Riksdagens skrivelse Nr 218.

1

Nr 218.

Godkänd av första kammaren den 11 maj 1926.
Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens
begränsning dels ock i ämnet väckta motioner.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 20.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 29 januari 1926 dagtecknad proposition, 73, har Eders Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
torda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag
till lag om arbetstidens begränsning.

I samband med denna proposition bär utskottet till behandling förehaft tolv
i anledning av densamma väckta motioner.

Med överlämnande av andra lagutskottets i ärendet avgivna, av riksdagen
godkända utlåtande, nr 20, får riksdagen förklara, att Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, men
att riksdagen för sin del antagit följande

Lag

om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, så ock å
bus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt

Bihang till riksdagens protokoll 1926. l4 samt. Nr 218—220. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 218.

arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete för arbetsgivares
räkning i regel användas flera än fyra arbetare, häri icke inräknad arbetare,
som användes till arbete, vilket avses i a)—1) här nedan.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,
att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande,

b) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan förläggas
till bestämda tider,

c) arbete, som bedrives av staten,

d) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov,

e) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska fartyg,
ävensom fiske,

f) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att hänföra
till skogsarbete, ävensom flottning,

g) upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ,

h) jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom
självständiga företag, samt byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring,
som nu nämnts, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock att arbetet
bedrives utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän
trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisérsalong eller badinrättning,

k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra
till allmänhetens direkta betjänande, samt

l) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans
bostad.

2 §•

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas medlem av
arbetsgivarens familj; samt ej heller

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.

3 §.

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare eller
den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida
visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning, eller
huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag av
domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,
har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör,
bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

4 §.

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster
oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må, därest

Riksdagens skrivelse Nr 218.

3

nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides,
arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9
timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid än nyss
angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd arbetstid
för en tidrymd av högst tre veckor, än att den motsvarar 48 timmar i
veckan.

5 §.

_ 1 mom. Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden
eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av växlande
längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva, att arbetstiden,
med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas så, att den
i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar
i veckan.

_ 2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av synnerliga
skål böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet, i den
mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.

3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller
medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen
stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat,
medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom., undantag från
bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande,
äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

5 mom. Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av
arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes framgår,
att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget, finna
detsamma önskvärt och arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas.

6 §.

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande fara
för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare, i
den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete
utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §. Om
sådant arbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger det
arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra anmälan till
arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill
sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet att
ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma
i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §■

1 mom. Till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten, som för driftens
ohindrade gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den allmänna
arbetstiden, må nödigt antal arbetare, vilka fyllt aderton år, användas under
högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder de enligt denna lag eller
med stöd av densamma meddelad eftergift eljest få användas till arbete.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med hänsyn till
särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete utöver tid, som

4

Riksdagens skrivelse Nr 218.

angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §, vare därtill berättigad
i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för högst 50 timmar under loppet av
en kalendermånad och 200 timmar under loppet av ett kalenderår.

Utsträckt arbetstid, varom här är fråga, må även, med iakttagande av motsvarande
begränsning, beräknas för kortare tidrymd än kalendermånad; åliggande
det i sådant fall arbetsgivaren att på förhand i journal eller annan handling,
vari anteckning enligt 8 § skall göras, anteckna ej mindre dagen, då dylik
utsträckt arbetstid skall börja tillämpas, än även den tidrymd, för vilken beräkningen
skall ske.

3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan,
dock för högst 150 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som fyllt sexton
men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna paragraf.

5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i denna
paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet,
men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom användande
till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller ohälsa.

8 §.

Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger det arbetsgivaren
att senast den första dagen i näst därpå följande vecka eller, därest då
icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att hänföra till sådan, som avses
i nämnda paragrafer, så snart sådant kan bedömas, göra anteckning i särskild
journal, upprättad enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet, eller ock på
annat av nämnda myndighet godkänt sätt. I fråga om sådan förlängd arbetstid,
som avses i 7 § 1 mom., är dock arbetsgivaren icke pliktig göra dylik anteckning,
där arbetstiden finnes behörigen upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna
arbetstidsschema.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller annan
handling, däri anteckning enligt första stycket skall göras, och skall journalen
eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under minst tre
år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den tid, då sista anteckningen
gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas datum.

