Riksdagens skrivelse Nr 288.
3
Nr 288.
Godkänd av törsta kammaren den 1 juni 1926.
Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om enskilda vägar.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.)
Till Konungen.
Genom en den 31 december 1925 dagtecknad proposition, nr 28, har
Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda utdrag av
i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogat förslag till lag om enskilda vägar.
Under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande
nr 63, varav ett tryckt exemplar bifogas, får riksdagen anmäla, att
riksdagen, med förklarande att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
icke kunnat i oförändrat skick antagas av riksdagen, för sin del antagit
följande:
Lag
om enskilda vägar.
Härigenom förordna» som följer:
1 §.
Denna lag avser enskild väg, som för en eller flera fastigheter är till
stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart
eller eljest.
2 §.
Är för fastighets ändamålsenliga brukande av synnerlig vikt, att väg
för den fastighet bygges över annan fastighets område, och kan ej sådant
lända till märkligt men för den senare fastigheten, skall därifrån upplåtas
den mark, som åtgår till vägen.
4
Riksdagens skrivelse Nr 288.
3 §.
Prövas väg, som är anlagd över en fastighets område, vara av synnerlig
vikt för ändamålsenligt brukande av annan fastighet, skall vägen upplåtas
till begagnande jämväl för denna fastighet, där ej sådant skulle
lända någon, som förut äger nyttja vägen, till märkligt men; och vare
om underhåll av väg, som sålunda uppi åtes, lag som i 6 § sägs.
4 §.
År väg, som någon vill hygga för sin fastighets behov, av synnerlig
vikt för ändamålsenligt brukande ej blott av denna utan även av annan
fastighet, skall sistnämnda fastighet deltaga i vägens byggande.
Såsom byggande av väg anses i denna lag jämväl omläggning eller väsentlig
förbättring av väg.
5 §.
För upplåtelse av mark till väg, så ock för annat intrång, som orsakas
av vägs byggande eller begagnande, skall gäldas ersättning, som bestämmes
i penningar att utgå på en gång.
6 *.
Väg, som prövas vara till stadigvarande nytta för två eller flera fastigheter,
skall av dem samfällt underhållas.
Vad i denna lag stadgas om underhåll av väg gälle ej allenast underhållet
den tid mark är bar, utan ock vägs öppenhållande vintertiden vid
snöfall; dock skall, i fråga om vinterväghållet och dess fördelning, avseende
göras endast å vägens begagnande såsom vinterväg.
7 §.
Skyldigheten att bygga eller underhålla väg skall mellan de fastigheter,
som skyldigheten åligger, fördelas med hänsyn till den omfattning, vari
de beräknas komma att begagna sig av vägen; dock må den, som icke
fordrat vägen, icke åläggas större andel än som svarar mot den nytta hans
fastighet genom vägen beredes.
8 *.
I avseende å vägbyggnadsskyldigheten svare för fastighet, som tillhör
kronan eller allmän inrättning, innehavaren och för annan fastighet dess
ägare; dock svare ej ny innehavare eller ägare för bidrag, som förfallit
till betalning, innan han blev innehavare eller ägare, men vare, där företrädaren
försummat att verkställa arbete, som i avseende å vägens
byggande ålagts honom, skyldig fullgöra vad sålunda blivit eftersatt.
Fastighets vägunderhåll ligga, därest fastigheten tillhör kronan eller
allmän inrättning, å innehavaren samt eljest å ägaren. År jordbruksfastdg
-
5
Riksdagens skrivelse Nr 288.
het upplåten åt landbo eller arrendator, åligge vägunderhållet denne. Vad
i första stycket stadgas angående ny innehavares eller ägares ansvar för
sådana bidrag till vägbyggnadskostnaden, som förfallit till betalning,
innan han blev innehavare eller ägare, skall äga motsvarande tillämpning
beträffande underhållskostnad.
I fråga om ansvarighet för prästgårds enskilda väg är särskilt stadgat.
9 *.
Väg skall till läge och sträckning samt till bredd och anordning i övrigt
byggas sä, att ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad vinnas med
minsta intrång och olägenhet för annan.
