Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
1
Nr 34.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om fastighetstaxering år 1927 m. m.; given Stockholms slott
den 7 januari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
dels förordning om fastighetstaxering år 1927;
dels förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder
för år 1927 m. m.;
dels ock förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni
1921 (nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda landskommuner.
GUSTAF.
Ernst TVig forss.
Bihang till riksdagens protokoll 1926.
1 samt.
28 höft. (Nr 34—35.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
Förslag
till
förordning om fastighetstaxering år 1927.
Härigenom förordnas som följer:
1 *.
Den taxering av fast egendom, som skall äga rum år 1927, skall verkställas
i den ordning, som i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering finnes stadgad, och skola därvid i
stället för de i förordningen nämnda dag om bevillning av fast egendom
samt av inkomst meddelade föreskrifter följande särskilda bestämmelser lända
till efterrättelse.
2 §.
De taxeringsvärden, som blivit åsätta vid 1922 års allmänna fastighetstaxering
eller som sedermera blivit fastställda i stället för dessa värden, skola
oförändrade gälla, dock att nya taxeringsvärden skola åsättas, därest sådana
ändrade förhållanden inträffat,
att en taxeringsenhet skall uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera
taxeringsenheter skola sammanslås till en,
att fast egendoms värde genom eldsvåda, vattenflöde eller av annan dylik
anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så nedgått,
att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet med minst
en femtedel,
eller att fast egendoms värde på grund av ny-, till- eller ombyggnad så
förhöjts, att ny-, till- eller ombyggnaden föranleder en ökning av taxeringsvärdet
med minst en femtedel.
Har i fastighets taxeringsvärde inräknats värdet av egendom, som allenast
på grund av registrering enligt lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser
om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk
kraft m. m. ansetts höra till fastigheten, må ock nytt taxeringsvärde åsättas.
3 $.
Vid åsättande av nya taxeringsvärden enligt 2 § skola de i förordningen
den 7 juli 1921 om allmän fastighetstaxering år 1922 meddelade föreskrifter
lända till efterrättelse, dock med iakttagande därav, att i fastighets taxeringsvärde
ej skall inräknas värdet av egendom, som allenast på grund av
registrering enligt lagen den 22 juni 1920 ansetts höra till fastigheten.
Taxeringen skall verkställas med hänsyn till det allmänna prisläge, som
legat till grund för 1922 års taxering.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
3
Förslag
till
förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder
för år 1927 eu. m.
Härigenom förordnas,
att kommunal progressivskatt skall utgöras för år 1927, därvid de bestämmelser,
som meddelats i förordningen den 19 november 1920 (nr 761) om
kommunal progressivskatt för åren 1921—1924, med den ändrade lydelse
4 § i nämnda förordning erhållit genom förordningen den 24 februari 1922
(nr 65), skola hava motsvarande tillämpning;
att för utgörande av 1927 års allmänna utskylder till kommuner, församlingar
och skoldistrikt skola — utan hinder av vad i förordningarna
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet och i stad, förordningen
den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm, förordningen den 21
mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, ävensom förordningen
den 20 november 1863 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
i Stockholm stadgas — de särskilda grunder, som angivas i förordningen
den 19 november 1920 (nr 762) angående särskilda grunder för utgörande av
1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m., hava motsvarande tilllämpning,
dock att debiterings- och uppbördslängd å landet må kunna uppgöras,
förutom enligt det formulär, som i 5 § av sistnämnda förordning
omförmäles, i anslutning till det vid förordningen den 10 oktober 1924
(nr 451) om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder för
åren 1925 och 1926 m. m. fogade formulär \ vilket jämväl må kunna
komma till användning i stad;
samt att för beräkning av utlagor, som skola utgå i förhållande till 1927
års taxering till bevillning för inkomst eller efter de för utgörande av
kommunalutskylder stadgade grunder, de bestämmelser, vilka meddelats i
förordningen den 19 november 1920 (nr 763) angående beräkning av utlagor,
som skola utgå i förhållande till 1921—1924 års taxering till bevillning för
inkomst eller efter de för utgörande av kommunalutskylder stadgade grunder,
skola hava motsvarande tillämpning.
