängliga upplysningar utreda
och i protokollet anteckna, vilka äro delägare i det område, vars skiftande
sättes i fråga, och den andel envar av dem innehar, ävensom att i protokollet
anmärka envar delägares tillgängliga åtkomsthandlingar till beskaffenhet
och utgivningsdag.
11 §•
Laga skifte skall anses hava blivit börjat, då första sammanträdet kommit
till stånd.
Sedan laga skifte blivit börjat, skall lantmätaren, där icke laga hinder
möter, utan uppskov fortsätta förrättningen och bringa den till slut. Uppskjutes
påbörjat skifte i följd av sådant hinder, skall skiftet åter företagas
så snart det kan ske, sedan det hinder, som vållat uppskovet, upphört. Kan
ej dag för skiftets vidare handläggning tillkännagivas för delägarna innan
sammanträde upplöses, och träffas ej vid sammanträdet överenskommelse
beträffande tillkännagivandet av tid och ställe för skiftets fortsättande, skall
vad i 4 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning; dock att beträffande
sammanträde, som i 7 eller 8 kap. avses, gäller vad därom i nämnda
kapitel stadgas.
Har fråga underställts ägodelningsrättens prövning, eller hava förrättnings
Bihang
till riksdagens protokoll 1926. 14 saml. (Nr 331.) 2
18
Riksdagens skrivelse Nr 331.
männen meddelat beslut i fråga, beträffande vilken särskild klagan jämlikt
21 kap. 19 § må föras, skall skiftet i de delar, som äro beroende av sådan
frågas slutliga utgång, vila, såframt ej samtliga närvarande delägare påyrka
skiftets fortsättande eller ägodelningsrätten jämlikt 21 kap. 33 § annorlunda
förordnar.
12 §.
Tvist om äganderätt eller ständig besittningsrätt till jord må ej, såvida icke
tvistens avgörande är av betydelse för skiftets behöriga verkställande, föranleda
uppehåll i skiftet, utan äge den, som innehar jorden, därför föra talan.
Yppas sådan tvist efter skiftets början, och är dess avgörande av betydelse
för skiftets behöriga verkställande, skall den underställas ägodelningsrättens
prövning.
Lag samma vare, där tvist yppas allenast därom, av vilken viss äga innehaves.
Där så prövas erforderligt, förordne på därom gjord anmälan rätten eller
domaren i orten god man att, intill dess tvisten blivit avgjord, under skiftet
föra talan för den jord, varom är fråga.
13 §.
Har under laga skiftes fortgång jord övergått till annan ägare eller innehavare,
må denne ej rubba eller klandra vad förre ägaren eller innehavaren
medgivit eller godkänt.
14 §•
Under laga skiftes fortgång skola upptagas följande frågor:
bestämmande av skifteslagets omfång (4 kap.),
tillstånd till skifte (4 kap.),
nyttjandet under skiftet av skog, torvmosse med mera (5 kap.),
sammanläggning av två eller flera fastigheter enligt vad därom är särskilt
stadgat,
ägokartas upprättande (6 kap.),
bestämmande av gränserna kring skifteslaget (7 kap.),
ägoutbyte (8 kap.),
ägornas gradering och därmed sammanhörande uppskattningsfrågor (11 kap.),
hävdeförteckning (12 kap.),
utbrytande av servitut (1 kap.),
delningsgrund (9 kap.),
undantag av mark från skifte och bildandet av servitut vid skifte (10 kap.),
bestämmande av grunderna för ersättningar mellan skiftesdelägarne (14 kap.),
skiftesläggning och utflyttning (13 kap.),
bestämmande av ersättningsbelopp samt vidräkning mellan ägolotterna (14 kap.),
ägolotternas tillträde (15 kap.).
Föredragas frågorna i annan än nu angiven ordning, där sådant lagligen
Riksdagens skrivelse Nr 331. 19
kan ske, skall lantmätaren om anledningen härtill göra anteckning i protokollet.
Anmäler ägare av två eller flera fastigheter inom skit''teslaget, vilka enligt
lag må sammanläggas till en fastighet, sin avsikt att göra framställning om
dylik sammanläggning, förelägge lantmätaren honom viss tid, inom vilken framställningen
skall göras; och må med skiftets fortgång, i vad det är beroende
på sammanläggningen, anstå till dess frågan om sammanläggningen slutligen
avgjorts, såvida ej skiftet därav oskäligt uppehälles.
Frågor, som under skiftet skola underställas ägodelningsrättens prövning,
eller beträffande vilka särskild klagan jämlikt 21 kap. 19 § må föras, böra i
den mån ske kan företagas till avgörande sålunda, att de samtidigt må kunna
bliva föremål för ägodelningsrättens behandling.
15 §.
Delägarna må, om flertalet å sammanträde närvarande därom enar sig,
utse en eller flera sysslomän för befordrande av meddelanden mellan lantmätaren
och delägarna, för anskaffande av hantlangning, för tillsyn däröver,
att vad som är föreskrivet eller blivit bestämt angående nyttjandet under
skiftet av jord, skog eller torvmosse noga iakttages, och för beivran av överträdelse
därav samt, i den mån delägarna så besluta, för handhavande av
de delägarnas angelägenheter i övrigt, som äga samband med skiftet.
Vill syssloman erhålla ersättning, framställe anspråk därpå före skiftets
avslutande; och varde ersättningen, där överenskommelse därom ej kan mellan
delägarna träffas, bestämd av förrättningsmännen.
4 KAP.
Om bestämmande av skifteslagets omfång samt om tillstånd till skifte.
1 §•
Skifteslagets omfång bestämmes av förrättningsmännen efter utredning i
enlighet med därom meddelade närmare föreskrifter rörande äldre delningar
och andra förhållanden, som jämlikt de i 1 kap. angivna grunder äro av betydelse
för frågan eller eljest därmed äga samband.
2 §•
Huruvida tillstånd till det sökta skiftet må lämnas, avgöres av förrättningsmännen
efter utredning angående de omständigheter, vilka enligt de i 1 kap.
för varje särskilt fall meddelade bestämmelser äro av beskaffenhet att inverka
på frågan.
Är skifteslaget sådant, som i 1 kap. 10 § avses, och framställes ej yrkande,
att vid den tidigare delningen skall förbliva, vare utredning, varom i nästföregående
stycke förmäles, erforderlig allenast i den mån föreskriften i 15
§ av nämnda kapitel därtill föranleder.
20
Riksdagens skrivelse Nr 331.
3 §•
Skriftlig redogörelse skall upprättas över vad vid utredning, varom i 1 och
2 §§ sägs, förekommit. Denna redogörelse skall biläggas protokollet.
På grund av utredningen skola förrättningsmännen meddela utlåtande,
innefattande yttrande om skifteslagets omfång samt besked, huruvida tillstånd
till det sökta skiftet lämnas eller icke.
Har fråga uppkommit om tillämpning av 1 kap. 4 §, skall yttrandet om skifteslagets
omfång innehålla särskilt yttrande av förrättningsmännen i denna del.
Varder tillstånd till det sökta skiftet lämnat, skall, där skifteslaget är sådant,
varom i 1 kap. 8 § sägs, eller där sådant fall är för handen, som i 15
§ av nämnda kapitel avses, utlåtandet angiva i vad mån utläggande av två
eller flere delägares andelar i gemensam ägolott synes böra äga rum.
Att, där fråga kan uppkomma om att oberoende av delägares beslut avsätta
skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark till gemensamhetsskog, utlåtandet
bör innefatta yttrande i denna fråga, därom är i 10 kap. 5 § stadgat.
4 §.
Har genom utlåtande, som i 3 § avses, meddelats tillstånd till delning av
skifteslag, varom i 1 kap. 7 eller 11 § sägs, eller innefattar utlåtandet bestämmelse
om avsättande av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark
till gemensamhetsskog eller om tillämpning av 1 kap. 4 §, skall utlåtandet
underställas ägodelningsrättens prövning; dock att, där i sistnämnda fall allenast
avses sammanförande till ett skifteslag av områden, vilka inom ursprungligt
skifteslag vid en eller flera lantmäteriförrättningar undantagits för gemensamt
ändamål eller eljest lämnats oskiftade, eller av samtliga ägolotter, i vilka
skifteslag, varom i 1 kap. 2 § under 1 eller 2 sägs, uppdelats, eller av stamfastighet
och avsöndrad lägenhet eller därmed jämförlig fastighet eller avstyckad
ägovidd, underställning ej erfordras, där ej sådan åtgärd eljest skall äga rum.
Ändå att ej sådant fall är för handen, att enligt första stycket underställning
av utlåtandet skall ske, varde, där någon delägare det yrkar eller förrättningsmännen
på skäl, vilka i ty fall skola i protokollet särskilt angivas,
finna sådant erforderligt, utlåtandet underställt ägodelningsrättens prövning.
Underställning, varom i nästföregående stycke sägs, må inskränkas att avse
allenast viss fråga, ägodelningsrätten emellertid obetaget att, där den så finner
lämpligt, pröva ärendet i hela dess vidd.
Ej må yrkande eller beslut, varom nu är sagt, framställas eller meddelas
senare än å det sammanträde, varå utlåtandet avgives, dock att delägare,
vilken på grund av laga förfall ej varit vid sammanträdet tillstädes och ej
heller kunnat ombud för sig ställa, äger att inom trettio dagar från sammanträdet
med anmälan om förfallet hos ägodelningsdomaren skriftligen söka, att
ägodelningsrätten måtte upptaga utlåtandet till prövning. Finner ägodelningsrätten
laga förfall hava förelegat, då varde med ärendet vidare förfaret på
sätt i 21 kap. närmare förmäles.
Riksdagens skrivelse Nr 331
21
5 §.
Lantmätare vare skyldig att å sammanträde meddela sakägare, huruvida
ägor kunna, jämlikt 1 kap. 20 §, uteslutas från skiftet. Har, innan utlåtande,
varom i 3 % i detta kapitel sägs, avgivits, delägare framställt yrkande
att hans ägor icke skola ingå i skifte, och kan det yrkande omedelbart
prövas, bör yttrande i frågan intagas i utlåtandet. Kan så ej ske,
eller framställes eljest sådant yrkande, skall snarast möjligt prövning av yrkandet
äga rum och beslut i frågan meddelas. Finnes prövning av yrkandet
kunna äga rum först i sammanhang med skiftesläggningen, skola förrättningsmännen
därom meddela besked.
6 §•
Bestämmes jämlikt 1 kap. 20 §, att ägor icke skola ingå i skiftet, skola
likväl ägornas yttergränser upptagas å kartan samt ägorna redovisas i handlingarna
med angivande av areal, ägarens namn och registerbeteckningen å
den fastighet, till vilken de höra.
Då enligt 1 kap. 4 § ett skifteslag uppdelas i två eller flera skifteslag eller
områden av olika skifteslag sammanföras till ett skifteslag, skall i skifteshandlingarna
med angivande av ägarens namn och fastighetens registerbeteckning
redovisas fastighet eller del därav, varav bildats särskilt skifteslag
eller som sammanförts med annat tidigare befintligt skifteslag eller del av
sådant.
7 §•
Innehåller utlåtande, att tillstånd till skifte vägras, skall utlåtandet, för den
händelse två eller flera delägare finnas, innefatta yttrande, huruvida de uppkomna
kostnaderna å förrättningen, i den mån de icke gäldas av allmänna
medel, skola stanna å sökanden till skiftet eller i vad mån de skola fördelas
även å andra delägare i skifteslaget.
8 §•
Skall utlåtande ej enligt bestämmelserna i 4 § första stycket underställas
ägodelningsrättens prövning och varder det ej heller på grund av delägares
yrkande eller förrättningsmännens beslut sådan prövning underställt, skall vid
utlåtandet förbliva.
Vad sålunda stadgats skall dock ej utgöra hinder mot att på grund av
förändrade äganderättsförhållanden eller andra särskilda omständigheter avvikelse
göres från vad utlåtande innehåller om utläggande av delägares andelar
i gemensam ägolott; skolande vad nu sagts äga motsvarande tillämpning
beträffande av ägodelningsrätten rörande sådan fråga meddelat beslut.
Genom vad i första stycket sägs göres icke inskränkning i den prövning,
som enligt denna lag åligger ägodelningsdomaren och ägodelningsrätten vid
handläggning av fråga om meddelande av fastställelse å laga skifte.
22
Riksdagens skrivelse Nr 331.
5 KAP.
Om inskränkning i rätten att nyttja skifteslagets ägor under laga skifte.
1 §•
Efter verkställd gradering av de ägor, som skola skiftas, och intill dess
de nya lotterna tillträtts, vare det delägare förbjudet att bortföra matjord
eller genom vanhävd försämra jorden.
2 §•
Har i utlåtande, varom i 4 kap. sägs, tillstånd till skifte meddelats, skall
i den ordning, varom i 18 kap. stadgas, ofördröjligen bestämmas, huru skog
eller torvmosse inom skifteslaget må nyttjas under skiftet.
Skall utlåtande underställas ägodelningsrättens prövning, må, ändå att tillstånd
till skiftet vägrats, frågan upptagas till behandling, där i yrkande därom
enar sig minst en fjärdedel av antalet närvarande delägare.
Varder efter underställning av utlåtande, enligt vilket tillstånd till skifte
vägrats, genom domstols beslut avgjort, att skifte skall äga rum, och har ej
jämlikt nästföregående stycke beslut i frågan redan kommit till stånd, skall
bestämmande, varom ovan är sagt, ofördröjligen ske.
Bestämmelser, som meddelas i här avsedd fråga, må icke strida mot vad
i lag eller särskild författning finnes föreskrivet angående skogens vård och
må ej innefatta medgivande till nyttjande av torvmosse till avsalu annat än
i den mån sådant kan ske utan någon delägares förfång. Kommer laga
skifte till stånd, upphöre bestämmelserna att gälla, då de nya lotterna tillträtts,
där ej vad i 7 § stadgas annat föranleder. Varder på grund av
domstols beslut eller eljest avgjort, att skiftet icke skall äga rum, upphöre
bestämmelserna omedelbart att gälla.
3 §•
Från det laga skifte blivit börjat och intill dess antingen utlåtande avgivits,
varigenom tillstånd till skiftet vägrats, eller ock bestämmelser enligt 2
§ meddelats, må avverkning av samfälld skog inom skifteslaget icke ske och
må i övrigt skog och torvmosse nyttjas allenast till husbehov.
Varder utlåtande, varigenom tillstånd till skifte vägrats, av domstol upphävt,
och hava ej enligt 2 § andra stycket bestämmelser angående nyttjandet
av skog och torvmosse kommit till stånd, skall vad i avseende härå
ovan i denna paragraf stadgas äga tillämpning från det domstolens beslut
meddelades.
4 §.
Sedan vid delning av samfälld skogsmark skogen å viss vid skiftet utlagd
ägolott undergått uppskattning för ifrågakommande likvid mellan delägarna,
Riksdagens skrivelse Nr 331.
23
må den ej nyttjas av annan delägare än den, för vilken ägolotten utlagts.
Vid skifte av förut i laga ordning eller sämjevis delad skogsmark skall vad
efter det skogsuppskattningen ägt rum av delägare avverkas å område, som
tillagts annan delägare, vid likviden påföras den delägare, som nyttjat
skogen; vill delägare verkställa avverkning, varom nu är sagt, skall han,
innan avverkningen företages, därom underrätta den delägare, vilken området
tillagts, med angivande tillika av den tid, då avverkningen är avsedd
att äga rum.
Har jämlikt 14 kap. 9 § bestämts, att ersättning skall utgå i skogsförnödenheter,
må den delägare, som nyttjar skogen till viss vid skiftet utlagd
ägolott, ej å ägolotten verkställa avverkning i den utsträckning att möjligheten
att ur den å ägolotten befintliga skogstillgång uttaga sådan ersättning äventyras.
Vad i denna paragraf stadgas i fråga om avverkning av skog skall äga
motsvarande tillämpning beträffande nyttjande av torvmosse.
5 §•
Överträder delägare vad enligt detta kapitel lagligen beslutas eller eljest
skall lända till efterrättelse i fråga om nyttjande av skifteslagets ägor, skall
sådant anses såsom missbruk av rätt i samfälld skog och mark.
6 §.
Är all skifteslagets jord i en ägares hand, skall vad i detta kapitel stadgas
icke äga tillämpning.
7 §•
Där med bestämmande av ersättning, varom i 14 kap. 6 och 8 §§ förmärs,
skall anstå till dess skiftet i övrigt blivit genom laga kraft ägande beslut
fastställt, skall vad i detta kapitel finnes stadgat eller enligt kapitlet lagligen
beslutas rörande nyttjande av skifteslagets ägor i tillämpliga delar
gälla intill dess förrättning för berörda ändamål blivit fastställd eller, där
talan mot beslutet om fastställelse må föras, beslutet vunnit laga kraft eller
däremot förd talan ogillats.
6 KAP.
Om upprättande av ägokarta.
1 §•
Finnes över ägor, som skola skiftas, karta i sådan skala och av sådan
beskaffenhet, att det skäligen kan ifrågakomma att använda den vid skiftet,
och yrkar någon delägare, att kartan skall användas, då skall den i delägarnas
närvaro jämföras med marken. Befinnes därvid kartan riktig och fullständig,
eller äro befintliga fel och brister icke större än att genom deras
avhjälpande kartan erhåller för skiftets verkställande erforderlig tillförlitlig
-
24
Riksdagens skrivelse Nr 331.
het och fullständighet, och varder kostnaden härför samt för kopiering, där
sådan tarvas, avsevärt mindre än som erfordras för ny kartas upprättande
efter fullständig mätning, då skall kartan efter vidtagande av nödiga rättelser
användas vid skiftet. I annan händelse, likasom då karta över ägorna
icke finnes, skall fullständig mätning verkställas och ny karta upprättas.
2 §•
Fråga, huruvida fullständig mätning skall företagas och ny karta upprättas,
avgöres av lantmätaren. Anser han sådan erforderlig, uppgive för
delägarna skälen därtill och anteckne dem fullständigt i protokollet jämte
delägarnas yttranden därom; anmärke ock, i vilken skala han finner kartan
böra upprättas. Är någon delägare missnöjd med lantmätarens beslut,
anmäle det genast till lantmätaren, vilken har att ofördröjligen insända protokollet
och, där karta finnes, jämväl denna till lantmäteristyrelsen. Över
dess beslut må klagan ej föras.
Missnöjesanmälan föranlede ej inställande av beslutad mätning, där sådan
påyrkas av en eller flera delägare. Finner lantmäteristyrelsen fullständig
mätning icke erforderlig, eller beslutar styrelsen annan skala, skall kostnaden
för vidtagna åtgärder, i den mån de varda onyttiga, gäldas av delägare,
som påyrkat mätningen.
3 §•
Om närmare föreskrifter angående ägomätning och kartläggning äge Konungen
förordna.
7 KAP.
Om bestämmande av gränserna kring skifteslagets ägor.
1 §■
För bestämmande av rågångarna kring skifteslagets ägor skall sammanträde
hållas med rågrannarna å ömse sidor. Angående kungörelse om sådant
sammanträde samt kallelse därtill äge vad i 3 kap. 1 och 2 §§ stadgas
motsvarande tillämpning. Kungörelse och kallelse, varom nu sagts, skola innehålla
anmaning att vid sammanträdet förete tillgängliga kartor och handlingar,
som kunna lända till upplysning i rågångsfrågan. Hava kungörelse
och kallelse sålunda försiggått, skall förrättning verkställas utan hinder av
sakägares utevaro.
2 §•
Är rågång i laga ordning bestämd, undersöke förrättningsmännen dess
sträckning på marken under jämförelse med tillgängliga kartor och handlingar.
Finnes därvid rågångens rätta sträckning på marken tydligt utmärkt, och
förklaras rågången av samtliga närvarande rågrannar ostridig, eller befinnes be
-
25
Riksdagens skrivelse Nr 331.
träffande rågången framställd anmärkning uppenbarligen sakna fog, varom i
sådant fall besked bör av förrättningsmännen meddelas, erfordras ej vidare
åtgärd i fråga om samma rågång än att lantmätaren, innan han avslutar
förrättningen, behörigen iståndsätter förfallna råmärken samt utsätter nya
sådana märken, där det finnes nödigt.
Angående sådan undersökning, varom nu sagts, skall lantmätaren i protokollet
fullständigt anteckna vad i ärendet åtgjorts och därvid särskilt angiva
grunderna för att rågång ansetts i laga ordning bestämd, vilka råmärken iakttagits
samt deras läge och beskaffenhet, huruvida rågrannarna godkänt de
iakttagna råmärkena, samt vilka råmärken iståndsatts eller utsatts.
Finnes ej tillförlitlig karta över rågång, skall sådan upprättas.
3 §•
Finnes vid sådan undersökning, varom i 2 § sägs, att rågången på marken
icke hävdas i överensstämmelse med tillgängliga kartor och handlingar, eller
råder osäkerhet angående rågångens rätta sträckning, då skall lantmätaren
avfatta å karta och i protokollet beskriva skiljaktighet, som förefinnes mellan
rågången på marken och dess sträckning enligt tillgängliga kartor och handlingar,
befintlig otydlighet i fråga om rågången samt alla godkända och stridiga
råmärken och deras läge och beskaffenhet ävensom i protokollet anteckna
vad angående de stridiga råmärkena blivit anfört. Sedan detta skett,
söke förrättningsmännen åvägabringa förening mellan närvarande rågrannar
angående rågångens sträckning i överensstämmelse med någon av de sålunda
upptagna och beskrivna linjerna eller med en linje med huvudsaklig sträckning
mellan dessa. Innan förening undertecknas, utstake lantmätaren, där så
erfordras, den antagna rågången. Kan ej förening träffas, pröve förrättningsmännen
rågångens rätta sträckning och give beslut härom samt utstake i
överensstämmelse därmed lantmätaren rågången, där så erfordras. Lantmätaren
utmärke tillika å karta rågången sådan den genom förening eller beslut
blivit bestämd.
4 §.
Finnes ej i laga ordning bestämd rågång, undersöke förrättningsmännen med
ledning av märken, som av ålder ansetts utvisa gränsen, och den utredning,
som i övrigt kan åvägabringas, huru rågången sträcker sig. År rågångens
sträckning mellan samtliga närvarande rågrannar ostridig, upprätte lantmätaren
karta över rågången och anteckne i protokollet alla iakttagna märken
samt deras läge och beskaffenhet; utstake ock lantmätaren, där så erfordras,
rågången och läte därefter rågrannarna godkänna rågången genom förening.
Lag samma vare, där tvist om rågångens rätta sträckning yppats, men tvisten
bilagts. Har tvist, varom nu är sagt, uppkommit, och kan förening ej träffas,
vare lag, som i 3 § näst sista punkten sägs, och utmärke lantmätaren å
karta rågången, sådan den genom förrättningsmännens beslut bestämts.
26
Riksdagens skrivelse Nr 331.
5 §■
I fall, varom i 3 och 4 §§ sägs, åligge lantmätaren, där ej förening beträffande
rågångens sträckning kommit till stånd, att inom femton dagar från
det sammanträde, å vilket beslut i rågångsfrågan meddelats, utgiva eller med
posten översända ett exemplar av kartan och protokollet över förrättningen
till den av rågrannarna, som av dessa eller, där de ej åsämjas, av lantmätaren
utses att mottaga berörda handlingar.
6 §•
Sedan rågången blivit slutligen bestämd, skall lantmätaren å marken utmärka
samma rågång på tydligt och varaktigt sätt.
Om närmare föreskrifter huru råmärken skola vara beskaffade och rågångar
utmärkas äge Konungen förordna.
7 §•
Vad nu är stadgat om rågångar gälle i tillämpliga delar jämväl om gränser,
som tillkommit vid skifte, klyvning, ägostyckning, avsöndring och avstyckning,
ävensom om andra fastighetsgränser.
8 KAP.
Om ägoutbyte.
1 §•
Går rågång eller annan gräns kring område, som skall skiftas, i bukter
eller brytningar, och kan den genom utbyte av ägor erhålla lämpligare sträckning
och bekvämare ägoanordning därigenom vinnas, då skall sådant ägoutbyte
utan hinder av att därigenom rubbning sker i lantmäteriförrättning,
som fastställts eller eljest är lagligen gällande, verkställas i så stor omfattning,
som är nödigt och utan förfång för delägare å någondera sidan kan ske.
Hör till fastighet inom skifteslaget äga inom annat skifteslags rågång, eller
ligger inom skifteslaget äga hörande till fastighet inom annat skifteslag, eller
har delägare i skifteslag andel i äga inom annat skifteslag, vilken undantagits
för gemensamt behov, och kan ägoutbyte verkställas till fördel för endera
sidan och utan förfång för den andra, skall sådant utbyte ske.
Prövas ägoutbyte böra verkställas för ändamål, varom i 1 kap. 6 § tredje
stycket, 9 § andra stycket sista punkten eller 16 § förmäles, må, utan hinder
av att därigenom rubbning sker i lantmäteriförrättning, varom i första stycket
sägs, sådant ägoutbyte äga rum, därest det kan ske utan någon delägares
förfång.
Ägoutbyte må äga rum jämväl på det sätt att vederlag för äga, som lägges
från ett skifteslag till annat, tages från ett tredje skifteslag, samt gottgörelse
beredes detta av jord hörande till det skifteslag, till vilket förstnämnda
äga lägges.
27
Riksdagens skrivelse Nr 331.
Ägoutbyte må verkställas utan hinder därav att det innebär överflyttande
av en fastighets hela ägovälde.
Fråga om ägoutbyte skall behandlas å sammanträde med delägarna å ömse
sidor. Angående kungörelse om sådant sammanträde samt kallelse därtill äge
vad i 3 kap. 1 och 2 §§ stadgas motsvarande tillämpning.
2 §•
De ägor, som jämlikt 1 § utbytas mot varandra, skola vara av lika uppskattningsinnehåll
enligt gradering, verkställd på sätt i 11 kap. sägs.
Uppgår skillnaden i uppskattningsinnehåll emellan ägor, som finnas lämpligen
böra utbytas mot varandra, till högst två procent av uppskattningsinnehållet
av fastighet eller för flera ägolotter samfällt område, varifrån ägovidd
med det högre uppskattningsinnehållet är avsedd att tagas, må ägorna dock
utbytas mot varandra och vederlag för vad å ena sidan brister lämnas i penningar,
där det prövas kunna ske utan någon delägares förfång.