9 §•

1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, vilka utses av Konungen.
Av ledamöterna skola två utses bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar
av arbetsgivare, vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa minst
50,000 arbetare, samt två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar
av arbetare, som räkna minst 50,000 medlemmar. För nämnda fyra
ledamöter skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så många suppleanter.
Förslag, som ovan sägs, skall, för att vinna avseende, upptaga minst dubbelt
så många personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till
ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke avgivits, varde förordnande ändock
av Konungen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses företräda
arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av dessa
ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare för
denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna skall vara lagkunnig
man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva om dem, som må
nyttjas uti domarämbeten.

Riksdagens skrivelse Nr 218.

o

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara svensk
medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas
av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd till konkurs,
förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på
grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller
genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan
medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken
stadgas i fråga om domare.

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare eller
arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med
mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget
prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående delen
av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot eller
suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare, vid
sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och
kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att vid det
tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem ledamöter,
så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera än sju ledamöter
deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare och
arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts utan förslag,
närvara.

7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande ärende rörande
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant, som avses i 5 §
5 mom. eller 10 § 2 mom., bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande arbetsgivare
och arbetare tillfälle att yttra sig utan även på lämpligt sätt söka samråd
med representanter för arbetsgivare och arbetare inom verksamhetsområdet
i fråga. Beslut, som avses i 7 § 4 mom., skall, såvitt möjligt, fattas efter samråd
med socialstyrelsen.

Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt höra
vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger rådet
därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som skall
höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne genom
rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten äger tillägga
vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt. Sedan förhöret
hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel. Arbetsrådets
beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.

8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet, må i brådskande
fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för ordföranden av
hans ställföreträdare eller, om jämväl denne är hindrad, av den återstående
utan förslag utsedde ledamoten eller, där de utan förslag utsedda ledamöternas
antal överstiger tre, den bland dem, som rådet därtill förordnat. Har
beslut i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet vid sitt första därefter
följande sammanträde under omprövning, huruvida beslutet skall äga bestånd.

6

Riksdagens skrivelse Nr 218.

9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan på närmare
utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

10 mom. över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.

11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i 1
mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

10 §.

1 mom. Beträffande annat arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse än
sådant, varom i 1 § k) är sagt, må Konungen, där tillämpningen av 4 § prövas
medföra synnerliga svårigheter, på framställning av arbetsrådet eller efter dess
hörande, föreskriva annan begränsning av tiden för arbetares användande.

2 mom. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare, som
kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst verksamhetsområde,
ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas i 5 § eller
7 § 3 mom., må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande,
förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet i fråga allmänt
tillgodonjutas.

3 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för
visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,
må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande, medgiva
av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning.

11 §.

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd
den 29 juni 1912.

2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd,
bedrives på stadigvarande sätt, skola å lämplig plats finnas anslagna
ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet börjar
och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftindelning, när arbetet börjar och
slutar för varje skiftlag, ävensom såvitt möjligt början och slut för varje rast,
varigenom arbetet avbrytes.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är
stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med böter
från och med tio till och med ettusen kronor. År arbetaren under aderton år
och har användandet skett med faders eller målsmans vetskap och vilja, vare
fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med fem till och med
femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i denna
paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill
lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,
fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 8 § eller 11 § 2 mom. åligger honom, straffes
med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 218.

7

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som avses i 8 §, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen
kronor.

14 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad,
men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna lag
är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

16 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande användande
av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning lända
till efterrättelse.

1) Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927 samt gäller till och med den
31 december 1930; skolande i fråga om sådan under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, som avses i 12 eller 13 §, vad i lagen är stadgat fortfara
att gälla även efter sistnämnda dag.

2) Vederbörande myndighet äger att jämväl, innan denna lag trätt i kraft,
vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 10 §.

3) Eftergift, som med stöd av lag den 17 oktober 1919, den 22 juni 1921 eller
den 22 juni 1923 om arbetstidens begränsning beviljats utan begränsning till
viss tid, skall, i den mån vederbörande myndighet ej annorlunda bestämmer,
fortfarande tills vidare äga giltighet.

Stockholm den 12 maj 1926.

Med undersåtlig vördnad.