Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
1
Nr 91.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdag en angående pensionsförbättring
åt vissa månadslönare vid flottans varv
i Karlskrona; given Stockholms slott den 12 februari
1926. J
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schltter, Wigforss,
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Jämlikt de genom kungörelse den 24 november 1876 (nr 51, sid. 1)
fastställda grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med
vedeilikar äro vissa flottans månadslönare, däribland verkmästare vid militärdepå
och varvsstat, vid uppnådda 55 levnads- och 30 tjänstår berättigade
till pension. Verkmästare erhåller pension till lika belopp med flaggmaskinist
(flaggunderofficer).
Sedan 1922 års riksdag godkänt ett av Kungl. Maj.t i proposition nr
171 framlagt förslag till kungörelse med grunder för pensionsförbättring
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 74 käft. (Nr 91.) 309 m
2
Kungl. May.ts proposition nr 91.
åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid
armén och marinen, utfärdades den 15 juni 1922 kungörelse i ämnet
(nr 336), vilken kungörelse är tillämplig å beställningshavare, som avgått
efter ingången av år 1922.
Enligt sistnämnda kungörelse äga beställningshavare, vilka vid avgång
ur tjänst äro i åtnjutande av lön enligt avlöningsreglementet för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat
m. fl. vid armén och marinen den 29 juni 1921 (nr 388), efter avgången
att med de undantag och enligt de särskilda bestämmelser, som stadgas i
kungörelsen, uppbära pensionsförbättring med sådana belopp, att summan
av pension, fyllnadspension och pensionsförbättring uppgår för helt år
räknat till i kungörelsen angivna belopp, som till storleken variera allt
efter den lönegrad, i vilken vederbörande åtnjöt lön vid sin avgång. Sålunda
är för den lönegrad, i vilken flaggunderofficer åtnjuter lön, eller
3. lönegraden å löneplanen för underofficerare, summan av nyssberörda
pensionsförmåner angiven till 2,250 kronor.
Yad beträffar månadslönare vid marinen, å vilka nyssnämnda avlöningsreglemente
icke är tillämpligt, äro de icke enligt gällande bestämmelser
berättigade till pensionsförbättring.
Uti det av 1921 års pensionskommitté den 12 januari 1922 avgivna
förslag, som låg till grund för ovan omförmälda proposition, anförde kommittén
bl. a., att då verkmästare och mästare vid militärdepå och varvsstat
ej vore i då gällande bestämmelser om pensionsförbättring (kungörelsen
den 29 augusti 1919, nr 569) upptagna såsom berättigade till sådan
förmån, vore de att hänföra till de personalgrupper, för vilka sådan förmån
ansetts böra göras beroende av prövning i varje särskilt fall; och
erinrade kommittén, att riksdagen i åtskilliga fall hade beviljat sådan personal
pensionsförbättring med belopp, som funnes bestämt för motsvarande
underofficer. Härutinnan hade kommittén icke ansett sig böra föreslå
någon ändring.
Uti särskilda till Kungl. Maj:t ställda skrifter hava verkmästarna å
månadslönars tat vid flottans varv i Karlskrona Karl Aldo Fransson Liljegren,
Anton Adolf Carlsson Windahl, Victor Olsson och Oscar Andersson
gjort framställning om pensionsförbättring.
Av handlingarna i ärendet inhämtas
beträffande Liljegren, att han, som är född den 23 april 1862, antagits
till daglönare den 9 januari 1893, befordrats till mästare från och med
den 1 november 1909 och till verkmästare från och med den 1 februari
1919;
beträffande Windahl, att han, som är född den 28 mars 1867, antagits
till daglönare den 21 januari 1888, befordrats till mästare från och
med den 1 juli 1919 och till verkmästare från och med den 31 januari
1920;
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
3
beträffande Olsson, att han, som är född den 10 september 1865, antagits
till daglönare den 10 oktober 1893, befordrats till mästare från
och med den 1 september 1908 och till verkmästare från och med den
28 juni 1916; samt
beträffande Andersson, att han, som är född den 18 juli 1866, antagits
till daglönare den 4 september 1883, befordrats till mästare från och
med den 31 januari 1906 och till verkmästare från och med den 1 juli
1916.
Vidare inhämtas, att sökandena äro delägare i flottans pensionskassa,
samt att envar av dem är berättigad att från och med månaden näst efter
erhållet avsked komma i åtnjutande av pension från pensionskassan och
fyllnadspension av statsmedel med ett sammanlagt belopp av 1,094 kronor
40 öre.
Marinförvaltningen har med skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 december
1925 överlämnat handlingarna i ärendet samt därvid anfört, att därest
ovanberörda kungörelse den 15 juni 1922 (nr 336) varit tillämplig å
ifrågavarande verkmästare, de vid avgången skulle varit var för sig berättigade
att — utöver dem tillkommande pension och fyllnadspension å
sammanlagt 1,094 kronor 40 öre — åtnjuta pensionsförbättring med
1,155 kronor 60 öre ävensom pensionsförhöjning med 294 kronor, tillhopa
2,544 kronor. Riksdagens samtycke syntes böra inhämtas därtill,
att omförmälda pensionsförbättring och pensionsförhöjning finge efter avskedet
utgå till en var av sökandena.
På grund härav har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen- medgiva, att envar av Liljegren, Windahl, Olsson och
Andersson finge från och med månaden näst efter den, varunder avsked
från innehavande befattning vid varvet erhölles, under återstående livstid
utöver tillkommande pension och fyllnadspension uppbära pensionsförbättring
till belopp av 1,155 kronor 60 öre för år ävensom pensionsförhöjning
enligt kungörelsen den 18 juni 1925 med föreskrift tillika, att pensionsförbättringen
skulle utgå från anslag, som vore eller kunde varda beviljat
till pensionsförbättring för viss personal vid marinen, och i samma ordning
som fyllnadspension.
I ärendet har statskontoret den 20 januari 1926 avgivit utlåtande och
därvid anfört, att statskontoret intet hade att erinra mot att pensionsförbättring
till belopp av 1,155 kronor 60 öre utverkades åt envar av
ifrågavarande verkmästare. Något särskilt medgivande av riksdagen på
sätt marinförvaltningen föreslagit, att pensionsförhöjning i enlighet med
föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) härå finge utgå,
syntes emellertid icke vara erforderligt. Nu ifrågavarande pensionsförbättring
skulle nämligen utgå från anslag, som vore eller kunde varda
beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen, och jämlikt
4
Kungl. May.ts proposition nr 91.
föreskrift i § 2 mom. 2 i nyssnämnda kungörelse vore det endast från
allmänna indragningsstaten eller särskilt verks medel utgående, vid senare
än 1925 års riksdag beviljade pensioner, å vilka pensionsförhöjning icke
finge åtnjutas. Enligt § 2 mom. 3 a) i berörda kungörelse utginge dock
endast pensionsförhöjning I å pensionsförbättring, varom nu vore fråga.
I likhet med myndigheterna anser jag, att pensionsförbättring bör beredas
omförmälda verkmästare med belopp för envar av dem av 1,155
kronor 60 öre för år. På sätt statskontoret framhållit, torde särskild
framställning till riksdagen angående pensionsförhöjning enligt kungörelsen
den 18 juni 1925 i detta fall icke vara erforderlig.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att envar av verkmästarna å månadslönarstat vid flottans varv i Karlskrona
Karl Aldo Eransson Liljegren, Anton Adolf Carlsson Windahl,
Yictor Olsson och Oscar Andersson må från och med månaden näst
efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre, att
utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för
viss personal vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik von. Horn.
Stockholm, K. L. Beckmana Boktv., 1926.