I fråga om bestämmande av penningersättning, varom nu är sagt, skall
vad i 11 kap. 2 § andra stycket stadgas i tillämplig del gälla.
3 §•
Frångår jord genom ägoutbyte vissa ägolotter i redan skiftat skifteslag,
skall den jord, som lämnas i vederlag, fördelas i sammanhang med ägoutbytet.
Kan vederlagsjord ej i bekväm ägoanordning tilläggas ägolott, som fränträtt
jord vid ägoutbytet, må den läggas till andra ägolotter inom skifteslaget
mot vederlag genom jämkning av ägolotterna. Om sådan jämkning skall vad
i 1 kap. 18 § andra stycket sägs om ersättning i penningar i där avsedda
fall äga motsvarande tillämpning.
4 §.
Kan vid laga skifte bekvämare ägoanordning vinnas genom utbyte av ägor
i andra fall än de, som omförmälas i 1 §, och träffa samtliga delägare å
ömse sidor därom förening, eller äro de ägor, vilkas utbytande ifrågasättes,
i en ägares hand, då må sådant utbyte på sätt i nämnda paragraf sägs äga
rum, där de till utbyte ifrågasatta ägorna hava väsentligen lika uppskattningsinnehåll.
Hör äga, som sådant utbyte avser, till fastighet, som på grund av inteckning
eller eljest häftar för fordran eller annan rättighet, må utbytet icke ske
med mindre innehavare av sådan fordran eller rättighet lämnar medgivande
därtill eller det är uppenbart, att utbytet icke kan lända honom till skada.
5 §.
Vid ägoutbyte gälle i tillämpliga delar vad som stadgas i 14 och 15 kap.
av denna lag.
28
Riksdagens skrivelse Nr 331.
6 §■
Område, som ingår i tomtindelning, må ej ingå i ägoutbyte enligt denna
lag i vidare mån än såvitt tomtindelningens genomförande därigenom befrämjas.
7 §.
Uppstår fråga om utbyte av ägor, som höra till skilda socknar eller andra
förvaltningsområden, och är någon av ägorna bebyggd, eller innebär ägoutbytet
överflyttande av en fastighets hela ägovälde från ett förvaltningsområde
till annat sådant område, åligge det lantmätaren att därom göra anmälan
hos Konungens befallningshavande i länet, som har att underställa Konungens
prövning, huruvida och under vilka villkor utbytet må äga rum; och vare
frågan om ägoutbytet vilande till dess Konungen meddelat beslut i ärendet.
9 KAP.
Om delningsgrund.
1 §■
Oskiftad jord skall, i den mån ej vad nedan i denna paragraf eller 3 §
stadgas annat föranleder, vid skifte fördelas efter det andelstal, som tillkommer
envar delägare.
Utgöres skifteslaget av två eller flera jordeboksenheter, skall, såvitt angår
förhållandet mellan dessa enheter inbördes, vad enligt särskild föreskrift för
orten eller sedvänja i orten användes såsom jämförelsegrund för delaktighet
i by eller, där sådan jämförelsegrund ej finnes, oförmedlade mantalet utgöra
delningsgrund.
Har i fråga om område, som vid lantmäteriförrättning undantagits för delägarnas
gemensamma behov eller eljest lämnats oskiftat, vid sådan förrättning
viss grund blivit bestämd för delaktighet i området, lände vid skifte av området
den grund till efterrättelse.
2 §■
Har jord, som skall skiftas, förut delats genom lantmäteriförrättning, som
fastställts eller eljest är lagligen gällande, skall, såvitt angår förhållandet
mellan de vid den föregående delningen utlagda ägolotterna, innehavet enligt
samma delning utgöra delningsgrund och förty varje sådan lott tilldelas vad
enligt uppskattning svarar mot de ägor, som vid den förra delningen tilllagts
ägolotten. Var den äldre delningen tegskifte, skall vad nu är sagt gälla
allenast i den mån ej sådant stadgande om delningsgrund, som beträffande
förhållandet mellan olika jordeboksenheter må vara för viss landsort meddelat,
annat föranleder.
29
Riksdagens skrivelse Nr 331.
Där i skifteslag, som skall delas, viss jord av delägare innehaves på
grund av dom eller avsöndring eller såsom odaläga, skall delägaren vid
skiftet erhålla vad enligt uppskattning svarar mot nämnda jord.
Lag samma vare, där flera delägare innehava var sina till läge och gränser
bestämda ägor inom område, för vilket viss jämförelsegrund till utmärkande
av olika innehavares delaktighet däri ej är känd, så ock där ägolott
vid skiftet utlägges för delägare, vars jordinnehav är grundat på handling,
som med hänsyn till sin avfattning och övriga omständigheter bör så förstås,
att ägor inom vissa gränser upplåtits, även om visst hemmantal eller
annat skattetal tillika angivits eller åsatts.
Att utläggande av ägolott på grund av handling, varom nyss är sagt, må
ske allenast under viss förutsättning, därom är i 13 kap. 11 § sista stycket
stadgat.
3 §•
Ingå i skifte ägor, vilka innehavas av delägare på grund av sämjedelning,
som kommit till stånd innan denna lag trätt i kraft, då vare, där antingen
enligt särskild föreskrift för orten eller sedvänja i orten innehavet utgör
delningsgrund eller ock närvarande delägare träffa förening att antaga innehavet
till delningsgrund, delägaren berättigad att vid skiftet erhålla vad enligt
uppskattning svarar mot de ägor, han innehar, dock under förutsättning
att vid tiden för sämjedelningen hinder icke enligt för orten gällande särskilda
bestämmelser förelegat för ägornas avskiljande genom ägostyckning eller
jordavsöndring.
4 §.
Finnes för lägenhet ej visst andelstal, och skall ej på grund av vad förut
i detta kapitel stadgats innehavet utgöra delningsgrund för lägenheten, skola
förrättningsmännen bestämma delningsgrund för lägenheten efter vad som
prövas motsvara den rätt, lägenheten tillkommer i skifteslagets ägor.
5 §•
Vid delning av sådant skifteslag, som enligt 1 kap. 4 § bildats genom
sammanförande av två eller flera skifteslag eller områden av olika skifteslag,
galle innehavet såsom delningsgrund, såvitt angår förhållandet mellan
de skifteslag eller områden inbördes, varav bildats det skifteslag, som skall
delas.
6 §■
Har, innan denna lag trätt i kraft, delägare av oskifto i kärr, mosse eller
annan oländig mark med tillstånd av övriga delägare gjort odling, äge han,
ändå att tillgång till sådan mark till fullt belopp efter delningsgrunden ej
finnes för övriga delägare, behålla den sålunda uppodlade marken eller, där
denna ej kan tilläggas honom utan att oreda i skiftet uppkommer, njuta
fullt vederlag i annan jord.
30
Riksdagens skrivelse Nr 331.
Har någon eljest efter erhållet lov eller utan någon delägares bestridande
uppodlat oskiftad mark, gånge den lika med annan oskiftad mark in i skiftet;
njute dock innehavaren ersättning för odlingen på sätt i 14 kap. stadgas.
Är odlingen så gammal, att underrättelse saknas om huru den tillkommit,
vare det att anse som om odlingen tillkommit me d veterligt lov.
7 §■
I vederlag för sådan rättighet till skogsfång, mulbete, fiske, torv- eller
grustäkt eller dylikt, som omförmäles i 1 kap. 21 §, skall av den fastighet,
som besväras av dylikt servitut, utbrytas eller avsättas så stort område,
som med hänsyn till omfattningen av den servitutberättigades och fastighetsägarens
rätt att förfoga över den naturtillgång rättigheten avser, efter
prövning i varje särskilt fall finnes svara emot den förmån rättigheten
innebär.
Där för visst fall särskild grund för beräkningen är bestämd, lände den
till efterrättelse.
Kan förening träfas mellan sakägarna om storleken av vederlagsjorden,
lände sådan förening till efterrättelse, därest det finnes uppenbart, att rätt,
som tillkommer innehavare av fordran, varför säkerhet åtnjutes på grund av
inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, icke äventyras genom föreningen.
8 §•
Avgärda by njute vid skifte av mark, däri den med bolbyn äger del, efter
delningsgrunden hälften mindre än bolbyn.
10 KAP.
Om undantag av mark från skifte samt om bildande av servitut vid
skifte.
1 §■
Utmål till erforderliga vägar och avloppsdiken samt, där så tarvas, tjänliga
ställen till hämtning av sten, sand, lera, grus, torv och vatten ävensom
för vattning av kreatur skola undantagas av oskifto, i den mån behovet ej
tillgodoses på sätt i 9 § sägs.
Vägar och diken skola framdragas där markens beskaffenhet och lutningsförhållanden
göra det lämpligast och om möjligt läggas i gränser mellan
ägolotter.
2 §.
Om hinder för lämplig och redig skiftesläggning icke därigenom föror
sakas,
må ock mark för tillgodoseende av annat för delägarna gemensamt
behov än i 1 § sägs samt väg till denna mark undantagas av oskifto, i den
Riksdagens skrivelse Nr 331.
31
mån behovet ej tillgodoses på sätt i 9 § omförmäles. Under enahanda villkor
må för vissa delägares räkning dylikt undantag göras mot avräkning å dessa
delägares ägolotter.
3 §■
Finnes inom skifteslaget samfällt strömfall, skall det med nödigt utmål
undantagas för gemensam räkning, där det kan ske utan någon delägares
förfång. Annat vattentäckt område, som är för delägarna samfällt, må ock
avsättas såsom för dem gemensamt, där sådant prövas för delägarna i allmänhet
medföra nytta och kunna ske utan förfång för någon av dem.
4 §.
Innehar delägare på grund av laga delning eller enligt sämjedelning, som
skett innan denna lag trätt i kraft, strömfall, fiske, torvmosse, stenbrott eller
annan sådan särskild lägenhet, som icke utgör fastighet för sig, och kan ej
utan olägenhet för skiftet hans ägolott så anordnas, att lägenheten faller
inom ägolottens område, vare sådan delägare, där utbyte av lägenheten mot
annan äga av likartat slag icke lämpligen kan ske, berättigad att behålla
lägenheten ävensom att såsom särskilt undantag mot avräkning å ägolotten
erhålla nödigt utmål och väg därtill. Är fråga om annan särskild lägenhet
än strömfall, tillkomme dock innehavaren den rätt nu sagts allenast om åtgärd
för lägenhetens tillgodogörande av honom vidtagits.
5 §•
Ingår i skifteslaget skogbärande eller till skogsbörd företrädesvis tjänlig
mark, må, efter ty här nedan sägs, vid skiftet bestämmas, att nämnda mark
eller viss del därav skall avsättas till gemensamhetsskog för att till delägarnas
gemensamma nytta förvaltas i enlighet med vad därom är särskilt
stadgat.
1. Är skogsmark samfälld, skola förrättningsmännen tillse, om och i vilken
omfattning bildande av gemensamhetsskog därav bör äga rum. Sådan
skog må icke bildas, där skifte av skogsmarken prövas för delägarna i allmänhet
medföra övervägande nytta samt kunna ske utan någon delägares
förfång. Ej heller må mot delägares bestridande gemensamhetsskog bildas,
där skogsmarken kan så fördelas, att samtliga ägolotter, som däri äga
del, erhålla formliga, välbelägna och för skötseln av skogen förmånligt anordnade
skiften. I andra fall skall gemensamhetsskog bildas, dock att där
så beskaffade skiften, som nyss sagts, prövas kunna anordnas för viss eller
vissa ägolotter, utbrytning av de å dessa ägolotter belöpande andelar icke
må vägras, så framt sådan utbrytning finnes kunna ske utan någon delägares
förfång. Vid bildande av gemensamhetsskog skall jämväl iakttagas, att
anslag av husbehovsskog utlägges för ägolott, som ej därförutan äger erforderlig
tillgång till dylik skog, ävensom att sådana inom skogsmarken befint
-
32
Riksdagens skrivelse Nr 331.
liga områden, vilka på grund av läge, omfång och beskaffenhet lämpa sig
för odling, undantagas såsom inrösningsjord enligt vad i 11 kap. 1 § stadgas.
Vad om samfälld skogsmark nu sagts skall gälla jämväl om oskiftad skogsmark,
som undergått sämjedelning efter det denna lag trätt i kraft.
Det utlåtande, som förrättningsmännen jämlikt 4 kap. 3 § hava att avgiva,
skall, där bildande av gemensamhetsskog oberoende av delägares beslut
kan komma i fråga, innefatta yttrande därutinnan. Kan erforderlig utredning
förebringas först i samband med skiftesläggningen, må dock frågan anstå
och särskilt utlåtande däri meddelas. Prövas därvid dylik skog böra bildas,
skall utlåtandet, så fort lämpligen ske kan, underställas ägodelningsrättens
prövning; i annat fall äge vad i 4 kap. 4 § andra stycket stadgas motsvarande
tillämpning.
2. Oavsett huruvida skogsmark är samfälld eller delad, vare det de delägare,
vilka önska, att den å deras ägolotter belöpande skogsmarken eller
viss del därav skall avsättas till gemensamhetsskog, obetaget att med laga
verkan därom träffa förening; dock att, där fråga är om samfälld eller efter
denna lags ikraftträdande sämjedelad skogsmark, sådan förening icke må
komma till stånd innan det blivit avgjort, att den ifrågavarande skogsmarken
icke skall i den ordning, varom under 1 sägs, avsättas till eller ingå
gemensamhetsskog.
6 §•
I gemensamhetsskog skall envar delägare hava andel efter ty han avstått
mark till gemensamhetsskogen.
Avsättes för bildande av gemensamhetsskog mark, som är föremål för
servitut, skogs avverkningsrätt eller annan nyttjanderätt, och är sådan rättighet
upplåten allenast från viss eller vissa av de ägolotter, från vilka mark avståtts
till gemensamhetsskogen, då skall, där sådant finnes nödigt, i sammanhang
med avsättandet av mark till gemensamhetsskogen bestämmas visst område av
skogen, å vilket rättigheten må utövas; och lände rättigheten, så länge den
består, till inskränkning i delaktigheten i gemensamhetsskogen för ägare av
lott, från vilken rättigheten upplåtits. Sedan rättigheten upphört, äge delägarna
verkställa den vidräkning i avseende å skogen, som av omständigheterna
påkallas.
7 §•
Vid skifte av vattentäckt område må fisket, där det ej förut delats, undantagas
såsom för delägarna gemensamt, där sådant prövas för delägarna i
allmänhet medföra övervägande nytta och kunna ske utan någon delägares
förfång.
8 §•
Äga, som på grund av beskaffenhet eller läge icke kan med erforderlig
säkerhet uppskattas i jämförelse med skifteslagets övriga ägor, eller vars
värde är så lågt, att kostnaderna för dess skiftande finnas icke stå i skäligt
Riksdagens skrivelse Nr skl. 33
förhållande till värdet, mä uteslutas från delningen, där det prövas lända till
väsentlig fördel för delägarna samt icke hindra lämpligt och redigt skifte.
9 §.
Å ägolott må till förmån för annan sådan lott läggas besvär eller last,
såsom angående väg, vattenställe, vattens ledning eller uppdämning, ledning
för överförande av kraft, hämtning av sten, sand eller vatten, torv-,
ler-, grus- eller tångtäkt, flottning, landningsplats för båtar, utrymme för
torkning av sjöfoder och fiskredskap eller dylikt, dock allenast i den mån
servitutet avser ett behov, som måste tillgodoses för att skiftet skall kunna
utföras utan delägares förfång och sådant tillgodoseende ej sker genom
undantag av mark på sätt i 1 och 2 §§ sägs, samt servitutet ej heller länder
till avsevärt men för den fastighet, varå det lägges.
I protokollet över förrättningen samt, i den mån så lämpligen kan ske,
jämväl å kartan till förrättningen skall angivas område för servituts utövande.
10 §.
Undantages vid laga skifte utmål för anläggning av nya vägar för skiftesdelägarnas
behov eller för omläggning eller förbättring av redan befintliga
vägar, skall tid bestämmas, inom vilken vägarbetet skall vara utfört.
I kostnaden för detta arbete skola samtliga skiftesdelägarna deltaga efter
ty de vid skiftet ägolott njutit, där ej annorlunda bestämmes. Där delägare
det äskar, åligger det förrättningsmännen att efter undersökning å marken
upprätta plan och kostnadsförslag för vägbyggnaden samt mellan delägarna
fördela kostnaderna för vägarnas byggande.
Ifrågasättes att andra än skiftesdelägarna skola deltaga i byggande av
väg, varom här är fråga, då skall den väg icke upptagas i planen och
kostnadsförslaget. I den kostnad, som vid förrättning enligt lagen om enskilda
vägar på landet kan komma att påföras delägare i skifteslaget för
byggande av sådan väg, skola samtliga skiftesdelägare taga del efter ty
i första stycket sägs.
Där vid skifte utmål för avloppsdike undantages, åligger det förrättningsmännen
att företaga avvägning och undersökning för utrönande av lämpligaste
sträckningen för sådant dike ävensom, där dikningsföretag ej prövas
vara av sådan beskaffenhet, att annan än skiftesdelägare därav beröres,
att, om delägare det äskar, upprätta plan och kostnadsförslag för dikningsarbetets
utförande.
11 §•
Om undantag från skifte av mark, som upptager fornlämning, är särskilt
stadgat.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 sand. (Nr 331.)
3
34
Riksdagens skrivelse Nr 331.
11 KAP.
Om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord räknas och om ägors
gradering.
1 §■
Såsom inrösningsjord räknas duglig åker och äng ävensom därtill odlingsbar
mark av beskaffenhet, läge och omfång att med hänsyn till dessa och
i övrigt föreliggande förhållanden dess odlande anses kunna ske med fördel;
all annan mark räknas såsom avrösningsjord.
2 §•
Innan lotternas läge bestämmes, skall verkställas gradering av skifteslagets
ägor.
Härvid skola förrättningsmännen besiktiga och undersöka marken samt
åsätta varje ägostycke visst gradtal, allt efter de särskilda ägostyckenas olika
godhet. Gradtalen skola så bestämmas, att genom deras åsättande en bestämd
och tillförlitlig grund vinnes, enligt vilken till godheten olika ägor kunna
med varandra jämföras och genom en därefter lämpad tillökning i areal för
sämre jord gå i utbyte. Vid gradtals åsättande må hänsyn icke tagas till tillfälliga
omständigheter utan allenast till ägornas förhandenvarande naturliga
beskaffenhet ur jordbrukssynpunkt och den behållna avkastning, som på grund
härav med ändamålsenlig skötsel och, vad odlingsmarken angår, efter dess
uppodling under vanliga förhållanden kan påräknas. Graderingen skall verkställas
för alla ägor i ett sammanhang eller särskilt för inrösnings- och särskilt
för avrösningsjorden, allt efter som i varje fall befinnes lämpligast. Där
graderingen verkställes särskilt för inrösnings- och särskilt för avrösningsjorden,
bör, där så prövas erforderligt, bestämmas ett jämförelsetal, angivande inbördes
förhållandet emellan uppskattad enhet av inrösnings- och avrösningsjorden.
Tillika bör uppskattad enhet av jorden eller, där inrösnings- och avrösningsjorden
graderats var för sig, sådan enhet av såväl inrösnings- som
avrösningsjorden åsättas värde i penningar, beräknat enligt den vid gradtalets
bestämmande tillämpade grund.
Hava skifteslagets samtliga ägor högre värde i något av de avseenden, varom
i 3 § förmäles, än ur jordbrukssynpunkt, skall graderingen ske med hänsyn
till sådant värde, och skall, där så skett, i protokollet meddelas upplysning
härom.
Vattentäckt område skall graderas efter den nytta, som kan dragas av
grunden och vattnet.
Med avseende å mark, som uteslutits från delningen eller förklarats ej
skola ingå i skiftet eller undantagits för gemensamt ändamål, vare gradering
ej erforderlig i vidare mån än som kräves för skiftets riktiga verkställande.
Riksdagens skrivelse Nr 3S1.
35
3 §•
Lämpar sig äga till byggnads- eller upplagsplats; eller kan den nyttjas till
torvtäkt, sten- eller mineralbrott, som icke är föremål för inmutning, gruseller
lertäkt eller annat, som icke har samband med ägans tjänlighet för jordbruk,
och är det värde, ägan i sådant avseende har, högre än ägans värde
ur den synpunkt, som varit bestämmande vid graderingen, skall, där ej
överenskommelse kan träffas, det överskjutande värdet särskilt uppskattas i
penningar för ändamål, varom i 14 kap. 11 § sägs.
4 §.
Det åligger lantmätaren att under fortgången av de åtgärder, som omförmälas
i 1—3 §§, underrätta delägarna om innebörden av de vidtagna åtgärderna.
5 §•
Äro ägor, som skola skiftas, graderade vid förut verkställd lantmäteriförrättning,
och yrkar någon delägare, att den gradering skall följas vid skiftet,
pröve förrättningsmännen, om samma gradering är av den beskaffenhet att
den kan oförändrad eller efter vissa rättelser användas vid förrättningen.
6 §•
Sedan gradering av ägorna blivit verkställd, upprätte lantmätaren ägobeskrivning,
omfattande alla å kartan upptagna ägofigurer.
7 §•
Sedan ägobeskrivning upprättats i de delar, som icke bero på arealuträkning,
skall lantmätaren å sammanträde med delägarna anmäla beskrivningen
och hålla den för dem tillgänglig ävensom rörande innehållet i beskrivningen
lämna de upplysningar, som av delägare påkallas.
B §■
Närmare föreskrifter om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord bör räknas,
om ägors gradering och uppskattning samt om ägobeskrivning meddelas
av Konungen.
12 KAP.
Om hävdeförteckning.
1 §•
Hävda delägare vissa ägor, skall lantmätaren upprätta hävdeförteckning,
i vilken upptagas dels för varje delägare och för var ägolott denne innehar
de därunder hävdade ägofigurer dels ock särskilt de ägofigurer, som
hävdas av två eller flera delägare gemensamt eller av skifteslaget samfällt.
36 Riksdagens skrivelse Nr 331.
Kan ej utredas, vilken delägare hävdar viss äga, förfares efter ty i 3 kap.
12 § är stadgat.
I hävdeförteckningen skola angivas jämväl servitut, varom upplysning
vunnits, ävensom inom skifteslaget förefintliga, för viss tid eller för livstid
avsöndrade lägenheter.
Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren tillgängliga handlingar och övriga
uppgifter, som erfordras för hävdeförteckningens upprättande.
Lantmätaren skall å sammanträde föredraga hävdeförteckningen för delägarna
och föra till protokollet de anmärkningar, som framställas mot förteckningen.
Förteckningen bör av delägarna underskrivas. Vägrar delägare sin underskrift,
skall sådant ävensom skälet till vägran, där det uppgivits eller eljest
kunnat utrönas, i protokollet anmärkas.
Närmare föreskrifter angående hävdeförteckning meddelas av Konungen.
13 KAP.
Om skiftesläggning och utflyttning.
1 §•
Till efterrättelse vid skiftesläggningen skall lantmätaren i överensstämmelse
med av lantmäteristyrelsen meddelade närmare föreskrifter upprätta en tilldelningslängd,
däri upptagas utom de uppgifter, som för särskilda fall erfordras,
uppskattningsinnehållet av skifteslagets samtliga ägor, vilka undergått gradering,
i den mån gradering ägt rum av ägor, som skola undantagas för gemensamt
eller enskilt behov, uppskattningsinnehållet av nämnda ägor ävensom sättet
för deras avräknande,
den eller de delningsgrunder, som skola tillämpas vid skiftet, och, där
olika delningsgrunder skola följas, uppgift å det ägobelopp, som skall fördelas
efter envar av dem, samt
för varje ägolott uppgift å det ägobelopp, som efter delningsgrund tillkommer
ägolotten.
2 §•
Till varje ägolott skall genom skiftet läggas det ägobelopp, som tillkommer
samma ägolott.
Finnes det för lämplig skiftesläggning av synnerlig vikt att till ägolott
lägges visst av fastighets- eller andra ägogränser, vägar, större diken eller
varaktiga naturliga skillnader begränsat område, må dock, utan hinder därav
att detta område ensamt eller tillsammans med andra till ifrågavarande ägolott
vid skiftet lagda ägor icke jämnt svarar mot vad den enligt delningsgrund
Riksdagens skrivelse Nr 331.
37
har att bekomma, området tilldelas ägolotten, därest avvikelse från det envar
ägolott tillkommande ägobelopp, som därigenom uppkommer, icke överstiger
två procent av samma belopp och sådan avvikelse icke länder till
någon delägares förfång. Där fråga är om delning av område, som vid lantmäteriförrättning
undantagits för gemensamt ändamål eller eljest lämnats
oskiftat, må för fastighet, som vid skiftet i området erhåller del, avvikelsen
utgöra högst två procent av det ägobelopp, som motsvaras av uppskattningsinnehållet
av fastighetens andel efter delningsgrund i det skiftade området
sammanlagt med det fastigheten vid tidigare laga delning tillagda uppskattade
ägobelopp.
Gottgörelse för den minskning i ägovälde, delägare efter vad ovan sägs
kan få vidkännas, skall utgå i penningar och beräknas med ledning av värdering,
varom i 11 kap. 2 § andra stycket förmäles.
3 §•
Till varje ägolott skall läggas behörig andel enligt delningsgrund av olika
ägoslag, så i inrösnings- som avrösningsjorden, med i möjligaste mån jämn fördelning
mellan de olika ägolotterna av bättre och sämre mark, förrättningsmännen
emellertid obetaget att, där sådant med hänsyn till särskilda förhållanden
prövas lämpligt, härutinnan vidtaga skälig jämkning i den mån det kan ske
ulan någon delägares förfång. Särskilt skall, såvitt det med hänsyn till vid
skiftet tillämpad delningsgrund låter sig göra, vid ägotilldelningen iakttagas,
att icke någon ägolott, för vilken ägor tidigare utlagts vid laga delning eller
sämjevis, vid skiftet erhåller sådan sammansättning, att den mindre än före
skiftet ägnar sig för den art av hushållning, vartill ägolotten användes.
4 §.
Skiftesläggningen skall verkställas så, att varje ägolott erhåller en för ägornas
ändamålsenliga brukande lämplig ägoanordning.
5 §■
Skiftena böra göras formliga samt i övrigt bekväma att bruka och hägna.
De böra så anordnas, att gränserna så långt möjligt är utgöras av vägar,
större diken och varaktiga naturliga skillnader. I den mån detta ej kan ske,
böra gränserna göras i möjligaste mån räta.
