Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Nr 8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
; ändrad lydelse av 5 § i lagen den 26 maj 1909 om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt; given Stockholms slott
den 18 december 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 26
maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

1 sand

7 käft. (Nr 8—9.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr. 8.

För sl a g

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om

Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 5 § i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts
regeringsrätt skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

5 §■

Förordnande att inom vederbörande departement bereda och inför regeringsrätten
föredraga ärende meddelar Konungen.

Om---— hörande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1926.

Kung!,. Maj:ts proposition nr 8.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 november 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anför:

»Under de senare åren har balansen av oavgjorda mål, tillhörande regeringsrättens
prövning, starkt ökats till följd av en tämligen jämnt fortgående stegring
av inkommande mål. Ännu till och med år 1916 undergick balansen icke någon
större förändring, i det att den blott stigit från 701 mål år 1910-till 819 mål
år 1916. Därefter har balansen ständigt ökats, och denna ökning har; varit särskilt
anmärkningsvärd under de tre sista åren; balansen utgjorde sålunda 1,839
mål vid utgången av år 1921, 2,233 mål år 1922, 2,946 mål år 1923 och 3,579
mål år 1924.

Balansen torde komma att från och med innevarande år undergå en väsentlig
förbättring, främst genom bortfallandet av vissa avlönings- och anmärkningsmål
m. m., vilka icke längre få fullföljas till regeringsrätten. En
verkställd beräkning har givit vid handen, att under de närmaste åren kunna
beräknas inkomma i runt tal mellan 1,900 och 2,000 mål samt med nuvarande
arbetsformer avgöras omkring 1,900 mål. Enligt denna beräkning skulle emellertid
balansen icke komma att nedgå, utan i bästa fall blott komma,att icke
ytterligare ökas.

Även om man beaktar, att av de balanserade målen en avsevärd de! utställts
till förklaring eller gjorts till föremål för utredning genom underordnade myndigheter,
är det tydligt, att balansen numera nått en sådan storlek, att för dess
nedbringande särskilda åtgärder måste komma under övervägande.

I anledning härav har jag hos regeringsrättens ledamöter gjort förfrågan
angående de åtgärder, vilka kunna böra vidtagas i syfte att nå ett snabbare
avgörande i regeringsrätten. Jag har därvid utgått från att det nu icke bör
ifrågakomma att öka antalet ledamöter i regeringsrätten.

Regeringsrättens äldste ledamot har meddelat mig, att regeringsrätten efter
överläggning funnit sig böra anvisa vissa åtgärder, vilka skulle leda till att
ett större antal mål under året kunde föredragas. Vad angår åtgärder för

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

minskande av tillströmningen av mål hava regeringsrättens ledamöter ej ansett,
att för närvarande föreligga tillräckliga skäl för införande av fullföljdsavgift
eller vidtagande av annan likartad åtgärd för begränsning av fullföljdsrätten.
Enligt deras uppfattning böra allenast sådana mål, i vilka avgörandet i sista instans
lämpligen kan uppdragas åt annan myndighet, avskäras från fullföljd
till regeringsrätten. I enlighet härmed har ifrågasatts, att besvär i mål om
fastighetstaxering ej längre skulle få dragas under regeringsrättens prövning.
Vidare har ifrågasatts, att regeringsrättens yttrande framdeles ej skulle inhämtas
över ansökningar i fideikommissärenden.

Vad angår avlyftande från regeringsrätten av mål rörande fastighetstaxering,
torde, därest åtgärder i detta syfte anses kunna vidtagas redan nu utan
samband med den på dagordningen stående frågan om en reformering av taxeringsväsendet
i dess helhet, denna fråga närmast ankomma på prövning av
chefen för finansdepartementet. Till ordningen för prövning av ansökningar
i fideikommissärenden anhåller jag att senare under denna dag få återkomma.

Även om regeringsrätten i den utsträckning, som av dess ledamöter ifrågasatts,
skulle komma att befrias från handläggningen av vissa mål och ärenden,
lärer verkan därav icke bliva så betydlig, att på denna grund något nämnvärt
nedbringande av balansen kan påräknas. Endast en ökning av antalet årligen
avgjorda mål torde kunna väntas medföra en mera avsevärd minskning i denna
balans.

