Kungl. Mnj:ts proposition nr 40.

1

40.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående återställande
av deposition till säkerhet för full görande
av stadgade villkor för koncession å järnvägsanläggning
från Klintehamn till KHntebys och Snögrinda;
given Stockholms slott den 15 januari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Lindees, Schlttee, Laesson, Wigpoess,
Möllee, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

Uti en till Kungl. Maj:t den 28 november 1925 ingiven skrift har Klinte
järnvägsaktiebolag i likvidation anhållit om utbekommande av ett till säkerhet
för fullgörandet av stadgade villkor för koncession å järnvägsanläggning från
Klintehamn till Klintebys och Snögrinda i statskontoret nedsatt depositionsbevis
å 3,000 kronor.

I ärendet har förekommit i huvudsak följande.

Genom resolution den 9 september 1904 beviljade Kungl. Haj:t C. T. af
Ekenstam rättighet att anlägga och till allmänt begagnande mot avgift upplåta
järnväg av 0,89i meters spårvidd från Klintehamns station till dels Snögrinda
dels ock Klintebys gård inom Klinte socken. Därvid stadgade Kungl.
Maj:t, bland andra villkor, dels att arbetet å järnvägsanläggningen skulle så bedrivas,
att järnvägen i sin helhet kunde vara färdig att upplåtas för trafik
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 33 höft. (Nr 40—41.) in s6 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

senast den 1 september 1907, dels att koncessionshavaren skulle före den 1 augusti
1905 till Kungl. Maj:t inlämna bevis, att lian till säkerhet för fullgörande av
stadgade villkor för koncessionen i statskontoret nedsatt ett belopp av tretusen
kronor, antingen i kontanta penningar eller i sådana värdepapper, som kunde
av Kungl. Maj:t godkännas, dels att koncessionen skulle anses förverkad,
därest arbetet icke funnes å utsatt tid fullbordat, vilket förhållande därjämte
skulle medföra förlust av hela det deponerade beloppet, dels ock att, sedan i
statskontoret blivit styrkt, att järnvägen vore i allo fullbordad, avsynad och för
trafik fullständigt upplåten, koncessionshavaren skulle äga lyfta depositionen,
därest den icke enligt koncessionsvillkoren helt eller delvis förverkats.

Genom resolution den 16 november 1906 medgav därefter Kungl. Maj:t,
att E. Christiansson in. fl. finge vara innehavare av samma koncession, samt
fastställde, med upphävande av förut för järnvägsanläggningen fastställd plan,
till efterrättelse vid anläggningens utförande ny plan för densamma, enligt
vilken järnvägen skulle framdragas från Klintehamn förbi Klintebys till
Snögrinda.

Genom resolution den 7 februari 1908 medgav Kungl. Maj:t vidare, att omförmälda
koncession finge av koncessionshavarna överlåtas å Klinte järnvägsaktiebolag.

Sedan vederbörande koncessionshavare upprepade gånger erhållit anstånd
med fullgörande av koncessionsvillkoren, överlämnade Klinte järnvägsaktiebolag
den 30 juli 1908 till statskontoret ett den 27 juli 1908 av bankaktiebolaget
Södra Sverige utfärdat, å statskontoret överlåtet depositionsbevis n:r
1253, utvisande, att nämnda järnvägsaktiebolag, som å depositionsräkning i
banken insatt tretusen kronor, ägde att fyra månader efter skedd uppsägning
och emot återställande av beviset, behörigen kvitterat, lyfta nämnda belopp
jämte därå upplupen ränta. Sedan bolaget hos Kungl. Maj:t gjort anmälan
om den sålunda verkställda depositionen, förklarade Kungl. Maj:t genom resolution
den 7 augusti 1908, att det för koncessionen å ifrågavarande järnvägsanläggning
stadgade villkor i fråga om nedsättande i statskontoret av ett
belopp av tretusen kronor i penningar eller värdepapper finge anses vara behörigen
fullgjort.

Slutligen medgav Kungl. Maj:t genom resolution den 23 september 1910
anstånd med fullgörande av det i koncessionen stadgade villkoret i fråga om
järnvägsanläggningens fullbordande sålunda, att det skulle åligga koncessionshavaren
vid det i resolutionen den 9 september 1904 bestämda äventyr att så
bedriva arbetet å järnvägen, att densamma i sin helhet kunde vara färdig att
upplåtas för trafik senast den 1 september 1912.

Till Kungl. Maj:t har sedermera icke inkommit någon ansökning från bolaget
om ytterligare anstånd med järnvägsanläggningens fullbordande.

Den 21 mars 1921 beslöts, att bolaget skulle träda i likvidation.

Såsom förut nämnts har nu bolaget gjort framställning om utbekommande
av omförmälda i statskontoret nedsatta depositionsbevis å 3,000 kronor.

Till stöd för sin anhållan har bolaget anfört, att järnvägen visserligen blev
färdigbyggd, men att de kalktransporter, som beräknats skola bära samtliga

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

järnvägens driftkostnader, efter några försök uteblivit. Banans trafikerande
hade alltså på grund av ekonomiska omständigheter, som legat utom bolagets
möjlighet att betvinga, icke kunnat fullföljas. Banan hade därefter råkat i
lägervall, syllar och skenor hade försålts och vederbörande jordägare hade
återtagit den för järnvägen i anspråk tagna marken.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 12 december 1925
anfört.

Den sista inspektionsberättelsen under järnvägens byggnadstid hade ingivits
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1910. Järnvägen hade då varit så gott
som färdig mellan Klintehamn och Klintebys, omkring 3 kilometer. På den
återstående delen till Snögrinda hade intet arbete varit utfört. Vid denna tid hade
fråga uppstått därom, att den föreslagna järnvägen Klintehamn—Haxarve
skulle begagna sig av sträckan Klintehamn—Snögrinda, men förslaget hade
icke lett till något resultat och företaget Klintehamn—Snögrinda hade icke
blivit fullbordat. Något trafiktillstånd för järnvägen eller för någon del därav
hade icke av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdats. Att företaget fullständigt
misslyckats, ansåge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen knappast i och
för sig vara någon anledning till depositionens förverkande, varför styrelsen
hemställde om bifall till ansökningen.

Statskontoret har i utlåtande den 29 december 1925 hemställt om bifall till
ansökningen.

Av vad ovan anförts framgår, att järnvägsanläggningen icke fullbordats
inom föreskriven tid. Enligt koncessionsvillkoren är alltså koncessionen å
järnvägen numera förfallen och den verkställda depositionen förverkad till
kronan. Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheterna anser jag
dock, i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret, att
statsverket bör avstå från sin rätt till ifrågavarande depositionsbevis, så att
detta må kunna återställas till Klinte järnvägsaktiebolag i likvidation. Såsom
tidigare i likartade fall ägt rum (Kungl. Maj:ts propositioner nr 16 och 78
till 1908 års riksdag), torde emellertid ärendet böra underställas riksdagens
prövning.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den omständigheten, att arbetet å järnvägsanläggning från
Klintehamn till Klintebys och Snögrinda, varå koncession beviljats
den 9 september 1904, icke blivit fullbordat inom föreskriven
tid, ej må utgöra hinder för att till Klinte järnvägsaktiebolag
i likvidation återställa det till säkerhet för fullgörandet av
för koncessionen stadgade villkor hos statskontoret förvarade
depositionsbeviset å 3,000 kronor.

Yad departementschefen sålunda hemställt, däruti
statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition i
'' ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Fredric Hawerman.

Väg- och
rattenbyggnadsstyrelsen.

Statskontoret.

Departements chefen.

I*

I

1.''