Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Ma j ds proposition till riksdagen med förslag till förordning
om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr 436)
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, m. m.;
given Stockholms slott den 7 januari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om vissa ändringar i
förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket,

dels ock bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
•departementschefen därjämte hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wig forss.

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

1 samt.

29 höft. (Nr 36).

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914
(nr 436) angående statsnionopol å tobakstillverkningen i riket.1

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. i förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket
skola, 22 § 2 mom. i nedan angiven del, erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett
belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i
fall, söm avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med
nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

För inom riket tillverkad

För till riket införd vara

vara

procent av
priskurantpri-setelWvärdet

belopp för

procent av
priskurantpri-set eller värdei

belopp för

1 st.

1 kjr.

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

22

0.8

26

4

Cigarrcigarretter ...........................

29

0.4

—

32

2

—

Cigarretter....................................

44

0.2

—

39

i

—

Röktobak ...................................

39

—

1

39

—

1.50

Tuggtobak ....................................

29

—

1

39

—

1.50

Snus ..........................................

37

—

0.50

39 |

—

1.50

I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett
därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår
till högst 3.3 gram.

22 §.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf,
skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt 18 §
belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare
för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med samma
priskurantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta moment, med
samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 10 procent av varans priskurantpris
eller värde.

Till — -— — avgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1926.

1 Senaste lydelse, se 1924: 243.

Kungl. Mai:ts proposition Nr 36.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Mai:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anmäler vissa frågor
beträffande statsmonopolet å tobakstillverkningen i riket.

Föredraganden anför:

»Statsverkets inkomster av tobakshanteringen inflöto före den 1 juli 1924
— bortsett från den kronoskatt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet både
att erlägga — i väsentligen tre olika former, nämligen dels såsom utdelning
å de staten tillhöriga samtliga stamaktierna i bolaget, dels såsom tobaksskatt,
vilken utgick med belopp motsvarande vissa procent av priskurantpriset
eller varans värde, och dels såsom tullavgifter; till nämnda
inkomstformer kom såsom en fjärde den år 1922 införda särskilda skatten.

Genom en den 14 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 192, framlades
bland annat vissa förslag till förändringar i tobaksbeskattningen. Dessa
förslag inneburo i sina huvuddrag, att tullavgifterna å såväl råtobak som
färdiga tobaksvaror överfördes till en efter stycketal respektive vikt utgående
skatt, i samband varmed till skydd för den svenska odlingen monopolets utövare
berättigades att tillgodoföra sig ett mot råtobakstullen svarande belopp
för varje inköpt kilogram av svensk tobak, att den ordinarie och den
särskilda skatten sammanslogos till en efter värdet utgående procentuell
skatt, att, med bibehållande i övrigt av ungefär den dåvarande sammanlagda
skattebelastningen å tobak och tobaksvaror, 3 procent av totalomsättningens
belopp överfördes från vinst till skatt, i samband varmed den
i licensavgiften ingående andelen till monopolbolaget, som då utgick med
18 procent av priskurantpriset, begränsades till högst 14 procent av samma
pris, att skattesatserna de olika varuslagen emellan så avvägdes, att med
utgångspunkt från den dåvarande skattebelastningen den föreslagna överföringen
av vinst till skatt i huvudsak drabbade röktobak, som då var lågt
beskattad och som visat den ojämförligt kraftigaste omsättningen, samt
därefter i fallande skala snus, cigarretter, tuggtobak och cigarrer, samt att
den sedan år 1922 införda merbelastning, som utöver tullen åvilade de importerade
varorna, bibehölls, ehuru med någon jämkning nedåt. Vidare
föreslogs ingående av avtal med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet om
tillägg till det mellan staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

kontraktet angående utövande av svenska statens tobaksmonopol. Enligt
punkt 5 av detta tilläggsavtal skulle det åligga bolaget att vid fastställandet
av tobaksvaras priskurantpris så avväga den del av belastningen, som avsåge
att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknades högre
än som vore erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å
rörelsen.

Riksdagen biföll berörda förslag. Författningar i ämnet utfärdades den
20 juni 1924, varjämte Kungl. Maj:t å statens vägnar samma dag med
monopolbolaget träffade överenskommelse av det innehåll som i propositionen
förutsatts.

Enligt sålunda gällande bestämmelser skall från och med den 1 juli 1924
i varje tobaksvaras priskurantpris skatt ingå dels med ett belopp, vilket
motsvarar följande procenttal av priskurantpriset eller varans värde, dels
ock med härefter angivna, i förhållande till varans myckenhet eller vikt bestämda
belopp, nämligen: I

För inom riket tillverkad

. .

—

vara

kor till riket införd vara

procent av

belopp för

procent av

beloup för

priskurantpri-

priskurantpri-

set eller värdet

1 st.

1 kg.

set eller värdet

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer .......................................

18

O.S

—

22

4

—

Cigarrcigarretter ...........................

25

0.4

—

28

2

—

Cigarretter ....................................

40

0.2

—

35

1

—

Röktobak ....................................

35

—

1

35

—

1.60

Tuggtobak ....................................

25

—

1

35

—

1.50

Snus ............................................

33

—

0.60

35

—

1.60

I riksstaten upptogos för budgetåret 1924—1925 tobaksskatt med 50 miljoner
kronor och utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet med 9
miljoner kronor. För nämnda statsregleringsperiod har den behållna inkomsten
från tobakshanteringen utgjort 51,068,382 kronor 61 öre av tobaksskatt,
1,028,690 kronor 87 öre av särskild skatt å tobaksvaror och 8,990,000
kronor såsom utdelning å stamaktierna i bolaget.

I statsverkspropositionen till 1925 års riksdag beräknades för budgetåret
1925—1926 inkomsten av tobaksskatt till 50 miljoner kronor, och såsom utdelning
i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet upptogs med hänsyn till
punkt 5 i tilläggsavtalet ett belopp av 6,380,000 kronor.

