Kungl. Maj:ts proposition Kr 200.

1

Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
de allmänna läroverken; given Stockholms slott den 25
februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Schltter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför:

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av anslagsbehoven för budgetåret 1926
—1927 under riksstatens åttonde huvudtitel anförde jag under punkten 106
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 7 januari 1926 beträffande
det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken, att skolöverstyrelsen
gjort ett flertal framställningar avseende ändamål, för vilka kostnaderna
bestredes från nämnda anslag och vilkas tillgodoseende skulle medföra
eu ej så obetydlig höjning av anslaget. Då en närmare utredning vore
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 169 höft. (Nr 200.) 1

Vissa anslag
till de allmänna
läroverken.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

nödvändig beträffande ett flertal spörsmål, som stode i samband med de
gjorda framställningarna, förklarade jag mig ej beredd att då avgiva definitivt
förslag rörande anslagets storlek. Jag inskränkte mig därför till att
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på proposition
beräkna det i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda ordinarie
reservationsanslaget till 6,683,500 kronor. Denna min hemställan bifölls av
Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till det samband, som råder mellan reservationsanslaget till
de allmänna läroverken och de av riksdagen under en följd av år beviljade
extra anslagen till arvoden åt extra och vikarierande lärare vid de allmänna
läroverken samt till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken,
kunde jag icke heller framlägga definitiva förslag ifråga om anslag
till dessa ändamål. Jag hemställde blott om förslag till riksdagen att i avbidan
på proposition för budgetåret 1926—1927 beräkna anslag till nämnda
bägge ändamål till 631,100 kronor, respektive 70,600 kronor. Jämväl denna
min hemställan bifölls av Kungl. Maj:t.

Sedan dessa frågor nu undergått erforderlig förberedande behandling, anhåller
jag att få underställa desamma Kungl. Maj:ts prövning.

Utvidgning
av Kungsholmens
realskola
i Stockholm.

Först får jag då övergå till en fråga, som länge varit föremål för uppmärksamhet
och vars snara lösning synes mig önskvärd, nämligen frågan
om utvidgning av Kungsholmens realskola i Stockholm till högre allmänt
läroverk.

Det torde vara välbekant, att antalet inträdessökande vid de allmänna
läroverken i Stockholm, liksom för övrigt på de flesta andra orter i vårt
land, särskilt under de senare åren visat ep betydande stegring. Följden
härav har blivit, bland annat, att stora svårigheter visat sig för de lärjungar,
som genomgått femte klassen vid stadens sexklassiga realskolor och
som önska å gymnasiet fortsätta sina studier, att vinna inträde i första
ringen vid något av de högre allmänna läroverken. An mer hava svårigheterna
skärpts, sedan en kommunal mellanskola av mycket betydande omfång
upprättats i Stockholm. För dem bland mellanskolans lärjungar, som
där avlägga realskolexamen med avsikt att sedermera övergå till gymnasium,
äro möjligheterna att vid allmänt läroverk vinna fortsatt utbildning för
närvarande mycket begränsade.

De svårigheter, som sålunda yppat sig och som alltjämt synas vara i tilltagande,
hava också föranlett förslag till åtgärder i syfte att öka möjligheterna
för lärjungarna att fortsätta studierna å gymnasiet. Så gjordes redan
år 1917 av läroverkskollegiet vid Kungsholmens realskola genom skolans
rektor H. F. Frölén framställning därom, att Kungl. Maj:t måtte, under förutsättning
att Stockholms stad befunnes villig tillhandahålla nödiga lokaler,
för 1918 års riksdag framlägga proposition om nämnda realskolas utvidgning
med latin- och realgymnasium, samt att två avdelningar av ring I måtte

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

från och med höstterminen 1918 la inrättas vid läroverket. Framställningen,
som av rektor ingavs till dåvarande läroverksöverstyrelsen, överlämnades av
överstyrelsen till överståthållarämbetet med anhållan, att ämbetet ville från
stadsfullmäktige i Stockholm inhämta yttrande i ärendet. Enligt vad som
upplysts, överlämnades framställningen till stadens drätselnämnds första avdelning,
men med hänsyn till den då alltjämt fortgående stegringen av
byggnadskostnaderna samt tillsättandet av den s. k. skolkommissionen fick
ärendet sedermera vila.

Redan år 1919 ansåg sig emellertid läroverkskollegiet vid Kungsholmens
realskola böra ånyo göra ett försök att få frågan om utvidgning av skolan
löst, om än i begränsad omfattning. Kollegiet hemställde genom rektor
Frölén i en av denne till Kungl. Maj:t ställd skrivelse, bland annat, att
Kungl. Maj:t, under förutsättning att Stockholms stad befunnes villig tillhandahålla
nödiga lokaler, måtte för 1920 års riksdag framlägga proposition
om skolans utvidgning med realgymnasium, så att en avdelning av ring I
finge redan från och med höstterminen 1920 inrättas vid läroverket.

Efter det denna framställning förordats av dåvarande läroverksöverstyrelsen,
föreslog Kungl. Maj:t vid avlåtande till 1920 års riksdag av proposition
angående anslagsbehoven för år 1921 under riksstatens åttonde huvudtitel,
att riksdagen måtte, i avbidan på proposition angående Kungsholmens realskolas
utvidgning med realgymnasium, beräkna för ändamålet eu ökning av
det i riksstaten under sagda huvudtitel på ordinarie stat uppförda reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med 10,100 kronor.

Uti ärendet infordrades sedermera yttrande även från skolkommissionen,
som anförde, bland annat, att ett bifall till framställningen skulle vara ägnat
att föregripa och försvåra den slutliga prövningen av spörsmålet om den
ändamålsenligaste förläggningen och det lämpliga antalet av huvudstadens
läroverk. Kommissionen hade därför ansett sig böra avstyrka bifall till
framställningen.

På grund av vad skolkommissionen sålunda yttrat, anmälde Kungl. Maj.t
i skrivelse till riksdagen, att den i statsverkspropositionen förebådade särskilda
propositionen angående Kungsholmens realskolas utvidgning med realgymnasium
icke komme att framläggas för riksdagen.

Frågan har sedermera på nytt tagits upp, i det att till Kungl. Maj:t ingivits
en av ett stort antal målsmän till lärjungar vid Kungsholmens realskola
undertecknad framställning om nämnda skolas utvidgning.

I framställningen anföres, bland annat, att under de 20 år, som gått sedan
ett nytt gymnasium inrättats i huvudstaden, dess folkmängd vuxit med
i runt tal 115,000 invånare. Därmed hade svårigheten för lärjungarna vid
de allmänna läroverk, som icke hade gymnasieklasser, att efter avgång från
klass 5 vinna inträde i gymnasieavdelningar, med varje år ökats. Särskilt
kännbart hade detta drabbat en stor del föräldrar, boende inom stadsdelen
Kungsholmen och angränsande villaförstäder, av vilka enbart Kungsholmen
med Bromma räknade över 60,000 invånare.

4

Kungl. May.ts proposition Nr 200.

Petitionärerna erinra vidare om att skolkommissionen i sitt år 1923 avgivna
betänkande angående organisatoriska och ekonomiska utredningar föreslagit,
att å Kungsholmen skulle upprättas ett gymnasium för gossar å såväl
latin- som reallinjen, d. v. s. kommissionen hade upptagit läroverkskollegiets
ursprungliga förslag.

Då ovisst vore när skolkommissionens förslag komme att genomföras,
borde åtgärder vidtagas för de nu rådande svårigheternas avhjälpande, ty
för varje år skulle eljest ett allt större antal abiturienter från realskolorna
och särskilt från Kungsholmens realskola hindras att fortsätta sina studier
vid gymnasium på grund av lokala svårigheter, oaktat deras kunskaper
borde berättiga dem därtill.

Sökandena hemställde därför, att läroverkskollegiets ursprungliga förslag
om ett gymnasium med såväl latin- som realklasser måtte bringas till utförande
snarast möjligt, så att detsamma hösten 1924 kunde upptaga sin
verksamhet genom att bilda ring I med en latin- och en realavdelning, och
att sedermera varje år en ny ring med två avdelningar bildades, tills gymnasiet
bleve fullständigt.

Därest Kung!. Maj:t emellertid funne tiden ännu icke lämplig för detta
förslags utförande i hela dess omfång, anhölle sökandena, att Kungl. Maj:t
för att lindra det mest trängande behovet ville vidtaga åtgärder för skolans
utvidgande med enbart realgymnasium.

Över denna framställning infordrades utlåtande från skolöverstyrelsen,
som dels begärde yttrande från läroverkskollegiet vid Kungsholmens realskola,
dels ock överlämnade ärendet till stadsfullmäktige i Stockholm för
avgivande av utlåtande.

Läroverkskollegiet, som yttrade sig den 12 september 1923, framhöll starkt
det större utvidgningsförslagets stora företräden framför det mindres. Det
sistnämnda vore allenast en nödfallsutväg, som visserligen skulle medföra
en viss lättnad men dock redan från början måste anses vara illa avvägt i
förhållande till den stora underskolan vid Kungsholmens realskola. Under
sådana förhållanden komme med all säkerhet nya krav på ytterligare utvidgning
att genast bliva framställda, medförande ännu en tillbyggnad av
läroverkshuset. Kollegiet tillstyrkte alltså sökandenas första alternativförslag.

Ungefär samtidigt fingo stadsfullmäktige till prövning upptaga en fråga,
som från början varit en Stockholms stads egen angelägenhet men som
kommit att sammankopplas med spörsmålet om Kungsholmens realskolas
utvidgning och därför bör här omnämnas.

I skrivelse till stadsfullmäktige den 12 september 1923 har styrelsen för
kommunala mellanskolan i Stockholm berört frågan om inrättandet av ett
gymnasium i Stockholm.

Styrelsen har framhållit det stora behovet för lärjungar, som utexaminerats
från skolan, i främsta rummet för kvinnliga lärjungar, att erhålla möjlighet
till fortsatta studier vid gymnasium, men att sådana möjligheter nu
nästan helt och hållet saknades. Styrelsen hade till eu början närmast tänkt
på inrättande av ett kommunalt treårigt realgymnasium. Med hänsyn till
planen att med gymnasium utvidga en av stadens realskolor ansåge styrelsen
det emellertid böra övervägas, under vilka omständigheter ett dylikt

o

Kungl. Maj. ts proposition Nr 200.

gymnasium skulle kunna tänkas motsvara jämväl det genom kommunala
mellanskolans tillkomst ökade behovet.

Över de framställningar, för vilka jag nu redogjort, hur stadskollegiet i
Stockholm den 8 november 1923 yttrat sig och därvid anfört, bland annat,
följande:

Den föreliggande utredningen giver enligt stadskollegiets mening otvetydigt
vid handen behovet av ett nytt gymnasium i Stockholm.

I fråga om omfattningen av detta gymnasium vill stadskollegiet, i anslutning
till vad Kungsholmens realskolas lärarkollegium och kommunala
mellanskolans styrelse härom anfört, förorda anordnande av en reallinje
och en latinlinje, vardera med två klassavdelningar i varje ring. Enbart
antalet godkända, men på grund av platsbrist från gymnasiets första ring
avvisade lärjungar jämte i samma ring intagna övertaliga lärjungar motsvarar
ungefär två klassavdelningar, och de anspråk, som från den nya
kommunala mellanskolans utexaminerade elever ställas, torde snart nog likaså
komma att motsvara åtminstone två avdelningar.

Stadskollegiet vill vidare tillstyrka, att det nya gymnasiet i viss omfattning
anordnas såsom treårigt. Med gällande läroverksorganisation torde
ett dylikt gymnasium lättast låta sig anordna å reallinjen.

Utan att nu ingå å frågan, huru anknytningen mellan realskolan och
gymnasiet slutligen bör ordnas, finner stadskollegiet åtskilliga skäl tala
för inrättandet i Stockholm i här angiven omfattning av ett treårigt g3rmnasium,
byggt på realskolans och den kommunala mellanskolans avslutningsklasser
(realskolexamen). Det är att märka, att jämte de fem högre allmänna
läroverken i Stockholm finnas ej mindre än tre fristående statsrealskolor
och en kommunal mellanskola, den senare till omfattning motsvarande
tre vanliga realskolor. För det stora, år för år växande antal elever, som
avgår med realskolexamen från någon av dessa läroanstalter, utgör bristen
å en organisk anknytning mellan sjätte klassen och gymnasiet givetvis en
svår olägenhet. Denna olägenhet är mest framträdande för den kommunala
mellanskolans elever, men även för åtskilliga av läroverkens lärjungar, som
av en eller annan anledning genomgå hela realskolan, innan de bestämma
sig för att fortsätta till studentexamen, är det synnerligen önskvärt, att
möjlighet beredes dem att utan det besvär och den tidsutdräkt, som kompletterande
studier kunna medföra, fortsätta i det nuvarande gymnasiets
andra ring. Angelägenheten av en dylik ordning synes så mycket större,
som den kommunala mellanskolans oförmodat snabba tillväxt i avsevärd
mån torde vara att tillskriva trängseln vid de allmänna läroverken. Även
vid läroverken synes sjätte klassen i stigande omfattning anlitas som övergång
till gymnasiets andra ring.

Det nya latingymnasiet torde däremot i överensstämmelse med gällande
organisation för huvudstadens nuvarande latingymnasier böra anordnas så
som fyraårigt.

Sammanlagt skulle det nya gymnasiets båda linjer således omfatta fjorton
klassavdelningar.

I fråga om det nya gymnasiets organisation vill stadskollegiet vidare och
i huvudsak å de skäl, som kommunala mellanskolans styrelse anfört, förorda,
att det jämväl måtte tillgodose flickornas behov av gymnasieutbildning,
nämligen därigenom att en parallellavdelning i varje ring avses företrädesvis
för flickor. Även om årets riksdagsbeslut om rätt för flickor att

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

under vissa förutsättningar vinna inträde i de allmänna läroverken icke har
någon omedelbar tillämpning i Stockholm, torde man ej heller här kunna
bortse från den principiella innebörden av detta statsmakternas medgivande.
Enligt riksdagens uttalande vilar detta beslut å rättskrav, som icke kunna
tillbakavisas, och dessa krav göra sig icke i Stockholm gällande med mindre
styrka än annorstädes. Behovet av en effektivare och för den enskilde
mindre betungande anordning av den kvinnliga ungdomens utbildning har
på senare tid blivit alltmera kännbart. Och att detta behov bör tillgodoses
därigenom, att flickorna genom statens försorg beredas bildningsmöjligheter
i samma omfattning och under lika villkor som den manliga ungdomen,
bar under behandlingen av skolkommissionens förslag i detta hänseende
nästan enhälligt erkänts. I huvudstaden är, såsom av de förut meddelade
siffrorna framgår, denna fråga särskilt aktuell genom kommunala mellanskolans
utveckling, då av det antal elever, som från denna skola utexamineras,
runt två tredjedelar utgöras av flickor.