Inom stad eller samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas, må ej väg så byggas, att tillämpligheten
av sådan föreskrift motverkas, som med avseende å byggnadsverksamhetens
ordnande meddelats jämlikt 1 kap. 46 § andra stycket i lagen om
fastighetsbildning i stad eller motsvarande äldre bestämmelse, eller att
eljest markens ändamålsenliga bebyggande försvåras. Vad sålunda stadgas
skall äga motsvarande tillämpning beträffande område, i fråga om
vilket jämlikt 1 kap. 42 § första stycket i lagen om fastighetsbildning i
stad eller motsvarande äldre bestämmelse förordnats, att stadsplan skall
upprättas, eller jämlikt sista stycket av samma paragraf meddelats särskilda
föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande.
Väg skall underhållas så, som dess ändamål fordrar.
Till väg räknas å ömse sidor diken, i den män sådana tarvas.
Ej må någon betungas med byggande eller underhåll av väg till större
bredd än 4 meter, oberäknat diken, med mindre tvingande skäl för en
större vägbredd prövas föreligga.
10 §.
Där med stöd av stadgandena i denna lag vid förrättning eller genom
dom bestämmes, att väg skall byggas eller underhållas av två eller flera
fastigheter, och för fullgörande av väghållningsskyldigheten för någon av
dessa fastigheter tarvas, att sand, grus eller sten tages å annan fastighet,
skall rätt i sådant avseende upplåtas för den förra fastigheten, där ej
detta skulle lända den andra till märkligt men.
För upplåtelse, som nu sagts, så ock för intrång, som därav föranledes,
skall ersättning gäldas i penningar.
Vid begagnande av rätt, som i denna paragraf avses, skall så förfaras,
att den fastighet, som därav besväras, ej betungas mer än nödigt är.
11 i
Arbetet med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningsskyldiga
utföras antingen gemensamt eller, efter vägdelning, så att en var
av dem eller, där särskilda omständigheter därtill föranleda, vissa eller
samtliga gemensamt stå i ansvar för viss sträcka å marken (väglott).
6
Riksdagens skrivelse Nr 288.
Vid vägdelning skall, allt efter som fråga är om vägs byggande, dess
underhåll den tid mark är bar eller dess öppenhållande vintertiden vid
snöfall, hänsyn tagas till sådana omständigheter, som inverka på kostnaden
i motsvarande avseende, så att, där större svårighet möter, skälig
minskning i väglott däremot beräknas. I följd härav skall, i den mån
anledning därtill förekomtmer, delning av väg verkställas särskilt för
byggandet, särskilt för underhållet den tid mark är bar och särskilt för
vinterväghållet.
12 §.
Kan ej överenskommelse träffas om rätt att för fastighet bygga eller
begagna väg över annan fastighets område eller om fastighets skyldighet
att deltaga i vägs byggande eller underhåll eller om fråga, som i 10 § avses,
skall saken företagas till prövning vid förrättning på stället i den
ordning nedan stadgas.
13 §.
Rätt att påkalla förrättning, som avses i denna lag, så oek att därvid
föra talan tillkomme för fastighet, som saken förmenas angå, dess ägare.
År enligt 8 § annan än ägaren pliktig att svara för fastighet åliggande
skyldighet att bygga eller underhålla väg, äge ock han påkalla förrättning
för bestämmande av vägunderhållet eller prövning av fråga, som omförmäles
i 10 §, ävensom vid förrättning enligt denna lag föra talan i den
mån honom enligt 8 § åliggande förpliktelse av förrättningen beröres.
År fastighet, över vars område väg skall byggas eller från vilken upplåtelse
av sådan rätt, som i 10 § sägs, skall ske, upplåten under nyttjanderätt,
vare jämväl nyttjanderättshavaren berättigad att vid förrättning
angående vägens byggande eller upplåtelse av sådan rätt, som nyss sagts,
föra talan i den mån hans rätt av byggandet eller upplåtelsen beröres.
14 $.
Till företagande av förrättning enligt denna lag skall länsstyrelsen på
ansökning förordna lantmätare eller annan person, åt vilken uppdraget
finnes kunna anförtros.
För förrättning, som avser stad eller ''samhälle å landet, för vilket skall
föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall
till förrättningsman företrädesvis förordnas i stadens eller samhällets
tjänst anställd mätningsman eller av länsstyrelsen jämlikt 5 kap. 2 §
i lagen om fastighetsbildning i stad förordnad förrättningsman för avstyokningar
inom staden eller samhället.
