Riksdagens skrivelse Nr 154.

5

Nr 154.

Godkänd av första kammaren den 20 april 1926.
Godkänd av andra kammaren den 20 april 1926.

Riksdagens skrivelse till konungen i anledning av väckt motion om
avveckling av fullmäktige systemet inom statsförvaltningen
och de affär sdrivande verken.

(Sammansätta stats- och jordbruksutskottets utlåtande nr 6.)

Till KONUNGEN.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 53) har hemställts, att riksdagen
ville besluta, bland annat, att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa om
utredning och förslag i syfte att avveckla fullmäktigesystemet inom statsförvaltningen
och de aifärsdrivande verken i de fall, som ej av de utav motionärerna
i övrigt i motionen gjorda yrkandena beröras, samt att i övrigt åstadkomma
förenklingar och besparingar på i denna motion berörda områden.

I motionen erinras till en början, hurusom det egentliga motivet för inrättandet
av råds- och fullmäktigeinstitutioner inom vissa ämbetsverk torde hava
varit önskan att bereda ökat lekmannainflytande på förvaltningen och att ställa
denna i närmare förbindelse med det praktiska livet. Utvecklingen hade lett till
a,tt i viss utsträckning ifrågavarande poster kommit att beklädas med riksdagsmän
i framskjuten partipolitisk ställning, och med hänsyn till, bland annat,
vikten av att undanröja varje misstanke, att dessa uppdrag kunde användas
som politiska, belöningar, ansåge motionärerna, att det parlamentariska inslaget
i statsförvaltningen borde avvecklas. -Motionärerna tillmäta i detta avseende
största betydelse åt det förhållandet, att genom ett allt starkare parlamentariskt
inslag i fullmäktigeinstitutionen förbindelse etablerades mellan riksdagen
och förvaltningen, varigenom å ena sidan den senares självständighet
gentemot partiinflytelser kunde försvagas, å andra sidan ett mindre lämpligt
inflytande på frågornas behandling i riksdagen kunde komma att utövas av
vissa ämbetsverk. I motionen erinras vidare om de fyra sakkunniga i pensionsstyrelsen,
de två fullmäktige i socialstyrelsen och de två fullmäktige i fång -

6

Riksdagens skrivelse Nr 154.

vårdsstyrelsen, och hava motionärerna föreslagit indragning av de till nämnda
sakkunniga och fullmäktige utgående arvoden.

I sistnämnda hänseende vill riksdagen erinra därom, att riksdagen i anledning
av förevarande motions nu berörda del beslutat en minskning av arvodet
till en var av de fyra sakkunniga i pensionsstyrclsen från nuvarande 3,000
kronor till 2,000 kronor.

Emellertid hava motionärerna dessutom i motionen berört en del andra
organ av samma eller liknande karaktär, vilka borde bliva föremål för uppmärksamhet
i sparsamhetssyfte. I detta hänseende omnämnas av motionärerna
lönenämnderna, sociala rådet, lantbruksrådet, kontrollrådet samt vidare
fullmäktigeinsititutionerna inom de af färsdrivande verken. Sistnämnda institutioner
omfattade inom järnvägsstyrelsen två, inom telegrafstyrelsen två,
inom domänstyrelsen två och i postsparbanken tre fullmäktige, varjämte motionärerna
med dessa likställa vattenfallsstyrelsens fyra ledamöter. Ehuru
motionärerna icke bestrida, att fullmäktigeinstitutionen på sistnämnda områden
kunde hava en viss praktisk betydelse, hölle de dock före, att nyttan av
densamma icke motsvarade de kostnader den åsamkade de olika verken och
därmed indirekt statsverket. Till sist framföra motionärerna frågan, om icke
i de fall, där fullmäktigeinstitutionen ansåges böra bibehållas, de fasta arvoden,
som nu vore regel, borde utbytas mot ersättning för varje bevistat
sammanträde.

De i motionen berörda fullmäktig- och rådsinstitutionerna hava tillkommit
i syfte att inom särskilda förvaltningsområden bereda ökat utrymme för det
praktiska livets synpunkter ävensom att tillföra förvaltningen den art av insikter,
som förvärvas av utanför administrationen stående personer, vilka
inom ett visst verksamhetsområde eller i allmänna värv tillägnat sig ''Särskild
för ett visst förvaltningsgebit värdefull erfarenhet. Enligt riksdagens
uppfattning hava strävandena att förverkliga dessa syften haft och äga alltjämt
berättigande.

På senare tid har emellertid från flera håll gjorts gällande, att det sätt,
på vilket nyssnämnda strävanden sökt sitt förverkligande, ur vissa synpunkter
lämnar utrymme för betänkligheter och kritik. Särskilt hava motionärerna
gjort sig till målsmän för åtskilliga anmärkningar av principiell eller rent
politisk art.

Riksdagen, som för egen del icke vill uttala något omdöme om det berättigade
eller oberättigade i denna kritik, anser det önskligt, att spörsmålet
blir föremål för särskilt övervägande och undersökning. Därvid synes frågan
böra ses ur rent praktisk och saklig synpunkt. Nyttan av dessa institutioner
ur statens och det allmännas synpunkt bör bli avgörande för ställningstagandet
till desamma. Där undersökningen giver vid handen, att fullmäktigeinstitutionen
inom ett förvaltningsområde fyller den vid dess inrättande avsedda uppgiften
eller behov av densamma alltjämt föreligger, bör den givetvis bibehållas. Finnes

Riksdagens skrivelse Nr 154.

7

en inskränkning i eller fullständig avveckling av systemet kunna ske utan
åsidosättande av förut angivna uppgifter och allmänintressen, bör ändring i den
nuvarande ordningen komma till stånd.

Likaledes bör fråga om arvodesbeloppens skälighet ävensom det av motionärerna
väckta spörsmålet om ändrade grunder för dessas utgående komma
under omprövning. Jämväl bör tagas under övervägande, huruvida i övrigt
förenklingar och besparingar på detta och närbesläktade områden utan olägenhet
må kunna vidtagas.

Då riksdagen sålunda i anledning av motionen anser en undersökning av
här berörda problem böra vidtagas, vill riksdagen starkt betona angelägenheten
av att denna blir i allo förutsättningslös. För egen del har riksdagen icke avsett
att i något hänseende intaga någon förhandsståndpunkt till spörsmålet i fråga,
utan lärer ett sådant ståndpunktstagande böra uppskjutas, tills frågan erhållit
den belysning ur olika synpunkter, som ovan förordats.

Riksdagen får alltså, i anledning av ovanberörda motion (11:53) i ovan
återgivna del, anhålla, det Eders Kungl. Maj;t matte verkställa en förutsättningslös
utredning, huruvida och i vad mån fullmäktigesystemet inom statsförvaltningen
och de affärsdrivande verken bör avvecklas, begränsas eller bibehållas
ävensom i övrigt förenklingar och besparingar på detta och närbesläktade
områden må kunna vidtagas.

Stockholm den 20 april 1926.

Med undersåtlig vördnad: