Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
1
Nr 60.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående ändring i villkoren
för lån från norrländska nyodlingsfonden; given Stockholms
slott den 29 januari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 januari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Linders anför:
Med bifall till av Kungl. Maj:t i ämnet framlagd proposition, nr 54, har
1925 års riksdag medgivit, att från allmänna nyodlingsfonden må beviljas —
förutom nyodlingslån i enlighet med tidigare bestämmelser — jämväl betesförbättringslån,
avsedda för befordrande av en rationell beteskultur å icke
odlad jord. Riksdagen har därvid förklarat, att från och med budgetåret
1925—1926 tillsvidare lån må ur sagda fond beviljas i mån av tillgång
och intill ett belopp av 500,000 kronor för budgetår, därav för utlämnande
av nyodlingslån 200,000 kronor och betesförbättringslån 300,000 kronor.
I kungörelse den 21 augusti 1925 (nr 396) angående ändrade villkor för lån
från allmänna nyodlingsfonden har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 55 höft. (Nr 66.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
rörande beviljandet av dylika betesförbättringslån för befordrande av en
rationell beteskultur å icke odlad jord inom andra delar av riket än Norrland
och Dalarna. Dessa bestämmelser äro i huvudsak av följande innebörd.
Lån kan under vissa villkor tilldelas hushållningssällskap, som förklarat
sig villigt att utlämna betesförbättringslån till ägare eller brukare av jord.
Vid utlämnande av lån bör företräde lämnas sådan ägare eller brukare av
jord, som innehar högst 50 hektar åker eller annan odlad jord, och bör lån
i första hand avse förbättring av mark, som redan förut har karaktär av
betesmark. Lån må ej beviljas låntagare till högre belopp än 2,000 kronor
för ett år, och den sammanlagda skuld, vari låntagare häfta r för olika betesförbättringslån,
må ej överstiga 5,000 kronor. Betesförbättringslån må kunna
uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än
250 kronor för hektar av den för förbättring avsedda arealen. Vid beräkning
av nämnda kostnad upptages kostnad för röjning, dikning, planering,
kalkning och grundgödsling av betesmarken ävensom fröanskaffning och
stängseluppsättning, i den mån nämnda åtgärder äro av behovet påkallade
för åstadkommande av en rationell betesvall, för uppodling och dikning
likväl under villkor, att lån eller anslag icke på annat sätt utgår för
täckande av ifrågavarande kostnad. Lån må innehavas två år från lyftningsdagen
räntefritt och utan amorteringsskyldighet. Därefter skall vid utgången
av vart och ett av de därpå följande fem åren dels återbetalas en femtedel
av det ursprungliga lånebeloppet, dels ock gäldas ränta å oguldet kapitalbelopp.
Plan för förbättringsarbetet ävensom kostnadsförslag skola vara uppgjorda
av person, som besitter vissa för ändamålet nödiga insikter. Slutligen
skall låntagare förbinda sig att under viss tid i fullgott skick underhålla
den med anlitande av lånet förbättrade betesmarken.
Lantbruksstyrelsen har i en den 16 september 1925 avlåten framställning
— under erinran att lantbruksstyrelsen tidigare tillstyrkt, att den del
av allmänna nyodlingsfonden, som vore avsedd för befordrande av rationell
beteskultur, måtte få disponeras även för Norrland och Dalarna — anfört
bland annat följande.
Vid det förhållandet, att det huvudsakliga skälet till uppdelning av allmänna
nyodlingsfonden syntes vara att söka däri, att nämnda fond blivit
jämförelsevis obetydligt utnyttjad, och de disponibla tillgångarna ä fonden
sålunda vore relativt avsevärda, ville lantbruksstyrelsen icke underlåta att
framhålla, att en liknande uppdelning av norrländska nyodlingsfonden jämväl
kunde synas påkallad, enär densamma under de senaste två åren icke
tagits i anspråk till mer än omkring 50 procent av det av riksdagen medgivna
lånebeloppet, vilket sedan år 1922 uppgått till 1,000,000 kronor årligen.
Lantbruksstyrelsen ansåge sig emellertid icke för närvarande, innan
erfarenhet vunnits om verkningarna av de ändrade bestämmelser för erhållande
av bidrag från avdikningsanslagen, vartill förslag komme att inom den
närmaste tiden av lantbruksstyrelsen avlämnas, kunna tillstyrka en liknande
uppdelning av norrländska nyodlingsfonden.
Med anledning av vad sålunda anförts hemställde lantbruksstyrelsen, att
Kung]. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder, varigenom betesförbättringslån måtte
kunna bliva tillgängliga jämväl för Norrland och Dalarna.
I särskilda av Gävleborgs, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens läns
hushållningssällskap gjorda framställningar har jämväl hemställts om åt
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66. 3
gärder för att möjlighet måtte öppnas att utlämna betesförbättringslån till
jordbrukare inom Norrland och Dalarna.
Av Gävleborgs läns hushållningssällskap har sålunda framhållits, hurusom
från hushållningssällskapets sida åtgärder vidtagits för undervisning
i och propaganda för rationell beteskultur å icke odlad jord. Dylika åtgärder
liksom ock vissa anordnade försök verkade dock långsamt; iordningsställandet
av de naturliga betesmarkerna krävde nämligen ofta avsevärt arbete och
även direkta kapitalutlägg. Tillgång på för ändamålet tjänlig odlad mark
funnes emellertid i betydande utsträckning.
Kopparbergs läns hushållningssällskap har såsom skäl för betesförbättringslåns
beviljande till jordbrukare inom nämnda län åberopat, hurusom jordbruksdriften
inom länet huvudsakligen vore inriktad på animalisk produktion.