I syfte att antalet avgjorda mål skulle kunna ökas, hava regeringsrättens
ledamöter ifrågasatt en viss utsträckning av den nuvarande sessionstiden, varigenom
till denna skulle läggas en tid, motsvarande omkring 15 föredragningsdagar
om året. Denna utökning av sessionstiden skulle emellertid förutsätta,
att en sådan beredning av ärendena säkerställdes, att regeringsrådens kontrollläsning
av handlingar kunde inskränkas och mindre tid behövde tagas i
anspråk för överläggningar angående besluten och justering av dem. För detta
ändamål skulle i första hand krävas, att föredragandena i större utsträckning
än hittills upprättade föredragningspromemorior. I samband härmed hava förordats
vissa ändrade anordningar i fråga om föredragandenas anställande och
deras arbete, avseende dels att föredragandena skulle förordnas allenast på
viss tid och dels att föredragningen i regeringsrätten icke bleve en sysselsättning
vid sidan av övriga ämbetsgöromål utan helst helt fyllde vederbörandes
tid. Ökningen i sessionstiden och de ändrade anordningarna med avseende å
föredragningen hava inom regeringsrätten antagits kunna medföra, att antalet
avgjorda mål skulle kunna höjas med omkring 400 mål årligen.

Om man vill undvika en ökning av regeringsrådens antal, är det av största
betydelse, att en utsträckning av föredragningen inom regeringsrätten kommer
till stånd. Möjliga åtgärder för att skapa nödiga förutsättningar för en dylik
utökad föredragning synas fördenskull böra vidtagas. Utan att i detta
sammanhang närmare ingå på frågan om användning i större omfattning av
föredragningspromemorior i regeringsrätten, vill jag framhålla, att en vidgad
tillämpning av promemoriesystemet sannolikt skulle i väsentlig mån bidraga
till att ökad tid kunde användas för föredragningen. För vinnande av största

Kungl. Mai:ts proposition nr 8.

5

möjliga resultat av föredragningen är emellertid även av vikt, att föredragandenas
arbete organiseras på lämpligt sätt. Erån regeringsrådens sida
har, såsom nämnts, erinrats om önskvärdheten av att föredragandena i regeringsrätten
kunna helt ägna sig åt denna uppgift.

I samband med regeringsrättens tillkomst infördes i § 25 regeringsformen
stadgande av innehåll, att ärendena skola till föredragning och avgörande i
regeringsrätten beredas i det departement, vartill de enligt fastställd fördelning
höra. I lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Majrts regeringsrätt
upptogs under 5 § den bestämmelse, att föredragande i regeringsrätten skall,
efter Kungl. Majrts bestämmande, vara ämbets- eller tjänsteman i det statsdepartement,
vartill det ärende, som skall föredragas, enligt stadgad fördelning
hörer. Ordningen för föredragningen i regeringsrätten reglerades närmare genom
stadgan den 5 juni 1909 (nr 49) angående behandlingen inom statsdepartementen
av ärenden, som tillhöra Kungl. Majrts regeringsrätt. Enligt 1 § i
denna stadga skola de besvärsmål och andra ärenden, som böra i regeringsrätten
förekomma, beredas och föredragas av kansliråden i det statsdepartement,
vartill desamma enligt stadgad fördelning höra, dock att Kungl. Maj:t,
där så finnes erforderligt, förordnar kanslisekreterare eller annan tjänsteman
inom departementet att vara föredragande inför regeringsrätten.

Under den tid, som förflutit från det regeringsrätten trädde i verksamhet,
har den ordning alltmer befästs, att föredragningen så långt det varit möjligt
inom varje departement specialiserats på särskilda tjänstemän. I departementsorganisationen
har detta förhållande kommit till synes på det sätt, att i
vissa departement inrättats särskilda byråer för regeringsrättsföredragningen.
Denna anordning innebär visserligen, att ärendenas beredning sker inom vederbörande
departement, men de särskilda föredragandena hava i allmänhet en
ställning, som nära motsvarar den, som skulle blivit följden av att en särskild,
från fackdepartementen jämförelsevis fristående organisation inrättats för föredragningen
i regeringsrätten.

Då det nu gäller att söka befordra en snabbare behandling av målen i regeringsrätten,
torde den hittills vunna erfarenheten hänvisa till ett fortgående
på den väg, som redan blivit beträdd med avseende å föredragningens koncentrerande
till vissa uteslutande för denna uppgift avsedda tjänstemän. Då
emellertid icke inom samtliga departement finnes full sysselsättning för en
regeringsrättsföredragande, förutsätter ett konsekvent genomförande av en dylik
anordning, att en person kan förordnas att vara föredragande för mer än
ett departement. För att arbetet må kunna på lämpligt sätt ordnas och fördelas,
måste dessa föredragande upphöra att sortera under olika departement
och i stället sammanföras under visst departement.

I syfte att den nu i korthet antydda omläggningen av föredragningen i regeringsrätten
må kunna genomföras, har jag, efter överläggning med övriga departementschefer,
för avsikt att framlägga förslag om sammanförande av samtliga
regeringsrättsföredragande inom justitiedepartementet. På frågan, huru

6

Kungl. Maj :ts proposition nr 8.

organisationen bör närmare utföras, skall jag i detta sammanhang icke ingå.
Jag inskränker mig nu till att upptaga spörsmålet, huruvida nämnda anordning
kan genomföras utan ändring i gällande bestämmelser angående föredragningen
i regeringsrätten.

Föreskriften i § 25 regeringsformen, att de i regeringsrätten förekommande
ärendena skola till föredragning och avgörande beredas i det departement, vartill
de enligt gällande fördelning höra, synes ej lägga hinder för en anordning
sådan som den nyss antydda. Ärendena böra nämligen fortfarande tillhöra
vederbörande fackdepartement, i det att de skulle inkomma till och registreras
hos detta departement, likasom kommunikationsåtgärder och expedieringen av
regeringsrättens beslut skulle skötas därifrån. Föredragandena skulle ock
därutinnan intaga ställningen av tjänstemän inom vederbörande departement,
att på dem skulle ankomma ej mindre ombestyrande av nyssnämnda kommunikationsåtgärdex
och expediering än även att i statsrådsberedningen föredraga sådana
ärenden om dispenser in. in., i vilka regeringsrätten avgivit yttrande. Den
huvudsakliga förändringen i dessa tjänstemäns ställning skulle därför bliva
den, att förordnande för dem såsom föredragande i regeringsrätten komme att
utfärdas på allenast viss tid. .Vidare komme sådant förordnande, vilket nu,
antingen det gives i samband med utnämning till kansliråd eller utfärdas särskilt,
meddelas på föredragning av chefen för vederbörande fackdepartement,
att hädanefter ankomma på föredragning av chefen för justitiedepartementet,
dit regeringsrätten hörer. Som dennes förslag tydligen kommer att föregås
av gemensam beredning med chefen eller cheferna för vederbörande fackdepartement,
blir den sakliga förändringen i detta avseende icke stor.

Den tilltänkta anordningen torde emellertid icke kunna förenas med det förut
berörda stadgandet i lagen om regeringsrätten, att föredragande skall vara
ämbets- eller tjänsteman i det departement, vartill ärendet hör. En ändring
i 5 § regeringsrättslagen är fördenskull påkallad. Härutinnan torde vara tillräckligt,
att i nämnda lagrum föreskrives, att förordnande att inom vederbörande
departement bereda och inför regeringsrätten föredraga ärende meddelas
av Konungen.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 26
mai 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.»

Föredraganden uppläser omförmälda förslag, av den lydelse bilaga1 till detta
protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

1 Penna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bar här
uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 12 december
1925.

N ärvarande:

justitierådet Svedelius,
regeringsrådet Palmgren,
justitierådet Christiansson,
justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 21 november
1925, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag
till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren Harald Waller.

Justitierådet Svedelius, regeringsrådet Palmgren och justitierådet Christiansson
lämnade förslaget utan anmärkning.

Justitierådet Alexanderson yttrade:

Mot den föreslagna nya lydelsen av 5 § lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt
synes i och för sig intet vara att erinra. Departementschefen har emellertid
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet angivit lagändringens syfte vara
att undanröja ett formellt hinder för en påtänkt ny organisation av arbetet
med regeringsrättsmålens beredande och tillika lämnat en redogörelse för denna
nya organisations huvudgrunder. Jag föranledes därav att i detta sammanhang
giva uttryck åt mina betänkligheter, huruvida föreskriften i § 25
regeringsformen, att ärendena skola till föredragning och avgörande i regeringsrätten
beredas inom det departement, vartill de enligt § 6 regeringsformen höra,
kan anses uppfylld genom en ordning, enligt vilken detta beredningsarbete —-oberonde av vilket departement de handlagda ärendena tillhöra •— anförtros åt
personer, som förordnats till sysslans bestridande på föredragning av chefen
för justitiedepartementet och åtnjuta sin avlöning å nämnda departements stat.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 december 1925.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler lagrådets den
12 i denna månad avgivna utlåtande över det den 21 november 1925 till lagrådet
remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 26
maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kung]. Maj:ts regeringsrätt; därvid föredraganden
efter redogörelse för utlåtandet hemställer, att förslaget, som av lagrådets
flesta ledamöter lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom proposition föreläggas nästkommande års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Arvid Torold.