I ansökningen bör fullständigt uppgivas ärendets omfattning och beskaffenhet,
de fastigheter, saken förmenas angå, samt vederbörande ägares
och innehavares namn och hemvist. Har sökanden föreslagit någon till
förrättningsman, och finnes ej förslaget godkänt av övriga uppgivna sakägare,
förelägge länsstyrelsen dem genom kungörelse, som uppläses i kyr
-
Riksdagens skrivelse Nr 288. •
kan för den eller de församlingar, där nämnda fastigheter äro belägna,
att inom viss tid, vid förlust av rättighet att över förslaget höras, in
komma med yttrande, huruvida de hava något att erinra emot den föreslagne.
Därest förrättningen avser stad eller sådant samhälle å landet
som i andra stycket sägs, skall dock kungörelse ej ske, med mindre länsstyrelsen
finner skäl föreligga för inhämtande av övriga sakägares ytt
rande. Yppas ej stridighet, varde den föreslagne förordnad, där annat ej
föranledes av stadgandet i andra stycket samt den föreslagne i övrigt
finnes lämplig och laga hinder ej möter; i motsatt fall, ävensom då icke
någon blivit föreslagen, förordna länsstyrelsen som skäligt prövas.
Om förordnandet skall underrättelse av länsstyrelsen meddelas länets
lantmäterikontor eller, därest förrättningsakten jämlikt 26 § skall redovisas
till byggnadsnämnd, denna nämnd.
15 §.
Förrättningsmannen skall, om han finner sådant nödigt eller någon a\
sakägarna det äskar, vid förrättningen biträdas av två gode män, %ilka
av sakägarna eller, om dessa ej åsämjas, av förrättningsmannen utses
bland dem, som äro valda till nämndemän eller till ledamöter i ägodelningsrätt
eller till gode män vid lantmäteri- eller mätningsförrätiningai.
Bestämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola tillkallas,
må det ej verka rubbning av åtgärd, som därförinnan vidtagits.
Stanna förrättningsmannen och gode männen i olika meningar, gälle vad
de flesta säga. Har var sin särskilda mening, gälle förrättningsmannens.
16 §.
För förrättningen njute förrättningsmannen och gode männen ersättning,
den förre i likhet med vad för lantmätare och de senare i enlighet
med vad för gode män vid lantmäteriförrättningar är eller varder stadgat.
Den ersättning, så ock kostnad för kallelser eller annat, som för förrättningen
är av nöden, skall, där ej annorlunda är särskilt stadgat, a\
sökanden genast erläggas. Bliva vid förrättning flera till väghallningsskyldighet
bundna, skall den ersättning och kostnad fördelas efter ty skäligt
prövas.
17 §.
I fråga om förrättningen skola, såvitt ej av vad i 19 § stadgas annat
följer, i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i gällande lagstiftning
om delning av jord å landet är stadgat om kallelse till samt kungörelse
och underrättelse om laga skifte så ock om jäv mot lantmätare
och god man, om uppskov och om protokoll vid förrättning; och skall
vad enligt nämnda lagstiftning i anförda avseenden gäller om lantmätare
beträffande förrättning, varom i denna lag stadgas, lämpas till förrättningsman.
8
Riksdagens skrivelse Nr 288.
Är förrättningsmannen lantmätare, må därav ej föranledas vidsträcktare
tillämpning av lagstiftningen om delning av jord å landet än nu är sagt.
Skall vid förrättning prövas fråga om rätt jämlikt 10 § att taga sand,
grus eller sten å fastighet, som eljest icke beröres av förrättningen, skall
den, som för denna fastighet äger föra talan, bevisligen till förrättningen
särskilt kallas, vilken kallelse skall tillställas honom minst fjorton dagar
förut, där ej längre tid föranledes av första styckets hänvisning till lagstiftningen
om delning av jord å landet.
18 §.
Är någon sakägare å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka
sin rätt, och är icke någon förordnad eller eljest veterligen behörig att
för honom tala och svara, begäre förrättningsmannen förordnande av god
man för den bortovarande enligt lagen om förmynderskap.
19 $.
Är uppenbart, vilka med avseende å förrättningen äro sakägare, må,
utan hinder av att kungörelse och kallelse ej verkställts i den ordning,
som i 17 § första stycket avses, förrättningen företagas, där samtliga sakägarna
infinna sig eller av förrättningsmannen blivit minst fjorton dagar
förut bevisligen kallade till förrättningen.
20 §.