Särskilt skall vid delning av skogsmark tillses, att skifte ej utlägges, som
genom belägenhet eller form varder olämpligt att skötas för sig.
6 §•
Skiftas vattentäckt område, och är stranden förut skiftad, skall till envar
delägare läggas det område, som är beläget vid hans strand, såvitt det kan
ske utan någon delägares förfång.
38
Riksdagens skrivelse Nr 331.
7 §■
Ägolott skall utläggas i allenast ett skifte, om skifteslagets ägor äro så belägna
och av det jämförliga förhållande till varandra, att det kan ske med
iakttagande av alla delägares rätt och utan avsevärd olägenhet för någon. I
annat fall vare två skiften tillåtna.
Skulle i något fall oundgängligen fordras undantag från vad sålunda stadgats,
då må till ägolott läggas tre eller flera skiften, efter vad med hänsyn
till ägornas beskaffenhet och belägenhet fordras.
8 §•
Vid skiftesläggningen skall tillses, att varje ägolott kommer att äga rätt till
nödiga vägar.
9 §•
Är skifteslag eller del därav föremål för sådant servitut, varom i 1 kap. 21 §
sägs, och varder ej servitutet utbrutet, då böra, i den mån så lämpligen kan
ske, föreskrifter meddelas om servitutets utövande på sådant sätt, att därigenom
ej föranledes större intrång än av servitutets art och omfattning betingas.
Jämväl må för vinnande av lämpligt skifte servitut, som vilar å visst
område, förflyttas till annat område, som är jämgott för ändamålet och
icke avsevärt svårare att begagna.
10 §.
Är område för viss tid eller för livstid avsöndrat från fastighet, som ingår
i laga skifte, och kan lämpligt skifte ej vinnas utan att området frångår
innehavaren, då skall till denne utläggas annat jämgott område av de ägor,
som vid skiftet läggas till stamfastigheten.
Är sådan lägenhet avsöndrad från skifteslaget i dess helhet eller från två
eller flera ägolotter, och kan den ej utan men för innehavaren utläggas med
viss del å varje ägolott efter dess delaktighet i lägenheten, då skall jämgott
område utläggas å en eller flera av ägolotterna med rätt för delägare, som
tillsläpper mera mark än på honom belöper, att av övriga delägare antingen
genom jämkning i skifte, gällande för samma tid som avsöndringen, åtnjuta
vederlag i jord eller, där så icke lämpligen kan ske, bekomma ersättning i
penningar. Om beloppet av i penningar utgående ersättning äga vederbörande
delägare att träffa förening.
11 §■
För varje särskilt jordregisternummer utlägges en ägolott, i den mån ej
nedan annorlunda stadgas.
Innehar delägare på grund av olika fång särskilda i jordregistret icke redovisade
andelar av en under visst jordregisternummer upptagen fastighet, utläggas
dessa andelar i en ägolott.
39
Riksdagens skrivelse Nr 831.
Finnas två eller flera delägare i en under ett och samma jordregisternummer
upptagen fastighet, utlägges för varje delägares andel en ägolott, utan
så är att jämlikt föreskrift eller medgivande, som enligt denna lag lämnats,
å vissa delägare belöpande andelar skola utläggas i gemensam ägolott.
Åberopar delägare åtkomsthandling, som, vare sig hemmantal eller annat
skattetal däri angivits eller icke, finnes böra så förstås, att genom åtkomsthandlingen
upplåtits visst till gränserna bestämt område inom skifteslaget, och
begär han att på grund av samma handling erhålla ägolott åt sig utlagd, må
det ske, dock allenast under förutsättning att mot områdets avskiljande hinder
icke finnes möta i vad i denna lag stadgas angående avstyckning.
12 §.
Skiftas ägor, vilka utgöra samfällighet för vid en och samma laga delningsförrättning
utbrutna ägolotter, skall skiftet ske i anslutning till den vid
berörda förrättning tillkomna indelning.
Har någon av ägolotterna själv undergått laga delning, skall vad av ägorna
belöper å denna ägolott utskiftas mellan de lotter, i vilka ägolotten vid
nämnda förrättning uppdelats, där ej antingen delägarna enas om att lämna
andelen oskiftad och det prövas kunna ske utan någons förfång, eller ock
förrättningsmännen på grund av stadgande i 1 kap. finna hinder möta mot
delningen.
Vad sålunda i nästföregående stycke stadgats skall äga motsvarande tilllämpning
jämväl i övriga fall, där samfällda ägor skiftas mellan skifteslag,
av vilka något undergått laga delning.
13 §.
Begära delägare i en under ett och samma jordregisternummer upptagen
fastighet att erhålla sina ägor i gemensam ägolott, skall det ske.
År fråga om skifteslag, varom i 1 kap. 2 § under 3 sägs, må jämväl å
flera jordregisternummer belöpande andelar på vederbörande delägares begäran
utläggas i gemensam ägolott, såvitt lämpligt skifte för övriga delägare
därav ej hindras.
14 §■
Innehar delägare i skifteslaget ägor under flera jordregisternummer, vare han
berättigad att få de särskilda ägolotterna lagda intill varandra, om lämpligt
skifte för övriga delägare därav ej hindras. År fråga om skifteslag, varom
i 1 kap. 2 § under 3 sägs, skall tillika vad i 13 § andra stycket stadgas
äga motsvarande tilllämpning.
15 §.
Fordras för begränsning av antalet skiften eller för åstadkommande av
förmånlig ägoanordning i övrigt att en eller flera delägare utflytta, och prövas
40
Riksdagens skrivelse Nr S-31.
de fördelar, som av utflyttningen vinnas, med hänsyn till brukningsförhållandena
inom skifteslaget vara av större betydelse än de med nämnda åtgärd
förenade kostnader och olägenheter, då skall utflyttning ske i den utsträckning
sådan prövas nödig.
16 §■
Vid avgörande av frågan vilka delägare skola utflytta skall tillses å ena
sidan att lämpligt skifte så långt sig göra låter befordras och å andra sidan
att utflyttningskostnaden icke uppgår till oskäligt belopp.
Prövas med hänsyn till vad sålunda stadgats förhållandena ställa sig lika
för flera delägare, och träffa de ej överenskommelse vilken eller vilka av
dem skola utflytta, skall frågan härom avgöras genom lottning.
Ej må delägare förpliktas utflytta, där utflyttningen prövas för honom medföra
hinder i hans näring eller eljest lända honom till förfång.
17 §.
Utflyttande delägares ägolott skall utläggas så, att därå finnas lämplig
byggnadsplats och tillgång till gott vatten.
18 §.
Vad om utflyttning nu är sagt gälle såväl flyttning av alla byggnader och
andra nyttiga anläggningar å en ägolott som ock i tillämpliga delar flyttning
av vissa byggnader och anläggningar eller delar av dem.
19 §.
Med iakttagande av de för skiftesläggningen stadgade grunder hava förrättningsmännen
att efter överläggning med delägarna upprätta provisionel!
plan till skiftet och att utvisa denna såväl å kartan som ock, där det begäres
eller eljest anses erforderligt, å marken.
I anledning av de anmärkningar, som därvid må förekomma, eller om
skäl eljest föreligger, må skiftesplanen jämkas i de delar, där det erfordras
för beredande av rättvist och lämpligt skifte.
I protokollet skall redogörelse lämnas för de förhållanden, som utövat
huvudsakligt inflytande vid skiftesplanens utarbetande.
20 §.
Kan en enligt skiftesplanen utlagd ägolott med lika bekvämlighet och till
lika fördel för lämplig skiftesanordning läggas till flera delägare, och kunna
de ej enas om vem lotten skall tillläggas, skall frågan avgöras genom
lottning.
21 §.
Sedan grunderna för skiftets verkställande blivit bestämda, skall lantmätaren
uträkna och å kartan utmärka ägolotterna samt upprätta noggrann och
Riksdagens skrivelse Nr 331.
41
fullständig delningsbeskrivning, däri redigt angives, vilka ägor undantagits för
gemensamt eller enskilt behov, vilka servitut vila å skifteslaget i dess helhet,
vilka ägor tilldelats varje ägolott, i vilka skiften fördelningen skett, i vad
mån med ägolott följer delaktighet i mark, som avsatts till gemensamhetsskog
eller eljest undantagits från skiftet, samt vilka ägolotten särskilt rörande
servitut vid skiftet bestämts eller eljest efter skiftet äro gällande. Har jämlikt
bestämmelse i denna lag till ägolott i stället för jord utgått ersättning i
penningar, värde det ock i delningsbeskrivningen anmärkt.
Närmare föreskrifter angående delningsbeskrivning meddelas av Konungen.
22 §.
När skiftesläggningen fullständigt utförts, skall lantmätaren å sammanträde
med delägarna å kartan utvisa deras ägolotter och därefter å tid, som tillkännagivits
för delägarna, i noggrann överensstämmelse med kartan å marken
utmärka gränserna mellan lotterna på sätt särskilt är stadgat.
23 §.
Ingå i skifte ägor, hörande till skilda socknar eller andra förvaltningsområden,
och innebär planen för skiftesläggningen överflyttande av äga från ett
förvaltningsområde till annat sådant område, skall vad i 8 kap. 7 § är
stadgat angående ägoutbyte äga motsvarande tillämpning.
14 KAP.
Om ersättningar mellan skiftesdelägare.
1 §•
Kostnaderna för utflyttning i följd av laga skifte skola utgöras av samtliga
skiftesdelägare i förhållande till den nytta, varje delägare vinner av utflyttningen.
Där ej särskilda förhållanden annat föranleda, skall nyttan beräknas
svara emot det uppskattade ägobelopp, envar vid skiftet bekommit.
2 §■
Till utflyttningskostnad hänföres kostnad för flyttning av byggnader, planteringar
och andra nyttiga anläggningar samt för anordnande av brunnar och
vattenledningar, där sådana erfordras, ävensom för iordningställande av såväl
de gamla som de nya byggnadsplatserna.
3 §■
Förrättningsmännen hava att värdera kostnaden för verkställande av föreskriven
utflyttning till belopp, vartill utgifterna för utflyttningen prövas uppgå.
Föreligger vederhäftigt anbud att inlösa byggnad till visst pris, och prövas
42
Riksdagens skrivelse Nr 331.
byggnadens avyttrande till sådant pris och uppförande i dess ställe av ny
jämgod byggnad medföra mindre kostnad för skifteslaget än byggnadens flyttning,
beräknas ersättningen efter kostnaden för uppförande av ny byggnad med
avdrag av det bjudna priset. Är byggnad så gammal eller eljest bristfällig,
att ombyggnad eller bättrande av brister ändå varit av nöden, varde den
beräknade utflyttningskostnaden därefter jämkad.
4 §.
Tillhöra byggnader eller anläggningar gemensamt flera delägare, åt vilka
utläggas särskilda ägolotter, och kunna de med eller utan mellangift i penningar
lämpligen fördelas mellan dessa delägare, eller finnes, där byggnadsplatsen
tilldelats någon av dem, lämpligt, att övriga delägares andelar helt
eller delvis inlösas av honom, söke förrättningsmännen åvägabringa överenskommelse
mellan delägarna om fördelning eller inlösen av byggnaderna eller
anläggningarna. Kunna ej delägarna enas härom, skola förrättningsmännen
bestämma i frågan, dock att delägare icke må mot sitt bestridande åläggas
lösa flera eller större byggnader eller anläggningar än för bruket av hans
ägolott tarvas.
Äro förhållandena sådana att gemensamma byggnader eller anläggningar
ej lämpa sig för fördelning eller inlösen, efter vad nu sagts, hänvise förrättningsmännen
delägarna att enligt föreskrifterna i lagen om samäganderätt
hos domstol begära förordnande, som där avses, i fråga om den gemensamma
egendomen.
5 §•
Vid skiftet skall bestämmas, inom vilken tid beslutad utflyttning skall vara
slutförd.
Har delägare förpliktats att flytta byggnad, plantering eller annan anläggning,
som ej lämpligen kan flyttas inom sådan tid, att flyttningen är fullgjord,
då de nya lotterna tillträdas, må han i vissa år bibehållas vid samma
byggnad, plantering eller anläggning mot skälig ersättning till den, vars
ägolott därav besväras.
Angående beloppet av ersättningen bestämme förrättningsmännen, där delägarna
ej enas därom.
6 §.
Har delägare vid laga skifte i inrösningsj orden tilldelats äga, som i fråga
om odling och hävd icke befinner sig i det skick, att den omedelbart kan
giva en mot dess gradvärde svarande behållen avkastning, vare han berättigad
till ersättning för de kostnader, som måste nedläggas för ägans försättande i
skick, som svarar mot dess gradvärde. Envar delägare skall härvid påföras
kostnaden för iståndsättande av ägor till den omfattning, att dessa ägor tilllika
med hans förutvarande innehav i fullständigt odlad jord fri från vanhävd
motsvara hans andel enligt delningsgrunden i inrösningsjorden.
43
Riksdagens skrivelse Nr 331.
Frångår delägare äga i odlad jord, som han innehaft utöver vad enligt
delningsgrunden i inrösningsjorden tillkommer honom, vare han berättigad
till ersättning för ägans odlingsvärde, och skall envar delägare bidraga till
denna ersättning efter ty i första stycket sägs om ersättning för odling.
Har delägare vid laga skifte tilldelats äga, vari finnes tillfälligt hävdevärde,
till vilket jämlikt bestämmelserna i 11 kap. 2 § hänsyn icke tagits
vid graderingen, vare tillträdaren skyldig att härför lämna avträdaren ersättning.
I fall, som i första stycket avses, skall ersättning utgå jämväl för minskad
avkastning under den tid, som åtgår, till dess jorden försatts i skick,
som svarar mot dess gradvärde, och skall sådan ersättning gäldas efter
samma grund, som där sägs. Enahanda ersättning må kunna utgå även
i det fall, att ägovälde blir sammansatt av ägor, som med hänsyn till före.
gående användning ej kunna omedelbart läggas i sedvanligt bruk. Dylik ersättning
skall, där ej omständigheterna annat föranleda, påföras delägarna
efter delningsgrunden i inrösningsjorden.
Innehavare av äga i inrösningsjorden, varå verkställts odling, grundförbätt
ring eller dylikt, som genom skiftet kommer annan till godo, vare berättigad
till ersättning därför, i den mån han ej erhåller sådan till följd av ovan i
denna paragraf meddelade bestämmelser. Ersättning, som här avses, skall,
då fråga är om grundförbättring, påföras delägarna efter delningsgrunden i
inrösningsjorden, men eljest gäldas på sätt om odlingsersättning i första
stycket sägs.
Finna närvarande delägare, att i denna paragraf meddelade bestämmelser för
beräknande av här omförmälda ersättningar med hänsyn till förhållandena inom
skifteslaget helt eller delvis icke böra vinna tillämpning. äga de sluta förening
om andra grunder för ersättningarnas bestämmande, och lände sådan förening
till efterrättelse, därest det finnes uppenbart, att rätt, som tillkommer innehavare
av fordran, varför säkerhet åtnjutes på grund av inteckning eller jämlikt 11
kap. 2 § jordabalken, icke äventyras genom föreningen.
Närmare föreskrifter angående beräknande av ersättningar, som i denna
paragraf avses, meddelas av Konungen.
7 §•
De ersättningar, som skola utgå enligt 1—6 §§, skola bestämmas i penningar.
8 §•
Mister delägare vid laga skifte ståndskog, växtlig ungskog eller planterin
eller mark, vara företagits skogskulturåtgärder, eller erhåller delägare vi
delning av samfälld mark mindre av växande skog eller av mark, varå gemensamt
utförts skogskulturåtgärder, än på hans lott belöper, skall ersättning
därför tilläggas honom.
44 Riksdagens skrivelse Nr S31.
Lag samma vare, där delägare före skiftet hävdat vissa ägor i skogsmark,
som avsättes till gemensamhetsskog, och ej varje delägare avträder mark,
varå befintlig skog i förhållande till skogsbeståndet i dess helhet i värde motsvarar
den andel i gemensamhetsskogen, som jämlikt 10 kap. 6 § första
stycket tillkommer honom, eller ock den av olika delägare avträdda mark
icke befinner sig i samma kulturtillstånd.
Vad nu sagts gälle i tillämpliga delar även om torvmosse.
9 §.
Ersättning, varom i 8 § sägs, hör efter av förrättningsmännen företagen
besiktning och uppskattning bestämmas att utgå i penningar att betalas antingen
på en gång eller genom avbetalningar under viss tid, högst tio år,
efter vad beslutas därom vid bestämmande av grunderna för ersättningen.
Anses för visst fall ersättningens utgörande i naturaförmåner medföra avsevärd
fördel, må dock ersättningen bestämmas att delvis eller i sin helhet
utgå i skogsförnödenheter eller, där fråga är om torvmosse, i förnödenheter,
som från sådan kunna erhållas, att uttagas inom viss tid, högst fem år,
vad skogsförnödenheter angår på det sätt och i den mån avverkningen jämlikt
för orten gällande föreskrifter angående skogens vård må äga rum; och
skall ersättningen ändå av förrättningsmännen uppskattas i penningar. Kan
ersättning, som bestämts att utgå i skogsförnödenheter, enligt gällande föreskrifter
icke i sin helhet uttagas inom den bestämda tiden, skall vid denna
tids utgång återstoden utgöras i penningar enligt den verkställda uppskattningen.
10 §.
Med bestämmande av ersättningar, om vilka här ovan i 6 och 8 §§ förmärs,
må anstå till dess skiftet i övrigt blivit genom laga kraft ägande beslut
fastställt. Om sådant anstånd beslutas, har lantmätaren att, så snart det efter
skiftets fastställande kan ske, företaga för ändamålet erforderlig förrättning
och till denna utfärda kungörelse och kallelser på sätt i 3 kap. 1 och 2 §§
sägs.
11 §.
Mister delägare äga, som han innehaft enligt laga delning och som undergått
särskild uppskattning enligt 11 kap. 3 §, njute han ersättning i penningar
enligt nämnda uppskattning.
Lag samma vare, där han innehaft ägan på grund av sämjedelning samt
innehavet enligt sämjedelningen skall såvitt honom angår utgöra delningsgrund
vid skiftet.
Skall innehavet enligt sämjedelningen icke utgöra delningsgrund, men får
delägaren på grund av stadgandet i 10 kap. 4 § eller eljest behålla ägan, är
han pliktig att för vad av ägan överstiger den på hans ägolott belöpande
andelen gälda ersättning till övriga delägare enligt uppskattning, varom i första
stycket sägs.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
45
Vad i första stycket stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där delägare
av samfälld äga av nu ifrågavarande beskaffenhet bekommer mindre
än på hans ägolott belöper.
12 §.
Har ersättning jämlikt detta kapitel bestämts att utgå för äga hörande till
lägenhet, som avsöndrats för viss tid eller livstid, skall särskilt bestämmas
i vad mån sådan ersättning skall fördelas mellan lägenhetsinnehavaren och
stamfastighetens ägare.
13 §.
Träffa delägare för beräkning av ersättningsbelopp förening därom att vissa
tjänstbarheter eller materialier eller dylikt skola värderas till visst pris, eller
sluta de förening om att viss ersättning skall utgå med överenskommet belopp
i penningar eller om kvittande av ersättningar, lände sådan förening
till efterrättelse, därest det finnes uppenbart, att rätt, som tillkommer innehavare
av fordran, varför säkerhet åtnjutes på grund av inteckning eller jämlikt
11 kap. 2 § jordabalken, icke äventyras genom föreningen.
14 §.
Sedan vid skiftet mellan delägarna förekommande utflyttnings-, odlingsoch
hävdeersättningar, ersättningar för minskad avkastning samt ersättningar
enligt 1 kap. 18 § andra stycket, 8 kap. 2 och 3 §§, 13 kap. 2 och 10 §§,
14 kap. 11 § och 16 kap. 6 § blivit bestämda, skall lantmätaren upprätta
vidräkning mellan samtliga ägolotter, utvisande vad ägaren av envar av dem
har att emottaga och utgiva samt vad, efter verkställd avräkning av det ena
mot det andra, för varje ägolott återstår att uppbära eller erlägga.
För vad enligt denna avräkning skall gäldas skall utsättas viss förfallodag
eller, om det anses nödigt att betalningsskyldigheten fördelas på längre tid,
härefter lämpade förfallodagar.
15 §.
Om beräkning och fördelning av den ersättning, boställshavare i anledning
av förrättat skifte kan erhålla eller få vidkännas, är särskilt stadgat.
15 KAP.
Om tillträde av ägolotterna.
1 §■
Delägarna äga i den ordning, varom i 18 kap. stadgas, överenskommat
angående tiden för tillträdet av de nya ägolotterna, dock att med
46 Riksdagens skrivelse Nr 331.
icke må anstå längre än ett år från det skiftet blivit genom laga kraft ägande
beslut fastställt.
Träffas ej sådan överenskommelse, skall, där klander mot skiftet ej anföres,
tillträdet ske, så snart skiftet blivit fastställt. Har klander anförts, bestämme
ägodelningsrätten tiden för tillträdet.
2 §•
Finnes å ägolott, då tillträde sker, på åkern växande gröda, äge avträdaren
avbärga den, om ej annorlunda åsämjes.
3 §•
Finnes å ägolott annan än tillträdaren tillhörigt upplag av gödsel, virke
ved eller dylikt, som icke ingått i likvid mellan delägarna, vare avträdaren
skyldig att bortflytta upplaget inom ett år från det ägolotten tillträtts.
4 §.
Vägras någon delägare att tillträda sin ägolott å föreskriven tid, äge han
av utmätningsmannen i orten erhålla nödig handräckning till att komma i
besittning av ägolotten.
16 KAP.
Om skiftes avslutande samt om utförande av föreskriven ändring i
verkställt skifte.
1 §•
Sedan gränserna mellan ägolotterna blivit på sätt särskilt är föreskrivet
utmärkta samt alla till skiftet hörande frågor blivit avgjorda med undantag
av sådan ersättningsfråga, som jämlikt 14 kap. 10 § må hava uppskjutits,
skall lantmätaren å sammanträde med delägarna för dem tillkännagiva, att
förrättningen är slutad, samt meddela underrättelse om vad som skall iaktlagas
för fullföljd av talan emot skiftet i de delar, i vilka icke underställning
skolat äga rum eller särskild talan enligt 21 kap. 18 och 19 §§ skolat föras.
2 §•
Vid avslutningssammanträdet eller inom femton dagar därefter skall ett
exemplar av alla skifteshandlingarna mot bevis, som bifogas konceptakten,
överlämnas till den skiftesdelägare, som närvarande delägare därtill utse eller,
där dessa ej kunna om valet enas, lantmätaren vid skiftets avslutande
bestämmer. Hos den utsedde äge envar skiftesdelägare rätt att granska
handlingarna och taga avskrift av dem.
Då skifteshandlingarna utgivas efter avslutningssammanträdet, må de med
posten eller genom utmätningsmannen i örten tillställas den delägare, som
utsetts att förvara dem.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
47
Yppas eljest behov av vårdare av skifteshandlingarna, och kunna delägarna
ej enas, ankomme på ägodelningsdomaren att på anmälan av delägare utse
sådan vårdare.
3 §•
Vad i 1 och 2 §§ är sagt om skifte skall äga motsvarande tillämpning i
avseende å ägoutbyte ävensom å förrättning, som för det i 14 kap. 10 §
omförmälda ändamål hålles efter det skifte fastställts.
4 §.
Skifteskartan skall av lantmätaren medföras å slutsammanträdet och därvid
hållas för delägarna tillgänglig. Äro delägarna flera än tre, och har
lantmätaren icke till dem utlämnat karta, vare han, där delägare senast å
det i 13 kap. 22 § omförmälda sammanträde begärt, att skifteskartan ytterligare
viss tid, räknat från skiftets avslutande, måtte hållas tillgänglig, skyldig
att å förrättningsstället tillhandahålla delägarna kartan ävensom skifteshandlingarna,
då dessa ej utlämnas å slutsammanträdet, under den angivna
tiden, dock högst två eller, där delägarna äro flera än tio, högst fem dagar.
Vad i första stycket andra punkten sägs äge ej tillämpning, där skifte
avslutas å det sammanträde, då den slutliga skiftesläggningen utvisats.
5 §•
Har laga skifte, som blivit genom laga kraft ägande utslag helt eller delvis
upphävt, i sammanhang därmed återförvisats till lantmätaren, skall denne
skyndsamt utsätta ny förrättningsdag på sätt i 3 kap. 1 och 2 §§ sägs samt
ändra och rätta skiftet med ledning av utslagets innehåll. Därefter skall förrättningen
ånyo avslutas på sätt i 1 och 2 §§ föreskrives.
Där utan återförvisning rättelse i skifte beslutats, åligge lantmätaren, efter i
samband med beslutet meddelad föreskrift, att, sedan beslutet vunnit laga kraft
eller däremot förd talan ogillats, i skifteshandlingarna införa de tillägg och
ändringar, som av rättelsen föranledas.
6 §•
Har vid prövning av laga skifte befunnits, att delägare obehörigen fått
mindre ägobelopp än honom tillkommit, och understiger det honom tillagda
belopp ej med mera än två procent vad enligt delningsgrund bort läggas till
hans lott, må, där jämkning i skiftet skulle medföra avsevärd kostnad utan
motsvarande fördel, rättelse verkställas på det sätt, att ersättning för vad
som brister tillerkännes delägaren i penningar enligt den uppskattning, varom
i 11 kap. 2 § andra stycket sista punkten sägs, att gäldas av den eller de
delägare, som erhållit större ägobelopp än dem tillkommit.
7 §•
Lantmätaren vare skyldig att emot stadgad lösen till delägarna utlämna
ett exemplar av skifteskartan inom ett år eller, där skifte avser skifteslag,
48
Riksdagens skrivelse Nr 331.
varom i 1 kap. 2 § under 2 eller 8 sägs, inom sex månader från den dag,
då beslut meddelats om skiftets fastställelse eller, i händelse talan mot beslutet
må föras, beslutet vunnit laga kraft eller däremot förd talan ogillats;
skolande i fråga om utlämnandet gälla vad i 2 § stadgas för det fall att
skifteshandlingarna ej utlämnas vid avslutningssammanträdet.
17 KAP.
Om fördelning av skifteskostnader.