Det behov av gymnasieutbildning för flickor, som sålunda föreligger, kan
emellertid icke i Stockholm med här rådande trängsel vid de högre läroverken
tillgodoses på det sätt, riksdagen med nyss åberopade beslut avsett,
Härför kräves nämligen en sådan anordning av gymnasiet, att till inträde
godkända kvinnliga lärjungar tillerkännas företräde till ett visst antal platser.
Med stöd av förut meddelade uppgifter torde detta antal kunna beräknas
motsvara en parallellavdelning å vardera real- och latinlinjen i det
nya gymnasiet.

Stadskollegiet förutsätter, att denna anordning skall låta sig genomföras
utan andra kostnader för staden än dem, som enligt Kungl. Maj ds ovan
anförda kungörelse den 5 juli 1923 i allmänhet ankomma å kommun såsom
villkor för att flickor beredas tillträde till högre allmänt läroverk, nämligen
dels kostnaderna för skäligt arvode till kvinnligt sakkunnigt biträde
åt rektor, dels kostnaderna för särskild undervisning i gymnastik för de
kvinnliga lärjungarna, dels ock de särskilda kostnader, som i övrigt må föranledas
av att undervisningen skall avse kvinnliga lärjungar. Givetvis böra
de allmänna kostnaderna för undervisningen i dessa avdelningar liksom för
undervisningen i gymnasiet i övrigt bäras av staten, vars utgifter för gymnasiet
i fråga alltså komme att motsvara utgifterna för ett vanligt gossgymnasium.

I fråga om det nya gymnasiets förläggning vill stadskollegiet ansluta sig
till förslaget om en utvidgning av Kungsholmens realskola. Av de uppgifter,
som i särskilda bilagor till detta utlåtande meddelas angående fördelningen
av gymnasisternas bostäder å olika stadsdelar i förhållande till läroverkens
läge, framgår ovedersägligen, att behovet av nya gymnasieavdelningar
är störst i de norra stadsdelarna. Detta visar sig även i den nuvarande
överbelastningen av första ringen i läroverken å norr, ett förhållande,
som icke med samma styrka gör sig gällande i högre allmänna läroverket
å Södermalm. Svårigheterna för eleverna från realskolorna å norr att vinna
inträde i gymnasium hava i allmänhet varit större än för motsvarande elever
å söder. Ett viktigt skäl för gymnasiets förläggning till de norra stadsdelarna
är även, att de tillämnade gymnasieavdelningarna för flickor givetvis
böra ha ett centralare läge, än som skulle vara möjligt att bereda gymnasiet
å Södermalm. I valet mellan gymnasiets förläggning till det nya
läroverket i kvarteret Resedan och till Kungsholmens realskola vill kollegiet,
väsentligen å de skäl, kammarkontoret anfört, ansluta sig till det se -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200. 7

nare alternativet. Då stadskollegiet sålunda förordar det av lärarkollegiet
vid Kungsholmens läroverk framlagda förslaget om skolans utvidgning med
-ett gymnasium med såväl latin- som reallinje, har kollegiet härmed emellertid
icke velat ingå å någon prövning av programmet för skolhusets tillbyggnad,
till vilket stadskollegiet torde få anledning att återkomma i samband
med byggnadsfrågans lösning.

Därest det nya läroverket kommer till stånd redan med höstterminen
1924, då den nödiga tillbyggnaden av Kungsholmens realskola givetvis ej
kan vara färdig, torde staden till en början få tillhandahålla provisoriska
lokaler för de första gymnasieringarna. Någon särskild förbindelse från
stadens sida att tillhandahålla rektor vid det nya läroverket hostad eller hyresersättning
lärer icke erfordras, då sådan skyldighet redan enligt gällande
läroverksstadga kommer att åvila staden. Givetvis bör hyresersättningen
utgå enligt samma grunder som till rektorerna vid huvudstadens övriga
högre allmänna läroverk.

Stadskollegiet hemställde således, bland annat, att stadsfullmäktige måtte,
med åberopande av vad stadskollegiet anfört, i skrivelse till skolöverstyrelsen
hemställa om utvidgning av Kungsholmens realskola till ett högre allmänt
läroverk, anordnat på sätt av stadskollegiet angivits, med förbindelse
för staden att tillhandahålla för läroverket erforderliga lokaler, intill dess
denna fråga kunde genom allmän författning bliva på annat sätt ordnad,
samt att iakttaga — förutom de förpliktelser som enligt gällande allmänna
författningar kunde åvila staden gent emot läroverket — de villkor, som
på sätt i det föregående angivits kunde bliva stadgade för gymnasiets upplåtande
för kvinnliga lärjungar.

I skrivelse till skolöverstyrelsen den 19 november 1923 hava därefter
stadsfullmäktige i enlighet med sitt sistnämnda dag fattade beslut, med åberopande
av vad stadskollegiet anfört, hemställt om utvidgning av Kungsholmens
realskola till ett högre allmänt läroverk, ordnat på sätt i utlåtandet
angivits, med förbindelse för staden att tillhandahålla för läroverket erforderliga
lokaler, intill dess denna fråga kunde genom allmän författning
bliva på annat sätt ordnad, samt att iakttaga — förutom de förpliktelser
som enligt gällande allmänna författningar kunde åvila staden gentemot
läroverket — de villkor, som på sätt i utlåtandet angivits kunde bliva stadgade
för gymnasiets upplåtande för kvinnliga lärjungar.

Av skolöverstyrelsen infordrades nu förnyade yttranden från rektor och
läroverkskollegiet vid Kungsholmens realskola.

Läroverkskollegiet har i sitt den 18 december 1923 dagtecknade yttrande
i viss mån anslutit sig till stadsfullmäktiges mening beträffande det ifrågasatta
gymnasiet. Emellertid har kollegiet avvisat tanken att låta real gymnasiet
omfatta endast tre ringar, enär en dylik åtgärd, som innebure att ur
sitt sammanhang liksom rycka ut en detalj och vid ett enda statsläroverk
upprätta ett treårigt gymnasium, kunde tänkas verka föregripande på en
kommande omorganisation av skolväsendet. Vidare borde med hänsyn till
lokalförhållandena latingymnasiet omfatta endast enkla avdelningar. Ej heller
har kollegiet ansett sig kunna tillstyrka förslaget om tillträde för kvinnliga
lärjungar till det nya gymnasiet.

Rektor har i motsats till läroverkskollegiet tillstyrkt upprättandet av ett

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

på realskolan byggt treårigt statsrealgymnasium. Däremot har rektor förordat
kollegiets förslag, att den ifrågasatta utvidgningen komme att omfatta
högst tolv gymnasieavdelningar. Ej heller har rektor kunnat tillstyrka flickors
inträde å gymnasiet.

Skolöverstyrelsen har den 11 februari 1924 avgivit eget utlåtande i ärendet.

Efter det överstyrelsen givit en översiktlig redogörelse för här föreliggande
fråga har överstyrelsen för egen del anfört följande:

Den förebragta utredningen giver vid handen, att behovet av ett nytt
fullständigt gymnasium i Stockholm gör sig gällande med sådan styrka, att
detsamma ej längre torde låta sig tillbakavisas. Likaledes synas starka skäl
tala för förläggandet av detta gymnasium till Kungsholmen, vilken stadsdel
onekligen blivit mindre gynnad i fråga om anstalter för den högre skolbildningen.
Redan vid uppförandet av den nuvarande realskolan har ju
ock denna framtidstanke blivit bestämmande för hela utformningen av läroverksbyggnaden,
varför ej heller någon tvekan kan råda därom, att det nya
gymnasiet bör utgöra en utbyggnad av Kungsholmens realskola. Så långt
råder i denna fråga full samstämmighet mellan de olika myndigheter och
korporationer, som över huvudtaget uttalat sig i detta ämne, medan, såsom
lätt förklarligt är, meningarna gå i sär i fråga om organisationen av det
tilltänkta gymnasiet. I viss avvikelse från stadsfullmäktige, som vilja organisera
latingymnasiet såsom 4-årigt och realgymnasiet såsom 3-årigt, med
dubbla läsavdelningar å båda linjerna samt med en avdelning å vardera
linjen särskilt avsedd för kvinnliga lärjungar, erinra realskolans rektor och
kollegium, att vissa lokala svårigheter skulle möta för upprättandet av ett
gymnasium med 14 läsavdelningar i anslutning till det nuvarande läroverket,
vars hela lärjungenumerär i en ganska närliggande framtid enligt förslaget
komme att springa upp till tusentalet eller något därutöver. Läroverkskollegiet
gör därför gällande, att dubbla läsavdelningar kunna och böra
upprättas endast å realgymnasiet.

Beträffande frågan om gymnasiets totala omfattning vill överstyrelsen uttala
såsom sin mening, att det från undervisningssynpunkt icke kan vara
önskvärt eller lämpligt, att läroverkets gymnasium anlägges efter alltför
stora mått. Det ligger i sakens natur, att vid ett läroverk med hög lärjungenumerär
svårigheter möta i fråga om den individuella omvårdnad om
lärjungarna, som utgör en väsentlig förutsättning för att läroverkets undervisande
och uppfostrande verksamhet skall kunna komma lärjungarna till
godo på önskvärt sätt och i önskvärd omfattning. Redan på grund härav
kan stadsfullmäktiges organisationsplan knappast undgå att väcka betänkligheter.
Med hänsyn såväl till vunnen erfarenhet om den starka tillströmningen
till huvudstadens läroverk som till befolkningsmängdens starkt fortgående
tillväxt särskilt i de delar av staden, där Kungsholmsläroverket är
beläget, synes det nämligen ganska visst, att detta läroverk, så organiserat
som stadskollegiets förslag avser, komme att inom relativt kort tid få en
synnerligen vidsträckt omfattning. Med hänsyn till ovan anförda omständigheter
synes det överstyrelsen vara från undervisningens synpunkt önskvärt,
att gymnasiet under nuvarande förhållanden till en början organiseras
på sådant sätt, att detsamma kommer att omfatta endast tre parallella linjer,
något som dock icke bör utesluta, att den nu erforderliga tillbyggnaden
av läroverkshuset verkställes efter de grunder, som stadsfullmäktige
föreslagit.

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Yad beträffar den närmare organisationen av de båda ifrågasatta gymnasietyperna,
anser överstyrelsen, att latingymnasiet bör, såsom också enhälligt
föreslagits, göras fyraårigt. Angående åter realgymnasiet får överstyrelsen,
då överstyrelsen finner önskvärt, att tillfälle måtte beredas att vid
sidan av den nu gällande fyraåriga gymnasieorganisationen anställa försök
med en treårig sådan, förorda en dylik organisation av det tilltänkta realgymnasiet.
Genom en sådan anordning skulle tillika det av stadsfullmäktige
framhållna önskemålet, att för de lärjungar, som vid stadens realskolor
och kommunala mellanskola avlagt realskolexamen, måtte beredas möjlighet
till omedelbar övergång till gymnasiet, tillgodoses.

Yad slutligen angår det av stadsfullmäktige ifrågasatta tillträdet till gymnasiet
för kvinnliga lärjungar, ligger här närmast att tänka på en tillämpning
av kungörelsen den 5 juli 1923, nr 321. Då emellertid tillströmningen
av manliga lärjungar till läroverket sannolikt skulle bliva så stark, att
vid en tillämpning av sagda kungörelse inga platser å gymnasiet bleve övriga
för kvinnliga lärjungar, synas åtgärder böra träffas, som i viss utsträckning
tillförsäkra sagda lärjungar tillträde till det tilltänkta gymnasiet.
Stadsfullmäktige, vilka ifrågasatt dubbla läsavdelningar å såväl latin- som
realgymnasiet, föreslå i sådant avseende, att en avdelning å vardera linjen
måtte förbehållas kvinnliga lärjungar. Överstyrelsen har för sin del icke
något att erinra mot att ett bestämt rum å gymnasiet beredes åt kvinnliga
lärjungar. Då emellertid gymnasiet enligt överstyrelsens mening till en början
endast skulle komma att omfatta tre parallellinjer, synes det antal platser,
som skulle stå öppet för kvinnliga lärjungar, höra begränsas. Mindre
lämpligt torde vara, att samtliga kvinnliga lärjungar tvingas in på realgymnasiet,
vilket i regeln icke visat sig så väl lämpa sig för dessa lärjungar,
något som skulle kunna befinnas bliva händelsen i ännu högre grad, när
realgymnasiet kommer att anordnas som treårigt. Överstyrelsen vill för den
skull föreslå, att nu ifrågavarande angelägenhet ordnas sålunda, att det bestämmes
att vid gymnasiet varje läsår skall beredas plats åt nyin trädande
kvinnliga lärjungar till det antal, som minst motsvarar det för varje avdelning
av en gymnasiering fastställda högsta antalet, varvid det skulle tillkomma
överstyrelsen att bestämma lärjungarnas närmare fördelning på de
olika gymnasietyperna.

Då nu överstyrelsen övergår till en beräkning av det erforderliga antalet
lärartimmar för Kungsholmens realskolas utvidgning med real- och latingymnasium,
förutsätter överstyrelsen, att gymnasiet kommer att omfatta en
latinlinje och två parallellavdelningar å realgymnasiet. Därest detta skulle
anordnas genomgående såsom 4-årigt, skulle enligt den för gymnasiet fastställda
timplanen följande antal undervisningstim mar i läroämnen erfordras:

Latingymnasiet

Realgymnasiet

Ring

I

Ring

II

Ring

III

Ring

IV

Ring

I

Ring

II

Ring

in

Ring

IV

28

30

32

32

56

58

62

62

Om man emellertid räknar med att den ena av realgymnasiets parallelllinjer
blir treårig, skulle antalet lärotimmar i realgymnasiets ring I kunna
minskas med 28.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Härtill komma emellertid sammanlagt 10 veckotimmar för valfria laborationer
(1 timme i vardera av latingymnasiets andra och tredje ringar samt
2 timmar i var och en av realgynmasiets andra och tredje ringars olika
avdelningar), ävensom undervisning i teckning samt gymnastik och musik.
Med inberäkning av denna utom timplanen lämnade undervisning och under
här nämnda förutsättning i fråga om realgynmasiets ena parallellinje
skulle alltså läsämnenas timantal under övergångstiden samt efter ombildningens
genomförande komma att uppgå till

l:a höstterminen 87 ( 28 + 28 + 29 + 2)

2:a » 182 ( 87 + 30 + 29 + 31 + 5)

3:e » 279 (182 + 32 + 31 + 31 + 3)

4:e » 342 (279 + 32 + 31)

Härvid har överstyrelsen räknat med att det ifrågasatta treåriga realgymnasiets
första ring — i huvudsak motsvarande andra ringen i det fyraåriga
realgymnasiet — upprättas redan första höstterminen.