Av Västerbottens läns hushållningssällskap har betonats, att den med
statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget inom länet i stor utsträckning
utförda torrläggningen av myrmarker liksom ock nyodlingen verkat
därhän, att betesförhållandena starkt ändrat karaktär. Det vore därför alldeles
påtagligt, att det inom närmaste tiden måste bliva av största vikt att
förbättra betesmarkerna. De öppnade möjligheterna att erhålla betesförbättringslån
bleve av desto större betydelse som jordbruken inom länet vore
övervägande små.
Jämväl Norrbottens läns hushållningssällskap har betonat, att betesmarkerna
inom länet på grund av den iikade uppodlingen alltmera inskränkts.
Mejeristatistik och resultaten från kontrollbokföringen visade ock, att de
otillräckliga och näringsfattiga betena vore den huvudsakliga anledningen
till låg avkastning och ett dåligt resultat av kreaturssköt.seln.
Statskontoret har i avgivet utlåtande den 29 oktober 1925 uttalat, att
statskontoret för sin del icke hade något att erinra mot, att betesförbättringslån
bleve tillgängliga jämväl för Norrland och Dalarna samt att erforderliga
åtgärder härför vidtoges. Statskontoret har därvid framhållit, att
hinder icke syntes möta att utan riksdagens hörande vidtaga sådan ändring
i gällande bestämmelser för lån från allmänna nyodlingsfonden, att betesförbättringslån
kunde från sistnämnda fond utgå jämväl till Norrland och
Dalarna.
Av utredningen i ärendet synes mig ådagalagt, att åtgärder pakallas för
att jämväl vederbörande hushållningssällskap i Norrland och Dalarna må
sättas i tillfälle att utlämna betesförbättringslån. Jag kan dock icke tillstyrka,
att härvid anlitas den av statskontoret antydda utvägen, nämligen
att för ändamålet tages i anspråk allmänna nyodlingsfonden, vilken är inrättad
och avsedd för befrämjande av jords uppodling i de sydligare delarna
av riket. I stället synes mig medgivande böra utverkas av riksdagen att
för ändamålet må anlitas den i motsvarande syfte för Norrland och Dalarna
inrättade norrländska nyodlingsfonden. Enligt vad lantbruksstyrelsen vitsordat
kan en uppdelning av sistnämnda fond så, att jämväl betesförbättringslån
må kunna utdelas från densamma, äga rum utan åsidosättande av
fondens hittillsvarande uppgift att tillgodose behovet av nyodlingslån.
Depnrtemnify
chefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
I brist på närmare hållpunkter för bedömandet av den omfattning, vari
fonden kan komma att behöva anlitas för sitt nya ändamål, får jag föreslå,
att det för utlämnandet av betesförbättringslån avsedda årsbeloppet sättes
till 300,000 kronor. Med denna beräkningsgrund och med bibehållande därjämte
av det nuvarande totala maximibeloppet för utlåning från fonden —
enligt beslut vid 1921 års riksdag högst 1,000,000 kronor för år — skulle
alltså för de enligt tidigare gällande bestämmelser alltjämt oförändrat utgående
nyodlingslånen finnas disponibelt ett högsta årsbelopp av 700,000
kronor.
De sålunda angivna maximibeloppen torde hädanefter böra avse budgetårsperioder.
De ändringar i gällande villkor för lån från norrländska nyodlingslånefonden,
som härvid påkallas, torde till sin innebörd böra i huvudsak sammanfalla
med de bestämmelser, som av 1925 års riksdag i motsvarande avseende
för allmänna nyodlingsfondens del godkändes. 1 enlighet med vad
som för närvarande är fallet torde emellertid böra ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela de närmare föreskrifter, som kunna erfordi''as för vinnande
av det med ifrågavarande lånerörelse avsedda ändamål.
I överensstämmelse med vad som skett beträffande allmänna lyodlingsfonden
synes medgivande böra utverkas av riksdagen att, där a betesförbättringslån,
som av hushållningssällskap utlämnas från norrländska nyodlingsfonden,
uppkommit förlust, Kungl. Maj:t må äga att anvisa hushållningssällskapet
gottgörelse i viss begränsad omfattning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna, med tillämpning från och med budgetåret 1926—1927,
av mig tillstyrkta förändrade villkor för lån från norrländska nyodlingsfonden
samt medgiva, att Kungl. Maj:t må äga utfärda de ytterligare föreskrifter,
som i sådant hänseende kunna finnas erforderliga;
dels förklara, att från och med budgetåret 1926—1927 tillsvidare lån må
ur sagda fond beviljas i mån av tillgång och intill ett belopp av 1,000,000
kronor för budgetår, därav för utlämnande av nyodlingslån 700,000 kronor
och betesförbättringslån 300,000 kronor;
dels ock för tiden från och med den 1 juli 1926 medgiva, att, där ålån,
som av hushållningssällskap från ifrågavarande fond utlämnats för betesförbättringar,
uppkommit förlust, Kungl. Maj:t må äga att, på framställning
av hushållningssällskapet och efter prövning av de i varje särskilt
fall förekommande omständigheter, inom ramen av ett belopp av 5,000 kronor
för budgetår av fondens medel anvisa hushållningssällskapet gottgörelse
för den lidna förlusten med belopp, motsvarande för varje hushållningssällskap
en procent av den ej till betalning förfallna kapitalskuld, vari sällskapet
på grund av från fonden utbekomna statslån vid budgetårets början
häftat till staten.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66. 5
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Joh.s Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 1926.
1 sand.
55 höft. (Nr 66.)