Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Nr 49.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för vetenskaplig
bearbetning av vissa, av professor J. G. Andersson
hopbragta östasiatiska arkeologiska samlingar; given
Stockholms slott den 22 januari 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson,
Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Vid anmälan den 7 januari 1925 av anslagsbehoven under riksstatens
för budgetåret 1926—1927 åttonde huvudtitel hemställde jag, att Kungl.
Maj:t ville föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag
till vetenskaplig bearbetning av den s. 1c. Kinakommitténs ostasiatiska arkeologiska
samlingar, för ändamålet beräkna för budgetåret 1926—1927 ett extra
anslag av 58,000 kronor. Vad jag sålunda föreslagit blev av Kungl. Maj:t
bifallet. Jag anhåller nu att få återkomma till denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 40 käft. (Nr 49.)

Vetenskaplig
bearbetning
av vissa, av
professor
J. G. Andersson
hopbragta

ostasiatiska
arkeologiska
samlingar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

År 1920 beviljade riksdagen ett belopp av 90,000 kronor såsom bidrag
till bekostande av professor J. G. Anderssons naturhistoriska insamlingar i
Kina; nämnda belopp fördelades med 30,000 kronor på var och en av statsregleringarna
för år 1921, år 1922 och budgetåret 1923—1924. Genom
detta riksdagens beslut möjliggjordes för Sverige förvärvande av de utomordentligt
värdefulla paleontologiska, botaniska och geologiska samlingar,
som av professor Andersson hopbragts under hans forskningsresor i Kina.
Professor Anderssons nära tio-åriga verksamhet i Kina har emellertid icke
inskränkt sig till det naturhistoriska forskningsområdet, utan genom honom
hava även omfattande och synnerligen betydelsefulla arkeologiska samlingar
åstadkommits. Det är för dessa sistnämnda jag nu tillåter mig påkalla
uppmärksamheten.

I skrivelse till Kungl. Maj:t av den 20 oktober 1925 har den s. k. Kinakommittén,
bestående av H. K. H. Kronprinsen såsom ordförande samt
professorn Gunnar Andersson och överintendenten Axel Lagrelius, gjort
framställning angående statens medverkan för beredande av möjlighet till
vetenskaplig bearbetning av professor J. G. Anderssons till Sverige numera
överförda ostasiatiska arkeologiska samlingar.

Kin a-kommittén anför:

Med understöd dels av statsmedel, som till ett belopp av 90,000 kronor
beviljades av 1920 års riksdag, dels av enskilda bidrag, som till en totalsumma
av cirka 300,000 kronor under medverkan av enskilda mecenater
hopbringats av Kina-kommittén, har tillfälle beretts för professor J. G.
Andersson* att under ej mindre än sju år, 1918—1924, i olika delar av Kina
företaga omfattande naturhistoriska och arkeologiska insamlingar och undersökningar.
I enlighet med den ursprungliga planen, som låg till grund för
ansökan om statsanslag, ha till de naturhistoriska insamlingarna använts
dels statsanslaget, dels enskilda bidrag, medan de arkeologiska samlingarna
utförts uteslutande för av enskilda lämnade medel. Det är kommitténs
mening, att dessa arkeologiska samlingar, som tillsvidare äro kommitténs
egendom, skola överlämnas till svenska staten, så snart garantier vunnits
för deras framtida vård, och kommittén har redan med riksantikvarien
preliminärt avtalat formerna för dessa samlingars anslutning till statens
liistoriska museum.

De av professor Andersson i Kina gjorda samlingarna av fossila växter
samt recenta ryggradsdjur hava överlämnats till naturhistoriska riksmuseets
olika avdelningar, medan de fossila ryggradsdjuren enligt den från början
uppgjorda planen tillfallit paleontologiska institutionen vid Uppsala universitet.

Då de av professor Andersson gjorda arkeologiska samlingarna representera
helt nya kulturer, som först genom dessa forskningar blivit kända för
vetenskapen, har hans arbete blivit såväl av svenska arkeologer som av utländska
lärda synnerligen uppmärksammat. Ett urval av uttalanden över
dessa med Kina-kommitténs understöd av professor Andersson gjorda fynd
äro såsom bilagor fogade vid framställningen. Dessa uttalanden hänföra
sig nästan uteslutande till de tidigare i provinsen Honan gjorda samlingarna,
som blivit delvis beskrivna av professor Andersson och dr. T. J. Arne. De
vida större och fullständiga fynden i provinsen Kansu äro hittills kända

Kung!. Maj:ts proposition Nr 49. 3

endast genom ett helt kort meddelande av professor Andersson, men alla
fackmän, som sett delar av detta nya, mycket omfattande material, äro ense
därom, att det vida överträffar de förväntningar, som man kunnat göra sig
på grund av professor Anderssons första korta berättelser över fynden.

För de stora arkeologiska samlingarnas (424 stora packlårar, innehållande
flera hundra fullständiga stora gravurnor samt många tusental krukskärvor,
sten- och benredskap, metallföremål m. m.) förvaring och bearbetning förelåg
-—■ på grund av historiska museets ytterliga trångboddhet — ej motsvarande
möjligheter, som beträffande de naturhistoriska samlingarna.
Emellertid bereddes genom godhetsfullt tillmötesgående av riksantikvarien
provisoriska lokaler inom vindsvåningen i historiska museets studiemagasin
i f. d. Östermalmsfängelset, där nu de arkeologiska samlingarna delvis upppackats
och konserverats.

Under detta uppackningsarbete visade det sig tidigt, att det utrymme;
som även med yttersta tillmötesgående kunde i det tidigare Ostermalmsfängelset
ställas till förfogande, var i hög grad otillräckligt. För närvarande,
då dock endast något mer än en tredjedel av det arkeologiska materialet är
uppackat, äro dessa utrymmen till trängsel överfulla, och ingen möjlighet
förefinnes till materialets uppställande på ett översiktligt sätt.

Redan kort efter uppaclmingsarbetets början blev det såväl för kommittén
som för riksantikvarien, med vilken kommittén alltifrån det de arkeologiska
samlingarna började taga en större omfattning samarbetat, klart att andra
och avsevärt större lokaler måste anskaffas för att detta för vetenskapen
nya och ytterst betydelsefulla material skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt bearbetas och för studium uppställas.

I samråd med riksantikvarien och med chefen för byggnadsstyrelsen bär
kommittén sökt på olika håll finna eu lämplig lokal. Tyvärr bär det visat
sig omöjligt att uppspåra några härför passande, staten tillhöriga disponibla
utrymmen och till sist har ingen annan utväg förelegat än att träffa preliminärt
avtal om förhyrande inom handelshögskolans nya hus av de för
ändamålet synnerligen lämpliga lokaler, som närmare angivas i skrivelsen
bilagt preliminärt utkast till hyresavtal.

För utnyttjande av dessa lokaler har av professor Andersson utarbetats
eu inredningsplan, vilken utredning visar, att de ifrågavarande lokalerna
kunna för en kostnad av 57,858 kronor 40 öre inredas för att på ett, som det
synes, mycket ändamålsenligt och tilltalande sätt hysa de ostasiatiska arkeologiska
samlingarna intill den tid, då de kunna direkt anslutas till historiska
museet i dess planerade nya lokaler. Vid planläggandet av denna inredning
har hänsyn tagits jämväl därtill, att montrer och möbler skola i största
möjliga utsträckning kunna användas jämväl inom ett framtida historiskt
museum.

I en särskild vid framställningen fogad skrivelse har professor Andersson
fäst kommitténs uppmärksamhet på den oundgängliga nödvändigheten av
att för den nya provisoriska institutionens vetenskapliga verksamhet sammanbringa
ett handbibliotek, främst innehållande arbeten, vilka ej finnas i vare
sig vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens eller något annat svenskt
bibliotek. Detta behov synes kommittén så väl styrkt, att densamma får på
det varmaste förorda de åtgärder, som föreslagits för åstadkommande av det
nämnda handbiblioteket.