Riksdagen godtog den av Kungl. Maj:t föreslagna beräkningen av såväl
tobaksskatten som aktieutdelningen, därvid riksdagen emellertid med anledning
av berörda punkt 5 av tilläggsöverenskommelsen godkände följande
uttalande av vederbörande utskott:

De prissänkningar å olika tobaksvaror, som av bolaget till följd av nämnda
bestämmelse vidtagits eller kunde komma att vidtagas, måste, då tobaks -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

5

skatten till en del utginge i procent åv priskurantpriset, medföra en minskning
av statens inkomster av tobaksskatten, under förutsättning att konsumtionen
ej väsentligen ökades. Det hade synts utskottet angeläget, att,
därest en sådan minskning framträdde, Kungl. Maj:t redan vid början
av 1926 års riksdag framlade sådant förslag om höjning av skattesatserna
för tobak, som kunde erfordras för att inkomsten av tobaksskatten
för budgetåret 1925—1926 skulle komma att uppgå till minst 50 miljoner
kronor.

I fråga om utfallet av tobaksskatten för innevarande budgetår hava vissa
beräkningar utförts, vilka sammanfattats i en tabell som torde få såsom bilaga
I fogas vid dagens statsrådsprotokoll. Denna tabell utvisar, att tobaksskatten
med nu gällande skattesatser torde kunna beräknas giva omkring
51.0 miljoner kronor, varifrån emellertid avgår ett belopp av omkring 0.6
miljoner kronor som monopolbolaget äger tillgodoföra sig för inköpt svensk
tobak. I behållen inkomst för statsverket skulle alltså återstå omkring 50.4
miljoner kronor eller något mera än det i riksstaten beräknade beloppet.
Av förstnämnda belopp, 51.o miljoner kronor, komma 44. i miljoner kronor
på monopolbolagets egen tillverkning och 6.9 miljoner kronor på tobakshandlarnas
import. Den efter värde utgående skatten skulle belöpa sig till
sammanlagt 42.3 miljoner kronor, därav 37. i miljoner kronor å monopolbolagets
tillverkning och 5.2 miljoner kronor å importen. Styckeskatten,
utgörande 8.7 miljoner kronor, skulle föx-dela sig på motsvarande sätt med
6.9 miljoner kronor och 1.8 miljoner kronor. Skattebelastningen i förhållande
till priskurantprisbeloppen utvisar följande siffror: för monopolbolagets
egen tillverkning 33.7 8 procent i värdeskatt och 6.3 0 procent i styckeskatt
eller tillhopa 40.0 8 procent samt för tobakshandlarnas import 31.3 9 procent
i värdeskatt och 10.6 9 procent i styckeskatt eller tillhopa 42.0 8 procent.
För hela tobaksförsäljningen skulle värdeskatten utgöra 33.4 7 procent och
styckeskatten 6.87 procent av priskurantprisbeloppen eller sammanlagt 40.34
procent av samma belopp. I fråga om den absoluta och relativa skattebelastningen
å skilda varuslag hänvisas till tabellen.

Av de gjorda beräkningarna framgår att ändring av skattesatserna icke
är erforderlig i ändamål att säkerställa den beräknade inkomsten av tobaksskatten
för budgetåret 1925—1926.

Till grund för den i propositionen nr 192 till 1924 års riksdag föreslagna
och av riksdagen beslutade överföringen av viss vinst till skatt uttalade dåvarande
departementschefen, att den inkomst, som staten ville erhålla ur
tobakshanteringen, för framtiden borde i större utsträckning än som skett
uttagas i form av skatt, medan utdelningen å såväl stamaktie- som preferensaktiekapitalet
borde kunna icke oväsentligt nedsättas. Den skedda överföringen
förutsågs dock bliva otillräcklig för nedbringande av vinsten till
skäligt belopp i förhållande till aktiekapitalet, och det förutsattes, att efter

6

Överföring
av vinst
till skatt.

Monopol bolaget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

vunnen erfarenhet rörande vinstöverföringens verkningar ytterligare sådan
överföring skulle bliva vidtagen genom åtgärder från statsmakternas sida.

Den 6 juni 1925 anmodade Kungl. Maj:t styrelsen för aktiebolaget svenska
tobaksmonopolet att verkställa utredning rörande lämpligaste sättet för åstadkommande
av den överföring från vinst till skatt, som, i den mån prissänkning
ansåges ej böra ifrågakomma, kunde bliva erforderlig till följd av punkt 5 i
tilläggsöverenskommelsen den 20 juni 1924, samt att före den 15 oktober
1925 avgiva det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Med skrivelse den 25 september 1925 bär styrelsen för aktiebolaget svenska
tobaksmonopolet avgivit yttrande och förslag i ämnet.

Därvid bar styrelsen erinrat om de i propositionen nr 192 till 1924 års
riksdag gjorda uttalandena i frågan om överföring av vinst till skatt samt
vidare anfört: Det vore ett fullföljande av de i propositionen lämnade, av
riksdagen godkända riktlinjerna, då en undersökning verkställdes, huru mycket
lämpligen kunde överföras från vinst till skatt. Styrelsen hade vid denna
undersökning med hänsyn tagen till de vidtagna prissänkningarna räknat
med en årlig omsättningssumma å monopolbolagets egen försäljning av cirka
110 miljoner kronor och å de av handlandena importerade tobaksvarorna av
cirka 16 miljoner kronor. Av den vinst, som för bolaget härå uppstode,
syntes det styrelsen lämpligt, att 4 procent å priskurantpriset överfördes till
skatt. För alla varuslag skulle sålunda värdeskatten ökas med 4 procent.
Detta skulle medföra en skatteökning respektive vinstminskning i fråga om
bolagets försäljning av cirka 4.5 miljoner kronor och i fråga om importvarorna
av cirka 0.6 5 miljoner kronor. Denna överföring från vinst till
skatt innebure, att bolagets andel av licensavgiften automatiskt borde nedsättas
från 14 procent till 10 procent, och det kunde ifrågasättas, om icke
samtidigt därmed den i författningen intagna maximisatsen 14 procent borde
bestämmas till 10 procent. Den totala årliga skatteinkomsten från tobaksmonopolet
torde då kunna beräknas bliva cirka 55 miljoner kronor.