Yad beträffar den ledande principen för fördelningen av undervisningen
på lärarna, vore det, såsom överstyrelsen vid flera tillfällen förut framhållit,
ett önskemål, att i främsta rummet hänsyn till läroverkens verkliga behov
kunde få göra sig gällande och att följaktligen undervisningen på läroverkens
gymnasialstadium kunde överlämnas till lärare, som för denna undervisning
hade den erforderliga utbildningen, d. v. s. lektorskompetens. Då
emellertid, oavsett andra omständigheter, bristen på nödiga medel hittills
ställt sig hindrande i vägen för ett allmännare genomförande av nämnda
grundsats, finner sig överstyrelsen nödsakad att även i förevarande fall inskränka
sig till att för ifrågavarande ändamål äska endast sådan tillökning
i lärarkrafter, som kan anses vara ägnad att tillgodose minimibehovet, och
på samma gång med hänsyn till de vid andra läroverk av samma betydelse
som det nu ifrågavarande rådande förhållandena är i övrigt rättvisligen
avvägt.

Då det därefter gäller att verkställa en beräkning av de för utvidgningen
behövliga lärarkrafterna tillåter sig överstyrelsen erinra därom, att i överstyrelsens
den 31 augusti 1918 till Kungl. Maj:t avgivna utredning och förslag
angående anslag till de allmänna läroverken m. m. under budgetåret
1920—1921 överstyrelsen beträffande frågan om upprättande av nya ordinarie
ämneslärartjänster grundat undersökningen av varje läroverks behov
av lärarkrafter på medeltalet av de på läroverkets högre, respektive lägre
stadium under eu viss period behövliga undervisningstimmarna och genom
dessas delning med normaitalen för lektors, respektive adjunkts tjänstgöring
erhållit en fullt betryggande utredning av varje ifrågavarande läroverks effektiva
behov av lärarkrafter på de olika stadierna. Gällande läroverksstadga
föreskriver nu, att å gymnasiet i regeln högst 30 lärjungar må undervisas
gemensamt samt att lektor, som icke är domkapitelsledamot, och
adjunkt, vars huvudsakliga tjänstgöring är förlagd till realskolans sjätte
klass och gymnasiet, är förpliktad att varje vecka meddela undervisning 20
till 22 timmar. Yad nu ifrågavarande gymnasium beträffar, skulle antalet
undervisningstimmar, sedan utvidgningen blivit tillfullo genomförd, under
ovan angivna förutsättningar uppgå till 342, under det att lärjungantalet i
gymnasiets beräknade elva olika avdelningar sammanlagt skulle komma att
utgöra högst 330. Utgår man vidare från ett medeltal av 21 timmar i veckan
såsom det normala för lärarnas undervisning å gymnasiet, borde enligt

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

den beräkningsgrund, som överstyrelsen i nyss omnämnda utredning och
förslag följt, antalet lärarkrafter sättas till 16. Enär det emellertid kan inträffa,
att antalet lärjungar i de högsta ringarna kan minskas i sådan grad,
att under något läsår viss Barnundervisning kan anordnas i dessa ringar,
torde lämpligen två lärartjänster böra bestridas av extra lärare. Då överstyrelsen,
såsom förut anförts, icke finner sig böra förutsätta, att all undervisning
å gymnasiet skall uppehållas av lektorer, tillåter sig överstyrelsen
föreslå, att antalet lektorer vid det blivande gymnasiet bestämmes till 9 och
att för undervisningens bestridande i övrigt 5 adjunktstjänster upprättas.
Då Kungsholmens realskola för närvarande har 13 ordinarie adjunkter,
skulle således lärarstaten genom denna tillökning komma att omfatta sammanlagt
27 ordinarie ämneslärarbefattningar.

Överstyrelsen får för den skull föreslå, att i och för upprättande vid Kungsholmens
realskola i Stockholm av ett latin- och realgymnasium med från
början dubbla avdelningar å sistnämnda linje må inrättas 9 lektors- och 5
adjunktstjänster, vadan å ordinarie stat skulle erfordras 9 lektorslöner å
tillhopa 52,200 kronor samt 5 adjunktslöner å tillhopa 21,500 kronor. Härtill
kommer, förutom arvode åt 2 extra lärare och för 6 timlärartimmar
7,440 kronor, ökning i rektors lön med 1,100 kronor samt i tecknings-, gymnastik-
och musiklärarnas löner med respektive 650, 1,025 och 765 kronor.
Likaså erfordras ökade arvoden åt skrivbiträde och bibliotekarie ävensom
åt skolläkaren. Vidkommande arvodet till bibliotekarien synes emellertid
framställning härom icke behöva ifrågakomma, enär för dennes avlönande
erforderliga medel torde kunna erhållas ur det av riksdagen anvisade anslaget
till bibliotekarier vid de allmänna läroverken, vilket anslag överstyrelsen
äger att fördela.

Vad beträffar tiden och sättet för utvidgningen, anser överstyrelsen densamma
böra påbörjas från och med höstterminen 1924, då begynnelseringen
å samtliga tre gymnasielinjerna upprättas, varefter varje följande läsår en
var av de följande ringarna inrättas, till dess utvidgningen vore fullständigt
genomförd. Intill dess nya ordinarie lärare hunnit successivt tillsättas för
att bestrida den ökade tjänstgöringen, borde i deras ställe vederbörligt antal
extra ordinarie lärare vid läroverket förordnas.

Närmare utfört borde enligt överstyrelsens mening utvidgningen äga rum
enligt följande grunder:

höstterminen 1924 och vårterminen 1925 uppehälles undervisningen i
Ring I (87 timmar) av en ordinarie lektor (ny tjänst), en ordinarie
lektor (ny tjänst), en ordinarie adjunkt (ny tjänst), en extra lärare,
eu timlärare;

höstterminen 1925 uppehälles undervisningen i Ring I och II (182 timmar)
av två ordinarie lektorer, en ordinarie lektor (ny tjänst), en
ordinarie lektor (ny tjänst), en ordinarie adjunkt, en ordinarie adjunkt
(ny tjänst), en ordinarie adjunkt (ny tjänst), en extra lärare, en timlärare
;

vårterminen 1926 uppehälles undervisningen i Ring I—II av samma
lärare;

höstterminen 1926 uppehälles undervisningen i Ring I—III (279 timmar)
av fyra ordinarie lektorer, en ordinarie lektor (ny tjänst) eu ordinarie
lektor (ny tjänst), en ordinarie lektor (ny tjänst), tre ordinarie adjunkter
en ordinarie adjunkt (ny tjänst), två extra lärare, en timlärare;

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

vårterminen 1927 uppehälles undervisningen i Ring I—III av samma
lärare;

höstterminen 1927 uppehälles undervisningen i Ring I—IV (342 timmar)
av sju ordinarie lektorer, en ordinarie lektor (ny tjänst), en ordinarie
lektor (ny tjänst), fyra ordinarie adjunkter, eu ordinarie adjunkt (ny
tjänst), två extra lärare, en timlärare.

För gymnasiets successiva upprättande krävas alltså enligt detta förslag
förutom extra lärare och timlärare två ordinarie lektorer och eu ordinarie
adjunkt från och med den 1 juli 1924, två ordinarie lektorer och två ordinarie
adjunkter från och med den 1 juli 1925, tre ordinarie lektorer och
en ordinarie adjunkt från och med den 1 juli 1926 samt två ordinarie
lektorer och en ordinarie adjunkt från och med den 1 juli 1927, varefter
organisationen vore fullständigt genomförd. Den i det föregående omnämnda
förhöjda avlöningen åt rektor, övningslärare, skolläkare och skrivbiträde
torde enligt de vid 1908 års riksdag följda grunder redan från och med
den 1 juli 1924 böra komma vederbörande till godo.

Därest Kungl. Maj:t godkänner vad sålunda föreslagits, torde framställning
göras till innevarande års riksdag att dels medgiva, att Kungsholmens realskola
må efter angivna grunder från och med höstterminen 1924 utvidgas,
dels ock å ordinarie stat bevilja nödigt anslag för upprättande från och med
den 1 juli 1924 av 2 lektorstjänster och 1 adjunktstjänst. För budgetåret

1924—1925 kommer därför utgifterna för den ifrågasatta utvidgningen att
utgöra:

1 lektorslön från och med den 1 juli

1924 . . . kronor 5,800

—

1 » »»*»»»

» ... »

5,800

—

1 adjunktslön» » » » » »

» ... »

4,300

—

ökning i rektors lön.............

....... »

1,100

—

» » teckningslärarens lön......

»

650

—

» » gymnastiklärarens » ......

....... »

1,025

—

» » musiklärarens » ......

765

—

» » skrivbiträdets arvode.....

»

300

—

» » skolläkarens » ......

....... »

200

—

Summa kronor

19,940

—

Reservationsanslaget till de allmänna läroverken bör alltså för ifrågavarande
ändamål höjas med 19,940 kronor, varav 300 kronor skulle komma å det
i nämnda anslag ingående särskilda anslaget till arvoden till biträden å
rektorsexpeditionerna och 200 kronor å anslaget till arvoden åt skolläkare.

Beträffande möjligen erforderliga ålderstillägg torde för närvarande ingen
framställning böra göras.

Till arvoden åt en extra lärare och en timlärare torde medel kunna erhållas
från anslaget till arvoden åt extra och vikarierande lärare vid de
allmänna läroverken.

På grund av vad sålunda blivit anfört, får överstyrelsen hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

dels medgiva, att Kungsholmens realskola utvidgas till ett fullständigt
högre allmänt läroverk med real- och latingymnasium;

att realgymnasiet skall efter närmare bestämmande av Kungl. Maj:t kunna
anordnas som 3-årigt, byggande på godkänd realskolexamen;

samt att vid gymnasiet skola — under förutsättning, att stadsfullmäktige

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

ikläda sig de skyldigheter, som enligt kungörelsen den 5 juli 1923, nr 321,
för liknande fall föreskrivits — varje läsår beredas platser åt ^''inträdande
kvinnliga lärjungar till det antal, som minst motsvarar det för varje avdelning
av eu gymnasiering fastställda högsta antalet, varvid det skall tillkomma
skolöverstyrelsen att närmare bestämma fördelningen på de olika
gymnasielinjerna av sagda platser;

dels ock för nämnda ändamål enligt av överstyrelsen i det föregående
framlagd plan öka reservationsanslaget till de allmänna läroverken med ett
belopp av 19,940 kronor.

Slutligen har statskontoret den 23 februari 1924 yttrat sig i ärendet och
därvid till en början anfört:

Statskontoret, som torde hava att yttra sig i förevarande ärende endast beträffande
de med detsamma förknippade ekonomiska spörsmålen, får i sådant
avseende anföra följande.

De av skolöverstyrelsen gjorda beräkningarna angående behovet av ökade
lärarkrafter vid Kungsholmens realskola i anledning av dess ifrågasatta
utvidgning och av höjning i anslaget till skolan under första läsåret efter
utvidgningen hava ej föranlett erinran från statskontorets sida.

Statskontoret uttalar sig därefter om sättet för bestridande av kostnaderna
för utvidgningen under det första läsåret och fortsätter därefter sålunda:

I övrigt har statskontoret funnit anledning till erinran mot vad i ärendet
förekommit endast beträffande innehållet i den av Stockholms stadsfullmäktige
gjorda utfästelse angående tillhandahållandet av det ökade lokalutrymme,
som kräves på grund av den ifrågasatta utvidgningen. Sagda utfästelse
har erhållit villkorlig form och innebär ej skyldighet att uppföra nya lokaler
i sammanhang med de nuvarande. Då det givetvis måste bliva ur flera
synpunkter otillfredsställande för läroverket att få sina lokaler spridda på
olika håll, synes utvidgningen böra komma till stånd blott under villkor, att
staden utfäster sig att inom viss kortare tid verkställa ifrågasatt tillbyggande
av det nuvarande skolhuset samt att, intill dess sagda byggnadsföretag bliver
utfört, tillhandahålla provisoriska lokaler för gymnasiet.

I anledning av detta statskontorets yttrande inkom stadskollegiet i Stockholm
till ecklesiastikdepartementet med en den 6 mars 1924 dagtecknad
skrivelse, i huvudsak lydande så:

Av det stadskollegiets utlåtande, som stadsfullmäktige i sin framställning
åberopat, torde otvetydigt framgå, att stadsfullmäktige, med godkännande av
det förslag kollegiet i ärendet framlagt, jämväl i princip godkänt förslaget
om en tillbyggnad av Kungsholmens realskola. Stadskollegiet räknade vidare
med möjligheten av att det nya läroverket skulle komma till stånd redan
med höstterminen 1924, och då den nödiga tillbyggnaden till dess givetvis
ej kunde vara färdig, förutsatte stadskollegiet, att staden till en början
finge tillhandahålla provisoriska lokaler för de första gymnasieringarna.
Med hänsyn till dessa av stadskollegiet gjorda och av stadsfullmäktige uttryckligen
godkända och åberopade uttalanden ansågs det icke nödvändigt
att giva den utfästelse angående tillhandahållande av lokaler åt det planerade
nya läroverket, som av stadsfullmäktige beslutades, eu annan och mera
specificerad avfattning än som använts i fråga om andra nya läroverk i

Departe mentschefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Stockholm under senare år, och som då även av statsmakterna godkänts.
Med hänsyn till vad statskontoret i sitt nyss återgivna utlåtande anfört vill
stadskollegiet emellertid nu uttala, att stadsfullmäktige med sitt beslut i
ärendet den 19 november 1923 uppenbarligen måste anses hava bundit sig
dels att åt det nya läroverket bereda lokaler inom en tillbyggnad av Kungsholmens
realskola, dels ock att tillhandahålla provisoriska lokaler för det nya
gymnasiet, intill dess tillbyggnaden kali bliva färdig.

Av skilda anledningar kom intet förslag angående den ifrågasatta utvidgningen
att föreläggas 1924 eller 1925 års riksdagar, men då frågans avgörande
nu ej torde böra längre uppskjutas, har jag funnit mig böra upptaga
densamma på nytt.

Jag har redan framhållit de stora svårigheter, som i Stockholm möta, då
det gäller att bereda plats å gymnasiet för de lärjungar från statens därvarande
realskolor, som önska fortsätta sina studier till studentexamen.
Dessa svårigheter hava under årens lopp skärpts ej blott på den grund, att
lärjungantalet vid statsläroverken i Stockholm undan för undan ökats, medan
antalet dylika läroverk alltsedan år 1904 varit oförändrat och ej heller någon
utvidgning med gymnasium under denna tid ägt rum vid någon realskola,
de hava ökats jämväl därav, att en helt ny grupp av aspiranter till gymnasieundervisning
under de allra sista åren uppstått, nämligen lärjungar
från den mycket omfattande kommunala mellanskola, som inrättats i Stockholm.
Då nu redan de högre allmänna läroverkens egna lärjungar i realskolan
varit nog talrika att i regeln till största delen fylla respektive läroverks
gymnasium, har oftast blott ett jämförelsevis mycket ringa antal platser
funnits att tillgå för den mängd lärjungar, som från statsrealskolorna och
på sistone även från mellanskolan önskat övergå till gymnasium.