I en annan skrivelsen bifogad utredning har professor Andersson angivit
den beräknade årliga kostnaden för institutionens drift, och synes det kom -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

mitten, att denna utredning kommer så nära de motsedda förhållandena,
som det på frågans nuvarande, mycket tidiga stadium är möjligt att bedöma.

Endast i ett avseende synes oss den av professor Andersson framlagda
utredningen ofullständig, nämligen däri, att intet nämnes om ledningen av
denna provisoriska nya institution. Professor Andersson är givetvis den
ende härför fullt skickade forskare, som finnes inom vårt land. Eu möjlighet
är att professor Andersson skulle kunna sköta denna museiföreståndarbefattning
jämte den professur i geologi vid Stockholms högskola, som han
nyligen tillträtt. Det ligger emellertid i öppen dag, att ledningen av den
nya institutionen kommer att ställa mycket betydande krav på sin föreståndare,
särskilt under den närmaste tioårsperioden, om de betydelsefulla
samlingarna inom rimlig tid skola kunna bearbetas. Under sådana förhållanden
synes det kommittén följdriktigt att föreslå upprättandet för professor
Andersson av eu personlig befattning, som kan sätta honom i stånd att mer
odelat ägna sig åt den nya institutionens utveckling och åt bearbetningen
av de omfattande och för den arkeologiska vetenskapen helt nya samlingar,
som av honom hopbringats.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer Kina-kommittén,
att för professor Andersson måtte upprättas en personlig befattning som
föreståndare för den samling av ostasiatisk arkeologi, som grundlägges därigenom
att Kina-kommitten till svenska staten kostnadsfritt överlämnar det
stora och värdefulla material, som professor Andersson hopbragt i Kina.

Beträffande avlöningsförmånerna för denna personliga befattning föreslår
kommittén, att professor Andersson tillförsäkras professors vid statsuniversiteten
löne- och övriga förmåner.

Då professor Andersson varit i svensk statstjänst, dels som docent vid
Uppsala universitet åren 1902—1906, dels som chef för Sveriges geologiska
undersökning åren 1906—1916, synes det kommittén, att denna hans tidigare
statsanställning vederbörligen bör tagas i betraktande vid bestämmande
av professor Anderssons pensionsvillkor.

Kommitténs hemställan går ut på följande:

1 ro) att våningen tre trappor upp samt en del av vinden i den nya handelshögskolebyggnaden
måtte förhyras till provisorisk lokal för den ostasiatiska
arkeologiska samlingen;

2:o) att till inredande av dessa lokaler beviljas ett anslag av 57,858 kronor
40 öre samt för upprättandet av ett handbibliotek 20,000 kronor;

3:o) att till bestridande av driftkostnaderna för denna institution måtte för
året 1 juli 1926—1 juli 1927 beviljas ett anslag av 37,860 kronor;

4:o) att för professor J. G. Andersson måtte upprättas en personlig befattning
som föreståndare för nämnda ostasiatiska arkeologiska samling.

Sedan i väsentlig överensstämmelse med dessa fyra punkter nödiga åtgärder
vidtagits för förvaring och bearbetning av de arkeologiska samlingar
från Kina, som sammanbringats med understöd av Kina-kommittén, har
kommittén förklarat sig villig att överlämna nämnda samlingar till svenska
staten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Vid Kina-kommitténs ifrågavarande skrivelse äro fogade eu del av kommittén
åberopade bilagor, för vilkas innehåll jag anser nödigt att närmare
redogöra.

Kommittén hänvisar till en början till vissa fackmanna-uttalanden rörande
de svenska arkeologiska forskningarna i Kina; dessa äro av följande innehåll.

Svenska uttalanden:

Antikvarien, d:r T. J. Arne i sin monografi över den av professor Andersson
funna målade förhistoriska keramiken från Honan (Arne: Painted Stone
Age Pottery from the province of Honan) skriver:

The finds made by professor Andersson have removed China from
its isolation from the cultural development of the vest and confirmed Richthofens
old hypothesis, which is also supported hy Chinese traditions, as to
the immigration of the Chinese from the vest. But it would be umvise to
draw too farreaching conclusions åt the moment when there can be discerned
behind the Neolithic culture of China a Paleolithic in which lived races of
whom we know nothing, and when we are practically without anv ehronologicallv
certain material from the second millenium before Christ. We still
need extensive excavations in China, Eastern Turkestan, and further tow ards
the north, south and west, in order to be able to stånd upon firm ground.
But professor J. G. Andersson has performed unforgettable pioneer work in
procuring for us a new platform from which we can lock out over the
concentrated cultural evolution of the Old World.

Professor P. Karlgren skriver i tidskriften Litteris i en anmälan av professor
Anderssons arkeologiska publikationer:

...... Åt present the main fact is the remarkably rich harvest of new

and important materials made by the Swedish explorer, and not only archaeology
but also sinology and history owe him deep gratitude.

Doktor Sven Hedin yttrar som inledning till eu anmälan av professor
Anderssons preliminära redogörelse för de arkeologiska fynden i Kansu:

Framför mig ligger korrekturet till en diger avhandling, Archaeological
Research in Kansu (Memoir Geol. Survey of China, 12 plates). Dess författare
är professor Johan Gunnar Andersson och dess innehåll är lika fängslande
genom sin lärdom och klarhet som genom de storartade perspektiv
det öppnar över tidigare, förhistoriska skeden av mänsklighetens öden samt
särskilt genom de bevis det skänker på förbindelser mellan Europa och Ostasien
under den gråa forntid, som ligger årtusenden bortom begynnelsen av
vår tideräkning.

Att jag, som icke alls är arkeolog, på sin höjd amatör, överhuvudtaget vagar
att uttala mig om dessa frågor, beror därpå, att jag vid olika tillfällen, direkt
eller indirekt, kommit i beröring med de västerländska kulturströmningarnas
framträngande ända till Asiens inre och till Kina. De tidsskeden,
med vilka jag sålunda haft att göra, äro dock ett par årtusenden, eller mer,
yngre än de från vilkas sagodunkel J. G. Andersson lyft undan en väldig
flik av hemligheternas slöja. — — —

D:r Arthur Norden skriver i Ord och Bild 1925, sid. 413 414:

— — — Efter upptäckter sådana som de i Troja och Mykene, pa Kreta
och i arkipelagens övärld, där de avslöjande forskarna helt oförberedda stodo

Kung!. May.ts proposition Nr 49.

öga mot öga inför okända årtusendens kulturskapelser, har man behövt en
smula andrum för att ordna om sin gamla världsbild, ärvd från generationers
trygga och orörliga latinskolebildning. Greklands historia började
alltså ej med Homerus eller Lykurgus. Egypten var ingen isolerad oas i
en grå och människotom Medelhavsvärld; det blåa havet befolkades med
ens av skepp och roddare; städer, palats, människovimmel badade plötsligt
i en gyllene historiens morgonsol.---

~ Så fort bär utvecklingen gått och så omskapande ha resultaten

varit. att man frågat sig, om något bleve kvar för framtiden att utforska,
som i fråga om de stora kultursammanhangens avslöjande kunde mäta sig
med upptäckter som dessa. I en viss mättnadskänsla och i ett behov att
pausera har man sagt sig: de förhistoriska Columbusbragdernas möjligheter
äro uttömda. Alla kontinenter äro upptäckta. Vad skall man nu hitta på?

Men denna rådvillhet blev ej lång: rätt vad det var varskoddes en ny
kontinent. Denna gång var det en svensk forskare, vars namn gick ut i
spalterna, och den nya kontinenten var Kinas förhistoriska djur- och människovärld.
Det var professor J. G. Anderssons upptäckter under hans arbeten
som kinesiska regeringens gruvexpert, vilka medförde detta lyckliga
resultat.