1 §•
Kostnaderna för laga skifte, vari inbegripas arvode till förrättningsmän
och sakkunniga ävensom resekostnadsersättning, i den mån sådan kostnad ej
gäldas av statsmedel, lösen för kartor och handlingar samt utgifter för hantlangning,
skola utgöras av alla delägarna i förhållande till det uppskattade
ägobelopp var och en av dem vid skiftet erhållit.
Har laga skifte förrättats på yrkande av ägare till sådan jord, som omförmäles
i 1 kap. 9 § andra stycket, skall dock vid skifteskostnadernas fördelning
mellan delägarna jämkning äga rum med hänsyn till den nytta envar
av dem haft av skiftet.
Har jämlikt 1 kap. 20 § delägare förklarats icke vara skyldig att ingå i
skifte annat än i den mån där sägs, skall hans deltagande i kostnaderna för
skiftet därefter lämpas.
Rågrannar och andra, som utan att vara skiftesdelägare haft del i förrättningen,
vare skyldiga att deltaga i kostnaderna därför i den omfattning, som
prövas skälig med hänsyn till den nytta de haft av förrättningen.
Vad om fördelning av kostnader för laga skifte nu stadgats skall äga motsvarande
tillämpning jämväl i fråga om kostnad för förrättning, som i 14
kap. 10 § omförmäles.
2 §•
Angående sättet för utgörande av skifteskostnader, i vad de belöpa på boställe,
och deras fördelning mellan boställshavare är särskilt stadgat.
18 KAP.
Om delägares och förrättningsmäns rätt att besluta i skiftesfrågor.
1 §■
I de frågor, som omtalas i 5, 10 och 15 kap., äge närvarande delägare
efter överläggning med förrättningsmännen besluta, där ej annat är särskilt
föreskrivet. Äro alla närvarande delägare ense om sådant beslut, och är beslutet
i enlighet med föreskrifterna i lag, lände det till efterrättelse.
49
Riksdagens skrivelse Nr 331.
Äro ej alla närvarande delägare ense i fråga, som enligt första stycket
utgör föremål för delägarnas beslutanderätt, eller finna förrättningsmännen
delägarnas beslut vara stridande mot lag, skola förrättningsmännen besluta i
frågan, där ej annat är särskilt stadgat.
2 §•
Skiftesfrågor, som icke avses i 1 §, skola, där icke i denna lag annorlunda
föreskrives, avgöras av förrättningsmännen efter rådplägning med delägarna.
3 §•
Stanna lantmätare och gode män i stridiga meningar, då de enligt denna
lag skola meddela beslut eller utlåtande, gånge efter vad de flesta säga. Har
var sin särskilda mening, gälle lantmätarens.
Då beslut meddelas, som delägare allenast genom påkallande av underställning
kan bringa under ägodelningsrättens prövning eller varemot i händelse
av missnöje talan skall föras genom särskilda besvär, skall tillika för
delägarna tillkännagivas vad den med beslutet missnöjde har att iakttaga för
fullföljd av talan däremot.
II AVD.
Om avstyckning.
19 KAP.
1 §•
Från fastighet må i den ordning och under de villkor i detta kapitel
omförmälas viss till gränserna bestämd ägovidd avskiljas genom avstyckning
för att utgöra en fastighet för sig eller sammanläggas med annan fastighet,
dock att, där ägovidd, som nu sagts, är avsedd att sammanläggas med annan
fastighet, för avstyckningen tillika erfordras, att sådan sammanläggning efter
vad därom är särskilt stadgat må äga rum.
Avstyckning i ett sammanhang av ett flertal smärre lägenheter för bostadsändamål
eller för beredande av plats för industriella anläggningar eller
i annat liknande syfte inom område, som icke är lagt under stadsplan, må ej
ske med mindre Konungens befallning skavande godkänt plan för områdets ordnande.
Lag samma vare, där eljest avstyckning ifrågakommer å ort, där
större byggnadsverksamhet råder eller till följd av den omfattning, vari upplåtelser
redan skett, eller* av annan anledning är att förvänta.
Vid uppgörande av plan, varom nu sagts, skall iakttagas, att möjlighet
beredes till anordnande ej mindre av lämpliga trafikleder samt öppna platser
inom och utfartsvägar från det till avskiljande avsedda området än även,
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 saml. (Nr 331.) 4
50
Riksdagens skrivelse Nr S31.
i den mån så prövas erforderligt, av ledningar för belysning, för tillförsel
av vatten och för avlopp.
2 §•
Avstyckning vare tillåten såväl av mark, som genom laga delning utbrutits
för viss fastighet, som ock av mark, som är samfälld för flera fastigheter.
Mark, som tillagts fastighet genom sämjedelning, må ej avstyckas, med mindre
sämjedelningen kommit till stånd före denna lags ikraftträdande; i ty fall
må genom avstyckning avskiljas högst en femtedel av nämnda mark.
Vad enligt detta kapitel gäller om stamfastighet skall, där avstyckningen
avser mark, som är samfälld för flera fastigheter, såvitt ej annorlunda stadgas,
i tillämpliga delar gälla beträffande dessa fastigheter.
3 §.
Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet
i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande
förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på
varaktigt sätt användas för det med styckningen avsedda ändamål eller ock,
där den skall sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt
med denna.
Avstyckning må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan bestå
såsom särskild fastighet.
Ej må avstyckning från jordbruksfastighet äga rum med mindre det kan
antagas, att den fastighetsindelning, som genom avstyckningen eller, där avstyckningen
äger rum för sammanläggning, genom avstyckningen och sammanläggningen
skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter för den
jordbrukande befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen i
orten.
Hör till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, skogsmark, må avstyckningen
ej ske på sådant sätt, att icke såväl stamfastigheten som avstyckad
del, envar så framt däri ingå åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den
omfattning, att fastigheten varder tjänlig till jordbruk, i mån av tillgång erhåller
för dess nyttjande för sådant ändamål erforderlig skog; skolande, då fråga
är om avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet, vid
beräkningen av behovet av skog tagas hänsyn även till skogstillgången å den
fastighet, varmed den avstyckade delen är avsedd att sammanläggas. I ort
med ringa skogstillgång må dock, där det för skogens bestånd prövas angeläget
eller eljest skäl därtill äro, avstyckning så verkställas, att skogsmarken
i sin helhet tillfaller en i förrättningen ingående jordbruksfastighet.
Vad i tredje och fjärde styckena stadgas skall ej utgöra hinder för avstyckning
av mark för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter eller för
beredande av plats för industriell anläggning eller därmed jämförligt ändamål.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
Öl
4 §.
Avstyckning av område, som vid lantmäteriförrättning undantag^ för
gemensamt ändamål, må ej äga rum, där dess avskiljande skulle komma att
medföra väsentligt men för någon av de fastigheter, för vilkas behov området
un dantagits.
5 §.
De för laga skifte i 2, 3, 6 och 7 kap. samt 18 kap. 3 § första stycket
meddelade föreskrifter skola vid avstyckning i tillämpliga delar lända till
efterrättelse, såvitt icke i detta kapitel är annorlunda stadgat.
Inom samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall
iakttagas samt inom område, för vilket Konungen jämlikt 1 kap. 42 § av lagen
om fastighetsbildning i stad eller 1 kap. 46 § andra stycket samma lag eller
motsvarande äldre bestämmelser förordnat, att stadsplan skall upprättas eller
meddelat särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande,
må avstyckning företagas även av annan person än lantmätare, såvitt han
äger behörighet innehava befattning såsom mätningsman i stad; och gälle därvid
om sådan förrättningsman vad i denna lag om lantmätare är stadgat.
Skall avstyckning äga rum inom samhälle, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas, har förrättningsmannen att
minst åtta dagar förut underrätta byggnadsnämnden om tid och ställe
för förrättningen.
6 §•
Rätt att påkalla avstyckningsförrättning tillkommer fastighetens ägare samt,
då ägovidd, som skall avstyckas, blivit överlåten till annan, jämväl denne.
Efter skriftlig ansökning av sakägare må lantmätare företaga avstyckning
utan att förordnande till förrättningen meddelats.
7 §•
Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning
som i 3 kap. sägs, må avstyckningsförrättning företagas, därest fastighetens
ägare samt i fall, då ägovidd, som skall avstyckas, blivit överlåten till annan,
jämväl denne infinna sig eller av lantmätaren blivit minst åtta dagar förut
bevisligen kallade till förrättningen samt fråga ej är om bestämmande av
gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen.
8 §.
Avstyckning må verkställas utan biträde av gode män, såvitt icke lantmätaren
eller sakägare finner biträde av gode män erforderligt.
Bestämmes under förrättningens gång, att gode män skola tillkallas, må det
et verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.
52
Riksdagens skrivelse Nr 331.
9 §•
Har ägovidd, som skall avstyckas, blivit till annan överlåten, skall den
därom upprättade avhandlingen införas i förrätta ingsprotokollet eller i styrkt
avskrift biläggas detta. Är ägovidd, som avstyckas, avsedd att sammanläggas
med annan fastighet, skall sådant i protokollet särskilt angivas.
10 §.
Bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,
skall vid förrättningen ej äga rum, där det ej påfordras å någondera
sidan eller av lantmätaren aktas nödigt.
År fråga om avstyckning inom samhälle, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas, eller inom område, för vilket Konungen
jämlikt 1 kap. 42 § av lagen om fastighetsbildning i stad eller 1 kap. 46
§ andra stycket samma lag eller motsvarande äldre bestämmelser förordnat
att stadsplan skall uppmättas eller meddelat särskilda föreskrifter med avseende
å byggnadsverksamhetens ordnande, eller inom område, för vilket finnes av
Konungens befallningshavande godkänd plan, varom i 1 § av detta kapitel
stadgas, och sker i sammanhang med avstyckning sförrättningen bestämmande
av sådan gräns, som avses i första stycket av denna paragraf, må avstyckning
sförrättning en ej avslutas förrän den förrättning, varvid gränsfrågan behandlats,
blivit genom laga kraft ägande beslut fastställd.
11 §■
Till fastighet, som bildas genom avstyckning, må läggas högst tre skiften
eller, där till stamfastigheten vid laga skifte utlagts flera än tre skiften, lika
många skiften som tillhöra stamfastigheten, dock att, där avstyckningen avser
mark, som är samfälld för flera fastigheter, skiftenas antal icke i något fall
må överstiga tre. I den mån ägornas läge och beskaffenhet det medgiva skall åt
ägovidd, som avstyckas, givas regelbunden och för dess nyttjande lämplig form.
Då fråga är om avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet,
skall tillses, att antalet skiften, vari den mark utlägges, och deras form
ej må medföra hinder för sammanläggning efter vad därom är stadgat.
12 §.
Avstyckning skall så verkställas, att såväl stamfastigheten som fastighet,
som genom avstyckningen bildas, kommer att äga rätt till nödiga vägar.
Vid avstyckning skall, bestämmas, om och i vad mån med avstyckad
ägovidd skall följa rätt till delaktighet i område, som vid lantmäteriförrättning
avsatts för gemensamt ändamål, i äga, som eljest är samfälld för
stamfastigheten och annan fastighet, eller i särskilda rättigheter och förmåner,
som tillkomma stamfastigheten; dock må, därest i ägovidd, som avstyckas,
ingår åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning, att fastigheten
Riksdagens skrivelse Nr 331.
53
varder tjänlig till jordbruk och avstyckningen ej sker för sådant ändamål,
varom i 3 § sista stycket sägs, bestämmelse ej meddelas, varigenom den
avstyckade ägovidden uteslutes från rätt till delaktighet i allmänning eller därmed
likställd samfällighet utan skall vad av stamfastigheten tillkommande
andel i sådan samfällighet kan skäligen anses belöpa å den avstyckade ägovidden
tilläggas denna.
För de ändamål, med avseende å vilka sådant är tillåtet vid laga skifte,
må jord eller lägenhet undantagas såsom för sakägarna gemensam eller
servitut till förmån för en i förrättningen ingående fastighet läggas å annan
sådan fastighet.
Avsättande av mark till gemensamhetsskog må äga rum i sammanhang
med avstyckning, där sakägarna därom träffa förening eller, om ägovidd, som
skall avstyckas, ej blivit till annan överlåten, sådant bestämmes av fastighetens
ägare.
13 §.
Inom område, som ingår i tomtindelning, må avstyckning ej äga rum.
Avstyckning inom område, för vilket finnes fastställd stadsplan, må ej så
verkställas, att stadsplanens genomförande eller kvarterens lämpliga indelning
i tomter därigenom försvåras.
Inom område, för vilket Konungen jämlikt 1 kap. 42 § fjärde stycket av
lagen om fastighetsbildning i stad eller jämlikt 1 kap. 46 § andra stycket
samma lag eller motsvarande äldre bestämmelser förordnat, att särskilda
föreskrifter skola tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande,
må avstyckning ej så verkställas, att tillämpningen av sådan föreskrift motverkas.
Ej må inom samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas, eller inom område, för vilket Konungen jämlikt 1 kap.
42 § av lagen om fastighetsbildning i stad eller motsvarande äldre bestämmelser
förordnat att stadsplan skall upprättas eller meddelat särskilda föreskrifter med
avseende å byggnadsverksamhetens ordnande, i något fall avstyckning så
verkställas, att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras.
Avstyckning inom område, för vilket finnes av Konungens befallningshavande
godkänd plan, varom i 1 § sägs, må ej ske i strid mot samma plan eller så
verkställas, att områdets lämpliga indelning i fastigheter därigenom försvåras.
14 §.
Har överlåtelse av ägovidd, som skall avstyckas, icke ägt rum, ankomme
på fastighetens ägare att, med iakttagande av vad i detta kapitel föreskrives,
bestämma, huru avstyckningen skall verkställas.
Kunna, då fastigheten äges av flera gemensamt, dessa ej förena sig om
sättet för avstyckningens verkställande, varde beslut meddelat, att avstyckningen
ej kan äga rum.
54
Riksdagens skrivelse Nr 331.
15 §.
Har ägovidd, som skall avstyckas, blivit till annan överlåten, skall den om
överlåtelsen upprättade avhandlingen läggas till grund för avstyckningsförrättningen.
Träffa sakägarna utöver vad avhandlingen innehåller överenskommelse i
ämne, som angår förrättningen, såsom att med avstyckad ägovidd skall följa
rätt till delaktighet i område, som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt
ändamål, i äga, som eljest är samfälld för stamfastigheten och annan
fastighet, eller i särskilda rättigheter och förmåner, som tillkomma stamfastigheten,
att jord eller lägenhet skall undantagas för gemensamt ändamål eller
att servitut till förmån för en i styckningen ingående fastighet skall läggas å
annan sådan fastighet, skall därom upprättas skriftlig förening.
Uppkommer mellan sakägarna tvist om den rätt, som enligt avhandlingen
eller träffad förening tillkommer envar av dem, skall frågan underställas ägodelningsrättens
prövning, och vile emellertid förrättningen.
16 §.
Med ledning av de i detta kapitel givna bestämmelser skall avgöras, huruvida
tillstånd till den ifrågasatta avstyckningen må meddelas.
Det åligger förrättningsmännen att verkställa utredning rörande de omständigheter,
vilka äro av beskaffenhet att inverka på frågans avgörande, att
över vad vid utredningen förekommit upprätta skriftlig redogörelse, som bilägges
protokollet, att, där ej sådant fall, varom i 19 § andra stycket sägs,
föreligger, å karta utmärka, huru avstyckningen är avsedd att verkställas,
samt att därefter avgiva utlåtande i frågan. Utlåtandet skall innehålla besked,
huruvida tillstånd till avstyckningen meddelas eller icke.
17 §.
Där sakägare det yrkar eller förrättningsmännen på skäl, som i ty fall skola
i protokollet särskilt angivas, så finna erforderligt, skall utlåtande, varom i
16 § sägs, underställas ägodelningsrättens prövning.
Beträffande sådan underställning skall vad i 4 kap. 4 § sista stycket stadgas
äga motsvarande tillämpning.
18 §.
I fråga om utlåtande, som i detta kapitel avses, skall vad i 4 kap. 8 §
första och tredje styckena föreskrives äga motsvarande tillämpning.
Ej må den omständigheten att i det i 1 § andra stycket omförmälda fall
avstyckningsplan blivit av Konungens befallningshavande godkänd utgöra
hinder att vid meddelande av tillstånd till avstyckningen medgiva mindre
jämkningar i nämnda plan, vilka icke stå i strid emot de allmänna förutsättningarna
för avstyckning. Påyrkas jämkning i avstyckningsplanen utöver
vad nu är sagt, varde beslut meddelat, att avstyckningen ej kan äga rum.
Riksdagens skrivelse Nr 331. 55
Utan hinder därav att tillstånd meddelats till avstycknings utförande enligt
viss plan, må vid avstyckningens verkställande företagas mindre jämkningar
i planen av beskaffenhet, varom i andra stycket första punkten härovan sägs.
Påyrkas jämkning därutöver, varde beslut meddelat, att frågan om avstyckning
förfallit.
19 §.
Lantmätaren åligger att utmärka avstyckningen å karta. Därest ej sakägare
påfordrar upprättande av fullständig karta eller äldre karta, på sätt i 6 kap.
1 § är föreskrivet, skall användas vid förrättningen, skall kartan upptaga
allenast vad som finnes nödigt för att tydligt utmärka gränserna för avstyckat
område, för mark, som undantagits för gemensamt ändamål, samt för den
fastighet, från vilken avstyckningen sker, gränserna mellan sådana i sistnämnda
fastighet ingående ägoslag, som redovisas i jordregistret, samt byggnader,
vägar, vattendrag och dylikt.
Avstyckas mark, som är samfälld för flera fastigheter, eller utgör, då fråga
är om mark, som hör till viss fastighet, vad som avstyckas högst hälften av
fastighetens ägovidd, andelar i samfälld mark oberäknade, skall dock, där ej
annat av sakägare påyrkas, å kartan upptagas allenast avstyckat område
jämte den mark, som undantages för gemensamt ändamål, ävensom sådana
fasta punkter och mätningsuppgifter, att varje kartlagt områdes läge i förhållande
till stamfastigheten bliver fullt bestämt.
Å kartan skall tecknas beskrivning, som under hänvisning till varje å kartan
upptaget område lämnar uppgift om arealen av däri ingående ägoslag
ävensom i vad mån med avstyckad ägovidd följer rätt till delaktighet i mark,
som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt ändamål, i äga, som
eljest är samfälld för stamfastigheten och annan fastighet, eller i särskilda
rättigheter och förmåner, som tillkomma stamfastigheten, så ock angående
servitut, som till förmån för en i förrättningen ingående fastighet må hava
lagts å annan sådan fastighet. Kan beskrivningen ej lämpligen tecknas å avstyckningskartan,
skall den av lantmätaren införas i särskild handling.
Ägomätning må vid avstyckning äga rum endast i den mån sådan finnes
oundgängligen nödvändig för upprättande av karta och beskrivning på sätt i
detta kapitel är föreskrivet.
20 §.
Lantmätaren skall å marken utstaka samt, på sätt särskilt är föreskrivet,
utmärka genom avstyckningen tillkomna gränser.
21 §■
Sedan gräns mellan stamfastigheten och avstyckat område ävensom rågångar
och andra gränslinjer, som vid avstyckningen må hava bestämts, blivit
utstakade och utmärkta samt alla till förrättningen hörande frågor i övrigt
56
Riksdagens skrivelse Nr S31.
blivit avgjorda, skall förrättningen avslutas, och meddele lantmätaren underrättelse
om vad som skall iakttagas för fullföljd av talan mot förrättningen.
Inom femton dagar från det förrättningen blivit avslutad skall ett exemplar
av förrättningshandlingarna emot bevis, som bifogas koneeptakten, tillställas
sökanden eller, där flera sakägare finnas, den, som av dem härtill
utses. Där förrättningshandlingarna icke utgivas å sammanträde, må tillställandet
ske med posten eller genom utmätningsmannen i orten.
22 §.
Lantmätaren vare skyldig att emot stadgad lösen till vederbörande sakägare
utlämna ett exemplar av kartan inom fyrtiofem dagar från den dag, då beslut
om fastställelse av förrättningen meddelats, eller, i händelse talan mot beslutet
må föras, från den dag beslutet vunnit laga kraft eller däremot förd talan
ogillats; skolande i fråga om utlämnandet gälla vad i 21 § stadgas för det
fall att förrättningshandlingarna ej utlämnas å sammanträde.
23 §.
Den omständighet att fastställelse meddelas å avstyckning medför icke för
ägaren vidsträcktare rätt att förfoga över fastigheten än lag och författningar
eljest medgiva.
24 §.
Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum, för tionde, ränta eller annan
sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande
det avstyckade området icke omedelbart deltager, eller för lån, som
av allmänna medel lämnats ''för beredande av odlingsföretag, eller för förskott
av dylika medel för avlösning av frälseränta eller eljest för belopp, varför
säkerhet på annan grund än inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken
åtnjutes, och utgör det avstyckade området ensamt eller tillsammans med
vad redan må vara från fastigheten avsöndrat eller avstyckat mera än en
femtedel av fastighetens ägovidd, skall i fråga om det avstyckade områdets
ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom är stadgat om avsöndrad
lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning.
25 §.
Vad i detta kapitel är stadgat om ägare avser jämväl den, som innehar
fastighet under ständig besittningsrätt eller såsom fideikommiss.
26 §.
Område, som varit anslaget till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp,
må avstyckas till särskild fastighet utan hinder därav, att avstyckningen icke
överensstämmer med vad i 3 § andra, tredje och fjärde styckena är för avstyckning
i allmänhet stadgat. I avseende å avstyckning av sådant område
skola bestämmelserna i 4 och 11 samt 16—18 §§ icke heller tillämpas.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
57
27 §.
Kostnaderna för avstyckningsförrättning, vari flera hava del, skola fördelas
i enlighet med vad härutinnan mellan sakägarna överenskommits eller, där
sådan överenskommelse ej träffats, efter vad i varje fall av förrättningsmännen
prövas skäligt.
III AVD.
Om andra lantmäteriförrättningar.
20 KAP.
1 §•
Bestämmande och utmärkande av rågång eller annan fastighetsgräns ävensom
ägoutbyte må verkställas såsom särskild jorddelningsförrättning utan sammanhang
med annan sådan förrättning.
Utom i fall, varom i 8 kap. sägs, må ägoutbyte såsom särskild förrättning
äga rum för utbyte av äga, som inom skifteslag undantagits för delägares
gemensamma behov, mot annan jord inom skifteslaget, där sådant av delägare
yrkas samt det prövas medföra övervägande nytta och kunna ske utan någon
delägares förfång.
2 §■
Förordnande att bestämma och utmärka rågång eller annan fastighetsgräns
medför för lantmätaren behörighet jämväl att handlägga i sammanhang därmed
uppkommande fråga om ägoutbyte.
3 §.
Besväras fastighet av servitut, bestående i rättighet till skogsfång och
mulbete eller endera av dessa rätttigheter, må på yrkande av fastighetens ägare
servitutet utan sammanhang med skifte utbrytas, där det finnes medföra
nytta och kunna ske utan någons förfång. Bätt att erhålla utbrytning
tillkomme ock ägaren av den fastighet, till vars förmån sådant servitut gäller,
där det visas att servitutet äventyras.
Besväras flera vid laga delning inom ett skifteslag utlagda ägolotter
av servitutet, må vid dess utbrytande vederlagsjorden uttagas från en eller
flera av ägolotterna; och skall, där så sker, i sammanhang med utbrytningen
ersättning, på sätt i 7 § sägs, beredas ägolott, från vilken utbrutits
vederlagsjord utöver den å ägolotten belöpande andel.
§•
Avsättande av mark till gemensamhetsskog för två eller flera fastigheter
må ske såsom särskild förrättning, om ägaren till fastigheterna så begär
eller, där fastigheterna tillhöra olika ägare, dessa äro ense därom.
58
Riksdagens skrivelse Nr 331.
5 §•
Har skifteslag undergått laga delning och varder jord frånvunnen viss
ägolott av anledning att jorden hör till annat skifteslag, åligge ägaren till den
ägolott, vid talans förlust, att sist inom ett år därefter påkalla förrättning
för fastställande av det vederlag, som i följd härav må tillkomma ägolotten
från skifteslaget i övrigt eller vissa ägolotter inom skifteslaget. Har jorden
frångått ägolotten innan den dag, då denna lag trädde i kraft, skall berörda
tid av ett år räknas från sistnämnda dag.
6 §•
I fråga om förrättningar, som i 1, 3, 4 och 5 §§ avses, skola de i 2, 3,
15, 16 och 18 kap. beträffande laga skifte givna föreskrifter i tillämpliga
delar lända till efterrättelse. I övrigt skola förrättningar, om vilka i förstnämnda
tre paragrafer förmäles, verkställas på sätt beträffande motsvarande
åtgärder i samband med laga skifte är föreskrivet.
Där flera hava del i förrättning, som i 1, 3, 4 eller 5 §§ avses, skola kostnaderna
för förrättningen fördelas efter vad i varje fall av förrättningsmännen
prövas skäligt.
7 §•
Där jord, som, på sätt i 3 § andra stycket eller 5 § sägs, frångår ägolott,
icke uppgår till mera än två procent av ägolotten enligt den vid skiftet verkställda
uppskattning, skall vederlaget bestämmas i penningar att utgå efter
den vid skiftet tillämpade delningsgrund. Sådant vederlag skall, utom ersättning
för det naturliga jordvärdet, beräknad efter ty i 11 kap. 2 § andra
stycket sägs, jämväl innefatta gottgörelse, varom i 14 kap. 6, 8 och 11 §§
förmäles. Utgör den frångångna jorden större andel av ägolotten än ovan
är sagt, ankomme på förrättningsmännen att avgöra, huruvida och på vad
sätt från andra ägolotter inom skifteslaget jord bör utbrytas för att tilläggas
förstnämnda lott samt skiftet i enlighet därmed i erforderliga delar jämkas,
eller huruvida eller i vad mån ersättningen må utgöras i penningar. Vid avgörande
av denna fråga skall hänsyn tagas å ena sidan till den frångångna
jordens större eller mindre betydelse för brukningen av ägolotten och å den
andra sidan till kostnaden för utbrytning av vederlag i jord och därav föranledd
jämkning i skiftet.
Utgår vederlaget i jord, skola i sammanhang med vederlagets utbrytande
och jämkningen i skiftet verkställas de likvider, vartill förhållandena föranleda,
och skola för sådana likvider de i 14 kap. givna föreskrifter äga
motsvarande tillämpning.
