Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

11

Nr 89.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag för
undervisning i slöjd åt vid vissa sjukvårdsanstalter intagna
barn i skolåldern; given Stockholms slott den 12
februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Wigforss,
Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning medgav 1919 års riksdag
(riksdagens skrivelse nr 8 A punkten 210) bland annat, att sjukvårdsanstalt,
till vars verksamhet anslag av statsmedel utginge, kunde efter särskild prövning
av Kungl. Maj:t tillerkännas rätt att erhålla bidrag till avlönande av
lärare, som vore anställd för meddelande av undervisning åt vid anstalten
intagna barn i skolåldern, att enligt de närmare.föreskrifter, Kungl. Maj:t
kunde finna gott föreskriva, utgå huvudsakligen efter samma grunder och

Statsbidrag
för undervisning
i slöjd
åt vid vissa
sjukvårds
anstalter intagna
barn i
skolåldern.

12

Ktmgl. May.ts proposition Nr ti,9.

i samma ordning, som vore eller kunde bliva stadgade angående statsbidrag
till avlönande av lärare vid egentliga folkskolor och småskolor, varjämte
riksdagen till avlönande av ifrågavarande lärare på extra stat för år 1920
anvisade ett förslagsanslag å 20,000 kronor. Allt sedan dess har av riksdagen
medel beviljats för ändamålet. Det för budgetåret 1925—1920 anvisade
beloppet utgör 23,000 kronor och samma belopp har av Kungl. Maj:t
äskats för budgetåret 1926—-1927.

Genom särskilda beslut, den 31 december 1920 beträffande de med vanföranstalterna
i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg förenade skol- och
uppfostringshemmen för vanföra barn, den 28 januari 1921 beträffande
kustsanatoriet i Apelviken, den 18 november 1921 beträffande kronprinsessan
Victorias kustsanatorium i Barkåkra och den 7 april 1922 beträffande
Eugeniahemmets skola har Kungl. Maj:t sedermera medgivit, att statsbidrag
finge, så länge riksdagen beviljade härför erforderliga medel, utgå till avlönande
av de lärare vid ifrågavarande sjuk vårdsanstalter, som vore anställda
för meddelande av undervisning åt därstädes intagna barn i skolåldern;
och skulle statsbidraget utgå huvudsakligen efter samma grunder och i
samma ordning, som vore eller kunde bliva stadgade angående statsbidrag
till avlönande av lärare vid egentliga folkskolor och småskolor. Tillika meddelade
Kungl. Maj:t därvid vissa närmare föreskrifter och villkor för statsbidragets
utgående.

Hos Kungl. Maj:t har nu direktionen för kustsanatoriet Apelviken hemställt,
att till avlönande av lärare i slöjd åt vid vanföranstalter och kustsanatorier
intagna barn i skolåldern statsbidrag måtte få utgå från anslaget
till anordnande av slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola.

Till stöd härför har direktionen anfört följande:

Kustsanatoriet Apelviken åtnjuter sedan ett par år statsbidrag till avlönande
av lärare åt vid sanatoriet intagna barn i skolåldern, men hitintills
har sådant bidrag till avlönande av lärare i slöjd icke utgått. Ett tydligt
behov av undervisning i slöjd föreligger emellertid ej blott ifråga om intagna
barn i skolåldern utan även för patienter, som äro över skolåldern,
för vilka slöjdundervisning skulle medföra den stora fördelen att bereda
dem nödig sysselsättning, varvid särskilt är att beakta, att det stora flertalet
patienter i allmänhet vårdas å sanatoriet eu längre tid.

Den 1 december 1924 var fördelningen av sanatoriets patienter efter ålder
följande: 9—14 år: 142 och över 14 år: 160.

Av dessa patienter torde endast få, c:a 5 procent, varit så sjuka, att de
icke kunnat deltaga uti någon undervisning i slöjd. Den ifrågasatta slöjdundervisningen
kan nog i allmänhet endast kortare tid ske uti särskilda klasser,
men direktionen hade tänkt sig saken ordnad så att anställda lärarinnor
finge dagligen leda och övervaka patienternas arbete i slöjd, så att
dessa höllos sysselsatta under de timmar, som icke äro upptagna av sjukdomsbehandling
i olika former. För nöjaktig sådan undervisning, handledning
och övervakning av patienterna torde krävas två fullt kvalificerade
slöjdlärarinnor.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 89. 13

