Kungl. Maj.ts proposition Nr 4S.

1

Nr 48.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation av
stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping; given Stockholms
slott den 22 januari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wig.
forss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson, yttrar härefter:

Jag har för avsikt att i det följande framlägga förslag till omorganisation
av stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping. Denna fråga står emellertid
i visst samband med och torde böra betraktas mot bakgrunden av ett
väsentligt större spörsmål, nämligen ett för närvarande under min handläggning
liggande ärende angående organisation av läroverks- och landsbibliotek.
För att rätt kunna bedöma frågan om Linköpingsbibliotekets
ställning och för att undersöka, i vad mån ett ökat statsunderstöd till detta
bibliotek kan anses föregripa lösningen av ovannämnda större spörsmål,
har jag ansett det vara nödvändigt att något mera utförligt redogöra för
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 39 käft. (Nr 48.) 1

Ang. omorganisation
a v
stifts- och
läroverksbiblioteket

i Linköping.

Riksdagens

skrivelse

1918.

Särskilda

sakkunniga.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

denna fråga, därvid jag emellertid sökt i görligaste mån inskränka mig till
vad som kan anses vara av mera väsentlig natur.

1 anledning av eu inom 1918 års riksdag väckt motion hemställde riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 april 1918 (nr 125), det Kungl.
Maj:t täcktes låta verkställa utredning angående bättre vård och utveckling
av sådana bibliotek, som utgjorde en mellanform mellan de stora statsbiblioteken
och de egentliga folkbiblioteken, samt för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagen yttrade härvid i sin ovanberörda skrivelse:

I motionen har påkallats riksdagens medverkan för tillgodoseende av behovet
utav bättre omvårdnad särskilt om de s. k. stiftsbiblioteken samt de allmänna
läroverkens och seminariernas lärjungebibliotek.

Av den i ämnet gjorda utredningen och av vad riksdagen eljest har sig
bekant rörande de bokbestånd, som finnas i avsedda bibliotek, framgår, att
de för ändamålet använda förvaringslokalerna och möjligheterna att skydda
bokbestånden från förstörelse äro allt annat än tillfredsställande. Och detta
gäller icke blott de mindre bland de av motionären åsyftade boksamlingarna
utan också de större, vilka innehålla tiotusentals band, av dem åtskilliga
unika eller eljest synnerligen värdefulla. Ett ingripande från statens sida
i syfte att åt ifrågavarande bibliotek förläna ändamålsenligare förvaringslokaler
synes ju förr desto hellre böra äga rum.

De bibliotek, varom här är fråga, böra emellertid enligt riksdagens mening
hava en betydelsefull mission vid sidan av den att förvara och hålla
tillgängliga redan samlade bokskatter. För avsedda bibliotek synes nämligen
jämväl böra planmässigt och med urskiljning företagas inköp av nyare
litteratur. Bleve detta händelsen, skulle desamma ock bättre kunna fylla
sin uppgift i skolans och folkbildningens tjänst.

I anledning av denna riksdagens skrivelse bemyndigade Kungl. Maj;t
genom beslut den 22 juli 1918 departementschefen att tillkalla särskilda
sakkunniga för verkställande av den utav riksdagen äskade utredningen. Såsom
sakkunniga tillkallades sedermera riksbibliotekarien I. G. A. Collijn,
tillika ordförande, överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala J.
M. Hulth, f. d. lektorn I. N. Febr, förste bibliotekskonsulenten i skolöverstyrelsen
J. F. B. Hjelmqvist, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören
A. Pers och fru Maria Sandler.

De sakkunniga avgåvo den 28 februari 1923 betänkande och förslag i
ämnet (statens off. utredn. 1924:7).

Då det åt de sakkunniga meddelade uppdraget icke bestämt angav, vilka
kategorier av bibliotek, som borde anses falla inom uppdraget, ansågo sig
de sakkunniga böra draga mera bestämda gränser i detta avseende. De
hava därvid funnit uppenbart, att uppdraget i första hand avsåge de gamla
stiftsbiblioteken samt läroverksbiblioteken. Då emellertid även vissa stadsoch
provinsbibliotek kunde tänkas bilda stommen för något slags distriktsbibliotek,
hava de sakkunniga låtit sin undersökning omfatta även dylika.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

Sedan de sakkunniga på detta sätt begränsat sitt arbete, lämna de eu
ingående redogörelse för våra stifts- och läroverksbiblioteks historia, deras
uppkomst och utveckling från äldre tider till nutiden. Av denna redogörelse
framgår, att dessa bibliotek spelat en betydande roll för vårt lands andliga odling
och att de under tidigare skeden varit föremål för mycken uppmärksamhet
och omtanke från såväl det allmännas som i all synnerhet enskilda personers
sida; dock vilade över hela utvecklingen av dessa bibliotek en viss
planlöshet, och de flesta ägde numera ej de resurser, som vore nödvändiga
att sätta biblioteken i stånd att fylla de uppgifter, för vilka de voro avsedda.

I åtskilliga fall hade ej ens det gamla bokbeståndet kunnat bevaras i tillfredsställande
skick.

De sakkunnigas framställning utmynnar i vissa förslag, ägnade att avhjälpa
dessa brister. Dessa förslag innefattas i två huvuddelar av betänkandet,
av vilka den förra berör läroverksbiblioteken och den senare ett
slag av bibliotek, som de sakkunniga föreslå skola upprättas och för vilka
de föreslå benämningen landsbibliotek.

Över de sakkunnigas förslag hava numera yttranden avgivits av riksbibliotekarien
efter hörande av förste bibliotekarierna vid kungl. biblioteket,
kanslern för rikets universitet efter hörande av överbibliotekarierna och
förste bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund, skolöverstyrelsen
efter hörande av vederbörande läroverkskollegier, samtliga domkapitel
och Stockholms stads konsistorium, ett flertal länsstyrelser efter
hörande av vederbörande landsting och stadsfullmäktige ävensom statskontoret.

Vid min redogörelse för sakkunnigförslaget och de över detsamma avgivna
utlåtandena följer jag den ordning, som finnes i betänkandet angiven
och börjar då med läroverksbiblioteken.

Kostnaderna för läroverksbibliotekens underhåll bestridas av medel från Läroverltsbiden
vid varje särskilt läroverk förefintliga biblioteks- och materiellkassan Underhåll
med undantag blott för nya elementarskolan i Stockholm, för vilken nu och tillök -ifrågavarande kostnader bestridas av den s. k. skolkassan vartill vid Nuvarande
vissa läroverk komma donerade medel. Biblioteks- och materiellkassan äger förhållanden,
emellertid jämlikt § 218 läroverksstadgan synnerligen vittomfattande uppgifter
utom de nu ifrågavarande. Kassans inkomster äro ganska begränsade.

De utgöras i regel uteslutande av lärjungeavgifter, nämligen dels tre kronor
av lärjunge, som vid läroverket iuskrives, dels en terminsavgift, vilken erlägges
av varje lärjunge, som icke i särskilt föreskriven ordning blir därifrån
befriad, och vilkens storlek i nyssnämnda § av läroverksstadgan är
satt till 4 kronor 50 öre men som numera enligt riksdagens periodvis givna
medgivande kan höjas till högst 10 kronor.

När det gäller att fördela biblioteks- och materiellkassans resurser mellan

4

Kungl. May.ts proposition Nr 48.

de mångahanda ändamål, för vilka den är avsedd, går det ofta så, att biblioteksutgifterna
komma i sista rummet. De sakkunniga framlägga en tabell över
utgifterna för varje särskilt allmänt läroverks bibliotek under femårsperioden
1917—1921 (Bet. sid. 430—435). Av denna tabell framgår, att dessa utgifter varit
ytterst växlande men att de endast i rena undantagsfall, huvudsakligen vid
sådana läroverk, som vid sidan av biblioteks- och materiellkassan haft att
förfoga över donerade medel, varit någotsånär tillräckliga för att vidmakthålla
och tillbörligen förkovra biblioteket.

Sakkunniga. De sakkunniga betona läroverksbibliotekens betydelse och deras behov av
väsentligt ökade medel för bibliotekens tillväxt och underhåll. Den lyckligaste
lösningen anse de sakkunniga vara, om hela dot till biblioteken erforderliga
anslaget utginge av statsmedel och materiellkassan reserverades för
övriga henne åliggande uppgifter. De sakkunnigas förslag går alltså ut på
att läroverkens biblioteks- och materiellkassor bestämt åtskiljas, och att anslaget
till de förra utgår direkt av statsmedel; medel till inköp av ren
undervisningslitteratur, läseböcker, ordböcker i flera exemplar o. d. skulle
fortfarande utgå ur materiellkassan.

Vid beräkning av det belopp, vartill ett dylikt statsanslag skulle behöva
uppgå, indela de sakkunniga läroverken i vissa olika grupper, nämligen 1)
högre allmänna läroverk med 600 lärjungar eller därutöver, 2) sådana läroverk
med 400—599 lärjungar, 3) sådana läroverk med mindre än 400 lärjungar,
4) realskolor (här och i det följande innefattar detta uttryck även
samskolorna). De sakkunniga anse, att för en effektiv förbättring även de
mindre bland de högre allmänna läroverken böra förfoga över minst det
belopp, som för närvarande stått de lyckligast lottade läroverken till buds
samt komma till det resultatet, att för läroverk inom den tredje av nyssnämnda
fyra grupper 2,500 kronor bör vara ett lämpligt årsbelopp. Med
detta belopp till utgångspunkt föreslås för grupp 2) 3,000 kronor, för grupp
1) 3,500 kronor och för grupp 4) 1,500 kronor. För bokinköp och bindning
vid de allmänna läroverkens bibliotek skulle erfordras ett statsanslag av sammanlagt
173,500 kronor om året. Gruppindelningen skulle fastställas att
gälla för vissa icke allför korta perioder.

Myndigheter- Skolöverstyrelsen meddelar, att förslaget i nu angivna del i stort sett

^den™1 vunnit anslutning från vederbörande läroverkskollegiers sida. Vissa detaljanmärkningar
hava dock framkommit, för vilka närmare redogöres i skolöverstyrelsens
utlåtande. För egen del förordar överstyrelsen den föreslagna
uppdelningen av biblioteks- och materiellkassorna i en bibliotekskassa och
en materiellkassa. De hittillsvarande till den gemensamma kassan utgående
avgifterna borde i sin helhet tillsvidare tillföras materiellkassan. I avseende
å ett eventuellt statsbidrag tillstyrker överstyrelsen följande gruppindelning
med angivna anslagsbelopp: 1) högre allmänt läroverk med minst 600 lär -

Kung}. Maj:Is yrroposition Nr 48. 5

jungar: 3,000 kronor; 2) sådant läroverk med mindre än 600 men minst
400 lärjungar: 2,600 kronor; 3) sådant läroverk med mindre än 400 lärjungar:
2,200 kronor; 4) realskola med minst 400 lärjungar: 1,800 kronor
och 5) realskola med mindre än 400 lärjungar: 1,400 kronor. Härvid borde
ej hänsyn tagas till lärjungar å kommunalt gymnasium eller kommunal
gymnasielinje eller till kvinnliga lärjungar, som på vederbörande kommuns
bekostnad åtnjuta undervisning å något statens gymnasium. För nu ifrågavarande
ändamål skulle erfordras ett förslagsanslag av 157,000 kronor.

Överstyrelsen yttrar bland annat:

Flertalet av dessa bibliotek befinna sig i ett verkligt nödläge, ur vilket de
icke kunna upphjälpas annat än genom synnerligen kraftiga åtgärder.

Fn viktig anledning till bibliotekens tillbakaskjutna ställning är den omständigheten,
att i regel inga bestämda medel finnas reserverade för deras
särskilda behov. Starka skäl tala fördenskull för förslaget att vid varje
läroverk inrätta en särskild bibliotekskassa.

Överstyrelsen kan icke tillstyrka någon delning av de till biblioteks- och
materiell kassan för närvarande utgående avgifterna mellan de båda genom
delningen uppkommande kassorna, utan anser att sagda avgifter — möjligen
vid vissa läroverk med något reducerade belopp — böra i sin helhet tillföras
materiellkassan. Att pålägga lärjungarna nya avgifter bör enligt överstyrelsens
mening likaledes vara uteslutet. För att bereda bibliotekskassan erforderliga
inkomster synes således kunna tänkas tre vägar, var för sig eller tillsammans:
rätt att i större eller mindre utsträckning använda de till staten
utgående lärjungeavgifterna, kommunalt anslag eller statsanslag.

Av dessa möjligheter synes kommunalt anslag icke kunna sättas i fråga
— annat än möjligen i fråga om läroverk med kommunalt gymnasium.

Av de båda återstående möjligheterna förordar överstyrelsen att anslag
beviljas direkt till läroverken utan kombination med terminsavgifterna till
statsverket.

I fråga om storleken av det anslag, som bör utgå till varje särskilt läroverk,
anser överstyrelsen, att de sakkunniga gå något högt, då de föreslå
det årliga minimibeloppet för högre allmänt läroverk till 2,500 kronor.

I anslutning till den förut omnämnda tabellen synes det överstyrelsen,
som om man kunde sätta minimibeloppet för högre allmänt läroverk till
2,200 kronor. Vidare är överstyrelsen icke övertygad om det lämpliga i att
så helt, som de sakkunniga gjort, lägga läroverkens organisationsform och
lärjungeantal till grund för anslagens gradation vare sig uppåt eller nedåt.
Överstyrelsen uttalar den meningen, att de skilda synpunkterna bäst torde
komma till sin rätt, ifall man vid sidan av ett anslag till bokinköp och
bindning, vilket skulle fördelas efter automatiskt verkande grunder, finge
ett anslag, som kunde mera fritt disponeras dels till mera tillfälliga ändamål,
dels till mera konstanta tillägg utöver vad som enligt de automatiskt
verkande grunderna skulle utgå å ena sidan till bokinköp och bindning, å
andra sidan, såsom överstyrelsen längre fram utvecklar, till bibliotekariearvoden.

Av de yttranden från övriga myndigheter, vilka berört frågan om läroverksbibliotekens
tillökning och underhåll, vill jag allenast erinra om följande.

6

Tillgäng lighet.

Nuvarande

förhållanden.

Sakkunniga.

Kungl. May.ts proposition Nr 48.

Statskontoret anser anslagen till bokinköp hava blivit väl kraftigt tilltagna
och därför tåla vid någon nedprutning, men har intet att erinra mot de
sakkunnigas gruppindelning av läroverken och proportionen mellan anslagen
till de olika grupperna.

Riksbibliotekarien anser kostnaderna relativt obetydliga i förhållande till
den vinst, som därav skulle uppkomma.

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund förordar, att anslagen
till bokinköp och bokinhindning för alla högre allmänna läroverk sättas till
samma belopp, och att detta belopp även må tilldelas de med kommunalt
gymnasium försedda realskolorna. Visby domkapitel anser statsunderstödet
ej böra uteslutande bestämmas av lärjungeantalet utan att andra synpunkter
här må göras gällande för åstadkommande av en jämnare fördelning. Enahanda
uppfattning kommer till uttryck i det av länsstyrelsen i Gävle
avgivna utlåtandet, däri påpekas, att ett stort och värdefullt bibliotek
krävde för underhåll och vård större arbete och drygare kostnader än ett
mindre.

Länsstyrelsen i Nyköping anser sig med hänsyn till den föreslagna
kombinationen av läroverksbibliotek och landsbibliotek icke i nu förevarande
sammanhang böra förorda ökade anslag till läroverksbiblioteken.

Av de övriga domkapitel, vilka berört hithörande frågor, hava i stort sett
tillstyrkande yttranden avgivits. Jag vill endast erinra därom, att Uppsala
domkapitel, ifrågasätter, huruvida särskilda läroverksbibliotek för lärarna äro
behövliga i Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg, där stora bibliotek
finnas, som bättre kunna tillgodose lärarnas behov.

I fråga om läroverksbibliotekens tillgänglighet gäller nu följande:

Enligt § 159 av läroverksstadgan åligger det bibliotekarien bl. a. att under
terminerna och, så vitt möjligt är, även under ferierna eller någon del av
desamma på tid, som av rektor på förslag av bibliotekarien bestämmes,
hålla biblioteket öppet till begagnande för lärare och lärjungar ävensom för
andra inom staden eller orten bosatta personer. Detta har i regel tillämpats
så, att biblioteket hållits öppet en ä två timmar i veckan, vanligen i omedelbar
anslutning till läroverkets lästider, varjämte biblioteket genom överenskommelse
med bibliotekarien kunnat bli tillgängligt för lärarna praktiskt
taget när som helst, åtminstone vid sådana tider, då bibliotekarien finnes
närvarande inom läroverket. I fråga om lärjungebiblioteket saknas särskilda
bestämmelser på denna punkt, men praxis har varit ungefär densamma
som vid de stora läroverksbiblioteken, dock utan så omfattande utsträckning
av tillgängligheten.

De sakkunniga framhålla, att det, för att biblioteket i önskvärd mån skall
kunna tjäna jämväl utomståendes behov, bör finnas bestämda föreskrifter
om dess tillgänglighet på ökade och delvis annorlunda förlagda tider, och
föreslå i detta avseende, att biblioteken skola hållas tillgängliga under läsåret
vid de högre allmänna läroverken åtminstone fyra ä fem dagar i veckan,
vid realskolorna åtminstone tre dagar i veckan, allt en timme varje
gång och med denna timme åtminstone vissa dagar förlagd till eftermiddagen,
samt under ferierna åtminstone någon dag i veckan. I fråga om lärjungebiblioteken
ha de sakkunniga icke föreslagit några föreskrifter på denna

Kungl. Maj:ts proposition Nr åS. 7

punkt, likasom de överhuvudtaget velat lämna ganska stor frihet rörande
de olika sidorna av dessa biblioteks organisation.

Mot de sålunda föreslagna bestämmelserna hava åtskilliga läroverkskollegier Myndighetergjort
mer eller mindre bestämda invändningar. Starkast riktas dessa mot nas yttranförslaget
angående bibliotekets öppethållande under ferierna och i viss mån
också under de föreslagna eftermiddagstimmarna.

Skolöverstyrelsen säger sig icke kunna undgå finna ett visst fog för dessa
invändningar och framhåller särskilt, dels att förhållandena äro mycket växlande
vid olika läroverk och i olika städer, varför en sehematisering här
alltid är ägnad att medföra vissa risker, dels att i samma mån som folkbiblioteksinstitutionen
vinner kraftig utveckling, i samma mån kan läroverksbiblioteket
begränsa sig till sin närmast liggande uppgift att tjäna
läroverkets lärare och lärjungar. Överstyrelsen anser lyckligast, om ingen
annan ändring vidtages i nu ifrågavarande avseende, än att beslutanderätten
i fråga om tiderna för varje särskilt läroverksbiblioteks öppethållande överflyttas
till överstyrelsen. Dessutom föreslår överstyrelsen ett tillägg till
läroverksstadgan, avseende att uttryckligen tillförsäkra forskare även från
främmande ort tillträde till biblioteket, någonting som för närvarande faktiskt
äger rum men icke finnes föreskrivet.

Statskontoret anser, att föreskrift om bibliotekens ökade tillgänglighet bör
meddelas i samband med arvodenas böjning.

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund anser, att med det föreslagna
öppethållandet allmänheten komme att föga begagna sig av sin rättighet.
Detta bleve ännu mindre fallet, därest — vilket livligt förordades
läroverket för egen del blott behölle ett referensbibliotek och överläte det
övriga till något offentligt bibliotek, helst naturligtvis i samma samhälle.

Om eu dylik reduktion genomfördes kunde både inköpsanslagen och arvodena
något sänkas.

Skötseln av läroverksbiblioteken är anförtrodd åt en av lärarna, som enligt Bibliotekarieläroverksstadgan
på rektors förslag utses för viss tid eller tills vidare av
skolöverstyrelsen. Där så finnes av behovet påkallat, kan överstyrelsen på förhållande!!,
samma sätt därjämte utse biträdande bibliotekarie eller särskild föreståndare
för lärjungebiblioteket.

Ersättningen till bibliotekarierna bestrides i huvudsak från den i reservationsanslaget
till de allmänna läroverken ingående anslagsposten å 15,835
kronor 6 öre för detta ändamål, men förstärkes i vissa fall genom medel
ur de särskilda läroverkens kassor. Arvodena fastställas av skolöverstyrelsen
och växla vid do högre allmänna läroverken mellan 600 och 250 kronor.

För stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping utgår dock ett belopp av
1,910 kronor 6 öre; härtill återkommer jag i det följande. Vid realskolorna
växla arvodesbeloppen mellan 275 och 25 kronor och utgå i regel med
100 kronor.

De sakkunnigas förslag innebär, att läroverken i ifrågavarande avseende Sakkunniga,
skulle indelas i följande grupper:

1) Större och medelstora högre allmänna läroverk med

större bibliotek.........................arvode 1,400 kronor

Myndigheternas
yttranden.

B Kun yl. May.ts proposition Nr 48.

2) Mindre högre allmänna läroverk med större bibliotek
samt större högre allmänna läroverk med

mindre bibliotek........................arvode 1,150 krpnor

.1) Medelstora och mindre högre allmänna läroverk

med mindre bibliotek..................... » 900 »

4) Större realskolor.......................... » 500 »

5) Mindre realskolor......................... » 350 *

Vid bestämmande av gränserna mellan dessa grupper tänka sig de sak kunniga

för de högre allmänna läroverken lärjungesiffrorna 400 och 600
samt volymsiffran 15,000 såsom lämpliga; i fråga om realskolorna angiva
de inga bestämda dylika gränser utan nöja sig med att föreslå, att de båda
grupperna måtte omfatta ungefär lika stort antal läroverk. För övrigt tänka
de sig här likasom i fråga om anslaget till själva biblioteken, att gruppindelningen
bör regleras för vissa icke alltför korta perioder. De sålunda
föreslagna arvodena böra enligt de sakkunnigas mening alla utgå ur ett och
samma anslag, beräknat till 60,200 kronor. I sådana fall, då anslag för
ändamålet utgår ur ett läroverks biblioteks- och materiellkassa, bör det indragas.
Då bidrag utgå ur särskilda fonder, böra de fortfara, för den händelse
att sådant direkt följer av donationsbestämmelserna; andra fall böra
prövas vart för sig.

Ett förslag om ersättningens utgående i sådan form, att bibliotekarierna
skulle erhålla nedsättning i den undervisningsskyldighet, som åligger dem
såsom lärare, hava de sakkunniga ansett sig böra avstyrka.

De av läroverkskollegierna avgivna yttrandena understryka starkt behovet
av arvodesliöjning för bibliotekarierna. Vad angår de av de sakkunniga
föreslagna arvodena, riktas åtskilliga anmärkningar såväl mot grunderna för
gruppindelningen som mot de särskilda läroverkens inpassning i de olika
grupperna.

Skolöverstyrelsens förslag går ut på en gruppindelning beträffande bibliotekariearvodena
efter följande grunder: 1) högre allmänt läroverk med minst
600 lärjungar: 1,250 kronor; 2) högre allmänt läroverk med mindre än 600
men minst 400 lärjungar: 1,050 kronor; 3) högre allmänt läroverk med
mindre än 400 lärjungar: 850 kronor; 4) realskola med minst 400 lärjungar:
650 kronor; och 5) realskola med mindre än 400 lärjungar: 450 kronor.
Indelningsgrunden är sålunda densamma som ifråga om biblioteksanslagen;
likaså påpekas, att hänsyn ej bör tagas till lärjungar vid kommunalt gymnasium
eller kvinnliga lärjungar vid statens gymnasium. Det erforderliga
anslagsbeloppet beräknar skolöverstyrelsen till 59,250 kronor.

Vidare föreslår skolöverstyrelsen, att ordinarie lärare, vilken förordnas till
bibliotekarie, må kunna av överstyrelsen beviljas tjänstledighet från viss del
av den honom åliggande undervisningsskyldigheten, dock med högst fem
timmar i veckan.

Överstyrelsen yttrar, bland annat, följande:

Nu ingår i det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken
ett belopp av 16,000 kronor om året till bibliotekarier vid läroverken. Den
mest enhetliga och överskådliga formen för det enligt överstyrelsens beräkningar
behövliga anslaget synes då vara, att sagda anslag å 16,000 kronor

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48. 9

utbrytes ur det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken,
vilket således borde minskas med detta belopp, och förändras till ett särskilt
ordinarie förslagsanslag å det belopp, 59,250 kronor, som skulle erfordras
jämlikt de av överstyrelsen förordade ändrade grunderna.

