Kling!. Maj:ts proposition nr 54.

>r 54.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare
statsbidrag till iståndsättande av Falkenbergs
tullbro; given Stockholms slott den 29 januari 1926.

Ivungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

G-U STAF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schltter, Larsson, Wigforss. Möller.

Levinson.

Departementschefen, statsrådet Larsson, anför:

I proposition nr 147 föreslog Kungl. Maj:t 1911 års riksdag, att den inom
staden Falkenberg belägna, kronan tillhöriga Falkenbergs tullbro med utmål
jämte därå varande, kronan tillhöriga hus finge överlåtas å staden Falkenberg
under villkor, bland andra, att ersättning, som förut utgått för trafikerande
av bron, icke vidare finge komma ifråga ävensom att staden skulle,
såvitt möjligt med bibehållande av brons dåvarande utseende, behörigen
iståndsätta densamma enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd
plan samt ansvara för brons framtida underhåll.

Före framläggandet av nämnda proposition hade magistraten i Falkenberg
meddelat, att enligt ett av aktiebolaget skånska cementgjuteriet uppgjort

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

kostnadsförslag kostnaden för brons iståndsättande komme att uppgå till
ett belopp av 19,635 kronor, därvid dock ej medräknats kostnaderna vare sig
för brons stensättning med tuktad sten uppgående till omkring 4,000 kronor
eller för ommurning av de i bristfälligt skick varande broräckena uppgående
till omkring 1,000 kronor. Genom beslut den 30 december 1910 både stadsfullmäktige
i Falkenberg förklarat sig villiga att för stadens räkning med
full äganderätt övertaga ifrågavarande bro »utan annan skyldighet än brons
försättande i ett mot trafiksäkerhetens fordringar svarande skick, men med
bibehållande om möjligt av rätt till uppbärande av nu gällande brotull och
övertagande av kronans rättigheter i fråga om brofäste, tomt och byggnader
invid tullbron».

Kungl. Maj:ts ovan nämnda proposition blev av riksdagen bifallen.

Härefter uppdrog Kungl. Maj:t den 16 juni 1911 åt domän styrelsen att
med iakttagande av de i nämnda statsrådsprotokoll angivna villkor och förbehåll
upprätta förberedande avtal med staden om överlåtande å staden av
bron jämte utmål och hus, i vilket avtal jämväl borde föreskrivas viss tid,
inom vilken brons reparation skulle vara fullgjord samt färdig till avsyning
av vederbörande myndighet, samt att därefter underställa det förberedande
avtalet Kungl. Maj:ts prövning.

Sedan handlingarna i ärendet för avtalets upprättande överlämnats till
stadsfullmäktige i Falkenberg, anhöllo stadsfullmäktige den 14 december
1911 hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om upplysning, huruvida styrelsen
kunde godkänna iståndsättandet av bron enligt aktiebolaget skånska
cementgjuteriets förslag samt om icke iståndsättandet möjligen kunde ske
på enklare och billigare sätt.

I anledning härav anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse till
stadsfullmäktige den 17 juli 1914, att det av nämnda aktiebolag uppgjorda
förslaget med fäst avseende på det uttalade önskemålet om brons iståndsättande
med bevarande av dess vackra och egendomliga karaktär syntes
lämpligt och tillfredsställande samt att styrelsen icke kunde tillråda något
enklare och billigare sätt för den nödiga restaureringens utförande. Emellertid
borde, utöver vad nämnda förslag innehölle, vid restaureringsarbetets utförande
iakttagas, att i de gamla brovalvens väl rengjorda fogar och håliglieter
ingötes så mycket flytande cementbruk, att samtliga fogar och övriga
öppningar i dessa valv vore fullt utfyllda, innan i förslaget upptaget förstärkande
betonglager anbragtes utanpå valven. Vidare anförde väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, att av verkställd undersökning framgått, att uppkomna
bristfälligheter i brons valv utgjorde en påtaglig fara för brons styrka
och bestånd, om densamma lämnades åt sitt öde, samt att fara säkerligen
redan förefunnes vid brons användande för tyngre transporter, varför bron
vore i behov av iståndsättande snarast möjligt.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 augusti 1915 anförde stadsfullmäktige i
Falkenberg, att med anledning av de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade
ytterligare föreskrifter angående arbetets utförande hade frå n aktiebolaget
skånska cementgjuteriet införskaffats nytt kostnadsanbud, utvisande en ökning

