Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
1
Nr 90.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående anskaffande av fartyg för krigsmaktens
ställande på krigsfot (fartygsuttagningslaq); given
Stockholms slott den 5 februari 1926.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till lag angående anskaffande av fartyg för krigsmaktens
ställande på krigsfot (fartygsuttagningslag).
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 73 höft. (Nr 90.)
564 21 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
Förslag
till
Lag
angående
anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot
(fartygsuttagningslag).
Härigenom för ordnas som följer:
Skyldighet att ställa fartyg till förfogande.
1 §''
Sedan förordnande enligt § 74 regeringsformen meddelats om stallande
på krigsfot av krigsmakten eller del därav, äro, med de undantag varom
i 2 § här nedan stadgas, ägare av till krigsbruk tjänliga fartyg (båtar
och andra farkoster däri inbegripna) skyldiga att, när så erfordras, mot
ersättning ställa fartygen till krigsmaktens förfogande i den ordning, som
i denna lag sägs.
2 §•
Föreskrifterna i denna lag äga icke tillämpning i fråga om:
a) fartyg, som tillhör Konungen eller medlem av det kungliga huset;.
b) fartyg, som är inregistrerat i Sveriges frivilliga motorbåtskår;
c) räddningsbåt, tillhörande svenska livräddningssällskapet för räddning
av skeppsbrutna; samt
d) annat fartyg, vilket Konungen därifrån undantagit.
Uttagning av fartyg i fredstid.
3 §•
Det antal till krigsbruk tjänliga fartyg, som utöver dem, vilka förut
finnas till krigsmaktens förfogande, erfordras för krigsmaktens ställande på
krigsfot, bestämmes av Konungen och uttages, likaledes av Konungen,,
redan under fredstid från rikets olika fartygsinspektionsdistrikt.
Sådan uttagning verkställes vart femte år eller oftare, därest undantagsvisså
erfordras.
Sker övergången till krigsfot endast för del av krigsmakten, bestämmei
Konungen, i vilken omfattning och ordning de särskilda fartygsinspektionsdistrikten
skola bidraga till fyllande av krigsmaktens ifrågavarande behov.
d §•
Förslag till den i 3 § omförmälda uttagning av för krigsmaktens ställande
på krigsfot erforderliga fartyg upprättas av en fartygsuttagningshommission
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 00.
3
5 §•
Fartygsuttagningskommissionen skall bestå av sex ledamöter, vilka jämte
lika antal ställföreträdare för en tid av fyra kalenderår utses av Konungen,
nämligen:
en regementsofficer av marinen, tillika ordförande, efter förslag av chefen
för marinstaben,
en marindirektör eller mariningenjör, efter förslag av marinförvaltningen,
en officer av armén, efter förslag av chefen för generalstaben,
en tjänsteman i kommerskollegium, efter förslag av detta ämbetsverk, samt
två representanter för sjöfartsnäringen.
Av representanterna för sjöfartsnäringen skall den ene företräda dess
intressen i fråga om större ång-, motor- och segelfartyg samt den andre
dess intressen i fråga om mindre ång-, motor- och segelfartyg ävensom
i fråga om pråmfartyg.
6 §•
Fartygsuttagningskommissionen biträdes dels av en sekreterare, vilken
förordnas av Konungen, och dels, i den utsträckning Konungen bestämmer,
av fartygsinspektörerna.
7 §•
Fartygsuttagningskommissionen sammanträder, så ofta göromålen det
fordra, och minst en gång årligen å tid och ställe, som av ordföranden
bestämmas och övriga ledamöter meddelas. År ordföranden av laga förfall
hindrad att deltaga i sammanträde, utser kommissionen en av sina övriga
ledamöter att vid tillfället föra ordet. Kommissionen må ej handlägga
något ärende, där ej, förutom ordföranden eller för tillfället utsedd sådan,
minst två andra ledamöter äro tillstädes; skolande, då fråga är om uttagning
av fartyg för arméns räkning, den officer av armén, som tillhör kom-,
missionen, närvara. Vid lika antal röster för olika meningar inom kommissionen
gäller den mening, som av ordföranden omfattas.
Ordföranden är närmast ansvarig för att kommissionens åligganden behörigen
fullgöras.
8 §•
Fartygsuttagningskommissionen skall låta sig angeläget vara att vinna
noggrann kännedom om till uttagning ifrågakommande fartygs beskaffenhet
och lämplighet för krigsbruk, och äger kommissionen för detta ändamål
rätt att från vederbörande myndigheter erhålla de tillgängliga uppgifter,
som kunna erfordras.
9 §•
Ägare av fartyg är pliktig att angående detsamma lämna de uppgifter,
som fartygsuttagningskommissionen finner nödigt infordra.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
10 §.
Fartygsuttagningskommissionen åligger att föra en fartygsnilla, innehållande
uppgift å de fartyg, som uttagits, samt å deras ägare ävensom i övrigt
erforderliga upplysningar.
11 §•
Det åligger fartygsuttagningskommissionen att tillställa ägare av fartyg,
vilket uttagits för krigsbruk, uttagning sse Ad.
Krigsbesiktning å fartyg.
12 §.
Där så finnes nödigt, må besiktning (krigsbesiktning) verkställas å uttaget
eller till uttagning ifrågasatt fartyg.
Krigsbesiktning förrättas av fartygsuttagningskommissionens ordförande
jämte minst en annan av kommissionens ledamöter, och skall fartyget efter
överenskommelse hållas tillgängligt för besiktningsförrättningen.
Krigsbesiktning skall ordnas så, att icke rubbning i fartygets gång därav
föranledes eller någon förlust eljest därigenom tillskyndas fartygsägaren.
Ägares av uttaget fartyg skyldigheter m. m.
13 §.
Är uttaget fartyg försäkrat, skall dess ägare i och för anteckning i
fartygsrullan till fartygsuttagningskommissionen lämna meddelande härom
ävensom uppgift å försäkringsbeloppet.
14 §.
Ägare av uttaget fartyg åligger att till fartygsuttagningskommissionen insända
i två exemplar upprättad förteckning över alla för fartygets drift
och skötsel samt besättningens inkvartering ombord nödvändiga inventarier,
reservdelar däri inbegripna. Det ena exemplaret av förteckningen
återställes till fartygets ägare, det andra bilägges fartygsrullan.
15 §.
Där uttaget fartyg övergått till annan ägare, upphuggits eller gått förlorat
eller med avseende å skrov eller maskineri uppenbarligen icke är
i sådant skick, att det omedelbart kan användas till krigsbruk, åligger
det ägaren av fartyget att därom snarast möjligt göra anmälan till fartygsuttagningskommissionen
.
16 §.
