Riksdagens skrivelse Nr 148.
1
Nr 148.
Godkänd av första kammaren den 16 april 1926.
Godkänd av andra kammaren den 16 april 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar
rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till
pensions- och indragningsstaterna.
(Bankoutskottets utlåtanden nr 24 och 30.)
Till Konungen.
Riksdagen får härmed anmäla följande beslut rörande pensionei och
understöd.
A. Civila pensionsväseudet.
T.o.
I en till riksdagen avlåten, den 12 sistlidna februari dagtecknad proposition
nr 87 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förra föreståndarinnan vid arbetsstugan
i Korpilombolo Elsa Henrika Onnela må förklaras berättigad att,
räknat från och med den 1 juli 1924, komma i åtnjutande av tjänstepension
från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. på
villkor, som Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.
Såsom statskontoret erinrar, bar vid utbetalning av statsbidrag till Elsa
Henrika Onnelas avlöning avdrag gjorts, motsvarande den pensionsavgift,
som skulle hava påvilat benne, därest bon varit delägare i statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl. Med hänsyn härtill och då det
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 samt. Nr 148. X
2
Riksdagens skrivelse Nr 148.
synes vara billigt, att Elsa Henrika Onnela beredes pension genom statsmakternas
försorg, finner riksdagen sig böra medgiva, att bon tillerkännes
sådan från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. i enlighet
med de grunder, anstalten föreslagit, detta dock under den förutsättning
att stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor enligt åtagande erlägger
erforderlig engångsavgift för henne.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att Eders Kungl. Majrts
ifrågavarande proposition av riksdagen bifallits.
2:o.
I punkten 5:o av en till riksdagen den 20 februari 1926 avlåten proposition
nr 166 1 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen dels förklara den omständigheten, att
järnvägsarbetaren Klas Johan Edvard Söder icke uppnått härför stadgad
levnadsålder, icke utgöra hinder för honom att vid avgången ur statens
järnvägars tjänst erhålla en årlig pension av 450 kronor, att utgå i enlighet
med bestämmelserna i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859)
angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, dels ock medgiva,
att den Söder sålunda tillkommande pensionen skall i avseende å tilläggsförmåner
så anses, som hade den i vanlig ordning beviljats av järnvägsstyrelsen
enligt föreskrifterna i nyssnämnda kungörelse.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag och får alltså anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl.
Majrts ifrågavarande framställning.
3:o.
I en till riksdagen avlåten, den 29 januari 1926 dagtecknad proposition
nr 64 har Eders Kungl. Majrt, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
l:o föreslagit riksdagen medgiva, att mästaren vid mynt- och justeringsverket
Carl Alfred Sjöblom må från och med månaden näst efter den,
under vilken han erhåller entledigande från sin befattning vid verket,
under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension av 2,400 kronor,
att utgå av sjunde huvudtitelns reservationsanslag till bestridande av de
med mynt- och justeringsverkets drift förenade kostnader.
Då Sjögren, som numera uppnått 72 års ålder, under nära 51 år varit
anställd i statens tjänst, finner riksdagen goda skäl föreligga för att åt
honom bereda pension. Mot det i sådant avseende föreslagna beloppet har
riksdagen icke funnit anledning till erinran. Riksdagen har alltså bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
1 Beträffande punkterna l:o—4:o av prop. nr 166, se riksdagens skrivelse nr 149, punkterna
26:o—29:o.
3
Riksdagens skrivelse Nr 148.
4:q.
I punkt 2:o av nyssnämnda proposition nr 64 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan Gunilla Andersson Grönlund,
född Månsson, må från och med månaden näst efter den, då hon lämnar
sin anställning vid tullkammaren i Hälsingborg, under sin återstående
livstid uppbära ett årligt understöd av 696 kronor, att utgå av tullmedel.
Riksdagen biträder Eders Kungl. Maj:ts förslag om beredande av understöd
åt städerskan Grönlund och finner icke anledning till erinran mot det
föreslagna understödsbeloppet, som beräknats i enlighet med de grunder,
vilka numera torde böra tillämpas vid beviljande av pension eller understöd
av här ifrågavarande art.
Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
B. Militära pensionsväscndet.
5:o.
I en till riksdagen den 29 januari 1926 avlåten proposition nr 57 har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten l:o
föreslagit riksdagen medgiva, att verkmästaren å månadslönarstat vid
flottans varv i Karlskrona Victor Henrik Svensson må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin
återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 1,155 kronor 60
öre, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.
Eders Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med av riksdagen
tidigare i liknande fall tillämpade grunder, har icke givit riksdagen
anledning till erinran, varför riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
6:o.
I punkt 2:o av samma proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att mästaren å månadslönarstat vid flottans varv i
Stockholm Johan Viktor Emanuel Sandberg må från och med månaden
näst efter den, varunder han, efter uppnådd pensionsålder, erhåller avsked
med pension, under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring
med 910 kronor, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till
pensionsförbättring för viss personal vid marinen, och i samma ordning
som fyllnadspension.
Under hänvisning till av riksdagen tidigare i ett flertal likartade fall
4
Riksdagens skrivelse Nr 148.
meddelade beslut får riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders
Kungl. Maj:ts förevarande förslag, anmäla, att riksdagen bifallit Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
7:o.
Under punkt 3:o av samma proposition nr 57 hat Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att förre maskinisten vid flottans stations i
Karlskrona ångkvarns- och bageriinrättning, förre mästaren å månadslönarstat
Anton August Djuréen må från och med den 1 oktober 1925
under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 910
kronor, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.
Vid granskning av Eders Kungl. Maj:ts förslag, vilket står i överensstämmelse
med tidigare beslut av riksdagen i likartade fall, har riksdagen
icke funnit anledning till erinran mot detsamma, varför riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
8:o.
I en till riksdagen den 12 februari 1926 avlåten proposition nr 91 har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att envar av verkmästarna å månadslönarstat vid flottans
varv i Karlskrona Karl Aldo Fransson Liljegren, Anton Adolf Carlsson
Windahl, Victor Olsson och Oscar Andersson må från och månaden näst
efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre, att utgå
från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för
viss personal vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.
Riksdagen vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall beviljat
verkmästare å månadslönarstat vid flottans varv i Karlskrona pensionsförbättring
efter samma grunder, som i propositionen föreslås. Vid granskning
av Eders Kungl. Maj:ts här ifrågavarande förslag har riksdagen
icke funnit anledning till erinran, varför riksdagen bifallit Eders Kungl.