8 §•
Har vid skifte av vattentäckt område fisket däri med stöd av äldre bestämmelser
ej intagits i delningen, eller utgör fiske särskild fastighet, må del
-
59
Riksdagens skrivelse Nr 331.
ning därav äga rum, så framt det kan ske utan någon delägares förfång. För
sådan delning skall uppskattning av fiskeområdet ske efter de olika delarnas
godhet med hänsyn till fisket samt i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som
är stadgat om laga skifte. Har jämlikt 10 kap. 7 § vid skifte av vattentäckt
område fisket undantagits såsom för delägarna gemensamt, må särskild delning
av fisket icke äga rum.
9 §•
Angående talan mot och fastställelse av förrättning, varom i 1, 3, 4 och
5 §§ sägs, är i 21 kap. stadgat.
10 §.
På begäran av den, som äger eller under fideikommissrätt eller ständig
besittningsrätt innehar jord, må Konungens befallningshavande förordna lantmätare
eller annan person, behörig att innehava befattning såsom mätningsman
i stad, att verkställa avmätning av jorden.
Sådant förordnande må ock meddelas på framställning av samhälle, där
den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, beträffande
mark, som hör till samhället.
Med avseende å förrättning, som i denna paragraf avses, skola bestämmelserna
i 2 kap. 11 § och 6 kap. 3 § äga tillämpning.
U §•
Angående förrättning av lantmätare för andra än här ovan omförmälda
ändamål gälle vad därom är särskilt stadgat.
IV AVD.
Om domstolar och rättegång i jorddelningsmål, så ock om
fastställelse av jorddelningsförrättning samt om rättelse i
fastställt skifte.
21 KAP.
A. Allmänna bestämmelser.
1 §•
Första domstol i jorddelningsmål å landet är ägodelningsrätt, en för varje
domsaga.
Där till skifteslag hör jord, som är belägen inom två eller flera domsagor,
skall skifteslaget anses lyda under ägodelningsrätten i den domsaga, inom
vilken största delen av jorden ligger.
60
Riksdagens skrivelse Nr S31.
Om Konungens befallning skavandes och överlantmätares befattning med vissa
avstyckning smal är nedan i detta kapitel stadgat.
2 §.
Ägodelningsrätt består av en ägodelningsdomare såsom ordförande samt
tre ägodelningsnämndemän.
Ordinarie domaren i domsagan är där ägodelningsdomare, såframt icke
Konungen av särskild anledning finner gott att för två eller flera domsagor
förordna en gemensam ägodelningsdomare. Härtill må icke utses annan än
lagkunnig, i domare värv erfaren person. Vid förfall för ägodelningsdomaren
förordnar hovrätten till hans ställföreträdare person med de egenskaper, som
nyss nämnts.
Ägodelningsnämndemännen, som böra vara allmänt betrodda, i lanthushållning
kunniga och med ortens förhållanden väl förtrogna män, skola vara
valbara till nämndemansbefattning vid häradsrätt i domsagan samt ej hava
uppnått sextiofem års ålder.
3 §■
Ägodelningsnämndemän utses för sex år, till ett antal av sex i domsaga,
som består av allenast ett tingslag, och tre för varje tingslag i övriga domsagor.
Avgår ägodelningsnämndemän under tjänstgöringstiden, skall val avse
återstående del av samma tid.
Val äger rum å tingsstället inför häradsrätten.
Valet verkställes genom valmän, som på föranstaltande av ägodelningsdomaren
utses å kommunalstämma av de i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigade, som där äga eller innehava jordbruksfastighet. I köping,
som utgör egen kommun, tillkomme rösträtt envar i kommunens allmänna
angelägenheter röstberättigad.
Vid utseende av valmän äge varje i valet deltagande en röst.
För kommun med 1,000 invånare och därunder utses 1 valman,
* * » över 1,000 t. o. m. 3,000 invånare 2 valmän,
» » » » 3,000 » 6,000 » 3 »
» » » » 6,000 » 9,000 » 4 »
o. s. v. efter samma beräkning för överskjutande folkmängd.
För varje kommun utses suppleanter till lika antal som valmän.
Höra delar av kommun till skilda tingslag, utses för vardera delen valmän
och suppleanter för det tingslag den tillhör.
4 §.
Vid val av ledamot i ägodelningsrätt äge varje valman en röst. Omröstningen
skall verkställas med slutna sedlar. Varje valsedel skall innehålla lika
många namn som antalet av de ledamöter, som skola väljas, och vare den
vald, som erhållit mera än hälften av de avgivna rösterna. Har ej sålunda
61
Riksdagens skrivelse Nr 331.
hela det antal ledamöter, som skall väljas, blivit utsett, upprättas en förteckning,
vari upptagas, därest icke någon blivit utsedd, de, som erhållit de
flesta rösterna, men eljest de, som näst efter den eller de utsedda erhållit
högsta röstetal. I förteckningen upptagas två gånger så många namn som
ledamöter då skola väljas. Därpå företages ny omröstning mellan de i förteckningen
uppförda personerna, och vare de valda, som då erhållit de flesta
rösterna. Vid lika röstetal skilje lotten.
Klagan över valet föres genom besvär enligt 27 kap. rättegångsbalken.
Över hovrättens utslag må klagan ej föras.
Om valets utgång skall häradsrättens ordförande, så fort ske kan, insända
uppgift till Konungens befallningshavande i länet, som har att ofördröjligen
införa uppgiften i länskungörelserna. Är annan än ordinarie domaren i domsagan
ägodelningsdomare, skall skriftlig underrättelse om valets utgång ofördröjligen
meddelas jämväl denne.
5 §•
Finner ägodelningsdomaren, att ägodelningsnämndeman upphört att vara
valbar, eller har ägodelningsnämndeman hos ägodelningsdomaren lagligen avsagt
sig uppdraget, föranstalte ägodelningsdomaren om nytt val.
Om skyldighet att åtaga sig uppdrag som ägodelningsnämndeman och att
kvarstå i uppdraget, så ock att efter avgång fortfarande bestrida befattningen
intill dess annan blivit utsedd, skall vad som finnes stadgat beträffande
nämndeman i häradsrätt äga motsvarande tillämpning.
6 §■
Av de till ägodelningsnämndemän valda skola i ägodelningsrätten tjänstgöra
de tre, som av ägodelningsdomaren för varje gång kallas därtill. Hålles
ägodelningsrättens sammanträde vid syn på stället, böra företrädesvis de
närmast boende nämndemännen kallas att tjänstgöra.
7 §•
Uteblir ägodelningsnämndeman från sammanträde eller uppstår för honom
jäv eller annat laga förfall, kalle ägodelningsdomaren till tjänstgöring annan
ägodelningsnämndeman eller, där avsevärd tidsutdräkt därigenom skulle vållas,
annan till ledamot i ägodelningsrätten valbar man.
8 §•
Mot ordförande och ledamot i ägodelningsrätt gälle de jäv, som enligt
rättegångsbalken gälla mot domare. Ägodelningsnämndeman må icke deltaga
i handläggningen av mål angående förrättning, med vilken han tagit befattning
som god man.
62
Riksdagens skrivelse Nr 331.
9 §•
Ledamot i ägodelningsrätt skall, om han ej förut avlagt domared, avlägga
sådan ed inför ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren innan han inträder
i tjänstgöring.
10 §.
Angående sammanträde med ägodelningsrätt samt de mål, som därvid skola
förekomma, har ägodelningsdomaren att utfärda kungörelse, som sist fjorton
dagar före sammanträdet skall uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar,
där jord, varom fråga är, ligger; kalle ock inom samma tid ägodelningsnämndemän,
allmänna ombud och, där så prövas erforderligt, förrättnings
lantmätaren till sammanträdet.
11 §•
Är till ägodelningsrätten inkommet mål av den beskaffenhet att det kan
prövas utan att rätten företager syn på stället, må sammanträde hållas å
tingsställe eller eljest å plats inom domsagan, som av ägodelningsdomaren
bestämmes med hänsyn till att minsta kostnader uppstå, och må i sådan
händelse, där saken icke fordrar mera skyndsamhet än att därmed till nästinfallande
lagtima ting eller sammanträde med tremansnämnd inom domsagan
kan anstå, ägodelningsrättens sammanträde utsättas till ting eller sammanträde,
varom nu är sagt, såvida sakägare ej annorlunda begär. I annat
fall skall ägodelningsrätten sammanträda å plats inom skifteslaget eller i dess
omedelbara närhet.
För sina sammanträden vare ägodelningsrätt berättigad att förfoga över
nödiga lokaler i tingshus, allmän skola eller annan allmän byggnad, som icke
är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.
Vållas särskilda utgifter för uppvärmning, belysning, städning
eller dylikt, skola de ersättas av sakägarna.
12 §.
För resa till och från det ställe, där ägodelningsrätten sammanträder, så
ock för uppehållet vid rätten njute ägodelningsdomaren och ägodelningsnämndemännen
ersättning enligt gällande resereglemente i den mån ej nedan
annat stadgas. Denna ersättning gäldas till ägodelningsdomaren av allmänna
medel och till ägodelningsnämndemännen av sakägarna.
Förekomma vid ett sammanträde flera mål, varde den å sakägare belöpande
kostnaden fördelad å alla målen efter ty skäligt prövas.
Hålles sammanträde med ägodelningsrätt å lagtima ting eller sammanträde
med tremansnämnd, och är häradsrättens ordförande även ägodelningsdomare,
eller är i häradsrätten tjänstgörande nämndeman tillika ägodelningsnämndeman,
skall ersättning ej till dem utgå.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
63
13 §.
Att biträda ägodelningsrätten kalle ägodelningsdomaren, där så finnes erforderligt,
vederbörande överlantmätare.
Förekommer vid ägodelningsrätt fråga, för vars bedömande fordras särskild
fackkunskap, som icke annorledes är tillgänglig för rätten, må såsom
biträde tillkallas i sådant ämne sakkunnig person.
Mot sakkunnigt biträde galle samma jäv som i 8 § stadgas beträffande
ledamot i ägodelningsrätt.
överlantmätaren äger att för sin inställelse åtnjuta ersättning av allmänna
medel enligt gällande resereglemente.
Ersättning till annat sakkunnigt biträde bestämmes av ägodelningsrätten att
gäldas av sakägarna. Det åligger klaganden eller, där klagandena äro flera,
dessa en för alla och alla för en att förskjuta den bestämda ersättningen.
14 §.
Där enligt denna lag föreskrives, att besvär i jorddelningsmål skola till
ägodelningsdomare ingivas, stånde klaganden öppet att på eget ävent\ r i
betalt brev med posten insända besvären så tidigt, att de komma ägodelningsdomaren
tillhanda inom utgången av den för talans fullföljande för varje
särskilt fall stadgade tid.
B. Om vad till jorddelningsmål är att hänföra.
15 §.
Till jorddelningsmål hänföras:
1. Skiftesmål, vartill räknas
a) mål om tillstånd till laga skifte;
b) mål, däri genom underställning eller besvär prövning påkallas av annat
under laga skifte meddelat beslut än rörande tillstånd till skiftet eller av
åtgärd, som under laga skifte vidtagits;
c) mål om fastställelse av laga skifte, så ock av förrättning för bestämmande
av fastighetsgräns, där förrättningen skett i sammanhang med laga skifte,
d) mål rörande talan mot och fastställelse av förrättning, som jämlikt
stadgandet i 14 kap. 10 § hållits efter det laga skifte blivit fastställt,
e) mål om rättelse i fastställt laga skifte;
2. Avstyckningsmål, vartill räknas
a) mål om tillstånd till avstyckning;
b) mål, däri genom besvär prövning påkallas av annat under avstyckningsförrättning
meddelat beslut än rörande tillstånd till avstyckningen eller av åtgärd,
som under avstyckningsförrättning vidtagits;
c) mål om fastställelse av avstyckning så ock av förrättning för bestämmande
av fastighetsgräns vid avstyckning;
64
Riksdagens skrivelse Nr 331.
3. Mål rörande talan mot och fastställelse av ägoutbyte i sammanhang
med laga skifte, så ock talan mot och fastställelse av förrättning, varom i
20 kap. 1, 3, 4 och 5 §§ förmäles;
4. Mål om rågång eller annan fastighetsgräns i andra fall än ovan avses;
5. Sådan tvist om äganderätt eller ständig besittningsrätt till jord eller
om innehav av äga, som enligt 3 kap. 12 § underställes ägodelningsrättens
prövning;
6. Vid avstyckningsförrättning uppkommande tvist, varom i 19 kap. 15 §
sista stycket förmäles;
7. Tvist, som i samband med jorddelningsförrättning yppas angående beståndet
och omfånget av rättighet till skogsfång, mulbete eller annat å fastighet,
som ingår i förrättningen, vilande servitut; och
8. Mål om beloppet av kostnader för jorddelningsförrättning, där ej målet
ändå enligt vad ovan stadgas är att anse såsom jorddelningsmål.
16 §.
Där efter jorddelningsförrättnings påbörjande tvist yppas,
om viss äga utgör fastighet för sig eller hör till annan fastighet,
om äga är att anse såsom samfälld,
om äga hör till en ägolott eller till en annan,
om delägare har del i skifteslag efter andelstal eller inom vissa gränser,
om äga skall anses såsom odaläga och i sådan egenskap tillhöra viss ägolott
utöver dess ägobelopp enligt delningsgrunden,
skall tvisten, ändå att den icke jämlikt 15 § 5 må vara att till jorddelningsmål
hänföra, räknas såsom sådant mål.
Fråga, som i jorddelningsmål uppkommer om skyldighet för lantmätare att
på egen bekostnad helt eller delvis omgöra förrättning eller att gälda kostnaden
för ägodelningsrättens sammanträde, skall ock såsom jorddelningsmål anses.
C. Om jorddelningsmåls anliängiggörande.
17 §.
I vilka fall beslut under jorddelningsförrättning eller tvist, som vid sådan
förrättning uppkommit, skall underställas ägodelningsrättens prövning, därom
är förut i denna lag stadgat.
18 §.
Är delägare missnöjd med under laga skifte meddelat beslut, varigenom
jäv mot förrättningsman ogillats, har han att mot beslutet fullfölja talan genom
besvär, vilka inom trettio dagar från det beslutet avkunnades skola ingivas
till ägodelningsdomaren.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
65
19 §.
Är vid laga skifte, som avser skifteslag enligt 1 kap. 2 § under 1, delägare
missnöjd med under skiftet meddelat beslut angående delägares yrkande,
att hans ägor jämlikt 1 kap. 20 § icke skola ingå i skifte, nyttjande under
skiftet av skog eller torvmosse, bestämmande av rågång eller annan fastighetsgräns,
ägoutbyte, delningsgrund eller undantag av mark från skifte, och
är ej sådant fall för handen, att frågan skall genom underställning dragas
under ägodelningsrättens prövning, eller är vid laga skifte, varom ovan nämnts,
delägare missnöjd med hävdeförteckning, då innehavet är delningsgrund eller
eljest kan inverka på ägotilldelningen, eller med beslut i fråga, varom i
3 kap. 10 § sägs, har han att inom trettio dagar från det beslutet avkunnades
eller, där fråga är om hävdeförteckning, inom samma tid från det hävdeförteckningen
behandlades å sammanträde till ägodelningsdomaren ingiva till
ägodelningsrätten ställda besvär.
Vad i första stycket stadgas skall, jämväl där skiftet avser skifteslag, varom
i 1 kap. 2 § under 2 eller 3 sägs, äga tillämpning såvitt angår beslut i fråga
om bestämmande av rågång eller annan fastighetsgräns.
Är tillkallat sakkunnigt biträde eller delägare missnöjd med förrättningsmännens
beslut angående ersättning till det sakkunniga biträdet, skall talan
däremot fullföljas på sätt och inom tid, varom i första stycket sägs.
20 §.
Mot beslut eller åtgärd under laga skifte i andra fall, än i 17, 18 och
19 §§ avses, må talan fullföljas på enahanda sätt, som i sistnämnda paragraf
sägs, inom fyrtiofem dagar från det sammanträde, då skiftet förklarats avslutat
eller beslut meddelats, att skifte icke kan äga rum.
21 §.
Har delägare icke närvarit, då beslut i ärende, som enligt 19 § är föremål
för särskild talan, meddelades, eller då hävdeförteckning behandlades å
sammanträde, och kan han styrka, att han då haft laga förfall och ej kunnat
ställa ombud för sig, då må han på sätt i nämnda paragraf sägs mot det
beslut eller den åtgärd anföra besvär sist inom trettio dagar från förfallets
upphörande, där ej tid för klagan mot skiftet då är ute.
22 §.
Är någon missnöjd med beslut, varigenom förklarats, att avstyckningsförrättning
icke kan äga rum eller att fråga om sådan förrättning förfallit, eller
eljest med beslut eller åtgärd under avstyckningsförrättning, och skall frågan
ej genom underställning dragas under ägodelningsrättens prövning, har han
att till ägodelningsdomaren ingiva sina till ägodelningsrätten ställda besvär,
i förra fallet inom trettio dagar från den dag, beslutet gavs, men eljest inom
trettio dagar från den dag, då förrättningen, på sätt i 19 kap. 21 § sägs,
blivit avslutad.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 sand. (Nr 331.)
5
66
Riksdagens skrivelse Nr 331.
Har avstyckning vid förrättningens avslutande blivit av fastighetens ägare
eller, där flera sakägare finnas, av dem samtliga medelst påskrift å protokollet
godkänd, må talan mot förrättningen sedermera icke föras.
23 §.
Mot beslut eller åtgärd under jorddelningsförrättning, som i denna lag
avses, i andra fall, än nu är sagt, må, såvitt ej annat följer av bestämmelserna
i 58 §, talan föras genom besvär, som, ställda till ägodelningsrätten, skola
ingivas ttll ägodelningsdomaren inom trettio dagar från den dag, då den
förrättning, under vilken beslutet meddelats eller åtgärden vidtagits, blivit
avslutad.
Under jorddelningsförrättning inbegripes jämväl förrättning, som jämlikt 14
kap. 10 § hålles efter det laga skifte blivit fastställt.
24 §.
Talan i mål, varom i 15 § under 4, 7 och 8 samt 16 § första stycket
förmäles, skall anhängiggöras genom stämning, där ej, såvitt angår i sistnämnda
lagrum avsett fall, tvisten jämlikt 3 kap. 12 § underställes ägodelningsrättens
prövning.
För prövning av fråga, som avses i 16 § andra stycket, erfordras ej stämning.
Stämning till ägodelningsrätt gives av ägodelningsdomaren.
25 §.
Huru fastställelse av jorddelningsförrättning så ock rättelse i fastställt skifte
påkallas, därom stadgas här nedan.
D. Om förfarandet lios ägodelningsdomaren och vid ägodelningsrätten.
26 §.
I de fall, då fråga skall underställas ägodelningsrättens prövning, insände
lantmätaren, där ej frågan rör tvist, varom i 3 kap. 12 § eller 19 kap. 15 §
förmäles, skyndsamt till överlantmätaren i länet handlingarna i målet eller
utdrag av dem i vad de angå underställda frågan. Är fråga om tvist, varom
nyss sagts, skola handlingarna insändas till ägodelningsdomaren.
I fall, som i 4 kap. 4 § sista stycket sista punkten avses, åligger det överlantmätaren
att, efter anmodan av ägodelningsdomaren, från lantmätaren infordra
handlingarna i målet.
27 §.
Hava besvär inkommit till ägodelningsdomaren, förelägge han, där ej besvären
gälla avslutad jorddelningsförrättning, förrättningslantmätaren att till ägodelningsdomaren
eller överlantmätaren inom viss tid insända handlingarna i målet.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
67
28 §.
Sedan i mål, som i 26 § första stycket första punkten samt andra stycket
ävensom i 27 § avses, handlingarna inkommit till överlantmätaren, överlämne
denne så fort ske kan och sist inom tre månader handlingarna jämte
eget yttrande ävensom det yttrande, han må hava infordrat från förrättningslantmätaren,
till ägodelningsdomaren.
Gälla besvär avslutad jorddelningsförrättning, skall överlantmätarens yttrande
jämväl innefatta redogörelse för verkställd teknisk granskning av förrättningen.
29 §.
Finner ägodelningsdomaren inkommet mål uppenbarligen icke kunna av
ägodelningsrätten upptagas till prövning, teckne han beslut därom å handlingarna
eller besvärsskriften och underrätte ofördröjligen vederbörande, att
beslut i målet meddelats. Beslutet skall innehålla underrättelse vad den,
som är missnöjd med beslutet, har att iakttaga för fullföljd av talan däremot.
Avse besvär klagan däröver, att jäv mot förrättningsman ogillats, meddele
ägodelningsdomaren skyndsamt beslut över besvären.
I andra fall än dem, om vilka ovan i denna paragraf sägs, utsätte ägodelningsdomaren,
så snart lämpligen kan ske, tid och ort för målets handläggning
vid ägodelningsrätten.
30 §.
Sedan kungörelse och kallelse ägt rum i behörig ordning, må till ägodelningsrätten
annorledes än genom stämning inkommet mål företagas till handläggning
och avgörande utan hinder av delägares, allmänt ombuds eller förrättningslantmätarens
utevaro.
31 §•
Över invändning, som göres av part, meddele ägodelningsrätten särskilt
beslut, där invändningen är av den beskaffenhet att sådant erfordras. Innefattar
beslutet ej avvisande av målet, skall med handläggningen av målet
fortgå, och må talan mot beslutet fullföljas i sammanhang med besvär i
huvudsaken.
32 §.
Där för utredning av teknisk fråga så finnes erforderligt, må ägodelningsdomaren
eller ägodelningsrätten uppdraga åt överlantmätaren att ensam eller
med biträde av två ägodelningsnämndemän verkställa undersökning å
marken.
Om tiden för sådan undersökning skall överlantmätaren på sätt finnes
lämpligt underrätta delägare och allmänna ombud.
För biträde vid sådan undersökning njute ägodelningsnämndemännen ersättning
i likhet med vad i 12 § stadgas om ersättning för inställelse vid ägodelningsrätt.
68
Riksdagens skrivelse Nr 331.
33 §.
Finner ägodelningsrätten vid prövning av inkommet mål, att förrättning
bör avbrytas eller att förrättning, som avbrutits, bör oberoende av anförda
besvär fortgå, meddele föreskrift därom till förrättningslantmätaren. Anser
ägodelningsdomaren i anledning av inkommet mål skäl förefinnas för förrättnings
avbrytande, utställe så snart ske kan målet till ägodelningsrättens avgörande.
Sådan föreskrift, som i denna paragraf sägs, träde genast i kraft och galle
till dess annorlunda förordnats.
34 §.
Mål böra av ägodelningsrätten företagas i den ordning de inkommit; dock
att mål, som omförmäles i 19 eller 26 §, i allmänhet bör företagas framför
andra.
35 §.
Utan hinder av vad i 34 § är stadgat, må senare inkommet mål företagas
framför ett tidigare inkommet, när besparing i kostnad kan vinnas därmed
eller arbetets jämna gång därigenom befordras.
36 §.
Ägodelningsdomaren före protokoll vid ägodelningsrättens sammanträden
och underskrive protokollet å rättens vägnar. Han skall ock föranstalta därom
att anteckning om sådant till ägodelningsrätten inkommet jorddelningsmål,
som avses i 15 § under 5, 6 och 7 samt i 16 § första stycket, verkställes
så väl i lagfartsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima ting som ock
i lagfartsboken.
Ägodelningsdomaren skall föra dagbok över till rättens eller ägodelningsdomarens
åtgärd inkomna mål samt inom en månad efter varje års slut insända
dagboken till justitiekanslersämbetet vid bot av en krona femtio öre
för var dag han uteblir. Formulär till dagbok fastställes av Konungen.
37 §.
Yppas, då beslut skall av ägodelningsrätt meddelas, skiljaktiga meningar,
vare lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande andra domstolar än
häradsrätt.
Vid omröstning säge ägodelningsdomaren sin mening först.
38 §.
Ägodelningsrättens utslag skall avkunnas offentligt och underrättelse däri
meddelas om vad den, som vill söka ändring i utslaget eller i det, som förefallit
under målets handläggning, har att iakttaga för fullföljd av sin talan.
Det åligger ägodelningsdomaren att tillställa förrättningslantmätaren ett
exemplar av utslaget ävensom, där så finnes nödigt, av rättens protokoll i
målet eller vissa delar därav.
Riksdagens skrivelse Nr 33J.
69
39 §.
I allt, varom ej i denna lag eller i annan lag eller författning är särskilt
stadgat, skall beträffande ägodelningsrätt och rättegången därstädes lända till
efterrättelse vad i fråga om allmän underrätt finnes föreskrivet, där det är
tillämpligt.
40 §.
Åtal mot ledamot i ägodelningsrätt för fel eller försummelse i ämbetet skall
upptagas av vederbörande hovrätt.
E. Om fastställelse av jorddelningsförrättning.
41 §.
Sedan jorddelningsförrättning, som i denna lag avses, eller
laga skifte,
avstyckning,
förrättning för bestämmande av rågång eller annan fastighetsgräns eller
ägoutbyte, evad sådan förrättning skett i samband med annan jorddelningsförrättning
eller icke,
förrättning enligt 20 kap. 3, 4 och 5 §§,
förrättning, som jämlikt 14 kap. 10 § hållits efter det laga skifte fastställts,
blivit avslutad, åligger det lantmätaren att inom den för besvärs anförande
för varje fall stadgade tid till överlantmätaren i länet insända till förrättningen
hörande karta, där sådan finnes, ävensom övriga handlingar angående
förrättningen. I fall, varom i 22 § andra stycket sägs, skola handlingarna
insändas inom femton dagar från det förrättningen blivit avslutad.
42 §.
Då talan fullföljts mot avslutad jorddelningsförrättning, varom i 41 § förmäles,
skall ägodelningsrätten i sammanhang med besvärens avgörande
pröva förrättningen till alla delar, även om anmärkning blott i viss del
framställts mot förrättningen.
Avser mot förrättningen fullföljd, talan allenast fråga om beloppet eller
fördelningen av förrättningskostnader, skall prövning av förrättningen företagas
för sig i den ordning, varom i 43 § stadgas.
Finnes i förrättningen fel av beskaffenhet att inverka på förrättningen
i dess helhet, skall förrättningen undanröjas. Hava fel förelupit, vilka inverka
allenast på vissa åtgärder under förrättningen, har ägodelningsrätten att,
med undanröjande av dessa åtgärder, meddela erforderliga föreskrifter för
åstadkommande av rättelse. Finnes förrättningen lagligen beskaffad, meddele
ägodelningsrätten fastställelse å förrättningen.