Ägare av uttaget fartyg åligger att, sedan förordnande meddelats om
ställande på krigsfot av krigsmakten eller del därav, i och för fartygets
överlämnande till vederbörande myndighet inställa detsamma å ort och tid,
varom Konungen meddelar bestämmelser. Med fartyget skola avlämnas de i
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
t>
14 § nämnda inventarier ävensom, där så ske kan, proviant för åtta
dagar, beräknad efter den ordinarie besättningens storlek, samt bränsle
och smörjämnen för tre dygns gång.
17 §.
Beträffande för marinen avsett, till krigsbruk uttaget fartyg skall, i de
fall Konungen så förordnar, av en i enlighet med av Konungen meddelade
bestämmelser tillsatt undersökningsnämnd undersökas, huruvida fartyget
vederbörligen överlämnats och befinner sig i för krigsanvändning
tillfredsställande skick. Tillika skall besiktning jämte värdering av fartyget
av nämnden utföras.
Med avseende å annat fartyg, än ovan omförmälts, tillkomma angivna
åligganden den myndighet, till vilken fartyget skall överlämnas.
18 §.
Möter för fartygs inställande dunder, skall ägaren ofördröjligen göra
anmälan därom till såväl fartygsuttagningskommissionen som den myndighet,
till vilken fartyget skall överlämnas.
Finner fartygsuttagningskommissionen, att hindret innefattar laga förfall
för fartygets inställande, skall kommissionen uttaga annat fartyg i dess
ställe.
Uraktlåter ägare utan laga förfall att inställa uttaget fartyg, förfares
enligt § 4 mom. 3 i lagen angående skyldighet för kommuner och enskilda
att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.
År fartyg vid inställandet icke försett med de inventarier, som jämlikt
16 § skola med fartyget avlämnas, anskaffas det felande genom den mottagande
myndighetens försorg, och är fartygsägaren skyldig ersätta genom
anskaffningen föranledd kostnad.
Inskränkning i förfoganderätten över uttaget fartyg.
19 §.
Från den dag, Konungen förordnat, att rikets krigsmakt eller del därav
skall ställas på krigsfot, och intill dess Konungen annorlunda bestämmer,
må fartyg, som uttagits för krigsbruk, icke avyttras till utlänning, utan att
Konungen därtill givit tillstånd, och må under sagda tid å dylikt fartyg på
dess tjänlighet till krigsbruk menligt inverkande förändringar icke vidtagas,
utan att fartygsuttagningskommissionen lämnat medgivande därtill.
I övrigt sker genom denna lag icke någon inskränkning i ägares rätt
att fritt förfoga över uttaget fartyg.
Ersättning för uttaget fartygs inställande och begagnande.
20 §.
I fråga om ersättning för uttaget fartygs inställande och begagnande
gälla föreskrifterna i lagen angående skyldighet för kommuner och enskilda
att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
Påföljd av uraktlåtenhet att efterleva denna lag.
21 §.
Underlåtenhet att fullgöra i 15 § föreskriven anmälan straffas med
böter från 10 till och med 1,000 kronor.
Underlåter ägare av fartyg eljest att fullgöra vad enligt denna lag under
fredstid på honom ankommer, må, på framställning av fartygsuttagningskommissionen,
Kungl. Maj:ts befallningshavande förelägga honom att vid
vite fullgöra vad honom i sådant avseende åligger.
Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.
Särskilda bestämmelser.
22 §.
Genom denna lag sker icke någon inskränkning i skyldigheten att fullgöra
rekvisitioner för krigsmaktens behov.
23 §.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.
Kun/fl. Maj:ts proposition nr JO.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, TV igforss,
Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Hansson följande.
I den till 1925 års riksdag avlåtna propositionen, nr 50, angående försvarsväsendets
ordnande framhöll jag, att fartyg ur handelsflottan torde vid
mobilisering behöva i betydande omfattning tagas i anspråk för försvarets
behov, i främsta rummet för organiserande av minsvepningstjänsten längs
kusten och i skärgårdarna men även för ett flertal andra uppgifter,
förberedande åtgärder för att säkerställa tillgången på för försvaret användbara
och behövliga fartyg ur handelsflottan bleve redan i fredstid nödvändiga.
Åtgärderna borde i huvudsak gå ut på besiktning och utväljande av
lämpliga fartyg, deras fördelande för olika försvarsändamål m. m. Hå dessa
åtgärder icke kunde utföras med stöd av gällande rekvisitionslag, krävdes
särskilda lagfästade bestämmelser, avseende att bana väg för och under
stödja ett samarbete i fredstid mellan marinens myndigheter och handelsflottan.
Jag förklarade, att förslag till lag i sådant syfte i sinom tid borde
framläggas, varvid lagen angående anskaffande av hästar och fordon för
krigsmaktens ställande på krigsfot syntes kunna tagas till förebild.
Jag anhåller att nu få underställa ifrågavarande spörsmål Kungl. Maj:ts
prövning, varvid jag först torde få redogöra för den utredning, som tidigare
^härutinnan ägt rum.
Genom beslut den 16 februari 1917 uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för
marinstaben att i samråd med marinförvaltningen, kommerskollegium och
chefen för generalstaben verkställa utredning om och inkomma med förslag
till erforderliga åtgärder och bestämmelser angående anskaffande av materiel
från handelsflottan för marinens ställande på krigsfot.
I anledning härav överlämnade chefen för marinstaben med skrivelse till
Kungl. Maj:t den 5 december 1918 bland annat förslag till lag angående
anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot (fartygsuttagningslag)
ävensom från marinförvaltningen och kommerskollegium infordrade
Kung!. Maj:ts
beslut den
10 februari
1917.
Chefens
för
förslag.
8 Kung!,. Maj:ls proposition nr JO.
yttranden i ämnet, varjämte chefen för marinstaben meddelade, att chefen
för generalstaben förklarat sig icke hava något att i huvudsak erinra mot
nämnda förslag.
Uti berörda skrivelse anförde chefen för marinstaben i övrigt bland annat
följande allmänna synpunkter.
De författningar, som berörde och i viss män reglerade hithörande förhållanden,
vore i huvudsak dels lagen av den ‘24 maj 1895 angående skyldig
het för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens
behov (rekvisitionslagen) med däri den 2 juli 1915 och den 11 juli 1911»
gjorda ändringar och dels lagen den 2(5 april 1918 om förfogande over viss
egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden (förfoganderättslagen).