Maj:ts förevarande proposition.
9:o.
I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition
nr 78 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att till Helge Natanael Andersson må — utan
hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den
tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring —
Riksdagens skrivelse Nr 148.
5
från och med den 1 januari 1926 från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för
nämnda förordning kan anses berättigad.
Riksdagen vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat
dispens från de i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgade preskriptionsbestämmelserna.
Såsom föredragande departementschefen framhållit,
har efter den år 1920 vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden från
två år till tre år dylik dispens i regel förekommit endast i sådana den äldre
preskriptionsbestämmelsen underkastade fall, i vilka anspråket på ersättning
likväl gjorts gällande inom den tid, som sedermera stadgats, eller
tre år. Med hänsyn härtill har riksdagen hyst tvekan om lämpligheten
att i det nu förevarande fallet medgiva undantag från sålunda tillämpad
praxis. Då riksdagen detta oaktat funnit sig böra bifalla Eders Kungl.
Maj:ts förslag, har riksdagen ansett sig höra framhålla, att denna ståndpunkt
föranletts av det i propositionen jämväl berörda förhållandet, att
enligt vad omständigheterna synts giva vid handen särskild undersökning
enligt 11 § i förberörda förordning bort äga rum men av vederbörande
militärbefäl underlåtits.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition vunnit riksdagens bifall.
10:o.
I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition
nr 79 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att i anledning av underofficerskorpralen John
Timus Anderssons död på grund av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,
må — utan hinder av att dödsfallet inträffat, sedan mer än två
år förflutit från det sjukdomen yppades, ävensom att framställning om
ersättning icke gjorts inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utgivas livränta till Anderssons minderåriga
dotter Ruth Majken Gunhild enligt grunderna för förordningen den 18
juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag, har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition,
ll:o.
I en till riksdagen avlåten, den 25 sistlidna februari dagtecknad proposition
nr 188 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att till förre värnpliktige Ernst Atte Långström
må — utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit
6
Riksdagens skrivelse Nr 148.
gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
från och med den 1 januari 1926 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt
grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Långström icke inom föreskriven
tid gjort framställning om ersättning i anledning av den sjukdom
han ådragit sig under sin militärtjänstgöring. På sätt under punkten 9:o
här ovan erinrats, har efter den år 1920 beslutade utsträckningen av preskriptionstiden
enligt förordningen den 18 juni 1909 dispens i förevarande
hänseende i regel förekommit endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen
underkastade fall, i vilka anspråket på ersättning likväl
gjorts gällande inom den tid, som sedermera stadgats, eller alltså tre år.
I några fall hava emellertid särskilda omständigheter ansetts böra föranleda
till dispens, oaktat även sistnämnda tid överskridits. Så har nämligen
skett, då omständigheterna givit vid handen, att sådan undersökning,
varom förmäles i 11 § av förordningen den 18 juni 1909, bort äga
rum. Den i förevarande ärende verkställda utredningen synes ådagalägga,
att Långströms hälsotillstånd vid tiden för hemförlovningen bort giva
anledning till dylik undersökning. På grund härav och då, enligt vad
riksförsäkringsanstalten i ärendet meddelat, Långströms sjukdom uppkommit
under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i
sistnämnda förordning kunnat tillerkännas honom, därest framställning
om ersättning gjorts inom föreskriven tid, finner riksdagen i likhet med
departementschefen det vara billigt, att han kommer i åtnjutande av ersättning
enligt i förordningen angivna grunder. Ersättningen har anvisats
att utgå från och med den 1 januari 1926.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
12:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 114) har hemställts, »att riksdagen
måtte medgiva, att till värnpliktige nr M 37 201/1915 Oskar Ernst
Isaksson må — utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit
gjord inom den tid, som föreskrivits i 12 § av förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning
kan anses berättigad».
Av utredningen i ärendet framgår, att riksförsäkringsanstalten ansett
det icke vara uteslutet, att Isakssons militärtjänstgöring bidragit till hans
sjukdom samt att han sålunda skulle hava varit berättigad till ersättning
enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, därest framställning om sådan
Riksdagens skrivelse Nr 148.
7
ersättning blivit gjord inom föreskriven tid eller inom två år efter det
sjukdomen yppats. Av utredningen inhämtas vidare, att sjukdomen yppats
under Isakssons militärtjänstgöring den 2 november 1915—6 september
1916 men att framställning om ersättning gjorts först den 13 maj 1925
Såsom arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse i
avgivna yttranden erinrat, har riksdagen tidigare i vissa fall, där anledning
funnits att antaga att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens uppkomst
eller utveckling samt ömmande omständigheter i övrigt förelegat,
medgivit utbetalande av ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter
utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser. På sätt riksdagen
i annat sammanhang framhållit, har emellertid, efter år 1920 beslutad utsträckning
av preskriptionstiden från två år till tre år, dylik dispens i regel
förekommit endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen underkastade
fall, där anspråk på ersättning likväl gjorts gällande inom den sedermera
stadgade tiden eller tre år. Så har i detta fall icke ägt rum. Riksdagen
har emellertid funnit ett särskilt skäl att det oaktat medgiva undantag i
förevarande fall uti den omständigheten, att, ehuruväl Isakssons sjukdom
kommit i dagen redan under militärtjänstgöringen, dess art dock konstaterats
först år 1924 samt att med hänsyn härtill delade meningar yppats
inom riksförsäkringsanstalten beträffande frågan, huruvida vid tiden för
framställningens ingivande rätten till ersättning varit förverkad.
Riksdagen har sålunda ansett sig böra medgiva, att Isaksson må utan
hinder av att framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven
tid erhålla den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovanberörda
förordning den 18 juni 1909 må finnas berättigad. Ersättning,
som kan varda beviljad, bör utgå för tiden från och med den 1 januari
1926.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
i anledning av förevarande motion medgivit, att till förre värnpliktige nr
M 37 201/1915 Oskar Ernst Isaksson må — utan hinder därav att framställning
om ersättning icke blivit gjord inom den tid, soin föreskrives i 12 §
av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari
1926 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den
ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.
13:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 170) har hemställts, »att riksdagen
må av billighetsskäl tillerkänna förre soldaten Johan Ljung ett årligt
understöd av 300 kronor».
Att såsom i motionen ifrågasatts tillerkänna Ljung i hans egenskap av
f. d. soldat understöd av statsmedel finner riksdagen sig icke kunna medgiva.
