Riksdagens skrivelse Nr 260.

1

Nr 260.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1926.
Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inordnande i statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl. under ändrat namn
av statens pensionsanstalt av vissa grupper av befattningshavare
jämte i ämnet väckta motioner.

(Bankoutskottets utlåtande nr 50.)

Till Konungen.

Under elfte huvudtiteln av den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen
hade Eders Kungl. Maj:t, i avbidan på propositioner i
vederbörande ämnen, under nedannämnda punkter föreslagit riksdagen:

under punkt 12: att i riksstaten beräkna det ordinarie förslagsanslaget
till statens andel i kostnaden för pensionering av lasarettsläkare till 15,000
kronor;

under punkt 14: att i riksstaten under elfte huvudtiteln beräkna ett ordinarie
anslag av 157,276 kronor till bidrag till pensionering av änkor och barn
efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.; samt
under punkt 16: att i riksstaten för budgetåret 1926—1927 under elfte
huvudtiteln såsom bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstumlärare
m. fl. beräkna ett ordinarie förslagsanslag å 55,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 25
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 samt. Nr 260. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 260.

februari 1926 dagtecknad proposition nr 198, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
må erhålla ändrat namn av statens pensionsanstalt;

dels bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att för beredande av rätt till delaktighet i
nämnda pensionsanstalt för de av föredragande departementschefen i ovanberörda
statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden för den 25 februari 1926
därtill förordade grupper av befattningshavare vidtaga ändring av det för
pensionsanstalten gällande reglementet i huvudsaklig överensstämmelse med
ett såsom bilaga till samma statsrådsprotokoll fogat förslag;

dels, med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln uppförda
ordinarie förslagsanslaget till statens andel i kostnaden för pensionering
av lasarettsläkare, under samma huvudtitel och rubriken: statens andel
i kostnaden för pensionering av vissa överåriga lasarettsläkare uppföra ett
ordinarie förslagsanslag av 15,000 kronor;

dels i riksstaten med oförändrat belopp uppföra det nu under nämnda
huvudtitel upptagna ordinarie anslaget till bidrag till pensionering av änkor
och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.
å 157,276 kronor;

dels ock, med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln och
rubriken: bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstumlärare m. fl.
upptagna ordinarie förslagsanslaget, under samma huvudtitel och rubriken:
bidrag till kostnaderna för pensionering av vissa i statens pensionsanstalt
inordnade grupper av befattningshavare uppföra ett extra förslagsanslag av

43.000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen två likalydande motioner
(1:285 och 11:413), i vilka hemställts, »att riksdagen måtte, vid behandlingen
av frågan om inordnande i statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. av vissa grupper av befattningshavare, besluta sådana
ändringar i anstaltens reglemente, som möjliggöra, för erhållande av erforderlig
tjänstgöringstid, en sammanräkning av dels lärartjänstgöring vid olika
skolor dels, beträffande folkhögskolorna, lärarinne- och husmoderstjänstgöring
vid dessa skolor»; samt en motion (11:288), vari yrkats dels att riksdagen
ville med ändring av vad som i Eders Kungl. Maj:ts proposition föreslagits
bestämma, att pensionsunderlagen för föreståndare, lärare och lärarinnor
vid dövstumskolorna skola utgöras av 3A utav utgående löner, dock högst

6.000 kronor, och att vissa i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt
intagna övergångsstadganden alltjämt må få äga giltighet, dels ock att riksdagen
ville besluta, att delaktighet i statens pensionsanstalt måtte beredas
även dövstumpastorer, med tjänsten såsom uteslutande sysselsättning för
dem själva, samt för deras änkor och barn och att med hänsyn tagen till

3

Riksdagens skrivelse Nr 260.

i motionen angivna för dövstumpastorer utgående löner pension måtte beredas
dem efter enahanda grunder som dövstumlärare.

Riksdagen har ansett sig kunna i huvudsak bifalla de förslag, som av
Eders Kungl. Maj:t framlagts i förevarande proposition. Då statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl. härigenom får sitt verksamhetsområde
utsträckt till åtskilliga nya befattningshavargrupper av skilda slag, har
riksdagen i likhet med föredragande departementschefen funnit lämpligt att
anstaltens benämning ändras till statens pensions anstalt. Den förändrade
benämningen torde böra tillämpas från och med den 1 juli 1926.