Vid utarbetandet av förslaget till fartygsuttagningslag hade hänsyn
tagits, förutom till ovannämnda författningar, jämväl till lagen den 2
juli 1915 angående anskaffande av hästar och fordon för krigsmaktens ställande
på krigsfot (hästutskrivningslagen). Enligt stadgandena i sagda rekvisitionslag
och förfoganderättslag kunde under för dessa lagars tillämplighet
angivna förutsättningar fartyg och båtar tagas i anspråk för det allmännas
räkning. Dessa förutsättningar vore emellertid beträffande rekvisitionslagen,
att krigsmakten eller någon del därav vore ställd på krigsfot och att ro
kvisitionsrätten inträtt, samt beträffande förfoganderättslagen, att riket befunne
sig i krig eller krigsfara eller att eljest utomordentliga av krig föranledda
förhållanden förelåge. Syftet med ifrågavarande förslag till fartygsuttagningslag
vore därför att supplera den förefintliga allmänna lagstiftningen
i ämnet i sådan riktning att, för tillgodoseende av försvars- och krigsberedskapen,
möjlighet bereddes att redan under tid, då förutsättningarna för
rekvisitions- och förfoganderättens utövande icke vore för handen, kunna, i
likhet med vad gällde beträffande anskaffande för krigsmakten av hästar
och fordon samt automobiler, på förhand träffa sådana anstalter, att vid
blivande mobilisering erforderliga för krigsbruk lämpliga fartyg och båtar
omedelbart kunde tagas i bruk och att å dessa sådana mindre förändringsarbeten
vidtagits, som vore nödvändiga för att göra fartygen användbara
för det krigsändamål, vartill de avsåges. Angelägenheten av att dylika
anstalter vore förberedda och att de erforderliga fartygen utan omgång kunde
ställas till krigsmaktens förfogande enligt en redan under fredstid uppgjord
plan hade tydligt framstått såsom en av de viktigare erfarenheterna från
världskriget och flottans neutralitetsvakt. Sålunda hade t. ex. de i stor
skala anordnade mineringarna icke blott i öppna sjön utan även vid såväl
fiendens kust som i närheten av de neutralas sjöfartsleder föranlett de krig
förande makterna att omedelbart vid krigsutbrottet för minsvepningsarbetens
utförande taga i bruk ett synnerligen stort antal mindre handelsfartyg, av
vilka ett betydligt antal redan dessförinnan varit iordningställda för sitt
krigsändamål. Behovet även för de neutrala av för minsvepning lämpliga
fartyg hade på många håll framstått. Jämväl för bevakningsändamål och för
transportväsendet samt såsom depåfartyg hade handelsfartygen haft stor användning
och viktiga uppgifter att fylla under kriget. Brist å tillgång av
för försvars- och krigsändamål apterade handelsfartyg kunde bliva synnerligen
kännbar, icke blott för själva krigföringen, utan kanske i lika hög grad
för den neutrala sjöfarten. Endast genom en redan under fredstid uppgjord
plan för huru landets handelsfartyg ändamålsenligast borde användas under
krigstid syntes handelsflottan kunna utnyttjas med ett för landet i dess hel
het gynnsamt resultat. Det vore sålunda ett allmänt intresse av stor betydelse
att på ett lämpligt sätt organisera uttagning av handelsfartyg för
krigsbruk.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
Enligt gällande mobiliseringsinstruktion ålåge det chefen för marinstaben
att efter samråd med chefen för generalstaben upprätta namnförteckning å
den fartygsmateriel,.som vid mobilisering skulle anskaffas från handelsflottan,
varefter marinförvaltningen beträffande för marinen avsedd materiel
skulle om möjligt redan i fredstid med vederbörande rederi eller ägare upprätta
kontrakt om förhyrning för kronans räkning av berörda materiel. Beträffande
dessa bestämmelser och deras tillämpning hade marinförvaltningen
i skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet den 16 september 1911
bland annat anfört, att enligt vunnen erfarenhet någon avsevärd materiel
från handelsflottan icke syntes kunna erhållas genom förhyrning. Ehuru
underhandlingar med rederier och fartygsägare vid upprepade tillfällen ägt
rum, hade, med hänsyn till de av vederbörande fordrade höga ersättningsbelopp,
för det dåvarande icke något kontrakt om förhyrning av ifrågavarande
materiel kunnat av marinförvaltningen upprättas. Det syntes därför ämbetsverket
vara tvivel underkastat, huruvida genom det i mobiliseringsinstruktionen
angivna sätt för anskaffande, utrustande och bestyckande av hjälpfartyg i
krigstid verkligen kunde i någon nämnvärd grad vinnas den därmed åsyftade
ökningen av marinens försvarskrafter i krig. Härför syntes dessutom
vara erforderligt, att, såsom vid eu del utländska mariner vore fallet, å de
handelsfartyg, som för dylikt ändamål skulle förhyras eller rekvireras, vissa
anordningar redan från början vore vidtagna med hänsyn till de uppgifter,
fartygen vid mobilisering skulle fylla. I fråga om det marinförvaltningen
tillkommande åliggandet att upprätta ovannämnda plan för bestyckning och
utrustning av materiel från handelsflottan vore de andra uppgifter, som
ålåge marinförvaltningen såsom marinens tekniska och ekonomiska överstyrelse,
av så krävande art och så betydande omfattning, att, med hänsyn
till ämbetsverkets organisation och den personal, som därför kunde disponeras,
det ej syntes möjligt för ämbetsverket att på ett tillfredsställande
sätt och inom önskvärd tid slutföra sitt i ifrågavarande mobiliseringsinstruktion
föreskrivna åliggande.
Med åberopande av förberörda uttalande hade marinförvaltningen i skrivelse
till chefen för marinstaben den 24 september 1916 anyo uttalat sina
betänkligheter beträffande ämbetsverkets åliggande att i fredstid upprätta
kontrakt om förhyrning av materiel från handelsflottan samt framhållit, att
ämbetsverkets förstnämnda uttalande i denna fråga ytterligare bestyrkts av
förhållandena under den tid, marinen varit mobiliserad.
Otvivelaktigt både ock erfarenheten givit vid handen, att såväl vid mobiliseringens
början som under dess fortgång stora svårigheter yppats vid
anskaffningen av erforderlig materiel från handelsflottan. Svårigheten att
vid mobiliseringens början anskaffa för marinen erforderligt antal för krigsbruk
tjänliga båtar från handelsflottan kunde blivit ödesdiger nog. Bristen
a sådana fartyg under flottans mobilisering för neutralitetsskydd hade i
flera fall nödvändiggjort användning av stridsfartyg för upprätthållande av
sådan tjänst vid neutralitetsbevakningen, som annars lämpligen kunnat utföras
medels hjälpfartyg. Stridsfartygen, särskilt den jämförelsevis ömtåliga
torpedfartygsmaterielen, hade härigenom avsevärt förslitits och dess stridsvärde
sålunda nedgått, varjämte expeditionskostnaderna blivit väsentligt
högre, än vad fallet skulle varit, därest lämplig materiel från handelsflottan
i vissa fall kunnat disponeras. Orsaken till angivna svårigheter och olägenheter
syntes företrädesvis vara beroende därpå, att det icke funnes genom
lag eller förordning bestämt angående anskaffning av den för marinen erforderliga
materielen från handelsflottan på annat sätt än genom rekvisitionslagen.