Sedan år 1920 föreligga några spridda uppsatser av professor Andersson
om fyndplatser och fyndmaterial. Det senare ligger till en ringa del uppackat
i svenska statens historiska museum och har nu blivit föremål för en
första sakkunnig bearbetning av den på den orientaliska arkeologiens område
mest hemmastadde nordiske fackmannen, antikvarien dr T. J. Arne i
Stockholm. — — —

Icke-svenska europeiska arkeologer:

Dr. Hubert Schmidt i Zeitschrift för Ethnologie, 1924:

7" lu den letzten Jahren sind ganz unerwartet auf dem Boden

Chinas, dessen vorgeschichtliche Kulturentwicklung, abgesehen von der Kenntnis
der gewöhnlichsten Steingeräte, bisher noch völlig unbekannt war, Untersuchungen
mit dem Spaten unternommen worden, die gleieh zu Aufsehen
erregenden Ergebnissen gefuhrt haben. Sie sind dem schwedischen Geologen
J. G. Andersson zu verdanken, der als Minenexpert im Dienste der
chinesischen Regierung zur vorgeschichtlichen Bodenforschung die beste
Gelegenheit hat. — — —

Dr. Zoltan v. Takacs i en recension av d:r Arnes monografi:

— — — Anderssons Entdeckungen erweitern also um einen Riesenschritt
den Gesichtskreis der Altertumskunde.---

Dr. Zoltan v. Takacs är en av de hittills ytterst få utländska fackmän,
som haft tillfälle att studera de arkeologiska samlingarna från Ivansu, och
han har däröver tillställt Kina-Kommittén följande uttalande:

Ein Auftrag der ungarischen Regierung ermöglichte mir nacli Stockholm
zu reisen, um die hiesigen bedeutenden Sammlungen ostasiatischer Kunst zu
studieren, damit ich nachher die Ergebnisse dieser Studien im Interesse des
Budapester Franz Hopp-Museums för ostasiatische Kunst venvertcn kann.
Doch hätte ich das Hauptziel meiner Reise nicht erreicht, wenn mir das
Schwedische China-Komité nicht die Erlaubnis gegeben hätte, aucli die unschätzbaren
neolitischen Funde des Professors J. G. Andersson zu besichti -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49. ‘

gen die in einer eigens dafur eingerichteten Abteilung des hiesigen Historischen
Museums ausgepackt, gesichtet und geordnet werden. Der grösste
Teil der Funde Fegt noch leider in Kisten, die naturlich nur systhematisch
und mit besonderer Vorsicht aufgemacht werden durfen. Man wird daher
auf ihren langersehnten Inhalt noch eine geraume Zeit warten mussen.

Es wäre recht unwissenschaftlich, ohne die Kenntnis des ganzen in Honan,^
Kansu und Fengtien ausgegrabenen Materials ein endgultiges Urteil iibei
die kunst- und kulturhistorische Stellung der bisher zugänglich gemachten
Funde zu wagen. Auf Grund der bereits sichtbaren Stucke und der prächtigen
Publikationen von professor Andersson und Dr. T. J. Arne lässt sich
iedoch mit Gewissheit feststeilen, dass die Anderssonschen Entdeekungen
nicht nur eine neue, bisher ungeahnte Welt erschlossen haben, sondera, was
in diesem Fälle eigentlich mit der grössten Uberraschung festgestellt werden
musste auch einige, auf Grund der altchinesischen Tradition längst erwartete
Urformen an den Tag brachten, die sicli im fernen Osten bis zum
heutigen Tage behauptet haben.. Diese Entdeekungen bedeuten einen \\ endepunkt
in der Geschichte der wissenschaftlichen Erforschung des fernen
Ostens. Sie werden eine grundlinie Umwertung der Werte zu lhrer bolge

Lehrreich war aber mir auch der Einblick in den Plan des zukunftigen
Staatlichen Museums för chinesische Kunst, die im dritten Stock der neuen
Handelshochschule eingericlitet wird. Den wissenschaftlichen und kunstlerischen
Forderungen im höchsten Grade entsprechend Ande lch, dass hier
för die stoltze Reihe der von Andersson ausgegrabenen praehistorischen
Keramiken ein langer galerieartiger Raum, för die mit besonderer borgtalt,
ja sogar Andacht bearbeiteten Bronzen des chinesischen Altertums aber em
kleineres Zimmer in diesen Charakter gebaut wird. _

Auch die ältere Keramik der historischen Zeit soll hier in emem dritten
Raum ausgestellt werden. Diese drei Zweige ostasiatischer Kunst verkligen
in der Tat eine gemeinsame Auf stellung, die ein vergleichendes Studium
ermögliclit, da sie die unleugbare Kontinuität in der Entwieklung der chinesischen
Kultur besonders verständlich illustrieren.^ ,

Es ist sehr zu wunschen, dass diese chinesische Kunstsammlung des
schwedischen Staates je fruher eröffnet werden soll. Stockholm wird dadurch
ein einzigartiges Zentrum der Chinaforschung werden. und es ist
durchaus kein Werk des Zufalls, dass es denn so ist. Das Gegenteil zu
behaupten hiesse die Naturnotwendigkeit des skandinawischen Orienthandeis
im fruhen Mittelalter zu leugnen. Es hiesse auch zu behaupten, dass es
eine pure Laune des Zufalls war, dass es am Beginn des achtzehnten Jahrhunderts
gerade ein kriegsgefangener schwedischer Offizier der Grundleger
der wissenschaftlichen Erforschung Sibiriens wurde. Auch die Erschliessung
Centralasiens beginnt mit dem schwedischen Gelehrten Hedm. — Stockholm
wird mit der Eröffnung seines Chinamuseums in der Tat den berechtigten
Erwartungen der internationalen Wissenschaft Genuge leisten.

En kinesisk forskare: Dr. Hu Sink, professor vid universitetet i Peking
och eu av ledarna för den kinesiska kulturella renaissansen, yttrade den 12
juni 1925 i ett föredrag i Peking över »Sinological Research åt the Present
Time» rörande d:r Anderssons arbeten:

---his careful scientific discoveries have been of the utmost sig nificance

in adding new material for Chinese study and in stimulating
others.

Kung!. Maj:ts proposition Nr å9.

I detta sammanhang vill jag dessutom erinra om vissa uttalanden av
professor von Le Coq i Berlin, vilka böra så mycket mera uppmärksammas,
som de äro gjorda av en av nutidens främste kännare av Asiens och Kinas
äldre kulturskeden. I brev till professor Andersson skriver von Le Coq:

Nach der Besichtigung Ihrer erstaunlichen Sammlung kann ich mir nicht
versagen, Ihnen neben meinem Dank den Ausdruck meiner aufrichtigen
Bewunderung auszusprechen.

Die Sammlung iibertrifft an Quantität und Qualität alle meine Erwartungen
und ist eine Sache von internationaler Bedeutung. Ihr Vorhandensem
in Stockholm wird die täglich sich mehrende Gemeinde der ChinaForscher
und Liebhaber nach Sweden fiihren.

Ihr Studium eröffnet vollkommen neue und den meisten Gelehrten unerwartete
Perspectiven und ich zweifle nicht, dass dadurch die rätzelhaften
fruheren Beziehungen Chinas zum Westen klargestellt werden werden — eine
Sache, die mir umsomehr am Herzen liegt, als die Beziehungen Chinas in
historischer Zeit, zu Hellas und zum Hellenismus mir zeit Langem ein Lieblings
Studium gewesen sind.

Uin aber diese einzigartige Sammlung studieren zu können, wird es nötm
sein, ihr Räumliclikeiten, Schränke etc. zur Verfiigung zu stellen die ihrex
Bedeutung wiirdig sind, und eine Aufstellung ermöglichen, die diese Bedeutung
dem Betrachter, sei er Gelehrter, Kunstler oder Liebhaber, in zugemessener
Weise zugänglich macht. Die gegenwärtige Localität kann nur als
Provisorium dienen.

Zum Schluss sei mir gestattet meine Freude darliber Ausdruck zu geben,
dass es wieder ein schwedischer Gelehrter ist, der uns eine neue Pforte zur
Erforschung des fernen Ostens erschliesst — wie Hedin uns als Erster die
\Vege
hat, so haben Sie uns die Möglichkeit geschäften, die Friihgeschichte Chinas
studieren und deren faschinierenden Problemen näher treten zu können.

