Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.
1
Nr 19.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående årliga understöd
å allmänna indragningsstaten åt vissa änkor efter befattningshavare
vid fångvården; given Stockholms slott den 8 januari
1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Torsten Nothin.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8
januari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,
Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Nothin anför:
Med skrivelse den 31 januari 1925 har fångvårdsstyrelsen överlämnat
särskilda framställningar om beredande av årligt understöd av statsmedel
åt, bland andra, slöjdläraren vid centralfängelset å Härianda Per Leander
Anderssons änka Anna Severina Andersson, född Johansdotter, vaktkonstapeln
vid centralfängelset i Härnösand Per Anderssons änka Anna Märta
Andersson, född Normark, vaktkonstapeln vid numera nedlagda centralfängelset
i Karlskrona Carl Johan Agrells änka Elna Agrell, född Persdotter,
samt vaktkonstapeln vid sistnämnda fängelse Johan Aron Svenssons
änka Anna Maria Svensson, född Nilsdotter.
Av fångvårdsstyrelsens skrivelse jämte därvid fogade handlingar inhämtas
följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 14 höft. (Nr 19.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.
Anna Severina Anderssons man slöjdläraren Per Leander Andersson
anställdes den 2 januari 1893 i nämnda egenskap vid dåvarande centralfängelset
å Nya Varvet samt överflyttades vid detta fängelses indragning
år 1907 till central fängelset å Härianda, varest han kvarstod i tjänst till
sin död den 14 september 1908. Befattningen såsom slöjdlärare var under
den tid Andersson innehade densamma icke uppförd å ordinarie stat;
avlöningen utgick vid tiden för Anderssons frånfälle med belopp ungefär
motsvarande ordinarie vaktkonstapels begynnelseavlöning. Änkan Anna
Severina Andersson är född den 8 juni 1841. Enligt uppgift av direktören
vid centralfängelset å Härianda är änkan Andersson på grund av
sin höga ålder urståndsatt att själv bidraga till sitt uppehälle, för vilket
hon är beroende av en gift son, som bar egen familj att försörja.
Anna Märta Anderssons man vaktkonstapeln Per Andersson, som var
född den 14 december 1848, antogs i fångvårdens tjänst den 2 september
1874. Han konstituerades till vaktkonstapel den 17 april 1875 och erhöll
avsked med pension med utgången av december månad 1913. Per Andersson,
som icke var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, avled
den 31 december 1917. Hans efterlevande hustru Anna Märta Andersson
är född den 29 september 1860. Enligt intyg av vederbörande
kyrkoherde är hon sjuklig och därför mindre arbetsför samt befinner sig
i fattiga omständigheter. Hon bor hos en ogift dotter, till yrket städerska.
Förutom bidrag av fattigvården åtnjuter Anna Märta Andersson en pension
å 140 kronor om året enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
Elna Agrells man vaktkonstapeln Carl Johan Agrell var född den 26
augusti 1842 samt antogs i statens tjänst den 15 maj 1864 och i fångvårdens
tjänst den 1 juni 1874. Han konstituerades till vaktkonstapel
den 21 november 1876 samt avled den 6 september 1891. Agrell var ej
delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Änkan Agrell, som är född
den 28 december 1851, är enligt läkarbetyg på grund av ålderdomssvaghet
oförmögen till arbete.
Anna Maria Svenssons man vaktkonstapeln Johan Aron Svensson, som
var född den 26 juni 1851, antogs i fångvårdens tjänst den 1 maj 1876,
varefter han konstituerades till vaktkonstapel den 19 november 1877, från
vilken befattning han erhöll avsked med utgången av juni månad 1916.
Svensson, som ej var delägare i änke- och pupillkassan, avled den 12
mars 1923. Hans änka är född den 4 februari 1846. Enligt läkarbetyg
lider hon av sockersjuka och åderförkalkning samt nedsatt syn å båda
ögonen, i följd varav hon är oförmögen till allt arbete. I ett i ärendet
ingivet pastorsintyg uppgives, att hon är i behov av sökt understöd eller
pension. Änkan Svensson åtnjuter ej understöd enligt lagen om allmän
pensionsförsäkring.