Saknaden av dylika genom lag och förordning givna stadganden,
gällande samtliga som berördes av frågan, gjorde, att marinens myndigheter
10
Kungl. Maj:ts proposition nr DO.
icke under fredstid kunde planlägga och förbereda anskaffningen med nödig
effektivitet. Följden härav bleve, såsom erfarenheten också givit vid handen,
att, då rekvisitionsrätten skulle användas, oreda och stora svårigheter uppstode
vid klargöringen av materielen.
Om det sålunda finge anses ådagalagt, att lagbestämmelser vore erforderliga
för att på lämpligt siitt tillgodose marinens behov av handelsfartyg vid
mobilisering, hade liknande krav jämväl framkommit i fråga om tillgodoseendet
av materiel för arméns sjötransporter. Sålunda hade chefen för
generalstaben i skrivelse till chefen för marinstaben den 24 juli 1916 dels
påpekat, att omfattande transporter av mobiliserade förband på inre vattenfarleder
vore planlagda, och dels framhållit behovet av armerade fartyg a
de inre vattenvägarna för ordningens upprätthållande vid nämnda militärtransporter
ävensom i vissa fall för spaning och bevakning i samband med
operationerna i land.
Den sedan sistsagda skrivelses avlåtande fortsatta planläggningen av
transporter för arméns räkning vid krigstillfälle hade, enligt vad av generalstaben
meddelats, under arbetet med förevarande utredning givit till resultat,
att för järnvägarnas sparande och transporternas påskyndande landets inre
vattenvägar måste i största möjliga utsträckning begagnas för arméns räkning.
För detta ändamål krävdes i första hand för koncentreringstransporternas
planlagda utförande ett betydande antal passagerar- och lastångare,
bogserbåtar och pråmar. Vidare måste för etapp tjänstens tillgodoseende
regelbunden sjötrafik anordnas å härför lämpligt belägna vattenfarleder.
Slutligen måste för förbindelsen mellan krigsort och hemort i och för
lättande av trafiken å järnvägarna, så långt ske kunde, sjötransportmöjligheter
anvisas. Angivna behov av sjötransporter krävde, att vid mobilisering
sjötransportmateriel i betydande utsträckning även ställdes till arméns förfogande.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden hade i det uppgjorda förslaget
till lag angående anskaffande av materiel för handelsflottan upptagits bestämmelser,
gällande ej blott för marinens, utan även för arméns ställande
på krigsfot. Nödvändigheten av att arbetet med handelsfartygens lämpliga
fördelning, uttagning och eventuella klargöring redan under fredstid organiserades
framstode härigenom än tydligare.
Först genom ett dylikt organiserat arbete kunde såväl handelssjöfartens
som krigsmaktens intressen på ett för landet i dess helhet ändamålsenligt
sätt tillgodoses och de uttagna fartygen lämpligen fördelas mellan marinen
och armén.
I de fall, då de för krigsbruk behövliga fartygen icke vore registerpliktiga,
måste uppgifter angående dylika fartygs lämplighet för krigsbruk inhämtas
och samtliga uttagna fartyg rullföras, varjämte vissa fartyg borde besiktigas
och å en del av dem vidtagas sådana smärre förändringsarbeten, som vore
nödvändiga för att göra dem användbara för det krigsändamål, vartill de
avsåges. Det framstode därför såsom ett angeläget behov att inrätta en
särskild för ändamålet avsedd ständig organisation samt att åt densamma bereda
nödiga förutsättningar för uppgiftens fullföljande. Yad anginge
formerna för nämnda organisation syntes dessa, med hänsyn till det
åsyftade ändamålet och handelsfartygens förekomst samt det relativa fåtalet
för krigsbruk erforderliga fartyg, kunna inskränkas till ett för hela landet
gemensamt organ, lämpligen benämnt fartygsuttagningskommissionen, så
sammansatt att alla parters intressen bleve tillbörligt tillgodosedda.
Eu nödviindig förutsättning för att kommissionen skulle kunna fylla sill
uppgift vore emellertid, att den bereddes möjlighet att förskaffa sig för
uppdragets fullgörande erforderlig noggrann kännedom om landets fartygs
-
n
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
materiel, särskilt i de hänseenden, som för det åsyftade ändamålet kunde
vara av betydelse. För detta ändamål förutsattes, att kommissionen skulle
erhålla biträde av fartygsinspektionen, vilken härutinnan finge en
viktig uppgift att fylla. Därjämte förutsattes, att i den mån fartygsregistret
icke vore för ändamålet tillfyllest, fartygsägarna skulle hava skyldighet
att lämna för kommissionens arbeten erforderliga uppgifter.
Vidkommande formerna för själva uttagningen kunde dessa täukas ordnade,
antingen så att fartygsuttagningskommissionen helt bestämde, vilka fartyg
som skulle uttagas, eller ock så att kommissionen avgåve förslag å för uttagning
lämpliga fartyg, vilket förslag sedermera av Kungl. Maj:t fastställdes.
Med hänsyn till de intressen såväl för den enskilde fartygsägaren som för
det allmänna, som härvid borde bevakas och finna ett''fullt opartiskt bedömande,
syntes det önskvärt, att uttagningen skedde med största möjliga
auktoritet, och att den sålunda ytterst lades i Kungl. Maj:ts hand. Genom
ett sådant förfaringssätt erhölles även garantier för att uttagningen erliölle
en allsidig prövning, varjämte förutsättningar gåves för att redan vid nyssnämnda
prövning kunna erhålla beslut i fråga om utförandet av å vissa
fartyg erforderliga förändringsarbeten. En på föreslaget sätt anordnad uttagning
läte sig även lämpligen anpassa till det tillämpade förfaringssättet
vid mobiliseringsplanernas uppgörande.
Beträffande statens förfoganderätt under fredstid över de för uttagning lämpliga
fartygen syntes denna böra inskränkas till att endast omfatta, att fartyg611
i vissa fall skulle kunna underkastas krigsbesiktning och att fartygsägaren
i särskilda fall skulle kunna åläggas skyldighet att
11 fartygen verkställa mindre förändringsarbeten. Ingen av dessa
åtgärder syntes emellertid vara av den art, att ägaren därigenom komme att
behöva tillskyndas någon nämnvärd förlust i den avkastning eller nytta, han
i övrigt hade av fartyget.
Besiktning avsåges förekomma endast i de fall, då kommissionen icke
på annat sätt kunde erhålla fullständiga uppgifter över fartyg eller dessas
beskaffenhet, eller för att kontrollera, att föreskrivna förändringsarbeten blivit
utförda. Genom det biträde, som kommissionen avsåges erhålla genom far
tygsinspektörerna, syntes dock erforderliga uppgifter och kontroll i förevarande
hänseenden i allmänhet kunna erhållas.