Det av Kina-kommittén åberopade preliminära utkastet till hyresavtal är
av följande lydelse:

Emellan undertecknade är denna dag träffat efterföljande av oss till alla
delar godkända hyresavtal:

Vi, handelshögskoleföreningen i Stockholm, hyresvärd, uthyr härmed till
svenska staten, hyresgäst, på 10 års tid, från den till den

........................... i egendomen Nr 7 i kvarteret Sandgropen inom 6:e roten

och Gustaf Vasa församling med adress Nr 65 vid Sveavägen här i staden
följande:

a) Våningen tre trappor upp med undantag av bibliotekskupolen;

b) En tredjedel av vindsutrymmet.

Den förhyrda lägenheten är avsedd att användas till lokal för de ostasiatiska
arkeologiska samlingarna i den mån och omfattning vederbörande
myndigheter sådant medgiva.

Den överenskomna hyressumman utgör för helt år kronor adertontusen
(18,000), som utan anfordran förskottsvis betalas sist å söckendagen näst
före varje kvartals början till hyresvärden eller hans ombud med kronor
4,500: —.

Kung!. Maj.ts proposition Nr 49.

Särskilda bestämmelser.

1) Handelshögskolan äger tillgodoräkna sig ersättning för den del av
värmekostnaderna, som belöper sig på de av staten, i fastigheten disponerade
lokalerna. Sådan ersättning skall utgå efter de beräkningsgrunder,
som tillämpas av fastighetsägareföreningens sakkunnige.

2) På vinden företages ingen annan inredning än sådan avbalkning, som
avstänger den av staten disponerade delen från den övriga vinden. Denna
avbalkning skall utföras på handelshögskolans bekostnad.

3) Våningen tre trappor upp inredes genom handelshögskolans försorg i
likhet med de undre våningarna och i enlighet med den detaljbeskrivning
(appendix a), som finnes härtill fogad.

4) De förhyrda lokalerna skola vara tillgängliga för den ostasiatiska arkeologiska
samlingens personal samt för enstaka besökande utan andra inskränkningar
än dem, som anges av de allmänna ordningsreglerna för handelshögskolans
lokaler.

Studiegrupper av mer betydande omfång må äga tillträde till samlingarna
efter anmälan, som av samlingsföreståndaren göres hos handelshögskolans
rektor, och på söndagarna må samlingarna hållas tillgängliga för allmänheten
under de tider ocli enligt de föreskrifter, som överenskommas mellan
handelshögskolans rektor och föreståndaren för samlingarna.

Uppsägning av detta kontrakt skall ske minst ett år före avtalade hyrestidens
utgång, i annat fall är kontraktet förlängt på ett år för varje gång.

Kinakommittén hänvisar vidare till en av professor Andersson utarbetad
inredningsplan; denna är av följande innehåll:

Kostnadsberäkning för inredning av de ostasiatiska arkeologiska samlingarnas
tilltänkta nya lokaler i handelshögskolans nya hus.

Denna inredning kan behandlas under tre huvudrubriker:

1. Möbler och montrer. Rörande dessa hänvisas till appendix B med
tillhörande möbleringsplan, utvisande en kostnad av 52,929 kronor.

2. Elektrisk belysningsinstallation. Rörande denna se appendix C utvisande
en kostnad av 1,629 kronor 40 öre.

3. Instrument och redskap. För denna post, som bör omfatta ett ordinärt
mikroskop, två fotografiska kameror med stativ, två skrivmaskiner,
diverse kemisk och fotografisk utrustning samt en del redskap, har beräknats
en kostnad av 3,300 kronor.

Dessa inredningskostnader kunna sålunda så sammanfattas:

1. Möbler och montrer..........kronor 52,929: —

2. Elektrisk belysning.......... » 1,629:40

3. Instrument och redskap....... » 3,300: —

Summa kronor 57,858: 40

Beträffande de i denna plan åberopade specialberäkningarna hänvisar jag
till dessa.

Vad vidare angår det av kommittén framhållna behovet av ett handbibliotek
har professor Andersson i eu till kommittén i ämnet avlåten skrivelse
härutinnan anfört följande:

Den arkeologiska samling, som enligt här föreliggande planer skall upprättas,
blir i strängaste bemärkelse den första i sitt slag i vårt land och i viss

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

mån den första i sitt slag i världen, enär hela den förhistoriska avdelningen,
som ju är samlingens större och mest tungt vägande parti, är hittills ensamstående
i sitt slag.

Då det vidare är alla intresserades mening, att ett intensivt forskningsarbete
skall bedrivas inom det nya institutet för bearbetning av de nyupptäckta
förhistoriska kulturerna, ligger det i öppen dag, att de nödiga litterära
hjälpmedlen måste utan dröjsmål och tvekan anskaffas.

Behovet av litteratur vänder sig så att säga mot två helt skilda kulturkretsar,
å ena sidan den västerländska, som behandlar de kulturer i den
närmre Orienten och i östra Medelhavsområdet, som visa påfallande släktskap
med de nya fynden i Kina, å den andra den litteratur, västerländsk
och kinesisk, som behandlar den kinesiska kulturen i historisk tid och i
nutiden.

Den litteratur, som behandlar de förhistoriska kulturerna i den närmre
Orienten, finnes till allra största delen i vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens
bibliotek, och endast ett fåtal ständigt anlitade verk, som monografierna
över Anau och Susa, böra anskaffas för det nya institutet.

Helt annorlunda ställer det sig med den litteratur, som berör Kina. Frånsett
det bibliotek, som hopbringats vid Göteborgs högskola av vår store
sinolog, professor B. Karlgren, finnes här i landet mycket litet av den litteratur,
som behandlar den kinesiska kulturen. Då professor Karlgren företräder
den lingvistiska, speciellt den fonetiska studieriktningen, kan det förutsättas
att våra litteraturbehov bliva väsentligen andra än hans.

Det gäller för oss i första rummet att samla det viktigaste av talrika,
delvis rikt illustrerade kinesiska verk, som behandla bronser, föremål av
jade och andra föremål, som utmärka de olika skedena av Kinas historiska
arkeologi, liksom det väsentligaste av den kinesiska litteraturen, som behandlar
den kinesiska paleografien, särskilt med hänsyn till de s. k. orakelbenen,
inskriberade ben från slutet av Shang-dynastien, av största kulturhistoriska
betydelse. Likaledes måste de viktigaste verken i kinesisk numismatik
liksom huvudurkunderna rörande Kinas historia finnas i en sådan
boksamling.

En mängd av de viktigaste kinesiska urkunderna hava av europeiska
sinologer översatts till västerländska språk, och dessa översättningar äro
av största betydelse för de forskare, som ej behärska det kinesiska skriftspråket.

Likaledes förefinnes det på skilda europeiska språk eu betydande litteratur
över olika avsnitt av den kinesiska arkeologien, såsom t. ex. Laufers
oumbärliga verk och sir Aurell Steins, Pelliots och de tyska Turfan-forskarnas
magnifika monografier.

Mycket viktiga verk över kinesisk arkeologi hava publicerats av japanska
författare, liksom det finnes en omfattande japansk litteratur över Japans
förhistoria, verk som äro oumbärliga för vårt studium.

En rad av periodiska sinologiska tidskrifter, främst Tuung Pao och vidare
China Journal of Science and Arts samt en sådan grundläggande periodisk
publikation som China Yearbook får ej saknas i ett studiebibliotek av detta
slag.

Till dessa böcker och tidskrifter, av vilka här endast några huvudnummer
kunnat anföras, bör läggas en samling avklappningar av gravreliefer
från Han- och Tang-dynastierna, in. m. Dessa avklappningar kunna till
moderat pris köpas i Peking och äro för de flesta studieändamål nästan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

lika nyttiga som originalen. Till jämförelse kan nämnas, att det endast få
år gamla sinologiska institutet i Peking redan har eu samling av tretton
tusen avklappningar.