Härtill kommer även eu annan omständighet. Som förut nämnts medgav
riksdagen år 1923, att flickor kunde i mån av utrymme vinna inträde å
gymnasiet vid allmänt läroverk, och denna rätt har vid många sådana läroverk
kunnat utnyttjas i större eller mindre omfattning. I Stockholm kan
givetvis under nuvarande förhållanden något sådant utrymme icke uppstå,
och för det alltjämt växande antal flickor, som ämna avlägga studentexamen,
har således möjligheten härtill varit begränsad till kostsam undervisning
vid enskilda läroanstalter. Det bör ock erinras om att det långt större
antalet lärjungar vid den kommunala mellanskolan utgöres av flickor.

Förslag hava också, såsom jag i det föregående omnämnt, vid olika tillfällen
framställts i syfte att fylla behovet av ökad gymnasieundervisning i
Stockholm. Att det just varit Kungsholmens realskola, som under senare
år varit föremål för utvidgningsplaner, är lätt att förstå, dels därför att
stadsdelen Kungsholmen snabbt tillvuxit i fråga om invånarantal, dels därför
att betydande förstäder uppstått i dess omedelbara grannskap. Härtill kommer
också, att avståndet från stora delar av Kungsholmen och dessa förstäder
till de högre allmänna läroverken i stadens övriga delar är betydande

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

och att utrymmet jämväl i dessa läroverk blivit allt mer begränsat.
Ytterligare ett skäl har på senaste tiden tillkommit, nämligen det beslut,
som stadsfullmäktige i Stockholm nyligen fattat om uppförande på Kungsholmen
av nybyggnad för kommunala mellanskolans räkning. För närvarande
äro denna skolas lokaler spridda över stadens olika delar, men om
skolan på detta sätt till stor del förlägges till Kungsholmen, blir givetvis
behovet av möjlighet till fortsatt utbildning för dess lärjungar mera koncentrerat
till nämnda stadsdel.

När nu det alltjämt stegrade behovet av gymnasieutbildning framdrivit
ett förslag om upprättande av ytterligare ett högre allmänt läroverk i Stockholm,
anser jag mig böra tillstyrka, att framställning i ärendet göres hos
riksdagen. Såsom jag i det föregående omnämnt, blev ett tidigare förslag
om utvidgning av Kungsholmens realskola ej förelagt riksdagen, enär detsamma
ansågs kunna verka föregripande på skolkommissionens då ännu ej
avgivna förslag i fråga om de allmänna läroverkens anordnande. Nu föreligger
intet hinder av denna art, sedan skolkommissionen föreslagit nämnda
realskolas ombildning till högre allmänt läroverk.

Vad först beträffar det föreslagna gymnasiets organisation, är det, som
jag nyss nämnt, från tre olika håll, som kravet på ökad möjlighet till gymnasial
utbildning gjorts gällande, nämligen dels från lärjungar vid statsrealskolorna
i Stockholm, dels från lärjungar — manliga och kvinnliga — vid
den kommunala mellanskolan därstädes och dels från kvinnliga lärjungar
vid andra läroanstalter i huvudstaden.

De nu nämnda lärjungekategoriernas behov kunna emellertid under nuvarande
skolorganisatoriska förhållanden tydligen icke lämpligen tillfredsställas
på samma sätt. Realskolornas lärjungar behöva för sina gymnasiestudier
tillgång närmast till ett fyraårigt gymnasium, anknytande -— i likhet
med alla övriga statsgymnasier —- till realskolans femte klass, medan för
den kommunala mellanskolans lärjungar, vilka gemenligen först avlägga
realskolexamen, och för de realskolelärjungar, som avlagt denna examen,
främst erfordras ett gymnasium, som organiskt anknyter till genomgången
realskolkurs. För de kvinnliga lärjungarna — i den mån dessa ej komma
från den kommunala mellanskolan — kunna båda dessa gymnasieformer
vara användbara.

Olika meningar hava emellertid gjorts gällande i fråga om det tilltänkta
gymnasiets organisation. Därutinnan samstämma dock alla, att gymnasiet
bör omfatta såväl latin- som reallinje, och jag anser ingen tvekan kunna
råda i detta hänseende. Däremot hava i fråga om realgymnasiet olika
åsikter gjorts gällande så till vida, att de kommunala myndigheterna önskat
hela realgymnasiet treårigt och skolöverstyrelsen förordat två linjer på realgymnasiet,
en fyraårig och en treårig, medan Kungsholmens realskolas kollegium
uttalat sig för endast fyraårigt realgymnasium.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Då det nu gäller att bedöma denna fråga, synes man mig böra först och
främst se till, hur det må vara möjligt att på bästa sätt tillgodose nyss
omnämnda olika krav, som väl hava skilt ursprung men som dock äro riktade
mot samma mål. Vart för sig äro de synnerligen behjärtansvärda och
tränga till en snar praktisk lösning. I detta läge har jag ansett mig kunna
och böra bortse från den förutsedda invändningen, att den föreslagna lösningen
kan sägas hava visst direkt samband med de skolorganisatoriska
spörsmål, som för närvarande äro omdebatterade och ännu olösta. Det är
icke min avsikt att nu intaga någon principiell ståndpunkt till frågan, huru
de organisation sspörsmål, som i förevarande ärende komma till synes,
i stort sett böra lösas. Inför den trängande nödvändigheten att åtminstone
i någon mån tillgodose de starka och enligt min mening berättigade behov
av ökade möjligheter till fortsatt utbildning för den ungdom, som nått fram
till gymnasiestadiet, vilka i det nu föreliggande fallet ovedersägligen äro för
handen, har jag inriktat mig på att vid handläggningen av Kungsholmens
gymnasiefråga söka vinna ett så gott och effektivt praktiskt resultat som
möjligt.

Helt naturligt har jag varit tveksam beträffande den lämpligaste formen
för gymnasiets organisation. Närmast har jag varit böjd för att tillstyrka
skolöverstyrelsens förslag, vilket bland de olika framställda alternativen synts
mig medföra den allsidigaste lösningen och därför vara att föredraga. Detta
förslag innebär, att den ena av realgymnasiets båda linjer skulle omfatta
endast tre ringar och således erbjuda tillfälle till omedelbar övergång
från realskolornas och den kommunala mellanskolans högsta klass —
d. v. s. efter avlagd realskolexamen — till ett stadium motsvarande gymnasiets
andra ring, medan den andra reallinjen och latinlinjen skulle vara
fyraåriga. Jag ansluter mig fortfarande i det hela till skolöverstyrelsens
förslag men skulle finna det önskvärt, att även en treårig latinlinje kunde
anordnas. Det skäl, som under nuvarande förhållanden överhuvudtaget
talar för ett treårigt gymnasium, är, såsom jag redan framhållit, det mycket
kännbara behovet för den kommunala mellanskolans och i sin mån även för
realskolornas lärjungar att under nu rådande trängsel i Stockholms allmänna
läroverk få en möjlighet till omedelbar övergång efter avlagd realskolexamen
till gymnasium. Detta behov kan givetvis sägas vara blott till hälften tillgodosett,
om övergången kan ske endast till ett realgymnasium. Och ytterligare
ett skäl för eu latinlinje även å det treåriga gymnasiet finner jag
däri, att latinlinjen under senare år visat sig draga allt flera lärjungar till
sig samt att denna linje, enligt vad mångårig erfarenhet giver vid handen,
i regel är mera än reallinjen lämpad för den kvinnliga ungdomen.

Härvid har jag ingalunda förbisett, att vissa svårigheter möta vid planens
realiserande. Såväl vederbörande läroverkskollegium som skolöverstyrelsen
har påpekat dessa svårigheter under framhållande av att ett gymnasium
med ej mindre än 14 avdelningar skulle medföra olägenheter såväl — och

IT

Kungl. May.ts proposition Nr 200.

främst — av pedagogisk art som med hänsyn till utrymmesförhållandena.
Utan tvivel kunna dessa svårigheter ej förbises, och de äro säkerligen ej
heller obetydliga. Men jag måste härvid ånyo erinra om vad jag nyss
anfört i fråga om realskole- och mellanskolelärjungarnas behov av fortsatt
utbildning, och jag vill även påpeka, att skolöverstyrelsen ej synes helt
avböja det större organisationsförslaget utan förklarar sig anse, att gymnasiet
'' till en början borde få den av överstyrelsen förordade omfattningen men
att den för utvidgningen erforderliga tillbyggnaden av läroverkshuset borde
verkställas efter de grunder, som stadsfullmäktige föreslagit, d. v. s. med
dubbla avdelningar. Såsom framgår av vad jag anför i det följande,
är det avsett, att en blivande tillbyggnad till läroverkshuset skall få den
omfattning, att den av mig tänkta organisationen kan realiseras. Under
dessa förhållanden har jag funnit så starka skäl tala för denna organisation,
att de betänkligheter, som eljest kunna framföras, böra få vika. Upprättandet
av ett gymnasium med endast tre ringar bör av de skäl, jag förut anfört,
ej kunna föranleda någon tvekan. Min tillstyrkan till en dylik åtgärd i
detta fall innebär endast den för ögonblicket och under nuvarande omständigheter
enligt min mening mest praktiska lösningen av en för den högre
undervisningen i Stockholm viktig angelägenhet.

Av denna min åsikt i fråga om Kungsholmsgymnasiets organisation
följer, att gymnasiets omfattning enligt min mening bör avse inalles fjorton
avdelningar, d. v. s. fyra + tre latinavdelningar och fyra + tre realavdelningar.

Tydligen sammanhänger emellertid denna fråga med möjligheten att bereda
tillräckligt lokalutrymme åt ett gymnasium av nämnda storlek. Lokalfrågan
är visserligen en rent kommunal angelägenhet, men jag anser mig
dock böra i detta sammanhang i korthet beröra densamma, då eventuella
stora svårigheter i avseende å lokalfrågan ju direkt återverka på möjligheten
att giva gymnasiet önskad omfattning.

Det nuvarande skolhuset på Kungsholmen är givetvis för närvarande avpassat
efter en realskolas behov, men såväl byggnadsplanen som tomtområdet
ävensom vissa lokalutrymmen hava från början bestämts med tanke
på en eventuell utvidgning med gymnasium, om än knappast med ett dylikt
av så stor omfattning som nu ifrågasättes. Emellertid har jag av de upplysningar,
jag kunnat vinna, fått den uppfattningen, att det nuvarande
skolhuset kan med påbyggnad och annan tillbyggnad giva de erforderliga
lokalerna och att från denna synpunkt således intet hinder för den tilltänkta
utvidgningen bör kunna föreligga. Till de åtgärder, som med hänsyn
härtill måste krävas av Stockholms stad, får jag tillfälle att inom kort
återkomma.

Jag övergår härefter till frågan om flickornas tillträde till det nya gymna Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 169 käft. (Nr 200.) 2

18

Kungl. Maj\ts proposition Nr 200.

siet och erinrar därvid ånyo om att tillträde till gymnasiet vid allmänt läroverk
numera är medgivet för flickor, dock endast i den mån ett konstant,
ej allt för begränsat utrymme linnés vid respektive läroverk, samt under
villkor, bland andra, att vid intagning manlig lärjunge äger företräde framför
kvinnlig. Jag behöver knappast påpeka, att ett medgivande till flickors
inträde i det nu planerade gymnasiet på Kungsholmen på de villkor, jag
här omnämnt, i verkligheten skulle vara fullständigt betydelselöst, då''
sedan mycket lång tid tillbaka något ledigt »konstant, ej allt för begränsat
utrymme» icke funnits i något statsgymnasium i Stockholm. En önskan att i
någon mån tillgodose den kvinnliga ungdomens behov av gymnasieundervisning
måste alltså för sitt realiserande fordra ett avsteg från de principer
i detta hänseende, som riksdagen år 1923 uppställde. Jag kan därför ej se
någon annan möjlighet än att ett sådant avsteg nu måste tagas, om man
överhuvud vill i detta sammanhang se tillgodo jämväl flickornas i och för
sig berättigade krav på ökat och mindre kostsamt tillträde till gymnasieundervisning.
Då utrymme för flickorna ej står att få på vanlig väg, måste
följaktligen sådant i skälig omfattning reserveras.

Härutinnan hava olika förslag förts fram. Stadskollegiet och stadsfullmäktige
i Stockholm hava ifrågasatt, att en avdelning i varje ring skulle reserveras
för flickor, medan vederbörande läroverkskollegium blott velat lämna flickorna
det tillträde till gymnasiet, som medgives av nu gällande bestämmelser, och
skolöverstyrelsen önskar för flickor reservera tillhopa så stort antal platser
i varje ring, som motsvarar en avdelning, men med rätt för överstyrelsen
att bestämma fördelningen på gymnasiets olika linjer.

Sistnämnda förslag synes mig erbjuda avgjorda fördelar, ej minst därigenom,
att detsamma tager sikte på de olika önskemål och anlag, som kunna
finnas hos de inträdessökande flickorna genom att för dem möjliggöra tillträde
till gymnasiets samtliga linjer. Det är klart, att en dylik ordning lätt
kan komma att i någon mån begränsa och förminska möjligheterna för
skolans egna lärjungar att på önskat sätt erhålla fortsatt undervisning i sitt
eget läroverk, men denna olägenhet är enligt min mening dock ej så stor,
att den kan få vara ett hinder för en åtgärd till flickornas fromma, som
synes mig innebära en otvivelaktig och ofrånkomlig rättvisa. Nyss antydda
anordning anser jag alltså böra få tillämpas i det nya gymnasiet, därvid det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela reglerande föreskrifter.
Riksdagens medgivande bör följaktligen begäras att kvinnliga lärjungar må
erhålla tillträde till gymnasiet enligt de närmare grunder Kungl. Maj:t äger
föreskriva.

Den ombildning av Kungsholmens realskola till fullständigt allmänt läroverk,
som nu ifrågasättes, bör givetvis förknippas med åtagande från Stockholms
stads sida att tillhandahålla för läroverket erforderliga lokaler samt
bostad eller vederbörlig hyresersättning åt rektor ävensom att, i den

19

Kungl. Maj.ts proposition Nr 200.

mån så visar sig behövligt, upplåta provisoriska lokaler för skolan. Åtagande
i dylik riktning har ock, som jag redan omnämnt, gjorts av Stockholms
stadsfullmäktige, men min redan lämnade redogörelse visar därjämte,
att erinran mot den använda formuleringen av stadens utfästelse gjorts av
statskontoret i så måtto, att stadsfullmäktige ej uttalat sig om tidpunkten,
då de planerade nya lokalerna i Kungsholmsläroverket skulle kunna tagas
i bruk.