Eders Kungl. Maj :ts förslag beträffande pensionsrätt för föreståndare och föreståndarinnor
vid fattigvårds- och harnavårdsanstalter samt personal vid vissa
övriga vårdanstalter ansluter sig till de önskemål, som uttalats av 1925 års
riksdag, och har —- frånsett viss detaljanmärkning, till vilken riksdagen i det
följande återkommer — icke givit anledning till erinran.

Vad angår förslaget om pensionsrätt för vissa läkare, har riksdagen funnit
behovet av förbättrad pensionering för lasarettsläkare vara uppenbart. Likaså
anser riksdagen det vara påkallat, att en ordnad pensionering åvägabringas
för läkare vid tuberkulossjukvårdsanstalter. Riksdagen har ock ansett sig
böra medgiva, att staten för denna frågas lösning lämnar sin medverkan i
huvudsak enligt de grunder, som av Eders Kungl. Maj:t föreslagits. Beträffande
tuberkulossjukvårdsanstalternas läkare omfattar Eders Kungl. Majrts förslag —
frånsett livförsäkringsbolagens sanatorieförenings anstalt —• allenast överläkare
vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter, som avses i stadgan för tuberkulossjukhus
och som ägas samt helt eller delvis underhållas av landsting
eller stad, som ej deltager i landsting. Inom riksdagen har ifrågasatts pensionsrättens
utsträckning jämväl till överläkare vid statsunderstödda kustsanatorier,
vilka äro underkastade tuberkulossjukhusstadgans bestämmelser men
icke ägas av landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Riksdagen, som
finner goda skäl föreligga för beredande av pensionsrätt åt sistnämnda befattningshavare
enligt i huvudsak samma grunder, som föreslagits beträffande
överläkare vid svenska livförsäkringsbolags sanatorieförenings sanatorium, har
likväl ansett sig icke böra besluta pensionsrättens utsträckning till nu angivna
befattningar utan närmare utredning angående de särskilda villkor och övergångsstadganden
m. m., som må erfordras beträffande ifrågavarande befattningar.
Riksdagen har emellertid ansett sådan utredning böra verkställas
genom Eders Kungl. Maj:ts försorg; och torde, om anledning därtill förefinnes,
förslag i ämnet böra föreläggas nästkommande års riksdag.

Enligt förslaget skulle lasarettsläkarnas pensionskassa indragas i pensionsanstalten
den 1 juli 1926, dock att härmed icke skulle följa någon ändring
i delägarnas rättigheter och skyldigheter före ingången av år 1927. Eders
Kungl. Maj:ts förslag medför, att medicinalstyrelsen efter den 1 juli 1926 får rätt
att medgiva lasarettsläkare anstånd med avgång ur tjänst vid uppnådd pen -

4

Riksdagens skrivelse Nr 260.

sionsålder. Riksdagen vill erinra, att 1925 års riksdag i anledning av väckta
motioner bemyndigade Eders Kungl. Maj:t (riksdagens skrivelse nr 44) att under
vissa villkor medgiva anstånd med avsked för lasarettsläkare. Då detta bemyndigande
emellertid utgår med juni månad 1926 och enligt vad riksdagens
vederbörande utskott inhämtat skyldighet att avgå ur tjänst på grund av
uppnådd åldersgräns för en lasarettsläkare inträder den 1 juli 1926, har det
ansetts erforderligt, att Eders Kungl. Maj:t bemyndigas att under de förutsättningar,
som avsågos i nyssnämnda riksdagsskrivelse, bevilja anstånd med
avsked tills vidare, intill dess frågan om kvarstående i tjänst kan prövas i
den ordning, som efter den 1 juli 1926 skulle bliva gällande. Riksdagen
anmäler i det följande beslut härutinnan.

I detta sammanhang vill riksdagen erinra, att enligt bestämmelse i § 18
mom. 2 av pensionsanstaltens reglemente må, där ej annorlunda stadgas i
de för vederbörande befattning gällande särskilda bestämmelserna, befattningshavare,
som uppnått pensionsåldern, på i nämnda bestämmelser angivna
villkor av huvudmannen tillåtas kvarstå i befattningen, därest och så
länge han prövas kunna på ett tillfredsställande sätt sköta tjänsten, dock
icke längre än under fem år. Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle sådant
tillstånd till kvarstående i tjänst beträffande läkare kunna meddelas efter
medgivande av medicinalstyrelsen. Riksdagen anser emellertid, att anstånd
med avsked varken beträffande lasaretts- eller tuberkulossjukhusläkare bör
kunna medgivas för längre tid än högst två år utöver uppnådd pensionsålder.
Föreskrift härom lärer böra intagas bland de särskilda bestämmelserna
under kap. VI i pensionsanstaltens reglemente.

Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande indragning av lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa samt förbättring av pensionerna för delägare
i nämnda kassa m. m. har riksdagen ansett sig böra i huvudsak bifalla.
Beträffande mom. 3 och 4 av övergångsstadgandena till det ifrågasatta kap.
IX vill riksdagen emellertid erinra, att 1925 års riksdag (skrivelse nr 11 A,
punkt 8) förklarat hinder icke möta för att till pensionsberättigade efterlevande
efter delägare i kassan finge under år 1926 utgå, utöver pensionsförmåner
enligt gällande bestämmelser, ett belopp beräknat för ensam änka
till 200 kronor och för övriga efterlevande i proportion därtill. Den sålunda
medgivna provisoriska förhöjningen skulle nu komma att ersättas av de i
nyssnämnda moment av övergångsstadgandena angivna förmånerna. Då
dessa förmåner skulle utgå från och med den 1 juli 1926, torde föreskrift
böra meddelas om den provisoriska förhöjningens upphörande från nämnda
tidpunkt.

Beträffande mom. 5 och 6 av övergångsstadgandena till ifrågavarande
kap. IX har riksdagen icke kunnat undgå att finna, att däri innefattade
förslag rörande en särskild pensionsregleringsfond skulle medföra en tämligen
invecklad förvaltning. Riksdagen har ock haft under övervägande, huruvida
icke eu förenkling härutinnan skulle kunna åstadkommas. Den före -

Riksdagens skrivelse Nr 260. o

slagna pensionsregleringsfonden skulle enligt förslaget användas dels till
utfyllnad av pensioner, som på grund av befattningshavares tillträde till
tjänst efter uppnådda 32 år ej kunna enligt de allmänna reglerna utgå med
fulla belopp utan skola beräknas försäkringstekniskt enligt § 34 mom. 1 b)
av reglementet, dels ock till täckande av kostnaderna för förhöjning av
familjepensionsunderlagen vid en blivande lönereglering för ifrågavarande
personal. De gjorda beräkningarna synas giva vid handen, att kassans tillgångar
äro fullt tillräckliga för båda dessa ändamål.

Enligt vad riksdagen inhämtat har hittills vunnen erfarenhet beträffande
efterlevande till folkskollärare visat, att försäkringsteknisk beräkning av pensionerna
endast i undantagsfall förekommer. Stadgandet i § 34 mom. 1 b)
synes sålunda beträffande dessa befattningshavare vara utan större betydelse.
Därest en utredning skulle giva vid handen, att föreskriften kan upphävas
beträffande denna delägargrupp, som är anstaltens ojämförligt största, vill
det synas, som om särskilda betänkligheter icke skulle möta att i enlighet
med vad skolöverstyrelsen hemställt upphäva den jämväl i fråga om de i
kap. IX avsedda befattningshavarna, även om det måhända skulle visa sig,
att föreskriften i dessa fall vore av något större betydelse. Riksdagen finner
för sin del önskvärt, att eu närmare undersökning verkställes beträffande
frågan, huruvida och i vad mån stadgandet i § 34 mom. 1 b) må kunna
upphävas med avseende å nu berörda och måhända även andra grupper av
delägare i pensionsanstalten.

Därest en sådan undersökning — vilken om möjligt synes böra slutföras
före den tidpunkt, då den ifrågasatta pensionsregleringsfonden enligt förslaget
skulle uppläggas — skulle visa, att bestämmelsen i fråga kan undvaras för
de i kap. IX avsedda lärargruppernas vidkommande, lärer det böra övervägas,
huruvida icke, oavsett om en lönereglering för dessa grupper inom
de närmaste åren kan komma till stånd eller ej, en särskild regleringsfond
må kunna undvikas och pensionsanstalten i stället övertaga änke- och pupillkassans
alla tillgångar med skyldighet att fullgöra de förpliktelser, som
enligt förslaget skulle åvila regleringsfonden i samband med eu kommande
lönereglering.

