Kungl. Maj:ts proposition nr 80.
13
TsTr 80.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för förre korpralen E. A. Olsson från skyldighet
att gälda visst skadeståndsbelopp; given Stockholms
slott den 5 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Ma,j:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandi,er, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Genom särskilda krigsrättens å kustflottan lagakraftvunna utslag den 30
juni 1923 dömdes dåvarande 2:a klass sjömannen vid andra ekonomikompaniet
nr 255 E. A. Olsson för oförsiktigt förfarande med eld och därav
vållad skada att hållas i fängelse en månad (villkorlig straffdom), varjämte
han förpliktades att ersätta kronan den genom elden orsakade skadan med
1,630 kronor 32 öre. Enligt den i målet verkställda utredningen hade ifrågavarande
eldsolycka den 10 juni 1923 uppkommit därigenom, att Olsson,
vilken vid tillfället i fråga i egenskap av förrådsman å kanonbåten Kota skulle
från båtens förrådsrum utlämna bensin, därvid såsom lyse använt ett bart
285 26
Departements
chefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 80.
brinnande ljus, vilket käft till följd att, när det i förrådsrummet förvarade
bensinkärlet öppnades, de utströmmande bensinångorna antändes.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 10 september 1925,
anförde Olsson — vilken dåmera vunnit befordran till korpral — att till
gäldande av det honom sålunda ådömda ersättningsbeloppet varje månad
25 kronor innehållits å hans avlöning, varigenom dittills inbetalats ett belopp
av 604 kronor 76 öre, så att det återstående beloppet utgjorde 1,025 kronor
56 öre. Då Olssons anställningstid utlöpte den 31 oktober 1925, komme
samtliga hans i postsparbanken innestående avlöningsmedel, vid tiden för avgången
utgörande 717 kronor, att tagas i anspråk till gäldande av kronans
ifrågavarande fordran med påföljd, att Olsson bleve alldeles blottställd.
I anledning härav anhöll Olsson att av nåd bliva befriad från erläggandet
av det vid hans avgång ur tjänsten återstående beloppet, på det han därigenom
måtte bliva i tillfälle att utbekomma de för honom vid avgången
behövliga postsparbanksmedlen.
Stationsbefälhavaren vid flottans station i StocJcholm anförde i avgivet yttrande,
att det icke kunde anses med billighet förenligt att frånhända Olsson
samtliga vid avgången innestående postsparbanksmedel. På grund härav
tillstyrkte stationsbefälhavaren, att det vid Olssons avgång resterande ersättningsbeloppet
måtte efterskänkas honom.
I infordrat utlåtande hemställde jämväl marinförvaltningen, att Olsson
måtte, med hänsyn till föreliggande bevekande omständigheter, befrias från
erläggande av vid avgångsdagen den 31 oktober 1925 resterande ersättningsbelopp.
Genom brev den 16 oktober 1925 förklarade Kungl. Maj:t hinder på grund
av kronans ifrågavarande fordran icke möta för Olsson att vid avgång ur
tjänsten utfå sina innestående sparbanksmedel.
Statskontoret, som härefter anbefallts att yttra sig över Olssons ansökning,
har i utlåtande den 23 januari 1926 anfört, att, då det torde bereda Olsson
mycket stor svårighet att, sedan han avgått ur kronans tjänst, gälda återstoden
av ersättningsbeloppet i fråga, statskontoret finge, med åberopande
av 1925 års riksdags beslut angående befrielse i liknande avseende för flaggmaskinisten
K. L. Sjöberg och underofficeren J. E. Fredin från skyldighet
att gälda vissa skadeståndsbelopp, hemställa, att Kungl. Maj:t måtte genom
proposition utverka riksdagens medgivande därtill, att Olsson befriades från
erläggande av återstående beloppet av den honom ådömda ersättningen och
att detta belopp ur marinens räkenskaper avfördes.
Enligt vad jag inhämtat, har Olsson beviljats avsked från och med den
1 november 1925. Av kronans ursprungliga fordran hos honom, 1,630 kronor
15
Rungl. Maj:ts proposition nr 80.
32 öre, hade vid denna tidpunkt genom avdrag å Olssons lön avbetalats
604 kronor 76 öre, vadan kronans återstående fordran utgör 1,025 kronor
56 öre.
Då jag i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner starka
billighetsskäl tala för att Olsson befrias från att erlägga återstående del av
det honom ådömda ersättningsbeloppet, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förre korpralen E. A. Olsson må befrias från honom jämlikt särskilda
krigsrättens å kustflottan utslag den 30 juni 1923 åliggande skyldighet att
utgiva ersättning till statsverket med 1,025 kronor 56 öre; samt
att ifrågavarande belopp må ur marinens räkenskaper avskrivas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
TF. G. O. Montgomery.