Fångvårdsstyrelsen har i sin ovannämnda skrivelse framhållit, att samt -
Kungl. Mctj:ts proposition Nr 19.
liga sökandena uppnått sådan levnadsålder, då möjlighet att genom arbete
förskaffa sig medel till livets uppehälle måste synas ringa även i de
fall, där icke förefintlig sjukdom helt omöjliggjorde varje arbete. Vad
som utrönts rörande sökandenas ekonomiska förhållanden syntes giva vid
handen, att samtliga sökandena vore i stort behov av den hjälp från statens
sida, varom framställning gjorts. Med hänsyn till vad sålunda anförts
och med fästat avseende på det arbete vederbörande befattningshavare
utfört i fångvårdens tjänst kunde styrelsen icke undgå att framhålla
det behjärtansvärda i de föreliggande ansökningarna. Under åberopande
härav har fångvårdsstyrelsen hemställt, att sökandena måtte
genom Kungl. Maj:ts försorg beredas årligt understöd av statsmedel till
belopp för envar av dem, som av Kungl. Maj:t kunde befinnas skäligt.
Statskontoret har i ett den 18 februari 1925 avgivet utlåtande över nu
förevarande jämte andra samtidigt av fångvårdsstyrelsen överlämnade
liknande ansökningar, om vilka nu ej är fråga, anfört bland annat
följande:
Riksdagen hade i ett stort antal fall beviljat årliga understöd åt änkor
efter sådana befattningshavare i statens tjänst, som antingen icke varit i
tillfälle att sörja för sina efterlevande genom att ingå i någon av staten
understödd änke- och pupillkassa — vanligen på den grund att vederbörande
ej vunnit ordinarie anställning — eller som visserligen haft möjlighet
att inträda i sådan kassa men icke begagnat sig härav, emedan inträdet
i kassan på grund av befattningshavarens höga ålder skulle hava ställt
sig alltför kostsamt. Av nu ifrågavarande änkor tillhörde en den första
kategorien och de övriga vore änkor efter befattningshavare, som haft möjlighet
att ingå i civilstatens änke- och pupillkassa. I vad mån ett sådant
inträde skulle hava varit för dessa befattningshavare ekonomiskt alltför betungande,
vore ej i ärendet upplyst.
Som ett villkor för beviljande av understöd av ifrågavarande slag hade
emellertid gällt, att särskilt ömmande omständigheter skolat föreligga; och
hade beträffande änka ansetts så vara förhållandet, när hon varit antingen
till följd av hög ålder eller på grund av sjukdom oförmögen till arbete
samt tillika befunnits medellös och i saknad av anhöriga, som ansetts kunna
och böra draga försorg om henne. Av handlingarna i ärendet framginge
visserligen, att de flesta av sökandena vore på grund av hög ålder eller
sjukdom oförmögna till arbete; men endast beträffande vissa av dem hade
styrkts, att de befunne sig i fattiga omständigheter, och upplysning saknades,
huruvida de hade anhöriga, vilka skulle kunna draga försorg om dem.
Statskontoret, som ej kunnat finna, att det beträffande någon av ifrågavarande
änkor förelåge sådana omständigheter, som ovan nämnts, hemställde,
att ansökningarna ej måtte föranleda vidare åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
Med anledning av statskontorets utlåtande har efter remiss fångvårdsstyrelsen
verkställt ytterligare utredning i ärendet.
Av denna utredning, som överlämnats av styrelsen med skrivelse den
15 april 1925, inhämtas:
att Anna Severina Andersson icke äger andra tillgångar än en årlig
pension av 125 kronor jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän pen
-
4
Kungl. Maj.ts proposition Nr 19.