För läroverket är det givetvis av den största betydelse, att den tid, under
vilken ett provisorium i fråga om lokaler skulle råda för gymnasiet, blir så
kort som möjligt. Jag torde ej behöva närmare framhålla de svårigheter i
avseende å skolans inre arbete, som en längre väntetid i detta avseende
otvivelaktigt skulle medföra. Enligt min mening är det därför lämpligt,
att riksdagens medgivande till eu utvidgning knytes till det villkoret, att stadsfullmäktige
inom viss tidpunkt fatta sådant beslut i avseende å tiden för
lokalernas färdigställande, som av Kungl. Maj:t och riksdagen uppställas såsom
förutsättning för läroverkets utvidgning med gymnasium.

Vad beträffar denna tidpunkt, anser jag det rimligt att förutsätta att
staden åtager sig att före den 1 april 1927 påbörja sådana omändrings- och
utvidgningsarbeten å läroverkshuset, som av Kungl. Maj:t godtagas, samt
att före höstterminen 1928 hava fullbordat dessa arbeten. Under tiden
bör staden vara skyldig att i erforderlig utsträckning tillhandahålla lämpliga
provisoriska lokaler. I begreppet lämplighet måste givetvis ligga även
fordran på att lokalerna äro belägna på ett sådant avstånd från läroverkshuset
och, eventuellt, från varandra, att kommunikationen med läroverket kan
ske utan stor tidsutdräkt och att svårighet för undervisningens ostörda bedrivande
ej uppstår. Det torde vara lämpligt, att Kungl. Maj:t bemyndigas
att, därest synnerligen starka skäl skulle föreligga för en förlängning
av denna tid, därtill lämna tillstånd. Därest riksdagen alltså bifaller förslaget
om realskolans utvidgning, bör från stadsfullmäktige begäras sådant
åtagande, som jag här angivit.

Beträffande planen för utvidgningen och de därmed förbundna kostnaderna
torde jag kunna i det hela hänvisa till vad skolöverstyrelsen därom anfört.
Utvidgningen bör således ske successivt med nya årsavdelningar varje höst, tills
gymnasiet erhållit den bestämda omfattningen. I enlighet härmed bör alltså
höstterminen 1926 den första ringen å såväl latin- som realgvmnasiet träda
i verksamhet. Vad beträffar kostnaderna för statsverket, utgöras de av löner
åt de nya ordinarie lärare, som behövas, och arvoden åt erforderliga extra
ordinarie lärare, så ock av lönefyllnad åt rektor, övningslärare, rektors skrivbiträde
och skolläkare. Skolöverstyrelsen har med utgångspunkt från sitt
organisation sförslag beräknat, att fyra hela lärarkrafter skulle jämte utfyllnad
av timlärartjänstgöring behövas under det första läsåret. Av dessa
lärare skulle enligt överstyrelsens förslag två vara ordinarie lektorer, eu
ordinarie adjunkt samt en extra lärare. Om på sätt jag förordat, även en

20

Kungl. May.ts proposition Nr 200.

treårig latinlinje inrättas vid läroverket, ökas givetvis antalet lärotimmar
och följaktligen också antalet behövliga lärare i motsvarande mån. Då
antalet lärotimmar i den nytillkommande klassen kan beräknas till 30 jämte
ytterligare någon timme för laborationer, behöves ännu en hel lärarkraft, varjämte
antalet timlärartimmar något ökas. För uppehållande av undervisningen
under det första läsåret behöves således inalles fem hela lärarkrafter.

I det följande får jag tillfälle att närmare omnämna av skolöverstyrelsen
gjorda framställningar om upprättandet av ett antal nya ordinarie lektorsoch
adjunktstjänster samt om medel till arvoden åt ökat antal extra lärare.
Jag har för avsikt att då tillstyrka dessa framställningar i så måtto, att förslag
för riksdagen måtte framläggas om upprättande av 6 ordinarie lektorat
samt att medel måtte beviljas till arvoden åt 12 extra ordinarie lärare. Förslag
om upprättandet av nya adjunktstjänster kommer jag alltså icke att
tillstyrka. Undervisningen å gymnasiet vid Kungsholmens realskola skulle
således enligt min mening läsåret 1926—1927 uppehållas av lektorer och extra
lärare jämte timlärare. I enlighet med skolöverstyrelsens förslag torde de
nya lektorstjänsternas antal där böra bestämmas till två, vadan alltså tre extra
lärare böra beräknas för nämnda gymnasium. Kostnaden för dessa lärarkrafter
blir tydligen för lektoraten tillhopa 11,600 kronor och för extra lärarna
inalles 9,900 kronor, vartill kommer kostnaden för ett antal timlärartimmar.
Utvidgningen kräver dessutom, såsom jag nyss erinrat och överstyrelsen
i sitt utlåtande angivit, vissa andra kostnader, nämligen lönefyllnad
åt rektor 1,100 kronor, ökning i teckningslärarens lön 650 kronor, i gymnastiklärarens
lön 1,025 kronor och i musiklärarens lön 765 kronor, vidare
ökning av arvodet åt rektors skrivbiträde med 300 kronor och av skolläkarens
arvode med 200 kronor, allt i enlighet med gällande bestämmelser
i fråga om avlöningen åt dylika befattningshavare vid högre allmänt
läroverk. Sammanlagda kostnaden uppgår alltså, frånsett tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg, för första läsåret till 25,540 kronor, jämte
ersättning för ett antal timlärartimmar. Arvodena åt de extra lärarna och
åt timlärarna böra bestridas av anslaget till extra och vikarierande lärare vid
de allmänna läroverken och böra således medtagas vid beräkningen av den
behövliga storleken av detta anslag. Härtill får jag tillfälle att senare återkomma.
Det återstående beloppet, 15,640 kronor, bör beredas genom höjning
av det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken. Förhöjningen
av arvodet åt rektors skrivbiträde, 300 kronor, kommer på det i
nämnda reservationsanslag ingående anslaget till arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna
och förhöjningen av arvodet till skolläkaren, 200 kronor,
på det i samma anslag ingående anslaget till arvoden åt skolläkare. Även till
frågan om de ordinarie lärarna får jag tillfälle att i det följande återkomma.

Skulle den nu föreslagna utvidgningen av Kungsholmens realskola komma
till stånd, torde läroverkets namn böra förändras till högre allmänna läroverket
på Kungsholmen.

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Kungl. Maj:t föreslog 1903 års riksdag, att, under förutsättning att Stockholms
stad tillhandahöll erforderliga och lämpliga lokaler, för utvidgning av
dåvarande Östermalms femklassiga allmänna läroverk i Stockholm till ett å
reallinjen fullständigt läroverk anvisa erforderliga medel. Detta förslag bifölls
av riksdagen. Sedan utvidgningen av läroverket fullbordats, består det nuvarande
högre realläroverket å Östermalm av realskola och realgymnasium.
Fråga har nu väckts om inrättande även av ett latingymnasium vid läroverket.
Vid sammanträde den 20 januari 1925 beslöt nämligen läroverkskollegiet
vid läroverket att ingiva en framställning i detta syfte till skolöverstyrelsen.
Läroverkskollegiet yttrade följande:

I sitt betänkande av den 5 februari 1923 föreslår skolkommissionen, att
högre realläroverket å Östermalm skall vid blivande omorganisation av de
allmänna läroverken ombildas till högre gossläroverk med linjerna A (latinlinje)
och C (reallinje). Detta förslag anser kollegiet vara synnerligen välmotiverat,
och det överensstämmer med önskemål, som sedan länge varit
rådande inom kollegiet. Frågan om inrättandet av en latinlinje vid läroverket
synes kollegiet så pass viktig, att kollegiet anser sig höra sätta i
fråga, om icke ombildandet av en av gymnasieringarnas tre parallellavdelningar
till latinlinje redan nu, oberoende av en allmän omorganisation,
skulle kunna företagas. Kollegiet tillåter sig att i korthet anföra de skäl,
som enligt kollegiets mening tala för en sådan omläggning, och därjämte
giva en antydan om det sätt, på vilket densamma skulle kunna genomföras.

Då Östermalms läroverk från och med höstterminen 1903 utvidgades med
»en nedre och en övre sjätte klass å reallinjen, vardera utgörande en avdelning»,
skedde detta närmast för att åstadkomma en lättnad för högre realläroverket
å Norrmalm, av vars fyra parallellavdelningar då eu överflyttades
till Östermalm. Från och med höstterminen 1905 var läroverket fullständigt
med fyra gymnasieklasser, och vårterminen 1906 utgingo de första studenterna
från läroverket. Redan höstterminen 1904 insattes en parallellavdelning
i klass 6:1, och från och med höstterminen 1909 voro samtliga gymnasieklasserna
dubblerade. Höstterminen 1911 tillkom en parallellavdelning
i ring I, och höstterminen 1916 voro samtliga gymnasieringar försedda med
tre parallellavdelningar. Vårterminen 1906 var antalet till studentexamen
anmälda 18, vårterminen 1926 utgör antalet elever i ring IV 65. Denna
snabba tillväxt av gymnasiet har samtidigt utgjort en tillväxt av reallinjen,
vilken vid gymnasiets inrättande knappast torde ha förutsetts och knappast
heller motsvarar behovet. Det kan a priori sättas i fråga, om det är förenligt
med god hushållning och kravet på de individuella anlagens tillgodoseende
att låta den stora lärjungeskara, som nu befolkar Östermalms läroverks
gymnasium, få eu och samma utbildning.

Erfarenheterna av undervisningen vid läroverket och av lärjungarnas yrkesval
ge också stöd för en sådan uppfattning. Lärare, som undervisat i klass
5, och särskilt de, som där varit klassföreståndare, hava ej sällan anmodats
att giva råd, huruvida lärjungar, som genomgått denna klass, böra stanna
kvar vid läroverket eller söka sig över till ett latinläroverk. Såväl lärarna
som lärjungarna och deras målsmän hava ofta i dylika fall ställts inför ett
svårt val. Det finnes starka skäl, som tala mot att byta läroverk. De
jämförelsevis långa avstånden till närmaste statsläroverk med latinlinje verka
avskräckande; lärjungarna hysa motvilja mot att lämna sin gamla skola,

Ombildande
av högre realläroverket
å
Östermalm i
Stockholm.

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

med vilken de känna en i och för sig lovvärd solidaritet, där de hava sina
kamrater och där de för övrigt äro bekanta med förhållandena. Erfarenheten
visar också, att eleverna ofta i en ny miljö icke komma till sin rätt
på samma sätt som i den gamla omgivningen. Härtill kommer svårigheten
att komma in vid ett annat statens läroverk, särskilt i ring I; det kan påpekas,
att vid Norra latinläroverket, vilket för pojkar från Östermalm vanligen
kommer i fråga, första ringen under de senare åren städse haft övertaliga
lärjungar. Att söka sig till en privatskola kan i många fall icke
komma i fråga av ekonomiska skäl. Resultatet blir sålunda ofta, att lärjungarna
i tveksamma fall föredraga att stanna kvar. Endast då utpräglade
anlag eller full klarhet angående levnadsbana pekar i bestämd riktning,
besluta de sig för att söka övergå till annat läroverk. Enligt en utredning,
som dock icke gör anspråk på att vara fullständig, har antalet av dem,
som på detta sätt från klass 5 vid Östermalms läroverk övergått till ring 1
vid statsläroverk med latinlinjc, under de sista fem åren hållit sig vid 6 ä
8 årligen. Det förtjänar påpekas, att enligt eu ganska allmän erfarenhet
de, som på grund av bristen på latinlinje lämna läroverket, ofta höra till
de bästa eleverna i respektive klasser.

Flertalet elever stanna emellertid kvar antingen därför att deras intressen
och begåvning hänvisa dem till reallinjen eller därför att plats icke kunnat
erhållas vid latinläroverk eller slutligen på grund av tröghetens lag. I sistnämnda
fall visar det sig ej sällan efter kortare eller längre tid, att reallinjen
med dess dominerande ämnen icke passar för dem; deras studier försvåras,
och de verka nedtyngande på undervisningen i nämnda ämnen, allt
under det att de i ofta hopplös kamp mot svårigheterna tvingas att åsidosätta
andra ämnen, för vilka deras begåvning ligger bättre till. De flesta
lärare, som undervisat på gymnasium, torde från egen erfarenhet kunna
anföra icke så få exempel på dylika elever, som kommit in på fel linje.
Det ligger i öppen dag, att sådana lärjungars skolgång icke lämnar de bildningsresultat,
som äro önskvärda och som säkerligen åtminstone i åtskilliga
fall kunnat vinnas, om det vid samma läroverk funnits val mellan olika
linjer. Övergång från en linje till en annan i händelse av misslyckat val
skulle givetvis avsevärt lättas, om båda linjerna funnes representerade vid
läroverket.

Mest påtagliga olägenheter innebär emellertid saknaden av latinlinje för
de lärjungar, som efter avlagd studentexamen välja levnadsbanor, där kunskaper
i latin äro erforderliga och följaktligen måste efter skoltiden förvärvas.

Av eu verkställd undersökning framgår, att antalet av dem som haft
behov av studentexamen å latinlinjen ökats såväl absolut som relativt under
de senare åren, en utveckling, som för övrigt överensstämmer med den förskjutning
till latinlinjens förmån, som under senare tid kunnat konstateras
vid åtskilliga andra läroverk. Därtill kommer, att för en stor del av studenterna
valet av latin- eller reallinje är för deras kommande levnadsbana
tämligen likgiltigt; åtskilliga av dessa skulle troligen på grund av studieläggning
(t. ex. intresse för språk, svårighet för matematik) välja latinlinjen.

Vad här ovan anförts synes enligt kollegiets uppfattning otvetydigt ge vid
handen, att det för läroverket, lärjungarna och undervisningen skulle vara
till stor båtnad, om det vid läroverket fanns eu latinlinje. Tar man hänsyn
dels till dem, som på grund av frånvaron av latinlinje lämna läroverket,
dels till dem, som lockas in på en studieväg, som ej passar dem, dels till

23

Kung!. Maj:ts proposition Nr 200.

dem, som efter studentexamen nödgas komplettera i latin, så torde det icke
vara för mycket sagt, att åtminstone V8 av gymnasiets lärjungar skulle vara
bättre betjänta med latinlinje än reallinje. Behovet skulle alltså tillgodoses,
om en av gymnasiets tre parallellavdelningar omdanades till latinlinje. En
vårterminen 1925 verkställd undersökning har visat, att, därest latinlinje
funnes vid läroverket, femte klassens 96 närvarande lärjungar läsåret 1925
—1926 skulle fördelas på följande sätt: till ring I reallinjen 51, till ring I
latinlinjen 24 och till klass 6 21.