Emellertid har riksdagen i vissa fall, där ömmande omständig
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 148.
heter ansetts föreligga, förklarat båtsmän eller indelta soldater berättigade
till underhåll från Vadstena krigsmanhuskassa, oaktat de icke tjänat kronan
under den tid, som är föreskriven för en dylik förmån. Med hänsyn
till Ljungs tjänstetid och övriga åberopade omständigheter har riksdagen
funnit skäl lämna ett medgivande av nu antydd art. Den ifrågavarande
förmånen bör utgå från och med den 1 juli 1926.
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen i anledning av förevarande
motion medgivit, att förre soldaten vid Hälsinge regemente Johan
Ljung må från och med den 1 juli 1926 från Vadstena krigsmanshuskassa
tilldelas underhåll enligt samma grunder, som om han tjänat för underhålls
erhållande föreskriven tid.
14:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 171) har hemställts, »att förre
husaren vid Sandby skvadron av kungl. skånska husarregementet Nils
Svensson Kilman måtte tilldelas ett årligt understöd av 600 kronor».
På grund av de i ärendet åberopade omständigheterna har riksdagen
ansett sig böra medgiva, att Kilman beredes underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
såsom om han i avseende å tjänstetiden uppfyllt villkoren
för sådan förmån. Riksdagen får sålunda, under hänvisning jämväl till
vad under nästföregående punkt anförts, anmäla, att riksdagen i anledning
av förevarande motion medgivit, att förre husaren vid skånska husarregementet
Nils Svensson Kilman må från och med den 1 juli 1926 från
Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder,
som om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.
15:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 167) har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja förre soldaten Andreas Ågren under hans återstående livstid
ett årligt understöd av 450 kronor att utgå från den 1 juli 1926».
Att såsom i motionen ifrågasatts tilldela Ågren i hans egenskap av
förutvarande soldat understöd av statsmedel har riksdagen ansett icke
böra ifrågakomma. Med hänsyn till Ågrens tjänstetid och övriga i ärendet
åberopade omständigheter har riksdagen emellertid funnit sig böra
medgiva, att Ågren beredes underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
oaktat han icke tjänat kronan under den tid, som är föreskriven för en
dylik förmån. Detta underhåll har beviljats att utgå från och med den
1 juli 1926.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning
av förevarande motion medgivit, att förre soldaten vid Upplands
regemente Andreas Ågren må från och med den 1 juli 1926 från Vadstena
krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder, som om han
tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.
Riksdagens skrivelse Nr 148.
9
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Ang. försvarsdepartementet.
16:o.
I en till riksdagen den 29 januari 1926 avlåten proposition nr 56 har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att f. d. tygförvaltaren av l:a klassen vid artilleriets
fabriker och tyganstalter Carl Richard Mohlin må från och med den 21
mars 1925 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till
belopp av 1,450 kronor för år räknat, att utgå från allmänna indragningsstaten
och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 15
juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare och
underofficerare samt civilmilitära beställningsbavare vid armén och marinen.
Med hänsyn till vad i ärendet anförts har riksdagen funnit sig böra
bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, att Mohlin beredes pensionsförhöjning
till belopp av 1,450 kronor för år, att liksom honom tillkommande pension
å allmänna indragningsstaten utgå från och med den 21 mars 1925.
Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
17:o.
I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1926 dagtecknad proposition
nr 127 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att det änkan Klara Sofia Nilsson jämlikt högsta
domstolens utslag den 23 december 1925 tillerkända skadestånd å 100 kronor
för månad, att utgå från den 5 maj 1923 under hennes återstående
livstid, så länge bon lever ogift, må bestridas från anslaget till allmänna
indragningsstaten, med iakttagande av att å nämnda skadeståndsbelopp
icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser
tillkommer pensionstagare.
Riksdagen har på de i propositionen anförda skälen bifallit Eders Kungl.
Maj:ts förevarande proposition.
18:o.
I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1926 dagtecknad proposition
nr 128 bar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, under
punkten l:o föreslagit riksdagen medgiva, att förre förmannen vid Upplands
infanteriregementes skomakeriverkstad Johan Emanuel Nydén må
10
Riksdagens skrivelse Nr 148.
från och med den 1 maj 1925 under sin återstående Livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,020 kronor.
Riksdagen ansöf sig böra medgiva, att pension beredes förre skomakeriförmannen
Nydén. De grunder, efter vilka pensionsbeloppet avpassats,
finner riksdagen böra komma i tillämpning vid beviljande av pension
till befattningshavare i den ställning, varom här är fråga. Riksdagen får
sålunda anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
19:o.
I punkt 2:o av samma proposition bar Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken Frey
Teodor Sandberg må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
960 kronor.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag och får på grund bärav anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning.
20:o.
I punkt 3:o av förevarande proposition nr 128 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att förre skomakeriarbetaren vid Göta artilleriregementes
intendenturverkstäder August Andersson Sundqvist må från
och med den 1 november 1925 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.
Då riksdagen tidigare i vissa fall medgivit tillgodoräknande i pensionsbänseende
av tid, varunder arbetare vid arméns verkstäder under förhållanden,
liknande de bär förevarande, utfört arbete för statens räkning utan
att hava varit direkt anställda vid vederbörande truppförband, anser riksdagen
skäl föreligga att bevilja pension åt förre skomakeriarbetaren Sundqvist.
Riksdagen, som beträffande det föreslagna pensionsbeloppet ej funnit anledning
till erinran, får alltså anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning vunnit riksdagens bifall.
21:o.
Eders Kungl. Maj:t har i punkten 4:o av ifrågavarande proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att förre skrädderiarbetaren vid livregementets
grenadjärers intendenturverkstäder Anders Bergqvist må från och med
den 1 juli 1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
Uppbära en årlig pension av 768 kronor.
Ehuruväl Bergqvist, såsom av utredningen framgår, lämnat sin anställning
i statens tjänst redan för omkring 10 år sedan, har riksdagen ansett
hinder icke höra möta för beviljande av pension, enär han vid avgången
ur tjänst uppnått 69 års ålder. Då riksdagen ej heller funnit anledning
Riksdagens skrivelse Nr 148.
11
till erinran mot det föreslagna pensionsbeloppet, får riksdagen anmäla,
att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
22:o.