Vid förrättning skall efter omständigheterna tillses:
huruvida väg över fastighets område må för annan fastighet byggas
eller begagnas;
huru väg bör byggas till läge, sträckning, bredd och anordning i övrigt;
vilka fastigheter skola vara pliktiga att deltaga i vägs byggande eller
underhåll sommar- eller vintertiden, och huru stor andel i skyldigheten
skall åligga en var fastighet (andelstal);
huruvida arbetet med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningsskyldiga
utföras gemensamt eller efter vägdelning samt, i senare
fallet, huru delningen skall verkställas;
huruvida åt fastighet bör upplåtas sådan rätt, som i 10 § om förmäles,
skolande, där vid förrättning verkställes delning av väg för byggande
eller för underhållet den tid mark är bär, alltid i sammanhang därmed till
prövning upptagas frågan om sådan upplåtelse erfordras eller icke;
i vilken omfattning och på vad sätt jämlikt 10 § upplåten rätt må utövas;
huruvida
ersättning enligt 5 eller 10 § skall gäldas samt till vilket belopp
eller, där ersättning enligt 10 § ej lämpligen kan bestämmas till visst
belopp, efter vilka grunder ersättningen skall beräknas;
Riksdagens skrivelse Nr 288. 9
huru utgift för förrättningen skall mellan de väghållningsskyldiga fördelas.
21 §.
Förrättningsmännen skall söka såvitt möjligt mellan sakägarna åstadkomma
förening; och varde, där i viss fråga förening sker, särskild avhandling
därom upprättad, av de sakägare, vilkas rätt av frågan beröres,
underskriven samt medelst förrättningsmannens och närvarande gode
mäns påskrift vitsordad.
Körer förening kronans eller allmän inrättnings rätt, skall, ändå att
dess ombud därå ingått, föreningen i avseende å"sådan rätt ej gälla, med
mindre den varder av vederbörande myndighet godkänd.
Angår förening fråga om byggande av väg i fall, som i 9 § andra stycket
avses, vare föreningen ej gällande utan att den av förrättningsmannen
med gode männen, där han av sådana biträdes, prövas överensstämma med
de i nämnda stycke givna stadganden.
22 §.
I den mån ej enligt 21 § förening mellan sakägarna kan åstadkommas,
varde saken av förrättningsmannen med gode männen, där han av sådana
biträdes, prövad jämlikt de i denna lag stadgade grunder; och skola de,
sedan alla vid förrättningen förekommande frågor blivit genom förening
avgjorda eller behörigen utredda, på grund av vad sålunda förekommit
för sakägarna framlägga skriftligt utlåtande i saken.
Angår saken byggande eller underhåll av väg, och skall, enligt vad i
32 § sägs, styrelse utses, skola förrättningsmannen och gode männen upp
draga åt en eller flera av de väghållningsskyldiga att i den i 35 § stadgade
ordning utfärda kallelse till sammanträde för styrelseval.
Sist förklaras förrättningen avslutad med tillkännagivande, vid vilken
domstol talan mot förrättningen må anhängiggöras samt vad enligt 24 §
skall iakttagas för sådan talans bevarande.
23 §.
Avskrift av förrättningsprotokollet med det i 22 § omförmälda utlåtande
samt de vid förrättningen ingångna föreningar och övriga vid förrättningen
upprättade handlingar ävensom kopia av karta, där sådan vid förrättningen
upprättats, skola av förrättningsmannen inom trettio dagar
efter förrättningens avslutande överlämnas till någon i orten boende pålitlig
person, som av sakägarna eller, om dessa ej äro ense, av förrättningsmannen
med gode männen, där han av sådana biträdes, utses att mottaga
samma handlingar; och vare handlingarna hos den sålunda utsedde tillgängliga
för en var, som åstundar att granska eller avskriva dem.
Förrättningsmannen åligge jämväl att inom tid, som i första stycket
sägs, om dagen för förrättningens avslutande skriftligen underrätta länets
10
Riksdagens skrivelse Nr 288.
lantmäterikontor eller, därest förrättningsakten jämlikt 26 § skall redovisas
till byggnadsnämnd, denna nämnd.
24 §.
Är sakägare missnöjd med förrättning, skall han vid talans förlust inom
nittio dagar efter förrättningens avslutande instämma samtliga övriga
sakägare till domstol.
Äro svarandena flera än tio, skall i avseende å stämningens delgivning
vad i 11 kap. 12 och 25 §§ rättegångsbalken stadgas om stämning å helt
byalag äga motsvarande tillämpning.
25 §.
Klandras ej förrättning så som i 24 § sägs, gånge det därvid meddelade
utlåtande, i vad det avser annan fråga än i 39 § omförmäles, i verkställighet
såsom laga kraft ägande dom.
26 §.
När stämning, varom i 24 § förmäles, är utfärdad, skall å landet domaren
ooh i stad rättens ordförande därom genast underrätta förrättningsmannen,
vilken har att till domstolen insända förrättningsprotokollet och
övriga förrättningen rörande handlingar jämte karta, där sådan upprättats.
Förrättningsmannen vare ock pliktig, där domstolen så prövar
nödigt, att inställa sig vid rätten för att i målet höras. Gottgörelse åt
förrättningsmannen för sådan inställelse skall förskjutas av den part,
som klandrat förrättningen; och pröve domstolen i slutliga utslaget, huruvida
kostnad, som någon sålunda förpliktats att gälda, skall helt eller
delvis gottgöras honom av annan part.
Efter målets slutliga handläggning skall, därest ärendet icke återförvisas
till förrättningsmannen, förrättningsakten jämte avskrift av i målet
meddelat utslag från rätten översändas till länets lantmäterikontor eller,
om vägen varom fråga är eller största delen därav är belägen inom stad
eller samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall
iakttagas, till byggnadsnämnden för att där förvaras; och skall tillika avskrift
av utslaget genom rättens försorg tillställas förrättningsmannen.
Varder ärendet återförvisat till förrättningsmannen, skall förrättningsakten
jämte avskrift av i målet meddelat utslag från rätten översändas
till denne; och vare förrättningsmannen skyldig att omedelbart om ärendets
återförvisande underrätta den myndighet, till vilken förrättningsakten
sedermera skall redovisas.
Föres ej talan mot förrättningen, åligge förrättningsmannen att inom ett
år efter dess avslutande insända förrättningsakten till den myndighet,
hos vilken, efter vad i andra stycket sägs, akten skall förvaras.
Riksdagens skrivelse Nr 288. 11
Huru förrättningsman må genom vite tillhållas, att fullgöra honom
åliggande skyldighet att redovisa förrättningsakt, därom förordnar
Konungen.
27 $.
Yppas tvist mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra om
bättre rätt till vad såsom ersättning enligt 5 eller 10 § skall utgå, skall
den tvist hänvisas till särskilt utförande.
28 §.
Har, efter ty i 27 § sägs, tvist yppats om bättre rätt till vad såsom
ersättning enligt 5 eller 10 § skall utgå, varde beloppet nedsatt hos länsstyrelsen
och stånde sedan i avbidan på tvistens slutliga avgörande i kvarstad.
Är ersättningen bestämd att utgå på en gång, må ej arbete å annans
mark verkställas eller eljest åtgärd till förfång för annan vidtagas, innan
ersättningen blivit till ersättningstagaren gulden eller, efter ty nyss är
sagt, hos länsstyrelsen nedsatt. Varder ej sådan ersättning gulden eller
nedsatt inom tid, som i laga ordning blivit bestämd, eller, om dylik bestämmelse
saknas, inom fem år efter det ersättningens belopp fastställdes,
vare den väckta frågan i sin helhet eller, om ersättningen avsett upplåtelse
som i 10 § sägs, frågan om sådan upplåtelse förfallen.
Har sakägare utöver sin andel guldit eller nedsatt ersättning, som 5
andra stycket avses, njute han efter utgången av den i samma stycke omförmälda
tid hos den ersättningsskyldige utmätning för vad sålunda utgivits,
så framt ej den väckta frågan i sin helhet eller, om ersättningen
avsett upplåtelse som i 10 § sägs, frågan om sådan upplåtelse förfallit.
29 $.
Är genom förrättning eller dom bestämt om byggande eller underhåll
av väg, have en var fastighet, som, efter ty bestämt är, har att deltaga
i kostnaden för vägen, även mot ny ägare av fastighet, över vars område
vägen är lagd, rätt att begagna densamma.
30 §.
Träffas annorledes än vid förrättning, varom ovan stadgas, förening i
fråga om. vägs underhåll, äge, sedan tio år förflutit från det föreningen
ingicks, en var sakägare, ändå att föreningen är sluten för längre tid, påkalla
ny fördelning av underhållet; dock skall i ty fall föreningen tillämpas
intill dess den nya fördelningen vunnit laga kraft.