Har laga skifte ägt rum inom samhälle, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas, skall, där vid förrättningen sådant
70
Riksdagens skrivelse Nr 331.
påyrkats eller ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren eljest så prövar
nödigt, innan målet avgöres, yttrande däri inhämtas från byggnadsnämnden.
Är fråga om avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet,
må fastställelse ej meddelas, med mindre tillika gives förordnande om
sammanläggningen.
43 §.
Hava besvär icke inom stadgad tid anförts mot avslutad jorddelningsförrättning,
varom ovan sägs, överlämne överlantmätaren, där ej stadgandena
i tredje stycket av denna paragraf eller i 58 § annat föranleda, handlingarna
till ägodelningsdomaren; bifoge ock eget yttrande ävensom den
förklaring över gjorda anmärkningar, han må hava infordrat från förrättningslantmätaren.
I fråga om yttrande, varom nu är sagt, gälle vad i 28 §
andra stycket sägs.
Sedan handlingarna inkommit till ägodelningsdomaren, företage denne
förrättningen till prövning, därvid vad i 42 § fjärde stycket sägs skall äga
tillämpning. Där anledning ej förekommer till annat än att förrättningen är
lagligen beskaffad, samt, såvitt angår avstyckning av mark för sammanläggning
med annan fastighet, förordnande tillika gives om sammanläggningen,
meddele ägodelningsdomaren fastställelse å förrättningen, men eljest
hänskjute han frågan till ägodelningsrätten samt utsätte, så snart lämpligen
kan ske, tid och ort för målets handläggning. För ägodelningsrättens
behandling av målet gälle i ty fall vad i 42 § tredje stycket sägs.
Utgöres förrättningen av sådan avstyckning, med vilken avses bildande
av särskild fastighet, har överlantmätaren att företaga förrättningen till
prövning samt, där anledning ej förekommer till annat än att förrättningen
är lagligen beskaffad, meddela fastställelse därå. Har förrättningen, på
sätt i 22 § andra stycket sägs, blivit medelst påskrift å protokollet godkänd,
utgöre den omständigheten, att den för talan mot avstyckningsförrättning
stadgade tid icke gått till ända, ej hinder för prövningens företagande.
Förekommer anledning att förrättningen icke är lagligen beskaffad,
hänskjute överlantmätaren frågan om fastställelse till ägodelningsrätten,
skolande för sådant fall de i första stycket meddelade föreskrifter äga tilllämpning.
44 §.
Sedan beslut om fastställelse meddelats eller, där talan mot beslutet må
föras, detta vunnit laga kraft eller talan däremot ogillats, teckne ägodelningsdomaren,
i den mån ej föreskriften i tredje stycket annat föranleder, bevis
om fastställelsen å kartan, därest sådan finnes, ävensom, där fråga är om
annan förrättning än avstyckning, å förrättningshandlingarna, allt i enlighet
med av Konungen utfärdade närmare föreskrifter.
Lag samma vare, där Konungen med ändring av ägodelningsrätts utslag,
varigenom jorddelningsförrättning upphävts eller rättelse däri föreskrivits,
fastställt förrättningen.
Riksdagens skrivelse AV 331.
71
Har överlantmätaren meddelat fastställelse å avstyckningsförrättning, skall
vad förut i denna paragraf stadgats om ägodelningsdomaren i tillämpliga
delar gälla beträffande överlantmätaren.
45 §.
Ägodelningsdomaren åligger att föra protokoll över av honom jämlikt föreskrifterna
i detta kapitel handlagda mål.
Där överlantmätaren jämlikt 43 § tredje stycket handlagt avstyckningsmål,
skall vad i första stycket sägs om ägodelningsdomaren äga motsvarande tilllämpning
beträffande överlantmätaren.
46 §.
Har vid jorddelningsförrättning blivit bestämt, att ersättning skall från ägolott
utgå, åligge det ägodelningsdomaren, efter det fastställelse å förrättningen
meddelats eller, där talan mot beslutet om fastställelse må föras, beslutet
vunnit laga kraft eller talan däremot ogillats, att föranstalta därom, att angående
beloppet samt de tider, å vilka ersättningen skall betalas, anteckning
varder gjord såväl i inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima
ting som ock i inteckningsboken.
F. Om rättelse i fastställt skifte.
47 §.
Har, sedan laga skifte blivit genom laga kraft ägande beslut fastställt, utrönts,
att vid skiftet förelupit fel i mätningen eller uträkningen, äge den delägare,
som därigenom erhållit mindre ägobelopp än honom skolat tillkomma,
att hos ägodelningsrätten söka rättelse inom ett år från det kartan utlämnats
till delägarna på sätt i 16 kap. 7 § sägs.
Beträffande ansökan om sådan rättelse skall vad som är stadgat om besvär
över jorddelningsförrättning äga motsvarande tillämpning.
48 §.
Sådan rättelse, varom i 47 § sägs, skall verkställas genom jämkning i skiftet
på det sätt att minsta rubbning av skiftet sker. Dock må under de villkor,
som i 16 kap. 6 § stadgas, rättelse ske genom bestämmande av vederlag i
penningar, och skall beträffande verkställande av dylik rättelse vad i 16 kap.
5 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.
Kostnaden för rättelsen så ock utgifterna för ägodelningsrättens sammanträde
i den mån dessa icke utgå av allmänna medel skola, där ej särskilda omständigheter
annat föranleda, gäldas av den lantmätare, som förrättat skiftet.
49 §.
I fråga om utsättande och avslutande av sådan förrättning, som avses i
48 §, så ock om fullföljd av talan emot och fastställelse av förrättningen
skall vad om laga skifte är stadgat äga motsvarande tillämpning.
72
Riksdagens skrivelse Nr S31.
G. Om fullföljd av talan mot beslut i jorddelningsmål.
50 §.
Klagan må ej föras över ägodelningsdomares beslut i fråga om jäv mot
förrättningsman eller över ägodelningsrätts utslag beträffande ägors gradering
eller åsättande av sådant jämförelsetal eller uppskattningsvärde, varom i 11
kap. 2 § andra stycket förmäles. Ej heller må, utom i fall varom i 52 §
sägs, klagan föras över beslut, varigenom fastställelse å jorddelningsförrättning
meddelats.
51 §.
Där ej efter vad i 50 § sägs vid beslut i jorddelningsmål skall förbliva,
må talan mot sådant beslut fullföljas hos Konungen.
52 §.
Beslut, varigenom fastställelse meddelats å jorddelningsförrättning inom
samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas,
må överklagas av byggnadsnämnden. Om sådant beslut skall byggnadsnämnden
utan dröjsmål underrättas av ägodelningsdomaren.
Har, efter det besvär anförts i anledning av avslutad jorddelningsförrättning,
ägodelningsrätten meddelat fastställelse å förrättningen, må den, vilkens
besvär genom ägodelningsrättens utslag lämnats utan bifall, fullfölja talan
mot utslaget, dock allenast i den mån honom därigenom emot gått.
53 §.
Har fastställelse vägrats å jorddelningsförrättning, mot vilken besvär icke
blivit anförda, må klagan över ägodelningsrättens utslag fullföljas jämväl av
förrättningslantmätaren.
Innefattar eljest ägodelningsrätts beslut förpliktande för förrättningslantmätaren
att utan särskild ersättning omgöra förrättning eller del därav eller
att gälda kostnad för ägodelningsrättens sammanträde, då må han föra klagan
mot beslutet därutinnan.
54 §.
Talan, varom i 51 § sägs, föres genom besvär, vilka i två exemplar och
åtföljda av ägodelningsrättens eller ägodelningsdomarens protokoll skola ingivas
till ägodelningsdomaren inom trettio dagar från utslagets dag, denna oräknad.
Har klaganden underlåtit att till ägodelningsdomaren inkomma med protokoll
i målet och är ej detta av annan part ingivet, förelägge ägodelningsdomaren
klaganden viss tid att inkomma därmed, vid äventyr att, där det ej
är hos Konungen tillgängligt, då målet företages till avgörande, klaganden
skall hava förlorat sin talan.
Riksdagens skrivelse Nr SS1.
73
55 §.
Då besvär sålunda inkommit, läte ägodelningsdomaren genast översända
ena exemplaret av inlagan till den delägare, som blivit utsedd att förvara
förrättningshandlingarna, eller, om denne är klagande eller icke någon är utsedd
att förvara förrättningshandlingarna eller hinder eljest möter, till annan
delägare, och förelägge genom kungörelse i kyrkan, på sätt i 3 kap. 1 §
sägs, de icke klagande delägarna att inom trettio dagar från kungörandet till
ägodelningsdomaren ingiva eller med posten insända till Konungen ställd
förklaring över besvären, vid påföljd att icke vidare varda i målet hörda.
Kungörelse, varom ovan sägs, skall innehålla uppgift å den person, till vilken
besvärsinlagan blivit översänd.
56 §.
Yrkas i besvär, att ersättningsskyldighet eller skyldighet att utföra arbete
på egen bekostnad skall åläggas förrättningslantmätaren, eller erfordras eljest
förklaring av denne, skola besvärshandlingarna tillställas honom med föreläggande
att inom trettio dagar därefter med återställande av handlingarna
avgiva förklaring vid påföljd att icke vidare varda i målet hörd.
57 §.
Sedan infordrade förklaringar inkommit eller den förelagda tiden tilländagått
utan att förklaring avgivits, skall ägodelningsdomaren insända handlingarna
i målet till Konungens nedre justitierevision.
H. Om förfarandet i vissa avstyckningsmål.
58 §.
1 mål om avstyckning inom samhälle eller område, varom i 19 kap. 10 §
andra stycket sägs, skall vad enligt denna lag ankommer på ägodélningsrätt och
ägodelning sdomare utom såvitt angår bestämmande av fastighetsgräns i samband
med avstyckningen samt tvist, varom i 19 kap. 15 § sägs, så ock överlantmätares
befattning med fastställelseprövning fullgöras av Konungens befaUningshavande.
Är någon missnöjd med beslut angående bestämmande av fastighetsgräns i
samband med avstyckning, varom i denna paragraf är fråga, skall beträffande
fullföljd av talan mot sådant beslut vad i 19 § första stycket stadgas äga tiUlämpning:
och gälle om fastställelse av sådan gränsförrättning vad förut i denna
lag är bestämt.
I mål rörande avstyckning inom samhälle, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas, skall, där vid förrättningen sådant påyrkas
eller Konungens befallningshavande eljest så prövar nödigt, innan målet
avgöres, yttrande däri inhämtas från byggnadsnämnden.
74
Riksdagens skrivelse Nr Säl.
År fråga om avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet,
må Konungens befallning skärande meddela fastställelse å avstyckningen
allenast under villkor, att förordnande gives om sammanläggningen enligt vad
därom är särskilt stadgat.
Beträffande klagan över Konungens befallningshavandes beslut i mål, varom
i denna paragraf sägs, gälle i tillämpliga delar vad i 50—53 §§ i detta kapitel
stadgas. Klagan föres genom besvär i den ordning, som för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.
2:o) LAG
om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om
delning av jord å landet.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den nu antagna lagen om delning av jord å landet skall jämte vad här
nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den dag, Konungen bestämmer.
Val av ägodelningsnämndemän så ock de åtgärder, som för inrättande av
ägodelningsrätter enligt den nya lagen eljest erfordras, må efter ty Konungen
bestämmer kunna äga rum innan den nya lagen i övrigt trätt i kraft.
2 §•
Beträffande jorddelningsförrättning, som påbörjats innan den nya lagen
trätt i kraft, skall nya lagen, där så ske kan, tillämpas å frågor, som vid
förrättningen förekomma till behandling efter nya lagens ikraftträdande.
I fråga om talan emot och fastställelse av sådan förrättning skall nya
lagen äga tillämpning, dock att frågan, huruvida talan må efter förrättningens
avslutande föras emot åtgärd, som vidtagits innan nya lagen trätt i kraft,
skall bedömas enligt äldre lag.
3 §•
Mål, som före nya lagens ikraftträdande inkommit till ägodelningsrätt eller
dess ordförande men icke därförinnan av samma rätt eller dess ordförande
avgjorts, varde jämlikt äldre lag prövat av vederbörande enligt nya lagen inrättade
ägodelningsrätt eller dess ordförande.
4 §.
Jämkning på grund av fel i uträkning i skifte, som fastställts innan nya
lagen trätt i kraft, må sökas inom förut stadgad tid.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
/o
5 §■
I fråga om bestämmande av tomtgräns inom samhälle å landet, varest
finnes tomtindelning såsom i stad, skall 2 kap. i lagen om fastighetsbildning
i stad fortfarande äga tillämpning.
Beträffande vissa andra jorddelningsförrättningar inom samhälle å landet,
för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser,
skall den nya lagen äga tillämpning allenast i den mån 5 och 6 kap.
i lagen om fastighetsbildning i stad därom meddela föreskrift.
6 §.
Genom nya lagen upphävas:
12 kap. 5 och 6 §§ samt 13 kap. jordabalken;
1 kap. samt 19 kap. 4 § byggningabalken;
stadgan den 9 november 1866 om skiftesverket i riket, dock att vad i 5
kap. av stadgan är om rågångar föreskrivet fortfarande skall äga tillämpning
i mån bestämmelserna i lagen om fastighetsbildning i stad därtill föranleda;
lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring;
kungl.
cirkuläret den 15 juli 1766 om länsgränssynerätt;
§ 8 i förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket i vad den
innehåller föreskrifter om villkor för delning av sockenallmänning samt om
Konungens befallningshavandes befattning med frågor om delning av sådan
allmänning;
kungl. brevet den 19 mars 1839 angående vissa föreskrifter rörande laga
skifte i Gävleborgs län; samt, i den mån ej i 8 § annat sägs, kungörelsen
den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i avseende å besuttenhetsoch
skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län;
tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring
av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg därtill, där
ej här nedan annorlunda stadgas;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya
lagens bestämmelser.
7 §•
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall sådan bestämmelse i stället
tillämpas.
Vad i lag eller författning stadgas i avseende å ledamot i ägodelningsrätt
skall gälla om ägodelningsnämndeman.
8 §•
I fråga om laga skifte till rubbning av storskifte, som inom Kopparbergs
län blivit verkställt på bekostnad eller med understöd av staten, skall vad i
76
Riksdagens skrivelse Nr H31.
kungörelsen den 18 februari 1859 finnes stadgat om skiftesvitsord fortfarande
lända till efterrättelse. Rar vid dylikt skifte utlagt område delats
genom klyvning, varom i 94 § första stycket sista punkten i stadgan den 9
november 1866 om skiftesverket i riket sägs, må sådan klyvning ej mot delägares
bestridande i annan ordning rubbas än genom laga skifte å skifteslag,
däri samma område ingår såsom en del.
9 §.
Vad om förbud mot avsöndring från lotshemman av krono- eller skattenatur
är i kungl. brevet den 19 augusti 1823 samt förordningen den 9 juli
1862 stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avstyckning.
10 §.
Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses hava upphävts
:
de genom lagen den 5 juni 1909 stadgade särskilda bestämmelser angående
laga skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknar av Norrbottens län;
vad om hinder mot delning av samfälld husbehovsskog stadgas i lagen den
18 juni 1925 innefattande bestämmelser med avseende å upphävande av lagen
den 5 juni 1909 om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla laga skifte
inom vissa områden; samt
lagen den 30 april 1925 rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad
eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län.
11 §•
Vad i lagen den 22 juni 1921 huru förhållas bör med ströängar vid ägostyckning
inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmark ävensom i lagen
av samma dag om förbud mot avsöndring av ströängar inom nämnda lappmark
stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avstyckning.
12 §.
Har upplåtelse av andel för viss fastighet i oskift mark ägt rum före den
1 januari 1897, och har lagfart därå meddelats innan den nya lagen trätt i
kraft, skall den behörighet att påkalla skifte av denna mark, som, där upplåtelsen
ej skett, kunnat tillkomma fastighetens ägare, i stället tillkomma
ägaren av den upplåtna andelen.
13 §.
Har, innan den nya lagen trätt i kraft, av hemman eller av sådan under
särskilt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som ej tillkommit genom
avsöndring, överlåtits viss till gränserna bestämd ägovidd, och skulle enligt
äldre lag utbrytning av samma ägovidd ske genom ägostyckning, skall i avseende
å utbrytningen därav den äldre lagen tillämpas, sakägarna dock
Riksdagens skrivelse Nr ■}%].
/ /
obetaget att, där de så önska samt laga hinder icke möter, göra den överlåtna
ägovidden till föremål för avstyckning.
14 §.
I fråga om avsöndring, som skett innan den nya lagen trätt i kraft, skall
vad i äldre lag stadgas fortfarande äga tillämpning, vederbörande emellertid
obetaget att, där icke faställelse å avsöndringen meddelats eller laga hinder
eljest möter, göra det upplåtna området till föremål för avstyckning.
3:o) LAG
om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917
(nr 269) om fastighetsbildning i stad.
Härigenom förordnas, att 5 kap. 2, 3, 5, 10, 13, 14 och 20 §§ samt 6
kap. 4, 5, 11 och 15 §§ i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i
stad skola erhålla följande ändrade lydelse:
5 KAP.
2 §.
Avstyckning skall verkställas av i stadens tjänst anställd mätningsman eller,
där sådan ej finnes, av till sådan befattning behörig person, som på förslag
av byggnadsnämnden förordnas av Konungens befallningshavande att tills
vidare förrätta avstyckningar i staden. Finnes uppdraget ej kunna anförtros
föreslagen person, förordne Konungens befallningshavande som skäligt prövas.
Avstyckning företages efter skriftlig ansökan av fastighetens ägare hos
byggnadsnämnden, som överlämnar ansökningen till förrättningsmannen. I
fall, då område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, äge ock han
rätt göra framställning, som nu sagts.
Förrättningsmannen har att skyndsamt företaga förrättningen samt, där så
ske kan, i ett sammanhang bringa den till slut.
Om tid och ställe för förrättningen skall förrättningsmannen minst åtta
dagar förut underrätta byggnadsnämnden.
Vid förrättningen skola föreskrifterna i 2, 3 kap., 6 kap. 1 och 3 §§,
7 kap., 18 kap. 3 § första stycket samt 19 kap. 27 § i lagen om delning
av jord å landet äga motsvarande tillämpning, så vitt icke i denna lag är
annorlunda stadgat.
År förrättningsman av jäv hindrad företaga förrättning, anmäle ofördröjligen
förhållandet hos byggnadsnämnden, som, där ej annan efter tv i första
78
Riksdagens skrivelse Nr S31.
stycket sägs behörig förrättningsman är att tillgå, har att hos Konungens
befallningshavande utverka förordnande för särskild förrättningsman.
3 §.
Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning,
som i 3 kap. 1 § av lagen om delning av jord å landet sägs, må avstyckningsförrättning
företagas, därest ägaren av stamfastigheten och i fall, då område,
som skall avstyckas, blivit överlåtet till annan, jämväl denne infinna
sig eller av förrättningsmannen blivit minst åtta dagar förut bevisligen kallade
till förrättningen, samt fråga ej är om bestämmande av gräns mot fastighet,
som ej ingår i förrättningen.
5 §•
Huru gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen, skall
bestämmas, därom gälle beträffande stad, där magistrat finnes, vad i stadgan
den 9 november 1866 om skiftesverket i riket är om rågång föreskrivet samt i
fråga om stad under landsrätt, vad uti lagen om delning av jord å landet
stadgas om bestämmande av gränser. Sådant bestämmande skall ej äga rum,
där det ej påfordras å någondera sidan eller av förrättningsmannen aktas
nödigt.
10 §.
Har det område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, lände den
därom upprättade avhandling till efterrättelse.
Träffa sakägarna utöver vad avhandlingen innehåller överenskommelse i
ämne, som angår förrättningen, såsom att servitut till förmån för en av styckningen
berörd fastighet skall läggas å annan sådan fastighet eller med avstyckat
område följa rätt till delaktighet i område, som vid mätningsförrättning
avsatts för gemensamt behov, skall därom upprättas skriftlig förening,
som underskrives av sakägarna och bestyrkes av gode männen eller där
sådana ej biträda vid förrättningen, av förrättningsmannen samt bilägges
protokollet.
Uppkommer mellan sakägarna tvist om den rätt, som enligt avhandlingen
eller träffad förening tillkommer envar av dem, och avser förrättningen mark
i stad, där magistrat finnes, hänvisas de tvistande att vid vederbörlig domstol
utföra sin talan, men skall i annat fall frågan underställas ägodelningsrättens
prövning; och vile emellertid förrättningen.
Förekommer ej sådan tvist eller har den blivit avgjord genom laga kraft
ägande beslut, undersöke förrättningsmannen eller, där han biträdes av gode
män, förrättningsmännen, huruvida vad av sakägarna kan vara avtalat eller
bestämt eller vad berörda beslut innehåller utgör hinder för avstycknings
verkställande i enlighet med föreskrifterna i detta kapitel, samt meddele, där
sådant hinder finnes föreligga, beslut att avstyckningen icke kan äga rum.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
79
13 §•
Sedan skillnadslinjerna mellan stamfastigheten och det avstyckade området
ävensom övriga gränser, som vid avstyckningen må hava bestämts, blivit
utstakade och utmärkta samt alla till förrättningen hörande frågor i övrigt
blivit avgjorda, skall förrättningsmannen å sammanträde med vederbörande
sakägare till sökanden eller annan, som utses av sakägarna, utgiva ett exemplar
av samtliga förrättningshandlingar emot bevis, som bilägges konceptakten,
ävensom tillkännagiva att förrättningen är avslutad.
Sakägare, som vill fullfölja talan emot förrättningen, har att inom tjugu
dagar från dess avslutande till magistraten ingiva sina besvär eller ock på eget
äventyr insända dem dit med posten så tidigt, att de före sagda tids utgång
komma magistraten tillhanda; och skall underrättelse härom av förrättningsmannen
meddelas sakägarna å det sammanträde, varvid förrättningen förklaras
avslutad.
Inom samma tid har förrättningsmannen, evad besvär anförts eller icke, att
överlämna konceptakten till magistraten.
Vad sålunda stadgats i fråga om klagan över verkställd avstyckning galle
ock i fall, då, på sätt i 9 eller 10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning
icke kan äga rum; dock att i sådant fall det skall åligga magistraten, där
besvär anförts, att infordra förrättningshandlingarna från förrättningsmannen.
M §•
Då tid för klagan över verkställd avstyckning gått till ända utan att förrättningen
klandrats eller ock anförda besvär blivit ogillade genom beslut, som
äger laga kraft, har magistraten att, ifall hinder enligt detta kapitel ej möter,
meddela fastställelse å avstyckningen ävensom, såvida framställning därom gjorts,
åsätta det avstyckade området särskilt namn.
Innan ärendet av magistraten avgöres, skall, där vid förrättningen sådant
påyrkats eller magistraten eljest så prövar nödigt, yttrande inhämtas från byggnadsnämnden.
Angående meddelad fastställelse skall bevis tecknas å konceptkartan.
Förrättningsmannen vare skyldig att inom trettio dagar från det beslut om
fastställelse av förrättningen vunnit laga kraft eller däremot förd talan genom
laga kraft ägande beslut ogillats emot stadgad lösen till vederbörande sakägare
utlämna ett exemplar av kartan, och teckne förrättningsmannen därå avskrift
av beviset om fastställelsen.
Genom fastställelse å avstyckningen tillkommer ej ägaren vidsträcktare rätt
att förfoga över fastigheten än vad lag och författning eljest medgiva.
20 §.
Bestämmelserna i detta kapitel skola även gälla för samhälle å landet, för
vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser,
80
Riksdagens skrivelse Nr 331.
därvid vad i 5 § stadgas för stad under landsrätt äge tillämpning å sådant
samhälle, som avses i denna paragraf.
6 KAP.
4 §•
Inom varje stad skall finnas ett efter behovet avpassat antal gode män, minst
två, valda för en tid av sex år av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
av allmän rådstuga.
Magistraten eller, i stad där magistrat ej finnes, stadsstyrelsen åligger att,
då tid, för vilken god man utsetts, går till ända eller god man eljest avgår
eller behov av ökat antal gode män yppar sig, föranstalta om val ävensom att
lämna uppgift å de valda gode männen till vederbörande lantmätare och mätningsman
samt, i fråga om stad, som lyder under landsrätt, till ägodelningsdomaren.
5 §■
Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning,
som i 3 kap. 1 § av lagen om delning av jord å landet sägs, må laga skifte
å'' stadsjord företagas, där samliga delägare infinna sig eller av förrättningsmannen
blivit minst åtta dagar förut bevisligen kallade till förrättningen samt
fråga ej är om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen.
Huru gräns, som avses i föregående stycke, skall bestämmas, därom gälle vad
i 5 kap. 5 § i denna lag sägs.
Yppas under laga skifte i stad, där magistrat finnes, sådan tvist, varom förmäles
i 3 kap. 12 § i lagen om delning av jord å landet, och är dess avgörande
av betydelse för'' skiftets behöriga verkställande, skola de tvistande hänvisas
att vid vederbörlig domstol utföra sin talan; och vile emellertid förrättningen i
vad den är av målets utgång beroende.
11 §■
1 mom. Vad enligt detta kapitel gäller om gränsbestämning och ägoutbyte
i sammanhang med laga skifte gälle ock, då sådan förrättning eljest förekommer.
Besväras fastighet eller område av servitut, bestående av rättighet till skogsfång
och mulbete eller endera av dessa rättigheter, må på yrkande av fastighetens
ägare servitutet utan sammanhang med skifte utbrytas, där det
finnes medföra nytta och kunna ske utan någons förfång. Rätt att erhålla
utbrytning tillkomme ock ägaren av den fastighet, till vars förmån sådant
servitut gäller, där det visas, att servitutet äventyras.
I avseende å förrättning, som i näst föregående stycke avses, äge vad i
Riksdagens skrivelse Nr 331. 81
20 kap. 6 och 9 §§ av lagen om delning av jord å landet stadgas motsvarande
tillämpning.
2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. första stycket sägs äger Konungen
medgiva att inom visst område, som är uppdelat i ett flertal fastigheter,
gränsbestämning må äga rum med tillämpning av föreskrifterna i 2
kap. Vid framställning om medgivande, som nu sagts, skall fogas karta i två
exemplar, noga angivande det område, framställningen avser.