1 Formuläret, som uteslutits vid förordningens publicering i svensk författningssamling,
finnes intaget i Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1924.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni 1921
(nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda landskommuner.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 29 juni 1921 angående
understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner
skall hava följande ändrade lydelse:
1 §•
Landskommun, som är av skatt synnerligt betungad, må kunna, under de
villkor och i den utsträckning här nedan stadgas, efter ansökning tilldelas
understöd av utjämningsandelen av den kommunala progressivskatt, som
skall utgöras på sätt och i den ordning, varom särskilt stadgas.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,
Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levtnson.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, kommunikations-,
ecklesiastik- och jordbruksdepartementen anför chefen för finansdepartementet
statsrådet Wigforss:
»Det av Kungl. Maj:t för 1920 års riksdag framlagda förslaget till kommunalskattelag
(prop. nr 191) blev som bekant icke antaget av riksdagen.
I avvaktan på en fullständig kommunalskattereform antog riksdagen i stället
såsom ett provisorium i kommunalskattefrågan vissa förslag till författningar,
vilka sedermera av Kungl. Maj:t utfärdades den 19 november 1920, nämligen
1. förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober
1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt (nr 758);
2. förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober
1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst (nr 759);
3. förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober
1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering (nr 760);
4. förordning om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 (nr 761):
5. förordning angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924
års allmänna kommunalutskylder m. m. (nr 762);
6. förordning angående beräkning av utlagor, som skola utgå i förhållande
till 1921—1924 års taxering till bevillning för inkomst eller efter de för
utgörande av kommunalutskylder stadgade grunder (nr 763).
År 1921 antogos av riksdagen följande författningar, vilka av Kungl.
Maj:t utfärdades nedannämnda dagar, nämligen
7. förordning den 7 juli 1921 om allmän fastighetstaxering år 1922
(nr 381);
8. förordning den 7 juli 1921 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid allmän fastighetstaxering år 1922 (nr 382);
9. förordning den 7 juli 1921 om fastighetstaxering åren 1923 och 1924
(nr 383);
10. förordning den 29 juni 1921 angående understöd av skatteutjämningsmedel
åt synnerligt skattetyngda landskommuner (nr 411).
6 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 34.
Slutligen må anmärkas, att efter år 1920 vidtagits åtskilliga ändringar i
förordningen om bevillning av fast egendom samt av inkomst, förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering, för vilka ändringar någon redogörelse i
detta sammanhang icke torde vara erforderlig, ävensom en ändring i förordningen
om kommunal progressivskatt, innebärande — förutom en rent
formell omredigering i visst avseende — en inskränkning av det antal fall,
då kommunandel av kommunal progressivskatt skulle fördelas mellan flera
kommuner (Sv. förf. saml. 1922:65).
1920 års riksdag utgick vid fattandet av sina beslut rörande den s. k.
provisorielagstiftningen från den förutsättningen, att förslag till slutgiltig
lösning av kommunalskattefrågan skulle kunna föreläggas 1924 års riksdag.
Så kunde emellertid icke ske.
I proposition nr 165 till 1924 års riksdag anförde dåvarande chefen för
finansdepartementet, att utredningen av kommunalskattefrågan dragit längre
tid, än som från början beräknats, samt att samma fråga först år 1926
torde kunna bliva föremål för riksdagens prövning. Även andra omfattande
frågor på skattelagstiftningens och angränsande områden borde upptagas
till prövning i samband med kommunalskattefrågan. Åt provisorielagstiftningen
måste därför givas förlängd giltighet för åren 1925 och 1926,
vilken utsträckta giltighet borde omfatta de under punkterna 4, 5, 6, 9 och
10 i det föregående angivna provisoriska författningar.
I överensstämmelse härmed föreslogs i propositionen, att en särskild förordning
om fastighetstaxering åren 1925 och 1926 skulle utfärdas, att förordningen
angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda landskommuner skulle givas utsträckt giltighet genom en ändring
i dess första paragraf, samt att i fråga om övriga till provisorielagstiftningen
hörande författningar eller nyssnämnda tre förordningar av den 19 november
1920 (nr 761—763) den förlängda giltigheten skulle meddelas genom en
och samma förordning. Dessa författningsförslag avveko endast på tvenne
mindre betydande punkter från förenämnda förordningar med provisorisk
giltighet. Sålunda lämnades i förslaget till förordning om fastighetstaxering
åren 1925 och 1926 en uttrycklig föreskrift därom, att vid åsättande av nya
taxeringsvärden i fastighets taxeringsvärde ej skulle inräknas värdet av
egendom, som allenast på grund av registrering enligt lagen den 22 juni
1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m. vore hänförlig till fast egendom,
varjämte föreskrevs, att omtaxering Ange ske, därest sådan egendom inginge
i fastighets taxeringsvärde. Den andra avvikelsen innebar, att vid upprättande
av debiterings- och uppbördslängd å kommunalutskylder, vid sidan av
det hittills föreskrivna, skulle få begagnas ett nytt formulär, avsett att förenkla
arbetet med debiteringen.