I sammanhang med den sålunda föreslagna förändringen av ifrågavarande
anslags belopp och natur borde jämväl vidtagas den förändringen, att ur
detsamma icke längre utginge något anslag till Linköpings stiftsbibliotek.
Såsom framgår av de sakkunnigas utredning, intager detta bibliotek i vissa
väsentliga avseenden en särställning bland stiftsbiblioteken. Alla övriga
stiftsbibliotek stå i mer eller mindre nära samband med vederbörande läroverk,
ett samband som på ett eller annat sätt framträder också i dessa biblioteks
benämning. Endast i Linköping är fullständig boskillnad genomförd
mellan stifts- och läroverksbiblioteket, varvid läroverket för sin räkning
behållit allenast eu ganska blygsam boksamling. Icke desto mindre bär
emellertid fortfarande till stiftsbiblioteket, vilket i övrigt finansieras på annat
sätt, ur nu ifrågavarande anslag utgått ett årligt belopp, för närvarande
uppgående till 1,910 kronor 6 öre. Då nu de sakkunnigas förslag avser
bland annat att bana vägen för en mera självständig utveckling av stiftsbiblioteken
och stora utsikter förefinnas, att Linköpingsbiblioteket i detta avseende
skall gå främst och redan inom en nära framtid få sina förhållanden
ordnade, finnes ingen anledning till dess fortsatta understödjande ur nu
ifrågavarande anslag. Förestående förslag till bestämmelser och kostnadsberäkning
för anslaget utgår ock från den förutsättningen, att hänsyn icke
behöver tagas till Linköpings stiftsbibliotek.

I samband med nu återgivna uttalande berör överstyrelsen ett önskemål
därom, att det vid sidan av sagda anslag jämväl behöves anslag för sådana
biblioteksbehov, som antingen äro av mera tillfällig natur eller ock, ehuru
de äro av mera konstant natur, icke bliva tillgodosedda genom de båda anslagen,
till bokinköp och bindning samt till bibliotekariearvoden. Såsom
exempel på dylika behov angiver överstyrelsen katalogisering, anordnande
av läsrum och tryckt katalog för lärjungebiblioteken, specialisering vid vissa
bibliotek av t. ex. pedagogisk litteratur, hembygdslitteratur, m. in. För nu
ifrågavarande och liknande ändamål, som överstyrelsen betecknar såsom synnerligen
behjärtansvärda, räknar ämbetsverket med ett erforderligt anslagsbelopp
av 17,000 kronor. Anslaget borde hava reservationsanslags natur
och kunna fördelas av skolöverstyrelsen.

Av övriga yttranden i arvodesfrågan vill jag endast framhålla följande.

Statskontoret finner den föreslagna tjänstgöringen alltför högt beräknad.
Bibliotekariearvodena syntes därför böra nedsättas.

A andra sidan framhåller Uppsala domkapitel de föreslagna arvodenas otillx-äcklighet,
och överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund
samt Visby domkapitel anse, att arvodena äro med hänsyn till det ökade arbetet
i minsta laget och ej tåla någon nedprutning.

Länsstyrelsen i Nyköping anser, att vid en blivande lönereglering för läroverkslärarna
det bör undersökas, huruvida ej bibliotekariegöromålen må
kunna mot minskning i undervisningsskyldigheten åläggas lärare utan sär
skilt arvode.

Vad angår läroverksbibliotekens lokaler, framhålla de sakkunniga, efter
eu redogörelse för förhållandena härutinnan, att dessa i de flesta fall icke

Lokaler.

Sakkunniga.

10

Myndighe terna.

Överflyttning
av böcker
till annat
bibliotek.

Sakkunniga.

Myndighe terna.

Kungl. May.ts proposition Nr 48.

iiro tillfredsställande, men tillika att de delvis mycket allvarliga missförhållanden,
som råda i detta avseende, icke kunna avhjälpas vare sig på en gång
(iller efter enhetliga regler, varför de sakkunniga inskränka sig till det allmänna
uttalandet, att det vid ny- eller ombyggnader för läroverkens behov
bör bestämt tillses, att även bibliotekets intressen vinna tillbörligt beaktande,
så att bibliotekets lokaler bliva både lättillgängligt belägna och modernt inredda,
samt att det bör i möjligaste mån tillses, att läsrum kombineras med
bibliotekslokalerna.

Skolöverstyrelsen instämmer i de sakkunnigas uppfattning på denna punkt.

I övriga utlåtanden, särskilt av vissa domkapitel vitsordas de av de sakkunniga
lämnade meddelandena i avseende å lokalförhållandena samt uttalas
önskemål om förbättringar härutinnan.

I sammanhang med lokalfrågan hava de sakkunniga upptagit jämväl frågan
om överlåtande på eller deponerande i kommunalt bibliotek av sådana
delar av ett läroverks bibliotek, som icke äro för läroverkets behov av omedelbart
intresse. En sådan anordning, vilken redan ägt rum i vissa städer,
skulle enligt de sakkunnigas mening vara lämplig i sådana fall, då man
icke kunde räkna med att inom rimlig tid erhålla tillfredsställande lokaler
för ett läroverks bibliotek, men det inom samma stad funnes ett med goda
lokaler försett och i övrigt väl skött kommunalt bibliotek; givetvis måste
dock i varje fall hos läroverket stanna ett referensbibliotek och ett lärjungebibliotek,
båda i möjligaste mån omfattande och välförsedda.

Dessa uttalanden hava av åtskilliga läroverkskollegier mötts med vissa erinringar.
Skolöverstyrelsen yttrar i denna fråga:

Överstyrelsen för sin del vill särskilt framhålla, att här ej är fråga om
några föreskrifter av mer eller mindre allmängiltig karaktär utan allenast
om en anvisning. I vilken utsträckning och på vilket sätt denna bör efterföljas,
det beror på prövning för varje särskilt fall, en prövning, till vilken
initiativet väl i regel bör utgå från det särskilda läroverk eller den särskilda
stad, där intresse för saken förefinnes, och som bör slutgiltigt företagas av
central myndighet. För närvarande saknas bestämmelser angående beslutanderätten
rörande försäljning, överlåtelse eller deposition av böcker tillhöriga
ett läroverksbibliotek likasom av annan läroverket tillhörig materiell.
Utan sådana bestämmelser har det ansetts självklart, att beslutanderätten
i fråga om böcker tillkommit Kungl. Maj:t, i övrigt rektor. Till undvikande
av tvekan skulle överstyrelsen anse lämpligt, att det komme till stånd uttryckliga
bestämmelser i saken. Överstyrelsen har därvid ingen anledning
att föreslå rubbning av den sidan av nyssnämnda praxis, att det göres skillnad
mellan böcker såsom varande av särskilt grannlaga natur och annan
materiell. Däremot torde det å ena sidan vara överflödigt att till Kungl.
Maj:ts prövning hänskjuta frågor om försäljning m. m. av böcker, frågor
som ofta kunna vara av synnerligen begränsad räckvidd, å andra sidan vara
lämpligt, att kollegiet tillförsäkrades något inflytande på behandlingen av
hithörande frågor.

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund tillstyrker livligt en anordning.
varigenom läroverket för egen del blott behåller det som närmast
behöves, ett »referensbibliotek», och överlåter det övriga till något offentligt
bibliotek, helst inom samma samhälle. I övrigt föreslår nämnde överbibliotekarie,
att en utgallring föranstaltas av dupletter och värdelös litteratur
och att det tages under omprövning, i vad mån delar av läroverksbibliotekens
äldre bestånd borde överföras till andra bibliotek.

I läroverksstadgan är nu föreskrivet, att rektor skall »såvitt möjligt draga
försorg därom, att vid läroverket finnes eu för lärjungarna särskilt avsedd
boksamling». Vid så gott som alla läroverk finnas nu särskilda lärjungebibliotek.
Dessa äro emellertid klent utrustade såväl i avseende å anslag
— de äro till stor del hänvisade till gåvor — som i fråga om lokaler.

De sakkunniga giva i fråga om lärjungebiblioteken åtskilliga råd och anvisningar
men anse, att rörande de flesta sidor av dessa biblioteks anordning
och verksamhet allmänna föreskrifter icke böra givas utan möjlighet
lämnas öppen att ordna biblioteken pa växlande sätt efter lokalt skiftande
förhållanden. Härifrån göra de sakkunniga dock i viss mån undantag, i det att
de föreslå bestämmelser angående dels minimianslag till inköp och bindning
av böcker för lärjungebiblioteks räkning (minst 20 procent av vederbörande
läroverksbiblioteks anslag), dels beräknande av särskilt arvode för vård av
lärjungebibliotek (viss del, respektive 200, 250 och 300 kronor av det föreslagna
bibliotekariearvodet). Skolöverstyrelsen säger sig ämna taga hänsyn
till de synpunkter, som av de sakkunniga framhållits, och föreslår dessutom
nu ett par bestämmelser avsedda att dels inskärpa värdet av referensbibliotek
för lärjungarna, dels uttryckligen fastsla, vad som redan torde vara
praxis, att dessa böra erhålla lån ur lärjungebiblioteken på lättare villkor,
än som äro föreskrivna i fråga om det stora biblioteket.

I sitt yttrande över sakkunnigas förslag har skolöverstyrelsen vidare berört
vissa speciella frågor rörande läroverksbiblioteken, vilka jag nu endast
vill i korthet omnämna utan att närmare ingå på desamma. Dessa frågor
gälla bestämmanderätten i fråga om bokinköp, kompetens för läroverksbibliotekarie,
inledande av bytesförbindelser med duplettexemplar av böcker
samt konservering av äldre bokbestånd.

Den andra huvuddelen av de sakkunnigas betänkande och förslag åsyftar
att, utöver vad som föreslagits rörande förbättring av läroverksbibliotekens
ställning, uppgöra plan till en omorganisation av det svenska biblioteksväsendet
på det område, som ligger emellan de stora statsbiblioteken och
de egentliga folkbiblioteken.

De sakkunniga undersöka behovet av ett dylikt mellanled mellan folkbiblioteken
och de stora vetenskapligt lagda biblioteken, och framhålla, att
detta behov har motiverats därmed, att å ena sidan folkbiblioteken ute i
bygderna sakna tillgångar att anskaffa vare sig vetenskaplig litteratur eller

Lärjunge
biblioteken.

Diverse frågor
rörande
läroverks
biblioteken.

La näs -bibliotek

Biblioteks sakkunnigas förslag.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

facklitteratur på praktiska områden, under det att å andra sidan det icke
kan anses vara lämpligt att i större utsträckning tillhandahålla sådana verk
från de stora statsbiblioteken, varigenom hinder för dessas egentliga uppgifter
skulle uppkomma. Däremot skulle detta lättare kunna ske genom
förmedling av ett stifts- eller provinsbibliotek, vars föreståndare tillika vore
en så boksynt person, att han kunde stå till tjänst med råd och dåd ifråga
om skötseln och en tidsenlig utveckling av de smärre bibliotek, som ligga
inom stiftet eller provinsen.

Det har för de sakkunniga närmast gällt att utreda, om en sådan biblioteksorganisation
skulle kunna uppbyggas på grundvalen av de större bland
stifts- och läroverksbiblioteken och härigenom samtidigt de mången gångdyrbara
och omfattande bok- och handskriftssamlingarna i dessa bibliotek
skulle kunna på ett bättre och mera allmännyttigt sätt, än hittills slcett,
ställas i det allmännas tjänst till gagn för såväl den vetenskapliga forskningen
som den folkliga bildningen. Det påvisas även, att i synnerhet de
gamla stiftsbiblioteken men även andra läroverksbibliotek innehålla mycket
dyrbara samlingar, vilka äro svårtillgängliga för den vetenskapliga forskningen
och endast delvis kända genom tryckta kataloger, tyvärr nu till
största delen föråldrade.

De sakkunniga komma till det resultatet, att ett riktigt utnyttjande av
dessa boksamlingar kan ske endast på eu väg, nämligen genom att utbryta
de största och till sitt innehåll viktigaste och rikaste av dessa bibliotek ur
läroverksbibliotekskategorien och organisera dem som från läroverken fullt
fristående och självständiga bibliotek, tillika med uppgift att verka som ett
slags centralbibliotek eller med den benämning, som sakkunniga föreslå,
»landsbibliotek» för de smärre bibliotek och boksamlingar, som ligga inom
det för bibliotekets verksamhet avgränsade området, och som behöva ledning
och understöd av sakkunnig myndighet.

Landsbibliotekens uppgifter skulle bli följande:

a) att förvara och för forskningen tillhandahålla de i dem befintliga gamla
bok- och handskriftssamlingarna;

b) att genom inköp av nyare vetenskaplig litteratur underlätta studiearbetet
för läroverkens och övriga skolors lärare och lärjungar samt övriga
forskare och studieintresserade;

c) att genom inköp av populärvetenskaplig litteratur och skönlitterära
arbeten tillhandagå eu större allmänhet;

d) att samla och bevara särskilt den litteratur, som angår det till landsbiblioteket
hörande området, såväl i tryck som skrift;

e) att förmedla bok- och handskriftslån från och till andra bibliotek och
arkiv;

f) att tjänstgöra som central för övriga inom bibliotekets område liggande
bibliotek och boksamlingar och som sådan tillhandagå med boklån i studieändamål,
med utsändande av vandringsbibliotek och dylikt i enlighet med
de föreskrifter, som komma att utfärdas.

Som lokal styrelse för biblioteket skulle fungera en nämnd, bestående av

Kungl. Maj.ts proposition Nr 48.

13

landsbibliotekarien samt fem medlemmar, valda två av vederbörande läroverkskollegium,
två av stadsfullmäktige och eu av landstinget.

Personalen skulle utom vaktmästare och eventuella amanuenser och biträden
bestå av en landsbibliotekarie; för kompetens till denna befattning skulle
erfordras avlagd kandidat- eller ämbetsexamen inom filosofisk fakultet, genomgången
kurs i biblioteksteknik, praktisk erfarenhet om såväl vetenskapligt
som folkligt biblioteksarbete jämte väl vitsordad tjänstgöring under minst
sex månader vid något större offentligt bibliotek.

Såsom närmaste myndighet över landsbiblioteken skulle stå eu biblioteksöverstyrelse,
bestående av riksbibliotekarien som självskriven ordförande,
överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund, förste
bibliotekskonsulenten i skolöverstyrelsen, eu representant för landsbiblioteken,
en representant för de kommunala biblioteken och en för studiecirkelverk -samheten, vilka tre sistnämnda skulle tillsättas av Kungl. Maj:t. Biblioteksöverstyrelsen
skulle sammanträda minst två gånger om året i Stockholm.
Några andra kostnader skulle härav icke uppkomma än de, som föranledas
av rese- och dagtraktamente åt de utanför Stockholm bosatta ledamöterna.

De bibliotek, som de sakkunniga anse böra i första hand bilda grunden
till de nya landsbiblioteken äro de gamla stiftsbiblioteken; hit hänföras biblioteken
i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Karlstad, Härnösand
och Visby. Vidare hänföres hit biblioteket i Kalmar. Då de sakkunniga
ansett av vikt att beakta de skilda trakternas behov, hava de sakkunniga
i främsta rummet haft tanken riktad på Norrland. Här skulle komma
två huvudsakligen på läroverksbiblioteken byggda landsbibliotek i Umeå och
Luleå. Också Östersund borde av motsvarande skäl erhålla ett landsbibliotek,
byggt på ett där redan befintligt bibliotek.

Vidare antyda de sakkunniga såsom eu kommande utveckling, att vissa
av de stora stadsbiblioteken vore lämpade att övertaga ett landsbiblioteks
uppgifter och även vissa andra läroverksbibliotek än de nyss nämnda. Såsom
platser, där landsbibliotek i framtiden borde kunna upprättas, angiva
de sakkunniga Gävle, Norrköping, Borås, Örebro, Falun, Jönköping, Malmö,
Hälsingborg, Karlskrona och Halmstad.

Såsom ett nödvändigt villkor för upprättande av landsbibliotek på en plats
framhålla de sakkunniga, att lokalfrågan ordnas. Då det ej kan beräknas,
att staten utan vidare skall anslå medel till själva byggnadernas uppförande,
anse de sakkunniga det vara i första hand de lokala myndigheternas uppgift
att, där ej tillfredsställande lokaler redan finnas, sörja för denna frågas
ordnande. På några håll, särskilt i fråga om de smärre stiftstäderna samt
ett par av de norrländska städerna, ansåge de sakkunniga det dock måhända
bliva nödvändigt att vid sidan av de anslag, som borde kunna påräknas
från kommun och landsting, statligt bidrag lämnas jämväl vid själva
lokalfrågans ordnande. Några detaljerade förslag härutinnan hava de sakkunniga
icke ansett sig kunna framlägga. Då organisationen är i hög grad

14 Kung!. Maj:ts proposition Nr 48.

beroende av lokalfrågans ordnande, kan dess uppbyggande endast komma
att ske successivt.

Vad beträffar det årliga underhållet av de föreslagna landsbibliotekeu göra
de sakkunniga en skillnad mellan å ena sidan de till landsbibliotek omorganiserade
stiftsbiblioteken (Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö,
Karlstad, Härnösand, Visby och Kalmar) ävensom de på läroverksbibliotek
byggda tilltänkta landsbiblioteken i Umeå och Luleå och å den andra sådana
landsbibliotek, som i framtiden kunna tänkas uppstå i kombination mellan
nuvarande eller planerade kommunala bibliotek. För den förra kategorien
föreslå de sakkunniga skola av statsmedel utgå dels årligt anslag å 10,000
kronor (Kalmar och Visby 6,000 kronor) för bokinköp, bindning, vissa expenser
m. m., dels avlöning till bibliotekarie (B 25; Kalmar och Visby B 21)
och till vaktmästare (B 5), dels årligt anslag till amanuensarvoden vid samtliga
bibliotek 10,000 kronor, dels och anslag till konservering av äldre bokbestånd
under fem år 25,000 kronor. Kostnader för uppvärmning, belysning
och renhållning borde däremot bestridas av kommunerna, likaså arvoden
till erforderliga biträden utöver nyssnämnda personal. Dessa anslag skulle
naturligen börja utgå successivt, allt efter ombildningen till landsbibliotek i
anslutning till lokalfrågan och eventuellt kommunalt bidrag bleve slutligt
ordnad. I den mån landsbibliotek bleve inrättade i nu nämnda städer,
skulle de till dessa städers läroverksbibliotek föreslagna anslagen till inköp
och bibliotekarielöner minskas på visst närmare angivet sätt. I fråga om
inköp kunde tänkas, att vederbörande läroverksbibliotek finge behålla hälften
av föreslaget belopp, av vilken summa minst 2/& skulle användas för lärjungebiblioteket
och återstoden till ett referensbibliotek. Av bibliotekarielönerna
skulle reserveras 150 kronor som avlöning för skötsel av referensbiblioteket
och dessutom en allt efter de olika biblioteksgrupperna mellan
300, 250 och 200 kronor växlande summa för skötsel av lärjungebiblioteket.

I fråga om den andra kategorien — de i eu framtid i kombination med
kommunala bibliotek uppstående landsbiblioteken — äro de sakkunniga icke
i tillfälle att avgiva förslag angående det bidrag av statsmedel, som erfordras,
enär här i varje fall underhandlingar först borde föras med de kommunala
myndigheterna. Storleken av statens anslag borde här bestämmas
i någon bestämd proportion till det kommunala anslaget.

Folkbild- Innan jag övergår till en redogörelse för myndigheternas utlåtanden torde
ningssakkun- det vara på sin plats att i korthet omnämna det förslag angående centralniaagåendeg
bibliotek, som framlagts av de s. k. folkbildningssakkunniga.

central- Dessa sakkunniga framhöllo nödvändigheten av att åvägabringa samverkan
bibliotek. mepan stora och små bibliotek, om man ville undvika allt för betungande
kostnader för landets folkbiblioteksväsen och genomföra ett verkligt utnyttjande
av det tillgängliga bokmaterialet. En dylik samverkan borde i främsta
rummet taga sig uttryck däri, att vissa därtill lämpliga stadsbibliotek ut -

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

byggdes till centraler för större distrikt. Utom det, att ett dylikt bibliotek
skulle ha att fylla de vanliga biblioteksuppgifterna i den kommun, där det
vore beläget, skulle det också inom ett av Kungl. Maj:t bestämt område,
som i allmänhet skulle sammanfalla med ett län, supplera de lokala bibliotekens
arbete genom direkt och kostnadsfri utlåning av böcker, som behövdes
i studiesyfte, genom utsändande av vandringsbibliotek och genom bibliotekstek
nisk vägledning.

Ett dylikt centralbibliotek skulle utom det anslag, som tillkomme detsamma
såsom kommunalt bibliotek, erhålla ett särskilt centralbiblioteksanslag
å 5,000 kronor. Som villkor för dylikt anslag skulle stipuleras bland
annat, att biblioteket skulle ha ett läsrum, som vore försett med ett väl valt
handbibliotek och som hölles öppet på för allmänheten lämpliga tider alla
vardagar både för- och eftermiddagen, att bokbeståndet även i övrigt vore
tillfredsställande till omfång och sammansättning, att det hade en bibliotekstekniskt
väl utbildad chef samt att i biblioteket funnes anställt åtminstone
ett bibliotekstekniskt väl utbildat biträde. Inom området för detta centralbibliotek
skulle inspektion verkställas av centralbibliotekets chef eller, med
överstyrelsens medgivande, annan därtill lämplig person inom vederbörande
biblioteks personal.

Fastän de sakkunniga således närmast förordade en centralbiblioteksorganisation
byggd på de större kommunala biblioteken, ställde de sig emellertid
ej avvisande mot den av bibliotekssakkunniga framförda tanken på skapande
på grundvalen av stiftsbiblioteken av vissa landsbibliotek, som bland
annat skulle ha till uppgift att inom ett visst område fylla de uppgifter,
som, enligt vad i det föregående angivits, skulle åligga de kommunala centralbiblioteken.
De sakkunniga menade, att de sålunda föreslagna båda
linjerna för uppbyggandet av en centralbiblioteksorganisation ej behövde
utesluta varandra. Bägge vägarna borde stå öppna. Där staten sedan gammalt
hade ett stort och värdefullt bibliotek, som ställde ofrånkomliga krav
på ökade anslag, om det ej skulle förfaras, kunde det ligga närmast, att
centralbiblioteket organiserades som ett väsentligen av staten underhållet
»landsbibliotek». Där åter det redan nu funnes ett väl utrustat stadsbibliotek
eller där förutsättningarna måste anses vara för handen för åstadkommande
av ett dylikt, syntes det vara misshushållning, om ej staten skulle begagna
sig av den möjlighet, som där erbjöde sig, att med jämförelsevis ringa kostnader
för staten bygga upp ett centralbibliotek på grundvalen av det kommunala
folkbiblioteket.

Folkbildningssakkunniga uttalade vidare, att det i några fall kunde vara
tveksamt, vilkendera utvägen som vore lämpligast, till exempel i fråga om
Värmlands län, där Karlstad jämte ett stiftsbibliotek, som dock ej hörde
till de större, hade ett välskött stadsbibliotek. Liknande, om ej fullt enahanda,
vore förhållandena i Kalmar och Gotlands län. Av annan anledning
kunde tveksamhet uppstå beträffande de båda nordligaste länen. Det

Myndigheternas
utlåtanden
över
bibliotekssakkunnigas

förslag.

16 Kungl. Maj. ts proposition Nr 48.

förefölle, som om det ej skulle kunna vara alldeles uteslutet, att man även
här kunde bygga på folkbiblioteken. Luleå folkbibliotek hade sålunda redan
•eu ställning, som hade vissa likheter med ett centralbibliotek. Sedan 1913
hade det nämligen varit central för vandringsbiblioteksverksamheten i övre
Norrland, särskilt Norrbottens län, och hade i denna sin egenskap åtnjutit
anslag från staten.

Som en allmän sats ville de sakkunniga till slut framhålla, att det givetvis
ej vore något principiellt hinder för att staten — om särskilda skäl kunde
anses föreligga — läte ett på grundvalen av ett kommunalt folkbibliotek
uppbyggt centralbibliotek i en framtid övergå till att bli ett landsbibliotek.