Är förening, som i denna paragraf avses, skriftligen upprättad och av
vittnen styrkt, äge en var av dem, som däri deltagit, låta intaga föreningen
i domboken hos domstolen i ort, där fastighet som föreningen angår är
belägen. Sedan vare föreningen gällande även emot framtida ägare eller
12 Riksdagens skrivelse Nr 288.
innehavare av den fastighet, så ock, där intagandet i domboken ägt rum
i stad, där rådstuvurätt finnes, inom en månad och eljest sist vid det ting,
som infallit näst efter två månader sedan föreningen ingicks, mot den,
som efter föreningens träffande, men före dess intagande i domboken blivit
ägare eller innehavare. Förening, som slutits för boställe eller sådan, på
viss tid upplåten fastighet, som tillhör kronan eller allmän inrättning,
have dock ej verkan mot senare innehavare, med mindre föreningen blivit
av vederbörande myndighet godkänd.
31 §.
Inträda, sedan fråga om rätt att för fastighet bygga eller begagna väg
över annan fastighets område eller om skyldighet att deltaga i vägs
byggande eller underhåll eller om rättighet, som i 10 § avses, blivit genom
förrättning eller dom avgjord, sådana förändrade förhållanden, som på
frågan i synnerlig mån inverka, äge en var sakägare påkalla frågans
återupptagande.
Lag samma vare, där fråga om underhåll av väg blivit avgjord genom
förening, träffad annorledes än vid förrättning.
32
Har genom förrättning eller dom enligt denna lag bestämts, att arbete
med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningsskyldiga utföras
gemensamt, och äro dessa flera än två, skall utses styrelse, bestående
av en eller flera ledamöter.
Vilja de väghållningsskyldiga antaga stadgar rörande handhavande av
de med byggandet eller underhållet förenade angelägenheter, skola dessa
stadgar för att bliva gällande fastställas av länsstyrelsen.
33 §.
Anmälan om val av styrelse i fall, som i 32 § avses, göres hos länsstyrelsen.
Innan sådan anmälan skett, må ej arbete å annans mark verkställas
eller eljest åtgärd till förfång för annan vidtagas.
Sker ändring i styrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen
göra anmälan därom hos länsstyrelsen.
Om anmälan, som i denna paragraf sägs, skall underrättelse på de väghållningsskyldigas
bekostnad intagas i länskungörelserna.
34 §.
Vad i 3 kap. 15 samt 17—21 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fall, som i 32 § denna lag avses, dock att förordnande,
som i 3 kap. 17 § vattenlagen sägs, skall införas i länskungörelserna samt
att talan, varom i 3 kap. 20 § samma lag förmäles, skall anhängiggöras
hos den allmänna underrätt, som i 41 § denna lag stadgas.
13
Riksdagens skrivelse Nr 288.
35 §.
Har genom förrättning eller dom enligt denna lag bestämts, att arbete
med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningskyldiga utföras
gemensamt, skall rätten att handhava de med byggandet eller underhållet
förenade angelägenheter utövas å sammanträde, därvid en var väghållningsskyldig
äger rösträtt efter det andelstal, som är bestämmande
för hans delaktighet i väghållningsskyldigheten. Kallelse till sammanträde
skall, där ej i gällande stadgar annorledes bestämts, antingen skriftligen
delgivas samtliga väghållningsskyldiga minst en vecka före sammanträdet
eller ock minst fjorton dagar därförut kungöras såväl i kyrkan
för den eller de församlingar, där vägen är belägen, som ock i minst
en av ortens tidningar. Beträffande sådant sammanträde skall i övrigt
vad i 3 kap. 22 § vattenlagen är föreskrivet i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
36 §.
Vad i 3 kap. 23—25 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande tilllämpning
i fall, som i 35 § denna lag avses; dock skall talan, varom i
3 kap. 23 § vattenlagen förmäles, anhänggöras hos den allmänna underrätt,
som i 41 § denna lag stadgas.
37 §.
Har genom förrättning eller dom enligt denna lag bestämts, att arbete
med byggande eller underhåll av viss väglott skall utföras av vissa eller
samtliga väghållningsskyldiga gemensamt, skall för dylikt fall vad i
32—36 §§ är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
38 §.
Har genom förrättning eller dom enligt denna lag blivit bestämt angående
skyldighet att deltaga i vägs byggande eller underhåll, och varder
väghållningsskyldig fastighet delad, skall den ursprungliga fastighetens
väghållningsskyldighet övergå å de nybildade fastigheterna.