De ändringsarbeten, som kunde ifrågakomma att påyrkas, inskränkte
sig till att omfatta endast smärre sådana, vilka på intet sätt kunde inverka
på fartygets ordinarie användning. Härigenom finge ägarens intressen anses
vara tillgodosedda. Otvivelaktigt vore det förmånligast, om ordnandet av
dessa förändringsarbeten kunde ske genom på frivillighetens väg träffad överenskommelse.
Av den erfarenhet, som vunnits från mobiliseringen i fråga
om anskaffande och iordningställande av handelsfartyg för användning vid
neutralitetsskyddet, hade det emellertid framgått, att dylika överenskommelser
vore synnerligen svåra för att icke säga omöjliga att få till stånd.
Det syntes sålunda nödvändigt, att staten försäkrade sig om att de uttagna
fartygen gjordes lämpliga för den krigsanvändning, för vilken de avsåges.
Någon annan inskränkning i ägarens rätt att fritt förfoga över uttaget
fartyg än den, som ovan omförmälts, samt att han icke, efter det Konungen
förordnat att krigsmakten eller någon del därav skulle ställas på krigsfot,
till dess Konungen annorlunda förordnade, finge försälja fartyget till utlänning,
syntes icke erforderlig.
De ersättningsfrågor, som kunde uppkomma genom ifrågavarande förliandsuttagning
och förfogandet över uttagna fartyg, syntes förnämligast komma
att hänföra sig dels till på grund av besiktning eller förändringarbeten å
fartygen föranledd minskning i avkastning eller värde för ägaren, och dels
J)epartements
chefen.
Allmänna
riktlinjer.
12 Kungl. Maj ds proposition nr 00.
till deu förlust, som drabbade ägaren genom fartygens tagande i bruk för
krigsändamål samt därav uppkommen skada eller dylikt De av besiktningen
eller förändringsarbetena eventuellt uppkommande ersättningskraven, vilka i
allmänhet måste komma att röra sig om jämförelsevis små belopp, syntes
lämpligast kunna bestämmas genom överenskommelse mellan fartygsuttagningskommissionen
och fartygsägaren. Medel härför borde finnas i stat upptagna,
på det att Kungl. Maj:t efter framställning av fartygsuttagningskommissionen
kunde anvisa erforderliga belopp. Yad beträffade ersättningen för fartygens
tagande i bruk för krigsändamål, borde denna värderas och utgå efter samma
grunder som för rekvirerat fartyg.
Då fartygsägare i allmänhet icke hade något direkt intresse av att fullgöra
de skyldigheter, som redan under fredstid skulle åligga honom, syntes det
vara nödvändigt, att medel funnes att påverka en tredskande ägare att fullgöra
nämnda skyldigheter, på det att det icke huvudsakligen bleve beroende på
hans goda vilja, om bestämmelserna efterlevdes. I annat fall syntes det
kunna befaras, att dessa bleve ineffektiva. Såsom lämplig straffpåföljd syntes
i huvudsak den, som vunnit tillämpning i förfoganderättslagen, böra stadgasjämväl
i förevarande hänseende.
Till de allmänna synpunkter, chefen för marinstaben sålunda lagt till
grund vid utarbetandet av sitt förslag till fartygsuttagningslag, kan jag i det
stora hela ansluta mig. Då emellertid den ledande principen synes mig^
böra vara att icke ålägga den enskilde andra skyldigheter, än som måste
anses oundgängligen erforderliga för vinnandet av det med ifrågavarande
lagstiftning avsedda syftet, finner jag mig, såsom i det följande närmare
skall angivas, böra förorda en icke oväsentlig begränsning i räckvidden av
det utav bemälde chef föreslagna statliga ingripandet i förevarande hänseende.
I fråga om omfattningen av den fartygsmateriel, som må kunna bliva föremal
för uttagning, inrättandet av en för ändamålet avsedd ständig organisation och
formen för denna, anlitandet av fartygsinspektionens biträde samt ersättning till
fartygsägare i anledning av fartygs tagande i anspråk för krigsändamål anser jag
mig böra följa chefens för marinstaben förslag. Beträffande åter sättet för
anordnandet av krig sbesiktning å fartyg innebär chefens för marinstaben förslag,
att fartyget skall, där det befinnes, efter tillsägelse hållas tillgängligt
för verkställandet av besiktningen, vilken skall så ordnas, att minsta möjliga
rubbning i fartygets trafikförhållanden därigenom föranledes, varjämte förutsattes,
att fartygsägaren skall åtnjuta ersättning för honom bevisligen åsamkad
förlust i anledning av besiktningen. Gent emot marinstabscliefens förslag i
förevarande del har jag funnit anledning till den erinran, att, då det synes
mig, att sådan besiktning, som här åsyftas, bör kunna äviigabringas genom
frivillig överenskommelse med fartygsägaren, densamma även bör, utan att
ändamålet eftersättes, kunna så ordnas, att fartygsägaren därigenom icke
åsamkas någon förlust.
Yad vidare angår formerna för själva uttagningen, har bemälde chef —
i likhet med chefen för generalstaben, kommerskollegium och vederbörande
föredragande i marinförvaltningen — förordat, att uttagningen i allmänhet
skulle, på grundval av förslag från fartygsuttagningskommissionen, verkställas
av Kungl. Maj:t. Marinförvaltningens majoritet har däremot ifrågasatt
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
att helt förlägga uttagningen till fartygsuttagningskommissionen. Då chefen
för marinstaben uti sin i det föregående återgivna framställning synes mig
hava förebragt starka skäl för sin ståndpunkt härutinnan, finner jag mig böra
biträda denna.
Med avseende därefter å fartygsägares skyldigheter anser jag i likhet
med chefen för marinstaben nödvändigt att ålägga varje ägare av fartyg,
som kan ifrågakomma till uttagning, skyldighet att tillhandagå fartygskom
missionen med de uppgifter, denna finner för sin verksamhet erforderliga,
ävensom ägare av uttaget fartyg bland annat skyldighet att upprätta
och tillställa kommissionen förteckning över till fartyget hörande inventarier
m. m., att, där fartyget gått förlorat, bytt ägare m. in., göra anmälan härom
till kommissionen samt att, då förutsättningarna för fartygets tagande i anspråk
för krigsbruk inträtt, inställa detsamma å ort och tid, som vederbörligen
bestämts.
Däremot synes mig det intrång, som det av chefen för marinstaben
ifrågasatta åläggandet för ägare av uttaget fartyg att redan under fredstid
därå vidtaga vissa mindre förändringar skulle innebära, böra undvikas.