I fråga om det belopp, som med tillämpning av de föreslagna skattesatserna
är att påräkna i tobaksskatt för budgetåret 1926—1927, och skattebelastningens
fördelning på inhemsk tillverkning och importerad vara hänvisas
till den i bilaga II vid dagens statsrådsprotokoll intagna tabellen. Denna
tabell, som avser försäljning och skatteinkomster under ett helt budgetår
med tillämpning av de föreslagna skattesatserna, utvisar, att tobaksskatten
skulle kunna beräknas till omkring 56. i miljoner kronor, varifrån emellertid
avgår ett belopp av omkring 0.6 miljoner kronor som monopolbolaget
kan beräknas tillgodoföra sig för inköpt svensk tobak. För statsverket skulle
alltså återstå omkring 55.5 miljoner kronor i behållen inkomst av tobaksskatt.
Det förstnämnda beloppet, 56. i miljoner kronor, fördelar sig med 48.5 miljoner
kronor på bolagets egen tillverkning och 7.6 miljoner kronor på tobakshandlarnas
import. Värdeskatten skulle utgöra sammanlagt 47.4 miljoner kronor,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36. 7

därav 41.6 miljoner kronor å bolagets tillverkning och 5.8 miljoner kronor
å importen. Av styckeskatten, utgörande 8.7 miljoner kronor, skulle 6.»
miljoner kronor falla på bolagets tillverkning och 1.8 miljoner kronor på
importen. I förhållande till priskurantprisen utvisar skattebelastningen följande
siffror: för bolagets egen tillverkning 37.7 8 procent i värdeskatt och
6.3 0 procent i styckeskatt eller tillhopa 44.0 8 procent; för tobakshandlarnas
import 35.39 procent i värdeskatt och 10.6 9 procent i styckeskatt eller tillhopa
46.0 8 procent. För hela tobaksförsäljningen skulle värdeskatten utgöra
37.4 7 procent och styckeskatten 6.8 7 procent av priskurantprisbeloppen
eller sammanlagt 44.3 4 procent av samma belopp. I fråga om den absoluta
och relativa skattebelastningen å skilda varuslag hänvisas till tabellen.

Skillnaden mellan den relativa skattebelastningen för hela tobaksförsäljningen
enligt sistnämnda beräkningar och samma belastning enligt de till
grund för tabell I liggande beräkningarna utgör 4.oo procent eller exakt det
procenttal av hela omsättningsbeloppet, som av styrelsen föreslås skola vara
bestämmande vid den fortsatta överföringen av vinst till skatt.

Överföring av vinst till skatt synes lämpligen böra äga rum i den av
styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet föreslagna omfattningen.
Jag ansluter mig till det framlagda förslaget även såvitt angår sättet för
denna överföring. Likaledes gillar jag förslaget om sänkning av maximum
för den bolaget tillkommande andelen av licensavgiften från nuvarande 14
procent till 10 procent. Med de förordade skattesatserna torde man hava att
påräkna en inkomst av tobaksskatten av omkring 55,500,000 kronor för helt
budgetår, d. v. s. omkring 5.5 miljoner kronor mera än det i riksstaten för
innevarande budgetår beräknade beloppet. A andra sidan torde utdelningen å
de staten tillhöriga stamaktierna i bolaget bliva reducerad från 6,380,000
kronor till 3,770,000 kronor, och den bolaget åvilande kronoskatten kan ävenledes
förväntas bliva minskad. I fråga om kronoskatten gör sig minskningen
icke gällande för budgetåret 1926—1927; då inlevereras nämligen dylik skatt
avseende inkomsten av 1925 års rörelse. Däremot hänför sig den utdelning,
som skall tillgodokomma statsverket under nästkommande budgetår, till
bolagets verksamhet under år 1926. Det måste anses vara i överensstämmelse
med den tankegång, som ligger till grund för den nu föreslagna överföringen
från vinst till skatt, att blivande utdelning såvitt möjligt närmar
sig den med hänsyn till de nya skattesatserna beräknade. Dessa skattesatser
synas mig därför böra bringas i tillämpning snarast möjligt under
innevarande år. Jag föreslår i sådant hänseende den 1 mars 1926. 1 id

bifall till detta förslag torde tobaksskatten för budgetåret 1925—1926 kunna
beräknas giva omkring 51.7 miljoner kronor. I

I samband därmed att Kungl. Maj:t anmodade styrelsen för aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet att verkställa utredning rörande frågan om överföring
av vinst till skatt, överlämnade Kungl. Maj:t åt styrelsen att taga

Departements chefen.

Fondavsätt ning.

Monopol bolaget.

Departements chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

under övervägande lämpligheten av att bereda bolaget möjlighet till erforderliga
avsättningar för nödig reglering av den utdelningsbara vinsten.

I sin förenämnda skrivelse den 25 september 1925 har styrelsen — med
erinran att det knappast vore möjligt avväga prissättningen så, att vinsten
å rörelsen komme att noggrant motsvara önskad utdelning — framhållit, att
det vore synnerligen lämpligt, om monopolbolaget kunde beredas möjlighet
att göra erforderliga avsättningar i vinstregleringssyfte.

Styrelsen bar vidare i en den 24 november 1925 dagtecknad, till chefen
för finansdepartementet ställd skrivelse anfört i huvudsak följande.