För den händelse emellertid den här berörda frågan icke skulle kunna
ordnas på sätt riksdagen antytt, vill det i varje fall synas, att det överskott,
som kan återstå i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, sedan de båda
i det föregående omförmälda ändamålen blivit tillgodosedda, bör tillfalla pensionsanstalten.
Något liknande har av Eders Kungl. Maj:t föreslagits i fråga
om överskott i läsår ettsläkarnas pensionskassa.

Vad angår frågan om indragning av dövstumlärarnas pensionsanstalt och
därmed sammanhängande förslag, delar riksdagen den i statsrådsprotokollet
uttalade meningen, att en förbättring av pensionsvillkoren för flertalet delägare
i nämnda pensionsanstalt icke längre bör undanskjutas. Vidkommande
personal vid dövstumskolor har det, med hänsyn till önskvärdheten att un -

6

Riksdagens skrivelse Nr 260.

der nuvarande förhållanden beträffande dövstumundervisningsväsendet undvika
krav på reglering av tjänsterna, föreslagits, att ordinarie tjänst vid dövstumskola
skulle kunna inom viss tid utan reglering förenas med pensionsrätt
efter tjänstepensionsunderlag, ej överstigande 3A av de högsta delaktighetsbelopp,
som av skolöverstyrelsen föreslagits år 1922 och som avpassats efter
då gällande minimilöner i de högsta lönegraderna, Såsom framhållits dels
i förberörda motion 1: 288 och dels i eu till riksdagens vederbörande utskott
ingiven framställning från svenska dövstumlärarsällskapet, överensstämma
emellertid de lönebelopp, som sålunda skulle läggas till grund för pensionsunderlagens
bestämmande, icke med nu utgående minimilöner, enär vissa
löneförhöjningar ägt rum efter avgivandet av skolöverstyrelsens framställning
år 1922. Med avseende å denna fråga vill riksdagen framhålla, att enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag pensionerna till ifrågavarande befattningshavare
skulle beträffande de tilläggsförmåner, som må utgå å desamma, betraktas
såsom oreglerade. Vid bestämmandet av delaktighetsbelopp och därav beroende
tjänstepensionsunderlag torde alltså viss hänsyn böra tagas till delaktighetsbelopp
eller tjänstepensionsunderlag för jämförliga befattningshavare,
som erhålla oreglerade pensioner. Närmast till hands torde ligga en jämförelse
med delaktighetsbeloppen för den i dovstumlärarnas pensionsanstalt jämväl
delaktiga lärarpersonalen vid folkhögskolorna, Delaktighetsbeloppen för sistnämnda
personal äro nu följande:

för manlig föreståndare lägst kronor 5,000: — högst kronor 6,400: —

» kvinnlig » » » 4,200: — » » 5,000: —

» manlig lärare » » 4,500: — » » 5,200: —

» kvinnlig » » » 3,600: — » » 4,100: —

De av Eders Kungl. Maj:t föreslagna delaktighetsbeloppen för dövstumlärarna
utgöra:

Denna jämförelse visar enligt riksdagens mening; att de föreslagna delaktighetsbeloppen
måste anses stå i skäligt förhållande till delaktighetsbeloppen
för motsvarande personal vid folkhögskolorna. Ett liknande resultat giver
en jämförelse med de oreglerade pensionsunderlagen för lärarpersonal vid
allmänna läroverk och folkskoleseminarier.

Med hänsyn till vad nu anförts har riksdagen ansett sig icke kunna medgiva
någon höjning av de föreslagna delaktighetsbeloppen, därest pensionerna
skola betraktas såsom oreglerade. Att å andra sidan höja delaktighetsbeloppen
till sådan nivå, att pensionerna kunna betraktas såsom nyreglerade,
och bestämma, att de skola så behandlas, synes riksdagen knappast
vara lämpligt, så länge den på dagordningen stående frågan om dövstum -

för manlig föreståndare
» kvinnlig »

kronor 6,000: —

» 5,000: —

» 5,000: —

* 4,000: —

» manlig lärare
» kvinnlig »

7

Riksdagens skrivelse Nr 2C>0.

undervisningsväsendets förstatligande ännu icke vunnit sin lösning samt
löne- och pensionsreglering ej heller ägt rum för lärarpersonal vid statliga
läroanstalter.