Departements
chefen.
sionsförsäkring samt att hon i övrigt för sitt livsuppehälle är helt beroende
av sin ende son — anställd vid ett bryggeri — vilkens tämligen
begränsade inkomster, enligt uppgift av vederbörande kyrkoherde, mer än
väl behövas till den egna familjens försörjning;
att Anna Märta Andersson icke äger andra anhöriga med försörjningsplikt
mot henne än sin förut nämnda dotter och två söner, vilka dock
ej befinna sig i den ekonomiska ställning, att de äro i stånd att försörja
modern;
att Elna Agrell, som enligt inhämtad upplysning åtnjuter pension enligt
lagen om allmän pensionsförsäkring med 144 kronor om året, befinner
sig i behövande omständigheter och icke äger anhöriga i sådan ekonomisk
ställning, att de utan svårighet och uppoffring kunna draga försorg
om henne; samt
att ej heller Anna Maria Svensson äger anhöriga, som utan svårighet
och uppoffring kunna draga försorg om henne.
I förnyat utlåtande, dagtecknat den 27 maj 1925, har statskontoret, enär
enligt den dåmera föreliggande utredningen angående sökandena anledning
att av statsmedel bereda dem pension syntes föreligga, hemställt
om avlåtande av framställning till riksdagen i sådant syfte; och har
statskontoret tillika förklarat sig anse, att pensionsbeloppet, i överensstämmelse
med vad tidigare ägt rum i dylika fall, borde bestämmas till
300 kronor för år samt att pensionerna borde anvisas att från allmänna
indragningsstaten utgå från och med ingången av år 1925.
Till en början vill jag erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 13
mars och den 12 juni 1925, i avbidan på utverkande av årligt understöd
åt änkorna Anna Severina Andersson, Anna Märta Andersson, Elna Agrell
och Anna Maria Svensson, tillerkänt envar av dem ett tillfälligt understöd
av 100 kronor att utgå av det under riksstatens andra huvudtitel
uppförda anslaget till extra utgifter.
Vidkommande ansökningarna, i vad de avse understöd för framtiden,
finner jag av utredningen i ärendet framgå, att ifrågavarande änkor
på grund av hög ålder eller till följd av sjukdom äro urståndsätta att
genom eget arbete förvärva sitt uppehälle, och måste tillika anses utrett,
att samtliga äro i behövande omständigheter och sakna anhöriga, som kunna
draga försorg om dem. Enär riksdagen vid åtskilliga tillfällen under
liknande förhållanden berett understöd av statsmedel åt änkor efter befattningshavare
i fångvården, vilka icke varit delägare i civilstatens änke- och
pupillkassa, synes jämväl i nu förevarande fall skäl föreligga att utverka
årliga understöd. Statskontoret har föreslagit beloppet av de särskilda
understöden till 300 kronor för år. Då emellertid riksdagen i enahanda
fall som de förevarande icke ansett sig höra medgiva högre understödshelopp
än 240 kronor (se t. ex. riksdagens skrivelse den 24 april 1925,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.
5
nr 134, punkt 8), lärer även nu en begränsning böra ske till sistnämnda
belopp. Som Kungl. Maj:t, på sätt förut nämnts, under år 1925 beviljat
envar av sökandena ett understöd med 100 kronor, torde de blivande
understöden böra utgå från och med den 1 januari 1926.
De understöd, som för närvarande enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
utbetalas till änkorna Anna Severina Andersson, Anna Märta
Andersson och Elna Agrell, komma i händelse av bifall till förevarande
förslag att reduceras i väsentlig grad.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att envar av slöjdläraren Per Leander Anderssons änka Anna Severina
Andersson, född Johansdotter, vaktkonstapeln Per Anderssons änka Anna
Märta Andersson, född Normark, vaktkonstapeln Carl Johan Agrells änka
Elna Agrell, född Persdotter, samt vaktkonstapeln Johan Aron Svenssons
änka Anna Maria Svensson, född Nilsdotter, må från och med den 1 januari
1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 240 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täckes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skall till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Arvid Torold.
Bihang till riksdagens protokoll 1926.
1 saml.
U höft. (Nr 19.)
2