Utfördes väghållningsarbetet gemensamt för den ursprungliga fastigheten
och för annan fastighet, skall arbetet fortfarande utföras gemensamt,
och skall av den ursprungliga fastighetens andelstal på var och en av de
nybildade fastigheterna anses belöpa så stor del som svarar mot åsatt
taxeringsvärde.
Stod den ursprungliga fastigheten efter vägdelning i ansvar för viss
väglott, skall efter fastighetens delning väghållningsarbetet beträffande
denna väglott utföras gemensamt av dem, som svara för de nybildade
fastigheternas väghållningsskyldighet. För sådant fall skall vad i
32—36 §§ är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse, och skola
de nybildade fastigheternas taxeringsvärden vara bestämmande för skyldighetens
fördelning dem emellan.
14
Riksdagens skrivelse Nr 288.
Därest med tillämpning av de i denna lag eljest stadgade grunder fördelning
av den ursprungliga fastighetens väghållningsskyldighet å nybildade
fastigheter skulle för en eller flera av de nybildade fastigheterna
bliva väsentligen annorlunda än som föranledes av förestående bestämmelser
i denna paragraf, må ägare av dylik fastighet ävensom den, som
eljest svarar för dylik fastighets väghållningsskyldighet, påkalla förrättning
enligt 12 § med dem, som för de nybildade fastigheterna äga föra
talan, för bestämmande enligt ovanberörda i denna lag eljest stadgade
grunder beträffande envar av dessa fastigheter om och i vad mån de skola
vara pliktiga deltaga i den ursprungliga fastighetens väghållningsskyldighet.
Vid sådan förrättning må förening mellan sakägarna icke träffas,
med mindre den av förrättningsmannen med gode männen, där han av
sådana biträdes, prövas överensstämma med sistnämnda grunder. Avskrift
av förrättningen rörande handlingar skola av förrättningsmannen inom
tid som i 23 § sägs för där avsett ändamål överlämnas till den person,
som det jämlikt samma paragraf åligger att hålla övriga handlingar
angående vägen i fråga tillgängliga.
39 §.
Försummar väglottshavare att den tid mark är bär underhålla sin väglott
i laggillt skick, och bättrar han ej ofördröjligen efter tillsägelse,
må annan väglottshavare hålla syn genom två ojäviga män, av vilka den
ene skall vara lands- eller stadsfiskal, nämndeman, ledamot i ägodelningsrätt
eller god man vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar. Varder vid
synen, till vilken den försumlige i god tid kallas, bristen vitsordad, förelägge
synemännen honom viss tid, ej kortare än åtta dagar, inom vilken
han skall hava botat bristen, vid äventyr att densamma eljest må avhjälpas
av den som påkallat synen. Denne läte efter utgången av sagda
tid, till utrönande av huruvida vid synen hefunna brister blivit avhjälpta,
anställa efterbesiktning i enahanda ordning som om syn stadgas; dock
vare sådan besiktning icke behövlig, därest den försumlige avlämnat
skriftligt erkännande, att åtgärd för bristens avhjälpande ej vidtagits.
Därefter njute den som fordrar rättelse utmätning hos den försumlige ej
mindre för kostnaden för synen och, där efterbesiktning varit behövlig,
för sådan besiktning än även för det belopp, vartill det eftersatta arbetet
av synemännen uppskattats, samt vare pliktig att därefter ofördröjligen
ombesörja detta arbetes utförande. Nöjes ej den andre däråt, instämme
sitt klander till domstol inom tre månader efter utmätningen eller vare
sin talan kvitt.
Den som fordrar rättelse äge ock, därest väglott ej ofördröjligen efter
tillsägelse bättras, själv hota befintlig brist och njute sedan av den försumlige
betalning för vad väglottens försättande i laggillt skick visas
skäligen hava kostat.
15
Riksdagens skrivelse Nr 288.
Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i avseende
å vinter väghållningen.
40 $.
Vilja för övervakande av delad vägs underhåll väglottshavarna förena
sig att anställa särskild tillsyningsman, stånde dem fritt.
Äro väglottshavarna flera än fem, skall tillsyningsman utses, där någon
av väglottshavarna det fordrar. Bliva de ej om valet ense, skall länsstyrelsen
på anmälan utse tillsyningsman; hestämme ock, där så påkallas,
vad arvode bör tillkomma honom och huru det bör mellan väglottshavarna
till utgörande fördelas, allt efter ty skäligt prövas.
