Riksdagens skrivelse Nr 105.
1
Nr 105.
Godkänd av första kammaren den 23 mars 1926.
Godkänd av andra kammaren den 23 mars 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
angående förhandlingar mellan staten och Stockholms stad
om nordöstra förortsbanans infart till staden.
(Statsutskottets utlåtande nr 55 )
Till Konungen.
I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 41 och II: 45) liar
hemställts, att riksdagen måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t ville vid de nu pågående förhandlingarna mellan staten och
Stockholms stad om vissa avtal och uppgörelser av ekonomisk innebörd jämväl
låta beakta, att en provisorisk järnvägsförbindelse mellan statens egendomar i
de nordost om Stockholm belägna förorterna och central punkt i Stockholm
åstadkommes, utan att därigenom statens intressen i mera väsentlig grad
åsidosättas.
I förevarande motioner fästes uppmärksamheten på de olägenheter, som
uppstått för trafikanterna på den till huvudstaden inlöpande nordöstra förortsbanan
(Djursholmsbanan) genom ett av Stockholms stadsfullmäktige den
17 november 1924 fattat beslut, vilket innebär att sagda banas ändstation
tillbakaflyttas från sin hittillsvarande slutpunkt vid Engelbrektsplan till
Östra stationen i Stockholm.
Beträffande statens intressen i förevarande angelägenhet må här inledningsvis
erinras, att sagda bana i en väsentlig del av sin sträckning går
fram genom kronan tillhöriga egendomar, nämligen Norra Djurgården med
dit förlagda högskolor och övriga vetenskapliga institutioner, det kring Ålkistekanalen
belägna Bergshamra samt Mörby egendom med det därå befintliga
tjänstemannasamhället. Av länsstyrelsen i Stockholms län har också vitsordats,
att förevarande fråga är av den största vikt för en betydande del av
länets innevånare.
Att ifrågavarande tillbakaflyttning av banans slutpunkt innebär en avsevärd
försämring av kommunikationerna för den stora befolkning, som är
bosatt inom ifrågavarande banas trafikområde, synes tillfullo framgå av den
i motionerna lämnade utredningen. Desto mera påfallande framstår detta i
betraktande av de omfattande åtgärder, som av Stockholms stad eljest måst
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 samt. Nr 105—107. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 105.
vidtagas för att underlätta förorternas bebyggande, varvid särskilt eftersträvats
att från dessa orter skapa trafikleder med direkt anslutning till
någon centralpunkt i huvudstaden.
Såsom huvudmotiv för upphävandet av den sedan gammalt medgivna
rätten för Djursholmsbanan till infart fram till Engelbrektsplan har åberopats,
att en ny spårvägslinje befunnits böra anläggas i Engelbrektsgatan;
den lokala spårvägstrafiken har därvid ansetts böra givas företräde framför
förortstrafiken. Emellertid är att märka, att andra lämpliga sträckningar
för nämnda spårvägslinje tidigare varit föreslagna och befunnits lämpliga.
Sa gott som samtliga de stadens myndigheter, som haft att yttra sig i ärendet,
hava också ställt sig tillmötesgående till eu förlängning av trafiktillståndet
för Djursholmsbanan, varvid framhållits, att den förbättring av stationsoch
trafikanordningarna vid Engelbrektsgatan, som eventuellt kunde behöva
vidtagas, också jämförelsevis lätt läte sig genomföras.
Såsom av motionerna inhämtas, hava trafikanterna utmed banan på grund
av sålunda inträdda läge sett sig nödsakade taga under övervägande frågan
om en tunnelanläggning, vari banan skulle inlöpa till Engelbrektsplan.
Enligt riksdagens mening torde dock kunna ifrågasättas lämpligheten av att
under nuvarande tidsförhållanden genomföra ett sådant projekt, för vilket
kostnaderna uppskattats till icke mindre än omkring 4 miljoner kronor.
Att märka är, att den sålunda ifrågasatta tunneln allenast skulle kunna
användas för trafiken till nordöstra förorterna, medan samtliga hittills företagna
utredningar rörande ordnandet av stadens förortskommunikationer
givit vid handen, att en framtida tunnelanläggning, vilken givetvis skulle
indragas till en så central punkt som möjligt i staden, bör göras gemensam
för åtminstone två förortslinjer och i detta fall eventuellt bör i sig upptaga
förutom Djursholmsbanans trafik exempelvis trafiken å Lidingöbanorna. Beträffande
sistnämnda bana har emellertid staden, enligt ett av stadsfullmäktige
sagda den 17 november 1924 fattat beslut, medgivit att därå framgående
tåg må tillsvidare införas utefter Sturegatan ned till Humlegårdsgatan.
På föranledande av sistlidne års riksdag pågå för närvarande genom en för
ändamålet av Eders Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 tillsatt delegation (statens
fastighetskommission av år 1925) vissa förhandlingar med Stockholms stad,
avseende bland annat en revision av gällande avtal och uppgörelser mellan
staten och staden av ekonomisk innebörd. Det vill synas riksdagen som om
jämväl förevarande fråga om nordöstra förortsbanans infart till huvudstaden
vid dessa förhandlingar lämpligen borde vinna beaktande. Den fordran torde
härvid skäligen kunna uppställas, att staden icke onödigtvis reser svårigheter
för Djursholmsbanans infart utan i stället medverkar till att denna fråga
må erhålla en gynnsam lösning. Desto rimligare framstår detta med hänsyn
till de åtgärder av olika slag, som av staten till gagn för stadens
utveckling vidtagits i dessa trakter, såsom förläggningen dit av ett flertal
högskolor och vetenskapliga anstalter, tomtupplåtelser på förmånliga
villkor samt upplåtelser av mark för koloniträdgårdar m. m. Under alla för
-
Riksdagens skrivelse Nr 105. 3
hållanden lärer kunnas krävas, att de till Norra Djurgården förlagda vetenskapliga
institutionerna, vilka redan för närvarande i traflkhänseende synas
mindre väl tillgodosedda, icke genom stadens åtgöranden erhålla sina kommunikationer
ytterligare försämrade.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört men tillika under framhållande
av att denna statens medverkan till frågans lösning dock icke bör
föranleda några ekonomiska uppoffringar från statens sida, får riksdagen
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta därom, att vid pågående
förhandlingar mellan staten och Stockholms stad rörande en revision av
vissa avtal m. m. jämväl förevarande fråga om nordöstra förortsbanans
infart till Stockholm måtte vinna beaktande.
Stockholm den 23 mars 1926.
Med undersåtlig vördnad.