En omläggning i angiven riktning skulle enligt kollegiets uppfattning utan
större apparat kunna företagas. Inga nya lokaler, ingen ny undervisningsmateriell,
ingen ökning av lärarkrafterna skulle krävas, inga ökade kostnader
från vare sig statens eller kommunens sida skulle alltså behöva ifrågakomma.
Det hela skulle inskränka sig till vissa förändringar på schemat, vilka bland
annat medförde en välbehövlig avlastning för de naturvetenskapliga undervisningslokalerna,
som för närvarande endast med stor svårighet kunna fås
att räcka till för de erforderliga undervisningstimmarna. Undervisningen i
latin kunde tills vidare bestridas med vid läroverket tillgängliga krafter, i
det att flera av läroverkets lärare äro både kompetenta och villiga att undervisa
i latin. Sedermera kan vid blivande ombyten av extraordinarie lärare
eller vakanser å ordinarie tjänster undervisningen i latin lätteligen ordnas
på tillfredsställande sätt.

Då kollegiet anser sig ha ådagalagt såväl behovet av en latinlinje vid
läroverket som möjligheten att utan ökade kostnader för vare sig stat eller
kommun inrätta en sådan, tillåter sig kollegiet hemställa, att skolöverstyrelsen
ville vidtaga åtgärder, avseende att en av de tre parallellavdelningarna
i gymnasiet vid högre realläroverket å Östermalm så snart sig göra låter
och successivt ombildas till latinlinje.

Denna framställning har tillstyrkts av stadsfullmäktige i Stockholm och
av direktionen över Stockholms stads undervisningsverk.

Med skrivelse den 4 juni 1925 har skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t
överlämnat framställningen. För egen del har överstyrelsen därvid anfört
följande:

Den av kollegiet förebragta utredningen synes överstyrelsen giva vid handen,
att ett latingymnasium är starkt av behovet påkallat för den manliga
studerande ungdomen i huvudstadens östra och norra delar. Lämpligast
och från alla synpunkter bäst torde detta behov fyllas på sätt kollegiet föreslagit
genom inrättande av en latinlinje vid högre realläroverket å Östermalm.
Enligt överstyrelsens mening hade det varit önskvärt, att den sålunda
tilltänkta ombildningen av detta läroverks gymnasium fått taga sin
början redan med höstterminen 1925, men då riksdagens medgivande lärer
behöva inhämtas, torde tidigast med läsåret 1926—1927 den ifrågasatta planen
kunna genomföras.

Mycket starka skäl kunna sålunda anföras såsom stöd för högre realläroverkets
å Östermalm ombildning till ett jämväl på latinlinjen fullständigt
läroverk. Vidkommande emellertid kollegiets förslag, att av de tre parallellavdelningarna
i gymnasiet en skulle organiseras som latinlinje, synes det
överstyrelsen mindre lämpligt att göra latinundervisningen beroende av
parallellavdelningarnas eventuella antal å gymnasiet. Enligt överstyrelsens
mening bör det tydligen förefintliga behovet av en ny humanistisk linje i

Departe mentschefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

och för sig vara utslagsgivande för ordnandet av denna fråga. Överstyrelsen
tillåter sig för den skull föreslå, att en latinlinje med grekiska upprättas vid
läroverket utan särskild hänsyn tagen till parallellavdelningarnas antal å
gymnasiet.

Vad till sist tiden och sättet för ombildningen angår, anser överstyrelsen,
att densamma bör påbörjas från och med höstterminen 1926, då jämväl en
första latinring upprättas vid läroverket, varefter varje följande läsår en var
av de följande latinrmgarna inrättas, till dess utvidgningen med ett fullständigt
latingymnasium blivit genomförd.

Överstyrelsen hemställer därför om förslag till riksdagen att medgiva, att
högre realläroverket å Östermalm i Stockholm utan kostnad för statsverket
finge ombildas till ett jämväl å latinlinjen fullständigt läroverk, att ombildningen
finge taga sin början med läsåret 1926—1927, då en första latinring
skulle upprättas, och att varje följande läsår en var av de följande latinringarna
finge inrättas, till dess utvidgningen med ett fullständigt latingymnasium
blivit helt genomförd.

Vad läroverkskollegiet vid högre realläroverket å Östermalm anfört synes
mig tydligt visa lämpligheten av en ombildning av läroverkets gymnasium
till såväl real- som latingymnasium. De av kollegiet anförda siffrorna giva
vid handen, att ungefär en tredjedel av de lärjungar i realskolans femte
klass, som avse att fortsätta sina studier å gymnasiet, önska fortsätta å latingymnasium.
Olägenheterna av att dessa måste lämna läroverket för att vinna
inträde vid ett annat läroverk med latingymnasium äro betydande, särskilt
med tanke på den trängsel, som är rådande även vid Stockholms högre
allmänna läroverk och som ofta bereder stor svårighet för läroverken att i
sitt gymnasium mottaga lärjungar från andra läroverk. Också synas en hel
del hellre fortsätta vid det gamla läroverket, ehuru med risk att endast med
svårighet kunna följa undervisningen å reallinjen samt att avlägga en för
deras fortsatta utbildning olämpligt sammansatt studentexamen. Enligt läroverkskollegiet
skulle en ombildning av en utav de nuvarande tre parallellavdelningarna
i gymnasiet till latinavdelning kunna ske utan större svårighet.
Erforderliga lärare för den omlagda undervisningen finnas redan. Några
svårigheter med lokaler komma givetvis icke att framträda, då antalet avdelningar
å gymnasiet icke skulle ökas genom den nu föreslagna förändringen.
Däremot skulle en förbättring inträda genom att de för undervisning i de
naturvetenskapliga ämnena avsedda lokalerna icke bleve så upptagna som
nu. I detta sammanhang vill jag framhålla, att en förändring av gymnasiet
till såväl latin- som realgymnasium icke bör ske på det sätt, att utöver de
nuvarande tre parallell avdelningarna ytterligare en latinavdelning skulle tillkomma.
Såsom läroverkskollegiet föreslagit, bör en av de nuvarande avdelningarna
successivt ombildas till latinlinje, naturligtvis med möjlighet
för dem, som så önska, att enligt gällande bestämmelser välja grekiska.
Skulle en kraftig ökning av antalet elever å latinlinjen inträda i framtiden,

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

får möjligheten av förändring av ytterligare en avdelning tagas i övervägande.
Såsom överstyrelsen föreslagit, bör redan höstterminen 1926 ring I å latingymnasiet
upprättas, varefter de övriga ringarna ordnas under de följande
läsåren. Då emellertid riksdagen beslutit, att ifrågavarande läroverk skall
hava gymnasium enbart å reallinjen, måste riksdagens medgivande till den
avsedda förändringen inhämtas.

Det torde vara lämpligt, att i samband med latingymnasiets upprättande
läroverkets namn förändras till högre allmänna läroverket å Östermalm.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1925 hemställt om förslag
till riksdagen om inrättande av ett antal nya ordinarie ämneslärartjänster
vid de allmänna läroverken. Innan jag ingår på detta förslag, anhåller
jag att få erinra om denna frågas föregående behandling.

Under de senare åren hava statsmakterna varit synnerligen återhållsamma
i avseende å inrättande av nya ordinarie lärartjänster vid dessa läroverk.
Skolöverstyrelsen har emellertid upprepade gånger framlagt förslag om sådana
tjänsters inrättande. Sålunda beräknade överstyrelsen i skrivelse den
31 augusti 1924 behovet av nya tjänster till 82, därav 27 lektors- och 55
adjunktstjänster. Inrättandet av dessa tjänster ansåg överstyrelsen böra fördelas
på tre läsår, och borde under läsåret 1925—1926 inrättas 8 lektorat
och 20 adjunkturer. I fråga om detta överstyrelsens förslag anförde jag till
statsrådsprotokollet den 13 mars 1925 (proposition nr 203 till 1925 års riksdag),
att den pågående ökningen av antalet extra lärare vid läroverken givetvis
icke vore önskvärd, då förekomsten av en alltför stor procent extra ordinarie
lärare tydligen i läroverkens verksamhet införde ett moment av tillfällighet
och växling, som lätt kunde menligt inverka på det lugn och den kontinuitet,
som arbetet vid dessa läroanstalter så väl behövde. Då jag likväl
icke ansåg mig böra understödja överstyrelsens förslag, berodde detta på två
omständigheter, nämligen dels det av den s. k. skolkommissionen framlagda
förslaget till omorganisation av skolväsendet och dels det nyligen avgivna
förslaget till ny lönereglering för, bland andra, lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken, med vilket förslag förknippats en ökning av tjänstgöringstiden
för denna personal. Båda dessa förslags realiserande skulle tydligen
i hög grad inverka på behovet av lärarkrafter. För att vinna en åtminstone
approximativ uppfattning om den återverkan, deras genomförande
skulle hava på lärarbehovet, hade jag inhämtat vissa upplysningar. Av dessa
framgick att om skolkommissionens förslag varit genomfört läsåret 1923—
1924 och den genomsnittliga tjänstgöringen samtidigt varit bragt i överensstämmelse
med det förslag, skolöverstyrelsen framställt i utlåtande över
löneregleringsförslaget, inalles 326 ämneslärare skulle varit överflödiga vid
de nuvarande allmänna läroverken, d. v. s. åtskilligt flera än samtliga därstädes
tjänstgörande extra lärare. Ehuru jag sålunda var fullt medveten
om det otillfredsställande i situationen, ansåg jag mig nödsakad att intaga

Vy a ordinarie
ämneslärartjänster.

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

en avvisande hållning gentemot överstyrelsens då framlagda förslag om inrättande
av nya ordinarie lärartjänster.

Vid anmälan av sitt beslut i ifrågavarande avseende, anförde riksdagen
(skrivelse nr 211), att riksdagen hölle för uppenbart, att ett realiserande av
de utav departementschefen angivna förslagen komme att i hög grad inverka
på behovet av lärarkrafter vid ifrågavarande läroanstalter. Då eu
ökning av framför allt adjunktstjänsterna otvivelaktigt skulle komma att
bereda svårigheter vid övergången till en ny skolorganisation ävensom genomförandet
av ny lönereglering syntes komma att minska behovet av lärarkrafter,
ansåge riksdagen försiktigheten bjuda att bifalla Kungl. Maj:ts
förslag.

I den av mig omnämnda skrivelsen den 31 augusti 1925 har överstyrelsen
erinrat om mitt förut återgivna yttrande och vidare anfört huvudsakligen
följande:

Det är överstyrelsens mening, att vid förevarande frågas bedömande tillbörlig
hänsyn måste tagas såväl till de förslag till förändringar i den nuvarande
läroverksorganisationen, som föreligga utarbetade eller äro under
utredning, som ock till den ökning av lärarnas tjänstgöringstid, som även
av överstyrelsen ifrågasatts i samband med den nya löneregleringen för läroverkens
lärare.

De beräkningar, som ligga till grund för departementschefens undersökning
av den föreliggande frågan, utgå från det antagandet, att skolkommissionens
förslag till skolorganisation varit i sin helhet genomfört vid läroverken
under läsåret 1923—1924 och att samtidigt den ökade tjänstgöringstid
för lärarna, som nyss berörts, varit gällande.

Genom första klassens indragning skulle enligt denna beräkning 112 lärare
blivit överflödiga och genom andra klassens indragning ytterligare 133,
d. v. s. genom båda dessa klassers indragning skulle uppkommit en minskning
i lärarbehovet med 245 lärare. Utsträckes den nya organisationen att
omfatta även gymnasiet, synes det uppkomma ytterligare en reduktion av
16 lärarplatser och slutligen på grund av den utsträckta tjänstgöringstiden
därjämte en besparing av 65 tjänster. Sammanlagt skulle alltså härigenom
326 lärarkrafter blivit överflödiga under läsåret 1923—1924.

Ovanstående beräkningar hava utförts under antagande av att samtliga
allmänna läroverk varit förenade till ett enda, och ett dylikt beräkningssätt
torde även vara nödvändigt vid en sådan allmän statistisk bearbetning av
det föreliggande materialet, som här företagits. Det resultat, som framgår
av en sådan beräkning, måste emellertid komma att i viss mån avvika från
det, som skulle erhållas, om undersökning gjordes för varje läroverk för sig.

Detta gäller särskilt om beräkningen av antalet lärare, som bliva överflödiga
på grund av den ökade tjänstgöringsskyldigheten. Denna beräkning
måste för erhållande av ett noggrannare resultat göras för varje läroverk
särskilt, då ju det antal lärartimmar, som vid ett läroverk överskjuta hela
lärarkrafter, icke kunna sammanslås med ett antal liknande timmar vid annat
läroverk till en hel lärartjänst. Det beräknade antalet indragna hela lärarkrafter
skulle eljes härigenom bliva för stort. Enligt en företagen undersökning
beträffande läsåret 1925 —1926 skulle den nu ifrågavarande minskningen
i lärarbehovet utgöra omkring 45 hela tjänster. Ungefär samma resultat
erhålles även beträffande läsåret 1923—1924.

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Liknande gäller även om den utförda beräkningen av inbesparade lärare
genom första och andra klassens indragning. Tillbörlig hänsyn till de särskilda
förhållandena vid pro vårsläroverk, stiftsläroverk, m. m. har ej heller
kunnat tagas vid nämnda beräkningar.

Av de ovan angivna 326 lärare, som enligt de anförda beräkningarna skulle
bliva övertaliga, voro, oberäknat ett 90-tal vikarierande lärare och ett antal
timlärare, 193 extra lärare, vilka sålunda kunna entledigas, om så skulle
påfordras. Extralärarnas antal har emellertid ökats sedan höstterminen 1923
och uppgår för närvarande till 210. Frånräknas dessa 210 extra lärare från
de 326 övertaliga, återstår för närvarande 116 lärare, vilket antal ytterligare
torde kunna något reduceras på grund av de ovan påpekade väl högt beräknade
värdena.

Vid förevarande frågas bedömande måste emellertid hänsyn även tagas
till sättet för den tillämnade nya skolorganisationens genomförande. Vid senaste
läroverksreform, som tog sin början med höstterminen 1904 och var
vida mindre genomgripande än den nu ifrågavarande reformen, skedde förändringarna
vid läroverken successivt, så att den nya organisationen var i
sin helhet genomförd först från och med läsåret 1909—1910. På liknande
sätt torde man även framdeles böra gå till väga, varigenom skulle vinnas
större rådrum för en lämplig placering av de genom organisationsförändringen
övertaliga lärarna. Detta är i förevarande fall så mycket nödvändigare,
som det här är fråga om indragning av hela klasser vid rikets samtliga
läroverk, vilket skulle ha till följd entledigande på en gång av ett hundratal
eller flera lärare, om nämligen denna indragning skulle ske samtidigt
vid alla läroverken. Då en dylik åtgärd icke gärna kan ifrågakomma, förutom
av flera anledningar av pedagogisk och organisatorisk art, jämväl
med hänsyn till den brydsamma belägenhet, vari dessa stora skaror av avskedade
extra ordinarie lärare skulle komma, måste den ifrågasatta indragningen
av klasser vid läroverken fördelas över en längre tid och ske efter
en noga övervägd plan. Ett dylikt tillvägagångssätt överensstämmer också
med det förslag till anordningar för övergång till en ny skolorganisation,
som skolkommissionen framlagt.