15 §.
Vad i detta kapitel 1—3, 5—11 samt 13 och 14 §§ stadgats för stad,
skall ock gälla för samhälle å landet, för vilket skall föras fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser• och äge vad enligt 5 § andra
stycket gäller för stad under landsrätt tilllämpning å sådant samhälle, som
avses i denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft.
Beträffande förrättningar, som påbörjats innan den nya lagen trätt i
kraft, skall nya lagen, där så ske kan, tillämpas å frågor, som vid förrättningen
förekomma till behandling efter nya lagens ikraftträdande. 1 fråga
om talan emot och fastställelse av sådan förrättning skall nya lagen äga
tillämpning, dock att frågan, huruvida talan må efter förrättningens avslutande
föras emot åtgärd, som vidtagits innan nya lagen trätt i krtift, skall
bedömas enligt äldre lag.
Tvist som före lagens ikraftträdande jämlikt 5 kap. 10 § enligt dess tidigare
lydelse hänvisats till vederbörlig domstol, men ännu icke blivit där anhängiggjord,
skall, såvitt tvisten ej rör er avstyckning i stad, där magistrat finnes,
efter stämning utföras vid ägodelningsrätten.
Jämkning på grund av fel i uträkning i skifte, som fastställts innan lagen
trätt i kraft, må sökas inom förut stadgad tid.
4:o) LAG
om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 16 juni 1875
(nr 42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
1 mom. Sökes lagfart på grund av överlåtelse från annan, må ansökningen
ej beviljas, med mindre det upplyses, att förre ägaren ej var gift, eller
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 saml. (Nr 331.) 6
82
Riksdagens skrivelse Nr 331.
det visas, att samtycke eller tillåtelse till överlåtelsen givits, efter ty i 6
kap. 4 eller 6 § giftermålsbalken sägs, eller att överlåtelsen ändock är
gällande.
2 mom. Är lagfart sökt på grund av testamente, dom eller annan handling,
som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas,
att handlingen blivit ståndande.
3 mom. Har ägare av fastighet därav till annan överlåtit visst till gränserna
bestämt område, och ingår det område ej i tomtindelning, må lagfart
å fånget ej beviljas förr än fastställelse meddelats å lantmäteri- eller mätningsförrättning,
varigenom det överlåtna området utbrutits, eller, där talan mot
beslutet om fastställelse må föras, beslutet vunnit laga kraft eller däremot
förd talan ogillats.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft. Utan hinder av vad i 3 mom. stadgas skall äldre lag tillämpas,
där överlåtelse av område ägt rum före sagda dag samt området utbrutits
genom jordavsöndring eller genom sådan ägostyckning, som avses i lagen
den 25 april 1924 om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län.
5:o) LAG
om ändrad lydelse av 37 § 5 mom. i förordningen den 16
juni 1875 (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom.
Härigenom förordnas, att 37 § 5 mom. i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
5 mom. Vad enligt 3 och 4 mom. gäller om avsöndrad lägenhet skall ock
gälla om område, som avstyckats till särskild fastighet enligt 19 kap. av lagen
om delning av jord å landet eller 5 kap. av lagen om fastighetsbildning i
stad, dock icke där stamfastigheten och det avstyckade området ännu äro i
samme ägares hand.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
83
6:o) LAG
om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att sista stycket av 121 § utsökningslagen skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet avsöndrats eller område
enligt 19 kap. av lagen om delning av jord å landet eller 5 kap. av
lagen om fastighetsbildning i stad avstyckats till särskild fastighet, och ansvarar
lägenheten eller det avstyckade området för den inteckning allenast på
sätt i 3 mom. av 37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom
sägs, må inteckningen ej föranleda försäljning av den avsöndrade lägenheten
eller det avstyckade området, utan så är att vid utropet av stamfastigheten
den därför bjudna köpeskillingen funnits icke förslå till fulla gäldandet av
inteckningshavarens fordran och icke lägenhetens eller det avstyckade områdets
ägare genast erlägger vad däri brister.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft.
7:o) LAG
om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18 oktober 1907
(nr 83) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps
befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar
i stamfastigheten.
Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-,
soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar
i stam fastigheten skall erhålla följande ändrade lydelse:
Vad i denna lag är föreskrivet om avsöndrad lägenhet skall äga motsvarande
tillämpning beträffande område, som avstyckats till särskild fastighet
enligt 19 kap. i lagen om delning av jord å landet eller 5 kap. i lagen om
fastighetsbildning i stad, dock icke där stam fastigheten och det avstyckade
området ännu äro i samme ägares hand.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft.
84
Riksdagens skrivelse Nr 331.
8:o) LAG
om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30 september 1904
(nr 48) om samäganderätt.
Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 30 september 1904 om samäganderätt
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Är samfälld fastighet sådan, att tillämpning av föreskrifterna om laga skifte
kan ifrågakomma, och har delägare i fastigheten gjort ansökan om fastighetens
försäljning; vill annan delägare att gemenskapen skall upplösas genom
laga skifte, give det tillkänna, innan ansökningen varder av första domstol
avgjord. Upplyses, att laga skifte blivit i laga ordning sökt, läte rätten frågan
om försäljning vila, till dess sig visat, huruvida på den ansökan laga skifte
kommer till stånd; är ej ansökan om laga skifte gjord, give rätten nödig tid
därtill. Kommer någon i högre rätt och visar, att laga skifte blivit sökt, må
fastigheten ändock gå till försäljning, evad skiftet kommer till stånd eller
icke.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft.
9:o) LAG
om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 5 juli 1907 (nr 48)
om enskilda vägar på landet.
Härigenom förordnas, att 16 § i lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar
på landet skall erhålla följande ändrade lydelse:
I fråga om förrättningen lände i tillämpliga delar till efterrättelse vad i
lagen om delning av jord å landet är stadgat om kallelse till samt kungörelse
och underrättelse om laga skifte så ock om jäv mot förrättningsmän,
om uppskov och om protokoll vid förrättning; och skall vad enligt lagen om
delning av jord å landet i anförda avseenden gäller om lantmätare beträffande
förrättning, varom i denna lag stadgas, lämpas till förrättningsmän.
Är lantmätare förrättningsmän, må därav ej föranledas vidsträcktare tillämpning
av lagen om delning av jord å landet än nu är sagt.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
Sb
10:o) LAG
om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i
anledning av laga skifte eller annan jorddelningsförrättning.
Härigenom förordnas som följer:
Har vid laga skifte eller annan jorddelningsförrättning blivit bestämt, att
utflyttnings-, odlings- eller hävdeersättning eller ersättning för minskad avkastning
eller ersättning enligt 14 kap. 8 § i lagen om delning av jord å landet
eller annan ersättning, varom i nämnda lag sägs, skall av ägare av jord,
som i förrättningen ingått, gäldas till annan delägare, då äge denne, där hans
fordran ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen, att ur jorden, ändå
att den kommit i annans hand, njuta betalning med enahanda förmånsrätt,
som enligt 17 kap. 6 § handelsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld
av fast egendom.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft, vilken dag lagen den 1 maj 1885 (nr 16 s. 5) angående säkerhet
för utbekommande av utflyttningsbidrag med mera i anledning av laga
skifte skall upphöra att gälla.
ll:o) LAG
om sammanläggning av fastigheter å landet.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Fastigheter å landet, som äro i en ägares hand, må efter ty här nedan
sägs sammanläggas till en fastighet,
1. om envar av fastigheterna utgör by, enstaka hemman eller lägenhet,
som har sitt område genom rågång skilt från andra ägor;
2. om fastigheterna utgöra skilda jordeboksenheter eller delar av sådana
enheter och gemensamt ingå i ett skifteslag, vilket icke delats genom lantmäteriförrättning,
som fastställts eller eljest är lagligen gällande;
3. om fastigheterna utgöras av genom sådan lantmäteriförrättning, varom
under 2 sägs, utbrutna ägolotter samt tillika ingå i samma skifteslag av
beskaffenhet, varom under 1 sägs, eller i sådant skifteslag, som avses i 1 kap.
3 § i lagen om delning av jord å landet.
86
Riksdagens skrivelse Nr 381.
Vidare må med fastigheter, som här ovan omförmälas, sammanläggas genom
avsöndring för alltid eller genom avstyckning bildade fastigheter ävensom sådana
fastigheter sammanläggas med varandra, allt under förutsättning att fastigheterna
ingå i samma skifteslag av beskaffenhet, varom under 1 sägs, eller i
sådant skifteslag, som avses i 1 kap. 3 § i lagen om delning av jord å landet.
Ej vare i fall, varom ovan förmäles, den omständigheten att avsöndring
för alltid eller avstyckning ägt rum från en eller flera av fastigheterna hinder
mot sammanläggning.
Fastighet, som efter vad nu sagts kan sammanläggas med annan fastighet
må ock sammanläggas med del därav, som i den ordning särskilt är stadgad
för ändamålet avstyckas. Vad i denna lag sägs om fastighet skall, där ej
annorlunda stadgas, i tillämpliga delar gälla om fastighetsdel, varom här är fråga.
Fastigheter, vilka ingå i ett och samma under laga skifte varande skifteslag,
må, oberoende av vad här ovan sägs, sammanläggas, där sammanläggningen,
på sätt i 3 kap. 14 § i lagen om delning av jord å landet förmäles,
kan ske under skiftet samt laga hinder mot sammanläggningen icke, efter ty
nedan i denna lag stadgas, prövas föreligga.
2 §.
Vad i 1 § sägs om fastighet, som bildats genom avsöndring eller avstyckning,
galle ock om område, som utbrutits för servitut och icke ingår i den
fastighet, till vars förmån servitutet gällt, om mark, som enligt äldre bestämmelser
om avledning av vatten utbrutits från fastighet på grund därav att
ägaren avsagt sig den båtnad, som genom dylikt företag beretts fastigheten,
så ock om mark, som enligt gällande eller tidigare lag om rätt i vissa fall
för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område avskilts
från fastighet. Lag samma vare beträffande område, som avskilts från
fastighet i enlighet med bestämmelserna om expropriation eller äldre bestämmelser
om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt vattenlagen, dock
att, där återlösningsrätt äger rum, sådant område må sammanläggas allenast
med den fastighet, från vilken det blivit avskilt.
Fastighet, som utgör andel för viss fastighet i samfälld mark, må sammanläggas
allenast med den fastighet, till vilken andelen hör, med lagligen
utbruten del av denna fastighet eller med annan fastighet, till vilken jämväl
hör andel i samfälligheten.
3 §.
Fastighet må ej ingå i sammanläggning enligt denna lag innan fastigheten
blivit upptagen i jordregistret. Vad sålunda stadgats gälle dock ej beträffande
fastighetsdel, vilken för sammanläggning med annan fastighet avstyckats från
fastighet, som är upptagen i jordregistret, ej heller i fråga om fastigheter,
vilka ingå i ett och samma under laga skifte varande skifteslag och vilka
under skiftet skola göras till föremål för sammanläggning.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
87
4 §.
Område, som ingår i tomtindelning, må ej ingå i sammanläggning enligt
denna lag.
Ej heller må sammanläggning enligt denna lag äga rum inom samhälle a
landet, för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.
5 §.
Sammanläggning enligt bestämmelserna i denna lag vare icke tillåten, om
fastigheterna icke innehavas med samma rätt eller om de höra till skilda
socknar eller andra förvaltningsområden.
6 §■
Fastigheter, vilkas områden icke förut tillhopa bildat sådant skifteslag.
varom i 1 kap. 2 § under 1 eller 2 i lagen om delning av jord å landet förmäles,
må icke sammanläggas, så framt ej det sammanlagda ägoväldet i fråga
om ägornas sammansättning samt skiftenas antal och form kommer att uppfylla
de fordringar, som enligt sagda lag därutinnan gälla i avseende å ägolott,
vilken utlägges vid laga skifte.
Sammanläggning i sammanhang med laga skifte må äga rum allenast där
de till sammanläggning avsedda fastigheterna prövas kunna utläggas såsom
ägolott, vilken överensstämmer med vad i 1 kap. 8 § första stycket samt i
13 kap. i omförmälda lag stadgas.
7 §•
Sammanläggning av avsöndrad lägenhet med annan fastighet, som icke
utgöres av sådan lägenhet, må ej ske, där avgäld från lägenheten skall utgå
till fastighet, som icke ingår i sammanläggningen.
8 §.
Häftar fastighet, varom fråga är, för frälseränta eller för lån, som av allmänna
medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av
dylika medel för avlösning av frälseränta eller för ersättning, varom förmäles
i lagen om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av
laga skifte eller annan jorddelningsförrättning, eller för avgäld från till skatte
försålt halländskt kyrkohemman, och vilar ej ansvar för samma ränta, lån,
förskott, ersättning eller avgäld jämväl å den eller de övriga fastigheterna,
då må sammanläggning icke äga rum, såframt icke den, som på grund av
inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i annan av fastigheterna
äger säkerhet för fordran eller annan rättighet, medgivit sammanläggningen.
9 §.
Är fastighet, som ifrågasättes skola ingå i sammanläggning, sådan att lagen
angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne och Värmland därå
88
Riksdagens skrivelse Nr 331.
äger tillämpning, må sammanläggning ej äga rum, i händelse anledning prövas
vara för handen att antaga, att sammanläggningen medför minskning i de
självständiga jordbrukens antal.
10 §.
Ansökning om sammanläggning göres hos ägodelningsdomaren i den domsaga,
där fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen foge sökanden utdrag
av jordeboken samt äganderätts- och gravationsbevis rörande de fastigheter,
varom fråga är, ävensom utdrag av jordregistret rörande däri upptagen
fastighet. Vad angår fastighetsdel, som för sammanläggningen skall avstyckas
från annan fastighet, skola utdrag och bevis, varom ovan sägs, avse den fastighet,
varifrån avstyckningen skall ske.
Där ej de fastigheter, ansökningen avser, ingå i ett och samma under
skifte varande skifteslag eller äro av beskaffenhet, varom i 1 § under 2 sägs,
eller ock förut tillhopa bildat ett skifteslag, skall sökanden jämväl ingiva av
lantmätare upprättad karta och beskrivning över fastigheterna i den mån
dessa utgöras av bestämda områden å marken. Kartan skall upptaga fastigheternas
gränser samt utmärka fastigheternas läge i förhållande till varandra.
Beskrivning, varom ovan sägs, skall för envar av fastigheterna innefatta
uppgift om dess ägovidd o''ch dennas fördelning i särskilda ägoslag samt utredning,
i vad mån till varje särskild fastighet hör andel i område, som vid
lantmäteriförrättning undantagits för gemensamt ändamål eller eljest är samfällt,
eller i särskilda rättigheter och förmåner.
I fall, varom i 9 § sägs, skola karta och beskrivning, som här ovan omförmälas,
alltid ingivas.
11 §•
I sammanläggningsärende skall ägodelningsdomaren, där så nödigt finnes,
inhämta yttrande av överlantmätaren.
I fall, varom i 6 § andra stycket sägs, skall infordras yttrande från förrättningslantmätaren.
Är fråga om sammanläggning, varom i 9 § förmäles, må ägodelningsdomaren,
där så finnes lämpligt, höra nämnd eller myndighet, som kan äga kännedom
om förhållandena, såsom jordbrukskommissionen eller hushållningssällskapets
förvaltningsutskott eller kommunalnämnden eller kronobetjäningen i
orten.
Finnes den utredning, som det efter vad ovan sägs åligger sökanden att
förebringa, i ett eller annat hänseende ofullständig, förelägge ägodelningsdomaren
sökanden lämpligt rådrum att inkomma med den ytterligare utredning,
som anses erforderlig, vid äventyr, om det försummas, att ärendet ändå
företages till avgörande.
12 §.
Möter för bifall till ansökningen ej hinder i något av de hänseenden, varom
ovan förmäles, skall ägodelningsdomaren, i händelse han icke jämväl är
Riksdagens skrivelse Nr 331. 89
domare i domsagan, med överlämnande av handlingarna i ärendet inhämta
yttrande av denne, huruvida med hänsyn till de i 13 och 14 §§ stadgade
villkor för sammanläggning hinder för den sökta sammanläggningen föreligger.
Där, sedan yttrandet avgivits men innan underrättelse på sätt i 19 § sägs
meddelats domaren om ärendets utgång, förändring inträffar i något av de
förhållanden, varom han haft att yttra sig, skall han så fort ske kan om den
inträffade förändringen underrätta ägodelningsdomaren.
13 §.
Finnes i lagfartsprotokollet antecknat, att klander blivit instämt å fång till
fastighet, eller finnes eljest rätten till fastighet tvistig, eller är fastighet utmätt
eller beslut meddelat om dess försäljning i den ordning, som om utmätt fast
egendom är stadgad, då må fastigheten ej sammanläggas med annan fastighet.
14 §.
Ej må fastigheter sammanläggas, med mindre sökanden å dem erhållit lagfart;
dock att, där någon av fastigheterna förvärvats genom fång, varmed på
grund av äldre lag ägaren ej varit skyldig lagfara, lagfart å den fastighet ej
är erforderlig, där sökandens åtkomst annorledes styrkes. Ej heller må sammanläggning
ske, utan så är att icke mera än en av fastigheterna är besvärad
av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där flera av fastigheterna äro sålunda
besvärade, icke någon av dem häftar för andra inteckningar än sådana,
som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i envar av de andra,
dock vare den omständigheten, att i en av fastigheterna tillika finnes inteckning
med sämre rätt, ej hinder mot sammanläggningen, så framt innehavare
av sådan inteckning medgivit sammanläggningen; skolande vad nu sagts om
inteckning tillämpas jämväl beträffande fordran eller annan rättighet, som
avses i 11 kap. 2 § jordabalken. Fastighet, som är föremål för återköpsrätt,
må ej i något fall sammanläggas med annan fastighet utan medgivande av
återköpsrättens innehavare.
Är fråga om sammanläggning med fastighet av ägovidd, som för ändamålet
skall avstyckas från annan fastighet, skall, såvitt angår den ägovidd, vad ovan
sägs om lagfart gälla beträffande den fastighet, varifrån avstyckningen skall
ske, eller, där ägovidden överlåtits för sammanläggning med sökanden tillhörig
fastighet, i stället för beviljad lagfart fordras att sökanden om lagfart å
den ägovidd gjort ansökan, vilken förklarats vilande i avbidan på avstvckningens
fastställande. Besväras sådan ägovidd av inteckning, vare det ej i
något fall hinder för sammanläggning, där inteckningshavaren för inteckningens
dödande i vad angår sagda ägovidd avlämnat inteckningshandlingen till domstolen
eller domaren i orten eller ock till landsfogde eller landsfiskal.
15 §.
Sedan ärendet kommit i sådant skick, att det lagligen kan bliva föremål
för prövning, företage ägodelningsdomaren ärendet till vidare handläggning.
90
Riksdagens skrivelse Nr 331.
Finner ägodelningsdomaren laga hinder mot bifall till ansökningen icke möta,
meddele han förordnande om sammanläggningen.
Har sökanden icke fullgjort föreläggande, varom i denna lag sägs, eller
finner ägodelningsdomaren laga hinder möta för bifall till ansökningen, hänskjute
han ärendet till ägodelningsrättens prövning.
Huruledes, då fråga är om sammanläggning med fastighet av ägovidd,
som för ändamålet skall avstyckas från annan fastighet, beslut i ärendet,
där ansökningen bifalles, i vissa fall skall meddelas i sammanhang med
fastställelse å avstyckningen, därom skils i lagen om delning av jord å landet.
Ankommer fastställelseprövningen å Konungens befallningshavande, må förordnande
om sammanläggningen ej meddelas, förrän avstyckningen blivit genom
laga kraft ägande beslut fastställd på sätt i 21 kap. 58 § i nyssnämnda lag
sägs.
Angående meddelat förordnande om sammanläggning skall bevis tecknas å
karta och beskrivning, som må hava företetts i ärendet.
Ägodelningsdomaren åligger att föra protokoll över av honom handlagda
ärenden angående sammanläggning.
Beträffande förfarandet hos ägodelningsdomaren och ägodelningsrätten skola
bestämmelserna i 21 kap. avdelningen D i lagen om delning av jord å landet i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.
16 §.
Varder ansökning om sammanläggning av fastigheter bifallen, och är i en
eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller i den eller de andra,
skall inteckningen därefter gälla i hela den sålunda bildade fastigheten. Varder
efter sammanläggningen, men på grund av tidigare rätt till fastighet, varmed
annan fastighet sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd, skall
den inteckning, där ansökningen bifalles, fastställas att gälla i hela den nybildade
fastigheten.
17 §•
Bifalles ansökning om sammanläggning av fastigheter, och häftar någon av
dem för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder
och besvär eller för lån, som av allmänna medel lämnats för beredande
av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel för avlösning av
frälseränta eller eljest för belopp, varför säkerhet åtnjutes på annan grund
än inteckning, svare hela den nybildade fastigheten för vad sålunda ålegat
fastighet, som ingått i sammanläggningen.
18 §.
Har någon av de fastigheter, varom fråga är, andel i samfällighet eller
annan särskild rättighet eller förmån, som ej tillkommer övriga fastigheter,
medför sammanläggningen ej för den nybildade fastigheten vidsträcktare rätt
därutinnan än som förut tillkommit förstnämnda fastighet.
91
Riksdagens skrivelse Nr 331.
19 §.
Om utgången av sammanläggningsärende lämne ägodelningsdomaren ofördröjligen
överlantmätaren skriftlig underrättelse.
Är ägodelningsdomaren icke domare i domsagan, skall han, så snart ansökning
om sammanläggning inkommit, därom lämna domaren meddelande;
underrätte honom ock ofördröjligen, sedan ärendet avgjorts, om beslutet däri.
20 §.
Om ansökning, varom i denna lag sägs, så ock om beslutet däröver, skall
anteckning göras i lagfartsprotokollet och lagfartsboken.
Skall, enligt vad i 16 § sägs, inteckning gälla jämväl i annan fastighet än
den, vari den beviljats, skall anteckning därom ofördröjligen göras i inteckningsprotokollet
och inteckningsboken.
21 §.
Vad i 21 kap. av lagen om delning av jord å landet stadgas om talan mot
ägodelningsrätts eller ägodelningsdomares beslut skall ock gälla om ägodelningsrätts
eller ägodelningsdomares beslut enligt denna lag.
Har ansökning om sammanläggning bifallits, och ingår i sammanläggningen
fastighet, varå lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne
och Värmland äger tillämpning, äge jordbrukskommissionen överklaga beslutet.
Om beslut, varom nu sagts, skall ägodelningsdomaren utan dröjsmål
underrätta jordbrukskommissionen.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om delning av jord å
landet träder i kraft.
12:o) LAG
om ändrad lydelse av 1 1 kap. 2 § jordabalken.
Härigenom förordnas, att 11 kap. 2 § jordabalken skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Nu haver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock han i
köpebrevet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njute sin säkerhet
i det, som sålt är, framför andra köparens borgenärer. Söker han ej inteckning
för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet sist vid det
ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades,
äge därefter ej bättre rätt än de andra.
Vad nu är stadgat gälle ej, där någon i stad eller ort på landet, varest
finnes tomtindelning såsom i stad, sålt viss till gränserna bestämd del av
92
Riksdagens skrivelse Nr 331.
tomt att med annat område till en tomt sammanläggas, eller där å landet
ägare av fastighet därav till annan överlåtit viss till gränserna bestämd ägovidd
för att sammanläggas med annan fastighet, och ej heller där frälseränta
säljes.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft.
13:o) LAG
om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll så
ock av protokoll i mål eller ärende, som handlagts av
ägodelningsdomare eller annan ordförande i
ägodelnings rätt eller av överlantmätare.
Härigenom förordnas som följer:
Vad om insändande till hovrätt av underrätts dombok är i lag stadgat
skall ock gälla om ägodelningsrätts protokoll, så ock om protokoll i mål
eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare eller annan ordförande i
ägodelningsrätt eller, jämlikt 21 kap. 43 § tredje stycket i lagen om delning
av jord å landet, av överlantmätare.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft.
14:o) LAG
om ändrad lydelse av 2 § ll:o) i lagen den 26 maj 1909
(nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.
Härigenom förordnas, att 2 § ll:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:
ll:o) mål om avgäld från avsöndrad lägenhet, om fördelning av mantal
eller utskylder mellan stamfastighet och avsöndrad lägenhet;
Riksdagens skrivelse Nr 331.
93
mål om tomtmätning;
mål om avstyckning enligt 5 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad;
mål om avstyckning inom samhälle eller område, varom förmäles i 19 kap.
10 § andra stycket i lagen om delning av jord å landet;
mål, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av bolag
eller förening;
mål om undantag från tillämpningen av de med avseende å arrende av
viss jord å landet inom Norrland och Dalarne gällande särskilda bestämmelser;
mål
om naturminnesmärkens fredande.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft. Där i mål om avsöndring från fastighet under enskild äganderätt
eller stadgad åborätt eller om tillstånd till ägostyckning talan jämlikt
äldre lag fullföljes hos Konungen i statsdepartement, skall utan hinder av
nya lagens ikraftträdande det tillkomma regeringsrätten att upptaga och avgöra
besvären.
Tillika får riksdagen anföra följande.
Uti en i första kammaren av herr Henrik Andersson väckt motion nr 239
har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande bestämmelse att införas
såsom en ny paragraf under 7 kapitlet.
»Där vid förrättning, vid vilken förekommer bestämmande av ägogräns,
som i 7 § avses, vid å marken företagen undersökning anledning förekommer
till antagande, att ett flertal ägogränser inom samma skifteslag på marken
icke hävdas i överensstämmelse med tillgängliga kartor och handlingar
eller att osäkerhet råder angående deras rätta sträckning, åligger det förrättningsmannen
att om förhållandet göra anmälan hos överlantmätaren; och vile
emellertid förrättningen.
Överlantmätaren åligger att, sedan undersökning på marken med biträde
av förrättningsmannen företagits och vederbörande sakägare vid sammanträde
i orten lämnats tillfälle att uttala sig, meddela föreskrifter, i vilken omfattning
gränsbestämning skall äga rum.
Vid förrättningens företagande på nytt skall bestämmande ske av alla ägogränser
inom det område, som överlantmätarens förordnande avser.»