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

av kostnaden från 19,685 kronor till 80,735 kronor, däri dock icke inginge
kostnaden för tuktad sten, vatten och grus in. m. och anhöllo stadsfullmäktige,
att såsom bidrag till iordningställande av Falkenbergs tullbro måtte på

e villkor, Kungl. Maj.t kunde finna skäligt föreskriva, av allmänna medel
anslås ett belopp av intill 15,000 kronor.

Över ansökningen hördes länsstyrelsen i Hallands län, som därvid överlämnade
yttrande av vederbörande domänintendent, väg- och vattenbyggnadsstvrelsen,
domänstyrelsen och kammarkollegium, vilka''samtliga myndigheter
tillstyrkte ansökningen.

Emellertid erinrade justitiekanslersämbetet i infordrat utlåtande, hurusom
stadsfullmäktiges i Falkenberg den 30 december 1910 gjorda utfästelse att.
om staden finge med full äganderätt övertaga tullbron, försätta densamma i
ett mot trafiksäkerhetens fordringar svarande skick, till vilken utfästelse icke
anknutits något förbehåll om bidrag av statsmedel, uppenbarligen läge till
grund för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut att utan ersättning till staden
överlåta äganderätten till tullbron med utmål jämte därå befintliga kronan
tillhöriga hus. Utan riksdagens hörande syntes således det av staden framstallda
anspråket på statsbidrag för brons iståndsättande icke kunna bifallas.

Med anledning härav föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 302 1917 års
riksdag att medgiva att, sedan Falkenbergs tullbro med utmål och hus överlåtits
å station med äganderätt och under förutsättning att de av riksdagen år
1911 godkänna villkoren för överlåtelsen av tullbron till staden i övrigt noga
lakttoges, finge såsom bidrag till iståndsättande enligt av Kungl. Maj :t fast
ställd^ plan av ifrågavarande bro anvisas ett belopp av högst 15,000 kronor

Ifrågavarande proposition blev av riksdagen bifallen.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 januari 1920 avslöts den 12
februan och den 29 mars 1920 avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt
k alken bergs stad om överlåtelse på staden av ifrågavarande tullbro på förenamnda
av riksdagen år 1911 och 1917 godkända villkor. Enligt avtalet
bestämdes^ tiden, inom vilken brons reparation skulle vara verkställd, till
fem ar från den dag, då avtalet blivit vederbörligen undertecknat. Sedermera
har Kungl. Maj:t beviljat anstånd med arbetets utförande till den 29
mars 1926.

Genom brev den 26 juli 1923 har Kungl. Maj:t fastställt eu av aktiebolaget
skanska cementgjuteriet uppgjord plan för reparationen av ifrågavarande
bro samt beviljat statsbidrag med 15,000 kronor till företaget av det
lnTnm^t ageil-for budgetåret 1923—1924 anvisade reservationsanslaget av
600,000 kronor till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre,
hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder. Kostnaden för arbetets
utförande beräknades i enlighet med ett av nämnda bolag år 1915 avgivet
anbud till 26,200 kronor.

I skrivelse den 16 juli 1925 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband
med förslag till fördelning av anslaget till bro- och hamnbyggnader
för budgetåret 1925-1926 hemställt om ytterligare bidrag till reparation av
kalkenbergs tullbro. Till stöd härför har styrelsen anfört.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 44 Käft. (Nr 53_54.)

. Väg- och
vattenbyggnad
sstyr elsen.

