Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
1
Nr 212.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m.;
given Stockholms slott den 19 mars 1926.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 19 mars 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Schlyter, Larsson, Wigeorss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Möller anför:
Vid anmälan i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 januari
1926 av fråga om anslag för nästa budgetår till den offentliga arbetsförmedlingen
i riket, framhöll jag (statsverkspropositionen, femte huvudtiteln,
punkten 16), att anslaget torde kunna komma att påverkas av vissa åtgärder,
som då vore under förberedelse inom socialdepartementet.
Jag anförde därvid bland annat att jag, i enlighet med Kungl. Maj:ts
den 16 oktober 1925 givna bemyndigande, nämnda dag tillkallat tvenne
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 181 käft. (Nr 212 - 213.) C3i 26
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
sakkunniga för att inom socialdepartementet biträda med fortsatt utredning
av frågan om arbetslöshetsförsäkring och övriga åtgärder till bekämpande
av arbetslöshetens verkningar. Sedan de sakkunniga utarbetat förslag i
ämnet, hade Kungl. Maj:t den 4 december 1925 bemyndigat mig att tillkalla
en utvidgad krets av sakkunniga, representerande olika intressen och
åskådningar, för att verkställa granskning av de utav de förstnämnda sakkunniga
utarbetade förslagen. Jag förklarade det vara min förhoppning
att, sedan nyssnämnda granskning slutförts, bliva i tillfälle att förelägga
Kungl. Maj:t förslag till propositioner i ämnet till innevarande års riksdag.
Beträffande de förslag, som sålunda voro föremål för granskning, anförde
jag, att de bland annat innefattade vissa organisatoriska åtgärder
med avseende på den offentliga arbetsförmedlingen, i huvudsakliga delar
anslutande sig till vad socialförsäkringskommittén i ett den 30 december
1922 avgivet betänkande och förslag angående lag om offentlig arbetsförmedling
och om statsbidrag till arbetslöshetskassor i förevarande avseende
ifrågasatt. Dessa åtgärder vore av beskaffenhet att i betydande mån
inverka på beloppet av det anslag, som för nästkommande budgetår erfordrades
till arbetsförmedlingens understödjande. Vid sådant förhållande
förordade jag, att nämnda anslag i statsverkspropositionen borde endast
preliminärt beräknas.
Rörande kostnaderna för de av mig berörda organisatoriska nyanordningarna
i fråga om den offentliga arbetsförmedlingen meddelade jag, att
berörda nyanordningar i det inom departementet utarbetade förslaget beräknats
föranleda ett årligt statsbidragsbelopp till arbetsförmedlingen av
omkring 570,000 kronor. Som emellertid anordningarna vore avsedda att
träda i kraft först den 1 januari 1927, krävdes för nästkommande budgetår
allenast hälften av detta belopp, eller omkring 285,000 kronor. Under
förra hälften av budgetåret 1926—1927 skulle enligt förslaget statsbidrag
till arbetsförmedlingen utgå enligt hittills gällande grunder. Kör detta
ändamål hade socialstyrelsen i skrivelse den 5 september 1925 beräknat
ett anslag för budgetåret 1926—1927 å 240,000 kronor eller samma
belopp som det för innevarande budgetår anvisade. Då mot denna beräkning
icke något syntes vara att erinra kunde medelsbehovet för tiden
1 juli—31 december 1926 uppskattas till hälften av det utav socialstyrelsen
föreslagna årsbeloppet, eller 120,000 kronor. I enlighet härmed
skulle statsbidragsbeloppet för hela budgetåret 1926 —1927 uppgå till
(285,000 -f- 120,000) 405,000 kronor eller i avrundat tal 400,000 kronor.
Till sistnämnda summa föreslog jag därför, att anslaget till den offentliga
arbetsförmedlingen borde beräknas i förslaget till riksstat.
I det belopp av 285,000 kronor som enligt vad jag sålunda anfört
beräknats vara erforderligt för statsbidrag till arbetsförmedlingen under
senare hälften av nästkommande budgetår inginge, påpekade jag, en post,
avsedd för bidrag till arbetssökandes resor. Denna anslagspost skulle
ersätta det i gällande riksstat upptagna förslagsanslaget till medellösa arbets
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
sökandes resor. Efter genomförandet av de ifrågasatta förändringarna i den
offentliga arbetsförmedlingens organisation skulle nyssnämnda förslagsanslag
således icke vidare vara erforderligt. Med hänsyn till den avsedda tidpunkten
för nyorganisationens ikraftträdande syntes emellertid anslag till medellösa
arbetssökandes resor böra utgå enligt hittills gällande grunder under
tiden 1 juli—31 december 1926. På grund av sammanhanget med anslaget
till den offentliga arbetsförmedlingen borde givetvis även anslaget
till medellösa arbetssökandes resor i statsverkspropositionen allenast beräknas
till beloppet. Anslaget i fråga vore i riksstaten för innevarande budgetår
uppfört med 5,000 kronor. I förberörda skrivelse den 5 september
1925 hade socialstyrelsen föreslagit, att anslaget skulle för budgetåret
1926—1927 upptagas med enahanda belopp. Enligt riksräkenskapsverkets
budgetredovisning hade emellertid anslagets belastning under sistlidna
budgetår uppgått till allenast 838 kronor. Med hänsyn härtill
syntes medelsbehovet för anslaget icke behöva uppskattas högre än till
1,000 kronor för helt år och således till 500 kronor för tiden 1 juli—31
december 1926. Vid sålunda angivna förhållanden föreslog jag, att anslaget
till medellösa arbetssökandes resor måtte för budgetåret 1926—1927
tills vidare beräknas till 500 kronor.
