Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
1
Nr 222.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
under riksstatens femte huvudtitel till dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst; given Stockholms
slott den 16 april 1926.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majrts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet infot''
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 16 april 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Möller anför:
Såsom framgår av det vid årets statsverksproposition, femte huvudtiteln,
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 januari
1926, har Kungl. Maj:t, under punkten 112, föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, för bestridande av kostnaderna
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst för budgetåret 1926—
1927 beräkna ett extra förslagsanslag av 5,000,000 kronor.
Anledningen till att anslaget i fråga endast blev föremål för en preliminär
uppskattning i budgetförslaget var den, att vissa utredningar inom
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 190 haft. (Nr 222.)
606 26
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
departementet, vilkas resultat kunde i större eller mindre omfattning komma
att påverka storleken av förevarande anslag, vid tidpunkten för statsverkspropositionens
avlåtande ännu icke förelågo i slutgiltigt skick. De utredningar
jag härvid närmast åsyftar avsågo definitiv lönereglering för förste
provinsialläkare och provinsialläkare och dylik lönereglering för vissa befattningshavare
vid överståthållarämbetet ävensom den ifrågasatta nya lagstiftningen
angående den sociala olycksfallsförsäkringen. Men även resultaten
av de då pågående utredningarna rörande dels nyorganisation av den
frivilliga sjukförsäkringen och dels arbetslöshetsförsäkring samt övriga åtgärder
till bekämpande av arbetslöshetens verkningar syntes med hänsyn
till med dessa förslags genomförande förbundna personalkostnader böra
vinna vederbörligt beaktande vid den definitiva beräkningen av anslaget.
Den 5 februari 1926 har Kungl. Maj:t beslutit avlåta proposition
(nr 7 4) angående definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och
provinsialläkare och den 25 i samma månad proposition (nr 154) angående
definitiv lönereglering för befattningshavare i överståthållarämbetets kansli
m. m.
Den 25 februari 1926 har Kungl. Maj:t även förelagt riksdagen proposition
(nr 109) med förslag till bland annat ny lag om försäkring för
olycksfall i arbete samt lag om riksförsäkringsanstalten. Nämnda förslag
innefatta bland annat en omorganisation av den obligatoriska försäkringen
för olycksfall i arbete. Denna omorganisation går i huvudsak ut på att
berörda försäkring från och med 1927 års ingång skall centraliseras hos
en för detta ändamål särskilt bildad anstalt, vars personal icke skall vara
statsanställd, samt att följaktligen från samma tidpunkt den nuvarande
riksförsäkringsanstalten skall upphöra med sin verksamhet.
Vidare har Kungl. Maj:t den 19 mars 1926 beslutit till riksdagen avlåta
proposition (nr 214) angående anslag till socialstyrelsen m. m. I denna
proposition har Kungl. Maj:t bland annat föreslagit höjning av anslaget
till upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet för nästa budgetår med
hänsyn till den ökning av styrelsens personal, som tarvas å styrelsens
byrå för sjukkasseväsendet m. m. vid ett genomförande av det i proposition
den 25 februari 1926 (nr 117) framlagda förslaget om nya grunder för
den frivilliga sjukförsäkringen. Någon höjning av samma anslag på grund
av erforderlig ytterligare personal hos styrelsen för arbete i sammanhang
med genomförande av förslag om arbetslöshetsförsäkring m. m. har å andra
sidan icke begärts, alldenstund förslag i dylikt hänseende icke kommer
att föreläggas 1926 års riksdag (se proposition nr 212, angående anslag
till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m).
Vid nu angivna förhållanden anhåller jag att få till slutlig prövning
upptaga frågan om anslag under femte huvudtiteln för nästa budgetår till
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.
Jag ber därvid inledningsvis få nämna, att ett anslag till ifrågavarande
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
3
ändamål i riksstaten för budgetåret 1924—1925 under femte huvudtiteln
upptagits till ett belopp av 5,450,000 kronor. I riksstaten för innevarande
budgetperiod är anslag till enahanda ändamål under berörda huvudtitel
uppfört med 5,500,000 kronor. Vidare har såsom förut antytts i
riksstatsförslaget för budgetåret 1926—1927 anslaget till dylikt ändamål
under samma huvudtitel preliminärt beräknats till 5,000,000 kronor.
Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1924—
1925 har nettobelastningen å anslaget för berörda period uppgått till
5,639,953 kronor. Med hänsyn härtill skulle måhända kunna ifrågasättas
att nyss angivna preliminära beräkning av anslagsbehovet för budgetåret
1926—1927 gjorts allt för snäv. Det är emellertid till en början att
märka, att från och med den 1 juli 1925 definitiv lönereglering genomförts
för landshövdingarna samt tjänstemännen hos länsstyrelserna. På
grund härav utgår dyrtidstillägg till dessa befattningshavargrupper numera
med de lägre belopp som gälla i avseende å nyreglerade verk, vilket medför
en väsentlig besparing i kostnaderna för dyrtidstillägg. Härtill kommer,
att ytterligare befattningshavargrupper äro avsedda att från och med nästa
budgetår erhålla dyrtidstillägg efter den lägre skalan i samband med nyreglering
av vederbörandes avlöningar. Jag tillåter mig i sådant hänseende
erinra om att Kungl. Maj:t på min hemställan för 1926 års riksdag
framlagt förslag om definitiv lönereglering från och med den 1 juli 1926
för befattningshavare vid statsmedicinska anstalten och vid barnmorskeläroanstalterna,
ävensom, på sätt nyss angivits, för befattningshavare i
överståthållarämbetets kansli och för förste provinsialläkare och provinsialläkare
(statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, punkterna 44 och 91
samt propositionerna nr 154 och 74). Av de sålunda ifrågasatta löneregleringarna
skulle den som avser förste provinsialläkare och provinsialläkare
för beräkningen av dyrtidstilläggsanslagets storlek hava den största
betydelsen. Genomförandet av sistberörda lönereglering skulle nämligen,
såvitt nu kan approximativt beräknas, komma att medföra en minskning
i utgifterna från anslaget med ett belopp av omkring 335,000 kronor för
budgetår.
En ej obetydlig minskning i belastningen av anslaget i fråga skulle
även vinnas därest, på sätt föreslaget blivit, vid en omorganisation av
den obligatoriska olycksfallsförsäkringen denna försäkring kommer att omhänderhavas
av en centralanstalt med icke statsanställd personal. Därvid
skulle visserligen, såsom närmare framgår av den förut denna dag avlåtna
propositionen nr 221, innehavarna av ordinarie tjänster vid den nuvarande
riksförsäkringsanstalten efter denna anstalts upphörande med utgången
av år 1926 överföras till indragningsstat med bibehållen tjänstgöringsskyldighet
och därvid bland annat fortfarande äga rätt till dyrtidstillägg
enligt grunderna för nyreglerade verk. Kostnaderna för dyrtidstilläggen
till dessa tjänstinnehavare torde fortfarande böra bestridas från
femte huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg. Den icke-ordinarie personalen
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
skulle däremot efter riksförsäkringsan staltens upphörande icke vidare få
uppbära avlöningar från statsverket och dyrtidstillägg å dylika avlöningar
skulle följaktligen icke komma att utgå under senare hälften av nästa
budgetår. Den härigenom uppkommande minskningen i nu förevarande anslag
torde approximativt kunna uppskattas till 85,000 kronor för halvt
år räknat.
Jag har nu redogjort för de omständigheter, som kunna vara ägnade
att minska utgifterna från dyrtidstilläggsanslaget för nästa budgetår. I
höjande riktning lärer å andra sidan nämnda anslag komma att påverkas
vid bifall till den ökning av socialstyrelsens icke-ordinarie personal, som
skulle betingas av styrelsens befattning med den föreslagna nyorganisationen
av den frivilliga sjukförsäkringen. Den härav föranledda belastningen
av anslaget torde emellertid komma att uppgå till ett relativt obetydligt
belopp.
Med hänsyn till här angivna förhållanden och då man vid uppskattningen
av storleken av nu förevarande anslag givetvis endast kan räkna med
approximativa siffror anser jag skäl icke föreligga att frångå den i riksstatsförslaget
för budgetåret 1926—1927 verkställda preliminära beräkningen
av berörda anslag. Anslaget torde alltså i riksstaten för nästa
budgetår böra uppföras med 5,000,000 kronor.
På grund av det anförda och under framhållande att ärendet synes jämlikt
§ 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder av att den för propositioners
avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tiden gått till ända,
föreläggas årets riksdag får jag hemställa, att Kungl. Majrt måtte föreslå
riksdagen
att under femte huvudtiteln, avdelningen diverse, till bestridande
av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst för budgetåret 1926—1927 anvisa
ett extra förslagsanslag av .................... kronor 5,000,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ake Karlholm.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 192c.