Skolöverstyrelsen yttrar sig till en början i själva principfrågan och anför
härutinnan följande:

Den föreslagna biblioteksorganisationeno skulle erhålla två huvuduppgifter
av inbördes väsentligt olikartad natur. A ena sidan skulle laudsbiblioteket
utgöra ett led i landets folkbiblioteksorganisation: det skulle bli ett centralbibliotek,
som för ett större område skulle bilda en påbyggnad på de mindre
folkbiblioteken, samtidigt med att det för vederbörande stad skulle erhålla
ett lokalt folkbiblioteks funktioner. A andra sidan skulle i detta bibliotek
det gamla stifts- eller läroverksbibliotekets huvudsakligen för forskningen
värdefulla äldre bokskatter konserveras och göras tillgängliga för forskare
samt — om än givetvis i anspråkslös omfattning — kompletteras genom
inköp av nyare vetenskaplig litteratur.

Överstyrelsen vill till en början starkt understryka vikten av ett tillbörligt
tillgodoseende av bägge de behov, som de sakkunniga genom den nya
■organisationen sålunda avsett att främja.

Skapandet av centralbibliotek för supplerande av de lokala folkbibliotekens
arbete inom ett större område är en fråga, vars omedelbara lösning måste
sägas vara av avgörande betydelse för hela vårt lands folkbiblioteksväsens
möjligheter att fylla de ständigt ökade kraven, och innebär i själva verket
■det enda rationella sättet att tillgodose landsbygdens och de mindre samhällenas
behov av litteratur till tjänst för de mera studieintresserade.

Å andra sidan är ett konserverande och rationellt ordnande och vidmakthållande
under sakkunnig ledning av stifts- och läroverksbibliotekens gamla
bokbestånd en kulturfråga av den betydelse, att den ej längre bör skjutas
åt sidan. Det synes också vara riktigt, att detta konserverande äger rum
genom boksamlingarnas bevarande i lokala bibliotek på de platser, där de
hittills funnits, och ej — som från något håll ifrågasatts och som till exempel
i Danmark i viss utsträckning sker — genom deras sammanförande till
vissa större vetenskapliga bibliotek.

Överstyrelsen har redan i sitt yttrande över folkbildningssakkunnigas betänkande
livligt tillstyrkt dessas förslag om skapandet av centralbibliotek
med skyldighet att supplera de lokala bibliotekens arbete inom ett större
område. Samtidigt angav överstyrelsen emellertid i korthet sin principiella
ståndpunkt till bibliotekssakkunnigas förslag till landsbibliotek och yttrade
därvid bland annat: I princip vill överstyrelsen redan nu uttala sin

livliga anslutning till detta förslag, i vad det avser eu utbyggnad av de
gamla stiftsbiblioteken för att därigenom skapa bibliotek, som kunde å
ena sidan bevara undan förstörelse dessas gamla dyrbara bokskatter samt

IT

Kung!. Maj:ts proposition Nr 48.

i viss utsträckning tillgodose vetenskaplig forskning, å andra sidan utgöra
folkbibliotek på vederbörande plats samt centraler för ett kringliggande
område efter principer likartade med dem, som föreslagits för centralbiblioteken.
Enligt överstyrelsens mening stå de båda här berörda kommittéförslagen
ej i det nära samband med varandra, att de samtidigt behöva
upptagas till avgörande. Folkbildningssakkunnigas förslag är av alldeles
särskilt brådskande natur och bör omedelbart leda till ett förverkligande,
om ej utvecklingen av folkbiblioteksväsendet skall stagnera. I fråga
om de bibliotek, som beröras av bibliotekssakkunnigas förslag, står saken
väsentligt olika för de särskilda biblioteken, och antagligt torde vara, såsom
redan av bibliotekssakkunniga påpekats, att den enda möjligheten blir att
successivt upprätta landsbibliotek allt efter de förutsättningar, som på olika
platser kunna förefinnas, samt med hänsyn till det lokala behovet och intresset
på platsen.

Om alltså överstyrelsen i likhet med folkbildningssakkunniga i princip
ställer sig på den ståndpunkten, att den för landets folkbiblioteksväsen nödvändiga
centralbiblioteksorganisationen i vissa fall bör anordnas genom anslutning
till det kommunala biblioteket (kommunala centralbibliotek), men i
andra fall lämpligen kan ske genom påbyggnad på ett existerande stiftsbibliotek
(landsbibliotek), är enligt överstyrelsens mening frågan, i välta fall
den ena eller andra av dessa organisationsformer är att föredraga, mera svår
att på frågans nuvarande stadium fatta fullt bestämd position till.

Överstyrelsen vill i detta sammanhang för undvikande av missförstånd
påpeka, att gränsen mellan centralbibliotek och landsbibliotek i de olika
uttalanden, som gjorts i frågan, icke alltid hållits fullt klar, och särskilt att
de båda sakkunnigenämnderna icke synas hava använt fullt samma terminologi
i detta avseende. För sin del vill överstyrelsen såsom den avgörande
skillnaden mellan dessa båda slag av bibliotek angiva, att centralbiblioteket
väsentligen skulle bliva eu kommunal (eller i undantagsfall enskild, men
»som kommunal fungerande»), om också statsunderstödd, institution, landsbiblioteket
däremot väsentligen eu statlig, om också med kommunalt bidrag
underhållen, institution. I nära sammanhang därmed står, att landsbiblioteket,
åtminstone i regel, skulle uppbyggas på grundvalen av ett äldre bibliotek,
som tillhörde en statsinstitution, nämligen ett läroverk, och i alla händelser
i högre grad än ett centralbibliotek å ena sidan alltfort tjäna läroverkets
behov, å andra sidan jämte den mera folkliga läggningen bevara eu
mera vetenskaplig sådan.

När det gäller att bedöma, hur landsbiblioteken överhuvudtaget böra organiseras
eller huruvida på en särskild ort förutsättningarna för upprättande
av ett landsbibliotek föreligga, bör man givetvis, med hänsyn till den för
dessa bibliotek sålunda tilltänkta grundvalen och deras därmed sammanhängande
dubbla uppgift, bland annat se till, att läroverken icke komma i
sämre ställning i fråga om sina biblioteksmöjligheter, än som skulle bliva
fallet, om på eu och samma ort läroverksbiblioteket finge utveckla sig för
sig efter de i det föregående angivna riktlinjerna och det kommunala biblioteket
för sig. Sådana synpunkter göras helt naturligt gällande i åtskilliga
av de från läroverkskollegierna avgivna yttrandena. Överstyrelsen vill framhålla,
att det tydligen är omöjligt för staten att ägna de största och dyrbaraste
av stifts- och läroverksbiblioteken den kostsamma vård, som de rätteligen
behöva, om de skola fortfara att vara så nära knutna vid läroverken,
som hittills varit fallet. Fn sådan bundenhet medför nämligen ovillkorligen

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 39 höft. (Nr 48.) -

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

en begränsning i deras användbarhet, som icke låter sig förena med de stora
anslag, de dock skulle komma att kräva. Om således den enda förutsättning,
under vilken ifrågavarande bibliotek kunna omfattas med det behövliga
intresset från statens sida, är, att de sättas i levande förbindelse med
den allmänna folkbiblioteksorganisationen, kan det icke ligga i läroverkens
intresse att motsätta sig, att de i härför nödvändig grad lösgöras från läroverken.
Men väl gäller det att se till, att detta lösgörande icke blir vare
sig häftigare eller grundligare, än som är oundgängligen nödvändigt.

Rörande alltså den för varje särskild ort lämpligaste organisationsformen
bör till eu början påpekas, hurusom det i detta avseende givetvis måste bli
av avgörande betydelse, i vilken utsträckning på den särskilda platsen kommunal
medverkan för skapande av ett landsbibliotek kan påräknas. Därvidlag
torde förutsättningarna vara väsentligen olika på olika platser. Största
förutsättningarna för en kommunal medverkan till en mera omedelbar lösning
av landsbiblioteksfrågan torde, enligt vad överstyrelsen tror sig veta,
förefinnas i Linköping, vars stiftsbibliotek också av så gott som alla erkänts
vara det, som i allra första hand vore lämpat att ombildas till landsbibliotek
; och det är överstyrelsens livliga förhoppning, att ett landsbibliotek därstädes
med det allra snaraste skall kunna ordnas, vilket ej blott skulle bli
av största värde för Linköpingsbiblioteket och det område, detta närmast
vore avsett att tillgodose, utan även skulle kunna få stor betydelse genom
den erfarenhet, man där kunde vinna i fråga om landsbiblioteksorganisationens
lämpligaste utformning överhuvud.

Det torde vidare vara antagligt, att ej blott i Linköping utan även i vissa
andra städer efter hand kommunerna och landstingen skola visa sig villiga
att lämna så effektivt bidrag till en landsbiblioteksorganisation, att tillräckliga
ekonomiska förutsättningar för en dylik kunna anses föreligga.

Med hänsyn dels till behovet av underhandlingar med de kommunala
myndigheterna, dels till svårigheterna på åtskilliga platser i fråga om lokalfrågans
ordnande synes det ej vara möjligt för statsmakterna att på förhand
binda sig för ett visst antal landsbibliotek, utan lämpligast torde vara, att,
som bibliotekssakkunniga föreslagit, beslut fattas om inrättande av varje
särskilt bibliotek, da det visat sig, att förutsättningar i olika avseenden föreli£Sa-
Intill dess att sådant beslut fattats, böra såväl läroverksbiblioteket
som folkbiblioteket på platsen erhålla statsanslag enligt vanliga grunder och
ej heller något hinder föreligga för det senare biblioteket att i enlighet med
folkbildningssakkunnigas av överstyrelsen tillstyrkta förslag erhålla särskilt
tilläggsanslag som centralbibliotek för vederbörande län. I likhet med folkbildningssakkunniga
är överstyrelsen därvid av den mening, att intet hinder
bör föreligga för att ett på grundval av ett kommunalt folkbibliotek uppbyggt
centralbibliotek kan ombildas till landsbibliotek.

Om alltså enligt skolöverstyrelsens mening inga i detalj gående beslut om
landsbiblioteksorganisationen i dess helhet för närvarande torde böra fattas,
anser överstyrelsen det dock vara önskvärt, att redan nu en viss klarläggning
sker av frågan om de förutsättningar, som höra förefinnas för att skapandet
av ett landsbibliotek på en viss plats skall kunna anses motiverat.

_ Överstyrelsen är därvid till fullo enig med bibliotekssakkunniga, att eu lösning
i huvudsaklig överensstämmelse med deras förslag är önskvärd på de
platser, där mera betydande stiftsbibliotek förefinnas, som det är ett viktigt

Kungl. Maj.is proposition Nr 48. 19

statsintresse att konservera och utbygga, och där samtidigt behov av ett
centralbibliotek för folkbiblioteksverksamheten föreligger.

Å andra sidan vill överstyrelsen emellertid som sin bestämda mening uttala,
att ett skapande av i huvudsak statliga bibliotek enligt landsbibliotekstypen
ej är motiverat på platser, där ovan angivna speciella förutsättningar
icke föreligga, utan att den på alla andra platser lämpligaste formen för lösandet
av folkbibliotekens centralbiblioteksfråga i ett län synes böra vara
skapandet enligt de riktlinjer, som av överstyrelsen tidigare angivits i dess
yttrande över folkbildningssakkunnigas betänkande, av ett på det lokala folkbiblioteket
byggt centralbibliotek. Fn dylik lösning, som bland annat i Danmark
tillämpats med stor framgång och vars praktiska lämplighet därför
måste anses till fullo bevisad, torde för det övervägande antalet län vara
den naturliga.

Folkbildningssakkunniga ha för sin del angivit vissa län, där efter deras
mening särskild tvekan ur olika synpunkter kunde råda om den lämpligaste
lösningen av centralbiblioteksfrågan (Värmlands, Kalmar och Gotlands län
samt de båda nordligaste länen). Överstyrelsen anser sig ej i detta sammanhang
böra närmare gå in på frågan om de skäl, som i dessa eller andra
län skulle kunna tala för en lösning i ena eller andra riktningen. Blott beträffande
de båda norrländska länen synes med hänsyn till de särskilda
svårigheter, som en lösning av centralbiblioteksfrågan i dessa län kan tänkas
komma att erbjuda, ett visst preciserande av överstyrelsens mening måhända
vara motiverat. I fråga om dessa län anser överstyrelsen tillräckliga
skäl saknas för ett skapande av landsbibliotek på grundval av läroverksbiblioteken
i Umeå och Luleå, vilka, efter vad bibliotekssakkunniga själva
framhålla, äro små och svagt utrustade. Det naturligaste torde vara, att de
för dessa län erforderliga centralbiblioteken bygga på kommunala bibliotek,
och att dessa erhålla statsunderstöd enligt överstyrelsens förslag om tilläggsanslag
till centralbibliotek. Överstyrelsen har emellertid samma uppfattning
som bibliotekssakkunniga, att i ifrågavarande län ett särskilt kraftigt stöd
från statens sida kan visa sig nödvändigt, men ett dylikt torde ej böra fa
formen av tillskapande av i huvudsak statliga bibliotek utan torde böra ske
genom tilldelning av ett högre centralbiblioteksanslag än i övriga län. Frågan
om storleken av ett dylikt extra tillskott torde emellertid ej böra upptagas,
förrän inrättandet av centralbibliotek i dessa län är aktuellt, och torde da
böra föregås av eu utredning från de lokala biblioteksmyndigheternas sida
angående anslagsbehovet med hänsyn till de särskilda svårigheterna för en
rationell skötsel av biblioteksverksamheten i ifrågavarande landsdelar.

Det synes överstyrelsen knappast vara att tillråda, att en fix plan på förhand
uppgöres, som måste i detalj följas vid organiserandet av varje särskilt
landsbibliotek. Tänkbart är nämligen, att på grund av lokala förhållanden
mer eller mindre betydande modifikationer kunna visa sig önskvärda
på de särskilda platserna.

Till huvudprincipen om ekonomisk samverkan mellan stat och lokala myndigheter
(stad och landsting) vid organiserandet av landsbiblioteken ansluter
sig skolöverstyrelsen, då de bibliotek, som det här gäller, uppenbarligen
skulle tillgodose uppgifter av dels statligt, dels kommunalt intresse:

Det kan givetvis därvid tänkas många olika grunder för fördelandet av
utgifterna mellan stat och lokala myndigheter. Överstyrelsen anser för sin
del, att inga vägande invändningar kunna framläggas mot ett accepterande

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

i huvudsak av de av bibliotekssakkunniga angivna grundsatser för utgifternas
fördelning. Beträffande det föreslagna årliga statsanslaget till bokinköp
etc. anser sig överstyrelsen ej för närvarande böra uttala sig angående storleken
av de erforderliga bokanslagen på varje särskild plats.

I fråga om landsbibliotekaries kompetens och avlöningsförmåner gör skolöverstyrelsen
redan nu ett visst principiellt uttalande, då frågan härom måste
anses vara av central betydelse för hela organisationens fungerande:

Överstyrelsen vill till en början understryka den enligt överstyrelsens mening
självklara satsen, att bibliotekariesysslan i ett bibliotek med så krävande
och delvis olikartade uppgifter, som här ifrågasatts, helt måste taga sin man
i anspråk.

I fråga om kompetensen för landsbibliotekarie förordar överstyrelsen en
skärpning av de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna, i det att överstyrelsen
anser, att, liksom för anställning vid vetenskapligt bibliotek, skulle
fordras antingen licentiatexamen eller, jämte filosofie kandidat- eller ämbetsexamen,
kandidatexamen i annan fakultet, dock att i undantagsfall annan
sökande, vars praktiska biblioteksmeriter vore betydligt överlägsna de medsökandes,
skulle kunna utnämnas.

Aven i fråga om tjänstgöringens längd anser sig överstyrelsen böra föreslå
en skärpning. Överstyrelsen föreslår, att minimitiden för bibliotekstjänstgöring
utsträckes från sex månader till två år, och att därvid med hänsyn
till vikten av att erhålla personal fullt förtrogen med båda de olika huvudupp§iftor,
som landsbiblioteken skulle tillgodose, ytterligare föreskrives, att
antingen miiist sex månader av denna tjänstgöringstid skall falla på vetenskapligt
bibliotek och minst sex månader på folkbibliotek eller att vederbörande
på annat sätt skall styrka motsvarande förtrogenhet med arbetet i ett
vetenskapligt, respektive folkbibliotek. I samband med denna skärpning
bör däremot föreskriften om genomgången kurs i biblioteksteknik kunna bortfalla.
Överstyrelsen vill emellertid tillägga, att möjlighet bör finnas för
Kungl. Maj.t att i individuella fall dispensera förtjänta biblioteksmän från
en eller annan punkt i de angivna kompetensfordringama.

Enligt ^ överstyrelsens mening tala alla skäl för att landsbibliotekarierna
på grund av deras självständiga ställning och de störa krav, som
måste ställas på dem med hänsyn till de viktiga uppgifter, som skulle åligga
landsbiblioteken, minst jämställas med förste bibliotekarierna vid statsbiblioteken
och alltså placeras i lönegrad B 2G (möjligen med undantag för något
eventuellt inrättat landsbibliotek av den mindre typ de sakkunniga förutsatt
för ett par av biblioteken). Överstyrelsen vill som skäl härför ytterligare
erinra om, hurusom landsarkivarierna placerats i B 26.

Tjänstgöringstiden för landsbibliotekarierna torde böra bli densamma som
vid statsbiblioteken eller 7 timmar.

I fråga om övriga delar av bibliotekssakkunnigas förslag beträffande landsbiblioteken
anför skolöverstyrelsen i huvudsak följande:

Fm slaget om särskilt anslag till avlönande av amanuenser synes i princip
motiverat, men såväl totalbeloppet som storleken av amanuensarvodena
torde böra bli beroende av kommande utredning i samband med förslaget
om inrättande av varje särskilt bibliotek.

Överstyrelsen tillstyrker livligt det föreslagna anslaget till konservering av

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

äldre bokbestånd men föreslår, att sagda anslag må avses för ej blott landsbibliotek
utan även läroverksbibliotek.

Enligt sakkunnigförslaget skulle på platser med landsbibliotek anslaget
till bokinköp till läroverket minskas med hälften och bibliotekarielönen väsentligt
reduceras. Detta förslag sammanhänger nära med vad förut anförts
angående skyldighet för sådant läroverk, vars bibliotek skulle uppgå i ett
landsbibliotek, att till detsamma avstå hela sitt bibliotek med undantag av
lärarnas referensbibliotek och lärjungebiblioteket, varjämte för framtiden en
god del av den nyanskaffning, som eljest skulle ankomma på läroverket,
skulle åligga landsbiblioteket.

Man står här utan tvivel vid den ömtåligaste punkten av frågan rörande
förhållandet mellan läroverks- och landsbibliotek.

Vad först angår frågan om överlämnande av böcker från ett läroverksbibliotek
till ett landsbibliotek, torde det ligga i sakens natur, att då det
gäller en så omfattande överflyttning, som skulle fordras såsom eu grundförutsättning
för upprättande av ett landsbibliotek, frågan skulle komma att
prövas av Kungl. Maj:t efter överstyrelsens hörande. Gäller det åter överflyttande
till ett redan fungerande landsbibliotek, skulle frågan komma att
avgöras av överstyrelsen, lika väl som när det gäller annan överflyttning.
Prövningen bör taga noggrann hänsyn till alla sådana betänkligheter, som
i åtskilliga kollegiers yttranden av liistoriska, juridiska och praktiska skäl
göras gällande gentemot en långt gående överflyttning. Bland annat kan
överstyrelsen icke anse lämpligt att som allmän regel fastslå, att läroverket
icke skulle få behålla mer än referensbibliotek och lärjungebibliotek. På
den ort, där eu dylik uppdelning redan skett, nämligen Linköping, bar läroverket,
bortsett från lärjungebibliotek, ett eget bibliotek på omkring 5,000
volymer. Det kan icke anses skäligt, att läroverket på eu ort med landsbibliotek
i fråga om bekväm tillgång till för lärare eller lärjungar eller för
undervisningens direkta behov behövlig litteratur försättes i eu sämre ställning
än läroverksbibliotek i andra städer eller till exempel ett seminariebibliotek
i samma stad. I detta sammanhang vill överstyrelsen särskilt påpeka,
hurusom avståndet från läroverket till landsbiblioteket kommer att
väsentligen påverka storleken av det bokbestånd, som kan behövas inom
läroverkets eget bibliotek.

Av det sagda följer också, att det kan vara skäligt, att de till läroverksbiblioteket
på en ort utgående anslagen få vidkännas någon minskning i
sammanhang med upprättandet av ett landsbibliotek på orten. Överstyrelsen
vill dock uttala som sin mening, att den av de sakkunniga föreslagna
minskningen i varje fall i fråga om bibliotekariearvodet går åtskilligt längre,
än som kan anses rimligt. Då lokala förhållanden kunna motivera eu viss
och kanske ej ringa olikhet, bör frågan om storleken av ifrågavarande anslag
prövas individuellt för varje särskilt bibliotek. Även beträffande den
föreslagna sammansättningen av den ifrågasatta lokala biblioteksnämnden
kunna modifikationer efter lokala förhållanden vara tänkbara.

Instruktion och reglemente bör för närvarande komma i fråga endast för
det enda eller det i varje fall ringa antal särskilda landsbibliotek, som kan
antagas komma till stånd under den närmaste framtiden.

Överstyrelsen tillstyrker den föreslagna biblioteksöverstyrelsen, men föreslår
benämningen »Bibliotekskommissionen». En nödvändig förutsättning
för att en dylik kommission icke skulle komma att snarare öka än minsk a

22

Kung!. Maj:ts proposition Nr 48.

den påtalade splittringen är givetvis, att garantier skapas för ett intimt
samarbete mellan denna och skolöverstyrelsen.

Beträffande de övriga yttranden, som avgivits över bibliotekssakkunnigas
betänkande, vill jag fatta mig mera kort och allenast i huvuddrag återgiva
de mera principiella erinringar och förslag, som framkommit.

I samtliga yttranden gives ett principiellt erkännande åt det syftemål, de
sakkunniga sökt vinna, och i det övervägande antalet yttranden förordas
förslaget i princip.

Riksbibliotekarien erinrar, att förslagets praktiska genomförande syntes vara
förbundet med vissa svårigheter, huvudsakligen av administrativ och organisatorisk
beskaffenhet; upplösandet av banden mellan de gamla gymnasiibiblioteken
och de läroverk, med vilka de av ålder varit intimt förbundna,
skulle på sina håll väcka vissa tvivelsmål. Det skulle ej heller alltid visa
sig möjligt att klart avgränsa från varandra de ifrågasatta landsbiblioteken
och de av folkbildningssakkunniga föreslagna centralbiblioteken; skapandet
av två parallella biblioteksorganisationer komme att framkalla osäkerhet, och
risken för dubbelarbete och fortsatt kraftsplittring läge ej långt borta. Även
överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala befarar, att de i viss
mån parallella förslagen innebära en risk till splittring inom vårt biblioteksväsen,
som näppeligen skulle lända detta till fördel, och uttalar den förhoppningen,
att denna dualism skall låta sig övervinna. Överbibliotekarien
vid universitetsbiblioteket i Lund gör ett mera preciserat uttalande, i det att
han föreslår, att stiftsbiblioteken må omdanas till landsbibliotek med huvudsakligen
de av de sakkunniga ifrågasatta uppgifterna, men att däremot de
speciella folkcentralbiblioteksuppgifterna icke må tilldelas stiftsbiblioteken
utom i det fall att inom respektive distrikt intet folkbibliotek finnes, som
är skickat att övertaga dessa uppgifter, samt vidare att, om förslaget om
stiftsbibliotekens övertagande av speciella folkcentralbiblioteksuppgifter vinner
bifall, stiftsbiblioteken helt må inordnas i folkbiblioteksorganisationen.

En större koncentration till endast ett fåtal platser förordar länsstyrelsen
i Karlskrona i stället för det stora antalet föreslagna bibliotek. En motsatt
uppfattning göres gällande av domkapitlet i Uppsala, som anser, att landsbibliotek
böra inrättas i samtliga läroverksstäder utom Stockholm, Göteborg,
Uppsala och Lund genom centralisering av de nuvarande bokbestånden i
ett stads- och landsbibliotek för staden och dithörande landsbygd. Stadsfullmäktige
i Umeå ifrågasätta, huruvida icke på de platser, där landsbibliotek
skulle inrättas, en ännu kraftigare centralisering av biblioteksverksamheten
.skulle kunna tänkas, i det att utom läroverksbiblioteken dit bör kunna överflyttas
även seminariernas och andra läroanstalters boksamlingar med undantag
av lärjunge- och referensbibliotek, kommunala och folkbibliotek, studiecirkelbibliotek
och andra enskilda föreningars bibliotek i så stor utsträckning,
som vore möjligt ernå.