Kommerskollegium har i sitt i ämnet avgivna yttrande ställt
sig betänksamt i fråga om lämpligheten av ett dylikt ingripande. Redan
det att ett fartyg vore på förhand utsett eller uttaget för eventuellt krigsbruk
syntes kollegiet kunna antagas i och för sig komma att verka åtminstone
i viss mån såsom ett fartyget påvilande servitut och därigenom öva
inflytande på fartygets värde, säljbarhet och egenskap att kunna användas
såsom kreditunderlag m. m. Helst förklarade sig kollegiet se, om kravet å
en så vidsträckt befogenhet för kronan kunde uppgivas och det allmännas
intresse i förevarande hänseende kunde tillräckligt verksamt tillgodoses genom
överenskommelser å frivillighetens väg. Skulle emellertid sakens vikt anses
med nödvändighet bjuda, att det allmänna tillädes den ifrågasatta maktbefogenheten,
syntes det kollegium önskvärt, om garantier kunde beredas
för densammas utövande inom ramen av därför angivna gränser. Jag delar
de betänkligheter, kommerskollegium sålunda anfört mot eu bestämmelse av
omförmälda innebörd. Visserligen innehöll förfoganderättslagen föreskrift
om skyldighet för innehavare av vara att låta den undergå viss beredning.
Men dels var ju denna lag av provisorisk natur och betingad av utomordentliga
av krig föranledda förhållanden, och dels gällde sagda skyldighet vara,
som skulle avstås (ej som här endast upplåtas till nyttjande), samt var för
övrigt knuten till den förutsättningen, att ifrågavarande beredning enligt
gängse förfarande med varan och ortens sed skulle hava verkställts av innehavaren,
om varan ej tagits i anspråk för kronans räkning. Här åter äro ju
förutsättningarna helt andra. På grund härav och då i flertalet av de fall,
där smärre förändringsarbeten erfordras å uttaget fartyg, möjlighet torde
kunna förväntas erbjuda sig att ordna saken genom överenskommelse med
fartygets ägare, anser jag mig icke kunna i nu berörda hänseende förorda
någon sådan bestämmelse, som chefen för marinstaben föreslagit. Denna
har därför uteslutits vid den överarbetning, jag låtit bemälde chefs förslag
undergå inom försvarsdepartementet.
Special
motivering.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr DO.
Jag torde nu få övergå till en redogörelse för det sålunda (överarbetade
förslagets särskilda bestämmelser.
Skyldighet att ställa fartyg till förfogande.
1 §•
Denna § innehåller det grundläggande stadgandet i ämnet. Enligt detta
stadgande äro ägare av till krigsbruk tjänliga fartyg (båtar och andra farkoster
däri inbegripna) skyldiga att, sedan förordnande enligt § 74 regeringsformen
meddelats om ställande på krigsfot av krigsmakten eller del däravr
när så erfordras, mot ersättning ställa fartygen till krigsmaktens förfogande.
Stadgandet ansluter sig sålunda till motsvarande bestämmelse i hustutskrivningslagen
utom däri, att, medan hästar och automobiler skola avstås, fartyg
avses att endast upplåtas till nyttjande, samt att i förevarande stadgande
uttryckligen utsäges vad som även enligt hästutskrivningslagen torde gälla,
nämligen att här berörd skyldighet inträder jämväl i det fall, att blott eu
del av krigsmakten ställts på krigsfot. Stadgandet har vidare, i överensstämmelse
med däremot korresponderande bestämmelse i rekvisitionslagen,
erhållit sådan omfattning, att fartyg av vad slag som helst må tagas i anspråk
för ändamålet, varigenom ej blott marinens utan även arméns behov
i förevarande avseende kunna tillgodoses.
2 §•
I denna § stadgas vissa undantag från lagens tillämpning. Sålunda har
av lätt insedda skäl undantag därifrån ansetts böra göras för fartyg, tillhörande
Konungen eller medlem av det kungliga huset, liksom för räddningsbåt,
tillhörande svenska livräddningssällskapet för räddning av skeppsbrutna.
Vidare hava de fartyg, som inregistrerats i Sveriges frivilliga motorbåtskår,
undantagits, då desamma ju redan äro disponerade för krigsändamål. Slutligen
har det synts lämpligt att förbehålla Konungen rätt att förordna om
särskilt fartygs undantagande från lagens tillämpning.
Uttagning av fartyg i fredstid.
3 §■
I det föregående har angivits nödvändigheten av att redan i fredstid uttaga
de fartyg, som erfordras för krigsmaktens ställande på krigsfot. Uti
förevarande § stadgas nu, att Konungen skall bestämma antalet för ändamålet
erforderliga fartyg och vart femte år eller oftare, därest undantagsvis
så erfordras, från rikets olika fartygsinspektionsdistrikt verkställa uttagning
av desamma.
^ §•
I denna § stadgas, att eu fartygsuttagningskommission skall upprätta förslag
till fartygsuttagningen. Med avseende härå hänvisas till vad i det föregående
anförts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
15
5 §■
Denna § innehåller bestämmelse rörande fartygsuttagningskommissionens
sammansättning m. m. Enligt chefens för marinstaben, av kommerskollegium
och chefen för generalstaben biträdda förslag skulle kommissionen bestå av
fem ledamöter, nämligen eu regementsofficer av marinen såsom ordförande,
en officer av armén, eu marindirektör eller mariningenjör, en representant
för sjöfartsnäringen samt överinspektören hos kommerskollegium. Marinförvaltningen
åter hade i sitt till chefen för marinstaben avgivna yttrande
föreslagit antalet ledamöter till sex och därvid avsett, att den sjätte ledamoten
skulle utgöras av chefen för ämbetsverkets nautiska avdelning, vilken
tillika skulle vara kommissionens ordförande. Enligt chefens för marinstaben
åsikt vore det emellertid, frånsett det olämpliga uti att sammankoppla eu
viss ämbetsbefattning med ordförandebefattningen i kommissionen, mindre
lämpligt, att en avdelningschef i marinförvaltningen, vars uppgifter vore av
teknisk-ekonomisk art, ledde arbetet med fartygsuttagningen jämte därtill
hörande göromål, vilka företrädesvis tillhörde det militärt-administrativa
verksamhetsområdet och lämpligast borde utföras i samband med mobiliseringsplanernas
upprättande. Jag delar chefens för marinstaben uppfattning
härutinnan. Med hänsyn till det ingrepp i sjöfartsnäringen, tillämpningen
av den föreslagna lagen kommer att innebära, anser jag det emellertid
angeläget att bereda sagda näring ett, i förhållande till vad chefen
för marinstaben föreslagit, ökat inflytande på handläggningen av hithörande
frågor. Fördenskull och då det dessutom synes mig mindre lämpligt att
anknyta ledamotskap i fartygsuttagningskommissionen till viss bestämd befattning
inom kommerskollegium, finner jag mig böra föreslå, att antalet
ledamöter i kommissionen bestämmes till sex, samt att dessa skola utgöras
av en regementsofficer av marinen såsom ordförande, en officer av armén,
en marindirektör eller mariningenjör, en tjänsteman i kommerskollegium
samt två representanter för sjöfartsnäringen, av vilka sistnämnda en skall
företräda denna närings intressen i fråga om större och en i fråga om
mindre fartyg.
