Riksdagens skrivelse Nr 248.

3

Nr 248.

Godkänd av första kammaren den 21 maj 1926.
Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels
Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om än
äring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om
fattigvården m. in. dels ock i ämnet väckta motioner.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 25.)

Till Konungen.

Genom en den 12 februari 1926 dagteeknad proposition, nr 106, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till

l:o) lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422)
om fattigvården, och

2:o) lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6 juni 1924
(nr 361) om samhällets barnavård.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling förehaft
sex i anledning av densamma väckta motioner.

Med överlämnande av andra lagutskottets i ärendet avgivna, av riksdagen
godkända utlåtande nr 25 får riksdagen tillkännagiva, att Eders
Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke kunnat i oförändrat skick av
riksdagen bifallas, men att riksdagen för sin del antagit följande

l:o) Lag

om ändring i trissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422)

om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 40—42 §§, 50—60 §§, 63, 67 och 81 §§ i
lagen den 14 juni 1918 om fattigvården skola i nedan angivna delar erhålla
följande ändrade lydelse:

4

Riksdagens skrivelse Nr 248.

40 §.

1 mom. Har fattigvårdssamhälle för person, som är i behov av fattigvård
enligt 1 §, erlagt avgift för vård å statens anstalter för sinnessjuka
eller sinnesslöa, för vilken ersättning ej kunnat uttagas av den vårdade
eller för honom försörjningspliktig person, och äro ej sådana omständigheter
för handen, att gottgörelse för vården enligt vad i 60 § sägs skall
lämnas av staten, då äger det samhälle, där den vårdade har hemortsrätt,
att för utgiven dagavgift och annan vårdkostnad utfå gottgörelse av det
landsting, inom vars område fattigvårdssamhället är beläget.

Lag samma — — — ändamålet godkänd.

1 fråga om det belopp, varmed gottgörelse för lämnad vård skall utgå,
skall vad i Öl § stadgas äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Har åt sinnessjuk, som är i behov av fattigvård enligt 1 §,
beretts vård å kommunal anstalt, vilken godkänts såsom anstalt i den
ordning Konungen bestämt, äger det fattigvårdssamhälle, som har att ansvara
för vårdkostnaden, att under de förutsättningar, som för erhållande av ersättning
enligt 1 mom. stadgas, av vederbörande landsting erhålla gottgörelse
för hälften av vårdkostnaden, till beloppet bestämd på sätt i 1 mom.
sägs. Landstinget äger för beviljande av sådan gottgörelse uppställa de
ytterligare villkor, som kunna befinnas lämpliga.

41 §.

1 mom. Där fattig för vård intagits å anstalt för tuberkulösa eller
för vanföra, vilken åtnjuter statsbidrag, gäller om fattigvårdssamhälles
rätt att utfå gottgörelse för utgiven dagavgift och annan vårdkostnad vad
i 40 § 1 mom. sägs.

2 mom. Därest genom — — —- intagen fattig.

Har fattigvårdssamhälle åt fattiga sjuka, som i nästföregående stycke
avses, å särskild, samhället eller annan tillhörig, anstalt eller å eu vid
fattigvårdsanstalt för ändamålet anordnad särskild avdelning, vilken står
under läkares tillsyn, berett vård, som av förste provinsialläkare intygas
vara tillfredsställande, äger det samhälle, som har att ansvara för vårdkostnaden,
av vederbörande landsting erhålla gottgörelse för hälften av
vårdkostnaden, till beloppet bestämd på sätt i 40 § 1 mom. sägs. Landstinget
äger för beviljande av sådan gottgörelse uppställa de villkor, som
kunna befinnas lämpliga.

42 §.

Där fattig för vård intagits å länslasarett eller av landsting underhållen
sjukstuga eller å annan, med länslasarett likställd, sjukvårdsinrättning,
gäller om fattigvårdssamhälles rätt att utfå gottgörelse för utgiven dagavgift
och annan vårdkostnad vad i 40 § 1 mom. sägs.

50 §.