Den vetenskapliga sidan av de föreslagna landsbibliotekens karaktär och
uppgifter betonas särskilt av överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i
Uppsala, som framhåller dessa biblioteks betydelse för tillgodoseende av de
i landsorten bosatta forskarnas litteraturbehov, varigenom eu ej oväsentlig
del av de stora statsbibliotekens växande utlåningsrörelse till landsorten
skulle avlyftas. De ifrågasatta, på de gamla stiftsbibliotekens bokbestånd
byggda nya bibliotekens vetenskapliga uppgifter understrykas dessutom av

Kung!. Maj:ts proposition Nr 4S. 23

domkapitlen i Linköping, Skara och Västerås samt styrelsen för Göteborgs
stadsbibliotek.

Vissa lokala och kommunala myndigheter (i Hälsingborg, Halmstad och
Borås) förorda stiftsbibliotekens förvandling till landsbibliotek, men ställa
sig tveksamma och i vissa fall avvisande mot förslaget om landsbibliotek,
som grundas på kommunala bibliotek; dessa bibliotek skulle därigenom allt
för mycket undandragas vederbörande kommuners ledning. Styrelsen för
Göteborgs stadsbibliotek uttalar som sin mening, att det av de sakkunniga
berörda Dicksonska folkbiblioteket lämpligare borde utvecklas till bibliotek
av typen »centralbibliotek».

Vad så beträffar frågan om den ordning, i vilken stiftsbiblioteken och
eventuellt andra bibliotek skulle ombildas och utvidgas till landsbibliotek,
framhållas från olika båll de respektive ortsintressena. Att Linköpings stiftsbibliotek
härvid bör i främsta rummet ifrågakomma, göres med styrka
gällande av myndigheterna i Östergötlands län. Stadsfullmäktige i Linköping
framhålla, att Linköpingsbiblioteket icke blott är det ojämförligt största och
inom ett flertal fack även med nyare allmänbildande litteratur rikligast försedda,
utan även genom sin nuvarande organisation står praktiskt taget
skilt från läroverket och intager eu särställning i jämförelse med övriga
stiftsbibliotek, varigenom det så mycket lättare kan tänkas träda i funktion
med de uppgifter, som skulle tillkomma ett landsbibliotek. Lokalfrågan vore
avsedd att ordnas genom nybyggnad.

Behovet av bibliotek i Norrland vitsordas med styrka av myndigheterna
i Östersund, Umeå och Luleå. Stadsföllmäktige i Östersund anse betingelserna
för inrättande av ett landsbibliotek därstädes av den art, att åtgärder för
sådant ändamål när som helst kunna vidtagas, men förutsätta, att, förrän
frågan bringas till slutligt avgörande, särskild utredning verkställes dels om
villkoren för Jämtlands biblioteks uppgående i landsbiblioteket, dels om de
ekonomiska frågor, som äga samband med beslutets genomförande; vidare
påpekas, att frågan om inrättande av ett landsarkiv för Norrland säkerligen
skulle lättare bringas till sin lösning genom att ställas i sammanhang med
anordnande av ett landsbibliotek i Östersund. Stadsfullmäktige i Umeå anse,
att landsbibliotek i Umeå och Luleå böra i första hand ifrågakomma, och
framhålla, att lokalfrågan för ett blivande landsbibliotek i Umeå torde kunna
ordnas utan större svårigheter. Västerbottens läns landsting framhåller starkt
behovet av bibliotek med hänsyn till svårigheten att få erforderliga lärarkrafter
till de norrländska läroverken och påpekar önskvärdheten, att bidrag
från statens sida lämnas, så att landstinget ej behövde ekonomiskt ingripa
för frågans lösning. Stadsfullmäktige i Luleå framhålla också lärarbristen i
Norrland och anse, att för lokalfrågans ordnande staten bör till väsentligaste
del bidraga; hur mycket som från kommunalt eller enskilt håll kunde
vara att påräkna borde bli föremål för ytterligare förhandlingar.

I fråga om Jönköping och Örebro, vilka städer de sakkunniga först i
andra rummet ansett böra ifrågakomma till erhållande av landsbibliotek, framhålles
av vederbörande önskvärdheten av att sagda städer i förevarande
avseende likställas med de städer, där de sakkunniga tänkt sig i första
rummet dylika bibliotek skola inrättas. Stadsfullmäktige i Jönköping hava,
med instämmande av länsstyrelsen därstädes, framhållit, att med hänsyn
till Jönköpings folkmängd och betydenhet samt särskilt till det förhållande, att
staden har två stora bibliotek, stadsbiblioteket och läroverksbiblioteket, Jönköping
bort komma ifråga vid upprättande av landsbibliotek. Örebro stads -

24

Kungl. May.ts proposition Nr 48.

fullmäktige betona lämpligheten av att landsbibliotek förlädes till Örebro, i
vilket avseende åtgärder från stadens sida borde för detta ändamål i sinom
tid vidtagas.

Sakkunnigförslagets ekonomiska sida bar av ortsmyndigheterna i stort sett
blivit mera i förbigående berört, detta förklarligt nog, då några detaljerade
förslag ifråga om kostnadernas fördelning mellan stat ocli kommun för de
särskilda orterna icke blivit av de sakkunniga framlagda. De myndigheter,
som berört kostnadsfrågan, hava ställt sig i mer eller mindre grad tveksamma
inför förslaget att låta vederbörande kommuner eller kommunala samfälligheter
bestrida utgifter för landsbiblioteksorganisationens genomförande i den
utsträckning, som de sakkunniga tänkt sig. Länsstyrelsen i Mariestad anser,
att reformen ej borde ställas i beroende av de lokala myndigheterna, vilket
innebure eu ovisshet, som icke utan skäl kunde befaras leda till reformens
äventyrande eller åtminstone uppskjutande på obestämd tid; under dessa
omständigheter syntes enda lämpliga utvägen vara att begränsa densamma
inom ramen av de resurser, som med hänsyn till det förhandenvarande
läget kunde påräknas. Domkapitlen i Skara och Strängnäs anse, att de tilltänkta
landsbiblioteken böra i betraktande av deras föreslagna karaktär och
uPP§*^er helt administreras och bekostas av staten. Några väsentliga bidrag
torde icke vara att påräkna från landstingen, enligt vad som framhålles av
Kalmar läns södra landsting, Västernorrlands läns landsting samt stadsfullmäktige
i Härnösand och Luleå, i vad anginge kommunalt bidrag från
nämnda städer. Östergötlands läns landsting påpekar, att statsanslag jämväl
till nybyggnadskostnader för lösande av landsbibliotekens lokalfråga skulle
verka stimulerande för planens realiserande. Lokalfrågan bör, i motsats
till vad de sakkunniga tänkt sig, helt lösas genom statens ingripande, anser
länsstyrelsen i Härnösand, under förutsättning att staden lämnar fri tomt.
Väste)as stadsfullmäktige framhålla omöjligheten av att under nuvarande
förhållanden ålägga kommunen att bestrida en så stor del av lokalanskaffnings-
och driftkostnaderna, som sakkunnigförslaget innebure. Gävleborgs
läns landsting anser, att med hänsyn till kostnaderna förslaget icke nu kunde
i sin helhet genomföras, varför det för närvarande vore angelägnast, att
biblioteken vid läroverken finge understöd av staten i lämplig utsträckning.

Eu mera avvisande ställning i principfrågan, utmynnande i ett direkt
avstyrkande, intages av ett mindre antal myndigheter. Domkapitlet i Visby
avstyrker förslaget under åberopande av dels kostnadshänsynen, dels den
automatiska och hastiga utvecklingen pa det kommunala biblioteksområdet,
dels ock läroverksbibliotekens speciella uppgift att tjäna läroverkens behov.
Gotlands läns landsting avstyrker förslaget med hänsyn till de stora kostnader,
som förslagets realiserande skulle medföra. Länsstyrelsen i Visby
anser det kunna ifrågasättas, huruvida av de föreslagna landsbiblioteken
kan förväntas ett gagn motsvarande de betydande kostnaderna för deras
anordnande. (renom förefintligheten här och var inom länen av större och
mindre allmänna bibliotek och genom den ständigt fortgående utvecklingen
av folkbiblioteksväsendet torde den stora allmänhetens behov av litteratur
tillgodoses. Det torde kunna antagas, att stifts- och läroverksbiblioteken,
vilka skulle bilda stommen till landsbiblioteken, med hänsyn till sitt innehåll
i regel icke för allmänheten hava något större intresse, särskilt om för läroverkens
egna behov avsedda referens- och läroverksbibliotek utsöndras. Kostnaderna
för lokalfrågans ordnande torde dessutom bli betydande. Stadsfullmäktige
i Växjö avstyrka förslaget i vad angår Växjö under framhållande,

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

bland annat, att biblioteksförhållandena i staden redan nu äro mera tillfredsställande
än de enligt förslaget skulle bliva. Stadsfullmäktige i Skara
förmena, att det riktigaste vore, om biblioteket ombildades till ett statsbibliotek,
för vars ekonomi och utveckling staten övertoge allt ansvar. Motsvarande
synpunkter framkomma jämväl i vissa andra yttranden från ett
par kommunala myndigheter.

I avseende å förslagets detaljer hava i vissa punkter åtskilliga erinringar
gjorts.

Sakkunniga hava, såsom nämnts, föreslagit, att landsbibliotekarien skulle
hänföras till lönegraden B 25 (dock i Kalmar och Visby B 21). Liksbibliotekarien,
överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala och domkapitlet
i Linköping, vilka myndigheter hålla före, att kompetensfordringarna äro
för låga och böra sättas till vad som gäller för statsbiblioteken, d. v. s.
filosofie licentiatexamen, anse, att ifrågavarande befattningshavare bör i lönehänseende
likställas med läroverkslektor. Statskontoret åter förmenar, att med
hänsyn till de ifrågasatta kompetensfordringarna och den föreslagna arbetstiden
av 6 timmar avlöningen icke bör sättas högre än en lönegrad över
de gamla tjänsterna i första normalgraden, d. v. s. alltså lönegraden B 22,
dock för Kalmar och Visby B 21. Särskiljandet av en del av lönen såsom
arvode för skötseln av läroverkens referens- och lärjungebibliotek borde ersättas
med föreskrift om skyldighet för bibliotekarien att ombesörja detta
arbete. Myndigheterna i Kalmar anse rättvisan kräva, att en bibliotekarie
vid ett eventuellt landsbibliotek i denna stad bör hava samma ställning som
andra landsbibliotekarier. I övrigt framhållas på sina håll betänkligheter
mot att inrätta en ny stab av tjänstemän, och i ett yttrande (av domkapitlet
i Strängnäs) göres gällande, att den föreslagna tjänsten torde kunna skötas
såsom bisyssla av en läroverkslärare.

Beträffande den föreslagna lokala biblioteksstyrelsen göres från åtskilliga
domkapitel gällande, att åtminstone en ledamot i denna styrelse borde utses
av domkapitlet eller av stiftets prästerskap. Domkapitlet i Skara anser tillräckligt,
att styrelsen består av bibliotekarien, läroverkets rektor, en av lärarkollegiet
utsedd lärare och en representant för stiftets prästerskap. Domkapitlet
i Strängnäs gör gällande, att bibliotekens ledning bör handhavas av
bibliotekarien och en av läroverkskollegiet utsedd delegation, förstärkt med
ett av länsstyrelsen utsett ombud för statsverket och i de stiftsstäder, där
domkapitlet kan anses representera donatorer till biblioteket, även med ett
ombud för domkapitlet. Länsstyrelsen i Östersund förmenar det ej vara
lämpligt att nu fixera styrelsens sammansättning, och länsstyrelsen i Luleå
håller före, att, om staten skall ikläda sig huvudparten av kostnaderna, det
allmänna också bör tillerkännas skäligt inflytande i avseende å bibliotekets
ledning. Slutligen må nämnas, att kyrkomötet i skrivelse den 26 oktober
1925 anhållit, att vid eventuell utvidgning av stiftsbiblioteken till landsbibliotek,
för tillgodoseende av behovet av teologisk litteratur, en teologiskt
sakkunnig representant för domkapitlen måtte ingå i den lokala biblioteksstyrelsen.

Av åtskilliga domkapitel framhålles vidare, att de nu i stiftsbiblioteken
befintliga kyrkliga bokbestånden ävensom läroverksbiblioteken endast såsom
deposition böra ingå i de blivande landsbiblioteken, utan att sålunda äganderätten
avstås. Dessutom har gjorts gällande, att från rättslig synpunkt
kunna i vissa fall betänkligheter resas emot apterande av ett läroverks -

Stifts- och
läroverksbiblioteket
i
Linköping.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

bibliotek till landsbibliotek, i det att donationsbestämmelser kunna lägga
hinder i vägen härför.

Vidare påpeka ett par domkapitel önskvärdheten av att det gamla namnet
stiftsbibliotek måtte bibehållas.

Den föreslagna biblioteksöverstyrelsen avstyrkes av domkapitlet i Strängnäs
och styrelsen för Örebro stadsbibliotek. Åtskilliga myndigheter, såsom länsstyrelsen
i Malmö, Örebro läns landsting och länsstyrelsen i Örebro avstyrka
förslaget och anse, att landsbiblioteken böra sortera antingen under skolöverstyrelsen
eller någon annan redan befintlig biblioteksmyndighet. Länsstyrelsen
i Luleå anser förslaget om en biblioteksöverstyrelse i varje fall ej
aktuellt, förrän flera landsbibliotek finnas, och riksbibliotekarien håller före,
att, om en dylik överstyrelse icke skulle få en alltför betungande arbetsbörda,
dess verksamhet bör begränsas till principfrågor.

* *

*

Efter dessa allmänna erinringar beträffande bibliotekssakkunnigas förslag
övergår jag att närmare redogöra för den fråga, för vilken jag önskar påkalla
närmare uppmärksamhet och varutinnan jag har för avsikt att framlägga
ett definitivt förslag. Den berör, såsom jag förut angivit, uppehållande
av verksamheten vid stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping.

I avseende å tillkomsten av detta bibliotek, dess utveckling, bokbestånd
och lånefrekvens samt allmänna ställning tillåter jag mig att, i den mån
detta ej framgår av min följande redogörelse, hänvisa till bibliotekssakkunnigas
betänkande sid. 83—119.

Till bibliotekets ekonomiska förhållanden återkommer jag senare och vill
därför i detta sammanhang, i anslutning till vad de sakkunniga meddelat,
allenast i korthet erinra om följande för biblioteket gällande föreskrifter:

Det senast för Linköpings stifts- och läroverksbibliotek utfärdade reglementet
är stadfäst av Linköpings domkapitel den 29 september 1911. Enligt
detsamma skall biblioteket hållas öppet för begagnande helgfria dagar kl.
11 f. in.—3 e. m. Under läroverkets ferier kan öppethållandet inskränkas
till två timmar om dagen. Med domkapitlets medgivande må biblioteket
under högst en månad av sommaren hållas öppet endast två dagar i veckan,
vardera dagen under en timme. Bokinköpen bestämmas av domkapitlet
på förslag av en inköpsnämnd, bestående jämte bibliotekarien av två domkapitelsledamöter,
utsedda av domkapitlet. Stiftsbibliotekarien åligger att
föra accessions-, nominal- och realkataloger över bibliotekets samlingar, verkställa
de beslutade bokinköpen, ombesörja böckernas inbindning m. m.

Härav framgår, att Linköpings stiftsbibliotek helt lyder under domkapitlet,
som även tillsätter bibliotekarie. På grund av bibliotekets storlek
har detta sedan icke kunnat förvaras i samband med läroverket, utan
lokaler ha för detsamma måst anskaffas på annat håll. Det nuvarande
konsistoriehuset, där stiftsbiblioteket är inrymt, äges av stiftets byggnadskassa,
som uppkommit på så sätt att från prästerliga sterbhus, där inga
nådårsberättigade arvingar funnos, ett års behållen inkomst gick till nämnda
kassa.

Det må vidare tillåtas mig att erinra om att bibliotekssakkunniga beträffande
stadsbiblioteksfrågan i Linköping anfört bland annat:

27

Kungl. May.ts proposition Nr 48.

Enligt sakkunnigas bestämda mening bör emellertid den i Linköping aktuella
frågan om inrättande av ett stadsbibliotek lösas endast i intim samverkan
med stiftsbiblioteket. Om nybyggnad för stadsbiblioteket uppföres på
stiftsbibliotekets tomt och biblioteket ställes i nära förbindelse med och under
gemensam ledning med detta, förefinnas här alla förutsättningar för en
lycklig lösning även av den större uppgift, vars lösande här eljest torde bli
skjuten till eu oviss framtid: frågan om upprättandet av ett landsbiblioteTc i
Linköping.

Jag övergår härefter att redogöra för de framställningar och förslag, som
inkommit angående bättre vård och underhåll av biblioteket i Linköping.

I november 1924 ingick bibliotekarien vid stiftsbiblioteket, filosofie doktorn
Nils Gobom till domkapitlet med en framställning, däri han hemställde om
åtgärders vidtagande för beredande av dels förbättrade lönevillkor åt bibliotekarien,
dels medel till avlöning åt eu amanuens, dels ett anslag i och för
påbörjande av de nödvändigaste konserveringsåtgärderna i bibliotekets samlingar
samt för inköp av i första hand bibliografisk litteratur, allt att utgå
på extra stat.

I anledning av denna framställning avlät domkapitlet till Kungl. Maj:t
en skrivelse av den 26 november 1924, däri domkapitlet anhöll, att Kungl.
Maj:t måtte förelägga frågan för 1925 års riksdag.

Domkapitlet yttrar i sin skrivelse bland annat:

Linköpings stifts- och läroverksbibliotek omfattar f. n. över 2,300 nummer
handskrifter, över 130,000 tryckta volymer samt ett par tiotusental småskrifter
och dissertationer, upptagande ett hyllutrymme av c:a 3,500 meter.
Handskriftsbeståndets utomordentliga värde och dyrbarhet är välbekant för
forskare inom vitt skilda vetenskapsområden. Av det stora bokbeståndet
kan en del — helt naturligt med hänsyn till bibliotekets långa utvecklingshistoria
— ur allmän bibliotekssynpunkt karaktäriseras såsom relativt föråldrad
vetenskaplig litteratur; eu del åter utgöres av sällsynta, ofta mycket
dyrbara och från vetenskaplig och bokhistorisk synpunkt synnerligen värdefulla
äldre tryck; slutligen finnas högst avsevärda och omfattande samlingar
nyare arbeten av vetenskaplig och populärvetenskaplig art, företrädesvis
inom historia, biografi, resebeskrivningar, topografi, teologi, kyrko- och
religionshistoria, litteratur- och konsthistoria, vartill kommer eu tämligen
komplett svit äldre svensk skönlitteratur, utländska klassiker på originalspråken
och i översättning samt talrika tidskriftsserier.

De s. k. bibliotekssakkunniga hava framhållit, att Linköpings bibliotek
såväl genom sin storlek och de här förvarade samlingarnas värde som genom
sin självständiga ställning intager eu plats för sig bland de svenska
stiftsbiblioteken. Denna särställning torde även få anses erkänd av statsmakterna
redan genom den enligt 1819 ars interimsstat för rikets elementarläroverk
bibliotekarien i Linköping tillförsäkrade lönen av 30 tunnor spannmål
av statsmedel, på samma gång som väl häri även bör ses ett godtagande
av den synpunkt, uppfostringskommittén då velat anlägga på ifråga -

Framstallning
frän
stiftsbibliotekarien
1924.

Domkapitlets

framställning

1924.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

varande institution, nämligen att den »mera vore att anse som eu dyrbar
vetenskaplig nationalegendom, än ett vanligt gymnasii-bibliothek». Bibliotekssakkunniga
ha också i sin allmänna historik uppvisat, huru vid skilda
tillfällen, då Linköpings stiftsbiblioteks ekonomiska förhållanden behandlats
av riksdagen, samma synpunkt andragits och vunnit instämmande.

Linköpings bibliotek har, trots utomordentliga svårigheter genom brist på
medel och personal, sökt fylla sin uppgift som levande kulturinstitution icke
blott genom att i görligaste mån tillmötesgå de ökade krav, som från allmänhetens
sida ställts på detsamma, utan även, i den utsträckning förhållandena
medgivit, genom egna initiativ sökt förkovra sina samlingar och
vidga ramen för sin verksamhet. Eu strävan i denna riktning kan siigas
utmärka särskilt de senare årens arbete. Då biblioteket under och omedelbart
efter krigsåren hotades av fullständig stagnation, lyckades dåvarande
bibliotekarien greve C. M. Stenbock genom vädjan till enskilda intresserade
bilda eu stödförening, Samfundet Linköpings stiftsbiblioteks vänner, som
dels möjliggjort utgivandet av eu årspublikation avsedd att väcka intresse
för bibliotekets verksamhet och sprida kännedom om dess samlingar, dels
också genom till förfogande ställda medel och genom gåvor kraftigt bidragit
till bokbeståndets förökande. Här må blott nämnas, att genom samfundets
mellankomst, förutom dyrbarare uppslagsböcker och moderna standardverk
i skilda vetenskaper, bl. a. framlidne professor A. Stilles stora historiska
bibliotek kunnat förvärvas. Av samfundets medel har även under
några år utgått 1,200 kronor till avlöning av biträde åt bibliotekarien. Att
denna hjälp från enskilt håll en gång kunnat påräknas i ett hotande nödläge,
vittnar otvivelaktigt i sin mån om den starka känsla för bibliotekets
nytta och värde, som råder i den ort och den bygd, vilkas bildningskrav
det närmast har att tillgodose. Även Linköpings stadsfullmäktige och Östergötlands
läns landsting ha visat sig uppskatta bibliotekets arbete och behjerta
dess svåra ekonomiska läge genom att vardera anslå, stadsfullmäktige
fr. o. m. 1919,o landstinget fr. o. in. 1920, 1,000 kronor årligen till
bibliotekets behov. Å andra sidan har som nämnts institutionen själv genom
flera åtgärder sökt tillmötesgå allmänhetens önskemål utöver vad tidigare
varit fallet. Då avsaknaden av biträdande arbetskraft förut omöjliggjort
utlämning av böcker till hemlån under mer än eu av de fyra timmar,
som biblioteket reglementsenligt hålles öppet, har under de senaste åren,
tack vare ovan nämnda enskilda gåvomedel till avlöning av biträde, expedieringen
av hemlån kunnat utsträckas över samtliga fyra timmar, uppenbarligen
till största gagn för särskilt skolornas lärare och elever. Under år
1924 har vidare ett talrikt och konstant besökt läs- och forskarrum med
ett referensbibliotek av c:a 100 hyllmeter kunnat ordnas. Slutligen kan
framhållas, att stiftsbiblioteket sökt träda i livligare förbindelse med allmänheten
även därigenom, att, då under år 1924 ett stadsbibliotek upprättats i
Linköping, förstnämnda biblioteks låneblanketter även tillhandahållas i det
senare, varjämte, enligt vad domkapitlet har sig bekant, stiftsbibliotekarien
åtagit sig överinseende över stadsbibliotekets bokinköp, för att dyrbara och
onödiga dubbelköp i görligaste mån må kunna undvikas. Ett samarbete i
den riktning, som bibliotekssakkunniga i sitt betänkande förordat, har sålunda
redan inletts mellan stiftsbiblioteket och det som folkbibliotek drivna
stadsbiblioteket. Tilläggas kan, att en förberedande undersökning pågår, i
avsikt att utreda frågan huruvida möjligheter finnas för en framtida närmare
lokal förening mellan de båda biblioteken, då stadsbiblioteket snart

29

Kung!. Maj:ts proposition Nr 48.

står inför behovet att utbyta sina nuvarande provisoriska lokaler mot nya
och mera definitiva. Stiftsbibliotekets lånefrekvens utvisar även för den
sistförflutna tiden en högst avsevärd stegring, särskilt då hänsyn tages därtill,
att endast vetenskaplig och facklitteratur samt äldre skönlitteratur för
studiesyfte kunnat utlämnas. I jämförelse med år 1916, då senaste framställning
om arvodesökning åt bibliotekarien gjordes, har lånefrekvensen
under år 1923 stigit med i det närmaste 98 procent. Särskilt påfallande är
stegringen av till annan ort utsända lån, i det att dessa under 1916 endast
uppgingo till 32 men under tiden 1 januari—30 november 1924 till 315,
fördelade på 25 skilda orter. Under samma tid av år 1924 har för vetenskapligt
och studiesyfte från andra bibliotek och arkiv förmedlats 367 lån
varav 38 handskrifter, huvudsakligen från Kungl. biblioteket och de båda
universitetsbiblioteken, i ett par fall även från Preussisclie Staatsbibliothek i
Berlin och stadsbiblioteket i Hamburg. Eu viss måttstock på stiftsbibliotekets
betydelse i den interurbana biblioteksrörelsen ger antalet in- och utgående
tjänsteförsändelser, som under samma tid uppgått till 1,460 (korsband
oberäknade) mot 732 under hela året 1916.