Uti motiven anföres: Bestämmelserna i 7 kapitlet i förslaget komme säkerligen
att föra med sig bättre rättssäkerhet än vad som varit fallet med motsvarande
gällande bestämmelser. I ett viktigt avseende förelåge emellertid en
lucka. I förslaget saknades nämligen några särskilda bestämmelser i syfte att
på ett ändamålsenligt sätt undanröja olägenheterna av den otillfredsställande
94
Riksdagens skrivelse Nr $31.
behandling, som vid äldre skiftesförrättningar ägnats frågan om ägogränser
och som medfört, att en stor del, kanske flertalet, av de vid dylika förrättningar
tillkomna ägogränserna sådana de på marken hävdades, mer eller
mindre avveke från den sträckning de enligt kartor och handlingar borde
hava. Ett förslag i detta ämne hade emellertid avgivits av lantmäteristyrelsen
i underdånig skrivelse den 8 juni 1925. Lantmäteristyrelsen hade däri ifrågasatt,
att till 7 kapitlet måtte fogas en ny paragraf av innehåll att, där vid
förrättning, vid vilken förekomme bestämmande av ägogräns, som i 7 § avsåges,
å marken företagen undersökning gåve anledning till antagande, att
ett flertal ägogränser inom samma skifteslag icke hävdades i överensstämmelse
med tillgängliga kartor och handlingar eller att osäkerhet rådde angående
deras rätta sträckning, gränsbestämning skulle, i den omfattning överlantmätaren
efter företagen undersökning ägde föreskriva, verkställas inom
skifteslaget. Detta förslag hade varit tillgängligt för lagrådet vid dess behandling
av ifrågavarande lagstiftningsärende. Lagrådet hade icke haft något att
erinra med avseende å själva saken men däremot ansett, att kostnadsfrågan
icke vore tillräckligt utredd. Angående den rättsliga sidan av denna fråga
syntes emellertid bestämmelsen i 20 kapitlet 6 § andra stycket vara tillämplig.
Denna innehölle, att kostnaderna skulle fördelas efter vad i varje fall
av förrättningsmännen prövades skäligt. Någon annan reglering i denna del
torde icke stå att vinna eller böra ske. Vad däremot anginge det större eller
mindre behovet av statens mellankomst, när det gällde att befordra ifrågavarande
rågångsrevisioner, torde frågan härom komma att upptagas i samband
med andra spörsmål om förändrade bestämmelser rörande statens understödjande
verksamhet i fråga om skiftesväsendet, vilka antagandet av den
föreslagna jorddelningslagen kunde komma att göra aktuella. Det motiv, som
anförts för frågans undanskjutande, syntes alltså icke tillräckligt bärande, under
det frågans rättsliga lösning nu i första hand för stora trakter av vårt land
vore av synnerligen stor betydelse; någon anmärkning hade varken framställts
eller kunde med fog framställas emot lantmäteristyrelsens förslag i ämnet.
Under ifrågavarande lagstiftningsarbete hade, yttrar utskottet, vid olika tillfällen
framhållits, att det i många fall skulle vara synnerligen fördelaktigt,
om i sammanhang med skifte å en vid tidigare delning utbruten ägolott
kunnat åvägabringas en fullständig gränsrevision beträffande hela det äldre
skifteslag, varifrån ägolotten utbrutits. Att bestämmelse härom icke upptagits
torde hava berott därpå, att man funnit det betänkligt att emot delägarnas
önskan påtvinga dem en dylik förrättning. Såsom i motionen antytts hade
lagrådet förklarat, att lagrådet med hänsyn till kostnadsfrågan, som undandroge
sig dess bedömande, icke ansett sig kunna i ärendets nuvarande
skick tillstyrka ändring i lagförslaget härutinnan. Departementschefen hade
med hänsyn till vad lagrådet i ämnet anfört funnit sig icke böra i detta
sammanhang närmare ingå på spörsmålet men emellertid förklarat, att frågan
borde upptagas till vidare övervägande.
Riksdagens skrivelse Nr 331.
95
Utskottet funne lika med motionären behovet av lagbestämmelser i den av
honom angivna riktningen fullt styrkt. Med hänsyn till vad i ärendet förekommit
ansåge sig utskottet dock icke kunna förorda ändring i förslaget i
denna del. Frågan syntes även, på sätt jämväl framhållits under förarbetena,
stå i ett visst samband med lagstiftningen rörande ägogränser i allmänhet.
Då emellertid en skyndsam lösning torde vara av nöden, ville utskottet
föreslå, att riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl Maj:t i ämnet.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes låta föranstalta om en skyndsam utredning rörande den i motionen
väckta frågan om vidtagande i vissa fall av åtgärder för samtidigt bestämmande
av ett flertal ägogränser inom ett skifteslag samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
Vidare har i en inom första kammaren av herr Carl A. Carlsson m. fl.
väckt motion nr 233 och en av herr Ernst Isedor Lindley m. fl. inom andra
kammaren väckt motion nr 358 hemställts, att 20 kap. 3 § jorddelningslagen
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
»Rätt att erhålla utbrytning tillkommer ock ägaren av den fastighet, till
vars förmån sådant servitut gäller, om servitutet varit av ålder gällande eller
om det visas, att servitutet äventyras.»
I motiveringen yttra motionärerna: Sedan urminnes tid hade jordägare i
olika socknar besuttit och som ägare brukat s. k. allmänningsskogar, vilka
dock någon gång på 16—1700-talet indragits till kronan för att sedan såsom
s. k. rekognitionsskogar upplåtas till stöd åt i orten anlagda järnverk.
Verkens ägare hade sedermera fått skatteköpa skogarna i fråga, men det
ansågs dock då orättmätigt att vid ett sådant förfarande beröva de ursprungliga
ägarne — sockenmännen — de fäbodlägenheter med tillhörande rätt till
mulbete och skogsfångst, som de av ålder innehaft.
De försök, som hittills gjorts från de ursprungliga innehavarnes sida att
genom process få denna sin rätt genom utbrytning sig tillerkänd, hade i regel
strandat på grund av de oklara bestämmelser härom, som återfunnes i nu
gällande skiftesstadga, och angeläget syntes då vara att vid en revidering av
denna åtgärder vidtoges, som i görligaste mån kunde råda bot i dessa fall
och om möjligt förekomma dyrbara och om slutresultatet i dunkel höljda
processer.
Som ett exempel på vad de här antytt ansåge sig motionärerna böra
anföra följande.
Sedan urminnes tid och fram till slutet av 1600-talet hade Söderala sockens
jordägare besuttit och såsom ägare brukat Söderala allmänningsskog. Men år
1689 hade en del sockenallmänningar, däribland Söderala, blivit indragna till
kronan. På så sätt hade staten blivit ägare till allmänningen i fråga, antagligen
96
Riksdagens skrivelse Nr 331.
utan jordägarnes hörande, för att sedermera såsom rekognitionsskog upplåta
densamma till ett järnverk i orten. På 1830-talet hade Ljusne-verkens ägare,
som ansåges vara innehavare av rekognitionsrätten, fått tillstånd att trots
sockenmännens protest skatteköpa allmänningen, innehållande en areal av
c:a 8,000 tunnland, som i uppskattning motsvarade 2,400 tunnland fullgod
skogsmark.
Vid skatteläggningsförrättningen år 1835 hade man dock icke ansett sig
kunna beröva sockenmännen de fäbodlägenheter, de av ålder innehaft å allmänningen
med tillhörande rätt till mulbete och skogsfång. Då sockenmännen
bibehållits vid dessa rättigheter, hade desamma vid förrättningen blivit särskilt
uppskattade såsom motsvarande en areal av 384 tunnland. Dessa 384
tunnland avräknades från den skatteköpta arealen, men blevo icke å marken
avskilda från järnverkets skatteköpta skogsmark.
Jordeboksränta blev senare fastställd för fäbodlägenheterna genom kammarkollegii
utslag den 7 oktober 1869.
Fäbodarna i fråga vore spridda över den stora arealen och avlägset belägna
från sockenmännens hemman; och den nyttjanderätt till skogen,# som
tillkomme fäbodarnas innehavare, hade de ej kunnat i avsevärd omfattning
utnyttja, då den skatteköpta allmänningens ägare gjort svårigheter och med
rättegångar trakasserat sockenmän, som velat begagna sin rätt till skogsfång.
För att vinna möjlighet att verkligen tillgodogöra sig rätten till mulbete
och skogsfång vore det för fäboddelägarne högst nödigt att få denna rätt i
vederbörlig ordning utbruten och avskild från rekognitionsskogen, numera
disponerad av ett industriidkande aktiebolag. Sockenmännen hade också begärt
skifte, men då bolaget bestritt detta, hade skiftesmännen ansett, att
jämlikt 6 § nu gällande skiftesstadga skiftesvitsord ej skulle tillkomma fäboddelägarne,
vilkas rätt endast vore att anse såsom »servitut», en uppfattning
vilken ägodelningsrätten i orten godkänt.
Angeläget vore nu för sockenmännen, att i den nya lagen om jorddelning
innehavare av dylik rätt till skogsfång och mulbete finge tillerkännas klar
och ovillkorlig rätt att få densamma utbruten. Visserligen stadgades i 3 § i
20 kap. av lagförslaget, att »ägaren av den fastighet, till vars förmån sådant
servitut gäller», finge påyrka dess utbrytning, »där det visas, att servitutet
äventyras». Men detta något dunkelt avfattade och villkorliga stadgande torde
ej kunna väntas avhjälpa ifrågavarande missförhållande. Ägare av dylika
betes- och skogsfångrättigheter, vilka till sin verkliga natur snarare vore att
anse såsom ett slags äganderätt än som »servitut», borde dock rimligen och i
överensstämmelse med lagförslagets grunder äga ovillkorlig rätt till utbrytning
av dessa rättigheter.
Av motionärerna här föreslagen ändring i föreliggande lagförslag vore påkallad
icke blott av anmärkta missförhållanden inom en enda socken. Liknande
gamla rättigheter till skogsfång och mulbete, vilka utan möjlighet till
Riksdagens skrivelse Nr 331.
97
skifte eller utbrytning läge tämligen värdelösa och icke kunde rationellt
brukas, förekomme i alla delar av riket, särskilt i Norrland, såsom framginge
av en bifogad utredning av arkivarien i kammarkollegium H. Skoglund,
vadan här vore fråga om ett lantmanna- och riksintresse av ej ringa vikt.
Utskottet har beträffande dessa motioner yttrat:
Bestämmelserna uti ifrågavarande paragraf innebure en nyhet i förhållande
till gällande rätt. Enligt skiftesstadgan kunde utbrytning av servitut endast
förekomma i sammanhang med skifte å den fastighet, varå servitutet vilade;
vitsord att påkalla skifte tillkomme däremot icke ägaren av den härskande
fastigheten.
I anledning av en vid 1915 års riksdag inom andra kammaren väckt
motion förklarade jordbruksutskottet, att utskottet — med hänsyn till önskvärdheten
icke minst ur skogsvårdssynpunkt att så vitt möjligt avlägsna de
intressemotsatser, som skapats av flertalet nu gällande, olämpligt avfattade
husbehovsavtal — för sin del funne avlösningsrätt med ömsesidigt utbrytningsvitsord
erbjuda det verksammaste medlet härför, men att utskottet å
andra sidan icke ville bestrida, att någon begränsning i tillämpligheten av
sådant vitsord för den servitutsberättigade parten under vissa omständigheter
kunde anses önskvärd eller påkallad av avtalets beskaffenhet.
I 1918 års förslag var utbrytningsvitsordet för ägaren av den härskande
fastigheten begränsat på samma sätt som i förevarande förslag. I motiveringen
till 1918 års förslag anfördes: Förhållandet kunde vara, att en person väl ville
överlåta en mindre del av sin fastighet jämte t. ex. skogsfångsrätt å återstoden
men icke ett större område. Gåves nu den servitutsberättigade oinskränkt utbrytningsvitsord,
löpte säljaren i det anförda exemplet risken att, kanske omedelbart
efter överlåtelsen, mötas av ett utbrytningsyrkande. Detta syntes icke billigt
och kunde hava den verkan, att mången önskvärd överlåtelse, t. ex. för
egnahemsbildande, icke komme till stånd. I fråga om äldre upplåtelser framträdde
obilligheten i än högre grad. Utbrytningsvitsord syntes därför i allmänhet
icke böra tillerkännas den härskande fastighetens ägare. Förfore emellertid
den tjänande fastighetens ägare med fastigheten på sådant sätt, att den servitutsberättigades
rätt äventyrades, syntes vitsord till utbrytning böra tillkomma
denne. Endast förefintligheten av ett stadgande av sådant innehåll torde
innefatta ej så litet skydd för servitutsrättens tillgodonjutande; så länge
denna rätt respekterades, löpte ju den tjänande fastighetens ägare ej någon
risk att utsättas för en av honom ej önskad utbrytning, och respekterades
icke rättigheten, föranledde ju den tjänande fastighetens ägare själv utbrytningen.
Med hänsyn till det anförda hade till paragrafen fogats ett tillägg av
innehåll, att utbrytningsvitsord tillkomme den härskande fastighetens ägare
där hans servitutsrätt äventyrades. —
De skäl, yttrar utskottet vidare för egen del, som sålunda anförts
emot att utbrytningsvitsord borde tillerkännas ägaren av den härskande
fastigheten, syntes icke äga tillämplighet å de förhållanden, varom i mo
Bihang
till riksdagens protokoll 1926. 14 samt. (Nr 331.) 7
98
Riksdagens skrivelse Nr 331.
tionerna talades. De servitutsrättigheter, som där avsåges, hade av kronan
förbehållits vissa fastigheter vid skatteförsäljningen av rekognitionsskogarna.
Uti den s. k. åbokommitténs betänkande av den 25 augusti 1919 anfördes
å sidan 34 om ifrågavarande slag av servitut: »Genom ett förändrat
brukningssätt av de fastigheter, för vilka avräkningarna skett, har emellertid
ett flertal dylika servitutsrättigheter fått en allt mindre betydelse
för dessa fastigheter och beträffande de fäbodar, som ej numera begagnas,
förlorat snart sagt allt värde. Härigenom hava ägarna av rekognitionsskogshemmanen
kommit i åtnjutande av en förmån, som vid rekognitionsskogarnas
skattläggning ej var beräknad eller avsedd. En reglering av dessa förhållanden
i syfte att servitutsrättigheterna måtte avlösas och ersättas med äganderätt
till vissa områden, lärer väl ur liera synpunkter vara önskvärd och
ägnad att avhjälpa berörda missförhållande. Dylika servitut äro emellertid
icke något särskilt utmärkande för rekognitionsskogshemmanen utan förekomma
i stor utsträckning även beträffande andra hemman i hela landet.
Tillräckliga skäl hava därför ej ansetts föreligga att i detta sammanhang
framlägga förslag till avlösning av nu ifrågavarande servitutsrättigheter, i
synnerhet som denna fråga i hela sin omfattning torde kunna väntas bliva
föremål för uppmärksamhet vid den omarbetning av skifteslagstiftningen, som
för närvarande pågår.»
Utskottet förklarade sig dela åbokommitténs uppfattning om lämpligheten
av att avlösning av dylika rättigheter ägde rum; och ansåge i princip intet
vara att erinra emot, att utbrytningsvitsord tillerkändes innehavare av servitut
å till skatte försåld skog, såvitt servitutet uppkommit i sammanhang med
skatteförsäljningen eller ock tidigare. Genom ett på sådant sätt begränsat
vitsord torde enligt utskottets mening berättigade intressen icke trädas för
nära.
Då emellertid i ärendet icke förelåge sådan utredning, att utskottet ansåge
sig kunna föreslå riksdagen lagbestämmelser i antydd riktning, ville utskottet
allenast förorda, att riksdagen måtte besluta eu skrivelse till Kung!. Maj:t
i ämnet.
På grund av vad i nu förevarande avseende sålunda anförts, får riksdagen
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om utredning angående
i motionerna vidkommande servitut angivna förhållanden samt i vad
mån rätt att erhålla utbrytning av servitut, som i motionerna avses, må
tillkomma ägare av den fastighet, till vars förmån servitutet inrättats, ävensom
för riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning kan
giva anledning.
Uti en inom andra kammaren av herr Smedh in. 11. väckt motion nr 361
har hemställts, »att utskottet med beaktande av i motionen anförda förhållan
den
måtte föreslå sådana ändringar i förslaget till jorddelningslag att sak -
Riksdagens skrivelse Nr 331. 99
ägare, som vid rågångsregleringar eller liknande förrättning förlorar ståndskog,
växtlig ungskog eller plantering eller mark, varå företagits skogskulturåtgärder,
må på ansökning få prövat, om ersättning därför bör tilläggas
honom, samt att i de fall ersättning anses berättigad förrättningsmännen må
företaga därför erforderlig förrättning i likhet med vad som stadgas beträffande
likvider som följd av laga skifte.»
I motiveringen anföres: Uti 14 kap. 8 § funnes bestämmelse upptagen, att,
om delägare vid laga skifte miste ståndskog, växtlig ungskog, plantering eller
mark, varå företagits skogskulturåtgärder, eller delägare erhölle vid delning
av samfälld mark mindre av växande skog eller av mark, å vilken gemensamt
utförts skogskulturåtgärder, än på hans lott belöpte, skulle ersättning
därför tilläggas honom.
I denna bestämmelse gåves ingen möjlighet till ersättning för förluster av
skog eller planteringar, som kunde drabba sakägare vid rågångsregleringar.
Att någon sådan bestämmelse ej medtagits vore kanske beroende därpå, att
man ansett, att den, som vid rågångsregleringar förlorade skogsmark, hade
otillbörligt innehaft marken, eller med andra ord, hävdat större område än
som svarade mot hans andel enligt kartor och handlingar.
I många fall hade man dock erfarit, att vid äldre skiften och delningar ej
erforderlig noggrannhet iakttagits utan i flera fall skiften utlagts till större
eller mindre bredd än som svarat emot redovisade områden i kartor och beskrivningar.
I de fall, då ett för stort och ett motsvarande för litet skifte
gränsade intill varandra, vore det ju givet, att vid reglering ersättning ej
kunde ifrågasättas. Men i allt för sorgligt många fall hade erfarits, att ett
för stort och ett motsvarande för litet skifte inom samma skiftesläggning
varit belägna långt ifrån varandra, kanske på var sin motsatta sida av skiftesläggningen,
samt de dem emellan liggande skiften varit i överensstämmelse
med karta och beskrivningar. Vid en rågångsreglering i ett sådant fall komme
ju en förskjutning att ske av samtliga skiften i hela läggningen. Och då hade
man sett orättvisor i högsta grad. En sakägare med sparad och dyrbar ståndskog
hade kunnat få halva sitt skifte eller mer förskjutet ut på ett kalhygge
eller ungskogsbestånd, detta utan att enligt lag kunna få ersättning. Man
hade sig också bekant, hurusom sakägare inför sådana utsikter företagit
skogsavverkningar, vilka de eljest ej skolat tillgripa och som ur skogsvardssynpunkt
måste anses förkastliga. Det måste ju anses i hög grad beklagligt,
om sakägare, till följd av bristande lagbestämmelser i denna fråga, skulle
nödgas att inför utsikten av en rågångsreglering företaga skogsavverkning,
som vore uppenbarligen oekonomisk och som eljest ej skulle företagits.
Inför sådana utsikter hade även i många fall eljest fullt befogade rågångsförrättningar
blivit inställda.
Att saken även tilldragit sig vederbörandes uppmärksamhet, framginge i
redogörelsen för den undersökning, som av sakkunniga på uppdrag av lantmäteristyrelsen
verkställts beträffande beräknande vid skiftesförrättningar av
100
Riksdagens skrivelse Nr 331.
ersättningar mellan delägare för odling, hävd och minskad avkastning m. m.
(bilaga A sida 515 i propositionen), vari det hette: »Vidare har under utredningen
uppmärksammats, att vid förrättningar, som röra rågångar eller andra
ägogränser, ersättningar mellan sakägarna enligt 14 kap. i vissa fall kunna
anses skäliga. Det torde emellertid knappast vara möjligt att bestämma, när
sådana ersättningar böra förekomma, utan torde frågan böra bedömas i varje
särskilt fall för sig».
En generell lagbestämmelse i denna sak vore givetvis otänkbar, men det
borde i lagen beredas möjlighet att pröva varje särskilt fall. För sådant
ändamål borde lämpligen i lagen intagas en bestämmelse om rätt för förrättningsmän
eller ägodelningsrätt att vid rågångsregleringar och liknande
förrättningar, på sakägares begäran, upptaga till prövning frågan om ersättningar,
som omnämndes i 14 kap. 8 § i förslag till lag om delning av jord
på landet, samt att i de fall, ersättning ansåges berättigad, förrättningsmännen
finge företaga därför erforderlig förrättning i likhet med vad som stadgades
beträffande likvider som följd av laga skifte.
I sammanhang med sist omförmälda motion har utskottet till behandling
upptagit ett i motionen nr 236 i första kammaren av herr A. O. Frändén
framställt yrkande därom, att till 14 kap. måtte fogas en ny paragraf av följande
innehåll: »Vad i detta kap. är stadgat om ersättning vid laga skifte
till delägare, som mister skog eller mark, därå skogskulturåtgärder vidtagits,
skall i tillämpliga delar gälla även eljest, när vid bestämmande av rågång
rågranne mister skog eller mark med vidtagna skogskulturåtgärder; skolande
ersättningens belopp, där delägarna ej enas, bestämmas av förrättningsmännen».
Uti motiveringen anföres: Ett spörsmål, som särskilt för skogsägarna i
Norrland vore brännande och av stor betydelse, vore frågan om ersättningar
mellan sakägarna vid förrättningar, som rörde rågångar och andra ägogränser.
I föreliggande lagförslag liksom i gällande skiftesstadga vore denna fråga
ej beaktad. I kungl. propositionen, sid. 469, funne man, att lantmäteristyrelsen
enligt nådigt uppdrag med biträde av tillkallade sakkunniga verkställt
utredning rörande beräknande vid skiftesförrättningar av ersättningar emellan
delägare för odling, hävd och minskad avkastning jämte därmed sammanhängande
frågor. Omförmälda sakkunniga både beträffande likvider vid rågångsförrättningar
ansett dylika i vissa fall kunna anses skäliga, men att
det knappast torde vara möjligt att bestämma, när sådana ersättningar borde
förekomma, varför frågan borde bedömas i varje särskilt fall för sig (sid.
515 i kungl. prop.). Lantmäteristyrelsen både för sin del under hänvisning
till lagberedningens anförande i förslaget till jordabalk III uttalat (sid.
492 i kungl. prop.), att utrymme för likvidförfarande vid nu ifrågavarande
slag av förrättningar knappast torde förefinnas. Därmed hade frågan tydligen
avförts från vidare diskussion. För den med norrlandsförhållandena förtrogne
syntes det emellertid betänkligt, att denna så viktiga fråga skötes åt sidan.
Det torde finnas en stadgad uppfattning, att även här borde den nya jord
-
Riksdagens skrivelse Nr 331.
101
delningslagen sökt finna medel för att undanrödja de mest i ögonen fallande
orättvisorna, som förekomme särskilt rörande mistad ståndskog, för den vilken
genom rågångsutstakning nödgades frångå av honom tidigare hävdad skogbärande
mark.
Då det stigande markvärdet medförde, att rågångsförrättningar berörande
skogsskiftena i allt högre grad började förekomma, och med vetskap om de
betänkliga fel, som kanske i allmänhet vidlådde det äldre för dessa förrättningar
grundläggande kartmaterialet, läge det i sakens natur, att dessa rågångsutstakningar
ofta medförde stora förskjutningar av hävdade ägogränser.
Vad detta medförde för den eller de jordbrukare, som utan ersättning finge
frångå sparad ståndskog, torde vara väl känt. Rättsuppfattningen härom hos
menige man vore den sunda uppfattningen, att den, som vid rågångsutstakning
miste jord, borde hava skälig ersättning för ståndskog därå; allt
givetvis under den förutsättning, att den felaktiga hävden skett i god tro.
Det vore därför synnerligen önskvärt, att lagtexten inrymde sådana bestämmelser
att, där dylika likvider vid rågångsförrättningar ansåges skäliga, dessa
skulle bestämmas och utgå i den ordning, jorddelningslagen i andra fall
stadgade.
Man torde kunna hävda den uppfattningen, att, om förrättningsmännen
lagligen ägde att upptaga denna fråga till behandling, de mest påtagliga olägenheterna
skulle undanröjas. Vid en sådan objektiv prövning, där förrättningsmännen
borde kunna bilda sig en god uppfattning rörande vad som finge
anses rättvist och skäligt, torde det väl i allmänhet lyckas förrättningsmännen
att åstadkomma frivillig förening mellan sakägarna om dessa likvidfrågor.
Ifrågasatta likvidförfarande vid rågångsförrättningar syntes dock, i avvaktan
på bestämmelser i den nya jordabalken rörande ägogränser, endast böra
omfatta ersättning mellan skiftesdelägare beträffande värdet av ståndskog.
Utskottet har i likhet med motionärerna ansett, att möjlighet borde beredas
sakägare att efter gränsreglering inom ett primärt skifteslag få talan om
rätt till ersättning för mistad ståndskog prövad. På sätt i motionen anförts
kunde dylik ersättning icke generellt tillerkännas sakägare, som genom
gränsutstakning miste ståndskog. Någon allmän regel kunde här ej givas, utan
finge frågan avgöras på sätt i varje fall prövades skäligt. Sådan prövning
borde enligt utskottets förmenande efter ansökning och utan att förordnande
meddelades ske å särskild förrättning; och borde därvid tillämpas samma
regler som vid förrättning enligt 14 kap. 10 § i förslaget. Kunde vederbörande
sakägare överenskomma om ersättning, ägde de att därom sluta förening,
vilket följde av stadgandet i 14 kap. 13 §. I fråga om kostnaderna för förrättningen
erfordrades dock särskilda bestämmelser. Utskottet hade i en paragraf,
avsedd att införas såsom en ny 3 § i 20 kap., utformat stadganden i
enlighet med ovan framhållna synpunkter.
102
Riksdagens skrivelse Nr 331-
Riksdagen, som icke fann skäl biträda utskottets förslag att de ifrågasatta
stadgandena borde såsom en ny 3 § i 20 kap. införas, får emellertid på
grund av vad sålunda förekommit anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta
skyndsamt utreda och för riksdagen framlägga förslag i det syfte som motionen
nr 361 avser.
Stockholm den 5 juni 1926.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1926. Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.
266892