Möjligheten till dylika avsättningar avsåge att giva monopolbolaget en
lättnad vid genomförande av den prispolitik, som bland annat skulle hava
till syfte att hålla den utdelningsbara vinsten vid en sådan nivå, att preferensaktieägarna
erhölle cirka 7 procents utdelning. Vid den diskussion,,
som förekommit inom styrelsen rörande de åtgärder, som borde vidtagas för
att bolaget skulle beredas en sådan möjlighet till avsättningar, hade två olika
uppfattningar framkommit. Ä ena sidan både framhållits, att bolagets prispolitik
jämlikt punkt 5 i det mellan staten och bolaget den 20 juni 1924
träffade tilläggskontraktet borde hava nämnda syfte. Men, därest likväl en
utdelningsbar vinst utöver 7 procent skulle framkomma, vore det enligt
denna mening åtminstone mycket tveksamt, huruvida icke preferensaktieägarnas
rätt träddes för när, om icke utdelning av hela vinsten verkställdes
eller i varje fall medlen finge kvarstå å vinst- och förlustkontot. Om överskjutande
vinstmedel skulle fonderas, borde detta ske på ett sätt, som tillförsäkrade
preferensaktieägarna del i sålunda fonderade medel. Företrädarna
för den andra uppfattningen hade betonat, att, därest preferensaktieägarna
tillförsäkrades rätt till 7 procents utdelning, innan fondering av vinstmedel
finge äga rum, preferensaktieägarna — med hänsyn till av bevillningsutskottet
i anslutning till punkt 5 i förslaget till tilläggskontrakt gjorda
uttalanden, vilka vunnit riksdagens godkännande — icke kunde grunda några
juridiska anspråk på del i sådana fonderade medel. Då det vore för bolagets
skötsel önskvärt, att en fondavsättning tillätes, både styrelsen enats om ett
förslag av innebörd, att möjlighet till fondavsättning bereddes bolaget, sedan
7 procents utdelning till preferensaktieägarna ägt rum. Styrelsen hade därvid
tänkt sig, att till tryggande av 7 procents utdelning å preferensaktierna
och däremot svarande utdelning å stamaktierna avsättning i första rummet
skulle ske till en vinstregleringsfond samt att, sedan sådan fond uppgått till
5 miljoner kronor, avsättning till andra fonder finge äga rum.

Enligt § 8 i kontraktet den 12 februari 1915 mellan staten och monopolbolaget
får avsättning till fonder äga rum allenast i de i samma paragraf
angivna fall. Då det med hänsyn till omfattningen av bolagets verksamhet
kan erbjuda svårighet att verkställa affärsberäkningarna så, att bolaget för
varje år erhåller just den vinst, som förutsättes i femte punkten av tilläggs -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36. 9

kontraktet den 20 juni 1924, anser jag, lika med monopolbolagets styrelse,
att bolaget bör erhålla möjlighet till ytterligare fondbildning. Med hänsyn
till de av riksdagen år 1924 godkända uttalandena angående skålig norm för
aktieutdelningen finner jag betänkligheter icke kunna resas mot det av
styrelsen föreslagna stadgandet om avsättning till en vinstregleringsfond och
— sedan denna uppnått angiven storlek — jämväl till andra fonder. För
genomförande av styrelsens förslag om rätt till ytterligare fondbildning erfordras
ändring i kontraktet mellan staten och bolaget.

Frågan om tobakshandlarnas förhållande till tobaksmonopolet har tidigare
varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Kepresentanter för tobakshandlarekåren
hava vid åtskilliga tillfällen gjort framställningar om vidtagande avåtgärder
till skapande av garantier, ägnade att trygga tobakshandlarnas
ekonomiska existens. Därvid har särskilt framhållits önskvärdheten av höjning
av den av monopolbolaget tillämpade försäljningsrabatten. önskemålen
hava även omfattat andra åtgärder, såsom utlösning av mindre bärkraftiga
affärer, förhindrande av olaga försäljning av tobaksvaror samt beredande av
medinflytande i bolagets styrelse.

Vid anmälan i statsrådet den 14 mars 1924 av förslag till bland annat
ändringar i tobaksmonopolförordningen uttalade sig dåvarande departementschefen
om de av tobakshandlarna framställda önskemålen, därvid departementschefen
yttrade bland annat följande: Naturligt vore, att uppmärksamheten
i första hand riktades på de rabattförmåner, som vid försäljning
tillkomme medlemmarna av den speciella tobakshandlarekåren. Grunden till
de mindre gynnsamma förhållandena inom kåren syntes emellertid icke vara
så mycket att söka i rabatternas läge som fastmera i åtskilliga av vederbörandes
ringa handelsomsättning. Frågan om tobakshandlarnas förbättrade
ställning kunde icke Unna sin lösning genom en reglering av rabattsatserna.
Det förväntades dock, att monopolbolaget icke ville underlåta tillse, att försäljningsrabatten
såväl till tobaksspecialisterna som till andra återförsäljare
så avvägdes, att den i genomsnitt täckte försäljningskostnaderna, där dessa
i förhållande till omsättningen och jämväl i övrigt vore rimliga, samt därutöver
lämnade skälig försäljningsvinst. Monopolbolagets styrelse torde
sålunda vid förskjutningar i de förhållanden, som vore normerande för försäljningsrabattens
bestämmande, ägna rabattfrågan vederbörligt beaktande
och därvid, så långt som vore förenligt med en rationell skötsel av bolagets
rörelse och nöjaktig hänsyn till allmänheten, tillgodose återförsäljarnas berättigade
intressen. En fråga att av styrelsen tagas under övervägande syntes
ock vara, huruvida icke vissa kategorier av återförsäljare, vilka hade jämförelsevis
små omkostnader (kiosker, kaféer, automater in. fl.), borde kunna
till förmån för övriga återförsäljare åtnöjas med något lägre rabatt. Det
förefölle slutligen kunna göras till föremål för undersökning, huruvida icke
vid utsläppandet i handeln av nya märken reklamrabatt kunde lämnas i större
utsträckning än dittills. En verklig förbättring i specialtobakshandlarnas

Önskemål
inom detalj*
handeln.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

ställning torde emellertid vara att vinna allenast genom en förändrad organisation
av handeln, närmast gående nt på avveckling av mindre bärkraftiga
affärer.