1C6 26 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

Under år 1924 hade drätselkammaren i Falkenberg infordrat entreprenadanbud
å reparation av Falkenbergs tullbro från sju av landets fornamsta
entreprenörfirmor. Det lägsta inkomna anbudet, avgivet av aktiebolaget
skånska cementgjuteriet, uppgick till 82,000 kronor motsvarande en oknmg
i kostnaden för arbetets utförande utöver den förut beraknade med bo,800
kronor. I anledning av förfrågan från drätselkammaren både styrelsen i
skrivelse till drätselkammaren den 17 december 1924 meddelat, att styl elsen
med anledning därav, att den avsevärda kostnadsokning-en foranletts av en
del nytillkomna arbeten, vilka icke upptagits i den fastställa arbetsplanen
ansåge billighetsskäl tala för att staden erholle bidrag av statsmedel till
den merkostnad, som betingades av dessa nytillkomna arbeten. I skrivelse
till styrelsen den 10 februari 1925 hade därefter drätselkammaren anhållit,
att styrelsen ville utverka statsbidrag till minst två tredjedelar av de okade
kostnader, som betingades av nytillkomna arbeten for istandsattande av
Falkenbergs tullbro.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och med framhållande av
angelägenheten av att frågan snarast möjligt vunne en lösning har vag-och
vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte av anslaget ti
bro- och hamnbyggnader för budgetåret 1925—1926 till förbättring och reparation
av Falkenbergs tullbro anvisa ett tilläggsanslag av 37,200 kronor,
utgörande två tredjedelar av den till 55,800 kronor beräknade merkost Av

förenämnda till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av drätselkammaren

i Falkenberg den 10 februari 1925 avlåtna skrivelse inhämtas, att omförmälda
merkostnader beräknades uppkomma på grund av dels oknmg under
tiden från år 1915 i arbetslöner och materialpriser med 9,000 kronor, dels anordnande
av provisorisk bro under arbetstiden för en beräknad kostnad av
14 000 kronor, dels ock ändringar i fråga om reparationernas omfattning och
utförande medförande en kostnadsökning av 32,800 kronor; och vore sistnämnda
ändrade bestämmelser föranledda av ett utav distriktschefen
Blomberg den 16 april 1923 avgivet utlåtande i ärendet.

Departements chefen.

Den ökning i de beräknade kostnaderna för iståndsättandet av Falkenbergs
tullbro” som ägt rum, efter det riksdagen år 1917 beviljade statsbidrag
till ifrågavarande arbete, synes huvudsakligen bero på omständigheter,
vartill man då knappast hade anledning att taga hänsyn. Enligt vad jag
inhämtat har nämligen största delen av kostnadsökningen foranletts darav,
att reparationsarbetena måst erhålla vidgad omfattning for att giva bron den
större hållbarhet, som blivit erforderlig på grund av den under senare ar
starkt ökade automobiltrafiken. Därest bron förblivit i statens ago, hade
statsverket fått helt vidkännas denna kostnadsökning. Under sadana forhållanden
synas mig billighetsskäl tala för att staden icke ensam får bara de
ökade kostnaderna utan att staten bidrager med en del av dessa. Det torde
vara skäligt, att bidrag till täckande av den beräknade kostnadsökningen utgår
efter samma grunder som i fråga om anslag till broföretag i allmänhet eller
med två tredjedelar av den beräknade kostnaden. Hinder synes icke mota
att bidraget anvisas att utgå från det för innevarande budgetår beviljade

Kungl. Maj.ts proposition nr 54. 11

anslaget till understödjande av brobyggnader m. in., vilket anslag lämnar
tillgång härtill.

Emellertid lärer beviljande av bidrag till ifrågavarande reparationsarbeten,
i den mån dessas utförande av staden utan kostnad för statsverket utgjort
förutsättning för kronans överlåtande av bron på staden, innefatta en ändring
i de vid nämnda överlåtelse knutna villkoren. Liksom år 1917 ägde rum
beträffande då föreliggande fråga om statsbidrag, torde därför förevarande
ärende böra underställas riksdagen. *

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att såsom bidrag till iståndsättande av ifrågavarande bro
må utöver förut beviljade medel av Kungl. Maj:t anvisas ett
belopp av högst 37,200 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna .bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.