Härmed synes det domkapitlet, som om Linköpings stiftsbiblioteks stora
vikt för såväl den vetenskapliga forskningen som för de allvarliga, allmänna
bildningsintressena vore ännu eu gång och i stegrad mån påvisad, ävensom
att bibliotekets vidmakthållande och ytterligare utveckling uppenbarligen
måste anses vara ett önskemål av vida mera än lokal räckvidd.

Domkapitlet lämnar härefter en översikt av bibliotekets inkomster och
utgifter för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 samt anför vidare:

Eu genom donation av bibliotekarien Segersteen bildad fond uppgick den
30 juni 1924 till 87,538: 25 kronor, men får ej tagas i anspråk förrän kapitalet
vuxit till 100,000 kronor, då 4/r, av räntan kan användas till bibliotekets
behov, därav dock endast Vä till tjänstemäns och betjänings avlöning. Avkastningen
av en annan, genom donation av kapten H. Westman uppkommen
och vid samma tid till 13,717: 78 kronor uppgående fond får till 8/4
användas i och för bokförvärv av viss art. Samfundet Linköpings stiftsbiblioteks
vänners kassor bygga till avsevärd del på gåvomedel, som naturligen
te sig olika under olika år. Ett tidigare från läroverket i form av
viss avgift för lärjunge utgående bidrag har sedan år 1919 upphört.

Enligt vad ovan visats, uppgår bibliotekariens lön, däri inberäknade de
såsom amanuensarvode avsedda 500 kronor, till sammanlagt 3,383 kronor
jämte dyrtidstillägg, vartill kommer det s. k. Pipers arvode å 117 kronor.
Att detta lönebelopp icke ens kan bereda bibliotekarien nödiga existensmedel,
än mindre utgöra tillnärmelsevis fullgod ersättning för den krävande
och såväl vetenskaplig som biblioteksteknisk fackutbildning fordrande tjänsten
ligger i öppen dag. Domkapitlet vill också på det kraftigaste understryka
det i bibliotekariens skrivelse framhävda absoluta behovet för Linköpingsbibliotekets
vidkommande av »fackutbildad bibliotekarie, som helt
kan ägna sin tid åt skötseln av biblioteket och åt de omfattande inre arbetsuppgifter,
som här vänta». Av dessa senare uppgifter torde för den
vetenskapliga forskningens del ingen framstå som nödvändigare än påbörjande
av katalogiseringen av det stora handskriftsbeståndet, som med vissa
undantag nu blott finnes ytterst summariskt förtecknat i handskrivna, på
1870-talet upprättade och sedan lika summariskt fortsatta liggare. Den,
med vissa nedan angivna inskränkningar, till fyra timmar fastställda dag -

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

liga tjänstetiden tages nu mera än fullt ut i anspråk enbart för det rent
expeditionella arbetet. I detta sammanhang bör då tillfogas, att eu stor
del av den utgående korrespondensen utgöres av svar på förfrågningar föranledda
av bibliotekets vittbekanta samlingar av handskrifter och äldre tryck,
ofta erfordrande utom fackkunskaper vidlyftiga och genom den onöjaktiga
katalogiseringen tidsödande undersökningar. Den enligt reglementet medgivna
inskränkningen av bibliotekets öppethållande under de allmänna läroverkens
ferier till två timmar om dagen samt under högst en månad av sommaren
till endast två dagar i veckan, vardera dagen en timme, har i praktiken
visat sig ogenomförbar, då biblioteket särskilt under sommarmånaderna
besökes av forskare, och bibliotekarien sålunda även under denna tid blir
i det närmaste bunden av sin tjänst. Någon semester med bibehållen avlöning
är över huvud taget icke föreskriven för bibliotekarien, enär reglementet
endast medger honom »att under de allmänna läroverkens ferier åtnjuta
en månads ledighet årligen, därest han utan kostnad för det allmänna
eller biblioteket för tjänstens uppehållande under tiden anskaffar av domkapitlet
godkänd vikarie.» En avsevärd höjning av bibliotekariens lön förefaller
sålunda domkapitlet ur alla synpunkter väl motiverad.

Bibliotekarien har vidare i sin skrivelse påpekat, att biblioteket för fullgörande
av sin under senare år lyckligt inledda, yttermera vidgade verksamhet
till forskningens och allmänhetens gagn helt och hållet är beroende
av frivillig och med enskilda medel avlönad biträdande hjälp, samt framhållit
det principiellt oriktiga i detta förhållande. Ovan har anförts den
summa av 1,200 kronor, som genom Samfundet Linköpings stiftsbiblioteks
vänner kunnat ställas till förfogande för nämnda ändamål, ehuru självfallet
för denna ersättning biblioteksutbildad arbetskraft ej kunnat erhållas. Enligt
underrättelser, som nu föreligga, äro emellertid från början av år 1925
dessa medel ej längre att påräkna. De härigenom inträdande svårigheterna
ökas än mer av den omständigheten, att domkapitlets och bibliotekets vaktmästare,
vilken tidigare dagligen under en timme stått till bibliotekariens
förfogande i och för nedhämtning av rekvirerade böcker från de i övre våningen
belägna boksamlingarna, nu till följd av sin höga ålder ej längre
kan tagas i anspråk för detta ändamål. Med andra ord, härmed hotar eu
situation inträda, som uppenbarligen sträcker kraven på bibliotekariens tjänstgöring
utöver det rimligas och det möjligas gränser. Någon annan utväg än en
radikal inskränkning av allmänhetens tillträde till biblioteket synes under dessa
förhållanden knappast återstå, ehuru givetvis eu sådan nödtvungen åtgärd
måste betecknas som högst beklaglig i synnerhet efter ovan omförmälda
initiativ från bibliotekets sida i syfte att göra institutionen gagnande för
vidare kretsar. Domkapitlet finner det sålunda vara ådagalagt, att anställandet
av eu avlönad amanuens vid stiftsbiblioteket måste anses som en
oundgänglig förutsättning för upprätthållande av bibliotekets verksamhet,
och att medel härtill, i betraktande av institutionens gagn för det allmänna,
böra bestridas av statsverket.

Icke mindre välgrundat finner domkapitlet det i bibliotekariens skrivelse
framhållna behovet av anslag i och för påbörjande av systematiska inköp
samt till konserveringsarbeten. Vad sistnämnda arbete angår, bör här erinras
om, att bibliotekssakkunniga under sina inspektionsresor funnit stiftsbibliotekens
dyrbara och delvis oersättliga äldre bokskatter i sådant skick,
att ett avgörande ingripande från statsmakternas sida synts dem ofrånkomligt,
om ett oskattbart kulturarv skall kunna räddas från undergång. Yr -

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

kande i denna riktning har även av sakkunniga framställts. För Linköpings
stiftsbibliotek, som omfattar de största och värdefullaste samlingarna,
gäller i högsta grad att dröjsmål här innebär överhängande fara. Då, såsom
av den meddelade tablån över bibliotekets stat för tiden 1 juli 1923
—30 juni 1924 framgår, ett överskott av 722: 54 kronor nu uppkommit,
mot avsevärd brist under föregående år, äger detta, enligt vad domkapitlet
inhämtat, sin uteslutande förklaringsgrund i den omständigheten, att bibliotekarien
inför nödvändigheten att vidtaga snara konserveringsåtgärder ansett
oundgängligt, trots uppenbara olägenheter, att inskränka bokinköpen för
bibliotekets egna medel till i huvudsak upprätthållande av redan påbörjade
subskribtioner samt att nästan helt inställa bindningen av löpande tidskrifter
etc. för att sålunda kunna disponera medel till anskaffning av för handskriftsbuntar
och äldre småtryck avsedda skyddskapslar, pärmar m. in., så
snart genom eu systematisk undersökning av samlingarna fastställts, hur
konserveringsarbetet med bästa möjliga resultat bör läggas.

Vad slutligen beträffar storleken av de anslagsbelopp, som skulle erfordras,
vill domkapitlet anföra följande:

Då bibliotekarien nu ifrågasätter att komma i åtnjutande av samma löneförmåner,
som bibliotekssakkunniga ansett sig böra föreslå såsom minimum
för landsbibliotekarie i Linköping (lönegraden närmast under förste bibliotekariernas),
synes detta väl motiverat med hänsyn till den omfattande och
med ett landsbiblioteks tillämnade funktion nära sammanfallande verksamhet,
som Linköpings stifts- och läroverksbibliotek, enligt vad ovan visats, redan
utövar. I fråga om amanuensens avlöning anser domkapitlet, att den av
bibliotekssakkunniga för samma ändamål föreslagna summan 3,000 kronor
likaledes kan tagas som norm. Vad slutligen angår anslaget till påbörjande
av konserveringsåtgärder och vissa inköp synes det domkapitlet, som om
det av bibliotekarien föreslagna beloppet 3,000 kronor, ehuru ingalunda tillräckligt,
dock i varje fall bör kunna tillåta konserveringsarbetets effektiva
igångsättande.

Skolöverstyrelsen, vars yttrande därefter inhämtades, avgav den 31 december
1924 sådant yttrande.

Efter att hava erinrat om Linköpingsbibliotekets särställning, som motiverade,
att detsamma skärskådades fristående från de övriga läroverksbiblioteken
och från bibliotekssakkunnigas förslag i övrigt, framhåller överstyrelsen
det statsintresse, som i det föreliggande fallet finge anses vara för handen,
samt yttrar ifråga om förslaget, bland annat, följande:

Det är utan vidare uppenbart, att det nu till bibliotekarien utgående beloppet,
3,500 kronor, jämte dyrtidstillägg å däri ingående statsmedel är otillräckligt
för en person, som äger fullt fackmässig biblioteksutbildning och
ägnar hela sin tid åt bibliotekets skötsel. Vad angår det belopp, vartill arvodet
skäligen bör höjas, skulle överstyrelsen ingalunda anse det i framställningen
i anslutning till bibliotekssakkunniga föreslagna beloppet i och för
sig för högt. Man bör dock undvika en anordning, som kan binda händerna
i fråga om det framtida ställningstagandet till förslaget om landsbibliotek.
Sakkunniga föreslå nämligen det nu ifrågavarande avlöningsbeloppet
under den förutsättningen, att biblioteket organiseras såsom landsbibliotek.
Biblioteket fyller visserligen redan i väsentliga delar ett landsbiblioteks upp -

Skolöverstyrelsens
yttrande.

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

gifter, men relationen mellan landsbibliotekaries arbete och avlöning torde
icke böra på en särskild punkt fastslås på ett sätt, som vore ägnat att föregripa
prövningen av den föreslagna organisationen i hela dess sammanhang.
Avlöningen bör därför utgå enligt lönegraden B 22, dock allenast i lägsta
(21:a) löneklassen med 5,790 kronor och i högsta (24:de) löneklassen med
6,984 kronor. Överstyrelsen utgår härvid därifrån, att sagda belopp i sin
helhet beviljas av riksdagen på extra stat. Anslaget till läroverksbibliotekarier
rör sig med så blygsamma belopp, att den ökade tillgång av 1,383
kronor om året, som genom en dylik förändring skulle kunna komma dess
egentliga uppgifter till godo, skulle betyda en väsentlig förbättring.

Till biträde åt bibliotekarien utgår för närvarande ett årligt belopp av
1,200 kronor av enskilda medel. Enligt den underdåniga framställningen
är intet dylikt bidrag att påräkna efter utgången av år 1924. Sakkunniga
hava för närvarande nöjt sig med att föreslå ett för landsbiblioteken gemensamt
förslagsanslag å högst 10,000 kronor om året på extra stat, vilket anslag
skulle efter behov fördelas med högst 3,000 kronor till varje amanuens.
Under sådana omständigheter synes det överstyrelsen riktigast, att
man på nu ifrågavarande punkt stannade vid en anordning, analog med
den överstyrelsen tänkt sig i fråga om bibliotekariens avlöning. Om man
utgår därifrån, att ifrågavarande amanuensbefattning fortfarande, liksom för
närvarande är fallet, besattes med kvinnlig innehavare, att avlöningen anslås
på extra stat och bestämmes att enligt kungörelserna nr 451 och 778/1921
utgå enligt viss lönegrad, borde man då stanna vid en lönegrad, vars begynnelselön,
under förutsättning att tjänsten besattes med ordinarie innehavare,
komme något lägre än till 3,000 kronor. Den lönegrad, som närmast motsvarar
dessa förutsättningar, är C 5 (enligt 1925 års riksdags beslut B 10),
för vilken avlöningen på D-ort är i lägsta [11: e (10: e)] löneklassen 2,952
(2,940) kronor och i högsta (14: e) löneklassen 3,516 (3,672) kronor. Då nu
tjänsten skulle avlönas av anslag å extra stat, skulle avlöningen komma att
utgå enligt närmast lägre löneklass och sålunda utgöra lägst [10:e (9: e) löneklassen]
2,784 (2,802) kronor och högst (13: e löneklassen) 3,318 (3,474) kronor.

I fråga om vaktmästarens avlöning, vilken för närvarande utgår med 600
kronor om året på extra stat, föreslås i framställningen ingen ändring.

Till andra utgifter än avlöningar har biblioteket för närvarande intet annat
statsanslag än 527 kronor 6 öre om året av meranämnda läroverksanslag.
I övrigt besörjas dessa utgifter genom anslag av Östergötlands läns
landsting, Linköpings stadsfullmäktige, domkyrkan och stiftets byggnadskassa
samt donerade medel. Härutöver föreslås nu, att för år 1925 skulle
av statsmedel beviljas ett extra anslag av 3,000 kronor för nödvändiga konserverings-
och bindningsåtgärder samt inköp av bibliografiska hjälpmedel.
Överstyrelsen skulle, i anslutning till vad förut anförts angående ifrågavarande
läroverksanslag, anse högst önskvärt, att sagda anslag kunde för
sina egentliga uppgifter återfå jämväl nyssnämnda belopp av 527 kronor
6 öre, men vill dock icke sammankoppla frågan om eu sådan förändring av
mera stadigvarande natur med den nu väckta frågan om ett mera tillfälligt
anslag utan inskränker sig till att tillstyrka, att ett sådant må beviljas.

De anslag, som sålunda enligt överstyrelsens mening borde på extra stat
beviljas till Linköpings stiftsbibliotek, skulle alltså utgöra dels för år räknat:

till avlöning åt bibliotekarie ...................... kronor 5,790: —

» » » amanuens........................ » 2,784: —

» » » vaktmästare....................... » 600: —

Summa kronor 9,174

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

dels för ett år till konservering och bindning samt inköp av bibliografiska
hjälpmedel 3,000 kronor.

Slutligen vill överstyrelsen framhålla, att biblioteket bör underställas någon
statlig inspektion vilken tills vidare torde kunna utövas av överstyrelsen
genom dess bibliotekskonsulenter.

Vidare avgav riksbibliotekarien den 10 januari 1925 infordrat yttrande i
frågan och anförde därvid följande:

Skolöverstyrelsen anser, att hinder icke föreligger att redan nu upptaga
den av domkapitlet gjorda hemställan om beredande av ökade anslag för
stiftsbiblioteket till behandling och sålunda utbryta Linköpings stiftsbibliotek
ur sammanhanget med övriga planerade landsbibliotek, dock utan att vilja
föregripa frågan om dessa bibliotek i sin helhet. Detta överensstämmer med
bibliotekssakkunnigas förbehåll om ett successivt verkställande av den omfattande
organisationen, och det torde få anses såsom synnerligen lämpligt,
att landets största stiftsbibliotek får göra början. Jag får därför på det livligaste
tillstyrka, att frågan om anslag till Linköpings stiftsbibliotek redan
nu upptages till prövning av Kungl. Maj:t.

I sin hemställan har domkapitlet begärt anslag dels till löner, dels till
inköp och konserveringsarbeten. I och för löner begäres ett extra anslag å
sammanlagt 9,768 kronor, varav till bibliotekarien skulle utgå ett belopp av
6,168 kronor jämte dyrtidstillägg, till en amanuens 3,000 kronor jämte dyrtidstillägg
samt till vaktmästaren samma belopp som hittills eller 600 kronor.
Vid bestämmandet av lönerna till bibliotekarien och amanuensen har domkapitlet
följt bibliotekssakkunnigas förslag, i vilket bibliotekariebefattningen
placerats i lönegrad B 22 och ortsgrupp D. I händelse att Kungl. Maj:t
finner skäl att till 1925 års riksdag i proposition föreslå sålunda begärd
lönereglering för befattningshavare vid Linköpings stiftsbibliotek, synes denna
lönereglering dock endast kunna få provisorisk karaktär, i avvaktan på slutligt
förslag i fråga om ordnandet av läroverks- och landsbibliotekens framtida
ställning. Därför synas ock avlöningar till bibliotekarie och amanuens
vid biblioteket böra tills vidare utgå på extra stat, och vid sådant förhållande
torde hänsyn böra tagas till vad skolöverstyrelsen framhållit. Till systematiska
bokinköp och till konserveringsarbeten förnämligast på handskriftsavdelningen
begär domkapitlet ett anslag å 3,000 kronor. Med den
kännedom, som jag genom upprepade besök i stiftsbiblioteket personligen
förvärvat mig om de här förvarade samlingarna, får jag som min mening
uttala, att den begärda summan i och för sig är otillräcklig, men torde för
det avsedda ändamålet vara synnerligen behövlig, ja nödvändig.

Jag får därför tillstyrka bifall till den av domkapitlet i Linköping gjorda
underdåniga hemställan om de begärda anslagen till stiftsbiblioteket, beträffande
lönerna med den ovan gjorda inskränkningen i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag.

I sin skrivelse har skolöverstyrelsen slutligen framhållit, att biblioteket
bör underställas någon statlig inspektion. I avvaktan på genomförandet
av den av bibliotekssakkunniga föreslagna landsbiblioteksorganisationen
föreslår styrelsen, att en sådan inspektion tills vidare skall utövas av
styrelsen genom dess bibliotekskonsulenter. Häremot får jag inlägga
en bestämd gensaga. Skolöverstyrelsen har i sin skrivelse på flera
ställen framhållit, att stiftsbiblioteket i Linköping icke är något läroverks Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 39 höft. (Kr 48.) 3

Riksbibliote
karlens yttrande.

1925 års
riksdag.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

bibliotek, utan nu är helt löst från all särskild förbindelse med Linköpings
läroverk. Icke heller ha bibliotekssakkunniga, såsom av skolöverstyrelsens
yttrande skulle kunna framgå, föreslagit att inspektionen över landsbiblioteken
skulle utövas av skolöverstyrelsen, utan har därtill föreslagit en särskild
biblioteksstyrelse med riksbibliotekarien som ordförande. Skulle någon
särskild inspektion i detta fall vara behövlig, vilket knappast synes mig nödvändigt,
då'' stiftsbiblioteket direkt sorterar under domkapitlet och bibliotekarien
är redovisningsskyldig inför detta, borde en sådan inspektion fast
mera tillkomma riksbibliotekarien. Stiftsbiblioteket i Linköping står i livligaste
kontakt med kungl. biblioteket, särskilt genom vidsträckta låneförbindelser
men även på annat sätt. Så torde kännedomen om stiftsbibliotekets
samlingar vara långt större inom kungl. biblioteket än hos bibliotekskonsulenterna,
då bl. a. riksbibliotekarien utgivit katalog över en viktig del
av bibliotekets samlingar samt författat en utförlig historik över biblioteket.
Det föreslagna anslaget å 3,000 kronor skall vidare användas också i och
för konserveringsarbeten förnämligast av handskriftssamlingen. Det är självklart,
att i sådana frågor större kompetens är att finna i kungl. biblioteket
än hos bibliotekskonsulenterna, utanför vilkas egentliga verksamhetsområde
dessutom dylika frågor ligga. Jag får därför hemställa, att inspektionen
över stiftsbiblioteket i Linköping, därest Kungl. Maj:t finner densamma vara
av nöden, uppdrages åt riksbibliotekarien.

Den nu senast berörda framställningen från domkapitlet i Linköping inkom
emellertid till Kungl. Maj:t så sent, att någon framställning till 1925
års riksdag icke kunde avlåtas.

Till sistnämnda års riksdag framlade Kungl. Maj:t i stället förslag om det
sedvanliga anslaget å 2,600 kronor, att utgå för budgetåret 1925—1926 till
arvodesökning åt bibliotekarien och till arvode åt vaktmästaren vid biblioteket.
Emellertid väcktes inom riksdagen två motioner om anslag till upprätthållande
av bibliotekets verksamhet (I: 102 och II: 65), i vilka under
förebringande av olika motiveringar samstämmigt hemställdes, att riksdagen
ville besluta, att för upprätthållande av Linköpings stifts- och läroverksbiblioteks
verksamhet ett extra anslag av 5,000 kronor måtte utgå för budgetåret
1925—1926 i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
kunde finna gott föreskriva.

Det i motionerna framförda yrkandet avsåg, att utöver det av Kungl.
Maj:t begärda anslaget av 2,600 kronor skulle anvisas ytterligare 5,000 kronor.
Detta belopp skulle enligt motionen I: 102 tillgodoföras bibliotekets
verksamhet i allmänhet, men enligt motionen II: 65 var beloppet närmare
preciserat att utgå med 2,000 kronor till tillfällig löneförbättring åt bibliotekarien
samt med 3,000 kronor till påbörjande av konserveringsåtgärder i fråga
om bibliotekets värdefulla äldre samlingar och till nödvändiga bindningsåtgärder.

I anledning av de sålunda framförda förslagen yttrade riksdagen, på sätt
framgår av dess skrivelse nr 8 A, följande:

Stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping står i avseende å omfattning
och samlingarnas dyrbarhet i främsta ledet av våra landsortsbibliotek. En -

35

Kung!. May.ts proposition Nr 48.

ligt riksdagens mening förefinnas goda skäl för ett understödjande av detta
bibliotek om ock ej fullt i den utsträckning, som nu motionsvis föreslås.
Det är riksdagen visserligen icke obekant, att utredning och förslag föreligga
om en statlig organisation av samtliga våra stifts- och läroverksbibliot.ek och
om ett understödjande av dessa bibliotek förmedelst allmänna medel, i följd
varav det skulle kunna synas mindre välbetänkt att, innan ett förslag från
Kungl. Maj:ts sida i ämnet föreligger, beträffande ett av dessa bibliotek vidtaga
särskilda åtgärder. Linköpingsbiblioteket intager dock enligt riksdagens
förmenande en sådan särställning, ej minst genom sin livaktiga verksamhet
och stigande lånefrekvens, att dylika åtgärder åtminstone i viss begränsad
utsträckning kunna anses fullt motiverade.

Vad som för ifrågavarande bibliotek för närvarande är utan gensägelse
av den största betydelsen är ordnandet av bibliotekariefrågan. Stiftsbibliotekariens
totala årslön utgöres nu av 3,500 kronor, och, såsom i motionen
II: 65 fram hålles, lär det ej vara möjligt att för detta arvode behålla den
nuvarande bibliotekarien eller förvärva kvalificerad innehavare av befattningen.
Riksdagen har vid detta förhållande ansett sig böra på det sätt tillmötesgå
motionärernas yrkanden, att riksdagen beviljar 1,500 kronor att utöver
det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet å 2,600 kronor utgå till avlöningsförbättring
åt bibliotekarien. Efter vad riksdagen inhämtat, lärer ett
bifall till detta förslag icke kunna anses föregripa den nu pågående utredningen
av organisationen av läroverks- och landsbibliotek.