De av Kungl. Maj:t framlagda författningsförslagen blevo av riksdagen
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34. 7
antagna och vederbörliga förordningar utfärdades den 10 oktober 1924,
nämligen
a) förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926 (nr 450);
h) förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder
för åren 1925 och 1926 m. m. (nr 451); samt
c) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni 1921
(nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda
landskommuner (nr 452).
De frågor rörande omläggning av den direkta beskattningen till stat och
kommun m. m., som år 1924 beräknades kunna föreläggas 1926 års riksdag,
hava emellertid icke kunnat bringas i det skick, att så kan ske.
Såsom slutresultat av 1918 års inkomstskattesakkunnigas arbete föreligger
förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt jämte motiv och
specialutredningar (Statens off. utredn. 1923:69 och 70). 1921 års kom
munalskattekommitté
avgav den 15 oktober 1924 sitt betänkande angående
den kommunala beskattningen (Statens off. utredn. 1924: 53 och 54). Sedan
f. d. presidenten i kammarrätten Gustaf Albert Petersson erhållit uppdrag att
upprätta författningsförslag angående den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
i anslutning till den formella uppställningen av kommunalskattekommitténs
förslag till kommunalskattelag, har presidenten Petersson
den 3 mars 1925 avgivit berörda förslag jämte motiv (Statens off. utredn.
1925: 10). Kammarrätten, från vilken utlåtande över dessa tre utredningar
infordrats, har den 31 oktober 1925 till finansdepartementet avlämnat sitt
utlåtande över nämnda utredningar. 1923 års taxeringssakkunniga avlämnade
den 30 juni 1925 sitt betänkande angående omorganisation av taxeringsväsendet
(Statens off. utredn. 1925: 27), vilket betänkande därefter utremitterats
till vederbörande myndigheter, ämbetsverk m. fl. för yttranden, som
ännu ej samtliga inkommit. Författningskomplexets fortsatta beredning är
anförtrodd åt inom finansdepartementet tillkallade särskilda sakkunniga
(finansdepartementets skatteberedning). Från skatteberedningen hava till mig
överlämnats — förutom eu del andra förslag och promemorior — följande
utredningar, nämligen 1) i september 1925: P. M. angående landstingsbeskattningen,
2) den 8 oktober 1925: Om vägbeskattningens ordnande (Statens
off. utredn. 1925:31) och 3) den 18 november 1925: Betänkande angående
den kommunala skatteutjämningen (Statens off. utredn. 1925:3 5).
Över de av skatteberedningen i dessa utredningar framlagda förslagen hava
yttranden infordrats från vederbörande myndigheter, ämbetsverk m. fl.
Av vad jag nu anfört framgår, att utredningarna i och för kommunalskattereformen
icke kunnat slutföras i sådan tid, att förslag i ämnet kan
föreläggas 1926 års riksdag, utan att ytterligare ett års uppskov är av nöden.
Åt den s. k. provisorielagstiftningen måste för den skull givas förlängd giltighet
för år 1927, och synes detta böra ske på enahanda sätt som år 1924 eller
genom tre särskilda förordningar. De avvikelser från den år 1920 antagna
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
provisorielagstiftningen, vilka — såsom förut nämnts — vid meddelandet
av förlängd giltighet år 1924 gjordes beträffande två mindre betydande
frågor, synas böra iakttagas även i de författningar, som nu böra utfärdas.
Emellertid torde ett par frågor, som sammanhänga med den nu ifrågasatta
förlängningen av provisorielagstiftningen, böra här närmare beröras.
Enligt bevillningsförordningen skall nästa allmänna fastighetstaxering ske
år 1928. I 1 § av anvisningarna till nämnda förordning föreskrives nämligen,
att allmän fastighetstaxering skall verkställas år 1913 och sedermera vart femte
år, d. v. s. åren 1918, 1923, 1928 o. s. v. Med frångående av denna föreskrift
verkställdes emellertid allmän fastighetstaxering redan år 1922, och det skulle
för den skull kunna ifrågasättas, att undantag ånyo göres från bevillningsförordningen
genom att anordna ny allmän fastighetstaxering fem år därefter
eller år 1927. Detta synes emellertid icke höra ske. Kommunalskattereformen
lärer komma att medföra ändringar i bland annat grunderna för fastighetstaxeringen.