I syfte att utan dröjsmål inleda den nya ordningens tillämpning och på
samma gång för den nu anställda personalen mildra följderna av densamma
har kommissionen föreslagit, att den nya realskolans utbyggnad måtte ske
parallellt med den nuvarande organisationens avveckling. Detta skulle förverkligas
därigenom, att den nya första klassen upprättades samtidigt med
den nuvarande första klassens indragning. Vidare skulle, för att övergången
måtte bliva mjukare, vid de läroverk, där parallellklasser finnas, första
klassens olika avdelningar icke indragas på en gång utan första året i allmänhet
endast en.

Såsom redan tidigare framhållits, är överstyrelsen också av den mening,
att övergångsanordningar av sådan art som de av skolkommissionen föreslagna
måste vidtagas, då fråga blir om övergång till eu ny skolorganisation.
Men sker detta, kommer antalet av de genom densamma övertaliga lärarna
dels att väsentligen reduceras på grund av de samtidigt med indragningen
nyupprättade klassavdelningarna, dels och att fördelas på en längre övergångstid,
varigenom den störande inverkan av de vidtagna förändringarna kommer
att väsentligen mildras. Vad särskilt sistnämnda fråga beträffar, är det av
synnerlig vikt att jämväl beakta, att genom ordinarie lärares avgång i
medeltal årligen omkring ett 50-tal lärartjänster bliva lediga, därav ungefär

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

15 lektors- samt 35 adjunktstjänster och ämneslärarinnebefattningar. Även
om en blivande övergångsperiod kunde tänkas begränsad till endast fem år,
skulle omkring 250 ordinarie lärartjänster komma att bli vakanta av nämnda
anledning. Samtliga dessa tjänster skulle vid en successivt genomförd omorganisation
kunna i mån av behov vakanthållas eller, om så visade sig
påkallat, indragas. Härtill kommer, att på grund av den ständigt ökade
tillströmningen av lärjungar och av andra anledningar omkring ett 10-tal
nya extralärartjänster för närvarande årligen måst inrättas vid läroverken,
vilket antal torde komma att ökas vid en eventuell organisationsförändring.
Ett upprättande för närvarande av nya lärartjänster — ett på grund av det
nuvarande läget synnerligen trängande önskemål —• behöver därför icke
möta några svårigheter.

1925 års riksdag har i sin skrivelse i ämnet framhållit, att en ökning av
framförallt adjunkternas antal otvivelaktigt skulle komma att bereda svårigheter
vid övergången till en ny skolorganisation. Överstyrelsen har i det
föregående sökt visa, att så icke skulle behöva bli förhållandet; vad överstyrelsen
därvid anfört äger sin giltighet även beträffande inrättandet av
nya adjunktstjänster.

Den utredning angående behovet av nya lärartjänster, som låg till grund
för överstyrelsens år 1924 gjorda framställning i ämnet, äger i huvudsak
fortfarande giltighet. De förskjutningar, som på en eller annan punkt kunna
vara erforderliga på grund av inträdda förändringar, äro av mindre betydenhet
och inverka ej på ställningen i det hela. Här må dock omnämnas,
att extralärarnas antal sedan senaste läsår ökats från 202 till 210, bortsett
från timlärare. För närvarande tjänstgöra vid läroverken därjämte ett 80-tal vikarierande lärare med full tjänstgöring och minst en termins förordnande.
Tillgången på kompetenta sökande till ledigförklarade lärartjänster
håller sig i stort sett oförändrad.

Resultatet av ovannämnda utredning angående behovet av nya ordinarie
lärartjänster vid de allmänna läroverken utvisade ett behov av nya sådana
tjänster, uppgående till 82 tjänster, varav 27 lektors- och 55 adjunktstjänster,
vilka dock enligt överstyrelsens mening borde inrättas successivt, så att de
fördelades på en period av tre år med ungefär en tredjedel varje år. Under
första året i denna period, vilket nu skulle bliva budgetåret 1926—1927,
borde därför inrättas 8 lektorat och 20 adjunkturer.

För upprättande under nämnda år av 8 lektorstjänster skulle enligt nu
gällande lönestat erfordras en höjning av reservationsanslaget till de allmänna
läroverken med 46,700 kronor, varvid 2 lektorstjänster beräknas tilldelade
provårsläroverk med ett tilläggsarvode av 300 kronor för vardera, av vilka
tilläggsarvoden det ena torde tillföras det i reservationsanslaget ingående
anslaget till praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken
och det andra tillföras det extra anslaget till provårskurs i Göteborg
för blivande lärare vid de allmänna läroverken, vilket alltså bör höjas från
sitt nuvarande belopp 15,500 kronor till 15,800 kronor. För upprättande
av 20 adjunktstjänster under samma år skulle erfordras en anslagshöjning
av 86,000 kronor och alltså för samtliga lärartjänster en sammanlagd höjning
av nämnda reservationsanslag med 132,700 kronor. Då emellertid de ifrågavarande
tjänsterna icke torde kunna beräknas tillträdas förrän den 1 januari
1927, torde för budgetåret 1926—1927 endast böra upptagas den del av
nämnda anslagsbelopp, som kommer på senare hälften av nämnda budgetår
eller i avrundat belopp 68,200 kronor, varjämte nyssnämnda extra anslag
till provårskurs i Göteborg borde höjas med 150 kronor.

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Såsom jag förut uttalat, delar jag skolöverstyrelsens uppfattning om önskvärdheten
av att begränsa antalet extra lärare vid de allmänna läroverken.
Den enda anledningen till att jag ej kunnat förorda överstyrelsens förslag
om inrättande av nya ordinarie tjänster, har varit hänsynen till ett genomförande
av förslagen till ny skolorganisation och ny lönereglering. 1 sin
av mig förut refererade utredning har nu överstyrelsen sökt uppvisa, att ett
inrättande även av ett ganska avsevärt antal nya tjänster icke skulle komma
att inverka föregripande på nämnda förslags genomförande. Med hänsyn
till eu avsedd successiv övergång till ny skolorganisation skulle möjlighet
alltid förefinnas att så småningom genomföra den eventuella minskning i
de ordinarie lärarnas antal, som kunde befinnas erforderlig. Överstyrelsen
vidhåller därför sitt förra förslag om inrättande av 82 nya ordinarie tjänster
(27 lektors- och 55 adjunktstjänster) och hemställer om beredande av medel
för upprättande av 8 lektors- och 20 adjunktstjänster från och med den 1
januari 1927.

Överstyrelsens framställning har icke övertygat mig om att ett genomförande
av styrelséns förslag icke skulle på ett olämpligt sätt inverka på
genomförandet av en ny skolorganisation. Ett inrättande av nya ordinarie
lärartjänster under ett antal år framåt, vilket kanske ganska snart måste följas
av tjänsternas indragning, torde icke vara lämpligt. På visst sätt anser jag
mig dock böra försöka tillmötesgå överstyrelsens krav. De framlagda förslagen
om ny skolorganisation och ny lönereglering torde i synnerhet komma
att inverka på behovet av lärare på realskolans stadium. Mindre inverkan
utöva de på behovet av lärare å gymnasiet. Ett antal nya lektorstVänster
torde därför kunna upprättas utan att på något sätt föregripa de nämnda
förslagens genomförande. Utan att taga ställning till överstyrelsens plan om
ökande av de ordinarie lärartjänsterna under tre år framåt anser jag mig
böra hemställa om förslag om inrättande av ett mindre antal nya lektorstjänster
redan från och med läsåret 1926—1927. Såsom jag förut anfört,
anser jag 2 nya lektorstjänster böra avses för det ifrågasatta nya gymnasiet
vid Kungsholmens realskola. I övrigt synes antalet ordinarie lektorer böra
ökas med 4. Då jag icke ansluter mig till överstyrelsens förslag om inrättande
av nya tjänster först från och med den 1 januari 1927, torde medel
för dessa 4 tjänster liksom för de 2 lektorstjänsterna vid Kungsholmens
läroverk böra beredas från och med budgetåret 1926—1927. Den härför
erforderliga ökningen av reservationsanslaget till de allmänna läroverken
utgör 34,800 kronor. Någon anledning att, såsom skolöverstyrelsen föreslagit,
beräkna eu höjning av de till praktisk utbildning av blivande lärare
vid de allmänna läroverken anvisade medlen synes mig icke föreligga.

På förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1921 års riksdag medgiva, att en ärnueslärarinnebefattning
vid en var av statens samskolor finge vid nuvarande

Departe mentschefen.

Ombildning
av en ämneslärarinnebefattning

vid statens
samskolor
till adjunktst
jans t.

Departe mentschefen.

Gymnastiklärarbefattning
vid Jakobs
realskola
i Stockholm.

30 Kungl. May.ts proposition Nr 200.

innehavares avgång från tjänsten, dock tidigast efter ingången av år 1922,
förändras till adjunktsbefattning. Med denna förändring avsågs främst att
återställa den jämvikt mellan antalet manliga och kvinnliga lärare, som förefanns,
innan genom 1918 års riksdags beslut kvinnas rätt att innehava
ordinarie änmeslärarbefattning vid allmänt läroverk högst väsentligt utsträcktes,
men även att i någon mån tillgodose det vid läroverken förefintliga
starka behovet av nya, även för manliga sökande tillgängliga ordinarie
tjänster. Förändringen var avsedd att ske successivt och man utgick ifrån
att tre ämneslärarinnebefattningar skulle årligen bliva lediga. För att möjliggöra
en ombildning av tre dylika befattningar höjde 1921 års riksdag det
ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken med 4,500 kronor.

Den sålunda påbörjade ombildningen har sedermera fortsatts, om än ej
i så stor omfattning, som från början varit avsett. Av 1922 års riksdag
höjdes visserligen nämnda anslag med 4,500 kronor för förändring av likaledes
tre lärarinnebefattningar till adjunktstjänster; men sedan dess har först
av 1925 års riksdag beviljats medel för förändring av ytterligare eu sådan
befattning.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1926 gjort framställning
om höjning av reservationsanslaget till de allmänna läroverken med 1,500
kronor för att kunna förändra ännu en lärarinnebefattning till adjunktstjänst.
Överstyrelsen anför följande:

Av riksdagen förut beviljade anslag till ombildning av sex ämneslärarinnebefattningar
hava tagits i anspråk, varför nu anslag finnes tillgängligt för
ombildning av endast en sådan tjänst. I början av år 1927 inträder en
ämneslärarinna i pensionsåldern och försiktigheten synes fordra, att man
räknar med ombildning av ytterligare en tjänst under budgetåret 1926—1927.

Förändringen av ämneslärarinnetjänster vid statens samskolor till adjunktstjänster
torde böra fortgå i mån av att innehavarna av lärarinnetjänsterna
avgå från desamma. Skolöverstyrelsen har nu begärt anslag för ombildning
av ytterligare en tjänst under budgetåret 1926—1927, vilket förslag jag
anser mig böra understödja. Den erforderliga höjningen av reservationsanslaget
till de allmänna läroverken är 1,500 kronor, motsvarande skillnaden
mellan avlöningen för en manlig adjunkt i första lönegraden, 4,300 kronor,
och för en ämneslärarinna i samma avlöningsgrad, 2,800 kronor.

Vid anmälan den 13 mars 1925 av vissa frågor rörande anslag till de
allmänna läroverken (proposition nr 203) vidrörde jag även frågan om beredande
av medel för anställande av en ordinarie gymnastiklärare vid Jakobs
realskola i Stockholm. Lärjungarna vid detta läroverk hava sedan
gammalt erhållit gymnastikundervisning vid gymnastiska centralinstitutet,
varför någon gymnastiklärare icke varit anställd vid läroverket. I skrivelse
den 10 november 1924 hemställde emellertid skolöverstyrelsen, att Kungl.

31

Kungl. Maj ds proposition Nr 200.

Maj:t måtte föreslå upprättande av en sådan tjänst från och med budgetåret

1925—1926. Såsom skäl härför anförde överstyrelsen, att det för Jakobs
realskola avsedda nya läroverkshuset i den s. k. Vasastaden, som avsågs
bliva färdigt till inflyttning under läsåret 1925—1926, vore beläget på ett
så långt avstånd från gymnastiska centralinstitutets lokaler, att gymnastikundervisningen
svårligen kunde i framtiden uppehållas på sätt som dittills
skett. I fråga om detaljerna i överstyrelsens framställning ber jag få hänvisa
till mitt ovannämnda yttrande den 13 mars 1925. Direktionen över
gymnastiska centralinstitutet har tillstyrkt framställningen.

Själv förklarade jag mig i omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet
vara ense med skolöverstyrelsen, att den dittillsvarande anordningen ifråga
om lärjungarnas vid Jakobs realskola gymnastikundervisning icke vore möjlig
att bibehålla, sedan läroverket förflyttats till nya lokaler, avsevärt avlägsna
från gymnastiska centralinstitutet. Eu ordinarie gymnastiklärarbefattning
syntes därför framdeles böra finnas även vid detta läroverk.
Då flyttningen till det nya läroverkshuset skulle ske under loppet av läsåret
1925—1926, syntes det dock ej nödvändigt att redan från och med
detta läsår upprätta en gymnastiklärartjänst utan först från och med det
nästföljande. För den del av läsåret 1925—1926, varunder läroverket skulle
komma att taga de nya lokalerna i anspråk, syntes gymnastiklärarbefattningen
kunna uppehållas av vikarie, vars arvode kunde utgå från de till
extra arvoden åt gymnastiklärare avsedda anslagsmedlen.

Sedan läroverkets nya byggnad blivit färdig till inflyttning i början av
vårterminen 1926, bar Kungl. Maj:t den 15 januari 1926 bemyndigat skolöverstyrelsen
att för uppehållande under våtterminen 1926 av gymnastikundervisningen
vid läroverket förordna en vikarierande gymnastiklärare,
varjämte Kungl. Maj:t föreskrivit, att den nämnde gymnastiklärare tillkommande
avlöningen skall utgå från de till extra tjänstgöring av gymnastiklärare
anvisade medlen.

Skolöverstyrelsen har nu förnyat sin .ovanberörda framställning och hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att en gymnastiklärarbefattning
finge upprättas vid läroverket i fråga från och med budgetåret 1926—
1927 samt att för detta ändamål reservationsanslaget till de allmänna läroverken
måtte höjas med ett belopp av 1,495 kronor.

Under åberopande av vad jag förut i denna fråga yttrat ansluter jag mig
till överstyrelsens förslag om inrättande av en dylik tjänst från och med
budgetåret 1926—1927. För ändamålet bör det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken höjas med 1,495 kronor, motsvarande det
belopp, varmed avlöning utgår till ordinarie gymnastiklärare vid realskola.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår en
anslagspost till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda
behov. Denna anslagspost bestämdes av 1918 års lagtima riksdag till 250,000

Extra och vikarierande

ämneslärare.