1 mom. Fattigvårdssamhälle, som enligt 1 § lämnat fattigvård åt någon,
vilken har hemortsrätt inom annat samhälle, är, oavsett om skyldeman eller

Riksdagens skrivelse Nr 248.

5

annan bort jämlikt 3 eller 4 § ansvara för understödstagarens försörjning,-berättigat att erhålla ersättning för fattigvården av det senare samhället i
den omfattning och i den ordning, som här nedan sägs.

2 mom. Ersättning enligt 1 mom. utgår ej för fattigvård, som bestått i

bekostande åt skolbarn av kläder, underhåll eller annat, som avser att
sätta dem i tillfälle att begagna skolundervisningen,

läkar- eller förlossningshjälp eller medicin, då hjälpen eller medicinen
lämnats annorledes än i förening med vård å anstalt, eller

begravningshjälp.

Öl §■

Ersättning för lämnad vård utgår med det belopp, vartill kostnaden
därför skäligen kan uppskattas.

Konungen eller den myndighet, som Konungen därtill förordnar, äger,
om och i den utsträckning förhållandena det påkalla, samt för tid, som
befinnes lämplig, efter vederbörandes hörande, fastställa det belopp, med
vilket, enligt nyss angiven grund, för vård å anstalt eller inrättning ersättning
skall i olika fall utgå.

52 §.

1 mom. Har fångvårdsstyrelse lämnat fattigvård, för vilken den vill
söka ersättning av annat fattigvårdssamhälle eller av landsting eller av
staten, skall styrelsen ofördröjligen genom förhör med den nödställde eller
andra, som kunna meddela upplysning i ämnet, införskaffa ingående utredning
rörande

a) den nödställdes namn, ålder, födelseort och civilstånd,

b) fattigvårdsbehovet och anledningen därtill,

c) fattigvård, som han förut åtnjutit,

d) senaste mantalsskrivningsort, eller, om den nödställde ej skulle äga
hemortsrätt därstädes, annan ort, varest han antages hava hemortsrätt, samt

e) personer, som äro pliktiga att försörja den nödställde, och deras
ekonomiska ställning.

Yid dylikt förhör skall särskilt utredas, huruvida för den nödställde
sökts eller erhållits pension eller understöd jämlikt lagen om allmän
pensionsförsäkring eller om han eljest erhåller understöd av annan eller
har egna tillgångar.

Är den nödställde gift eller minderårig, skola uppgifter, motsvarande
de under a), c) och d) omförmälda eller i nästföregående stycke avsedda,
inhämtas jämväl rörande make eller föräldrar.

De erhållna upplysningarna skola fullständigt upptagas i protokoll, vars
riktighet skall bestyrkas genom underskrift av den, som hållit förhöret,
samt så vitt möjligt av den, med vilken förhöret hållits.

Därest uppgift ej kan erhållas i ett eller annat av ovan angivna avseenden,
skall detta anmärkas i protokollet.

2 mom. Fattigvårdsstyrelsen bör från vederbörande myndigheter eller

6

Riksdagens skrivelse Nr 248.

annorledes söka införskaffa utredning i de i 1 mom. angivna hänseenden,
i vilka tillförlitliga eller fullständiga uppgifter icke kunnat vinnas genom
hållna förhör.

53 §.

1 mom. Fångvårdsstyrelse, som vill, att annat fattigvårdssamliälle skall
utgiva ersättning för fattigvård eller övertaga försörjningsskyldigheten för
behövande, skall därom ofördröjligen efter det att den i 52 § föreskrivna
utredning ägt rum hos fattigvårdsstyrelsen i detta samhälle göra skriftlig
anmaning.

Anmaning skall innehålla en så vitt möjligt specificerad uppgift å fattigvårdskostnaden,
i vad den då kan angivas, med upplysning om tiden för
utbetalningen och för vård, för vilken ersättning yrkas, samt de grunder,
efter vilka den begärda ersättningen beräknats, ävensom uppgift, huruvida
vården fortfar eller vid tiden för anmaningens tillställande upphört.
Vid anmaningen skola i avskrift fogas ej mindre protokoll över förhör
enligt 52 § än även de övriga handlingar, på vilka fattigvårdsstyrelsen
kan vilja stödja sitt krav på ersättning.

