3

Riksdagens skrivelse Nr 103.

dels ock att den rätt till danaarv gfter lägenhetsägaren August Johanssons
hustru Maria Kristina Andersdotter, som kan tillkomma kronan, må, med
kammaradvokatfiskalsämbetet förbehållen rätt till stadgad aktoratsprovision,
efterskänkas till förmån för Anna Kristina Karlsson och hennes man
Johan Peter Karlsson, änkan Emma Persson, Johanna Nilsson och hennes
man Alfred Sigfrid Nilsson samt Carl August Wiberg.

Stockholm den 20 mars 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 103.

Godkänd av första kammaren den 20 mars 1926.
Godkänd av andra kammaren den 20 mars 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om återbetalning av i visst fall erlagda stämpelmedel.

(Statsutskottets utlåtande nr 45.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 49) har hemställts, att riksdagen
må besluta, att vissa av Bure aktiebolag utbetalda stämpelmedel, tillhopa
31,274 kronor, skola till bolaget återställas.

Såsom av motionen framgår, har högsta domstolen genom utslag den 17
april 1925 icke funnit skäl göra ändring i Svea hovrätts den 10 december
1924 meddelade utslag i anledning av en utav Bure aktiebolag i hovrätten
gjord ansökning om återbekommande av stämpelavgift å 16,412 kronor jämte
ränta.

Vidare har Eders Kung! Maj:t, sedan bemälda bolag i en till Eders Kungl.
Maj:t ingiven skrift, på anförda skäl och under åberopande av 21 § i förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, anhållit om
restitution av stämpelavgift till belopp av 14,862 kronor, efter Svea hovrätts
och statskontorets hörande — enär bolaget icke förmått visa, att talan om återfående
av ifrågavarande stämpelavgift icke kunnat av bolaget föras i den

4 Riksdagens skrivelse Nr 103.

ordning, som är föreskriven i 20 § i förenämnda förordning — funnit ansökningen
ifråga icke föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Av det utlåtande, statskontoret avgivit över sistberörda ansökning, framgår,
att det synts statskontoret som om sannolikheten för att den i motionen
omnämnda lagfartsansökningen gjorts redan den 3 juni 1921 vore så stor,
att det kunde antagas att, därest restitution av den sedermera i Västerbottens
mellersta domsaga påförda stämpelavgiften icke beviljades, statsverket komme
att på bolagets bekostnad göra en obehörig vinst. Det syntes ej heller böra
förbises, att när Svea hovrätt i sitt över ansökningen avgivna utlåtande
yttrat, att hovrätten funne sig ur de synpunkter hovrätten hade att vid utlåtandets
avgivande beakta nödsakad att avstyrka bifall till ansökningen,
denna formulering kunde anses häntyda på, att hovrätten icke funne uteslutet,
att vid eu skälighetsprövning framställningen borde vinna avseende.
I anslutning härtill ansåge sig ock statskontoret böra hos Eders Kungl. Maj:t
hemställa om bemyndigande att till Bure aktiebolag från inkomsttiteln
stämpelmedel utbetala ett belopp av 14,862 kronor.

Då riksdagen nu förehaft den föreliggande motionen till prövning, har riksdagen,
som visserligen funnit sig icke kunna medgiva, att hela det av
aktiebolaget erlagda beloppet restitueras, dock med hänsyn till de föreliggande
omständigheterna ansett det med billighet mest förenligt, att det av
statskontoret tillstyrkta beloppet, 14,862 kronor, återbäres.

På grund av vad sålunda anförts och under betonande av att ett beslut
av sådan innebörd rimligtvis icke kan på något sätt erhålla prejudicerande
betydelse, får riksdagen anmäla, att riksdagen med anledning av förevarande
motion, II: 49, medgivit, att av Bure aktiebolag erlagda stämpelmedel, till
ett belopp av 14,862 kronor, må till bolaget återbetalas och beloppet avföras
å inkomsttiteln stämpelmedel.

Stockholm den 20 mars 1926.

Med undersåtlig vördnad.