I vad departementschefen härutinnan anfört förklarade sig vederbörande
utskott instämma och tilläde: Utskottet insåge å ena sidan till fullo vikten
av att försäljningsorganisationen ordnades efter ekonomiska och affärsmässiga
principer till nedbringande av försäljningskostnaden. Men å andra sidan
hyste utskottet den uppfattningen, att, även inom den ungefärliga ramen
för de dåvarande försäljningskostnaderna, hänsyn i något större utsträckning
än dittills skulle kunna tagas till de olika handlaregruppernas behov genom
lämplig differentiering av rabattsatserna. Därvid borde uppenbarligen i
främsta rummet hänsyn tagas till sådana detaljhandlare som utövade tobaksvaruförsäljning
såsom huvudsaklig förvärvskälla. I övrigt ville utskottet
särskilt understryka vikten av förtroendefull samverkan mellan monopolbolaget
och handelns utövare. Utskottets berörda uttalande blev av riksdagen
godkänt.

I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 18 december 1924 anmälde
monopolbolagets styrelse, att den vid ett flertal sammanträden prövat
och övervägt de frågor som stode i samband med ordnandet av detaljhandeln
med tobaksvaror, samt att dessa frågor därjämte varit föremål för behandling
vid sammanträden med representanter för bolagets samtliga återförsäljaregrupper
den 26 juni 1924 ävensom med representanter för Sveriges tobakshandlares
riksförbund den 9 och den 13 oktober 1924. Styrelsen, som därefter
redogjorde för de olika till omprövning framkomna förslagen, framhöll
såsom sin åsikt, att ett genomförande av dessa förslag i stort sett icke skulle
leda till åsyftat resultat. Fastmera skulle, enligt styrelsen, vissa av de ifrågasatta
åtgärderna — utan att medföra någon förbättring av förhållandena
inom detaljhandeln — för bolaget vålla stora olägenheter. Särskilt ville
styrelsen göra gällande, att en differentiering av rabattsatsen till förmån
för vissa handlande skulle vara förenad med synnerliga svårigheter och giva
anledning till ständiga meningsskiljaktigheter mellan bolaget och dess återförsäljare.
Återförsäljarerabatten å tobaksvaror borde, enligt styrelsens
mening, bestämmas icke efter vissa handlandes eller handlaregruppers uppgivna
behov utan — liksom fallet vore inom andra branscher — uteslutande
efter vad som erfordrades för att bolagets varor på lämpligt sätt bleve tillgängliga
för den konsumerande allmänheten. Ehuru styrelsen sålunda för
sin del ansåge kraven på förmånsställning för viss grupp av återförsäljare
sakna berättigande samt förmenade, att en dylik förmånsställning icke vore
förenlig med en affärsmässig drift av monopolbolaget, förklarade styrelsen sig
beredd att, därest statsmakterna det oaktat skulle finna åtgärder i sådan
riktning böra vidtagas, efter bästa förmåga medverka till sådana åtgärders
genomförande.

En av styrelsens ledamöter både anhållit få till protokollet antecknat, att,
då han på grund av sjukdom varit förhindrad deltaga i den förberedande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36. 11

behandlingen av ärendet, han icke heller ansett sig böra deltaga i beslutet.

Sedan Sveriges tobakshandlares riksförbund hemställt att genom min medverkan
underhandlingar mellan monopolbolaget och förbundet måtte åvägabringas
rörande förbättrande av specialtobakshandlarnas ställning, kallade
jag den 24 juli 1925 representanter för monopolbolaget och förbundet till
överläggningar i denna fråga, därvid särskilt till behandling upptogs spörsmålet,
huruvida specialtobakshandlarna kunde beredas fördel genom högre
rabatt.

Sedermera meddelade monopolbolagets styrelse i skrivelse den 25 september
1925, att styrelsen, som ansåge sig icke kunna frånträda sin i skrivelsen av
den 18 december 1924 intagna ståndpunkt, emellertid ville hemställa om
åtgärder för avlösning av de särskilda hänsyn vilka vissa tobakshandlare i
enlighet med 1914 års riksdagsbeslut skulle kunna anses berättigade att
fortfarande åtnjuta. Därest denna hemställan vunne bifall, förklarade styrelsen
sig villig att till blivande bolagsstämma ingå med förslag om att
bolaget, under förutsättning att detsamma för framtiden finge fullt fria
händer att ordna handeln efter de grundsatser som för bolaget vore lämpligast,
skulle åtaga sig att bära kostnaden för avlösningen. Styrelsen anslöt
sig därvid till ett uttalande av dess ordförande vid sammanträde den 16
september 1925, i vilket uttalande ordföranden — som påpekat, att bolaget
år 1918 till medlemmar av specialtobakshandlarekåren utbetalat 5,363,174
kronor mot uttrycklig förklaring från envar av dem att han därmed erhållit
slutlig ersättning för de förmåner han såsom tobaksspecialist åtnjutit
— dels fastslagit såsom klart, att styrelsen icke kunde tillstyrka den enda
åtgärd, med vilken specialtobakshandlarna skulle bliva nöjda, nämligen särskilda
högre rabattförmåner för dem, dels ock framhållit, att statsmakterna
tydligen icke ansåge det enskilda avlösningsförfarande, som ägt rum under
år 1918, hava befriat bolaget från de särskilda hänsyn, som 1914 års riksdag
ansett böra visas gentemot de tobakshandlare vilkas ställning kunde bliva
påverkad av tobaksindustriens monopolisering.

