Riksdagens skrivelse nr 191.

1

Kr 191.

Godkänd av första kammaren den 4 maj 1926.
Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående definitiv lönereglering
för förste provinsialläkare och provinsialläkare in. rn.

(Statsutskottets utlåtande nr 92.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1926—1927 har Eders
Kungl. Maj:t i avseende å femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet,
föreslagit riksdagen (punkterna 45, 46, 48 och 51 av det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet över socialärenden nämnda dag)
att i avvaktan på proposition i ämnet, i riksstaten för budgetåret 1926—1927
beräkna

dels till förste provinsialläkare och provinsialläkare ett ordinarie förslagsanslag
av 2,600,000 kronor;

dels till tillfälliga lönetillägg åt vissa provinsialläkare ett extra anslag av
3,780 kronor;

dels till flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare ett extra förslagsanslag
av 3,000 kronor;

dels och det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares
avlönande till oförändrat belopp, 25,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 5 februari 1926
avlåten proposition, nr 74, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

dels godkänna det vid sagda protokoll såsom bilaga II fogade förslaget
till avlöningsreglemente för förste provinsialläkare och provinsialläkare;

dels bestämma antalet förste provinsialläkare till 24 och antalet provinsialläkare
till 271;

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 saml. Nr 191.

1011 26

2

Riksdagens skrivelse Nr 191.

dels besluta att, där förste provinsialläkare eller provinsialläkare enligt
de vid utgången av juni månad 1926 gällande bestämmelser ägt uppbära
någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig
löneförbättring och provisoriskt lönetillägg — i förskott, vid ingången av
juli månad 1926 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett
belopp, motsvarande vad befattningshavaren skulle hava i den befattning han
vid utgången av juni månad 1926 innehar i förskott uppburit för juli månad
1926, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit
gällande;

dels medgiva, att kostnaderna för berörda övergångsanordning må bestridas
av den i staten för förste provinsialläkare och provinsialläkare upptagna
anslagsposten till avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare;

dels medgiva, att Eders Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse med
i statsrådsprotokollet angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser i övrigt
i fråga om övergång på ny stat för de tjänstemän, å vilka det föreslagna
avlöningsreglementet skulle äga tillämpning;

dels medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i 11, 22,
23, 24 och 27 §§ av förslaget till avlöningsreglemente, må bestridas i enlighet
med de grunder, i statsrådsprotokollet angivits;

dels medgiva, att vederbörlig ersättning till vikarie å förste provinsialläkareller
provinsialläkarbefattning må, i den mån tillgängliga avlöningsmedel
därtill icke lämna tillgång, bestridas av det ordinarie förslagsanslaget till
allmän hälso- och sjukvård;

dels medgiva, att, därest Eders Kungl. Maj:t så finner erforderligt, den i ovanberörda
förslag till avlöningsreglemente omförmälda lönenämnd må redan
före ingången av juli månad 1926 upptaga frågor rörande förste provinsialläkare
och provinsialläkare;

dels godkänna det av departementschefen framlagda förslaget till stat för
förste provinsialläkare och provinsialläkare;

dels, med uteslutande ur riksstaten av det under femte huvudtiteln, avdelningen
medicinalstaten samt hälso- och sjukvården, underavdelningen medicinalstyrelsen
med dithörande stater, uppförda ordinarie anslaget till förste
provinsialläkare och provinsialläkare, under samma avdelning och underavdelning
med oförändrad rubrik uppföra ett ordinarie förslagsanslag av
2,600,000 kronor;

dels till tillfälliga lönetillägg åt vissa provinsialläkare för budgetåret 1926—
1927 anvisa ett extra anslag av 3,780 kronor;

dels till flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare för samma budgetår
anvisa ett extra förslagsanslag av 3,000 kronor;

dels ock i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till
extra provinsialläkares avlönande med oförändrat belopp, 25,000 kronor.

Då riksdagen till behandling förehaft Eders Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition om ny definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare
m. m., har riksdagen ävenledes till prövning upptagit Eders

3

Riksdagens skrivelse Nr 191.

Kungl. Maj:ts i proposition nr 75 framlagda förslag till ny provinsialläkartaxa,
vilka propositioner äga sådant samband med varandra, att de synts
riksdagen böra i ett sammanhang prövas.