I nyssberörda motion 1: 288 liksom ock i nämnda framställning från
dövstumlärarsällskapet har förslag framställts om pensionering av dövstumpräster.
Riksdagen delar den i motionen uttalade uppfattningen om önskvärdheten
av att en pensionering för ifrågavarande befattningshavare kommer
till stånd; och synes detta lämpligen böra ske genom beredande av delaktighet
i statens pensionsanstaltåt sådana dövstumpräster, för vilka den ifrågavarande
befattningen utgör uteslutande eller huvudsaklig sysselsättning. Mot
förslaget skulle måhända kunna anföras, att ett ordnande av denna pensionsfråga
skulle kunna anstå i avvaktan på den väntade omorganisationen
av dövstumundervisningsväsendet i samband med föreslaget förstatligande
av detsamma. Enligt riksdagens mening är emellertid frågan av den vikt,
att ett längre uppskov om möjligt bör undvikas. Då riksdagen emellertid
av skäl, som ovan antytts i fråga om pensionering av läkare vid kustsanatorier,
funnit sig icke böra nu besluta i ämnet, har riksdagen ansett sig
böra anhålla, att utredning i frågan verkställes genom Eders Kungl. Maj:ts
försorg; och torde, därest förslag om dövstumundervisningens omorganisation
ej kommer att föreläggas 1927 års riksdag, framställning i nu förevarande
ämne få förväntas till nämnda riksdag.

I förevarande motion I: 288 har vidare anförts, att av propositionen icke
tydligt framginge, huruvida övergångsstadgandena i det nuvarande reglementet
för dövstumlärarnas pensionsanstalt skulle fortfarande äga giltighet.
Med avseende härå vill riksdagen framhålla följande. I de föreslagna övergångsstadgandena
till kap. IV mom. 3 b) stadgas, att från den 1 juli
1926 i fråga om den, som den 30 juni 1926 var delägare i dövstumlärarnas
pensionsanstalt, skall gälla vad i nämnda anstalts reglemente
stadgas angående pensionsavgifter och tjänstepensionsrätt. Härav måste
anses framgå, att jämväl övergångsbestämmelserna i dövstumlärarnas
pensionsanstalts reglemente skola fortfarande gälla i fråga om den, som
den 30 juni 1926 var delägare i anstalten. Det står sådan delägare fritt
att enligt mom. 3 c) i samma övergångsstadganden före den 1 januari 1927
anmäla sig vilja kvarstå på de gamla pensionsvillkoren, om han finner dem
för sig fördelaktigare. Men även om sådan anmälan ej sker, lärer han ej
kunna förlora någon rätt till retroaktiv tjänstårsberäkning, enär sådan rätt
måste tillkomma honom enligt § 22 mom. 1 a) av statsanstaltens reglemente,
i vilket sistnämnda författningsrum ändring ej föreslagits. Någon särskild
föreskrift i det i motionen berörda avseendet torde alltså icke vara erforderlig.

Vad härefter beträffar Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om beredande av
pensionsrätt åt lärare vid fortsättningsskolor och anstalter för yrkesundervisning,
har riksdagen icke funnit anledning till erinran mot detta förslag. I detta

8

Riksdagens skrivelse Nr 260.

sammanhang har riksdagen till behandling förehaft det i förberörda motioner
I: 285 och II: 413 framställda förslaget. I motionerna påyrkas, att i pensionsanstaltens
reglemente skulle intagas en av tillkallade sakkunniga föreslagen
bestämmelse, åsyftande att möjliggöra, att den vid en lärarbefattnings reglering
stadgade tjänstgöringen skulle kunna i viss utsträckning fullgöras i
annan befattning, som avses i anstaltens reglemente. Att denna bestämmelse
ej influtit i det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget torde hava
föranletts av att statens pensionsanstalt i avgivet utlåtande i frågan den 1
februari 1926 ansett en sådan bestämmelse överflödig. Anstalten framhöll i
utlåtandet, att det redan förut inträffat, att innehavare av reglerad befattning
haft sin tjänstgöring delvis förlagd under annan huvudman och att
detta förutsatts vid själva tjänsteregleringen. Syftet med motionerna synes
alltså kunna vinnas utan den däri påyrkade föreskriften.