I likhet med vad som gäller i fråga om riksvärderingsnämndens av Konungen
utsedda ledamöter, torde jämväl fartygsuttagningskommissionens ledamöter
böra utses för en tid av fyra år.
6 §•
För insamlande och revidering av uppgifter angående fartygsmaterielen
torde komma att krävas ett ständigt pågående arbete. Med hänsyn härtill
och till den korrespondens, som kan väntas bliva behövlig emellan fartygsuttagningskommissionen
och vederbörande fartygsägare, torde det vara nödvändigt,
att kommissionen erhåller biträde av en sekreterare. Enligt förevarande
§ skall sådan förordnas av Konungen, som dessutom har att bestämma,
i vilken utsträckning fartygsinspektörerna skola lämna kommissionen
i det föregående angivet biträde.
IG
Kungl. Maj:t$ proposition nr 90.
7 §•
För att arméns intressen i fråga om uttagning av fartyg för dess räkning
skola kunna vederbörligen tillvaratagas har i denna § bland annat lämnats
föreskrift om att vid handläggning av sådant ärende den kommissionen tillhörande
officeren av armén skall närvara. I övrigt har motsvarande stadgande
i hästutskrivningslagen tagits till förebild vid avfattandet av denna §,
dock att bestämmelse ansetts böra meddelas därom, att vid lika antal röster
för olika meningar inom kommissionen ordförandens mening skall gälla.
. 8 §''
I analogi med vad som stadgas i hästutskrivningslagen, innehåller denna §
föreskrift därom, att fartygsuttagningskommissionen skall förskaffa sig noggrann
kännedom om till uttagning ifrågakommande fartygs beskaffenhet och
lämplighet för krigsbruk. Härutöver stadgas vidare rätt för kommissionen
att från vederbörande myndigheter erhålla de tillgängliga uppgifter, varav
kommissionen finner sig hava behov.
9 §•
Då ej alla de uppgifter, som fartygsuttagningskommissionen kan behöva
angående fartygen, kunna beräknas erhållas hos myndigheterna, har det ansetts
nödigt att i denna § stadga skyldighet för fartygsägarna själva att tillhandagå
kommissionen med dylika uppgifter.
10 §.
Liksom enligt hästutskrivningslagen häst-, anspannsfordons- och automobilrullor
skola upprättas, åligger det enligt denna § fartygsuttagningskommissionen
att föra en fartygsrulla, innehållande erforderliga uppgifter om uttagna
fartyg och deras avsedda användning m. m.
11 §•
I denna § stadgas skyldighet för fartygsuttagningskommissionen att, då
fartyg uttagits, till bevis härom tillställa ägaren en uttagningssedel. Enligt
chefens för marinstaben förslag skulle fartygsägaren samtidigt härmed lämnas
för fartygets behöriga inställande till krigstjänst erforderliga uppgifter.
Bestämmelsen härom synes emellertid hava sin rätta plats i de särskilda
tillämpningsföreskrifter, vilka Konungen, enligt vad i det följande sägs, förutsattes
skola utfärda.
Krigsbesiktning å fartyg.
12 §•
Då det givetvis är av vikt, att endast för krigsändamål lämpliga fartyg
uttagas, och då fartygs användbarhet i sådant avseende icke alltid torde
kunna bedömas uteslutande på grundval av de uppgifter, fartygsuttagningskommissionen
kan förskaffa sig från fartygets ägare och vederbörande myndigheter,
lärer en undersökning av fartygen i vissa fall bliva nödvändig.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90. 17
Aven med avseende å uttaget fartyg torde en liknande undersökning kunna
visa sig behövlig, exempelvis om fråga uppkommer om annan användning
av fartyget vid mobilisering än ursprungligen avsetts. Härav betingade bestämmelser
hava upptagits i förevarande §.
Angående sättet för anordnande av krigsbesiktning å fartyg har jag redan
i det föregående uttalat mig.
Ägares av uttaget fartyg skyldigheter in. in.
13 §.
Då uttaget fartyg är försäkrat, torde försäkringsbeloppet vid eventuellt
förekommande värdering av fartyget i brist på säkrare värderingsgrund kunna
tjäna till ledning. I förevarande § har fördenskull föreskrift meddelats om
skyldighet för sådant fartygs ägare att lämna uppgift å försäkringsbelopp
till fartygsuttagningskommissionen, som har att anteckna detsamma i fartygsrullan.
14 §''
För att fartygen skola bliva fullt användbara för det krigsändamål, varför
de avses, torde sådana inventarier, som erfordras för fartygets drift och
skötsel samt den ordinarie besättningens inkvartering ombord, böra medfölja
fartyget, då det inställes vid mobilisering. För att kunna bedöma, vilken
ytterligare utrustning, som behöver anskaffas genom kronans försorg, synes
det nödvändigt, att inventarieförteckning efter uttagningen tillstädes fartygsuttagningskommissionen.
Förevarande § innehåller föreskrift härom. I chefens
för marinstaben förslag förutsattes, att berörda förteckning skulle av fartygsuttagningskommissionen
granskas och prövas. Med hänsyn till den av mig
föreslagna begränsningen av räckvidden av det statliga ingripandet på förevarande
område anser jag mig emellertid ej böra ifrågasätta något stadgande
i angivna riktning.
15 §.
I denna § stadgas skyldighet för ägare av uttaget fartyg att, då fartyget bytt
ägare, gått förlorat eller undergått sådana förändringar, vilka äro av beskaffenhet
att lägga hinder i vägen för fartygets avsedda användning för krigsändamål,
göra anmälan därom till fartygsuttagningskommissionen. Syftet med dylik
anmälan är givetvis att sätta kommissionen i tillfälle att vidtaga av det
anmälda förhållandet i varje särskilt fall föranledd åtgärd. Enligt chefens
för marinstaben förslag skulle, i händelse sådan åtgärd ginge ut på uttagning
av annat fartyg, denna uttagning verkställas, icke såsom eljest av Konungen,
utan av fartygsuttagningskommissionen. Jag har emellertid ej ansett tillräckliga
skäl föreligga för dylikt undantag från den allmänna regeln rörande sättet för
uttagningen.