Enligt vad propositionen om ny lönereglering för förste provinsialläkare
och provinsialläkare m. m. utvisar, grundar sig Eders Kungl. Maj:ts förslag
härutinnan på ett av 1902 års löneregleringskommitté på sin tid avgivet betänkande
i ämnet.

Jämlikt förslaget skulle ett särskilt avlöningsreglemente komma till tillämpning
å nu ifrågavarande läkarpersonal, varvid, vad förste provinsialläkarna
angår, lönerna skulle avvägas med hänsyn till levnadskostnaderna å stationeringsorten,
under det att vid bestämmandet av provinsialläkarnas löneförmåner,
i likhet med vad nu är fallet, hänsyn särskilt skulle tagas till
graden av vederbörande distrikts svårskötthet och storleken av den inkomst
av enskild praktik, läkaren kunde påräkna. I sistnämnda hänseende har det
synts Eders Kungl. Majd lämpligast, att befattningarna fördelades å ett antal
olika lönegrupper, vilkas antal föreslagits till sju eller sålunda lika med antalet
ortsgrupper för andra befattningshavare. Innehavarna av vissa av de till
högsta lönegruppen hänförda distrikten skulle emellertid, åtminstone tillsvidare,
utöver den ordinarie lönen beredas särskilda lönetillägg.

De skäl, som anförts till stöd för förslaget om att för den läkarpersonal,
varom här är fråga, ett särskilt avlöningsreglemente bringas till tillämpning,
hava ock synts riksdagen vara av den art, att riksdagen ansett sig böra
bifalla förslaget härutinnan. De riktlinjer, som i propositionen angivits
för bestämmandet av löneförmånerna för förste provinsialläkare och provinsialläkare,
hava ävenledes synts riksdagen vara av beskaffenhet att kuuna
godkännas.

Yad förste provinsialläkarna angår, skulle lönerna för dem enligt Eders
Kungl. Majds förslag bestämmas till samma belopp, som tillkomma befattningshavare
i lönegraden B 30 i den för statsdepartement m. fl. verk gällande
löneplanen. I avlöningsförmånerna har emellertid ej, såsom för närvarande
är fallet, inberäknats något för expenser avsett belopp utan skulle dessa i
sin helhet bestridas från eu särskild i avlöningsanslaget ingående bestämd
anslagspost.

Då den sålunda föreslagna lönegradsplaceringen för förste provinsialläkarna
synts riksdagen kunna godtagas och då riksdagen ej heller funnit
anledning till erinran emot att expensanslaget bestämmes till det belopp,
52,800 kronor, Eders Kungl. Majd ifrågasatt, har riksdagen, som emellertid
icke ingått i prövning av fördelningen av de särskilda expensbeloppen, sålunda
ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Majds förslag i denna del.

Yad provinsialläkarna beträffar, innebär Eders Kungl. Majds förslag, såsom
nämnts, att provinsialläkartjänsterna skulle hänföras till särskilda lönegrupper,
varvid huvudgruppen av tjänsterna skulle tilldelas löner med utgångspunkt
från de lönebelopp, som äro fastställda för befattningshavare i
lönegraden B 26, ortsgrupp A, i avlöningsreglementet för statsdepartement
m. fl. verk. På de skäl, löneregleringskommittén anfört och departements -

4

Riksdagens skrivelse Nr 191.

chefen åberopat, har riksdagen ävenledes ansett sig böra ansluta sig till förslaget
i denna del. De i förslaget ingående lönegruppernas lönesatser måste
jämväl, enligt vad riksdagen kunnat finna, betraktas såsom väl avvägda.
Riksdagen vill emellertid redan nu hava uttalat, att, då riksdagen funnit sig
böra fastställa provinsialläkarnas löner på sätt Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt,
riksdagen icke kunnat förorda, att jämkningar i provinsialläkartaxan vidtagas
i den omfattning, Eders Kungl. Maj:t föreslagit.

Såsom förut nämnts, skulle enligt det föreliggande förslaget innehavarna
av vissa av de till högsta lönegruppen hänförliga provinsialläkartjänsterna
tillsvidare komma i åtnjutande av tillfälliga lönetillägg utöver den enligt
löneplanen utgående lönen. Dessa lönetillägg hava föreslagits utgå med 840
respektive 420 kronor. Mot förslaget i denna del har riksdagen icke funnit
skäl till erinran.