Äsättande av nya taxeringsvärden år 1928 torde därför
vara en ofrånkomlig konsekvens av kommunalskattespörsmålets lösning vid
1927 års riksdag. Verkställande av allmänna fastighetstaxeringar två år
efter varandra utan mycket tvingande skäl synes emellertid innebära en
uppenbar misshushållning. Kostnaderna för 1922 års allmänna fastighetstaxering
utgjorde ej mindre än 2,172,634 kronor, och det är otvivelaktigt,
att, även om kostnaden för en allmän fastighetstaxering nu ej kommer
att uppgå till ett lika stort belopp, kostnaden i allt fall blir mycket betydande.
Detta skulle bliva fallet även om det vid en taxering år 1927
hopsamlade materialet skulle kunna i betydande utsträckning tillgodogöras
vid den senare taxeringen, ty den för fastighetstaxeringen avsedda särskilda
taxeringsapparaten torde i alla händelser få sättas i funktion i sin helhet båda
gångerna. Det har icke undgått mig, att vid behandlingen vid 1924 års riksdag
av frågan om förlängd giltighet för provisorielagstiftningen det motionsvis
(II: 441) påyrkades, att, därest taxeringsnämnd funne en allmän sänkning
av fastighetsvärdena påkallad, densamma skulle äga vidtaga en sådan sänkning.
Bevillningsutskottet anförde i anledning av motionen bland annat, att
det vore olämpligt att, sedan numera åt särskilda taxeringsorgan överlåtits
att förrätta de allmänna fastighetstaxeringarna, lämna de vanliga taxeringsnämnderna
sådan befogenhet att revidera de åsätta värdena, som i motionen
ifrågasatts; och motionen blev av riksdagen avslagen. Nyssnämnda
av bevillningsutskottet anförda synpunkt finner jag riktig.
Det andra spörsmålet, som hör här närmare beröras, är frågan, huruvida
vid utmätandet av understöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner enligt
1921 års förordning hänsyn bör tagas till kommunernas utgifter för
samhällets barnavård. Med innevarande års ingång har lagen om samhällets
barnavård den 6 juni 1924 trätt i kraft, och enligt denna lag komma att bland
utgifter för samhällets barnavård ingå en del kommunala utgifter, vilka förut
varit hänförliga till utgifter för fattigvård eller skola och till vilka alltså hänsyn
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
9
tagits vid utmätande av utjämningsbidrag. I anledning härav har i det
förslag till ändrade bestämmelser för den kommunala skatteut jämn ingen,
som finnes intaget i skatteberedningens förut omnämnda betänkande angående
den kommunala skatteutjämningen, en kommuns utgifter för barnavårdsväsen
likställts med utgifter för kyrka, folkskola och fattigvård. Det
kunde ifrågasättas, huruvida icke redan nu ett dylikt likställande hörde äga
rum, vilket tdå skulle ske genom ändring i 1921 års förordning angående
understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner
att gälla beträffande de understöd, som utdelas från och med år 1926.
Det synes dock icke vara nödvändigt att upptaga denna fråga. På grund av
förordningens föreskrifter äger Kungl.'' Maj:t nämligen till sitt förfogande
visst belopp att utdela utöver dem, som uträknas enligt den i förordningen
angivna skala, och det står Kungl. Maj:t öppet att vid denna utdelning taga
hänsyn till sådana utgifter för samhällets barnavård, som tidigare varit att
hänföra till utgifter för folkskole- och fattigvårdsväsen, samt därjämte jämväl
till övriga utgifter för samhällets barnavård, i de fall där detta kan av förhållandena
påkallas.»
Föredragande departementschefen uppläser härefter de inom finandsdepartementet
utarbetade förslagen till förordning om fastighetstaxering år 1927,
till förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder
för år 1927 m. m. samt till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 29 juni 1921 (nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel
åt synnerligt skattetyngda landskommuner och hemställer, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen att antaga
nämnda förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bil. litt____vid detta pro
tokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 28 höft. (Nr 3U—35.J