Två av styrelsens ledamöter hade reserverat sig mot styrelsens beslut under
betonande, att monopolbolaget genom dittills vidtagna åtgärder måste anses
äga fria händer att utan hänsyn till någon viss grupp av handlande ordna
sin försäljning efter affärsmässiga principer.

Efter ytterligare överläggningar i ärendet hava monopolbolagets styrelse
och representanter för förenämnda förbund förhandlat pa grundval av följande
av bolagsstyrelsen i december 1925 framlagda förslag:

T) Monopolbolaget åtager sig att bära kostnaderna för en avlösning av de
särskilda hänsyn mot tobakshandlandena, varå 1914 och 1924 års riksdagar
gjort häntydan, på de villkor och i enlighet med de grunder, som i punkterna
2)—9) här nedan angivas.

2) Ersättning utgår endast till tobakshandlande, som ar 1918 varit i bolagets
böcker upptagen såsom tobaksspecialist samt i denna egenskap under

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

nämnda år erhållit »avlösning» enligt bolagets styrelses beslut den 9 januari
1918.

Ersättning utgår dock icke:

a) till handlande, som från bolaget uppburit bidrag i anledning av affärens
nedläggande;

b) till handlande, vars tobaksaffär efter 1918 års »avlösning» eljest upphört
eller överlåtits å annan person, dock att, ifall affären genom innehavarens
frånfälle övergått till efterlevande make eller barn, överlåtelsen icke skall
utgöra hinder mot ersättnings utgående.

3) Ersättning utgår med ett belopp, motsvarande 8 procent å den totalsumma,
för vilken vederbörande handlande enligt bolagets räkenskaper under
år 1924 inköpt tobaksvaror från bolaget, dock lägst med 1,200 kronor och
högst med 3,000 kronor.

I sådana fall, där det är uppenbart, att vederbörande handlandes försäljning
av bolagets varor är obetydlig i förhållande till handlandens försäljning
av andra varor, böra ersättningsbeloppen likväl minskas.

4) Fråga om ersättning skall prövas av en kommission av 3 personer, tillsatta
av Kungl. Maj:t (eller av kommerskollegium), därvid förutsattes, att
en medlem tages från bolaget och en ur f. d. tobaksspecialisternas led.

5) Ansökan om ersättning skall vara avfattad enligt av bolaget fastställt
formulär samt ingivas till bolaget inom 6 månader från det denna överenskommelse
blivit på sätt i 9:de punkten sägs definitivt gällande.

6) Sveriges tobakshandlares riksförbund förklarar, att genom denna överenskommelse
de särskilda hänsyn gentemot tobakshandlandena, varå 1914 och
1924 års riksdagar gjort häntydan, blivit fullständigt och slutligt avlösta.

Varje handlande, som av kommissionen tillerkänts ersättning, skall dessutom
mot beloppets utfående skriftligen förklara, att han erhållit fullständig
och slutlig ersättning för ifrågavarande, av riksdagen åsyftade hänsyn.
Skulle en handlande hava underlåtit att inom den i punkt 5) stadgade tid
inkomma med ansökan om ersättning, är han icke dess mindre förlustig all
rätt för framtiden till ifrågavarande hänsyn. Denna bestämmelse skall gälla
vare sig handlanden tillhör Sveriges tobakshandlares riksförbund eller icke.

7) Bolaget förbinder sig att avsätta en fond av 600,000 kronor, som förräntas
efter 5 procent och varav avkastningen må användas till understöd
åt sådana f. d. tobaksspecialister, som på grund av ålderdom eller sjuklighet
finnas vara i särskilt behov därav. För att handlande skall kunna komma,
i åtanke till sådant understöd,1 skall han uppfylla de förutsättningar, som i
punkt 2) här ovan äro bestämda för erhållande av ersättning varom där
sägs; dock att, ifall affär efter »avlösningen» år 1918 övergått från en
handlande till dennes barn, sådana icke kunna ifrågakomma till understöds
erhållande. För att erhålla understöd erfordras ytterligare, att sökanden
styrker, att han vid tiden för ansökan alltjämt bedriver handel med tobaksvaror
i öppen butik.

Understöd sökes hos den i punkt 4) omförmälda kommission, vilken har

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

13

att pröva, om villkoren för understöds erhållande äro för handen, samt att
bestämma understödets belopp. Understöd må icke beviljas för mer än ett
år i sänder och må icke per år överstiga 200 kronor. Kommissionen skall
dock hava befogenhet att i särskilda fall, där så finnes lämpligt, åt person,
som kan antagas vara i stadigt behov av understöd, inköpa en livränta eller
på annat sätt genom ett engångsbelopp förmedla anordnandet av sådan persons
framtida försörjning.

Fonden tillhör bolaget och skall, sedan anledning att utdela understöd
enligt här givna principer icke vidare föreligger, tillika med odisponerade
räntor återgå till bolagets fria disposition.

Instruktion för kommissionen med de närmare bestämmelser, som må finnas
erforderliga, utfärdas av Kungl. Maj:t.

8) Bolaget förbinder sig att bära kostnaden för den i 4:de och 7:de punkterna
omförmälda kommissionens verksamhet till de belopp som Kungl. Maj:t
bestämmer.

9) Det förutsättes, att denna överenskommelse genom Kungl. Maj ds försorg
i en eller annan form förelägges riksdagen till godkännande, och att
densamma jämväl antages av bolagets bolagsstämma.

Det förutsättes vidare, att, sedan denna överenskommelse blivit sålunda
godkänd samt genomförd, bolaget för framtiden skall vara oförhindrat att
i avseende å försäljning av dess produkter allenast tillämpa sådana affärsmässiga
grundsatser, som bolaget finner vara riktiga.’