10 §•
Denna § innehåller bestämmelse om ägares av uttaget fartyg skyldigheter
vid mobilisering. Frågan om var och när fartyget vid sådant tillfälle skall
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 73 halt. (Nr 90.) 56i u 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
inställas torde böra regleras i de tillämpningsföreskrifter, Konungen förutsattes
skola utfärda. Rörande skyldigheten att hava fartyget försett med
vissa inventarier hänvisas till vad under 14 ^ anförts. Förutom inventarier
böra ock proviant samt bränsle och smörjämnen i viss omfattning avlämnas
med fartyget, varför stadgande härom jämväl upptagits i förevarande §.
17 §.
Kontrollen över att de uttagna fartygen behörigen inställas och att de.
befinna sig i sådant skick, att de äro användbara för avsett ändamål, torde
i vissa fall böra uppdragas åt en särskild undersökningsnämnd. Sådan nämnd
bör därjämte hava till uppgift att verkställa erforderlig värdering av fartyg,
som skall disponeras av kronan. Nämndens sammansättning torde böra
bestämmas av Konungen och göras beroende av de lokala förhållandena samt
det antal fartyg, som å de särskilda orterna skall inställas. Chefen för marinstaben
har förutsatt, att undersökningsnämnd i allmänhet bör utgöras av
en officer, en mariningenjör samt vederbörande fartygsinspektör och två
ombud för fartygsägarna. Där endast för armén avsedda fartyg skola mottagas,
torde enligt sakens natur särskild undersökningsnämnd ej erfordras,
utan enklare former kunna tillämpas. Detta torde för övrigt i åtskilliga fall
gälla jämväl i fråga om mottagande av till krigsbruk vid marinen uttagna
fartyg. Lämpligast torde därför vara, att Konungen erhåller viss befogenhet
att bestämma, när det ena eller andra förfaringssättet skall komma till användning.
18 §.
I denna § föreskrives till en början, att, om vid mobilisering hinder möter
för uttaget fartygs inställande, ägaren skall göra anmälan därom såväl
till fartygsuttagningskommissionen som till den militära myndighet, till
vilken fartyget skall överlämnas. Att denna myndighet skall underrättas om
hindret sammanhänger givetvis med mobiliseringsarbetet. För fartygsuttagningskommissionen
gäller det att få kännedom om hindret för att kunna
vidtaga i anledning därav erforderlig åtgärd. Sålunda måste, om hindret
kan anses utgöra laga förfall, annat fartyg uttagas i stället. Da skyndsamhet
härvidlag torde vara av nöden, har uttagningen i detta fall synts böra
anförtros åt kommissionen. Anses icke laga förfall föreligga för underlåtenhet
att inställa uttaget fartyg, synes lämpligt att tillämpa samma förfaringssätt,
som rekvisitionslagen för motsvarande fall anvisar. Slutligen innehåller
förevarande § föreskrift för det fall, att uttaget fartyg visserligen inställes
men därvid ej är försett med vederbörliga inventarier. Då en snabb komplettering
av det felande i allmänhet torde vara erforderlig och rekvisitionsrätten
icke alltid förefinnes eller lämpligen kan användas, synes det mest
ändamålsenligt att låta vederbörande myndighet verkställa kompletteringen
på fartygsägarens bekostnad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
19
Inskränkning i förfoganderätten över uttaget fartyg.
19 §.
Då det givetvis är av synnerlig vikt, att sådana bestämmelser finnas, som
hindra ägare till uttaget fartyg att efter anbefalld mobilisering genom fartygets
avyttring till utlandet frigöra sig från åliggandet att ställa detsamma
till förfogande, innehåller förevarande § bestämmelse därom, att sådan avyttring
ej må ske utan Konungens tillstånd. Erinras må, att i hästutskrivningslagen
stadgas, att häst eller fordon, som uttagits för krigsbruk, efter
anbefalld mobilisering och innan föreskriven mönstring ägt rum, överhuvud
icke må avyttras utan Konungens tillstånd. Mot den sålunda stadgade större
inskränkningen i förfoganderätten till häst eller fordon svarar emellertid
kronans inlösningsskyldighet. Förutom förbud mot uttaget fartygs avyttrande
till utlänning synes det jämväl nödvändigt att införa ett stadgande, enligt
vilket efter anbefalld mobilisering icke må, utan tillstånd av fartygsuttagningskommissionen,
å uttaget fartyg utföras sådana förändringsarbeten, som inverka
menligt å fartygets tjänlighet till krigsbruk. I analogi med vad som
skett i hästutskrivningslagen har slutligen ansetts lämpligt att uttryckligen
angiva, att i övrigt genom förevarande lag icke göres någon inskränkning i
ägares rätt att fritt förfoga över uttaget fartyg.
Ersättning tör uttaget fartygs inställande och begagnande.
20 §.
I fråga om bestämmandet och gäldandet av ersättning för uttaget fartygs
inställande och begagnande efter anbefalld mobilisering hava rekvisitionslagens
stadganden ansetts böra vinna tillämpning.
Påföljd av uraktlåtenhet att efterleva denna lag.
21 §.
9, 12, 13, 14 och 15 §§ ålägga fartygsägare vissa skyldigheter under fredstid.
Då det givetvis för vinnande av det med lagen avsedda syftet är av
vikt, att berörda skyldigheter icke eftersättas, har det ansetts nödvändigt att
belägga underlåtenhet att fullgöra i 15 § föreskriven anmälan med bötespåföljd
samt i övrigt lämna Kungl. Maj:ts befallningshavande befogenhet att
förelägga försumlig fartygsägare vite.
Särskilda bestämmelser.
22 §.
Då fartyg även utgöra föremål för rekvisitioner enligt rekvisitionslagen,
har det synts lämpligt att för undvikande av allt missförstånd uttryckligen
angiva, att förevarande lag icke verkar ändring i fartygsägares skyldigheter
enligt förstnämnda lag.
20
Kungl. Majds proposition nr 90.
23 §.
Såsom i det föregående antytts, erfordras i åtskilliga avseenden närmare
tillämpningsföreskrifter, vilka torde böra utfärdas av Konungen.
Lagen synes lämpligen böra träda i kraft den 1 januari 1927.
I detta sammanhang må nämnas, att chefen för marinstaben i sitt förslag
till fartygsuttagningslag upptagit en bestämmelse om rätt för fartygskommissionens
ledamöter och biträden till resekostnads- och traktamentsersättning
under resor ävensom om särskilt arvode till kommissionens sekreterare.
Ehuru givetvis dylika förmåner böra utgå, synas dock bestämmelserna härom
icke vara av beskaffenhet att böra inflyta i lagen, utan torde desamma böra
meddelas av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för berörda förmåner — vilka enligt
verkställd approximativ beräkning torde komma att uppgå till omkring 6,000
kronor för år — synas böra bestridas av anslaget till flottans krigsberedskap
och övningar.
Efter härmed avslutad föredragning av ifrågavarande lagförslag hemställer
departementschefen, att förslaget måtte föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
W. G. O. Montgomery.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.