Riksdagen beslöt alltså i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och ovanberörda
motioner att till arvodesökning åt bibliotekarien vid stifts- och läroverksbiblioteket
i Linköping och till arvode åt vaktmästaren vid samma
bibliotek anvisa för budgetåret 1925—1926 ett extra anslag av 4,100 kronor,
att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott
föreskriva.

Genom beslut den 22 maj 1925 ställde Kungl. Maj:t detta anslag till förfogande
av domkapitlet i Linköping att användas till arvodesökning åt bibliotekarien
med 3,500 kronor samt till arvode åt vaktmästaren med 600 kronor och
utgå med iakttagande av de genom ovanberörda beslut den 30 september
1910 beträffande ifrågavarande bibliotek meddelade bestämmelser.

I skrivelse den 23 september 1925 har nu domkapitlet i Linköping upprepat
sin framställning om vidtagande av åtgärder för uppehållande av verksamheten
vid stiftsbiblioteket, därvid domkapitlet nu föreslår inrättande av
ett landsbibliotek i Linköping i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Domkapitlet upprepar i huvudsak vad domkapitlet i sin förra framställning
anförde om stiftsbibliotekets betydelse och allmänna ställning samt
meddelar nu vissa nyare siffror i avseende å lånefrekvens m. m. Domkapitlet
anför:

I jämförelse med år 1916, då en framställning om arvodesökning åt bibliotekarien
gjordes, har lånefrekvenseu under år 1924 stigit med i det närmaste
120 procent. Särskilt påfallande är stegringen av till annan ort utsända
lån, i det att dessa under 1916 endast uppgingo till 32 men under
1924 till 417, fördelade på ett 30-tal skilda orter. Under samma år har för

Förnyad
framställning
från domkapitlet
i
Linköping.

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

vetenskapligt och studiesyfte från andra bibliotek och arkiv förmedlats 367
lån, varav 38 handskrifter, huvudsakligen från Kungl. biblioteket och de
båda universitetsbiblioteken men även från andra svenska och utländska institutioner.
En viss måttstock på stiftsbibliotekets betydelse i den interurbana
biblioteksrörelsen ger antalet in- och utgående tjänsteförsändelser, som
under samma tid uppgått till 1,588 (korsband oberäknade) mot 732 under
år 1916. Motsvarande antal redan för första halvåret 1925 är 1,211, vilket
ger vid handen en alltjämt fortgående stark ökning.

Domkapitlet berör vidare frågan om bibliotekets ställning samt lämnar
vissa meddelanden om det ifrågasatta stadsbiblioteket i Linköping och föreslår
nu inrättande av ett landsbibliotek därstädes. Domkapitlet yttrar bland
annat:

Domkapitlets senaste framställning åsyftade endast att söka åvägabringa
ett provisorium avsett att under budgetåret 1925—1926 möjliggöra fortsättande
av bibliotekets verksamhet utan inskränkningar och under samma
ledning samt påbörjande av vissa oundgängliga konserver! ngsarbeten
och inköp. I sitt den 17 december 1924 till Kungl. Maj:t avgivna
underdåniga yttrande över bibliotckssakkunnigas betänkande bar domkapitlet
ansett sig för Linköpingsbibliotekets vidkommande böra livligt tillstyrka den
av sakkunniga föreslagna omorganisationen till s. k. landsbibliotek, under
framhållande av att ifrågavarande stiftsbibliotek redan nu kan anses i avsevärd
utsträckning fylla de uppgifter, som enligt sakkunnigas förslag skulle
tillkomma ett blivande landsbibliotek.

Nu äger domkapitlet ett ytterligare skäl, utom tidigare anförda, för sin
anhållan om ärendets skyndsamma behandling, nämligen det förhållandet,
att stadsfullmäktige i Linköping i en av domkapitlet tillstyrkt framställning
hos kammarkollegium anhållit, att viss del av konsistoriebyggnadens tomt
måtte med nyttjanderätt upplåtas till staden, så länge området komme att av
staden användas för biblioteksändamål. Av nämnda skrivelse bifogade handlingar
framgår, att stadsfullmäktige vid sammanträde den 9 juni 1925 beslutat,
att, därest nyssnämnda framställning vunne bifall, bos Kung!. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att dels i Linköping ett landsbibliotek
komme att inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med bibliotekssakkunnigas
förslag, och dels beslut härom kunde komma att fattas senast under
loppet av år 1926, i vilket fall stadsfullmäktige förklara sig beredda att, sedan frågan
blivit i enlighet härmed vederbörligen avgjord, å ovan åsyftade tomtområde
snarast möjligt låta uppföra byggnad för stadsbiblioteket i huvudsaklig överensstämmelse
med redan i skiss föreliggande, av bibliotekskonsulenterna i
skolöverstyrelsen godkända ritningar, samt att bestrida den genom nybyggnaden
förorsakade kostnaden, högst 215,000 kronor, av nöjesskattemedel.
Av den meddelade beskrivningen över stadsbiblioteksbyggnaden framgår
vidare, att denna är avsedd att uppföras i direkt anslutning till stiftsbiblioteket,
varigenom de blivande bibliotekslokalerna skulle bilda ett sammanhängande
komplex, samt att vissa högst önskvärda förbättringar inom stiftsbibliotekets
nuvarande lokaler — kiss, inredning av större brandfritt handskriftsrum
m. m. —• upptagits i den beräknade kostnadssumman.

I fråga om reglemente och stat för det föreslagna landsbiblioteket i Linköping
yttrar domkapitlet vidare:

37

Kungl. Maj.ts proposition Nr 48.

Med hänsyn till att stiftsbiblioteket, i motsats till andra stifts- och läroverksbibliotek,
nu helt står under domkapitlets myndighet, vill domkapitlet
åt sig förbehålla rätten att utse en ledamot i den nya lokala biblioteksstyrelsen.
Domkapitlet vill för sin del påyrka samma kompetensfordringar för
bibliotekarien som för amanuens vid de vetenskapliga biblioteken, filosofie
licentiatexamen. Beträffande bibliotekariens tjänsteställning och lönevillkor har
domkapitlet ansett vägande skäl finnas för hans jämställande med lektorerna
vid de allmänna läroverken. Bibliotekssakkunniga hava föreslagit placering av
landsbibliotekarierna i lönegrad närmast under förstebibliotekariema vid statsbiblioteken
eller i dåvarande lönegrad B 14, varvid dock förutsättes att, därest
förstebibliotekariema framdeles komme att placeras i högre lönegrad, landsbibliotekarierna
böra följa en grad (eventuellt för Kalmar och Visby två
grader) efter. Då vid den av 1925 års riksdag beslutade löneregleringen
för statsbiblioteken förstebibliotekariema placerats i graden B 26, skulle härigenom
även enligt sakkunnigas förslag eu förbättring av landsbibliotekariens
lönevillkor äga rum (motsvarande graden B 25). Domkapitlet vill emellertid
understryka, att därest statsbibliotekens löneschema skall tagas till norm -vilket efter nu verkställd reglering måhända bör anses riktigare än jämförelsen
med läroverkens lektorer — enligt domkapitlets mening intet vägande
skäl finnes för att landsbibliotekarien i Linköping såsom ansvarig
Vårdare av eu av rikets största och värdefullaste bok- och handskriftssamlingar
skulle placeras i lägre lönegrad än förstebibliotekariema och landsarkivarierna.
Domkapitlet vill sålunda föreslå lönegraden B 26 för landsbibliotekarien
i Linköping.

Anslagen till amanuens och vaktmästare synas böra utgå i enlighet med
bibliotekssakkunnigas förslag, med iakttagande av föreskrifterna i nu gällande
lönereglemente.

Vad slutligen angår det av sakkunniga påyrkade anslaget till konservering
av stiftsbibliotekens äldre bok- och handskriftsbestånd, 25,000 kronor om aret
att utgå å extra stat under 5 år, vill domkapitlet understryka behovet av
dylika åtgärder samt föreslå, att till nämnda ändamål måtte för Linköpingsbibliotekets
vidkommande beviljas 3,000 kronor om året att utgå å
extra stat under 5 år.

Domkapitlets förslag går sålunda i första rummet ut på
dels att i Linköping må inrättas ett landsbibliotek i huvudsaklig överensstämmelse
med bibliotekssakkunnigas förslag, under förutsättning att Linköpings
stad i enlighet med stadsfullmäktiges beslut snarast möjligt uppför
biblioteksbyggnad i anslutning till nuvarande stiftsbiblioteket,

dels och att till bestridande av härmed förbundna kostnader må beviljas

å ordinarie stat:

till bokinköp, bindning etc.......................kronor 10,000: -

» avlöning åt bibliotekarie (lönegrad B 26, ortsgrupp D) » 7,860: —

» avlöning åt vaktmästare (lönegrad B 5, ortsgrupp D) . » 2,250:

Summa kronor 20,110: —

å extra stat:

arvode åt amanuens..................

till konserveringsåtgärder årligen under 5 år

kronor 3,000: -—
» 3,000: —

38

Kungl. May.ts proposition Nr 48.

I sin skrivelse har emellertid domkapitlet även framlagt ett alternativt
förslag, för den händelse frågan om inrättande av ett landsbibliotek icke
skulle vinna bifall, därvid domkapitlet beräknar kostnaderna för bibliotekets
fortsatta verksamhet med bibehållande av dess nuvarande ställning. Domkapitlet
yttrar härutinnan.

Därest Kungl. Maj:t likväl icke skulle kunna bifalla domkapitlets i första
hand gjorda hemställan, inträder åter för stiftsbibliotekets vidkommande det
läge, som föranledde domkapitlets framställning av den 26 november 1924
rörande ökade anslag å extra stat, men med den förändring, att denna anslagsökning
nu icke torde böra få karaktären av provisorium utan — då
frågan om en framtida kommunal medverkan i sådant fall måste te sig
synnerligen oviss — snarare bör upptagas till de belopp, som kunna anses
motsvara stiftsbibliotekets verkliga behov för fortsatt drift, och ifråga om
anslagen till bibliotekariens avlöning och bokinköp å ordinarie stat.

En översikt av bibliotekets inkomster och utgifter för tiden 1 juli 1924
■—30 juni 1925 ter sig sålunda (bortsett från ovan nämnda av statsmedel

utgående avlöningsbelopp):

Inkomster:

Anslag enligt Kungl. brevet av den 27 februari 1891 . . . kronor 527: 06

» från Östergötlands läns landsting........... » 1,000: —

» » Linköpings stadsfullmäktige............ » 1,000: —

» » domkyrkan........................ » 25: —

» » stiftets byggnadskassa till värme och lyse . » 745:40

Upplupna räntor .............................. » 1,008:84

Summa kronor 4,306: 30

Utgifter:

Bokhandelsräkningar och prenumeration..............kronor 1,150:22

Bokbinderiräkningar och renovering................. » 1,016: 12

Katalogiseringshjälp ............................ » 550: —

Värme och lyse............................... » 745: 40

Städning..................................... » 450: —

Rengöring................................... » 90:67

Telefonavgifter................................. » 163: 10

Pipers arvode till bibliotekarien Vi—S1/ia 1924, x/i—3%s 1925 » 175: 50

Bokföringsarvode.............................. » 100: —

Diverse frakter................................ » 102:37

Inventarier, reparationer av hyllor etc................ » 127:02

Blanketter, skrivmaterial etc....................... » 79:47

Renskri vningsarbete.....:....................... » 27:40

Reseräkningar (bibliotekarien)...................... » 79: —

Summa kronor 4,856: 27

Den summa, biblioteket för närvarande disponerar över till bibliotekets
förökande och till inköp av litterära hjälpmedel, har visat sig nödtorftigen
räcka till upprätthållande av prenumeration å vissa tidskrifter
samt till inköp av ett och annat enstaka bokverk. Statsanslaget enligt
kungl. brev av den 27 februari 1891 å 527 kronor 6 öre till kostnader
för lokalens uppvärmning, bindning av böcker m. fl. erforderliga utgifter

39

Kung!. Maj:ts proposition Nr 48.

har visserligen genom kungl. brev av den 24 mars 1916 befriats från
posten värme och lyse, som nu täckes ur stiftets byggnadskassa, men summan
ifråga förslår självfallet ej ens till inbindning av genom prenumeration
eller gåvor inkommande arbeten. De genom Westmanska fonden och Samfundet
Linköpings stiftsbiblioteks vänners kassor förmedlade inköpen hava
vid flera tillfällen riktat biblioteket med stora och värdefulla förvärv, men
vad biblioteket framför allt behöver är, såsom redan i yttrande den 6
november 1908 av överbibliotekarien vid kungl. biblioteket betonats, ett fast
årligt anslag, som möjliggör systematiska inköp, dels avsedda att fylla institutionens
ofrånkomliga men starkt försummade behov av uppslagsböcker och
bibliografisk handapparat, dels åsyftande förvärv av nyare vetenskapliga
standardverk och tidskrifter inom de vetenskapsområden, som ligga bibliotekets
kundkrets närmast.

Då domkapitlet nu vid en hemställan om anslag — icke såsom provisorium
utan såsom utgående på ordinarie stat till båda här ovan nämnda
kategorier av systematiska inköp anser sig böra stanna vid eu summa a^

5,000 kronor, är domkapitlet fullt medvetet om otillräckligheten även av
denna summa, i synnerhet som hänsyn måste tagas därtill, att det sedan
1919 årligen av Linköpings stadsfullmäktige beviljade anslaget av 1,000
kronor med all sannolikhet kommer att indragas till förmån för det kommunala
biblioteket, därest ej det föreslagna landsbiblioteket nu kommer till
stånd. Domkapitlet har emellertid härvid ansett sig böra räkna med den
omständigheten, att om några år ränteavkastningen av den Segersteenska
fonden kommer att giva ett tillskott, varigenom den för inköp disponibla
totalsumman skulle te sig någorlunda tillfredsställande.

Därjämte erfordras dels till konservering av stiftsbibliotekets gamla bokbestånd
ett anslag av 3,000 kronor årligen att utgå på extra stat under .)
år, dels ock i enlighet med domkapitlets år 1924 gjorda framställning arvode
till eu amanuens.

I fråga om anslaget till vaktmästaren anser sig domkapitlet för närvarande
ej böra föreslå någon ändring, då pensionering av nuvarande vaktmästaren
först synes böra ordnas.

Domkapitlets alternativa förslag går alltså ut på utverkande hos 192(5 års
riksdag av följande anslag

A ordinarie stat:

till avlöning åt bibliotekarie (lönegrad B 26, ortsgrupp D) kronor 7,860: —

» bokinköp (och bindning)...................... t>,000:

Summa kronor 12,860: —

å extra stat:

till arvode åt amanuens.......

» » vaktmästaren . . .

» konservering och bindning
handskriftsbestånd årligen

..................kronor 2,802: —

.................. » 600: —

av bibliotekets bok- och

under 5 år. . .........3,000:

Summa kronor 6,402: —

Över domkapitlets sistnämnda framställning har riksbibliotekarien den 5
oktober 1925 avgivit infordrat yttrande och därvid på det livligaste tillstyrkt
det första alternativet: stiftsbibliotekets organisation som landsbibliotek.

Förnyat ytt
rande av
rikabibliotekarien.

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

Framställning
från de
kommunala
myndigheterna
i Linköping.
Stadsbiblioteket

därstädes.

Den i domkapitlets senaste framställning berörda frågan om stadsbiblioteket
i Linköping har aktualiserats genom en till Kungl. Maj:t ingiven,
framställning från stadsfullmäktige i nämnda stad.

Med skrivelse den 7 november 1925 har länsstyrelsen i Linköping överlämnat
en av stadsfullmäktige därstädes gjord, av magistraten tillstyrkt
framställning, däri hemställts, att Kungl. Maj.t måtte vidtaga sådana åtgärder,
att dels i Linköping ett landsbibliotek komme att inrättas i huvudsaklig
överensstämmelse med bibliotekssakkunnigas förslag, dels ock beslut
kunde komma att fattas senast under loppet av år 1926, i vilket fall stadsfullmäktige,
sedan frågan blivit i enlighet härmed avgjord, förklarat sig
beredda att på närmare angivet sätt snarast möjligt låta uppföra biblioteks -

byggnad.

Jag anser det vara på sin plats att i korthet redogöra för biblioteksfrågans
behandling i Linköping.

Sedan stadsfullmäktige uppdragit åt styrelsen för Linköpings stadsbibliotek
att verkställa utredning rörande definitivt ordnande av Linköpings stadsbiblioteksfråga,
avgav nämnda styrelse i maj 1925 yttrande och förslag i
ämnet.

Lr biblioteksstyrelsens yttrande tillåter jag mig återgiva följande:

Redan vid de undersökningar rörande stadsbiblioteksfrågan, som tidigare
förekommit, har det för vederbörande framstått som en omständighet värd
särskilt beaktande, att i Linköping förut finnes en av vårt lands mera betydande
biblioteksinstitutioner, stiftsbiblioteket, som avgiftsfritt utlämnar
boklån till inom staden och stiftet bosatta personer samt för studieändamål
förmedlar lån från andra bibliotek. I kommitterades den 21 april 1923 avgivna
förslag till inrättande av ett stadsbibliotek framhålles sålunda önskvärdheten
av att samarbete med stiftsbiblioteket från början eftersträvas, och
den av stadsfullmäktige tillsatta styrelsen har såtillvida realiserat detta
önskemål som stiftsbibliotekarien utsetts till ledare för stadsbiblioteket.

Enligt styrelsens mening äro i själva verket för Linköpings vidkommande
skälen för ett samarbete med stiftsbiblioteket så starka, att en definitiv lösning
av stadsbiblioteksfrågan helst synes böra innebära, att en blivande
nybyggnad om möjligt förlägges i omedelbar anslutning till och direkt förbindelse
med stiftsbiblioteket. Det torde nämligen icke kunna förnekas,
att, därest en sådan sammanbyggnad med därav underlättat samarbete kunde
åstadkommas, en mångfald påtagliga fördelar stode att vinna, såsom förbilligade
byggnads- och driftkostnader, besparingar ifråga om personalen
och möjlighet till bättre utnyttjande av dennas arbetstid, för låntagarna
bekväm tillgång till ett mycket omfattande bokbestånd, i vilket även den
nyare, allmänbildande litteraturen är rikligt företrädd. Härtill kommer såsom
eu mera generell synpunkt, att det måste anses organisatoriskt olämpligt
att i en stad av Linköpings storlek på skilda håll driva tvenne institutioner,
som, efter vad erfarenheten redan utvisat, till stor del hava samma
publik med i viss utsträckning sammanfallande intressen. Att förbise denna
sistnämnda synpunkt och att sålunda här söka uppdraga en bestämd gränslinje
mellan ett uteslutande vetenskapligt och ett rent populärt bibliotek
vore också att underkänna riktigheten och värdet av en strävan, som under

41

Kungi. Maj:ts proposition Kr 48.

senare tid gjort sig allt starkare gällande, nämligen att på de punkter, där
så ske kan, söka anknyta det folkliga bildningsarbetet till och göra det''
samma delaktigt av det mera vetenskapliga arbetets hjälpmedel och resultat.
Med dessa fakta för ögonen har styrelsen ansett lämpligast inrikta sig på
att med hänsyn till juridiska, byggnadstekniska och ekonomiska omständigheter
undersöka möjligheten av en nybyggnad för stadsbiblioteket i direkt
anslutning till stiftsbiblioteket.

Beträffande den juridiska sidan har det synts kunna påräknas, att staden
för den ifrågasatta byggnaden vilken skulle komma att uppföras å jord,
tillhörig stiftets byggnadskassa, d. v. s. av kyrkonatur, skall erhålla upplåtelse
av erforderligt område att av staden innehavas, så länge området användes
för biblioteksändamål. En sådan upplåtelse måste anses för staden
erbjuda fullgod framtida trygghet.

För den byggnadstekniska delen av frågan har styrelsen anlitat arkitekten
E. Hahr i Stockholm för uppgörande av förslagsskisser jämte approximativa
kostnadsberäkningar. Den utformning av uppgiften, arkitekten närmast
tänkt sig, framgår av styrelsens yttrande bifogade ritningar och beskrivning,
varigenom synes vara ådagalagt, att eu estetiskt tilltalande, av
sakkunnig myndighet (bibliotekskonsulenten) tillstyrkt och såsom synnerligen
lycklig betecknad lösning av byggnadsproblemet kan åstadkommas på den
angivna platsen. Utrymme är i bibliotekslokalen beräknat för c:a 15,000
volymer till utlåning å öppna hyllor, vidare läsrumsavdelning med referensbibliotek
och ett 40-tal sittplatser, fullt tillräckliga bokmagasin och övriga
accessionsutrymmen, arbetsrum för personalen (alternativt förskämma),
uppackningsrum och studiecirkelrum. Genom tvenne hissar ernås den önskade
snabba och lätta förbindelsen med stiftsbibliotekets boksamlingar och mellan
nybyggnadens skilda våningar inbördes. I förslaget ingå vissa ändringar,
fallande inom den nuvarande stiftsbiblioteksbyggnaden, vilka betingas av
önskemålet att i största utsträckning tillvarataga de fördelar, som man
åsyftar att ernå genom den direkta samverkan mellan de båda biblioteken.
Genom värmecentralens och toalettavdelningens förläggande hit vinnas tydligen
avsevärda besparingar. Kostnaderna för utförandet av detta förslag
skulle enligt arkitektens beräkningar uppgå till c:a 200,000 kronor.

Enligt bibliotekskonsulentens yttrande .skulle skäl tala för en ökning av
våningshöjden 1 trappa upp med 1 meter för att möjliggöra att dessa lokaler
skulle kunna användas även för annat ändamål än till bokmagasin.
Arkitekten, som satts i tillfälle att taga del av dettu förslag, har beräknat,
att härav betingade ändringar, bland annat även omfattande trappan på
norra sidan och eu därmed sammanhängande ingång samt fönsteranordningen,
skulle draga eu merkostnad av c:a 15,000 kronor. Styrelsen anser
för närvarande ej skäl föreligga att taga definitiv ställning till detta förslag,
då särskilt frågan, huruvida eu läsesal för barn här bör inredas — vilket
önskemål närmast synes hava föranlett berörda erinran — utan olägenhet
torde kunna uppskjutas till övervägande vid en senare tidpunkt. För utlåning
av speciell ungdomslitteratur kan eu sektion av den allmänna utlåningsavdelningen
reserveras och hållas tillgänglig under viss tid på dagen.
Möjlighet till direkt ingång från rotundans norra sida torde dock i alla
händelser böra beredas.

Styrelsen konstaterar i varje fall, att kostnaderna för utförandet även av
detta dyrare alternativ stanna inom den summa, som representeras av
biblioteksfonden vid innevarande års slut. Enligt inhämtade upplysningar

42

Kungl. May.ts proposition Nr 48.

utgjorde fondens odisponerade del den 31/i2 1924 165,000 kronor vartill
kommer ej fördelad skatt för samma år 30,000 kronor eller tillsammans

195,000 kronor. Under förutsättning av samma tillskott av nöjesskattemedel
för innevarande år skulle behållningen den 31/ia 1925 utgöra 232,750 kronor
samt under enahanda förutsättning och efter avdrag av 1926 års driftkostnader
och anslag till stadens biblioteksväsen (beräknade till 15,000 kronor)
den S1/i2 1926 259,400 kronor.

Av vad ovan anförts torde framgå, att uppförandet av en stadsbiblioteksbyggnad
i anslutning till stiftsbiblioteket måste anses vara en fullt framkomlig
väg till biblioteksfrågans lösning, vilken i och för sig — som ovan
visats — erbjuder mycket beaktansvärda fördelar. Styrelsen vill emellertid,
då driftkostnaderna för ett blivande, definitivt stadsbibliotek skola behandlas,
ytterligare erinra om ett par huvudpunkter i bibliotekssakkunnigas
betänkande och det utgångsläge i ekonomiskt avseende, som skulle skapas
genom ett förverkligande av deras förslag.