Då jag här vördsamt föreslår tjugutusen kronor till sammanbringande av
det önskade studiebiblioteket, är jag visserligen fullt medveten om beloppets
litenhet i förhållande till uppgiftens omfattning, men det synes mig dock
visst, att man för det beloppet genom omsorgsfullt urval bör kunna hopbringa
det allra nödvändigaste.

Under hänvisning till vad ovan blivit anfört, får jag vördsamt hemställa,
att till upprättande av ett studiebibliotek för de ostasiatiska arkeologiska
samlingarna anslås tjugutusen (20,000) kronor.

Vad slutligen beträffar de årliga driftkostnaderna för den ifrågasatta institutionen,
äro dessa beräknade på följande sätt av professor Andersson:

Utredningen rörande kostnaden för uppvärmning har utförts genom förmedling
av generaldirektör Tengboms arkitektkontor under den förutsättningen
att arbetsrummen uppvärmas till 18° och utställningslokalerna till 15 .

Under det första år, då samlingarna skola uppställas och institutionen
i övrigt organiseras, måste driftkostnaden beräknas väsentligen högre än
vad i framtiden kommer att bliva fallet. Särskilt gäller detta, beträffande
rit- och skrivbiträden samt tryckning av etiketter och beskrivningar för
museet.

Jag beräknar sålunda följande kostnader:

amanuens ........................kronor

vaktmästare och preparator............ »

rit- och skrivbiträden................ »

tryckning av etiketter och förklaringar för

museet ........................ »

skriv- och ritmateriel................ »

uppvärmning...................... »

belysning ........................ s

hyra............................ *

två telefoner ...................... *_

kronor 37,860

5,400

3,600

6,000

1,800

500

2,000

200

18,000

360

Sammanfattar jag sålunda de kostnader, som skulle föranledas av ett bifall
till Kina-kommitténs framställning, äro dessa, om jag frånser kostnaden
för den för professor Andersson ifrågasatta personliga föreståndarbef
attningen, följ ande:

Engångskostnader:

Kostnader för möbler och montrer, elektrisk armatur, instrument
och redskap ........................kronor 57,858:40

Kostnader för anskaffande av ett studiebibliotek . . . _» 20,000:

Summa kronor 77,858: 40
Driftkostnader under första året:.................. * 37,860: —

Över denna Kina-kommitténs framställning hava infordrade utlåtanden
avgivits dels den 19 november 1925 av byggnadsstyrelsen, dels den 1 december
1925 av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, som i ämnet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

bort sin antikvariska nämnd, dels ock den 15 november 1925 av kanslern
för rikets universitet, som hört lärarrådet vid och styrelsen för Stockholms
högskola.

Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört följande:

Byggnadsstyrelsen har icke något att för sin del erinra vare sig beträffande
förhyrningen för här ifrågakomna ändamål av den avsedda lokalen i handelshögskolans
nybyggnad på de i det ärendet i avskrift bilagda kontraktsförslaget
angivna villkor eller beträffande kostnaderna för sagda lokals iordningställande
för ändamålet.

Emellertid anser sig byggnadsstyrelsen böra framhålla, att, därest det möjligen
skulle komma att .visa sig, att tidpunkten för rivningen av den gamla
läroverksbyggnaden å Östermalm framflyttas och alltså lantmäteriundervisningen
under ytterligare några år där skulle kunna få kvarbliva, de för
nämnda undervisning avsedda lokalerna i fastigheten nr 10 vid Västra Trädgårdsgatan
under tiden skulle kunna tagas i anspråk för nu ifrågakomna
samlingar. Sistnämnda lokal kommer dock icke under några förhållanden
att bliva tillgänglig förrän under senare hälften av år 1926, då konsthögskolans
avdelning för dekorativ konst och rikets allmänna kartverk, som
för närvarande disponera lokalen, komma att därifrån avflytta till fastigheten
nr 1 vid Sergelgatan, respektive den nya ämbetsbyggnaden i kvarteret
Murmästaren.

Det yttrande, som i ämnet avgivits av vitterhetsakademiens antikvariska
nämnd, är av följande innehåll:

Det kan till en början fastslås, att de ifrågavarande samlingarna tillhöra
eu särklass, som måste mätas med internationella mått. Lika litet som man
kände om den förklassiska kulturen på Greklands fastland före Schliemann
och på Kreta före Arthur Evans, lika litet eller mindre visste man om Kinas
yngre stenålder och kopparålder före professor Anderssons utgrävningar.

Den av professor Andersson upptäckta fornkinesiska kulturen vinner ökat
intresse därigenom, att den visar nära anknytningar till västasiatisk och östeuropeisk
samtida kultur. Ett nytt, ofantligt område har härigenom öppnats
för den vetenskapliga forskningen.

Det till Sverige hemförda materialet har alltså det största intresse för såväl
österländsk som västerländsk vetenskap. Det uppvisar urgamla förbindelser
mellan Österns och Västerns folk och vidgar i hög grad vår synkrets
och vår uppfattning om kulturutvecklingens gång.

Hittills är detta arkeologiska material enastående i Europa — ett motstycke
därtill kommer blott att finnas i Kina, sedan en del fynd efter överenskommelse
här bearbetats och återsänts.

Det är ej blott kvalitativt utan även kvantitativt som detta material är något
enastående och kräver ett stort utrymme för att fullt komma till sin rätt.
Aven rent estetiskt har den rikhaltiga keramiken ett stort värde.

Samlingen torde efter lagning omfatta ett 1000-tal hela lerkärl, flera tusen
stenredskap, massor av smärre föremål av koppar, lera, marmor, jadeit,
turkos o. s. v.

Den har redan tilldragit sig och kommer ännu mera efter sin slutliga uppställning
att tilldraga sig en internationell uppmärksamhet såsom något i
sitt slag enastående. Framställning har också ingått om att en rätt betydande
del av samlingen måtte utlånas till en utställning i Paris. Denna
fråga har emellertid ansetts för tidigt väckt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Givetvis är den nuvarande arbets- och uppackningslokalen mycket otillräcklig
och helt olämplig som utställningslokal. Vid den svårighet, som
finnes att erhålla lämpliga lokaler i någon statens byggnad, synes förslaget
att hyra en våning i handelshögskolans hus vara att förorda, så mycket
mera som lokalerna iordningställas på högskolans bekostnad. Den inredning
som behöves utgöres huvudsakligen av möbler och montrer samt en
del arbetsinstrument och armatur, och dessa beräknas kunna användas varhelst
än samlingarna komma att få sin slutliga uppställning. Det begärda
en gångsanslaget kan alltså under inga omständigheter anses bortkastat, Antikvariska
nämnden har haft tillgång till planen för utställningsanordningarna
och finner, att antalet utställningsmontrer ingalunda är överdrivet. Materialet
är så överväldigande rikt och av en sådan kvalitet, att det förtjänar att
i stor utsträckning utställas för den stora allmänheten. Montertyperna äro
av ungefär samma slag som i naturhistoriska riksmuseet och äro där till
full belåtenhet utexperimenterade. Samma typer torde böra komma till användning
även i ett nytt historiskt museum.

Det utrymme, som förefinnes i handelshögskolans nu offererade lokaler,
förefaller skenbart rätt betydande, men kan ej betraktas som på något sätt
omättligt, när hänsyn även tages till, att de av professor Andersson hemförda
samlingarna alls ej få betraktas som en gång för alla avslutade utan
tvärtom torde komma att inom kort ökas, och det även med representativt
material från något senare perioder än huvudparten av professor Anderssons
samlingar.

Nämnden är likaledes övertygad om nödvändigheten att anskaffa ett gott
referensbibliotek vid den kinesiska museiavdelningen och anser, med kännedom
om de pris, som litteraturen på området når, eu summa av 20,000 kronor
ingalunda överdriven.

Det är givet, att driftkostnaderna till eu början måste bli ganska höga,
emedan arbetet med samlingarnas uppställning, avbildning och beskrivning
måste i hög grad påskyndas. Eu del av samlingarna skola ju enligt överenskommelse
med kinesiska regeringen återsändas efter 2 år, sedan de här
hemma konserverats och vetenskapligt bearbetats. Den biträdande personalen
synes därför vara fullt nödvändig för att arbetet skall kunna tillräckligt
raskt bedrivas. Materialets internationella betydelse är också sådan, att
det vore oförsvarligt att ej med det snaraste publicera detsamma.