Under punkten 5:o av förevarande proposition nr 128 har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre arbetaren vid Åkers krutbruk
August Niklas Karlsson må från och med den 1 juni 1925 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära cn årlig
pension av 960 kronor.
Kiksdagen får anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
23:o.
I punkten 6:o av förevarande proposition nr 128 har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att sömmerskan vid Norrlands dragonregementes
reparationsverkstäder, änkan Selma Dorotea Hed, född Persson,
må från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas
från sin anställning vid regementet, under sin återståe’nde livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792 kronor.
Med hänsyn till riksdagens beslut under senare år i åtskilliga liknande
fall har riksdagen intet att erinra mot Eders Kungl. Mäj:ts förslag och
får alltså anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj ds förevarande
framställning.
24:o.
Eders Kungl. Maj:t bar i punkten 7:o av samma proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att sömmerskan vid Göta livgardes intendenturverkstäder
Katarina Vilhelmina Edling må från och med månaden näst efter
den, varunder bon entledigas från sin anställning vid regementet, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 900 kronor.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
25:o.
Eders Kungl. Maj:t har i punkten 8:o av ifrågavarande proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att tvättförestånderskan vid Norrlands artilleriregemente,
änkan Gustava Molander, född Andersson, må från och med
månaden näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning vid
regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kronor.
Enligt grunder, som under senare år i vissa liknande fall tillämpats,
har pension åt kvinnliga daglönare och med dem jämförliga befattningshavare
plägat ävpassas med hänsyn till tjänstårens antal på sådant sätt,
att pensionen vid 25 tjänstår bestämts till 400 kronor. Vid större antal
12
Riksdagens skrivelse Nr 148.
tjänstår har pensionsbeloppet ökats med 10 kronor för varje överskjutande
år medan å andra sidan vid lägre antal tjänstår beloppet reducerats med
10 kronor för varje felande år. Med tillämpning i förevarande fall av
samma grunder skulle pensionsbeloppet, då änkan Molander har 20 tjänstår,
sättas till 350 kronor, vilken summa efter omräkning till ny pension motsvaras
av ett pensionsbelopp å 732 kronor. Till stöd för ett högre pensionsbelopp
har i detta fall åberopats, att änkan Molander utfört sitt
tvättarbete vid Norrlands artilleriregemente i egenskap av förestånderska
för regementets tvättinrättning. Då riksdagen emellertid anser, att å
andra sidan viss hänsyn bör tagas till henne tillkommande änkepension
å 230 kronor årligen, har riksdagen funnit sig icke böra bevilja
högre pensionsbelopp än nyss nämnts eller 732 kronor.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning, medgivit, att tvättförestånderskan vid
Norrlands artilleriregemente, änkan Gustava Molander, född Andersson,
må från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas från
sin anställning vid regementet under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 732 kronor.
26:o.
Under punkten 9:o av ifrågavarande proposition nr 128 har Eders
Kungl. Maj:t slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att maskinisten vid
ridskolan Per Johan Söderström må från och med månaden näst efter den,
varunder han entledigas från sin anställning vid skolan, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
I, 284 kronor.
Riksdagen medgiver, att Söderström efter avgång ur tjänst beredes
pension av statsmedel. Vad angår pensionsbeloppet, har riksdagen ansett
lämpligt att jämväl i detta fall — liksom i vissa övriga av de i förevarande
proposition behandlade pensionsärendena — utgå från de grunder,
som numera gälla beträffande pensionering av viss icke-ordinarie personal
vid hingstdepåerna, så mycket hellre som Söderström under en följd av
år haft anställning vid Strömsholms hingstdepå. Då Söderströms befattning
såsom maskinist vid ridskolan lärer kunna i pensionshänseende anses
likvärdig med befattning såsom kormästare och fodermarsk och Söderström
får anses hava 35 för pension beräkneliga tjänstår, har pensionen enligt
nyssnämnda grunder bestämts till 1,020 kronor årligen eller samma belopp,
som under punkten 18:o här ovan medgivits för förre skomakeriförmannen
J. E. Nydén.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att maskinisten
vid ridskolan Per Johan Söderström må från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigas från sin anställning vid skolan, under sin
Riksdagens skrivelse Nr 148. 13
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,020 kronor.
27:o.
I en till riksdagen avlåten, den 25 sistlidna februari dagtecknad proposition
nr 160 bar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag,
i punkt l:o föreslagit riksdagen medgiva, att envar av daglönarna vid
flottans varv i Stockholm Johan Alfred, Lindeberg och Karl Leonard
Hultberg må från och med dagen näst efter den, varunder han erhållit
avsked från sin anställning vid varvet, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.
Då riksdagen icke haft något att erinra mot förevarande förslag, har
riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning.
28:o.
Eders Kungl. Maj:t har vidare i punkt 2:o av förenämnda proposition
nr 160 föreslagit riksdagen medgiva, att förre daglönaren vid flottans varv
i Karlskrona Peter Johan Olsson må från och med dagen näst efter den,
varunder han erhållit avsked från sin anställning vid varvet, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 756 kronor.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
29:o.
I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts under punkt 3:o av nyssnämnda
proposition framställda förslag och med hänvisning till den i propositionen
lämnade utredningen i förevarande ärende får riksdagen anmäla, att riksdagen
medgivit, att daglönaren vid marinens centrala beklädnadsverkstad
Axelina Hedvig Sofia Trulsson må från och med dagen näst efter den,
varunder hon entledigas från sin anställning vid verkstaden, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 768 kronor.
30:o.
I en till riksdagen avlåten, den 25 sistlidna februari dagtecknad proposition
nr 162 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag,
i punkten l:o föreslagit riksdagen medgiva, att envar av nedannämnda,
vid Karlsborgs fästningsbyggnad anställda arbetare må från och med
månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning i
statens tjänst, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension med följande belopp, nämligen Karl Gustafsson och
14
Riksdagens skrivelse Nr 148.
Karl August Helge vardera med så stort belopp, att pensionen jämte
honom förut tillerkänd pension uppgår till 996 kronor, Viktor Kjellberg
med 852 kronor, Emil Lidén med 852 kronor, Gottfrid Karlsson med 792
kronor, Karl Leonard Stark med 996 kronor, August Andersson med 900
kronor, Herman Sanfrid Angel Forsell med 900 kronor och Johan Gustaf
Gustafsson med 852 kronor.
Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen finner sig riksdagen
böra medgiva, att arbetarna Karl Gustafsson och Karl August Helge
må komma i åtnjutande av förhöjning i dem förut av riksdagen beviljade
pensioner, ävensom att övriga här ovan omförmälda arbetare erhålla
pension, då de lämna tjänsten. I avseende å beloppens storlek har riksdagen
icke funnit något att erinra mot statskontorets av departementschefen
biträdda förslag.
Riksdagen får alltså anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning av riksdagen bifallits.
31:o.
Under punkt 2:o av förenämnda proposition nr 162 föreslår Eders Kungl.
Maj:t, att riksdagen må medgiva, att förmannen vid Karlsborgs fästningsbyggnad,
kakelugnsmakar- och sotarmästaren Carl Gustaf Larsson må
från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin
anställning vid fästningsbyggnaden, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.
På grund av vad i ärendet förekommit anser riksdagen det vara med
billighet överensstämmande, att ett årligt understöd av statsmedel beredes
Larsson och har riksdagen funnit sig böra biträda det förslag i berörda
avseende, som innehålles i propositionen.
Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
32:o.
Eders Kungl. Maj:t föreslår vidare i punkt 3:o av berörda proposition
nr 162, att riksdagen må medgiva, att förre arbetaren vid Karlskrona
fästnings fortifikationsförvaltning Edvard Andersson må från och med den
1 november 1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kronor.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning.
33:o.
I punkt 4:o av meranämnda proposition nr 162 föreslås vidare, att riksdagen
må medgiva, att arbetaren vid arméns intendenturförråds i Stockholm
verkstadsavdelning Carl Johan Juhlin må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid inten
-
Riksdagens skrivelse Nr 148. 15
denturförrådet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 852 kronor.
Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande förslag,
har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
34:o.
Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 5:o av nyssnämnda proposition
föreslagit riksdagen medgiva, att skomakeriarbetaren vid Svea livgardes
intendenturverkstäder Johan Moberg må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid regementet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
eu årlig pension av 792 kronor.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning.
35:o.
Under punkt 6:o av ovanberörda proposition nr 162 har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vardera av arbetarna vid Karlskrona
fästnings fortifikationsförvaltning, förmannen Nils Oscar Andersson
och Andreas Andersson Bäck må från och med månaden näst efter den,
då han entledigas från sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension, Andersson av 1,224
kronor och Bäck av 948 kronor; samt att envar av förutvarande arbetarna
vid samma förvaltning Joel Håkansson, Sven Svensson och Sven Olsson
må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension, Håkansson av 852
kronor, Svensson av 792 kronor och Olsson av 732 kronor.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts berörda framställning.
36:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 67) har hemställts, »att riksdagen
måtte medgiva sergeanten i kungl. Smålands husarregemente Carl Oskar
Ragnar, vid erhållet avsked, pension å allmänna indragningsstaten i likhet
med den, som tillfaller sergeant på stat».
Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Ragnar varit i krigstjänst
under mer än 33 år, varav över 23 år såsom fast anställd vid Smålands husarregemente,
och därvid alltsedan början av år 1908 fullgjort göromål, vilka
ansetts i vissa avseenden kunna jämställas med dem, som åligga underofficer
på stat. Under sådana förhållanden finner riksdagen i likhet med
de i ärendet hörda myndigheterna det vara billigt, att Ragnar efter avgång
ur tjänst tillerkännes någon pension utöver honom författningsenligt
tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. Beträffande
storleken av den pension, som synes böra beredas Ragnar, har riksdagen
intet att erinra mot det av statskontoret i avgivet utlåtande tillstyrkta
beloppet 1,116 kronor. Riksdagen anser i likhet med statskontoret det
16
Riksdagens skrivelse Nr 148.
vara riktigast, att — liksom tidigare i liknande fall plägat ske — i pensionsbeloppet
inräknas det underhållsbelopp, som må tillkomma Ragnar
från Vadstena krigsmanshuskassa. Pensionen har beviljats från allmänna
indragningsstaten att utgå från och med månaden näst efter den, vari
Ragnar erhåller avsked från sin beställning.
På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning
av förevarande motion medgivit, att hovslagarfuriren av första klass
vid Smålands husarregemente, sergeanten i regementet Carl Oskar Ragnar
må från och med månaden näst efter den, vari han erhåller avsked, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension
till sådant belopp, att pensionen jämte vad honom må bliva tilldelat från
Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 1,116 kronor.
II. Ang. socialdepartementet.
37:o.
I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1926 dagtecknad proposition
nr 94 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten
l:o föreslagit riksdagen medgiva, att andre kanslisekreteraren i Kungl.
Maj:ts kansli, amanuensen i socialdepartementet Cornelius Hans Sjöcrona
må från och med månaden näst efter den, vari han lämnar sin anställning
i nämnda departement, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,980 kronor.
Under erinran att riksdagen tidigare i vissa fall beviljat pensioner åt
icke-ordinarie befattningshavare i amanuensställning inom den civila statsförvaltningen
får riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, anmäla, att riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
38:o.
Under punkten 2:o av nyssnämnda proposition nr 94 har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att överbarnmorskan vid barnmorskeläroanstalten
i Stockholm Hildur Riben må från och med månaden näst
efter den, vari hennes anställning vid nämnda läroanstalt upphör, dock
tidigast från och med den 1 oktober 1926, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 408 kronor.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
39:o.
Med biträdande av Eders Kungl. Maj:ts under punkten 3:o av ifrågavarande
proposition nr 94 framställda förslag och under hänvisning till
Riksdagens skrivelse Nr 148. 17
deri i propositionen lämnade utredningen i ärendet har riksdagen medgivit,
dels att polisuppsyningsmannen Anders Pravitz må från och med
månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning såsom
polisuppsyningsman, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 1,032 kronor under villkor att
pension till lika stort belopp utgår från landsting, kommuner eller enskilda;
dels ock att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg enligt de
grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare
i statens tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall beräknas
å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast
med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den
från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.
40:o.
I punkt 4:o av samma proposition nr 94 bar Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva,
dels att poliskonstapeln Carl Gustaf Thorsell må från och med månaden
näst efter den, varunder ban avgår från sin anställning såsom poliskonstapel,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
— i stället för honom av 1919 års lagtima riksdag tillerkänt pensionsbelopp
av 500 kronor — en årlig pension av 1,032 kronor under villkor
att pension till lika stort belopp utgår från landsting, kommuner eller
enskilda;
dels ock att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg enligt de
grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare
i statens tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall beräknas
å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast
med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den
från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.