Nu torde kunna invändas, att den behövliga slöjdundervisningen kunde
bekostas av sanatoriet ensam, och om nu än detta skulle låta sig göra trots
det nedsatta driftkostnadsbidraget från staten, som medfört ökade eller åtminstone
oförändrade bidrag från landstinget och patienterna själva, så
torde det möta svårigheter erhålla fullt kompetenta lärare, då dessa vid eu
fullt privat anställning icke kunde erhålla den rätt till tjänstårsberäkning
och pension, som medföljer anställning vid kommunala skolor. Med fullt
fog torde kunna göras gällande att ifrågavarande slöjdundervisning bör
komma i åtnjutande av statsbidrag i likhet med den övriga skolundervisningen
för patienterna å sanatoriet.

0 ver denna framställning hava yttranden avgivits av de folkskolinspektörer,
inom vilkas inspektionsområden sjuk vårdsanstalter av ifrågavarande
slag finnas inrättade, ävensom den 15 december 1925 av skolöverstyrelsen.
Skolöverstyrelsen har därvid anfört:

Då direktionen i sin underdåniga framställning hemställer, att till avlönande
av lärare i slöjd åt vid vanföranstalter och kustsanatorier intagna
barn i skolåldern statsbidrag måtte få utgå ur anslaget för slöjdundervisning
vid folkskola, mindre folkskola och särskild slöjdskola, förutsätter direktionen,
att särskilt statsbidrag till undervisning i slöjd vid ifrågavarande
sjukvårdsanstalters skolor för närvarande icke kan utgå. Det är också överstyrelsens
uppfattning, att det statsbidrag, som enligt ovan nämnda nådiga
brev utgår till avlönande av lärare vid sjukvårdsanstalternas skolor, icke kan
tillkomma särskilt anställda slöjdlärare, liksom att bidrag för ändamålet
icke heller kan utgå ur förslagsanslaget till undervisning i slöjd jämlikt
nådiga kungörelsen den 30 juni 1920 (n:r 572), enär slöjdundervisning, som
i denna kungörelse åsyftas, skall vara anordnad av skoldistrikt.

Av folkskolinspektörernas yttranden i ärendet framgår, att behov av särskild
slöjdundervisning förefinnes såväl vid kustsanatoriernas som vanföranstalternas
skolor, om än i mindre grad vid sistnämnda anstalter, enär
slöjden vid dessa till stor del lägges inom ramen av den vanliga skolundervisningen.
Dock förekommer redan nu särskild slöjdundervisning utanför
denna ram vid skolhemmet vid Hälsingborgs vanföranstalt.

1 och för sig synes det i hög grad önskvärt, att slöjdundervisning för
såväl gossar som flickor bör efter måttet av elevernas krafter förekomma i
så stor utsträckning som möjligt vid dessa skol- och uppfostringshem, där
uppfostran och den grundläggande undervisningen böra hava en övervägande
praktisk läggning. Helt säkert skulle slöjdundervisningen kunna
bättre komma till sin rätt såsom ett praktiskt uppfostringsmedel för de ej
fåtaliga ungdomsskaror, som befolka kustsanatorierna och vanföranstalterna,
om särskilt statsbidrag finge utgå för denna undervisning, enär det då
bleve möjligt att vid dessa anstalter anförtro slöjdundervisningen åt därtill
särskilt utbildade, fullt kompetenta lärare.

Enligt överstyrelsens uppfattning borde bidrag till denna undervisning
kunna utgå ur det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till anordnande av
slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola. Den härmed
förenade kostnadsökningen komme att bliva relativt obetydlig. I vad mån
en anslagsökning kunde komma att påkallas för detta ändamål torde få
framgå av erfarenheten under det första budgetåret, sedan en eventuell författningsändring
trätt i kraft.

14

Departe mentschefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

För ändamålets vinnande skulle knappast någon annan författningsändring
vara erforderlig än att till nådiga kungörelsen den 30 juni 1920 (n:r
572) angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre
folkskola eller särskild slöjdskola fogades ett tillägg av innehåll, att vad i
samma kungörelse är stadgat skall i tillämpliga delar gälla även slöjdundervisning,
som anordnas i samband med statsunderstödd skolverksamhet vid
vissa sjukvårdsanstalter.

Statskontoret har den 30 december 1925 avgivit utlåtande i ämnet, därvid
statskontoret, som ansåge att statsbidrag till slöjdundervisningen vid
vanföranstalter och kustsanatorier icke borde ifrågakomma för lärjungar,
vilka överskridit 18 års ålder, i övrigt icke funnit anledning till erinran
mot vad skolöverstyrelsen i ärendet föreslagit.