Det torde ej heller behöva hysas mer än eu mening om betydelsen av
att professor J. G. Anderssons eminenta kraft helt och hållet kan ägnas åt
bearbetandat (och eventuellt förökandet) av de dyrbara kinesiska samlingarna,
som ha hans initiativkraft, ihärdighet, kunnighet och skicklighet i alla avseenden
att tacka för sin tillkomst och som komma att skänkas till svenska staten.

Antikvariska nämnden vill alltså på samma gång den uttalar den förhoppningen,
att Kinakommittén fortfarande ville ägna sitt intresse åt det
påbörjade verket, på det varmaste förorda, att akademien med all kraft tillstyrker
den gjorda framställningen, enär det gäller att stödja en betydande
gärning, på en gång av fosterländsk och internationell betydelse.

För egen del har vitterhetsakademien uttalat sig i det föreliggande ämnet
på följande sätt:

Akademien, som helt ansluter sig till vad antikvariska nämnden i sitt
ovannämnda yttrande anfört, anser sig sålunda böra på det allra livligaste
understödja den här föreliggande framställningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Akademien anser sig därvid böra framhålla den stora betydelsen för den
arkeologiska vetenskapen i vårt land, att det vid sidan av de stora arkeologiska
museisamlingar, som belysa kulturutvecklingen i Sverige, också finnes
samlingar, som möjliggöra direkta jämförelser med utvecklingen å skilda
kulturcentra på jorden, varigenom utforskningen av de stora kultursammanhangen
främjas och underlättas. Den svenska arkeologiska vetenskapen har
ju just i sådant hänseende gjort betydande insatser och förvärvat en ställning,
som det är eu hederssak att befästa och utveckla.

Statens historiska museum, vilket Kinakommittén närmast torde åsyfta,
då den talar om de kinesiska samlingarnas överlämnande till staten, har
redan tidigare anlagt och i mån av möjlighet utvecklat eu dylik »komparativ»
arkeologisk avdelning, ehuru plats för dess utställande i museet saknats.
Då inom den närmaste framtiden planerna för eu ny byggnad åt
statens historiska museum skola utarbetas, måste givetvis hänsyn tagas även
till en dylik avdelning för utomskandinaviska arkeologiska samlingar. Till
dessa torde lämpligen de nu ifrågavarande kinesiska samlingarna i en eller
annan form böra anslutas. Intill dess så kan ske torde det vara lämpligast,
att de kinesiska arkeologiska föremålen förvaras och förvaltas såsom en under
Kinakommitténs inseende ställd fristående samling, allra helst som Kinakommittén
torde hava de största förutsättningarna att under den närmaste
framtiden verka för utvecklande och fullföljande av det forskningsarbete,
varav de nu ifrågavarande samlingarna utgöra de materiella resultaten.
Lämpligt torde emellertid vara, att samlingarna under denna tid ställas
under akademiens överinseende.

Under framhållande av den synnerliga betydelsen av att åt samlingarnas
energiske och framsynte hopbriugare, professorn Johan Gunnar Andersson,
måtte beredas möjlighet att helt ägna sig åt desammas ordnande och vetenskapliga
bearbetning, får akademien, som sålunda livligt tillstyrker upprättandet
för honom av en personlig befattning såsom föreståndare för den av honom
grundade samlingen av ostasiatisk arkeologi, med hänsyn till vad här ovan
anförts hemställa, att denna befattning måtte på lämpligt sätt anknytas till
statens historiska museum.

Vad slutligen beträffar de akademiska myndigheternas yttranden, har Stockholms
högskolas lärarråd gjort följande uttalande i ämnet:

De forskningar, vilka professor Anderssons senaste vetenskapliga verksamhet
representerar, beröra problem och spörsmål av den fundamentalaste betydelse
för studiet av människosläktets äldsta historia. Ett flertal vetenskapsgrenar,
såsom historien, språkhistorien, etnografien, arkeologien och
konsthistorien, äro för närvarande inriktade på den grundläggande frågan
om det ursprungliga sammanhanget mellan den mänskliga kulturens båda
huvuddelar, den ostasiatiska och den västasiatisk-europeiska. Den arkeologiska
undersökning av Väst-Kinas gränsområden, som professor Andersson
med sådan framgång iverksatt, torde kunna förväntas till denna frågas lösning
komma att lämna epokgörande bidrag, ägnade att rikta vårt vetande
i en mångfald olika riktningar.

På grund av vad sålunda anförts, anser lärarrådet det högeligen önskvärt,
att det av Kinakommittén föreslagna institutet för ostasiatisk arkeologi måtte
komma till stånd, och att professor Andersson måtte förordnas att under angivna
villkor bliva nämnda instituts föreståndare.

Lärarrådet, som synnerligen beklagar, att högskolan genom den föreslagna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

anordningen går förlustig en så betydande lärarkraft som professor J. G.
Andersson, vill emellertid även samtidigt beröra en fråga, som med den remitterade
skrivelsen står i närmaste sammanhang.

Professor Johan Gunnar Andersson, som hållit rektor underrättad om Kinakommitténs
avsikt att till Kungl. Maj:t ingå med sådan framställning i ärendet,
som av den remitterade handlingen framgår, hade till rektor överlämnat avskrift
av en av honom till Kinakommittén ställd skrivelse, i vilken han
framhåller, hurusom han, för det fall att den tilltänkta, för honom avsedda
befattningen som föreståndare för den ostasiatisk-arkeologiska samlingen
komme till stånd, skulle finna det med sina vetenskapliga intressen i högsta
grad förenligt att vid Stockholms högskola hålla en serie föreläsningar inom
den arkeologisk-etnografisk-geograhska ämnesgruppen och närmare utvecklat
planen för en sådan föreläsningsserie.

Lärarrådet vill med anledning härav framhålla, att för den vetenskapliga
bildningen i vårt land akademiska föreläsningar över aktuella problem inom
asiatisk forskning måste vara ägnade att verka synnerligen livgivande och
befruktande på flera områden, så mycket mer som professor Andersson dokumenterat
sig såsom en eminent föreläsare och akademisk lärare, vilken
med en intresseväckande framställningskonst förenar en enastående förmåga
att framkalla den studerande ungdomens egna initiativ och vetenskapliga
självverksamhet. Lärarrådet finner även den av professor Andersson föreslagna
anordningen lämplig och ändamålsenlig ur den synpunkten, att professor
Andersson endast i sin egenskap av akademisk lärare torde bliva i
tillfälle att utöva det mera omfattande inflytande på den vetenskapliga verksamheten
i vårt land, av vilket han i sin vunna vetenskapliga position synes
vara mäktig.

Det synes lärarrådet sålunda att, för det fall den ifrågasatta för professor
Andersson avsedda befattningen kommer till stånd, det vore av stor betydelse
för vetenskapen, om med denna befattning kunde på något sätt förbindas
en akademisk föreläsningsverksamhet. Lärarrådet, som med synnerlig
glädje och tacksamhet tagit del av professor Anderssons erbjudande,
vill också uttala sin livliga förhoppning, att Kungl. Maj:t icke må finna
hinder möta för professor Andersson att inom de gränser, som Kungl. Maj:t
täcktes -—- om så erfordras ■— närmare uppdraga, vid Stockholms högskola
i föreläsningar meddela de vetenskapliga rön, som säkerligen komma att av
honom i rikt mått göras under hans eventuella verksamhet såsom föreståndare
för den ostasiatisk-arkeologiska samlingen.

Stockholms högskolas styrelse har instämt i lärarrådets uttalande, och för
egen del har kanslern livligt förordat, att Kungl. Maj:t måtte till 1926 års
riksdag avlåta proposition om beviljande av de för förverkligande av Iviuakommitténs
förslag erforderliga statsanslag samt i övriga delar lämna bifall
till vad kommittén hemställt.