Då Thorsell icke tillträtt den pension, som år 1919 beviljats honom,
utan alltjämt kvarstår i tjänst, synes det vara billigt, att han vid avgång
från tjänsten tillerkännes pension till belopp, som numera anses utgöra
skälig pension för polisman. Riksdagen bar ock tidigare i vissa fall medgivit
förböjning av beviljad pension under liknande förhållanden.
På grund bärav får riksdagen, som ej funnit anledning till erinran
mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, anmäla, att riksdagen bifallit Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
f
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 samt. Nr 1U8.
2
18 Riksdagens skrivelse Nr 148.
IV. Ang. ecklesiatikdepartementet.
41:o.
I punkten l:o av en till riksdagen den 12 februari 1926 avlåten proposition
nr 86 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att extra biträdet vid domkapitlet i
Härnösand Anna Blomberg må från och med den 1 juli 1926 under sin
återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
till belopp av 1,044 kronor.
Med hänsyn till Anna Blombergs låga levnadsålder samt till den jämförelsevis
korta tid, hennes effektiva tjänstgöring hos domkapitlet omfattar,
har riksdagen i likhet med föredragande departementschefen hyst tvekan,
huruvida pension i nu förevarande fall borde beviljas. Då riksdagen det
oaktat funnit sig höra ansluta sig till Eders Kungl. Maj:ts förslag, har
riksdagen velat uttryckligen framhålla, att detta skett på grund av de
synnerligen ömmande förhållanden, som i förevarande fall åberopats.
På grund av det anförda har riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning.
42:o.
Under punkt 2:o av ifrågavarande proposition nr 86 har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid domkapitlet i
Lund Mårten Henrikson må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,500 kronor.
Riksdagen har på de i propositionen anförda skälen funnit sig böra
biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag och får alltså anmäla, att Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning av riksdagen bifallits.
43:o.
Eders Kungl. Maj:t har i punkt 3:o av ifrågavarande proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att bibliotekarien hos vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien Sigrid Amalia Leijonhufvud må från och med dagen
näst efter den, å vilken entledigande från hennes befattning hos akademien
kan komma att beviljas, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,992 kronor.
Riksdagen har icke funnit anledning föreligga till erinran mot Eders
Kungl. Maj:ts förslag och har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
44:o. ,
Under punkt 4:o av berörda proposition nr 86 föreslår Eders Kungl.
Maj:t riksdagen medgiva, att f. d. professorn vid konsthögskolan Claes
Riksdagens skrivelse Nr 148.
19
Axel Amos Grundströms änka Carolina Grundström, född Assur, må från
och med den 1 juli 1925 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,128 kronor.
Riksdagen har, om ock med någon tvekan, funnit sig böra medgiva, att
pension beredes änkefru Grundström. Vad angår pensionens storlek har
riksdagen emellertid funnit anledning saknas att fastställa densamma till
högre belopp än som av 1924 års riksdag tillerkänts änkan efter rektorn
och professorn vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp K. O. M.
Weibull eller 800 kronor årligen. Efter omräkning till nyreglerat belopp
bör pension å sistnämnda belopp numera utgå med 912 kronor, till vilket
belopp pensionen i förevarande fall bestämts.
I enlighet med det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att
f. d. professorn vid konsthögskolan Claes Axel Amos Grundströms änka
Carolina Grundström, född Assur, må från och med den 1 juli 1925 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 912 kronor.
45:o.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts under punkt 5:o av ifrågavarande
proposition gjorda hemställan och under hänvisning till den
i propositionen lämnade utredningen i ämnet får riksdagen anmäla,
att riksdagen medgivit, att läraren i etsning vid konsthögskolan, vice
professorn Axel Tallberg må från och med månaden näst efter den, varimder
han frånträder sin befattning vid konsthögskolan, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
till belopp av 2,724 kronor.
46:o.
Uti punkt 6:o av förevarande proposition bar Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att från och med budgetåret 1925—1926 böja det till
arvode till en assistent å det fysikaliskt-kemiska laboratoriet vid universitetet
i Uppsala å allmänna indragningsstaten utgående årliga anslaget från
2,500 kronor till 3,600 kronor.
Då arvodet till assistenten å det fysikaliskt-kemiska laboratoriet vid
universitetet i Uppsala från befattningens tillkomst satts lika med övriga
assistentarvoden vid universitetets institutioner, lärer erinran ej kunna
framställas mot att arvodet nu regleras till överensstämmelse med vad av
1925 års riksdag bestämts i fråga om berörda assistentarvoden. Med hänsyn
till vad departemenischefen i ärendet upplyst bar riksdagen ej heller velat
motsätta sig, att denna arvodesreglering vinner tillämpning, räknat från
och med ingången av budgetåret 1925—1926. Riksdagen har alltså bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
20
Riksdagens skrivelse Nr 148.
47:o.
Eders Kungl. Maj:t har uti punkten 7:o av förevarande proposition nr
86 föreslagit riksdagen medgiva, att förra städerskan vid högre lärarinneseminariet
Maria Olsdotter Kilfeldt må, räknat från och med den 1 juli
1925, under sin återstående livstid, så länge hon lever ogift, från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 660 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning har icke givit riksdagen
anledning till annan erinran än att det såsom förutsättning för pensions
utgående ifrågasatta villkoret om visst civilstånd ej synts böra föreskrivas,
då det här gäller en genom vederbörandes eget arbete intjänad pension,
Riksdagen har alltså, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, medgivit att förra städerskan vid högre lärarinneseminariet
Maria Olsdotter Kilfeldt må, räknat från och med den 1 juli 1925, under
sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 660 kronor.
48:o.
I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag i punkten 8:o av samma
proposition får riksdagen, under hänvisning till den i propositionen lämnade
utredningen i förevarande ärende, anmäla, att riksdagen medgivit,
att vaktmästaren vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm Johan
August Johnsson må från och med månaden näst efter den, under vilken
avgång från hans innehavande befattning äger rum, dock tidigast från
och med den 1 juli 1926, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,440 kronor.
49:o.
Eders Kungl. Maj:t föreslår i punkten 9:o av förevarande proposition
nr 86 riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid Kungsholms realskola
i Stockholm August Anderssons Dahls änka Johanna Olofsdotter
Dahl, född Dimberg, må från och med den 1 november 1924 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 444 kronor.
Över denna framställning anmäler riksdagen beslut i skrivelse nr 149
punkt 20:o.
