2

Riksdagens skrivelse Nr 253.

Nr 253.

Godkänd av första kammaren den 21 maj 1926.
Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om
ersättning åt jägmästaren W. Fellenius för kostnader och
utlägg vid uppförande av jägmästarebosiad i Dorotea.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.)

Till Konungen.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 154, har hemställts, att
riksdagen ville besluta att av statsmedel ersätta jägmästaren W. Fellenius
havda kostnader och utlägg vid uppförande av jägmästarehostad i Dorotea
med 6,852 kronor 53 öre jämte skälig ränta från den 25 maj 1919.

över motionen har riksdagens vederbörande utskott införskaffat den 15
mars 1926 dagtecknat yttrande från domänstyrelsen. Däri har styrelsen
anfört följande.

»På sätt framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 126 till 1925 års riksdag
har Kungl. Maj:t funnit starka billighetsskäl tala för att staten icke
längre i full utsträckning vidhölle sin skadeståndsfordran mot entreprenören
för uppförande av ifrågavarande jägmästarbostad byggmästaren N. A. Svanberg
enligt Svea hovrätts dom den 2 november 1923, varigenom Svanberg förpliktats
att till kronan utgiva skadestånd jämte ränta och rättegångskostnader
på grund av bristande fullgörande av ingånget avtal om uppförande
av bostad, bland annat, för jägmästaren i Dorotea revir. Kungl. Maj:t föreslog
därför riksdagen medgiva, att Svanberg jämte hans borgensman Per
Larsson i Mällbyn måtte mot erläggande av ett belopp av 2,000 kronor
befrias från den enligt nämnda och annan samma dag meddelad dom åliggande
betalnings- och skadeståndsskyldighet gentemot Kungl. Maj:t och
kronan. Med bifall till två inom riksdagen väckta motioner beslöt riksdagen
emellertid fullständig befrielse för Svanberg och Larsson från betalningsoch
skadeståndsskyldigheten.

När Svanberg — såsom framgår av Kungl. Maj:ts förutnämnda proposition
— efter att hava offrat sin och sin hustrus egendom och därtill anlitat
borgensmannen Larsson till det yttersta, till följd av uppkomna svårigheter
och förhållanden, som icke kunnat förutses, sett sig tvungen lämna ledningen
av bostadsbygget och på hösten 1918 avrest från orten, ansåg revirförvaltaren
jägmästaren Fellenius sig böra personligen ingripa för att genom,

Riksdagens skrivelse Nr 253.

3

bland annat, betalande av arbetarnas löner och anskaffande av erforderliga
byggnadsmaterial försöka hålla den avstannade byggnadsverksamheten i gång
och därigenom förhindra att byggnaden, som då ännu ej kommit under tak,
skulle taga obotlig skada genom höstregn och annalkande vinterkyla.

Det torde av utredningen i ärendet med all tydlighet framgå, att Fellenius
icke kan förvänta att av byggmästaren eller hans borgensman utfå någon
som helst del av sina personliga utlägg för byggnadsarbetet vid jägmästarebostaden
i Dorotea, vilka utlägg, enligt vad tidigare utretts, uppgått till det
i motionen angivna beloppet 6,852 kronor 53 öre.

Under vitsordande att jägmästaren genom de av honom företagna åtgärderna
otvivelaktigt avvärjt ytterligare förluster för kronan samt att de av
honom utgivna förenämnda belopp kommit enhart kronan till godo, anser
styrelsen för sin del förevarande framställning vara synnerligen behjärtansvärd.

Styrelsen får i detta sammanhang meddela, att medel för utbetalande av
den ersättning, som kan tilldelas Fellenius, kunna utgå av tillgängliga, till
styrelsens disposition ställda anslag, avsedda till kapitalökning för jägmästarebostäder.
»

Under hänvisning till vad domänstyrelsen i sitt yttrande sålunda anfört
får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning av motionen 1:154 medgivit,
att till jägmästaren i Dorotea revir Wilhelm Fellenius må såsom
ersättning för havda utlägg i samband med uppförande av jägmästarebostad
inom reviret utbetalas ett belopp av 6,852 kronor 53 öre från tidigare
till anordnande av jägmästarebostäder såsom kapitalökning för statens
domäners fond anvisade medel.

Stockholm den 21 maj 1926.

Med undersåtlig vördnad.