Den här föreliggande framställningen om rätt för vanföranstalter och
kustsanatorier att, i likhet med vad som gäller i fråga om av skoldistrikt
anordnad slöjdundervisning, åtnjuta statsbidrag för undervisning i slöjd, som
vid dessa sjukvårdsinrättningar anordnas för där intagna barn i skolåldern,
synes mig väl befogad. Den skolverksamhet, som bedrives vid dessa
inrättningar, är avsedd att för barnen utgöra en ersättning för folkskolans
undervisning, av vilken de eljest under långa tider skulle vara i
avsaknad. Då statsmakterna genom 1919 års beslut principiellt bestämt
sig för att lämna berörda undervisningsverksamhet sitt ekonomiska stöd,
synes mig ingen anledning förefinnas att från detta stöd undantaga slöjdundervisningen,
som just för ifrågavarande barn kan bliva till stor nytta i
framtiden och dessutom bereder dem eu välbehövlig omväxling i sjukhusvistelsen.

Det liar i ärendet ifrågasatts att 1919 års beslut skulle kunna tolkas så,
att däri inbegripes medgivande för ifrågavarande sjukvårdsinrättningar att
erhålla statsbidrag jämväl för undervisning i slöjd. Att en dylik tolkning
icke kan vara riktig synes mig emellertid tydligt framgå av Kungl. Maj:ts
proposition nr 144 till 1919 års riksdag, som påtagligen icke avser annat
än statsbidrag för avlönande av lärare i de obligatoriska läsämnena. Det
torde därför vara nödvändigt att utverka riksdagens medgivande till att
sjukvårdsanstalt, som av Kungl. Maj:t tillerkänts rätt att erhålla statsbidrag
till avlönande av lärare, som är anställd för meddelande av undervisning åt
vid anstalten intagna barn i skolåldern, må åtnjuta statsbidrag jämväl för
undervisning i slöjd, som anordnas för dessa barn i samband med nämnda
statsunderstödda skolverksamhet. Statsbidraget torde höra utgå efter i huvudsak
samma grunder, som gälla i fråga om slöjd vid folkskola. I övrigt
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter
i ämnet.

Statsbidrag till sjukvårdsanstalt för nu ifrågavarande ändamål synes mig,
på sätt skolöverstyrelsen föreslagit och statskontoret tillstyrkt, böra utgå av
det ordinarie förslagsanslaget till anordnande av slöjd vid folkskola, mindre

15

Kungi. Maj:ts proposition Nr 89.

folkskola eller särskild slöjdskola. Vid framläggandet av 1919 års förslag
framfördes visserligen åtskilliga betänkligheter mot att till ett anslag sammanföra
utgifterna för det allmänna folkskoleväsendet och för skolverksamheten
vid sjukvårdsanstalterna, detta närmast på grund av denna verksamhets
tillfälliga karaktär. I fråga om slöjdundervisningen synas mig
samma betänkligheter icke kunna anföras, då det om all sådan undervisning,
vare sig den förekommer vid vanlig folkskola eller vid sjukvårdsanstalt,
gäller, att den i det särskilda fallet är en anordning, vars tillvaro är
beroende av vederbörande lokala skolmyndighets fria prövning och således
icke har samma obligatoriska karaktär som undervisningen i läsämnen.

En genom skolöverstyrelsens försorg verkställd beräkning, som jag låtit
införskaffa, ger vid handen, att de utgifter, slöjdundervisningen vid omförmälda
sjuk vårdsanstalter under nuvarande förhållanden skulle medföra för
statsverket, uppgå till högst omkring 2,300 kronor. Med hänsyn till denna
summas relativa obetydlighet synes med anledning av det nu ifrågasatta
medgivandet icke behöva ske någon höjning av förenämnda ordinarie förslagsanslag,
vilket för budgetåret 1926—1927 av Kungl. Maj:t i annat sammanhang
föreslagits skola ökas till 2,880,000 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att av det å riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda
ordinarie förslagsanslaget till anordnande av slöjd i
folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola må, enligt
de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva, utgå bidrag jämväl till undervisning i
slöjd, som av sjukvårdsanstalt, vilken av Kungl. Maj:t tillerkänts
statsbidrag till avlönande av lärare för vid anstalten
intagna barn i skolåldern, för sådana barn anordnas i samband
med nämnda statsunderstödda skolverksamhet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majestät Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.