50:o.
Med biträdande av vad Eders Kungl. Maj:t uti punkten 10:o av förevarande
proposition nr 86 föreslagit och med hänvisning till den i propositionen
förebragta utredningen i ämnet har riksdagen medgivit, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Hälsingborg Bengt Leijon må från och
med månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande
befattning äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.
Riksdagens skrivelse Nr 148.
51:o.
21
Eders Kungl. Maj:t har slutligen i punkten ll:o av merherörda proposition
nr 86 föreslagit riksdagen medgiva, att föreläsningskonsulenten och
pedagogiske inspektören för sinnesslöundervisningen Nils Lundahl må från
och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning i
statens tjänst, under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom tillkommande
pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 2,136 kronor
årligen.
Med hänsyn till den betydelsefulla och gagnande verksamhet, som Lundahl
dels i sin anställning som statens föreläsningskonsulent, dels redan
dessförinnan under en lång följd av år utövat till det statsunderstödda
populärvetenskapliga föreläsningsväsendets främjande, har riksdagen funnit
sig böra medgiva, att en tilläggspension av statsmedel beredes Lundahl
utöver den pension, han på grund av sin lärartjänstgöring åtnjuter från
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Eders Kungl. Maj:ts
förslag härutinnan har icke givit riksdagen anledning till erinran, varför
riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
52:o.
I en till riksdagen avlåten, den 19 februari 1926 dagtecknad proposition
nr 139 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att till vardera av förra lärarinnorna vid
S:t Katarina svenska församlings kyrkoskola i retrograd Matilda Wilhelmina
Almqvist och Maria Elisabet Almqvist må från och med den 1 juli
1926 under deras återstående livstid från allmänna indragningsstaten utgå
ett årligt understöd av 1,200 kronor.
Med hänsyn till de förhållanden, som åberopats i propositionen, och till
vad i övrigt i ärendet inhämtats, har riksdagen funnit sig böra biträda
Eders Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen vill härvid i likhet med skolöverstyrelsen
framhålla, att omständigheterna i detta fall synas vara av
allt för säregen natur för att några vittgående konsekvenser av ett bifall
till det väckta förslaget skulle behöva befaras.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen bifallit Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
53:o.
I en till riksdagen avlåten, den 25 sistlidna februari dagtecknad proposition
nr 191 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten vid högre allmänna
läroverket i Luleå Karl Gustaf Harlin må från och med månaden näst
22
Riksdagens skrivelse Nr 148.
efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående
livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande pension
— en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,210
kronor för år.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och då den tjänstepension,
som enligt nu gällande beräkningsgrunder skulle tillkomma Harlin, måste
anses oskäligt låg i förhållande till hans långvariga och väl vitsordade
verksamhet i undervisningens tjänst, finner riksdagen i likhet med departementschefen,
att en tilläggspension bör beviljas Harlin. Mot det i sådant
avseende föreslagna beloppet har riksdagen icke haft anledning till erinran.
Tilläggspensionen har beviljats att utgå å allmänna indragningsstaten,
räknat från och med den 1 augusti 1925, varvid sammanlagda beloppet
av den Harlin tillkommande pensionen jämte tilläggspensionen bör regleras
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).
Riksdagen får anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts föreliggande proposition
av riksdagen bifallits.
54:o.
Eders Kungl. Maj:t har vidare i en till riksdagen avlåten, den 25 sistlidna
februari dagtecknad proposition nr 192, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten vid
samskolan i Askersund Jöns Jönsson Ekegren må från och med månaden
näst efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum, under sin
återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande
pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till
belopp av 360 kronor för år.
Såsom statskontoret erinrar, föreligger icke för närvarande rätt för statsanställd
lärare att för pension tillgodoräkna sig tjänstgöring vid enskild
eller kommunal läroanstalt. I speciella undantagsfall har emellertid riksdagen
ansett omständigheterna vara sådana, att riksdagen funnit sig böra
bevilja en dylik lärare tilläggspension utöver den, som tillkommit honom
jämlikt civila pensionslagen. I detta avseende må här erinras om vad
i nästföregående punkt härom närmare förmäles ävensom att riksdagen
under nämnda punkt i ett likartat fall medgivit en tilläggspension. I
anslutning härtill skulle i nu föreliggande fall ytterligare omkring 3
tjänstår få räknas Ekegren tillgodo och skulle i sådan händelse sammanlagda-antalet
för pension beräkneliga tjänstår för honom hava utgjort 28
och pensionen uppgå till av pensionsunderlaget 4,000 kronor eller
efter föreskriven avrundning 3,400 kronor. Då Ekegren av statskontoret
förklarats berättigad till en avkortad pension av 3,040 kronor, skulle alltså
tilläggspensionens belopp utgöra 360 kronor om året. Med hänsyn till
vad i ärendet förekommit finner riksdagen sig böra medgiva, att en
tilläggspension till nyss angivna belopp beredes Ekegren. Denna tilläggs
-
Riksdagens skrivelse Nr 148.
23
pension har anvisats att utgå å allmänna indragningsstaten under Ekegrens
återstående livstid, räknat från och med månaden näst efter den,
under vilken avgång från tjänsten ägt rum, varvid sammanlagda beloppet
av Ekegrens pension och tilläggspension hör regleras i enlighet med föreskrifterna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).
Riksdagen får anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning
av riksdagen bifallits.
V. Ang. jordbruksdepartementet.
55:o.
I en till riksdagen avlåten, den 19 februari 1926 dagtecknad proposition
nr 149 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i
punkten l:o föreslagit riksdagen medgiva, att kansliskrivaren i jordbruksdepartementet
Kristina Maria Bengtson må från och med den 1 juli 1926
under sin återstående livstid, utöver henne författningsenligt tillkommande
pension från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig fyllnadspension
till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå till, för
år räknat, 2,160 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär, att kansliskrivaren Bengtson skulle
med hänsyn till sin jämförelsevis långa tjänstgöring såsom biträde å
domarkansli, vilken tjänstgöring ansetts hava varit av direkt nytta för
hennes efterföljande arbete i jordbruksdepartementet, beredas en tilläggspension
till så stort belopp — 288 kronor — att densamma jämte benne
vid avgång från kansliskrivarbefattningen tillkommande pension komme
att uppgå till hel pension för sistnämnda befattning eller 2,160 kronor.
Riksdagen vill visserligen erinra, att de å domsagornas kanslier anställda
biträdena icke äro att hänföra till befattningshavare i statens tjänst och
att riksdagen tidigare av principiella skäl avslagit gjorda framställningar
om beviljande av pension utav statsmedel åt dylika biträden. Denna
riksdagens ståndpunkt synes emellertid icke böra hindra, att vid bestämmande
av pension för statstjänst i nu förevarande fall viss hänsyn tages
till ifrågavarande tjänstgöring. Då riksdagen sålunda funnit sig böra
bifalla Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, har riksdagen likväl
velat uttryckligen framhålla, att riksdagen härmed icke får anses i någon
mån hava tagit ståndpunkt till den principiella frågan, huruvida och i
vilken utsträckning vid beräkning av tjänstår för statspension verksamhet
utom statens tjänst må böra tagas i betraktande.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
24
Riksdagens skrivelse Nr 148.
56:o.
I punkt 2:o av samma proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att avlidne lantbruksingenjören Johan Fredrik Nernsts
änka Anna Charlotta Nernst, född Valen, må från och med den 1 oktober
1925, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta pension
å allmänna indragningsstaten till belopp av 696 kronor årligen.
Av utredningen i ärendet framgår, att lantbruksingenjören Nernst varit
berättigad att ingå som delägare i civilstatens änke- och pupillkassa och
härigenom grundlägga rätt till pension för sin efterlämnade änka men
underlåtit att göra detta. Vid sådant förhållande torde änkepension av
statsmedel ej höra ifrågakomma med mindre särskilda skäl därför kunna
anses föreligga. Den omständigheten, att Nernst under jämförelsevis lång
tid varit i statens tjänst anställd, lärer nämligen icke i och för sig kunna
föranleda till beredande av pension åt hans änka. Då emellertid med
hänsyn till den betydande behållningen i boet efter Nernst något behov
av understöd i detta fall ej synes föreligga och då ej heller i övrigt några
särskilda omständigheter anförts av beskaffenhet att motivera statspension,
har riksdagen ansett sig icke höra bifalla den gjorda framställningen.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning icke av riksdagen bifallits.
57:o.
Beträffande Eders Kungl. Maj:ts i punkten 3:o av förevarande proposition
nr 149 gjorda framställning angående pension åt stallbetjänten E. Bergs
änka anmäler riksdagen sitt beslut i annat sammanhang (skrivelse nr 149
punkt 21:o).
58:o.
Med biträdande av Eders Kungl. Maj:ts i punkten 4:o av berörda proposition
nr 149 framställda förslag och under hänvisning till den i propositionen
lämnade utredningen i ärendet får riksdagen anmäla, att riksdagen
medgivit, att arbetaren vid Ultuna egendom Lars Erik Lundberg
må från och med månaden näst efter den, varunder han frånträder sin
anställning därstädes, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 792 kronor.
59:o.
över Eders Kungl. Maj:ts under punkten 5:o av propositionen nr 149
gjorda framställning angående pension åt ladufogden vid Alnarps egendom
P. J. Dahls änka anmäler riksdagen sitt beslut i annat sammanhang
(skrivelse nr 149 punkt 22:o).
Riksdagens skrivelse Nr 148.
25
VI. Angående handelsdepartementet.
60:o.
I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition
nr 101 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre expeditionsvakten hos försäkringsinspektionen
Per Erik Andersson må, räknat från och med dagen näst
efter den, varunder han erhåller avsked från sin anställning som nattvakt
vid nationalmuseum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta, utöver honom författningsenligt tillerkänd pension å
1,272 kronor för år, en tilläggspension av 372 kronor årligen.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag och har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
61:o.
I punkten 2:o av förevarande proposition nr 101 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att framlidne skeppsmätningsöverkontrollören
och överinspektören Karl Oskar Larssons änka Gerda Martina Elisabet
Larsson, född Lamell, må räknat från och med den 1 januari 1926 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 1,020 kronor.
Ehuru änkan Larssons ekonomiska ställning icke är sådan, att särskilt
ömmande omständigheter kunna anses föreligga, har riksdagen likväl,
med hänsyn särskilt därtill att Larsson icke kunnat vinna delaktighet
i civilstatens änke- och pupillkassa, funnit billighetsskäl tala för att pension
heredes hans änka av statsmedel. I fråga om storleken av pensionen har
riksdagen emellertid ansett en reduktion böra äga rum av det föreslagna
beloppet. Riksdagen har därför bestämt pensionen till 696 kronor, motsvarande
en oreglerad änkepension å 600 kronor eller samma belopp, som
av 1923 års riksdag beviljats änkan efter en navigationsskoleföreståndare.
Med dyrtidstillägg enligt nuvarande grunder kommer en dylik pensionsförmån
att uppgå till sammanlagt inemot 950 kronor årligen.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, medgivit,
att avlidne skeppsmätningsöverkontrollören och överinspektören Karl Oskar
Larssons änka Gerda Martina Elisabet Larsson, född Laurell, må räknat
från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av 696 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. Ib sand. Nr 118.
3
26
Riksdagens skrivelse Nr 148.
62:o.
I punkten 3:o av propositionen nr 101 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att framlidne navigationsskolläraren Olof Mårtenssons
änka Anna Mårtensson, född Libell, och makarnas minderåriga son Sten
Nils Henry må, räknat från och med den 1 januari 1926, å allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension, änkan, så länge hon förbliver
änka, till belopp av 684 kronor och sonen till och med det år, varunder
han uppnår 18 års ålder, till belopp av 276 kronor.
Beträffande förslaget om pension åt änkan Mårtensson har riksdagen
icke funnit anledning till annan erinran än att pensionsbeloppet bestämts
till 696 kronor, närmast motsvarande oreglerad änkepension å
600 kronor. Vad angår frågan om pension åt makarna Mårtenssons son
har riksdagen, om ock med någon tvekan, funnit sig böra bevilja sådan
pension, varvid emellertid beloppet nedsatts till 120 kronor årligen.
På grund av det anförda har riksdagen, i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att framlidne navigationsskolläraren
Olof Mårtenssons änka Anna Mårtensson, född Libell, och makarnas
minderåriga son Sten Nils Henry må, räknat från och med den 1
januari 1926, å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension, änkan,
så länge hon förbliver änka, till belopp av 696 kronor och sonen till och
med det år, varunder han uppnår 18 års ålder, till belopp av 120 kronor.
Stockholm den 16 april 1926.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Isaac Mardis* Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.