2 mom. Fattigvårdsstyrelse, vilken erhållit anmaning, som i 1 mom.
avses, har att inom trettio dagar efter anmaningens mottagande därå avgiva
skriftligt svar.

Därest det framställda kravet icke alls eller icke till alla delar godkännes,
skall fattigvårdsstyrelse i svaret fullständigt angiva anledningen
till bestridandet samt i avskrift bifoga de handlingar, som styrelsen kan
vilja i sådant hänseende åberopa.

Medgives kravet delvis, skall i svaret jämväl angivas, efter vilka grunder
det godkända beloppet beräknats.

3 mom. Tillställande av anmaning ävensom av svar därå må ske genom
allmänna posten, och gäller därvid rekommendationsbevis å försändelsen
såsom bevis om tillställandet därav och mottagningsbevis såsom bevis om
dagen för försändelsens mottagande.

54 §.

1 mom. Bestrider fattigvårdsstyrelsen framställt krav eller har svar
icke avgivits inom tid, som i 53 § 2 mom. är föreskriven, äger den
fattigvårdsstyrelse, som gjort anmaningen, att hos Konungens befallningshavande
i länet anhängiggöra sin talan.

Vid den skrift, varigenom talan anhängiggöres, skola fogas ej mindre,
vid påföljd, som i 56 § 1 mom. 2 stycket sägs, bevis, att anmaning skett,
tillika med avskrifter av anmaningen och erhållet svar därå jämte vidfogade
handlingar än även de bevis i övrigt, som fattigvårdsstyrelsen vill
åberopa.

2 mom. Har anmaning gjorts hos ett fattigvårdssamliälle, men anledning
sedermera yppats, att understödstagaren äger hemortsrätt inom annat
fattigvårdssamliälle, må talan föras mot detta samhälle, ändå att anmaning

Riksdagens skrivelse Nr 248. ‘

hos dess fångvårdsstyrelse ej föregått. Talan utan föregående anmaning
må ock föras, därest vid förhör enligt 52 § eller eljest upplysning
icke vunnits, vilket samhälle ersättnings- eller försörjningsskvldigheten

åligger. .....

Fångvårdsstyrelse, som utan föregående anmaning anhangiggor talan,
har att vid ansökningen foga de uppgifter, som jämlikt 53 § skola innehållas
i anmaning, samt, där så ske kan, de handlingar, som enligt samma
paragraf skola medfölja denna.

55 §.

Talan, som i 54 § sägs, skall anhängiggöras inom ettlmndratjugu dagar,
efter det fattigvård, för vilken rätt till ersättning förefinnes, börjat utgå,
eller gottgörelse för sådan vård av den sökande fattigvårdsstyrelsen utgivits
till annan, som i dess ställe eller mot dess ansvarsförbindelse lämnat
vården. Yäckes ej talan inom sådan tid, skall rätten till ersättning för
fattigvårdskostnad, som utgivits mer än ettlmndratjugu dagar före det
ansökningen hos Konungens befallningshavande gjordes, anses förfallen.

Yad sålunda stadgats gäller ej för det fall, att fångvårdsstyrelse, hos
vilken anmaning gjorts enligt 53 §, förklarat sig till alla delar godkänna
kravet, men ersättning sedermera ej lämnats.

56 §.

1 mom. Konungens befallningshavande hör över ansökningen fattigvårdsstyrelsen
i det eller de samhällen, mot vilka kravet riktas eller som
eljest kunna antagas vara ersättningsskyldiga, samt införskaffar genom
parterna eller låter själv införskaffa den ytterligare utredning, som må
vara behövlig för målets prövning.

Har fattigvårdssamhälle försummat iakttaga vad i 54 § 1 mom. föreskrives
angående de handlingar, som skola fogas vid ansökningen, äger
Konungens befallningshavande föreskriva viss tid, inom vilken det försummade
skall fullgöras, vid äventyr, om det underlåtes, att ansökningen icke
upptages till vidare behandling.