Yad härefter beträffar förslaget till avlöningsreglemente har riksdagen vid
den granskning, riksdagen ägnat de däri ingående stadgandena, icke funnit
anledning till anmärkning mot desamma.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle det nuvarande antalet provinsialläkartjänster
utökas med tio eller från 261 till 271. Häremot har riksdagen ej
heller haft något att erinra. Vid sådant förhållande har det visserligen synts
riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida icke det till bidrag till extra provinsialläkares
avlönande äskade anslaget bort något begränsas, men har riksdagen
efter övervägande ansett sig icke nu böra vidtaga någon minskning av detsamma.

Då vad Eders Kungl. Maj:t i övrigt i den nu föreliggande propositionen
föreslagit riksdagen icke givit riksdagen anledning till erinran, får riksdagen
alltså anmäla, att riksdagen

dels godkänt det vid denna skrivelse såsom bilaga fogade förslaget till
avlöningsreglemente för förste provinsialläkare och provinsialläkare;

dels bestämt antalet förste provinsialläkare till 24 och antalet provinsialläkare
till 271;

dels beslutat att, där förste provinsialläkare eller provinsialläkare enligt
de vid utgången av juni månad 1926 gällande bestämmelser ägt uppbära
någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
och provisoriskt lönetillägg — i förskott, vid ingången av juli
månad 1926 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,
motsvarande vad befattningshavaren skulle hava i den befattning han vid
utgången av juni månad 1926 innehar i förskott uppburit för juli månad
1926, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit
gällande;

dels medgivit, att kostnaderna för berörda övergångsanordning må bestridas
av den i staten för förste provinsialläkare och provinsialläkare upptagna
anslagsposten till avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare
;

dels medgivit, att Eders Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet över socialärenden den 5 februari 1926 an -

5

Riksdagens skrivelse Nr 191.

givna grunder, utfärda nödiga bestämmelser i övrigt i fråga om övergång
på ny stat för de tjänstemän, å vilka det föreslagna avlöningsreglementet
skulle äga tillämpning;

dels medgivit, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i 11,
22, 23, 24 och 27 §§ av förslaget till avlöningsreglemente, må bestridas i
enlighet med de grunder, i berörda statsrådsprotokoll angivits;

dels medgivit, att vederbörlig ersättning till vikarie å förste provinsialläkar-
eller provinsialläkarbefattning må, i den mån tillgängliga avlöningsmedel
därtill icke lämna tillgång, bestridas av det ordinarie förslagsanslaget
till allmän hälso- och sjukvård;

dels medgivit, att, därest Eders Kungl. Maj:t så finner erforderligt, den i ovanberörda
förslag till avlöningsreglemente omförmälda lönenämnd må redan
före ingången av juli månad 1926 upptaga frågor rörande förste provinsialläkare
och provinsialläkare;

dels godkänt det av departementschefen framlagda förslaget till stat för
förste provinsialläkare och provinsialläkare;

dels med uteslutande ur riksstaten av det under femte huvudtiteln, avdelningen
medicinalstaten samt hälso- och sjukvården, underavdelningen medicinalstyrelsen
med dithörande stater, uppförda ordinarie anslaget till förste
provinsialläkare och provinsialläkare, under samma avdelning och underavdelning
med oförändrad rubrik uppfört, på sätt i propositionen angivits,
ett ordinarie förslagsanslag av 2,600,000 kronor;

dels till tillfälliga lönetillägg åt vissa provinsialläkare för budgetåret
1926—1927 anvisat ett extra anslag av 3,780 kronor;

dels till flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare för samma budgetår
anvisat ett extra förslagsanslag av 3,000 kronor;

dels ock i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till
extra provinsialläkares avlönande med oförändrat belopp 25,000 kronor.
Stockholm den 4 maj 1926.

Med undersåtlig vördnad.

6

Riksdagens skrivelse Nr 191.

Bilaga.

Förslag

till

avlöningsreg-lemente

för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

1 §•

Antalet förste provinsialläkar- och provinsialläkarbefattningar fastställes
av Kungl. Maj:t och riksdagen.

