Kungl. May.ts proposition Nr 191.

1

Nr 191.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående tilläggspension åt
f. d. läroverksadjunkten K. G. Harlin; given Stockholms
slott den 25 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majestäts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Schltter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Hos Kungl. Maj:t har f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i
Luleå Karl Gustaf Harlin anhållit om utverkande åt honom av en årlig tillläggspension
om 2,000 kronor från och med den 1 juli 1925.

Av handlingarna i ärendet framgår att Harlin, som är född den 16 ja- An". tillaggs
nuari 1860, avlagt filosofie kandidatexamen samt därefter tjänstgjort såsom pfen|I°1^rQt
extra lärare under läsåret 1897—1898 vid samskolan i Motala och under verksadjunk
läsåren 1898—1901 vid allmänna läroverket i Söderköping, att han varit ten K. G.
rektor vid nämnda samskola läsåren 1901—1904 samt vid allmänna läro- Harlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 161 käft. (Nr 191—192.)

1

2

Kung!,. Maj-.ts proposition Nr 191.

verket i Söderköping läsåren 1904—1907 och vid samskolan därstädes läsåren
1907—1918, samt att han, som den 25 oktober 1918 utnämnts till
adjunkt vid högre allmänna läroverket i Luleå, tjänstgjort vid detta läroverk
vårterminen 1919—vårterminen 1925. Genom Kungl. Maj:ts beslut
den 9 januari 1925 medgavs, att Harlin finge kvarstå vid sin tjänst tills
vidare till utgången av juni 1925 och den 17 juli 1925 beviljades Harlin
nådigt avsked från sin befattning. Statskontoret har genom beslut den 2
juli 1925 förklarat Harlin berättigad att åtnjuta avkortad pension till ett
belopp av 1,460 kronor.

Beträffande Harlins tjänstgöring vid högre allmänna läroverket i Luleå
bar vederbörande rektor vitsordat, att Harlin under nämnda tid städse
ådagalagt utmärkt nit och stor grundlighet i sin lärargärning, vilken också
lämnat synnerligen goda undervisningsresultat. I detta sammanhang har
rektor anfört, att det framginge av vitsorden över Harlins föregående verksamhet,
vilken till stor del varit förlagd till privata läroanstalter, att han
även härunder visat sig vara en mycket dugande lärare. Av särskild betydelse
i detta sammanhang vore den omständigheten, att Harlin under icke
mindre än sjutton år på ett utmärkt sätt tjänstgjort såsom rektor, därav
tre år (1904—1907) vid statsläroverk. Det arbete, Harlin nedlagt i den offentliga
undervisningens tjänst, framstode härigenom såsom i särskild grad kvalificerat
och torde därför vara förtjänt av ett erkännande från det allmännas
sida utöver den honom av statskontoret tillerkända avkortade pensionen.
Såsom av sökandens handlingar framginge, vore denna pension icke av
den storlek, att den kunde sägas trygga existensminimum åt sin innehavare.

Skolöverstyrelsen anför i utlåtande den 14 december 1925 huvudsakligen
följande:

Överstyrelsen erinrar om att sökanden för statspension ägt att räkna sig
tillgodo 12 tjänstår, men att han dessutom tjänstgjort 1 år såsom lärare vid
och 14 år såsom föreståndare för statsunderstödda privatskolor.

Det syntes överstyrelsen billigt, att sökanden kunde få för statspension
räkna sig tillgodo två tredjedelar av sagda till 15 år uppgående tjänstetid,
d. v. s. 10 år. Under denna förutsättning skulle sökandens sammanlagda
för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 22 år, och hans årliga pension
till 22/33 av 4,000 kronor, d. v. s. 2,666 kronor 67 öre eller med stadgad
avrundning uppåt 2,670 kronor. Nu hade emellertid riksdagen i vissa
tidigare, i någon mån liknande fall — överstyrelsen erinrade exempelvis om
1924 års riksdags beslut angående tilläggspension åt f. d. adjunkten vid
västra realskolan i Göteborg J. P. Gunnarsson och f. d. lektorn vid högre
allmänna läroverket i Halmstad J. R. Jungner •— icke velat direkt medgiva
tillräknande för statspension av viss tid utom statens tjänst utan i stället
beviljat viss tilläggspension. Den tilläggspension, som här skulle kunna
komma i fråga, syntes, då den till sökanden författningsenligt utgående årliga
pensionen utgjorde 1,460 kronor, enligt nyss angivna förutsättningar
böra utgöra 1,210 kronor om året.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 30 januari 1926, anför:

De skäl, som legat till grund för riksdagens medgivande, att tilläggspension
må utgå till f. d. läroverksadjunkten J. P. Gunnarsson och f. d.
lektorn J. R. Jungner torde i lika hög grad få anses vara för handen beträffande
K. G. Harlin. Vid sådant förhållande har statskontoret intet att

3

Kung!. Maj:ts proposition Nr 191.

erinra mot att Harlin må för pension tillgodoräkna sig 2/s av den tid, 15 år,
han tjänstgjort såsom lärare och föreståndare vid statsunderstödda privatskolor.
Såsom skolöverstyrelsen framhållit, skulle under sådan förutsättning
sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till
22 år och hans årliga pension till 22/s3 av för honom gällande pensionsunderlag
4,000 kronor, d. v. s. 2,666 kronor 60 öre eller efter föreskriven
avrundning 2,670 kronor.

På grund härav tillstyrker statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen, att sökanden må från och med den 1 augusti 1925 under sin
återstående livstid uppbära tilläggspension å allmänna indragningsstaten till
så stort belopp, att densamma jämte honom författningsenligt tillerkänd pension
uppgår till 22/33 av 4,000 kronor eller efter föreskriven avrundning 2,670
kronor, med iakttagande att å detta belopp må utgå pensionsförhöjning
jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

I detta sammanhang torde böra omförmälas, att statskontoret i yttrande
den 9 november 1925 angående tilläggspension åt f. d. läroverksadjunkten
J. J. Ekegren erinrat, att Kungl. Maj:t genom proposition nr 153 till
1925 års riksdag framlade ett förslag till ny civil tjänstepensionslag, enligt
vilket förslag (§ 18 mom. 3), bland annat, tjänsteman skulle kunna av
Kungl. Maj:t förklaras berättigad att såsom tjänstår för pension tillgodoräknas
intill två tredjedelar av den tid, han utom statens tjänst utfört sådant
arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kunde anses hava varit till
särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. Berörda del av Kungl. Maj:ts
förslag hade icke föranlett någon erinran vid ärendets behandling i riksdagen.
Vid sådant förhållande och då anställning såsom lärare vid kommunalt
eller enskilt läroverk måste betraktas såsom arbete av allmännyttig
beskaffenhet, som vore av gagn för motsvarande arbete i statens tjänst,
torde, ansåge statskontoret, frågan om tillgodoräkning av tjänstår för pension
i sådana fall som det förevarande kunna anses hava kommit i ett nytt läge
och möjlighet föreligga att av riksdagen utverka tilläggspension till skäligt
belopp.

På de skäl som av myndigheterna anförts och då den tjänstepension, Departesom
enligt nu gällande beräkningsgrunder skulle tillkomma Harlin, måste mentecliefe
anses oskäligt låg i förhållande till hans långvariga och förtjänstfulla verksamhet
i undervisningens tjänst, tillstyrker jag, att tilläggspension beredes
Harlin. Mot ämbetsverkens beräkning av pensionsbeloppet har jag intet att
erinra.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i Luleå
Karl Gustaf Harlin må från och med månaden näst efter
den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum, under sin
återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — eu tilläggspension å allmänna
indragningsstaten till belopp av 1,210 kronor för år.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Till denna departementschefens, av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Iiegenten lämna bifall ävensom förordna, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
H. B. Hammar.