Konungens befallningshavande äger jämväl förelägga part att inkomma
med upplysningar, förklaringar eller yttranden vid äventyr att målet avgöres
i befintligt skick.

2 mom. Finnes anledning till antagande, att den nödställde har hemortsrätt
inom fattigvårdssamhälle i annat län, överlämnas målet till handläggning
av Konungens befallningshavande därstädes.

3 mom. Fattigvårdssamhälle, vilket i mål, som i denna paragraf avses,
förpliktats att utgiva ersättning för fattigvårdskostnad, åligger tillika att å
utdömda belopp samt å belopp, varom parterna i utslaget må ha^ a hänvisats
att i brist av åsämjande föra särskild talan och som avse vård
under tiden till och med dagen för Konungens befallningshavandes utslag,
gälda ränta efter fem för hundra om året från ingången av kalenderkvar -

8

Riksdagens skrivelse Nr 248.

talet näst efter det, då kostnaden utgavs, till dess betalning sker, dock
att ränta icke i något fall utgår för tiden före ingången av kalenderkvartalet
näst efter dagen för delgivning av den till Konungens befallningshavande
i målet ingivna ansökningen.

57 §.

Har fattigvårdssamhälle -— — — avhämta honom.

Hemsändning, som — — — leva åtskilda.

Yppas i fråga om hemsändning olika meningar mellan vederbörande
fattigvårdsstyrelser, eller bestrider understödstagaren eller, där han ej själv
kan tillvarataga sin rätt, sådan honom närstående person, som i nästföregående
stycke av denna paragraf sägs, att hemsändning får ske, må sådan
ej äga rum, utan att Konungens befallningshavande, efter det vederbörande
blivit hörda och erforderlig utredning införskaffats, därtill lämnat
tillstånd; och gäller om behandling av sådant mål vad i 56 § 1 mom.
3 stycket sägs.

Hemortssamhälle är — — — är erforderlig.

58 §.

1 mom. Där allmän anstalt eller inrättning jämlikt gällande föreskrifter
åt någon lämnat underhåll och vård, varför den vill erhålla ersättning av
fattigvardssamhälle, som i egenskap av vistelsesamhälle eller hemortssamhälle
är pliktigt att sörja därför, skall anstalten eller inrättningen utan
uppskov bevisligen underrätta fattigvårdsstyrelsen i samhället om tiden
för vårdens början. Har ansvarsförbindelse från styrelsen icke lämnats
för ifrågavarande vard, skall samtidigt göras uttrycklig förfrågan om samhället
är villigt att utgiva ersättning för vården.

Talan mot visst fattigvårdssamhälle angående ersättning, som nu sagts,
anhängiggöres hos Konungens befallningshavande. Sådan talan skall
väckas inom etthundratjugu dagar från det vården börjat utgå, vid äventyr,
om det försummas, att rätt till ersättning för vård, som lämnats
mer än etthundratjugu dagar före det ansökningen hos Konungens befallningshavande
gjordes, skall anses förfallen.

Yad sålunda stadgats angående tiden för väckande av talan hos Konungens
befallningshavande gäller ej för det fall, att fattigvårdsstyrelse
lämnat ansvarsförbindelse för vården eller i anledning av förfrågan, som i
1 stycket sägs, förklarat sig villig att till alla delar utgiva ersättning därför.

2 mom. I fråga om det belopp, varmed ersättning för lämnad vård
skall enligt denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

3 mom. Vid anhängiggörande av talan, som i denna paragraf avses,
bör anstalten eller inrättningen, där så ske kan, meddela sådana upplysningar,
som skola upptagas i protokoll, varom i 52 § förmäles; och gäller
om målets behandling vad i 56 § 1 mom. 1 och 3 styckena sägs.

Riksdagens skrivelse Nr 248.

9

I fråga om fattigvårdssamhälles skyldighet att gälda ränta skall vad i
56 § 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

4 mom. Vad nu stadgats skall i tillämpliga delar äga giltighet för
det fall att offentlig myndighet åt någon lämnat underhåll och vård, varför
fattigvårdssamhälle är pliktigt att giva ersättning.