2§-

1. Ordinarie tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de i detta reglemente
givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med
den dag tjänsten tillträdes till och med den dag tjänstemannen avgår på
grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå från
tjänsten är särskilt stadgat.

3 §.

1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets eller
riksdagens stat, ej heller utan Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade
medgivande å kommuns stat.

2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med
Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av
vad slag det vara må, så framt ej, vad beträffar förste provinsialläkare,
Kungl. Maj:t eller, vad angår provinsialläkare, medicinalstyrelsen, efter prövning
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för utövande av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

3. I fråga om skyldighet för provinsialläkare att med sin tjänst förena
läkarbefattning vid kommunal sjukstuga eller epidemisjukhus inom provinsialläkardistriktet
stadgas i 10 § 2 mom.

4§.

Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest hon har vårdnad
om barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som medicinalstyrelsen
eller, där styrelsen saknar behörighet att meddela tjänstledigheten, Kungl.
Maj:t med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner nödigt
meddela.

7

jRiksdagens skrivelse Nr 191.

5§-

1. För befattning, varom i detta reglemente är fråga, utgår lön enligt
den under 6 § införda löneplan, vilken upptager under avdelning A för förste
provinsialläkare fyra löneMasser med särskilda för sju olika ortsgrupper fastställda
lönebelopp och under avdelning B för provinsialläkare likaledes fyra
löneMasser med vissa för sju olika lönegrupper bestämda lönebelopp, dock
med den begränsning för kvinnlig befattningshavare, som i 7 § omförmäles.

Fördelningen av de orter, där förste provinsialläkare äro stationerade, å
de uti löneplanen under avdelning A upptagna ortsgrupper fastställes av
Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna
levnadskostnaderna.

Provinsialläkarbefattningarnas fördelning å de uti löneplanen under avdelning
B upptagna lönegrupperna fastställes av Kungl. Maj:t.

Den löneklass inom vederbörande avdelning av löneplanen, enligt vilken
tjänstemannens lön skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 7 9 §§.

Inom löneklassen bestämmes lönebeloppet för förste provinsialläkare efter
den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd, och
för provinsialläkare efter den lönegrupp, till vilken befattningen hör.

2. Förutom lön kunna utgå de särskilda förmåner och ersättningar, som
omförmälas i 22—25 §§, ävensom till förste provinsialläkare kallortstillägg
enligt stadgandet i 11 §.

3. Förste provinsialläkaren i Gotlands län skall tillika bestrida provinsialläkartjänsten
i Yisby distrikt utan särskild avlöning därför.

6 §•

Löneplan.

Avdelning A. Förste provinsialläkare.

Löneklass

Ort

s g r

upp

A

B

c

D

E

E

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1 ............

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

2 ............

91540

9,780

10,020

10,260

10,500

10.740

10,980

3 ..................

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11.220

11,460

4 ..................................

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11.700

11.940

Avdelning B. Provinsialläkare.

Löneklass

Lön

e g r

upp

i

I

II

III

IV

V

VI

VII

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1 ..................

7,140

7,560

7,980

8.400

8,820

9,240

9,660

2

7’620

8,040

8,460

8,880

9,300

9,720

10.140

3 ....................

8,100

8,520

8,940

9,360

9,780

10,200

10.620

4 .................................

8,580

9,000

9,420

9,840

10,260

10,680

11,100

8

Riksdagens skrivelse Nr 191.

. . 7 §•

1. Yid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig han
förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen inom den
avdelning av löneplanen, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 8 §
eller 9 § giva anledning till avvikelse härutinnan.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
tjänstemannen till närmast högre löneklass, efter ytterligare tre år till den
därpå följande högre löneklassen och efter än ytterligare tre år till den
högsta löneklassen inom vederbörande avdelning av löneplanen, allt så framt
ej annat följer av föreskrifterna i 8 och 9 §§.

Kvinnlig befattningshavare äge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta
löneklassen inom den avdelning av löneplanen, till vilken tjänsten hör.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden
i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass
:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av
förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,
dock att härvid icke skall föras honom till last den tid, han åtnjutit semester
eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande
av honom åliggande militär tjänstgöring;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn
till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört
den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse,
för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, icke i och för sig må
räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan
sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från
tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas
utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig; och skall sådant
beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens
utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit
anledning till förnyat uppskov därmed.

4. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b),
först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må
medicinalstyrelsen sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra
föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass
skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet
varat.

8 §.

1. Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till

9

Riksdagens skrivelse Nr 191.

provinsialläkar- eller förste provinsialläkartjänst, innehar sådan anställning
i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning
finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande
ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna
tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas
honom den tid utöver tre år, under vilken han i en följd innehaft dylik anställning.

2. För samma ändamål, som avses i 1 mom., må befattningshavare, efter
prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas
jämväl den tid han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig
beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur
det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde
än det arbete han har att utföra å befattningen.

3. Vid sådant tillgodoräknande, varom i 1 och 2 mom. sägs, tages icke
hänsyn till del av kalenderkvartal.

9 §•

1. Därest provinsialläkare befordras till förste provinsialläkare och före
tillträdandet av sistnämnda tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen i
den förra befattningen, äger han att, för omedelbar eller framtida uppflyttning
till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig tillgodo den tid intill
tre år, varunder han tillhört förberörda löneklass i den förra befattningen.

Yid provinsialläkares befordran till förste provinsialläkartjänst må, i den
mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya
tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoräknas
honom den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie
tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande
eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens
art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än
förste provinsialläkarbefattningen. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande
eller annan tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i
ett sammanhang.

För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande
i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter prövning
i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder
denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning
finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det,
han har att i den erhållna tjänsten utföra.

2. Därest tjänsteman befordras eller eljest efter egen ansökning förflyttas
från ordinarie befattning vid sådant statens verk, för vilket lönereglering
genomförts efter liknande grunder, som tillämpats i detta reglemente, till
provinsialläkar- eller förste provinsialläkartjänst, ankommer det på Kungl.
Maj:t att, i anslutning till de grunder som för motsvarande fall äro meddelade
beträffande den förra befattningen, bestämma efter vilken löneklass
i den nya tjänsten lönen må utgå.

10

Riksdagens skrivelse Nr 191.

3. Förflyttas förste provinsialläkare efter egen ansökning till provinsialläkartjänst,
äger tjänsteman åtnjuta lön enligt högsta löneklassen i sistnämnda
tjänst, varvid dock i fråga om kvinnlig befattningshavare skall iakttagas den
begränsning, som i 7 § omförmäles.

10 §.

1. Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för honom
gällande instruktion samt taxa för arvode för enskild sjukvård och för intyg,
meddelade på enskild begäran, ävensom för vissa tjänstförrättningar, som
ock den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning i åligganden
eller den reglering av tjänstgöringsområde eller den förändring av stationeringsort
inom tjänstgöringsområdet, som kan bliva honom i behörig ordning
ålagd.

Därjämte skola förste provinsialläkare och provinsialläkare vara skyldiga,
att, då Kungl. Maj:t, på framställning av medicinalstyrelsen och efter vederbörandes
hörande, med hänsyn till allmänna hälso- och sjukvårdens behov
prövar sådant nödigt, låta sig förflyttas: förste provinsialläkare till annan
förste provinsialläkartjänst eller till sådan byråchefsbefattning i medicinalstyrelsen,
vars innehavare skall vara legitimerad läkare, samt provinsialläkare
till annan provinsialläkartjänst.

2. Provinsialläkare skall, om han därtill med medicinalstyrelsens medgivande
förordnas, vara skyldig att mot särskild ersättning bestrida jämväl
läkarbefattning vid kommunal sjukstuga, belägen vid eller i närheten av
provinsialläkarens station, eller vid epidemisjukhus inom distriktet. Den
för ifrågavarande uppdrag utgående särskilda ersättningen skall, där ej överenskommelse
kan träffas, bestämmas av medicinalstyrelsen.

Provinsialläkaren i Järvsö distrikt skall vara skyldig att mot stadgad ersättning
vara läkare vid sjukhuset i Järvsö för spetälska.

11 §•

Till förste provinsialläkare, som är bosatt i Umeå eller Luleå, utgår kallortstillägg
med i förra fallet 60 kronor och i senare fallet 195 kronor.