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

kronor. Enär det i anslagsposten ingående belopp, som beräknats för avlönande
av extra lärare och vikarier, ej varit tillräckligt härför, har riksdagen
under åtskilliga år på extra stat beviljat särskilda anslag för ändamålet.
För budgetåret 1925—1926 har härför beviljats ett extra anslag av
594,800 kronor.

Genom beslut den 18 juni 1920 anvisade Kungl. Maj:t för avlönande under
läsåret 1925—1926 av extra ämneslärare vid de allmänna läroverken
högst 714,800 kronor, att utgå från det i reservationsanslaget till de allmänna
läroverken ingående anslaget till arvoden åt extra lärare och vikarier
samt för oförutsedda behov samt från det av riksdagen för budgetåret 1925
—1926 anvisade anslaget till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare
vid de allmänna läroverken. Det anvisade anslagsbeloppet beräknades motsvara
kostnaden för 220 extra ämneslärare, efter 3,300 kronor för 192 lärare
med full kompetens och 2,900 kronor för 28 lärare utan sådan kompetens.

I skrivelse den 31 augusti 1925 har skolöverstyrelsen gjort framställning
i fråga om anslag för ändamålet för budgetåret 1926—1927. Överstyrelsen
anför därvid följande:

De förhållanden, som betingat ökningen av antalet lärarkrafter vid de allmänna
läroverken under läsåret 1925—1926, synas överstyrelsen komma att
göra sig gällande även under läsåret 1926—1927 och föranleda behov av
ökning av lärarkrafterna jämväl under sagda läsår.

Som stöd för denna sin uppfattning får överstyrelsen till en början anföra,
att under läsåret 1925—1926 enligt vederbörande rektorers framställningar
skulle hava erfordrats minst 228 extra ämneslärare och att överstyrelsen
funnit rektorernas framställningar i det hela fullt motiverade, medan
de beviljade anslagen endast räcka till för anställande av 220 extra lärare.
Vid början av höstterminen 1925 hava framställningar om tilldelning av
ytterligare 2 extralärare och 13 timlärartimmar inkommit till överstyrelsen.

Vid fördelningen av extralärarkrafterna för läsåret 1925—1926 har överstyrelsen
liksom föregående år haft sin uppmärksamhet riktad på att läroverksstadgans
föreskrifter om läroverkslärarnas undervisningsskyldighet blivit
noga beaktade, och överstyrelsen anser det därför vara omöjligt att nu minska
behovet av nya lärarkrafter genom att öka lärarnas genomsnittliga tjänstgöringstid.

Vidare får överstyrelsen erinra om att överstyrelsen med hänsyn till önskvärdheten
att i största möjliga mån tillmötesgå målsmäns krav att för sina
barn få undervisning i de allmänna läroverken måst i stor utsträckning medgiva
undantag från läroverk sstadgans bestämmelse om att i varje för klass
eller ring bestämd avdelning må undervisas i realskolan högst 35 och å
gymnasiet högst 30 lärjungar. Under läsåret 1924—1925 hade 94 klasser
eller klassavdelningar vid 29 läroverk övertaliga lärjungar samt dessutom
under vårterminen 1925 4 klasser eller klassavdelningar vid 4 läroverk (1
av läroverken även under höstterminen 1925). Även för läsåret 1925—1926
hava de olika läroverken antingen måst avvisa flera lärjungar eller intaga
övertaliga lärjungar eller ock tillgripa båda dessa nödfallsutvägar.

Då det för läsåret 1925—1926 beviljade anslaget visat sig vara otillräck -

33

Kungl. Maj.ts proposition Nr 200.

ligt för tillgodoseende av för handen varande behov av lärare och då någon
nämnvärd minskning av den år för år ökade tillströmningen av inträdessökande
vid de allmänna läroverken icke kan påräknas, synes det överstyrelsen
ofrånkomligt att för läsåret 1926—1927 räkna med att minst 15 nya
lärarkrafter skola bliva behövliga.

Med hänvisning till vad överstyrelsen i annat sammanhang anfört angående
angelägenheten av att nya ordinarie lärartjänster inrättas, får överstyrelsen
nu anmäla behovet av 235 extra lärare, minskat med det antal
nya ordinarie lärartjänster, som kan komma att inrättas från och med den
1 juli 1926. För läsåret 1925—1926 har för här ifrågavarande ändamål,
såsom förut är nämnt, anvisats ett extra anslag å 594,800 kronor. För ytterligare
15 extra lärare skulle erfordras en höjning av anslaget med 15 X
X 3,300 kronor eller 49,500 kronor till 644,300 kronor.

I fall överstyrelsens nyss omförmälda framställning om inrättandet från
och med den 1 juli 1926 av nya ordinarie ämneslärartjänster vinner bifall,
kan det nu beräknade beloppet minskas med 3,300 kronor för varje ny ordinarie
lärartjänst, som kan komma att upprättas.

De för budgetåret 1925—1926 till anställande av extra lärare till förfogande
stående medlen uppgå till 714,800 kronor, med vilket belopp 220
extra ämneslärare beräknats kunna anställas. Skolöverstyrelsen beräknar
behovet av lärarkrafter under läsåret 1926—1927 högre än för läsåret

1925— 1926 och anser nödvändigt, att 235 extra lärare kunna anställas
under förstnämnda år. Ökningen skulle således utgöra 15. Såsom över.
styrelsen påpekar, skulle detta antal minskas, för den händelse några ordinarie
tjänster komme att inrättas. I det föregående har jag tillstyrkt, att 4
nya lektorat måtte inrättas, oavsett de 2, som jag anser erforderliga för den
föreslagna utvidgningen av Kungsholmens realskola med gymnasium.

Det av överstyrelsen angiva antalet nya e. o. lärare skulle därigenom
alltså minskas med 4 till 11. Emellertid har jag i samband med inrättandet
av nämnda gymnasium angivit, att för uppehållande av undervisningen
därstädes därjämte behövdes 3 extra lärare. Under sådana omständigheter
nödgas jag något inskränka antalet av det för övriga allmänna läroverk erforderliga
antalet extra lärare, för vilka nu anslag skall begäras, och tillstyrker
därför, att detta antal bestämmes till 9. Med inberäknande av
nämnda 3, för det ifrågasatta Kungsholmsgymnasiet avsedda extra lärare
skulle medel nu begäras för avlönande av 12 nya sådana lärare. Kostnaden
härför utgör 39,600 kronor. Då det extra anslaget till extra lärare för
budgetåret 1925—1926 uppgår till 594,800 kronor, skulle för budgetåret

1926— 1927 erfordras ett belopp av 634,400 kronor, vilket belopp torde böra
äskas av riksdagen.

I reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår ett särskilt anslag
till extra arvoden åt teckningslärare. Anslaget bestämdes av 1918 års lagtima
riksdag till 132,600 kronor. Utöver denna anslagspost har riksdagen
under flera år å extra stat anvisat medel för ändamålet. Förbudgetåret 1925

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 169 käft. (Nr 200.) 3

Departe mentschefen.

Extra arvoden
åt teckningslärare.

34

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

—1926 är sålunda anvisat ett extra anslag å 66,900 kronor, varför för detta
budgetår till förfogande står ett belopp av sammanlagt 199,500 kronor.
Genom beslut den 18 juni 1925 anvisade Kungl. Maj:t för läsåret 1925—
1926 för extra tjänstgöring av teckningslärare vid de allmänna läroverken
högst 199,500 kronor, motsvarande efter ett medelpris av 125 kronor för
veckotimme kostnaden för 1,596 timmar.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1925 hemsiällt om beredande
av anslag för detta ändamål under budgetåret 1926—1927 och
anför i denna skrivelse, bland annat, följande:

För läsåret 1926—1927 har överstyrelsen ifrågasatt anställande av ytterligare
15 ämneslärare utöver det antal, som tjänstgör under läsåret 1925—
1926. Överstyrelsen förutsätter sålunda, att under nämnda läsår komma att
inrättas omkring 15 nya parallellavdelningar. För var och en av dessa
parallellavdelningar krävas i medeltal 2 teckningstimmar. Det extra anslaget
till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken har under
de senare åren ej ökats i samma proportion som antalet klassavdelningar.
Detta förhållande har nödvändiggjort sammanslagning av olika läsavdelningar
i teckning samt viss inskränkning i antalet för frivillig teckning av;
sedda timmar. Då någon ytterligare besparing på denna väg icke kan anses
tillrådlig, torde den behövliga ökningen av teckningstimmarnas antal böra
beräknas till 30 timmar. Med en medelkostnad av 125 kronor för veckotimme
och läsår skulle den erforderliga kostnadsökningen bliva i runt tal
3,700 kronor, det vill säga hela det för ifrågavarande undervisning under
läsåret 1926—1927 behövliga extra anslaget skulle utgöra 66,900 + 3,700 =
70,600 kronor.

Den av skolöverstyrelsen föreslagna ökningen i antalet extra teckningstimmar,
30, motsvarar en ökning av antalet läsavdelningar vid de allmänna
läroverken med 15. Jag har nyss tillstyrkt att antalet disponibla lärarkrafter
— oavsett de för utvidgningen av Kungsholmens realskola erforderliga —
skulle ökas med 13 (4 lektorer + 9 extra lärare), och antalet nya teckningstimmar
torde således böra bestämmas med hänsyn tagen härtill. Detta antal
skulle alltså utgöra 26, och anslaget till extra arvoden åt teckningslärare
torde därför böra ökas med 3,250 kronor eller i avrundat tal 3,200 kronor.
Då det extra anslaget för ändamålet för budgetåret 1925—1926 utgör 66,900
kronor, skulle för budgetåret 1926—1927 behövas ett dylikt anslag av
70,100 kronor.

Sedan jag nu redogjort för de olika framställningar, som gjorts i fråga
om de allmänna läroverken, återstår för mig att, med tagen hänsyn till vad
jag i det föregående förordat, göra en slutlig beräkning av de för budgetåret
1926—1927 erforderliga beloppen av de anslag, vilkas storlek beröres
av nämnda framställningar.

Vad först beträffar det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken,
är detsamma i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppfört med
6,639,871 kronor. Jag har i det föregående förordat flera åtgärder, vilkas

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

vidtagande skulle medföra höjning av nämnda anslag. Dessa äro: förhöjning
av arvoden åt rektorn, teckningsläraren, gymnastikläraren och musikläraren,
rektors skrivbiträde och skolläkaren vid det föreslagna gymnasiet
vid Kungsholmens realskola, tillhopa 4,040 kronor, 6 nya ordinarie lektorsbefattningar
34,800 kronor, kostnaden för ombildning av en ämneslärarinnetjänst
vid statens samskolor till adjunktstjänst 1,500 kronor samt inrättande
av en ordinarie gymnastiklärartjänst vid Jakobs realskola i Stockholm 1,495
kronor, eller tillsammans 41,835 kronor. Reservationsanslaget skulle således
för budgetåret 1926—1927 behöva upptagas till 6,681,706 kronor, eller i
avrundat tal till 6,681,700 kronor.

I det av mig framlagda förslaget till beräkning av utgifterna under åttonde
huvudtiteln är anslaget beräknat till 6,683,500 kronor, vadan alltså nu angivna
anslagsbelopp med 1,800 kronor understiger det beräknade.

Det extra anslaget till arvoden åt extra och vikarierande lärare vid de
allmänna läroverken skulle, såsom nyss angivits, höjas från 594,800 kronor
med 39,600 kronor till 634,400 kronor, och det extra anslaget till extra
teckningslärare vid de allmänna läroverken från 66,900 kronor med 3,200
kronor till 70,100 kronor.

Tages hänsyn till storleken av de nu angivna extra anslagen, visar det
sig, att det förra med 3,300 kronor överstiger och det senare med 500
kronor understiger de beräknade beloppen. För samtliga här ifrågavarande
tre anslag uppstår alltså i jämförelse med de preliminära beräkningarna en
ökning av 1,000 kronor. Enligt vad jag av chefen för finansdepartementet
inhämtat, torde medel kunna beredas för täckande av den merutgift, som
sålunda skulle uppstå.

Under åberopande av vad jag nu anfört, hemställer jag alltså, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
ej mindre medgiva, att

dels Kungsholmens realskola i Stockholm må enligt i
det föregående angiven plan från och med höstterminen
1926 utvidgas till ett fullständigt högre allmänt läroverk
med såväl fyraårigt latin- och realgymnasium som treårigt
latin- och realgymnasium under villkor, att Stockholms stad
åtager sig att före den 1 april 1927 påbörja sådana omändrings-
och utvidgningsarbeten å det nuvarande läroverkshuset,
som av Kungl. Maj:t godtagas, att före början av
höstterminen 1928 hava slutfört dessa arbeten, dock med
rätt för Kungl. Maj:t att, om hinder förelegat för staden
att inom sålunda föreskriven tidpunkt hava fullbordat arbetena,
medgiva förlängning av tiden, att tillhandahålla
bostad eller i vederbörlig ordning bestämd hyresersättning
åt rektor samt att, intill dess av gymnasiets tillkomst för -

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

anledd ändring och utvidgning av läroverkshuset kan till
fullo tagas i bruk, tillhandahålla lämpliga provisoriska lokaler,
dels — under förutsättning att Stockholms stad ikläder sig
de skyldigheter, som i sådant hänseende äro föreskrivna
i kungörelsen den 5 juli 1923 (nr 321) angående rätt för
kvinnliga lärjungar att vinna inträde å gymnasiet vid allmänt
läroverk — kvinnliga lärjungar må erhålla tillträde
till gymnasiet i enlighet med de närmare grunder, som Kungl.
Maj:t äger föreskriva,

dels en av de nuvarande parallellavdelningarna å gymnasiet
vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm
må successivt ombildas till latingymnasium; skolande denna
ombildning taga sin början höstterminen 1926;
än även

dels för ökning av de i reservationsanslaget till de allmänna
läroverken ingående anslagsposterna till arvoden till
biträden å rektorsexpeditionerna och till arvoden åt skolläkare
med respektive 300 kronor och 200 kronor, för bestridande
av andra med nyss omförmälda utvidgning av
Kungsholmens realskola förenade kostnader, för upprättandet
av sex nya ordinarie lektorsbefattningar vid de allmänna
läroverken, för ombildning av en ämneslärarinnebefattning
vid statens samskolor till adjunktsbefattning samt
för upprättandet vid Jakobs realskola i Stockholm av en
ordinarie gymnastiklärarbefättling höja det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken från dess nuvarande
belopp, 6,639,871 kronor, till 6,681,700 kronor, eller
med 41,829 kronor,

dels för budgetåret 1926—1927 anvisa till arvoden åt
extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken
ett extra anslag å 634,400 kronor,

dels och för budgetåret 1926—1927 anvisa till extra arvoden
åt teckningslärare vid de allmänna läroverken ett
extra anslag å 70,100 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Stockholm 1926, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
260682