Vid inrättande av ett landsbibliotek skulle staten åtaga sig att för framtiden
i ekonomiskt avseende driva institutionen i dess dubbla funktion av folkligt
stadsbibliotek ocb landsbibliotek genom att svara för de största och
viktigaste utgiftsposterna: bokinköp och bindning, avlöning åt bibliotekarie,
en amanuens (närmast för förmiddagstjänstgöring) och eu vaktmästare (som
även skulle vara maskinist och eldare). Detta sätt att ordna ett stadsbibliotek
skulle sålunda i buvudsak innebära eu engångskostnad för vederbörande
kommun: byggandet, eventuellt tillbyggandet av lokalen, vartill skulle
komma vissa mindre poster i den årliga budgeten: värme, lyse, renhållning
samt ett tillägg till lönen för amanuensens eftermiddagstjänstgöring och
eventuellt behövlig extra arbetskraft, avsedd för den rent kommunala lånerörelsen.

Det bokbestånd, som -— ehuru i första hand tillgängligt för stadens invånare
— även skulle kunna tagas i anspråk för interurbana lån i studiesyfte
till andra bibliotek och boksamlingar inom landsbibliotekets område,
är sålunda avsett att uppkomma genom inköp för statsmedel; beträffande
utlåningen av för kommunala medel redan inköpta eller eventuellt i framtiden
förvärvade böcker torde vederbörande kommun kunna bestämma enligt
gottfinnande, vilket ej heller bibliotekstekniskt möter något hinder. Rörande
försändningen av de interurbana lånen synes intet annat vara ifrågasatt,
än att på landsbiblioteket som helhet skall överflyttas den tjänsteposträtt,
som nu tillkommer stiftsbiblioteket; återsändandet av lån betalas däremot
av vederbörande låntagare.

De summor, bibliotekssakkunniga räknat med såsom statsanslag till ett
landsbibliotek i Linköping, äro:

inköp, bindning och vissa expenser...................kronor 10,000

bibliotekariens lön enligt lönegrad B 22 (utom dyrtidstillägg) » 6,168

amanuensens lön (intet dyrtidstillägg)................. » 3,000

vaktmästaren enligt lönegrad B 5 (utom dyrtidstillägg) . . . . » 2,250

Summa kronor 21,418

Eu uppskattning av på stadens andel kommande poster torde approximativt
kunna angivas sålunda (varvid bemärkes, att det nu till stiftsbiblioteket
utgående anslaget å 1,000 ki-onor bortfaller):

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

värme, lyse, städning och renhållning c:a..............kronor 3,000

tillägg till amanuenslönen.......................... » 1,000

extra arbetskraft och vissa expenser c:a............... » 2,000

Summa kronor 6,000

Linköpings stadsbiblioteks stat för år 1925 belöper sig till 10,400 kronor,
varav 400 kronor statsanslag i form av bundna böcker. En definitiv statför
ett under både för- och eftermiddagar öppet bibliotek i egna lokaler
med därav betingade nya utgiftsposter (värme, lyse, städning och renhållning,
ytterligare extra arbetskraft, vaktmästare) samt skälig höjning av vissa
redan förefintliga poster, framför allt anslaget till bokinköp, torde icke böra
beräknas lägre än 18 ä 20,000 kronor. (Till jämförelse kan nämnas, att
stadsbiblioteket i Halmstad (1923 18,377 invånare) för år 1924 räknade med
eu budget av 17,000 kronor plus 1,000 kronor i dyrtidstillägg ur allmänna
staten, varav till bokinköp 8,000 kronor. De otillräckliga löneförhållandena
understrykas av vederbörande.)

Under förutsättning, att bibliotekssakkunnigas förslagsstat i huvudsak
skulle vinna statsmakternas bifall, torde det få anses uppenbart, att ur ekonomisk
synpunkt stadsbibliotekets inordnande i den föreslagna landsbiblioteksorganisationen
skulle erbjuda högst avsevärda fördelar. Styrelsen anser
för sin del också, att tanken på eu lösning av stadsbibliotekets lokalfråga
genom en nybyggnad i anslutning till stiftsbiblioteket i första hand bör
fullföljas genom att åt den så uppkomna enhetliga institutionen söka förvärva
ett landsbiblioteks ställning i anslutning till bibliotekssakkunnigas
förslag, detta så mycket mer som styrelsen ej kan finna, att vägande invändningar
kunna göras mot det av sakkunniga framlagda projektet till
reglemente och instruktion för landsbiblioteken. Sammansättningen av den
föreslagna lokala styrelsen för biblioteket — eu nämnd, bestående av utom
bibliotekarien fem medlemmar, valda två av stadsfullmäktige, två av läroverkskollegiet
(med hänsyn till stiftsbibliotekens tidigare karaktär av läroverksbibliotek),
och en av landstinget (väl med tanke på eventuellt anslag
från denna myndighet) — synes vara ägnad att i behövlig utsträckning
trygga det kommunala inflytandet.

Under framhållande av den tvingande nödvändigheten att snarast möjligt
åtgärder vidtagas- i syfte att ersätta det nuvarande provisoriet med eu definitiv
lösning av biblioteksfrågan, hemställde alltså biblioteksstyrelsen, att
stadsfullmäktige behagade besluta

att hos kammarkollegium hemställa, att den del av tomterna N:ris 34
och 35 S:ct Pers kvarter i Linköping, som å en framställningen bifogad
karta funnes utmärkt med röda linjer, måtte med nyttjanderätt upplåtas
till staden, så länge området komme att av staden användas för biblioteksän
damål;

att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana
åtgärder, att dels i Linköping ett landsbibliotek komme att inrättas i huvudsaklig
överensstämmelse med bibliotekssakkunnigas förslag, och dels beslut
härom kunde komma att fattas senast under loppet av år 1926, i vilket
fall stadsfullmäktige ville förklara sig beredda att, sedan frågan blivit i enlighet
härmed vederbörligen avgjord, å ovan åsyftade område av tomterna

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

N:ris 34 och 35 S:ct Pers kvarter snarast möjligt låta uppföra byggnad för
stadsbibliotek i huvudsaklig överensstämmelse med bifogade ritningar;

att bestrida den genom nybyggnaden förorsakade kostnaden, högst 215,000
kronor, av nöjesskattemedel;

samt att vidtaga de åtgärder, som för realiserandet av ifrågavarande nybyggnad
kunde bliva erforderliga.

Frågan förelåg sedermera till behandling av stadens drätselkammare, som
i skrivelse till stadsfullmäktige anförde bland annat:

De av biblioteksstyrelsen framhållna allmänna synpunkterna för ett stadsbiblioteks
inrättande å ifrågasatt plats med anslutning till stiftsbiblioteket,
finner drätselkammaren väl motiverade och har därför ej något att däremot
erinra.

Ifrågasättas kan huruvida staden bör göra det förbehåll, att det av staden
redan inköpta bokbeståndet må reserveras endast för inom staden bosatta
personer eller få disponeras i den allmänna utlåningen. Då böcker enligt
sakkunnigas förslag endast skulle utlånas utom staden i och för studieändamål,
är redan därigenom skönlitteraturen i största utsträckning undantagen
sådan utlåning, och då dyrbarare verk torde få sin plats i referensbiblioteket,
komma ej heller dessa att beröras av nämnda utlåning. Drätselkammaren
anser på grund härav, att något särskilt förbehåll i berörda,
hänseende ej är av behovet påkallat. Beträffande eventuella framtida bokinköp
för av staden anslagna medel kan givetvis i fråga om sådan utlåning
i varje särskilt fall beslut fattas.

Då i de av biblioteksstyrelsen beräknade på stadens andel belöpande driftkostnaderna
uppgående till cirka 6,000 kronor ej inberäknats vissa underhållskostnader
av byggnaden, torde detta belopp få anses väl lågt, men karl
givetvis beloppets storlek ej redan nu med bestämdhet angivas. Dock vill
drätselkammaren påpeka, att, såsom biblioteksstyrelsen framhållit, stadens
utgifter, om biblioteksfrågan kommer att lösas på sätt föreslagits, bliva avsevärt
mycket lägre, än om staden kommer att inrätta eget stadsbibliotek.

Slutligen vill drätselkammaren instämma med biblioteksstyrelsen däri, att
den av bibliotekssakkunniga föreslagna lokala styrelsen för biblioteket synes
komma få en sådan sammansättning, att det kommunala inflytandet kan
anses tillräckligt betryggat.

Drätselkammaren hemställde alltså, att stadsfullmäktige måtte besluta i enlighet
med biblioteksstyrelsens hemställan samt att bemyndiga styrelsen att
vidtaga de åtgärder, som för realiserandet av ifrågavarande nybyggnad kunna
bliva erforderliga.

I anledning av vad sålunda förekommit tillstyrkte stadsfullmäktiges beredningsutskott
fullmäktige att besluta i enlighet med drätselkammarens hemställan
med de ändringar, dels att det till nybyggnad föreslagna beloppet,

215,000 kronor, skulle bestridas av biblioteksfonden, vilken sedermera som
hittills skulle tillföras viss del av de årligen inflytande nöjesskattemedlen,
dels ock, med hänsyn till stadens stora ekonomiska uppoffringar, att staden
skulle äga rätt utse minst halva antalet ledamöter i den lokala styrelsen
för biblioteket.

Stadsfullmäktiges beslut i frågan utföll i enlighet med drätselkammarens

45

Kungl. Maj.ts proposition Nr 48.

förslag med det tillägg, att det föreslagna beloppet, 215,000 kronor, skulle
bestridas ur biblioteksfonden.

Slutligen har skolöverstyrelsen i infordrat yttrande av den 1 december
1925 uttalat sig i anledning av stadsfullmäktiges framställning och därvid
anfört i huvudsak:

I flertalet län åvägabringas den erforderliga centralbiblioteksorganisationen
otvivelaktigt bäst genom att bygga centralbiblioteket på ett större stadsbibliotek
och lämna detta särskilt statsanslag för fyllande av berörda uppgift.

Därest man skulle välja denna form för angelägenhetens ordnande i Östergötlands
län, skulle detta emellertid medföra nödvändigheten av mera betydande
statliga anslag till tvenne olika bibliotek inom länet.

Överstyrelsen, som finner det vara uppenbart, att det är möjligt att för avsevärt
mindre kostnad vinna en effektiv lösning av dessa olika biblioteksfrågor
genom en sammanslagning av Linköpings stiftsbibliotek och Linköpings
stadsbibliotek samt överlåtande av centralbiblioteksuppgifterna på det sålunda
sammanslagna biblioteket, anser sig därför avgjort böra föreslå inrättande
av ett landsbibliotek i Linköping i enlighet med Linköpings stadsfullmäktiges
hemställan samt domkapitlets yrkande i dess förra alternativ.

Överstyrelsen uttalar efter prövning av ritningarna, vilka överstyrelsen
blivit satt i tillfälle att genomgå, att en byggnad i huvudsaklig överensstämmelse
med dessa synes fullt tillräcklig för nuvarande behov, och att
utrymmena i allt väsentligt synas väl disponerade, men att vissa smärre
modifikationer dock äro önskvärda.

Enligt överstyrelsens mening vore det önskvärt, om det kunde föreskrivas
som villkor för inrättande av landsbibliotek, att ritningarna, innan de definitivt
fixeras, ingivas till Kungl. Maj:t för fastställande, varvid överstyrelsen
jämväl får hemställa att bliva satt i tillfälle att yttra sig i ärendet före
dess slutgiltiga avgörande.

I fråga om storleken av det årliga statsanslaget till bokinköp, inbindning
och vissa expenser anser överstyrelsen det av bibliotekssakkunniga föreslagna
beloppet, 10,000 kronor, ingalunda för högt tilltaget. Vid fixerandet av erforderligt
anslag för Linköpingsbibliotekets vidkommande måste hänsyn
bland annat tagas å ena sidan till behovet av ett nödtorftigt kompletterande
av boksamlingen med nyare litteratur på åtminstone vissa av de områden,
där Linköpingsbiblioteket har så rika äldre bokskatter, för att dessa senare
skola kunna fullt komma att utnyttjas, å andra sidan till den stora folkmängden
i det län, för vilket Linköpingsbiblioteket är avsett att fylla ett
centralbiblioteks uppgifter, samt till bibliotekets uppgift att samtidigt bli
folkbibliotek för staden. Ifrågavarande anslag torde böra erhålla reservationsanslags
natur.

Med avseende på landsbibliotekariens avlöning vill överstyrelsen livligt
förorda dennes placering i lönegrad B 26.

Skulle Kungl. Maj:t framlägga förslag om landsbibliotek i Linköping, utan
att samtidigt den av överstyrelsen i dess yttrande den 14 oktober 1924 föreslagna
omläggningen av folkbiblioteksväsendet förverkligas, kommer ett särskilt
anslag om högst 600 kronor för resekostnads- och traktamentsersättning
vid inspektion av chefen för Linköpings landsbibliotek att erfordras.

Vaktmästaren har av bibliotekssakkunniga föreslagits placerad i lönegrad
B 5. Häremot har överstyrelsen intet att invända. Titeln torde böra bli
expeditionsvakt.

Skola verst}-relsens ytt
rande över
stadsfullmäktigen

framställning.

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

Med avseende på amanuensarvode förordade överstyrelsen i sitt yttrande
den 31 december 1924 angående anslag till Linköpings stiftsbibliotek in. in.
på däri anförda skäl, att amanuensen måtte placeras i lönegrad C 5 och
förutsatte därvid tjänstens uppförande på extra stat. Efter den nu företagna
löneregleringen skulle detta innebära lön, som skulle stiga från 10:de löncklassen,
där avlöningen på E-ort är 3,060 kronor, till 14:de löneklassen med
3,816 kronor.

Med hänsyn till omfattningen av de äldre samlingar, Linköpingsbiblioteket
äger, finner överstyrelsen ett belopp av 3,000 kronor årligen under 5 år
till konserveringsarbeten, vilket belopp utgör knappt Vs av det av bibliotekssakkunniga
föreslagna samlade beloppet, i varje fall ej för högt tilltaget.

Bibliotekssakkunniga ha föreslagit en reduktion av anslaget till läroverksbiblioteket
å de orter, där landsbibliotek inrättats. Om Linköpings stiftsbibliotek
förändras till landsbibliotek utan att samtidigt eller dessförinnan
en reglering av anslagen till läroverksbibliotek äger rum, finnas enligt överstyrelsens
mening inga skid till en reduktion av arvodesbeloppet, då de nu
utgående anslagen för ifrågavarande ändamål (150 kronor ur anslaget till
bibliotekariearvoden samt 100 kronor ur biblioteks- och materiellkassan) iiro
ytterst lågt tilltagna. För detta fall saknar frågan om eventuell reduktion
av det belopp, som användes till inköp och inbindning av böcker, all aktualitet,
eftersom detta för närvarande utgår ur biblioteks- och materiellkassan
efter rektors beprövande i varje särskilt fall.

Under denna förutsättning torde det för närvarande till Linköpings stiftsbibliotek
ur det till bibliotekarier vid läroverken anvisade anslaget om 16,000
kronor utgående beloppet om 1,910 kronor 6 öre böra bortfalla, varigenom
en, om än obetydlig, ökning skulle vinnas av det för närvarande alldeles
otillräckliga belopp, som kan disponeras för de ändamål, som sagda anslag
egentligen är avsett att tillgodose.

Beträffande den lokala biblioteksstyrelsens sammansättning finner överstyrelsen
det med hänsyn till den omständigheten, att stiftsbiblioteket för
närvarande helt står under domkapitlets tillsyn och förvaltning, väl motiverat,
att domkapitlet även i fortsättningen får utse en ledamot, varigenom
nämnden skulle komma att bestå av 6 ledamöter utom landsbibliotekarien.

Då reglemente för landsbiblioteket ej torde böra underställas riksdagen
utan fastställas av Kungl. Maj:t, torde det ej vara nödvändigt att redan nu
gå in på en detaljgranskning av det föreliggande förslaget, varför överstyrelsen
hemställer att sedermera bli satt i tillfälle att avgiva särskilt utlåtande
i denna punkt.

Överstyrelsen vill dock i anslutning till drätselkammarens uttalande ge uttryck
åt den meningen, att avsikten med det planerade landsbiblioteket är, att det
visserligen skall erhålla anslag från skilda håll men skall utgöra eu enhet
med uppgift att dels tillhandagå vetenskaplig forskning samt tillgodose stadsbefolkningens
behov av böcker, dels utgöra ett centrum för biblioteksverksamheten
i länet. Under sådana omständigheter synes det ej stå i god överensstämmelse
med bibliotekets syfte, att de från ett visst håll tillskjutna
bokanslagen skulle användas till inköp av litteratur, som skulle undantagas
från den allmänna lånerörelsen samt underkastas särskilda bestämmelser,
vilka dessutom skulle kunna komplicera utlåningsverksamheten.

Ur biblioteksverksamhetens synpunkt tala enligt överstyrelsens mening
starka skäl för en lösning snarast möjligt av biblioteksfrågan i Linköping.
En dylik är önskvärd ej blott med hänsyn till Linköpingsbiblioteket självt

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

utan lika mycket på grund av centralbiblioteksfrågans förut påpekade, avgörande
betydelse för utvecklingen av vårt lands folkbiblioteksväsen.

Även ur synpunkten av folkbibliotekens centralbiblioteksfråga är ett uppskov
enligt överstyrelsens mening ödesdigert. Det måste sålunda betraktas
såsom i hög grad angeläget, att ökade anslag lämnas till folkbiblioteksväsendet,
däribland även till vissa på kommunala bibliotek byggda centralbibliotek.
Och särskilt betydelsefullt ter det sig likaledes för överstyrelsen,
att ett första landsbibliotek inrättas på den ort, där förutsättningarna otvivelaktigt
måste betraktas som alldeles särskilt gynnsamma, såsom fallet obestridligen
är i Linköping. Härigenom kunna också värdefulla erfarenheter
vinnas i fråga om landsbiblioteksorganisationens lämpligaste utformning
överhuvud.

Därnäst uppställer sig emellertid spörsmålet, om landsbiblioteket omedelbart
bör träda i funktion i största möjliga utsträckning och åtaga sig alla
do biblioteket som landsbibliotek åliggande uppgifterna, eller om, till dess tillbyggnaden
står färdig eller åtminstone en tid framåt, stads- och stiftsbiblioteken
böra förvaltas som två fristående bibliotek. I sistnämnda fall borde
givetvis med de nytillkommande arbetsuppgifterna någon tid anstå.

Vid bedömandet av denna fråga må först erinras om vilka uppgifter som
enligt förslaget skulle ankomma på landsbibliotek. Bibliotekssakkunniga
hava i sådant avseende ifrågasatt (se sid. 00 i det föregående) att det skulle
åligga landsbibliotek bland annat:

att tjänstgöra som central för övriga inom bibliotekets område liggande
bibliotek och boksamlingar och som sådan tillhandagå med boklån i studieändamål,
med utsändande av vandringsbibliotek o. dyl. i enlighet med de
föreskrifter, som komma att utfärdas.

För vinnande av full överensstämmelse med de uppgifter, som överstyrelsen
förut föreslagit för kommunalt centralbibliotek, har överstyrelsen ansett,
att denna punkt borde erhålla ungefär följande formulering:

»att inom ett av Kungl. Maj:t bestämt område supplera de lokala bibliotekens
arbete genom direkt och kostnadsfri utlåning av böcker, som behövas
i studiesyfte, genom utsändande av vandringsbibliotek och genom biblioteksteknisk
vägledning enligt närmare föreskrifter för centralbibliotek, som skolöverstyrelsen
har att utfärda. Inom landsbibliotekens verksamhetsområde
skall inspektion av de statsunderstödda folk- och sjukhusbiblioteken med
undantag för de folkbibliotek, som åtnjuta 8,000 kronor i årligt statsbidrag
eller därutöver, verkställas av landsbibliotekarien eller med skolöverstyrelsens
medgivande annan därtill lämplig person inom landsbibliotekets personal
efter på förhand av skolöverstyrelsen granskad och godkänd plan och i enlighet
med av skolöverstyrelsen utfärdade bestämmelser angående biblioteksinspektion».

De nya arbetsuppgifter, som för ett landsbibliotek i Linköping skulle tillkomma
utöver dem, som redan för närvarande åligga stiftsbiblioteket, äro
framför allt bibliotekets folkbiblioteksuppgifter, dels som centralbibliotek, dels
som lokalt folkbibliotek för Linköpings stad.

Överstyrelsen vill som sin mening uttala, att anslagen till biblioteket böra
utgå efter de förändrade grunderna från och med budgetåret 192G—1927,
och att det nya biblioteket redan från och med denna tidpunkt i största
möjliga utsträckning bör åtaga sig de ett landsbibliotek åliggande uppgifterna.
Beträffande de egentliga s. k. centralbiblioteksuppgifterna synes det
emellertid knappast vara tänkbart, att de omedelbart i full utsträckning

Departe mentschefen.

48 Kung!. Maj:ts proposition Nr 48.

skola kunna av biblioteket förverkligas. Det är nämligen av stor vikt, att
bibliotekets arbetskrafter under en kort tid kunna i största möjliga utsträckning
koncentreras på den omläggning av verksamheten, som måste äga rum.
Enligt överstyrelsens mening torde sålunda visserligen den direkta utlåningen
av böcker i studiesyfte till personer utanför staden omedelbart i full
utsträckning böra ske. Med utsändandet av vandringsbibliotek, utövandet
av biblioteksteknisk vägledning samt förrättandet av inspektion torde däremot
lämpligen böra anstå till den tidpunkt, förslagsvis ett halvt eller allra
högst ett år efter ovannämnda datum, då Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva,
att även dessa uppgifter skola övertagas av biblioteket.

I fråga om ledningen av de föreslagna landsbiblioteken vill överstyrelsen
särskilt understryka vikten för vårt lands folkbiblioteksarbete av att de önskemål
helt tillgodoses, som överstyrelsen i yttrandet den 21 september 1925
framställt för vinnande av tillbörlig enhetlighet i handläggningen av olika
folkbiblioteksärenden.

Bibliotekssakkunnigas förslag äger ett dubbelt syftemål. I första rummet
avser detsamma reorganisation av samt beredande av förbättrad ställning
och vård åt läroverksbiblioteken, såväl de gamla stiftsbiblioteken som även
vid andra läroverk än stiftsstädernas anknutna bibliotek. I samband med
denna åtgärd innebär emellertid förslaget även organiserande för skilda delar
av riket av en ny kategori bibliotek, s. k. landsbibliotek, med uppgift att
utgöra ett mellanled mellan de stora statsbiblioteken och de egentliga folkbiblioteken
samt att verka som ett slags centralbibliotek för smärre bibliotek
och boksamlingar i orterna. Landsbiblioteken, vilka skulle inrättas successivt,
skulle åvägabringas i första rummet genom att de största och mest
betydande stifts- och läroverksbiblioteken förvandlades till fullt fristående och
självständiga bibliotek, men även genom att vissa större stads- och provinsbibliotek
organiserades såsom dylika centralbibliotek. Vid landsbiblioteksorganisationens
genomförande skulle läroverksbiblioteken begränsas till att
omfatta vad som för dessa undervisningsanstalter vore till omedelbart gagn.

I princip kan de sakkunnigas förslag sägas hava vunnit anslutning från
de i ämnet hörda myndigheterna, även om i vissa punkter, framför allt beträffande
förslagets ekonomiska konsekvenser, åtskilliga gensagor framkommit.
Även jag måste för min del skänka mitt erkännande åt det från kulturell
synpunkt högeligen behjärtansvärda förslaget att låta särskilt de
gamla stiftsbibliotekens rika bokbestånd och dyrbara handskriftssamlingar
erhålla en tillfredsställande vård och göra desamma mera tillgängliga för
forskningen, på samma gång jag instämmer i tanken att låta dessa bibliotek
i större utsträckning bliva vad de en gång varit, nämligen »levande»
bibliotek, ej begränsade till en liten och utvald forskarkrets, utan utvidgade
att tjäna som ett led i arbetet för den allmänna folkbildningens höjande.

Beträffande läroverksbiblioteken hava från de sakkunnigas sida flera goda
förslag framkommit, vilka förtjäna att tagas under närmare övervägande,
då tidpunkten härför kan befinnas lämplig. För närvarande torde frågan
om ett bättre tillgodoseende av läroverksbiblioteken böra något anstå, i all

49

Kungl. May.ts proposition Nr 48.

synnerhet som det omfattande spörsmålet om en ny läroverksorganisation
kan tänkas inverka på hithörande angelägenheter, och sistnämnda spörsmål
synes åtminstone böra till sina allmänna huvuddrag vara klarlagt, innan
några mera omfattande åtgärder i nu berörda hänseende vidtagas. Men uppenbarligen
föreligger här ett i hög grad behjärtansvärt behov, och ett mera
avsevärt uppskov torde ej vara tillrådligt.