12 §.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg
icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller, vad angår
provinsialläkare, å förste provinsialläkarbefattning eller tjänstgjort såsom
lärare vid eller deltagit i medicinska fortsättningskurser eller för provinsialläkare
och förste provinsialläkare avsedda utbildnings- och repetitionskurser
utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 18 § åtnjutit
semester eller vilken han med vederbörligt medgivande använt för att
utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna
tjäna tjänstens intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de
skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller
revisor i civilstatens änke- och pupillkassa eller statsunderstödd pensionsanstalt,
däri tjänstemannen är delägare.

11

Riksdagens skrivelse Nr 191.

13 §■

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än uti 2 och
3 mom. avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte,
i förekommande fall, kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma
kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger
45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl
annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag
till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

A. Förste provinsialläkare. B. Provinsialläkare.

Löneklass enligt 6 § avd. A.

Tjänstledig-

hetsavdrag

Löneklass enligt 6 § avd. B.

Tjänstledig-

hetsavdrag

kronor

öre

kronor

öre

1

8

i.....................................

6

2 .......................................

8

50

2 .......................................

6

50

3 ......................................

9

—

3 ......................................

7

—

4 .......................................

9

50

4 .......................................

7

50

Yad sålunda stadgats äger icke tillämpning å sjukdom, som står i samband
med havandeskap eller barnsbörd.

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom
blivit hindrad att uppehålla sin befattning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, undertiden
likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg,
dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet,
men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande
det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig
ordning medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall
ske med lägre belopp än nyss sagts.

3. Har tjänsteman ådragit sig smittosam sjukdom, som kan anses hava
uppkommit genom tjänstutövning, och därigenom hindrats att uppehålla
sin befattning eller har han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av
smittofara, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall tjänstemannen
för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom.
angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning medgives,
att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än
nyss sagts.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt
vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

14 §.

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 12 och 13 §§
omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt för -

12

Riksdagens skrivelse Nr 191.

fall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 13 §
1 mom. angivna tjänstledigketsavdrag, samt kan förpliktas att av avlöningen
ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

15 §.

Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, må i
vederbörlig ordning bestämmas, om och i vad mån avdrag å avlöningen för
sådan tid må äga rum.

16 §•

1. Provinsialläkare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att
under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom
vikarie bestrida förste provinsialläkarbefattning. För den tid, vikariatet
varar, äger han uppbära särskild vikariatsersättning med tio kronor för dag.

Förste provinsialläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under
sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie
bestrida sådan byråchefsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare
skall vara legitimerad läkare. För den tid, vikariatet varar, äger han uppbära
i särskild ordning bestämd ersättning.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 15 § omförmäld
befrielse från viss del av tjänstgöringen, må, där ej undantagsvis vikariatsersättning
finnes böra utgå enligt de i 1 mom. av förevarande paragraf angivna
grunder, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt.

3. Yad i 1 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
provinsialläkare, som uppehåller ledig förste provinsialläkartjänst eller erhållit
uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på sådan tjänst.

4. Provinsialläkare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under
högst femton dagar i följd jämte egen tjänst bestrida provinsialläkartjänst
i angränsande distrikt. För den tid, vikariatet varar, äger han uppbära,
utöver egna löneförmåner, särskild vikariatsersättning med åtta kronor
för dag.

17 §.

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall
hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej finnes skäligt låta honom
uppbära något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för
den tid icke åtnjuta någon avlöning.

18 §.

Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

Intill det år, under
vilket tjänstemannen
fyller 40 år

Från och med det år,
under vilket
tjänstemannen fyller

40 år

Provinsialläkare ...............................................

Förste provinsialläkare................

35 dagar

45 »

45 dagar

45 »

13

Riksdagens skrivelse Nr 191.

19 §.

Tjänsteman, som åtnjuter semester eller annan tjänstledighet, skall till
vikarien avstå det arvode enligt taxa, vilket belöper å de av vikarien verkställda
tjänstegöromål.

20 §.

Provinsialläkare i distrikt, där särskild tjänstebostad är för läkaren anordnad
och av länsstyrelsen, efter förste provinsialläkarens hörande, godkänd,
är skyldig att förhyra densamma till av länsstyrelsen fastställt belopp, icke
överstigande 1,800 kronor om året.