Professor Anderssons långvariga och resultatrika forskningsarbete i Kina

— verkställt dels på uppdrag av, dels i samförstånd med kinesiska regeringen

— var ursprungligen inriktat på ett naturhistoriskt forskningsområde, och
de stora och från vetenskaplig synpunkt utomordentligt värdefulla paleozoologiska,
paleobotaniska och geologiska samlingar, han härunder hopfört, hava
kommit svenska institutioner till godo och berett svenska vetenskapsmän ett

Departe mentschefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 49.

betydelsefullt material till utforskande. Utgången av Anderssons senare ex
peditioner i det inre Kina har emellertid lämnat ett annat ej mindre värdefullt
utan snarare än betydelsefullare resultat, i det han härunder fann rika
och väl bibehållna minnesmärken från förhistoriska kulturer, som dittills
varit alldeles okända. Dessa nya fynd och upptäckter föranledde professor
Andersson att i ökad grad inrikta sitt arbete på arkeologiska insamlingar
och uppmätningar. Det arkeologiska material, som han hemfört från sina
senare färder i Kina, har av fackmän ansetts vara utomordentligt betydelsefullt,
enär det belyser förut okända tidsskeden i mänsklighetens historia.
Professor Anderssons upptäckter hava betraktats såsom epokgörande,
därför att de torde bereda möjlighet att finna en lösning av
frågan om en uråldrig förbindelse mellan östern och västern och därigenom
lämna en i hög grad vidgad uppfattning om den mänskliga kulturutvecklingens
gång. Insamlandet av detta material har möjliggjorts genom frikostighet
av enskilda svenska mecenater. Genom att detsamma kunnat
överföras till Sverige, har det blivit svenska vetenskapsmän förbehållet att
göra den första bearbetningen av detta material och inför ett internationellt
vetenskapligt forum framlägga de resultat, som dessa forskningar komma
att lämna. Min förut lämnade redogörelse visar ock, att Sverige genom
dessa samlingar blivit föremål för en intresserad uppmärksamhet, så mycket
mer befogad som vårt land sedan länge intagit en framskjuten ställning
inom den arkeologiska forskningen.

Jag erinrade nyss om att professor Anderssons undersökningar skett i samförstånd
med kinesiska regeringen. Genom sin mångåriga vistelse i Kina
och sin därunder vunna förtrogenhet med kinesiska förhållanden hade Andersson
där förstått förvärva sig en ställning, som gjorde honom synnerligen
väl sedd av de kinesiska myndigheterna och på grund av vilken han
mer än någon annan kunnat på ett framgångsrikt sätt planlägga och fullfölja
sina vetenskapliga undersökningar. Det var tack vare hans goda förbindelser
med de kinesiska myndigheterna, som det lyckades honom att få till Sverige
överföra de dyrbara arkeologiska samlingar, varom nu är fråga. Alldeles utan
villkor fingo de dock ej lämna Kina. Det tilläts, efter vad jag inhämtat, att dessa
samlingar fingo för vetenskaplig bearbetning överföras till Sverige, under förutsättning,
att förefintliga dubbletter inom viss tid återställas till Kina, ävensom
att den vetenskapliga bearbetningen av materialet bleve offentliggjord
i kinesiska publikationer, närmast i den i Peking utkommande skriftserien
Paleontologia Sinica.

Då nu Kina-kommittén gjort det erbjudandet att till svenska staten överlåta
dessa samlingar mot det att deras vetenskapliga bearbetning tryggades
och garanterades och deras huvudbestånd bleve säkerställt i ett svenskt museum,
har jag, i livlig övertygelse om dessa samlingars utomordentliga betydelse
för den vetenskapliga forskningen och den fördel, som ligger i att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

svenska forskare här få göra de första banbrytande arbetena, ansett mig böra
förorda åtgärder i det av kommittén angivna syftet.

Givet är emellertid, att, när det såsom i detta fall gäller ett företag med
relativt vittgående ekonomiska konsekvenser, jag ansett nödigt att i alldeles
särskild grad granska de av kommittén uppdragna ekonomiska kalkylerna
för att se, huruvida icke samma mål skulle kunna vinnas för mindre kostnader
än kommittén tänkt sig.

Den första förutsättningen för samlingarnas bearbetning är en ändamålsenlig
lokal. I f. d. Östermalmsfängelset där de nu tillfälligtvis äro inrymda,
kunna de givetvis icke kvarstanna. Kommittén bar föreslagit, att samlingarna
skola uppställas i en våning i handelshögskolans nya hus vid Sveavägen
i Stockholm, vilken våning skulle för ändamålet förhyras. Byggnadsstyrelsen
har icke haft något att häremot erinra, men samtidigt pekat på
möjligheten att för ändamålet upplåta vissa lokaler i fastigheten nr 10 vid
Västra Trädgårdsgatan härstädes. Sistnämnda utväg synes mig dock ej
vara tillrådlig på grund av ovissheten hur länge de kunna bliva för detta
ändamål disponibla. Jag har därför ansett det av kommittén gjorda förslaget
erbjuda de bästa förutsättningarna i fråga om lokaler för samlingarnas
bearbetning och förvaring. Den av handelshögskoleföreningen
uppställda hyran uppgår till 18,000 kronor. Jag har ansett mig böra taga
i övervägande, om icke detta belopp kan reduceras. Därvid vill jag först
erinra, att i kommitténs plan ingick, att ifrågavarande samlingar skulle efter
skedd uppackning och bearbetning uppställas i montrer och göras genom
vissa museala anordningar tillgängliga för den intresserade allmänheten.
Jag har emellertid ansett, att man till en början allenast bör inrikta sig på
att bereda lokaler för samlingarnas uppackning och bearbetning och att den
museala synpunkten bör åtminstone för närvarande träda i bakgrunden.

Härigenom skulle man kunna inskränka rumsbehovet och efter vad jag
inhämtat, har han delshögskoleföreningens styrelse medgivit, att, därest vissa
rum uteslötes, hyresbeloppet finge reduceras till 15,000 kronor. En ytterligare
begränsning av lokalutrymmena anser jag icke tillrådlig, då utom
arbetsrum för personal erfordras relativt rymliga lokaler för ett sådant uppställande
av de dyrbara samlingarna, att de utan svårighet kunna bliva tillgängliga
åtminstone för forskningen och för intresserade vetenskapsidkare.
Jag vill erinra, att kunskapen om dessa samlingar redan, i trots av deras
korta härvaro, till Sverige lockat flera av Europas främsta vetenskapliga experter
på hithörande områden. Nödvändigt synes mig vara att samlingarna
beredes en sådan plats, att forskare kunna studera desamma, och från denna
synpunkt synas mig de ifrågasatta lokalerna i handelshögskolans hus med
den nyss av mig angivna begränsningen vara de i allo mest lämpade, som
under nuvarande förhållanden kunna erbjuda sig. Jag har följaktligen ansett
mig böra räkna med en årshyra av 15,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 40 käft. (Nr 49.)

Kungl. May.ts proposition Nr 49.

Vad beträffar den av kommittén framlagda inredningsplanen — anskaffande
av möbler och montrer, elektrisk belysningsarmatur, instrument och redskap
— slutar densamma å en summa av 57,858 kronor 40 öre. Jag anser
mig kunna räkna med en summa av i runt tal 50,000 kronor. Givetvis är
detta belopp i sin helhet icke erforderligt redan första året, och jag har
funnit, att detsamma utan olägenhet torde kunna fördelas på ett par budgetterminer.
Härigenom kan ock en säkrare erfarenhet vinnas för ett kommande
år, grundad på det första årets rön och arbeten. Om jag nu räknar
med en totalsumma av 50,000 kronor, fördelad på exempelvis tre eller hellre
två budgetår, och för det första året förordat för inredning m. m. ett belopp
av 15,000 kronor, innebär icke detta, att denna beräkning behöver vara
för framtiden bindande. Givetvis böra de av mig begränsade lokalutrymmena
inverka på behovet i förevarande avseende, men det bör dock påpekas,
att denna omständighet spelar en mindre roll, enär i det ursprungliga lokalförslaget
man räknat med vissa reservutrymmen och de begränsade lokalerna
medföra en större koncentration men lämna behovet av montrer oförändrat.