59 §.

Gottgörelse av landsting för vårdkostnad, varom i 40, 41 och 42 §§
förmäles, skall sökas före utgången av året efter det då kostnaden av
fattigvårdssamhället utgivits, vid äventyr, om det försummas, att rätt till
gottgörelse för den kostnad skall anses förfallen. Har fråga om skyldighet
att vidkännas kostnaden varit föremål för tvist mellan fattigvårdssamhällen
eller talan mot enskild eller har ansökning gjorts om gottgörelse för kostnaden
från staten, skall talan väckas före utgången av året efter det, då
Konungens befallningshavandes utslag eller beslut i ersättningsfrågan vunnit
laga kraft mot samhället eller, om utslaget eller beslutet överklagats,
efter det då kammarrättens utslag blivit fattigvårdsstyrelsen delgivet.

Vid ansökningen skola fogas följande handlingar:

a) avskrift av protokoll över förhör enligt 52 §;

b) specificerad uppgift å fattigvårdskostnaden med angivande särskilt
för varje understödstagare av tiden för utbetalningen och för vård, för
vilken ersättning yrkas, samt de grunder, efter vilka den begärda gottgörelsen
beräknats; skolande uppgiften, där den ej åtföljes av behöriga
verifikationer, vara till riktigheten styrkt av fattigvårdsstyrelsens ordförande
eller kassaförvaltare; samt

c) utredning rörande de personers hemortsrätt, ansökningen gäller, samt
redogörelse för de åtgärder, som må hava vidtagits för utbekommande
av ersättning av annat fattigvårdssamhälle eller av staten eller enskild
person, därvid i berörda hänseenden meddelade utslag eller beslut böra
bifogas.

Därest gottgörelse helt eller delvis vägras för vårdkostnad, som här
sägs, äger fattigvårdsstyrelsen att, med bifogande i avskrift av ansökningshandlingarna,
hos Konungens befallningshavande föra talan om utfående
av den sökta gottgörelsen. Sådan talan skall, vid äventyr, som i 1 stycket
sägs, väckas inom etthundratjugu dagar från det meddelande erhölls om
landstingets beslut; och gäller om målets behandling i motsvarande tillämpning
vad i 56 § 1 mom. stadgas.

60 §.

1 mom. För fattigvård — — — av staten.

2 mom. Har, efter — — -— såsom fattigvård.

Dylik gottgörelse utgår dock endast, om fattigvården meddelats, innan
någon av ifrågavarande personer återvänt till samhället eller omedelbart
därefter. Därest hemortssamhället fått ersätta av annan utgiven fattig -

10

Riksdagens skrivelse Nr 248.

vård, er hålles gottgörelse endast så vitt berörda tid av tre år förflutit,
innan hemortssamhället antingen mottagit anmaning, som i 53 § sägs,
eller, i de fall, då enligt 54 § 2 mom. talan om ersättning för utgiven
fattigvård må föras utan föregående anmaning, erhållit del av den till Konungens
befallningshavande i målet ingivna ansökning.

3 mom. Gottgörelse, som — — — enskild person.

Fattigvård, som omförmäles i 50 § 2 mom., gottgöres av staten endast
för det fall, att understödstagaren icke är svensk medborgare.

4 mom. I fråga om det belopp, varmed gottgörelse för lämnad vård
skall enligt denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

63 §.

Har fattigvårdssamhälle — — — — — — — till eftergift.

Har någon, som — — — — — är sagd.

I fråga om det belopp, varmed ersättning för lämnad vård skall enligt
denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

67 §.

Talan om utbekommande av ersättning enligt 62 och 63 §§ ävensom
om utgivande av försörjningsbidrag, som i 66 § sägs, anhängiggöres hos
Konungens befallningshavande i länet. Vid ansökningen skola fogas de
uppgifter, som jämlikt 53 § skola innehållas i anmaning, samt, där så
ske kan, de handlingar, som enligt samma paragraf skola medfölja denna;
och gäller om målets behandling i motsvarande tillämpning vad i 56 § 1
och 2 mom. stadgas.