I enlighet med vad av mig sålunda förordats framlade Kungl. Maj:t i
statsverkspropositionen (femte huvudtiteln, punkterna 16 och 17) förslag
till preliminär beräkning av anslag till offentliga arbetsförmedlingen i riket
och till medellösa arbetssökandes resor i avbidan på särskild proposition
i ämnet.
Jag anhåller nu att till slutlig behandling få upptaga dessa anslagsfrågor.
De av mig i det föregående omförmälda förslagen angående arbetslöshetsförsäkring
och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar
hava numera varit föremål för granskning av de jämlikt bemyndigande
den 4 december 1925 tillkallade sakkunniga. Sedermera hava
över nämnda förslag yttranden avgivits av socialstyrelsen, försäkringsinspektionen
och statens arbetslöshetskommission. Av den granskning förslagen
sålunda underkastats har framgått att frågan om själva försäkringssystemet
torde böra göras till föremål för ytterligare utredning och prövning.
De inom socialdepartementet utarbetade förslagen avse en frivillig
arbetslöshetsförsäkring, till vilken staten på vissa villkor skulle lämna
bidrag. Någon anledning att utarbeta förslag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
har hittills icke synts föreligga. Genomförandet av en dylik
form av försäkring torde nämligen tidigare icke hava allvarligt ifrågasatts
från något håll och socialförsäkringskommittén har på sin tid avstyrkt
densamma, under åberopande av att den skulle bliva mycket dyrbarare
och kräva en större och tyngre förvaltningsapparat än den frivilliga försäkringen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Vid granskningen av de njssberörda inom socialdepartementet utarbetade
förslagen hava emellertid vissa av de inom departementet tillkallade sakkunniga
samt socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen framhållit, att
den arbetslöshetshjälp staten enligt förslagen skulle lämna sannolikt icke
skulle tillgodokomma vissa arbetargrupper, däribland de ekonomiskt svagast
ställda arbetarna inom jordbruket och skogshushållningen. Under granskningen
har även från en del håll ifrågasatts att industriens arbetsgivare
skulle åläggas deltaga i kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. De
önskemål som innefattas i dessa erinringar mot förslagen äro till sin natur
sådana att de svårligen kunna tillgodoses på annat sätt än genom en
obligatorisk försäkring. Då nu ifrågavarande uppslag äro av den beskaffenhet
att i princip icke något torde vara att mot dem erinra, synas uppslagens
räckvidd och förutsättningar böra undersökas. Härvid torde frågan
om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i dess helhet komma under omprövning.
Förslag angående anordnande av den ytterligare utredning,
som med hänsyn till vad jag sålunda anfört synes bliva erforderlig, torde
jag inom den närmaste framtiden komma att underställa Kungl. Maj:t.
Den fortsatta beredning av frågan om arbetslöshetsförsäkring, som således
synes mig böra äga rum, kan uppenbarligen icke bliva slutförd å
sådan tid att förslag i ämnet kan föreläggas den nu samlade riksdagen.
Med hänsyn härtill lärer icke heller det i det föregående omförmälda förslaget
till organisatoriska nyanordningar i fråga om den offentliga arbetsförmedlingen
böra framläggas för innevarande års riksdag.
Pa grund härav behöver hänsyn till nyssnämnda förslag angående organisationen
av den offentliga arbetsförmedlingen icke tagas vid bestämmandet av
beloppen utav anslagen till nämnda arbetsförmedling och till medellösa arbetssökandes
resor. Vid sådant förhållande torde anslaget till den offentliga
arbetsförmedlingen i riket i enlighet med socialstyrelsens i skrivelsen den
5 september 1925 avgivna förslag böra uppföras med 240,000 kronor
eller med samma belopp, vartill anslaget är upptaget i riksstaten för innevarande
budgetår. Anslaget till medellösa arbetssökandes resor synes
böra uppföras med 1,000 kronor i anslutning till den av mig den 7 sistlidna
januari framlagda beräkningen beträffande behovet av medel, för
helt år räknat, till sådant ändamål under förutsättning av oförändrade
grunder.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och
inrättningar,
dels för offentliga arbetsförmedlingen i riket för budgetåret
1926—1927 anvisa ett extra förslagsanslag
av............................................... kronor 240,000;
dels och till medellösa arbetssökandes resor för samma
budgetår anvisa ett extra förslagsanslag av kronor 1,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
5
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Hult kr antz.