Vidkommande särskilt den största posten, anskaffande av montrer, vill
jag påpeka, att även för en uteslutande för forskningen avsedd exposition
av samlingarna särskilda montrer torde vara nödvändiga, enär föremålen
icke fara väl av att placeras på lösa hyllor och utan de skydd en glasmonter
erbjuder. Skola vidare en gång dessa samlingar överföras till ett
blivande historiskt museum och införlivas med dess samlingar, äro dessa montrer
redan tillfinnandes och kostnader för nyanskaffning av sådana äro då
icke erforderliga.

För anskaffande av ett studiebibliotek har kommittén räknat med ett belopp
av 20,000 kronor. Jag finner detta krav synnerligen väl motiverat och
har mot den ifrågasatta summan ingen annan erinran att göra än att densamma
synes mig böra fördelas på två år. Jag förordar alltså för första
året för detta ändamål ett belopp av 10,000 kronor.

Kommer jag så till de beräknade årliga driftkostnaderna, utgöra dessa
enligt förslaget, om jag frånräknar det till en början till 18,000 kronor uppskattade
hyresbeloppet, 19,860 kronor. De minskade lokalutrymmena medföra
en minskad värmekostnad, enligt vad jag inhämtat beräknad till 400
kronor. För nu ifrågavarande ändamål vill jag förorda ett belopp av 18,000
kronor, vilken summa torde böra av Kungl. Maj:t närmare fördelas. Jag
vill starkt betona, att en ytterligare sänkning icke är att tillråda av det
skäl, att arbetena under de första åren äro avsedda att bedrivas i forcerat
tempo för att man skall kunna gent emot kinesiska regeringen uppfylla de
åtagna förpliktelserna om leverans av dupletter och bearbetning av samlingarna.
I den mån dessa arbeten fullföljas, minskas anslagsbehovet för
nu ifrågavarande ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

De av mig nu förordade anslagsbeloppen äro alltså följande:

Engång skostnader :

Inredning (anskaffande av montrer in. m.) . . kronor 15,000: —

Studiebibliotek....................... » 10,000: —

årliga kostnader:

Lokalhyra.......................... » 15,000: —

Driftkostnader....................... » 18,000: —

Summa kronor 58,000: —

Jag vill till sist beröra den av Kina-kommittén i slutet av dess framställning
upptagna frågan om ledningen av den vetenskapliga bearbetningen
av dessa samlingar och organisationen av densamma. Kommitténs förslag
går ut på tillskapande för professor Johan Gunnar Andersson av en personlig
befattning såsom föreståndare för ifrågavarande arkeologiska samling
med avlöning lika med vad som nu tillkommer universitetsprofessor, d.v.s.
12,000 kronor jämte ett ålderstillägg å 1,000 kronor.! Att professor Andersson
är i eminent grad skickad för denna uppgift, därom torde intet tvivel
råda. De dyrbara och värdefulla samlingarna hava tillkommit genom hans
kraftiga initiativ och utomordentliga skicklighet, och han torde vara den
ende i vårt land, som äger de erforderliga förutsättningarna att kunna planlägga
och fullfölja de betydelsefulla vetenskapliga arbeten, som äro att förvänta
på grundvalen av dessa samlingar. Professor Andersson har förklarat
sig villig att mottaga det uppdrag, varom nu är fråga, och med min kännedom
om professor Anderssons allmänt vitsordade höga vetenskapliga kapacitet
vill jag på det allra livligaste förorda förslaget om en personlig
befattning för honom. Med hänsyn till befattningens karaktär av forskarbefattning
med utomordentligt hög vetenskaplig valör, skulle det måhända
legat närmast till hands att låta densamma få formen av en till ettdera av
universiteten knuten professur. De arkeologiska samlingar, som bilda grundvalen
för den ifrågasatta befattningen och som för att bliva rätt belysta
lämpligen böra ses i ljuset av de omfattande samlingar, som finnas i statens
historiska museum, hänvisa emellertid direkt på sistnämnda institution såsom
den, till vilken befattningen bör anknytas. Härtill kommer dessutom, att
Kinakommittén redan med riksantikvarien träffat preliminärt avtal om formerna
för samlingarnas anslutning till statens historiska museum.

I fråga om samlingarnas ställning i organisatoriskt hänseende vill jag
därför, därest desamma efter riksdagens bifall till den föreliggande framställ
ningen varda överlämnade till svenska staten, förorda att de ställas under
riksantikvariens och vitterhetsakademiens överinseende. Kommer i en som
jag vill hoppas snar framtid statens historiska museum att få sina lokalförhållanden
bättre ordnade, böra givetvis dessa samlingar lokalt sammanföras
med museets övriga arkeologiska samlingar. Då professor Andersson
framdeles kommer att efter uppnådd pensionsålder frånträda den personliga

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

befattning, jag nu vill förorda, synes mig den anordningen böra vidtagas,
att de ostasiatiska samlingarna, som då torde få anses vara vederbörligen
bearbetade och vetenskapligt behandlade, ställas under inseende av en av
antikvarierna vid historiska museet. Några konsekvenser för framtiden
torde ett bifall till mitt förslag om den personliga föreståndarbefattningen
för professor Andersson på intet sätt innebära. Jag vill alltså förorda, att
å allmänna indragningsstaten under rubrik vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
uppföres för professor J. G. Andersson en personlig befattning
som professor i ostasiatisk arkeologi och föreståndare för den ostasiatiska
arkeologiska samlingen med avlönings- och pensionsförmåner lika
med vad som tillkommer universitetsprofessor.

Med några ord vill jag till sist beröra den av myndigheterna vid Stockholms
högskola uppmärksammade frågan om viss föreläsningsskyldighet för
professor Andersson. Givet är att professor Andersson har att i främsta
rummet ägna sig åt den vetenskapliga bearbetningen av ifrågavarande samlingar
och allt vad därmed närmast hänger samman. Att draga honom från
dessa uppgifter genom att ålägga honom en viss obligatorisk föreläsningsskyldighet
vill jag icke förorda. Men å andra sidan kan jag ej annat än
livligt uppskatta den synpunkten, att möjlighet bör stå professor Andersson
öppen att, i den mån hans övriga arbeten det medgiva, hålla vissa föreläsningar
inom området för sin vetenskap och därigenom för den studerande
ungdomen och en intresserad allmänhet framlägga resultaten av sina forskningar
och beröra aktuella vetenskapliga problem, som med dem stå i
samband.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels medgiva att för professorn Johan Gunnar Andersson må
med ingången av budgetåret 1926—1927 inrättas en personlig
befattning såsom professor i ostasiatisk arkeologi och
föreståndare för statens ostasiatiska arkeologiska samlingar
med de åligganden för Andersson såsom innehavare av denna
befattning, som av Kungl. Maj:t bestämmas;

dels besluta, att Andersson skall såsom innehavare av den
nu föreslagna personliga professors- och föreståndarbefattningen
vara i avlönings- och pensionshänseende likställd
med universitetsprofessor;

dels för berörda ändamål under riksstatens elfte huvudtitel,
allmänna indragningsstaten, uppföra under rubrik: vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien ett belopp av 12,000
kronor jämte ett tillägg av 1,000 kronor efter fem års tjänstgöring; dels

ock under riksstatens åttonde huvudtitel under vitter -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

hets-, historie- och antikvitetsakademien för budgetåret 1926—
1927 anvisa:

till inredningsarbeten, såsom anskaffande av montrer m.m.
ävensom till ett studiebibliotek för den ostasiatiska arkeologiska
samlingen att extra reservationsanslag av 25,000
kronor, samt

till lokalhyra för denna samling ävensom densammas
bearbetning, vård och underhåll ett extra anslag av 33,000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall ävensom
förordna, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. A. Löwenhielm.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 40 käft. (Nr 49.)