81 §.

1 mom. År någon missnöjd med Konungens befallningshavandes utslag
i mål om fullgörande av försörjningsplikt, eller om hemsändning eller om
ersättning för fattigvårds- eller hemsändningskostnad eller i mål, som
omförmälas i 78 § 1 och 2 mom., må han däröver anföra besvär hos
kammarrätten; dock må talan hos kammarrätten ej föras allenast beträffande
ränta å fattigvårdskostnad eller kostnader i målet hos Konungens
befallningshavande.

Besvären skola — — — eget utlåtande.

2 mom. År utslaget — — — — föreskriven ordning.

3 mom. Har mål, som — — — dess helhet.

4 mom. Konungens befallningshavandes — — — anfordran tillhandahållas.

5 mom. Yad i — — — avses i 61 § 1 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927; därvid dock skall iakttagas,
att belopp, som avses i 51 § 2 stycket, må fastställas före nämnda dag;

Riksdagens skrivelse Nr 248.

11

att vad i denna lag stadgas angående ersättning för fattigvård icke skall
tillämpas i fråga om fattigvård, som utgått, innan lagen trätt i kraft, utan
skall i sådant hänseende iakttagas vad hittills varit föreskrivet;

att bestämmelserna om ränta å fattigvårdskostnad icke skola gälla i fråga
om fattigvård, som utgått, innan lagen trätt i kraft, eller för vilken fattigvårdssamhälle
förpliktats att utgiva ersättning i mål, däri ansökning inkommit
till Konungens befallningsliavande före den 1 januari 1927; samt

att i annan lag eller författning förekommande hänvisning till de paragrafer
i lagen om fattigvården, som genom denna lag ändras, skall avse
deras vid varje tid gällande lydelse, med iakttagande av vad i dessa övergångsbestämmelser
sägs.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (ur 361)
om samhällets barnavård.

Härigenom förordnas, att 65 §, 68 § 2 mom., 70 och 84 §§ i lagen
den 6 juni 1924 om samhällets barnavård skola i nedan angivna delar
erhålla följande ändrade lydelse:

65 §.

I avseende — — — — och kommun.

1 avseende å skyldighet att erlägga ränta å kostnad för omhändertaget
barn gäller i tillämpliga delar vad för motsvarande fall är stadgat i 56 §
3 mom. i lagen om fattigvården.

68 §.

2 mom. För kostnaden — — —- barnets föräldrar.

Anspråk på — — — de sina.

Make, som ■— — — för barnet.

Har barn — — — för barnet.

I fråga om det belopp, varmed ersättning för kostnad för omhändertaget
barn skall enligt detta moment utgå, gäller i tillämpliga delar vad för
motsvarande fall är stadgat i 51 § i lagen om fattigvården.

70 §.

Talan om — — -—- — — — — — -— — — — —-i länet.
Om den — •—- — — — — — — —- — — — han finnes.

I fråga om de uppgifter och handlingar, vilka skola fogas vid ansökning,
som här avses, samt i fråga om målets behandling skall vad i 67 §
i lagen om fattigvården stadgas äga motsvarande tillämpning.

84 §.

1 mom. Är någon missnöjd med länsstyrelses utslag angående

a) ersättning för kostnad för omhändertaget barn eller angående skyldighet
att ansvara för sådan kostnad,

12

Riksdagens skrivelse Nr 248.

b) fastställelse av eller jämkning i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) hemsändning eller ersättning för hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller kvarhållande av
arbetsskyldig å anstalt eller i arbete, eller

e) gottgörelse av staten jämlikt 63 §,

må han däröver anföra besvär hos kammarrätten; dock må talan hos
kammarrätten ej föras allenast beträffande ränta å kostnad för omhändertaget
barn eller kostnader i målet hos länsstyrelsen.

Besvären skola — — — eget utlåtande.

2 mom. År utslaget — — — — — — — föreskriven ordning.

3 mom. Bestämmelserna i — — — denna lag.

4 mom. Över kammarrättens — — — klagan föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

Stockholm den 21 maj 1926.

Med undersåtlig vördnad.