Beträffande en vanligen förekommande kombination av lärarinnetjänst
vid folkhögskola med husmodersbefattning vid skolans elevhushåll tillkommer
emellertid den svårigheten, att tjänstereglering av dessa befattningar
skall godkännas av olika myndigheter — respektive skolöverstyrelsen och Eders
Kung!. Maj:t — och att befattningarna höra under olika kapitel i reglementet
med delvis olika pensionsvillkor. Då en sådan kombinerad tjänst på det
hela taget torde kunna jämställas med eller betraktas såsom en lärarinnetjänst,
vilket också framhållits i motionerna, synes det vara lämpligt, att tjänsten
i pensionshänseende behandlas såsom lärarinnebefattning. För att möjlig„
gorå detta torde i § 41 av reglementet böra införas eu bestämmelse av
innehåll, att lärarinna vid folkhögskola, vilken tillika är anställd såsom husmoder
vid skolans elevhushåll, skall för hela sin tjänstgöring vara i pensionshänseende
att anse såsom lärarinna.

Beträffande här ovan ej behandlade, av Eders Kungl. Maj:t föreslagna ändringar
i reglementet för statens ''pensionsanstalt har riksdagen icke haft något att
erinra. I detta sammanhang vill riksdagen emellertid påpeka, att i § 42 av det
framlagda förslaget till ändringar i reglementet befattning såsom ordinarie ämneslärare
vid skeppsgosseskola (kungörelse den 20 juni 1924 nr 239) synes
hava uteglömts. Beträffande formuleringen av § 60 mom. 1 d) och e) må an-''
märkas, att förslagets avfattning medgiver pensionsrätt endast för befattningshavare
vid anstalt. Författningsrummen torde böra formuleras i anslutning
till nuvarande lydelsen av § 60 c) (kungörelse den 31 december 1925 nr 513).

Vad föredragande departementschefen anfört och föreslagit i fråga om
anslag till statens pensionsanstalt föranleder icke någon riksdagens erinran.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i
anledning av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition och förenämnda
motion I: 288,

dels medgivit, att statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. må
från och med den 1 juli 1926 erhålla ändrat namn av statens pensionsanstalt;

9

Riksdagens skrivelse Nr 260.

dels bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att för beredande av rätt till delaktighet
i nämnda pensionsanstalt för de av föredragande departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25 februari 1926 därtill
förordade grupper av befattningshavare vidtaga ändring av det för pensionsanstalten
gällande reglementet i huvudsaklig överensstämmelse med det
såsom bilaga till samma statsrådsprotokoll fogade förslaget, dock med iakttagande
av vad riksdagen här ovan anfört;

dels med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln uppförda
ordinarie förslagsanslaget till statens andel i kostnaden för pensionering av
lasarettsläkare, under samma huvudtitel och rubriken: statens andel i kostnaden
för pensionering av vissa överåriga lasarettsläkare uppfört ett ordinarie
förslagsanslag av 15,000 kronor;

dels i riksstaten med oförändrat belopp uppfört det nu under nämnda
huvudtitel upptagna ordinarie anslaget till bidrag till pensionering av änkor
och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.
å 157,276 kronor;

dels med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln och rubriken:
bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstumlärare m. fl. upptagna
ordinarie förslagsanslaget, under samma huvudtitel och rubriken:
bidrag till kostnaderna för pensionering av vissa i statens pensionsanstalt
inordnade grupper av befattningshavare uppfört ett extra förslagsanslag av
43,000 kronor;

dels bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att, utan hinder av bestämmelserna
i § 18 av reglementet för läsarettsläkarnas pensionskassa den 13 november
1903 (nr 117, sid. 1), bevilja delägare i nämnda pensionskassa, vilken under
år 1926 uppnår 65 levnadsår och som befinnes fortfarande kunna i tjänsten
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, tillstånd att kvarstå i
tjänst tillsvidare, intill dess att frågan om kvarstående i tjänst kan prövas
i den ordning, som efter lasarettsläkarnas pensionskassas indragning i statens
pensionsanstalt bliver gällande;

dels ock besluta hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning rörande beredande av pensionsrätt i statens
pensionsanstalt för dels överläkare vid statsunderstödda kustsanatorier, dels
ock dövstumpräster ävensom för riksdagen snarast möjligt framlägga det
förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 26 maj 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 saml. Nr 260.

o