I nu förevarande sammanhang torde intresset böra koncentreras på de
av de sakkunniga föreslagna s. k. landsbiblioteken. De sakkunniga hava
uppdragit konturerna till en omfattande och betydelsefull biblioteksorganisation,
men hava icke framlagt några mera definitiva förslag, helt naturligt
för övrigt, då organisationen tänkts skola successivt genomföras och de lokala
förutsättningarna endast kunna tänkas så småningom bliva åvägabragta.

De föreslagna landsbiblioteken skulle hava en dubbel funktion, nämligen
dels att vårda och för forskningen tillhandahålla de gamla stifts- och läroverksbibliotekens
bokbestånd, i någon mån kompletterat med modernare
litteratur, dels ock utgöra ett centralbibliotek för supplerande av de lokala
folkbibliotekens uppgifter inom ett större område. Den dualism, som genom
dessa dubbla uppgifter till synes förefinnes, har på sina håll ingivit vissa
betänkligheter. För egen del kan jag icke dela dessa, då jag håller före,
att den föreslagna organisationen tvärtom kan vara till fromma för bibliotekens
utveckling, i det att de olika uppgifterna kunna och böra veika be
fruktande på varandra. Emellertid är det obestridligt, att den ena sidan av
landsbibliotekens funktioner, nämligen uppgiften att tjänstgöra såsom ett
centralbibliotek, sätter dem i visst förhållande till en annan, ungefär samtidigt
föreslagen biblioteksorganisation, de av de s. k. folkbildningssakkunniga
ifrågasatta centralbiblioteken. Dessa båda organisationsformer böra,
såsom skolöverstyrelsen framhållit, icke utesluta varandra. Det är givet, att
de lokala förhållandena i varje fall få fälla utslaget, vilkendera som är att
föredraga. I allt fall vill jag betona det för biblioteksutvecklingen i landet
betydelsefulla, som ligger däri, att möjlighet snart må kunna
låta landsbibliotekstypen och centralbibliotekstypen tillämpas parallellt.

Jag anser nämligen tidpunkten ännu ej vara inne att taga eu mera definitiv
ståndpunkt till vare sig den ena eller den andra biblioteksorganisationens
planläggning och genomförande. Av vikt är emellertid, att snarast
en början sker och åtminstone ett provinsbibliotek kommer till stånd, vars
utveckling kan tjäna till ledning för ett vidare bedömande av denna för
vår allmänna folkbildning ytterst betydelsefulla fråga.

Den första förutsättningen för en organisation av nu ifrågavarande slag
har ansetts böra utgöras av ekonomisk samverkan mellan staten och de
lokala myndigheterna. Jag ansluter mig utan tvekan till denna uppfattning,
som grundar sig på de föreslagna bibliotekens uppgifter att tjäna
såväl ett statligt som ett kommunalt intresse. Emellertid vill jag nu allenast
inskränka mig till detta allmänna uttalande; i vilken utsträckning en kom Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 39 käft. (Nr 48.) 4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

munal medverkan bör påfordras och huru de olika grunderna för fördelandet
av utgifterna mellan stat och kommun skola tillämpas, därom anser
jag mig icke nu böra göra något mera detaljerat uttalande. Förhållandena
kunna vara olika på olika orter och böra bedömas med hänsyn till förefintliga
lokala omständigheter.

Så snart likväl själva grundförutsättningen är för handen, d. v. s. en
kommun eller en kommunal samfällighet visar sig böjd för att medverka
till en lösning av biblioteksfrågan inom sitt område, exempelvis genom erbjudanden
att bestrida vissa engångskostnader eller vissa årliga underhållskostnader
eller bådadera, anser jag all anledning förefinnas för staten att till
närmare prövning i varje fall upptaga spörsmålet.

Nu senast angivna förutsättning föreligger beträffande Linköpingsbiblioteket,
vilket dessutom av alla sakkunniga myndigheter ansetts
vara det, som först borde bliva föremål för omprövning och eventuell omorganisation
i det av de bibliotekssakkunniga angivna syftet. Såsom förhållandena
utvecklat sig i Linköping, där kommunen på ett i hög grad
erkännansvärt sätt förklarat sig villig göra stora ekonomiska uppoffringar
för att få sin biblioteksfråga löst, anser jag någon tvekan icke förefinnas
att nu upptaga till närmare omprövning det framförda spörsmålet om Linköpingsbibliotekets
organisation. Detta spörsmål bör bedömas dels med utgångspunkt
från vissa av bibliotekssakkunniga och skolöverstyrelsen angivna
allmänna förutsättningar, dels och framför allt med aktgivande å de i det
föreliggande fallet förhandenvarande omständigheterna. Jag vill med eftertryck
betona, att, därest detta bibliotek varder organiserat på sätt jag omedelbart
vill förorda, denna organisationsform ingalunda med nödvändighet
bör bliva normgivande för den blivande utvecklingen, även om erfarenheter
från densammas verksamhet givetvis kunna hämtas. Såsom jag redan angivit,
bör varje fråga om organisationen av ett landsbibliotek eller centralbibliotek
bedömas med särskild hänsyn till de å vederbörande ort förhandenvarande
förhållanden.

Linköpings stiftsbibliotek är, såsom framgår av den lämnade redogörelsen,
helt och hållet skilt från läroverkets bibliotek, vadan i nu förevarande sammanhang
någon hänsyn till det sistnämnda icke synes behöva tagas. Stiftsbibliotekets
allmänna ställning i vår nuvarande biblioteksorganisation och
dess utomordentliga betydelse från nationell forskningssynpunkt och för de
stigande bildningssträvandena i landet hava i det föregående av vederbörande
sakkunniga myndigheter så ingående utvecklats och så starkt
betonats, att jag kan inskränka mig att hänvisa till vad härom uttalats.
Genom besök å ort och ställe har jag dessutom gjort mig övertygad
om bibliotekets ytterst värdefulla bokbestånd och om de möjligheter,
som förefinnas för en omorganisation av biblioteket i anslutning till de
framlagda planerna. Med de rika resurser i avseende å äldre bokbestånd,
varöver biblioteket på vissa områden förfogar, vore det enligt min mening

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

beklagligt, om icke biblioteket sattes i stånd att bibehålla och utveckla sin
ställning som ett levande bibliotek. Det måste därför betecknas såsom en
lycklig omständighet, att genom en sammanslagning av stiftsbiblioteket och
det nya stadsbiblioteket i Linköping utsikter öppnas att kunna skapa eu
organisation, som såväl i sig inrymmer de uppgifter, som förut tillkommit
stiftsbiblioteket, som även övertager de allmänna åligganden, som tänkts
skola tillkomma ett centralbibliotek eller ett provinsbibliotek — vilket namn
man nu än må giva åt den ifrågasatta biblioteksformen.

Stadsbiblioteket i Linköping är en relativt nyligen skapad institution. Det
är avsett för boklån åt personer bosatta inom Linköpings stad, elever vid
stadens olika läroanstalter däri inbegripna. Läsrummet är tillgängligt för
allmänheten utan inskränkning. För närvarande är biblioteket öppet alla
vardagar kl. 5—8 e. in. samt fyra dagar i veckan även kl. 1 2. Bokbe ståndet,

som huvudsakligen utgöres av skönlitteratur och populärvetenskap,
omfattade i november 1925 c:a 5,400 volymer. Lånefrekvensen och antalet
besök har senaste året stigit avsevärt; under år 1924 utgjorde antalet
utlånade volymer 29,214 och för tiden Vi 80/n 1925 41, (10; antalet besök
utgjorde år 1924 34,890 och för tiden 1/i so/n 1925 41,599.
staden har biblioteket under senaste två år till bokinköp och bokbindning
åtnjutit ej mindre än 30,400 kronor.

Såsom jag förut angivit, innebär bibliotekssakkunnigas förslag i avseende
å tillkomsten av de s. k. landsbiblioteken en ekonomisk samverkan mellan
staten och vederbörande kommun. Vad de sakkunniga härutinnan föreslagit
har tjänat som ledning för de erbjudanden, som Linköpings stad nu ansett
sig böra göra.

Den väsentligaste av dessa förutsättningar är lokalfrågan. Jag har förut
erinrat, hurusom stadsfullmäktige anslagit ett belopp av 215,000 kronor till
uppförande av en biblioteksbyggnad, avsedd att uppföras i omedelbar anslutning
till stiftsbibliotekets nuvarande byggnad. Då den avsedda tillbyggnaden
skulle komma att förläggas å jord av kyrkonatur, hava stadsfullmäktige
hos kammarkollegium hemställt, att det härför erforderliga området
måtte med nyttjanderätt upplåtas till staden, så länge området komme att
av staden användas för biblioteksändamål. Framställningen har tillstyrkts
av Linköpings domkapitel på vissa närmare angivna villkor, innefattande
vissa utfästelser från stadens sida, ävensom att byggnadsritningarna underställdes
domkapitlets godkännande. Sedan de kommunala myndigheterna
förklarat sig godtaga de av domkapitlet uppställda villkoren, har kammarkollegiet
i skrivelse den 19 november 1925 underställt ärendet Kungl. Maj:ts
prövning och därvid, under förutsättning att biblioteksfrågan vinner sin lösning
på angivet sätt, förklarat sig icke hava något att erinra mot den sökta
upplåtelsen under villkor, att staden för området årligen till stiftets byggnadskassa
erlägger avgäld, som av domkapitlet efter vederbörandes hörande
fastställes i spannmål eller annan lämplig räntepersedel att lösas med pen -

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

ningar efter den årliga markegången, samt att avgälden må vid början av
varje ny tioårsperiod kunna med hänsyn till då rådande förhållanden höjas
ävensom i övrigt på av domkapitlet föreslagna villkor. Därest den av mig
här nedan föreslagna biblioteksorganisationen vinner riksdagens bifall, har
jag för avsikt att underställa nu senast berörda angelägenhet Kungl. Maj:ts
prövning, därvid jag ämnar förorda den äskade markupplåtelsen på de i
ärendet angivna villkoren. Vad emellertid frågan om byggnadsritningarnas
fastställande beträffar, vill jag erinra, att skolöverstyrelsen av angivna skäl
funnit önskvärt, att ritningarna fastställas av Kungl. Maj:t. Jag har häremot
intet att erinra; och torde, innan beslut härutinnan av Kungl. Maj:t
fattas, såväl domkapitlet som överstyrelsen beredas tillfälle att inkomma
med de erinringar, som kunna befinnas påkallade.

Linköpings stadsfullmäktiges beslut torde vidare innebära ett åtagande
från fullmäktiges sida av de utgifter, som i enlighet med bibliotekssakkunnigas
förslag skulle åligga de kommunala myndigheterna vid inrättande av
landsbibliotek: uppvärmning, belysning och renhållning samt behövlig arbetskraft
utöver den av staten bekostade. Jag har nu endast velat erinra härom
och återkommer längre fram härtill vid tal om frågan om bibliotekets
stat och övriga utgifter.

Såsom framgår av den av mig förut lämnade redogörelsen, har stadsfullmäktiges
beslut om anvisande av medel för biblioteksbyggnad fattade under
förutsättning att ett beslut från statsmakternas sida angående inrättande av
landsbibliotek kommer till stånd redan under år 1926. Jag vill med anledning
härav påpeka betydelsen av ett skyndsamt ordnande av förevarande
angelägenhet, enär man annars skulle kunna tänkas stå inför den möjligheten,
att Linköpings stad på ett annat och från allmän synpunkt mindre
lyckligt sätt ordnade sin stadsbiblioteksfråga.

Övergår jag därefter till frågan om de uppgifter, som skulle tillkomma
det av stiftsbiblioteket och stadsbiblioteket sammanslagna nya biblioteket,
vill jag först erinra om de åligganden, som bibliotekssakkunniga ifrågasatt
skola tillkomma de av dem föreslagna landsbibiioteken (jfr sid. 12 i det
föregående). Skolöverstyrelsen har härutinnan föreslagit ett visst supplerande
tillägg, avseende ett förtydligande av de uppgifter, som skulle tillkomma biblioteket
såsom centralbibliotek. Det är företrädesvis dessa arbetsuppgifter, som
skulle tillkomma utöver dem, som redan nu åligga stiftsbiblioteket. Det synes
mig emellertid vara klart, att, därest ett bibliotek av nu skisserad beskaffenhet
kommer till stånd under budgetåret 1926—1927, dessa uppgifter icke omedelbart
kunna åläggas den nya institutionen. Till en början torde erfordras
en viss konsolidering i den nya organisationsformen, ernående av ett ökat
bokbestånd av framför allt modern litteratur och för personalen en ökad
förtrogenhet med biblioteksuppgifterna och arbetet i övrigt, innan man kan
tänka sig en så pass krävande utvidgning av verksamheten, som härmed

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

avses. Tidpunkten när dessa bibliotekets folkbiblioteksfunktioner lämpligen
böra träda i kraft torde Kungl. Maj:t böra bestämma på förslag av skolöverstyrelsen.
Jag vill dock uttrycka den förhoppningen att denna tidpunkt
icke bör framskjutas mer än som anses oundgängligt, utan biblioteket, så
snart omständigheterna det medgiva, får övertaga dessa funktioner, liksom
jag ävenledes vill betona betydelsen av att den i det föregående berörda
frågan om inrättande av s. k. centralbibliotek snart må bliva ur principiell
synpunkt löst i hela dess vidd.

Det föreslagna nya biblioteket — vilket med hänsyn till dess tillkomst
synes mig lämpligen kunna benämnas stifts- och landsbiblioteket i Linköping
— skulle närmast lyda under en lokal biblioteksnämnd eller biblioteksstyrelse.
Enligt bibliotekssakkunniga skulle denna styrelse bestå av bibliotekarien
jämte fem medlemmar, valda två av läroverkskollegiet, två av stadsfullmäktige
och en av landstinget. Domkapitlet har framställt önskemål att
få insätta en medlem i denna styrelse; i viss överensstämmelse härmed har
kyrkomötet anhållit, att i styrelsen måtte ingå en teologiskt sakkunnig representant
för domkapitlet. Givetvis kunna ifråga om denna styrelses sammansättning
olika kombinationer tänkas. Jag anser icke denna fråga nu
behöva avgöras, då densamma lämpligen bör upptagas till närmare omprövning
i samband med det reglemente, som torde böra i sinom tid av Kungl.
Maj:t fastställas för biblioteket. Dock vill jag förslagsvis angiva, att jag
tänker mig denna lokala styrelse böra bestå av, förutom bibliotekarien, en
representant för högre allmänna läroverket, en representant för domkapitlet
och två representanter för staden, vartill, därest landstinget kommer att
anvisa medel till bibliotekets underhåll — varom mera i det följande — eu
representant bör av landstinget insättas i styrelsen.

Mest betydelsefullt för biblioteket och dess framtida utveckling är frågan
om den personal, som bör knytas till detsamma. Bibliotekssakkunnigas förslag
innebär anställande av en bibliotekarie, en vaktmästare och en amanuens
— dessa avlönade med statsmedel — samt dessutom erforderliga
extra biträden, vilka skulle avlönas av kommunen.

I avseende å bibliotekariens avlöning och kompetens hava olika meningar
gjort sig gällande. Kompetensvillkoren torde böra överlämnas åt Kungl.
Maj:t att fastställa i samband med instruktionen för biblioteket. Bibliotekssakkunniga
hava för bibliotekarien föreslagit lönegraden B 25, medan sedermera
av ett flertal myndigheter ifrågasatts lönegraden B 26, d. v. s. samma
lönegrad, till vilken förste bibliotekarierna vid kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken
äro hänförda. Då det gäller chefsskapet över eu så omfattande
och kvalificerad institution som den nu ifrågasatta, där det nuvarande värdefulla
stiftsbiblioteket kommer att ingå såsom en väsentlig del, finner jag
lönegraden B 26 icke vara för högt tillmätt. Jag vill erinra, att landsarkivarierna
blevo vid 1925 års riksdag hänförda till denna lönegrad. Då jag
sålunda för ifrågavarande bibliotekarie tillstyrker lönegraden B 26, vill jag

54

Klingl. Maj:ts proposition Nr 48.

understryka, att detta skett med väsentligt aktgivande på vården av det
nuvarande stiftsbiblioteket —• det femte i ordningen av landets större
bibliotek — och att ett bifall härtill icke får anses prejudicerande för motsvarande
krav från andra håll, där samma förutsättningar icke torde vara
för handen. Bibliotekarien bör utnämnas av Kungl. Maj:t, efter ansökan i
vanlig ordning och sedan yttranden avgivits av riksbibliotekarien och skolöverstyrelsen.
I avseende å det första besättandet av denna post anser jag
det vara av vikt, att en ordinarie bibliotekarie träder i funktion med det
snaraste, d. v. s. redan från och med den 1 juli 1926, detta med hänsyn
till det omorganisationsarbete, som redan från början bör ledas av den
ordinarie bibliotekschefen. Då den nuvarande, av domkapitlet utnämnde
bibliotekarien vid stiftsbiblioteket, filosofie doktor Nils Gobom, enligt vad
jag från sakkunnigt håll inhämtat, väl fyller de kvalifikationer, som
böra ställas på en bibliotekarie vid det blivande stifts- och landsbiblioteket,
och dessutom mer än någon annan, som kan ifrågakomma till befattningen,
är förtrogen med de lokala förhållandena, är jag böjd att, därest han därtill
förklarar sig villig, anmäla honom till erhållande av fullmakt å den
ordinarie tjänsten redan från och med den 1 juli 1926.

Likaledes förordar jag anställande av en vaktmästare med avlöning efter
lönegraden B 5. En dylik befattning är med hänsyn till bibliotekets omfattning
ofrånkomlig.

I avseende å det föreslagna amanuensarvodet vill jag till en början framhålla,
att jag finner anställandet av en amanuens nödvändigt med hänsyn
till storleken av det bibliotek, varom nu är fråga, och den betydande utlåning,
som, efter vad den hittillsvarande erfarenheten visat, med säkerhet
kommer att ske. Arvodet har av bibliotekssakkunniga beräknats till högst
3,000 kronor. Skolöverstyrelsen tänker sig amanuensen inplacerad i arvodesskalan
för extra ordinarie befattningshavare. Jag vill lika med överstyrelsen
tillstyrka ett arvode efter denna löneskalas löneklass 10, d. v. s. å
E-ort efter 3,060 kronor.

I den mån ytterligare extra arbetskrafter erfordras, skall deras avlönande
ankomma på Linköpings stad.

Något anslag till resekostnads- och traktamentsersättning åt den föreslagne
bibliotekschefen vid inspektion anser jag under det första året icke erforderligt.

1 fråga om ledningen av det föreslagna stifts- och landsbiblioteket har
jag nyss omnämnt den lokala biblioteksstyrelsen. Någon ytterligare administrativ
överbyggnad synes mig näppeligen erforderlig. Denna lokala styrelse
torde böra lyda direkt under Kungl. Maj:t, som i bibliotekets angelägenheter
ej lärer underlåta att höra de sakkunniga myndigheter, som finnas,
nämligen riksbibliotekarien och skolöverstyrelsen. Huru frågan om inspektion
av biblioteket skall ordnas är mera vanskligt att avgöra på grund av
dess dubbla uppgift att vara både vetenskapligt bibliotek och centralbibliotek
för folkbiblioteksverksamheten. Det vill emellertid synas mig, som om sär -

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

skild inspektion av biblioteket i dess förra egenskap endast i undantagsfall
skulle vara erforderlig. Skola de nya uppgifter, som enligt den nu föreslagna
organisationen tillkomma biblioteket såsom centralbibliotek, vinna en
lycklig och förebildande lösning, kräves härför, så vitt jag kan finna, oundgängligen
ett ingående samarbete mellan biblioteket och skolöverstyrelsen,
närmast med överstyrelsens bibliotekskonsulenter. Icke minst torde detta
bliva fallet under den första tiden, då det gäller att planlägga och organisera
den kommande verksamheten. För en enhetlig och målmedveten ledning
av folkbiblioteksarbetet är det därför enligt min mening av vikt, att
de stödjepunkter, detta skulle erhålla i lands- och centralbiblioteken, icke
undandragas inspektion av bibliotekskonsulenterna. Detta sjmes mig dock
icke böra hindra, att Kungl. Maj:t för särskilt fall kan uppdraga åt riksbibliotekarien
att företaga inspektion av biblioteket.

Vad beträffar de ifrågasatta anslagen till bibliotekets vård och underhåll,
har jag funnit dessa synnerligen välmotiverade. Anslaget till bokinköp,
inbindning och vissa expenser bör lika med vad som föreslagits bestämmas
till 10,000 kronor. Till lconserveringsarbeten vill jag förorda ett belopp av
3,000 kronor, utan att dock därmed hava uttalat mig om behovet av fortsatt
anslag för ändamålet, varom särskild utredning torde böra i sinom tid förebringas.
Båda de nu ifrågasatta anslagen böra hava natur av reservationsanslag
och utgå det förra såsom ett ordinarie och det senare som ett extra
anslag.

Jag utgår vidare från att Linköpings stad, såsom framgår av handlingarna,
lämnar ersättning ej endast för erforderliga extra arbetskrafter utan ävenför
värme, lyse, städning, renhållning in. in. Vidare vill jag uttala önskvärdheten
av att Östergötlands läns landsting bidroge till bibliotekets underhåll,
ett anspråk som icke synes mig opåkallat, då biblioteket är avsett att
tillgodose ej endast Linköpings stad utan även länet i dess helhet. Såsom
jag nyss antytt, skulle landstinget i samband med beviljande av anslag
till biblioteket äga rätt att insätta en representant i den lokala biblioteksstyrelsen.

I anslutning till vad jag sålunda anfört, vill jag föreslå följande
Stat för stifts- och landsbiblioteket i Linköping:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.....kronor 10,500: —

Vikariatsersättningar, förslagsanslag................ » 500: —-

Arvode till amanuens.......................... » 3.060: —

Summa förslagsanslag kronor 14,060: —
Bokinköp, inbindning och vissa expenser, reservationsanslag kronor 10,000: —
Härtill skulle komma ett extra anslag å 3,000 kronor till konserveringsarbeten.
Sammanlagda kostnaden skulle belöpa sig till 27,060 kronor. I
statsverkspropositionen är för ändamålet beräknat ett belopp av 25,000 kronor.
Emellertid lär hinder ej möta att bereda plats å budgeten för det belopp, varmed
den nu angivna kostnaden överstiger den i statsverkspropositionen beräknade.

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

Under åberopande av vad sålunda förekommit, hemställer jag, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att, under förutsättning att Linköpings stadsfullmäktige
åtaga sig att inom viss, av Kungl. Maj:t bestämd tid påbörja
uppförande av den i det föregående omförmälda biblioteksbyggnaden
i enlighet med ritningar, som må av Kungl. Maj:t
fastställas, samt att bestrida de kostnader för biblioteket,
som förut angivits,

dels besluta, att ett bibliotek, benämnt stifts- och landsbiblioteket
i Linköping, må organiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med de av mig i det föregående angivna grunder;

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartementen och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, skall från och med den 1 juli 1926
äga tillämpning å ordinarie befattningshavare vid stifts- och
landsbiblioteket i Linköping;

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid
nämnda bibliotek på följande sätt:

Lönegrad.

1 bibliotekarie...........................B 26

1 vaktmästare ........................... B 5

dels fastställa av mig i det föregående förordat förslag
till stat för samma bibliotek;

dels förklara, att de av riksdagen i dess skrivelse den 22
februari 1921 nr 55 lämnade medgivanden i anledning av
den då beslutade löneregleringen för statsdepartement med
flera verk må i tillämpliga delar gälla även beträffande
ifrågavarande bibliotek;

dels under riksstatens åttonde huvudtitel under rubrik
stifts- och landsbiblioteket i Linköping uppföra till avlöningar
ett ordinarie förslagsanslag å 14,060 kronor och till
bokinköp, inbindning och vissa expenser ett ordinarie reservationsanslag
av 10,000 kronor;

dels oclc för budgetåret 1926—1927 såsom extra reservationsanslag
anvisa till vissa konserveringsarbeten vid stiftsoch
landsbiblioteket i Linköping ett belopp av 3,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall ävensom
förordna, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. A. Löwenhielm.

Stockholm 1926, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

260030