Den efter omsättningen utgående ersättningen enligt tredje punkten av
detta avtalsförslag bar av monopolbolagets styrelse beräknats draga en kostnad
av omkring 2 miljoner kronor.

Genom den organisation, som givits tobaksmonopolet, och de direktiv, vilka Departement
tid efter annan lämnats av statsmakterna, hava dessa sökt bland annat sörja ^fenför
att specialtobakshandlarnas ställning icke försämrades genom monopolbolagets
verksamhet. Nämnda bandlaregrupp ansågs till en början få sina
intressen tillgodosedda genom åtnjutande av viss tilläggsrabatt. Emellertid
befanns sådan rabatt olämplig, och i anledning härav infördes under år
1918 enhetlig rabattsats mot särskild ersättning till specialtobakshandlarna
för den frångångna förmånen. Ehuru det från monopolbolagets sida gjorts
gällande, att de personer, som uppburit gottgörelse i angivna hänseende,
därefter icke kunna göra anspråk på någon förmånsställning i förhållande
till övriga återförsäljare av bolagets varor, har 1924 års riksdag, såsom förut
nämnts, haft vissa uttalanden, vilka tolkats så, att särskilda hänsyn borde
tagas till sådan detaljhandlare, som utövade tobaksvaruförsäljning såsom
huvudsaklig förvärvskälla, samt att vederbörandes intressen kunde tillgodoses
genom lämplig differentiering av rabattsatsen. Monopolbolagets styrelse
har dock ansett sådan differentiering oförenlig med drivande av bolagets
rörelse enligt sunda affärsprinciper, i anledning varav förslag om andra åt

14

Önskemål
inom import
handeln.

Departements chefen.

Kunr/l. Maj:ts proposition Nr 36.

gärder till specialtobakshandlarnas förmån varit under övervägande. Efter
prövning av olika förslag hava monopolbolagets styrelse och Sveriges tobakshandlares
riksförbund förhandlat på grundval av det förslag till avtal, för
vilket jag nyss redogjort. Det föreliggande avtalsförslaget innebär i huvudsak
engångsgottgörelse till de tobakshandlare, vilka år 1918 varit i monopolbolagets
böcker upptagna såsom tobaksspecialister och i denna egenskap
under nämnda år erhållit viss ersättning av bolaget. Det är emellertid icke
otvivelaktigt, att ett avtal med dylikt innehåll kan grundas på de av riksdagen
gjorda uttalandena eller att monopolbolaget vinner det med avtalets
genomförande avsedda syftet. Vid sådant förhållande är jag visserligen icke
beredd att nu tillstyrka någon åtgärd från statsmakternas sida i förevarande
fråga. Men det har synts mig lämpligt att i detta sammanhang redogöra
för densamma, på det att vad som sålunda förekommit må bringas till
riksdagens kännedom.

I en till mig den 19 december 1925 ingiven framställning har svenska
tobaksengrossisternas förening uttalat vissa önskemål med avseende å importhandelns
ställning till tobaksmonopolet.

Föreningen har till en början meddelat, att föreningen med representanter
för monopolboiaget överlagt om möjlighet till en omläggning av nuvarande
system för tobaksförsäljningen, innebärande den fria importhandelns avskaffande
mot gottgörelse till näringsidkarne inom denna gren av handeln.
Då föreningen emellertid förutsatt, att en prövning av berörda fråga icke
kunde komma att äga rum vid 1926 års riksdag, har föreningen anhållit
om vidtagande av andra åtgärder i importörernas intresse. Under framhållande
att gällande skattesatser icke längre tilläte upprätthållande av importens
ställning såsom nödig och nyttig regulator å monopolbolagets verksamhet,
har föreningen hemställt om nedsättning av skatten å importvarorna;
alternativt har föreningen anhållit om övervägande, huruvida icke i samband
med den ifrågasatta överföringen från monopolbolagets vinst till skatt
den procentuella skatten å importerade varor kunde bliva oförändrad, oavsett
att bolagets andel av licensavgiften reducerades till 10 procent. Vidare har
föreningen uttalat önskvärdheten av åtskilliga bestämmelser, avseende skydd
för föreningens medlemmar gentemot den osunda konkurrens, som enligt
föreningens förmenande förelåge inom importhandeln. Föreningen har slutligen
förklarat sig upprätthålla tidigare framställda önskemål, såsom licensrestitution
för såväl skadade som reexporterade och till förstöring hembjudna
varor.

Yttrande över föreningens framställning har avgivits av monopolbolaget
den 4 januari 1926.

Vad först angår de av föreningen upprepade önskemålen, hava dessa vid
tidigare prövning funnits icke böra föranleda åtgärd. Enligt min mening
föreligger icke heller nu anledning att bifalla föreningens framställning i

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

berörda punkter. Beträffande beskattningen för tobaksimporten erinrar jag
därom att de år 1924 beslutade skattesatserna inneburo någon förbättring
av importhandelns ställning i skattehänseende. Importörernas intressen blevo
jämväl på andra sätt tillgodosedda i samband med fastställandet av gällande
skattesatser. De av mig nu föreslagna ändringarna i beskattningen i ändamål
att överföra viss del av monopolbolagets vinst till skatt medföra med
hänsyn till licensavgiftens sänkning icke någon rubbning''av importhandelns
ställning. Väl anser jag det vara angeläget, att förefintligheten av statens
tobaksmonopol icke i och för sig försvårar importhandeln, men då de svårigheter,
med vilka föreningen uppgivit sig hava att kämpa, icke torde vara
att tillskriva omständigheter, beroende av tobaksbeskattningen, har jag under
förhandenvarande förhållanden icke funnit skäl biträda föreningens hemställan
i övrigt.»