Avflyttning från dylik tjänstebostad skall, såvida ej annorlunda överenskommes,
ske

a) därest bostadsinnehavaren förflyttas till tjänst, i vilken tjänstebostad
finnes tillgänglig, inom skälig tid därefter, men då så ej är fallet, å den
fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom
rörande förflyttningen,

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,
nästa fardag därefter,

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång, samt

d) därest bostadsinnehavaren avlidit, å den fardag, som inträffar näst efter
tre månader från dödsfallet.

Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger
att till vikarie å provinsialläkartjänsten eller ny innehavare därav kostnadsfritt
upplåta till dylik bostad hörande mottagningslokal ävensom, i den omfattning,
som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse, tillhandahålla
nödigt bostadsutrymme. ^

Det åligger provinsialläkare att jämväl i fall, då i nästföregående paragraf
omförmäld tjänstebostad icke finnes anordnad, där så påkallas och omständigheterna
sådant medgiva, mot skälig gottgörelse tillhandahålla vikarie nödigt
bostadsutrymme samt, i förekommande fall, mottagningsrum.

22 §.

Tjänsteman erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten pa statens
bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans
höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t meddelar.

Vad nu är sagt gäller ock i tillämpliga delar för det fall att tjänsteman
ådragit sig smittosam sjukdom, som kan anses hava uppkommit genom
tjänstutövning. ^ ^

1. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas
i tjänstemans vanliga tjänstutövning, ma tjänsteman åtnjuta ersättning enligt
särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

14

Riksdagens skrivelse Nr 191.

2. Under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten må tjänsteman
kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente enligt av Kungl. Maj:t
utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen
enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

24 §.

Har tjänsteman, utan att han på egen ansökning eller efter därom uttryckt
önskan förflyttats till annan befattning inom innehavande tjänstegrad, ålagts
förändrad stationerings- eller bostadsort, eller har tjänsteman till följd av
befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till
annan ort än den förutvarande stationeringsorten, skall han vara berättigad
att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift,
som för honom må hava uppstått därigenom att han måst vidkännas kostnad
för bostad å såväl den gamla som den nya stationeringsorten, allt enligt de
närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.

I den mån en utvidgad förmån i förenämnda hänseende anses böra ifrågakomma,
skall lända till efterrättelse vad Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan
besluta.

25 §.

Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl. Maj:t fastställt
årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt
skrivhjälp och andra expenser, och utgår sådan ersättning, där ej för särskilt
fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare jämväl
för tid, varunder han åtnjuter semester eller annan tjänstledighet, dock med
skyldighet för honom att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne ej
mindre expeditionslokal än även inom det för ändamålet anvisade beloppet
skrivhjälp, skrivmaterialier och telefon.

Under vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres beloppet av vikarien
å tjänsten.

26 §.

Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring i vederbörande befattning må
icke utbetalas utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt
beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej för fullgörande
av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens
vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda medel eller Kungl. Maj:t finner
skäl medgiva särskild gottgörelse.

27 §.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas
ett belopp av 500 kronor.

28 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda
allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan sådant
ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd, i vilken

15

Riksdagens skrivelse Nr 191.

löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade;
och har lönenämnden jämväl att bereda andra ärenden av huvudsakligen
löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.

29 §.

Innehar förste provinsialläkare eller provinsialläkare omedelbart före den
tidpunkt, då detta reglemente träder i kraft, ordinarie sådan befattning å då
gällande stat, och vill han icke underkasta sig detta reglementes villkor och
bestämmelser, och kan han icke heller där till lagligen förbindas, skall han göra
anmälan i nämnda hänseende till medicinalstyrelsen före viss av Kungl.
Maj:t bestämd tidpunkt. Tjänsteman, som före sistberörda tidpunkt gjort
dylik anmälan, skall varda bibehållen vid honom enligt dittills gällande
ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat
föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom.

En var annan, som utan att tillhöra äldre lönestat vid den tidpunkt, då
detta reglemente träder i kraft, innehar ordinarie befattning såsom förste
provinsialläkare eller provinsialläkare eller som senare tillträder sådan befattning,
är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och
villkor ävensom dels, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering av extra
inkomster, som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed, dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade
rörande i 13 § 3 mom., 22, 23, 24 och 25 §§ berörda hänseenden samt i fråga
om pension.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1926.