Tillsyningsman entledigas av väglottshavarna, såvida de därom äro
ense. I annat fall må frågan av en var underställas prövning av länsstyrelsen,
som förordnar efter omständigheterna.
Där till följd av vad sålunda är stadgat tillsyn å vägs underhåll utövas
av särskild person, skall vad i fråga om åtgärder mot försumlig väglottshavare
enligt 39 § gäller om annan väglottshavare i stället äga tillämpning
å tillsyningsmannen.
41 $.
Mål, som i denna lag avses, skall upptagas vid allmän underrätt i den
ort, där vägen varom fråga är eller största delen därav är belägen.
I avseende å länsstyrelses behörighet i frågor enligt denna lag skall vad
nu är sagt äga motsvarande tillämpning.
42 §.
Över länsstyrelses beslut i frågor, som i 14, 32, 34, 37, 38 och 40 §§ avses,
må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den
ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.
43 §.
Vad i denna lag stadgas angående fastighet gälle ock i tillämpliga delar
beträffande gruva, bergverk, vattenverk, fabrik eller med fabrik jämförlig
inrättning, ändå att sådan egendom icke är att till fast egendom hänföra.
44 §.
Om byggande av väg i anledning av laga skifte så ock om rätt till väg
för gruva och vattenverk är särskilt stadgat.
45 §.
Denna lag skall beträffande stad eller samhälle å landet, där den för städerna
gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, ej äga tillämpning
såvitt angår stadens eller samhällets till bebyggande planlagda område.
16
Riksdagens skrivelse Nr 288.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1927, vilken dag lagen den 5
juli 1907 (nr 48) om enskilda vägar på landet skall upphöra att gälla; dock
att fråga, för vars prövning förrättning enligt sistnämnda lag blivit före
den 1 januari 1927 påkallad, skall handläggas och bedömas enligt den
äldre lagen.
Har med stöd av lagen den 5 juli 1907 genom förrättning eller dom blivit
bestämt, att väg skall byggas eller underhållas av två eller flera egendomar,
skall för dylikt fall vad i den nya lagen är stadgat om sådan rätt,
som avses i 10 §, äga motsvarande tillämpning. Därest i fall som nyss
sagts väghållningsskyldig fastighet efter den nya lagens ikraftträdande
delas eller sådan delning dessförinnan ägt rum utan att bestämmelser om
vägbållningsskyldighetens fördelning mellan de nybildade fastigheterna
träffats, skall jämväl vad i den nya lagen i sistnämnda hänseende stadgas
äga motsvarande tillämpning.
Vad i 30 § stadgas om förening, som rörande underhåll av väg å landet
träffas efter det den nya lagen trätt i kraft, skall gälla jämväl i fråga1 om
dylik förening ingången dessförinnan efter den 1 januari 1908.
Var å landet den 1 januari 1908 eller är i stad den 1 januari 1927 skyldigheten
att underhålla väg genom dom eller eljest mellan två eller flera
egendomar fördelad, göres i fråga om fördelningens giltighet ej genom den
nya lagen ändring; dock må beträffande sådan väg, ändå att ändrade förhållanden,
som i 31 § avses, icke inträtt, en var sakägare i enlighet med
denna lag påkalla ny fördelning, såvitt angår väg i stad likväl först sedan
tio år förflutit från lagens ikraftträdande; och skall därvid den äldre fördelningen
upphöra att gälla, när den nya vunnit laga kraft.
Är vid den nya lagens ikraftträdande genom dom eller eljest bestämt, att
väg skall byggas eller underhållas avi två eller flera egendomar efter vägdelning,
skall, även i andra fall än i tredje och fjärde styckena samt i 31 §
sägs, en var sakägare äga påkalla förrättning enligt 12 § för prövning av
frågan huruvida väghållningsarbetet skall fortfarande verkställas i enahanda
ordning eller utföras gemensamt i enlighet med därom i den nya
lagen givna stadganden.
Har före ikraftträdandet av denna lag skyldigheten att underhålla väg
blivit mellan två eller flera egendomar fördelad, skall med avseende å dylik
fördelning vad i 39—42 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning,
dock att, där syn enligt 29 § i lagen den 5 juli 1907 ägt rum, vad i samma
lag stadgas om rätt att efter sådan syn erhålla utmätning fortfarande skall
lända till efterrättelse.
Stockholm den 1 juni 1926.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 192&