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer departementschefen, Hemställan,
att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

A) att antaga upprättat förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen
den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket; samt

B) att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet träffa överenskommelse om ändring i det mellan
staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade kontraktet angående utövande
av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse
med följande förslag:

»Emellan svenska staten samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet är
överenskommelse träffad därom att §. 8 femte stycket i kontraktet den 12
februari 1915 skall erhålla följande ändrade lydelse:

I övrigt må, sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent
och å stamaktierna med 13 procent, avsättning äga rum till vinstregleringsfond
samt, efter det vinstregleringsfonden uppgått till 5,000,000 kronor, jämväl
till andra fonder.»

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse bilagan litt. vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Bilaga 1.

05

Beräknad försäljning under helt budgetår, för vilken försäljning gällande skattesatser tillämpats.

(1925 — 1926, om skatten bibehålies oförändrad.)

Varuslag

Antal stycken
kilogram

eller

Pri skurant-prisbelopp

kronor

Skattesatser

Skaf

t e b e 1 o p

P

Summa skatt

i % av
pris-kurant-priset

Belopp för

i förhållande
till värdet

i förhållande till
myckenheten

Kronor

Utgör
i % av
pris-kurant-priset

1 St.
öre

1 kg.
kronor

Kronor

Kronor

Utgör
i .% av
pris-kurant-priset

Monopolbolagets tillverkning.

Cigarrer ...............................

37,800,000

st.

8,150,000

18

0.8

—

1,467,000

302,000

3.71

1,769,000

21.71

Cigarrcigarretter .....................

127,800,000

»

14,500,000

25

0.4

—

3,625,000

511,000

3.52

4,136,000

28.62

j Cigarretter ...........................

1,090,000,000

»

45,000,000

40

0.2

—

18,000,000

2,180,000

4.84

20,180,000

44.84

i Röktobak ..............................

1,000,000

kg-

18,150,000

35

—

i

6,353,000

1,000,000

5.51

7,353,000

40.51

Tuggtobak..............................

240,000

»

3,450,000

25

—

i

863,000

240,000

6.96

1,103,000

31.96

Snus .................................

5,400,000

»

20,750,000

33

—

0.50

6,848,000

2,700,000

13.01

9,548,000

46,01

Summa

—

110,000.000

33 78

—

—

37,156,000

6,933,000

6.30

44,089,000

40.08

Tobakshandlarnas import.

Cigarrer................................

10,000,000

st.

3,500,000

22

4

—

770,000

400,000

11.48

1,170,000

33.48

Cigarrcigarretter .....................

12,500,000

»

2,000,000

28

2

—

560,000

250,000

12.60

810,000

40.50

Cigarretter..............................

100,000,000

»

8,000,000

35

i

—

2,800,000

1,000,000

12.5 0

3,800,000

47.60

Röktobak ..............................

75,000

kg.

3,000,000

35

—

1.50

1,050,000

113,000

3.77

1,163,000

38.7 7

Summa

—

16,000,000

31.39

—

—

5,180,000

1,763,000

10.69

6,943,000

42.08

Totalsumma

—

126,500,000

33 4?

_

—

42,336,000

8 696,000

6.87

51,032,000

40.34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 29 höft. (Nr 36.)

Bilaga II.

Beräknad försäljning under helt budgetår, för vilken försäljning föreslagna skattesatser tillämpats.

(1926—1927, om den föreslagna skatten tillämpas.)

V a r u s 1 a e

Antal stycken eller
kilogram

Priskurant-

prisbelopp

kronor

Skattesatser

S k a t

t e b e 1 o p

P

Summa skatt

i % av
pris-kurant-priset

Belopp för

i förhållande
till värdet

i förhållande till
myckenheten

Kronor

Utgör
i % av
pris-knrant-priset j

i

l st.
öre

1 kg.
kronor

Kronor

Kronor

Utgör
i % av
pris-kurant-priset

Monopolbolagcis tillverkning.

Cigarrer ...............................

37,800,000 st.

8,150,000

22

0.8

—

1,793,000

302,000

3.71

2,095,000

25.71

Cigarrcigarretter .....................

127,800,000 »

14,500,000

29

0.4

—

4,205,000

511,000

3.52

4,716,000

32.52

Cigarretter ...........................

1,090,000,000 »

45,000,000

44

0.2

—

19,800,000

2,180,000

4.84

21,980,000

48.84

Röktobak .............................

1,000,000 kg.

18,150,000

39

—

i

7,079,000

1,000,000

5.51

8,079,000

44.51

Tuggtobak..........................

240,000 »

3,450,000

29

—

i

1,001,000

240,000

6.96

1,241,000

35.96

Snus ....................................

5,400,000 »

20,750,000

37

—

0.50

7,678,000

2,700,000

13.01

10,378,000

50.01

Summa

—

/10.000.000

37.-8

—

—

41,556,000

6,033,000

6.30

48,489,000

44.08

Tobakshandlarnas i mport.

Cigarrer .................................

10,000,000 St.

3,500,000

26

4

—

910,000

400,000

11.48

1,310,000

37.48

Cigarrcigarretter ...................

12,500,000 »

2,000,000

32

2

—

640,000

250,000

12.60

890,000

44.60

Cigarretter..............................

100,000,000 »

8,000,000

39

i

—

3,120,000

1,000,000

12.50

4,120,000

51.50

Röktobak ..............................

75,000 kg.

3,000,000

39

—

1.50

1,170,000

113,000

3.77

1,283,000

42.7 7

Summa

—

16,500,000

35.39

—

—

5840,000

1,763,000

10.09

7,603.000

46.08

Totalsumma

—

126,600,000

87.4 7

—

—

47,81*6,000

8 696,000

6.87

56,092.000

44 84

Kungl. Mai ds proposition Nr 30.