Kungl. Maj:ts proposition Nr 180
1
Nr 180.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder
för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 åt
dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,
dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given
Stockholms slott den 25 februari 1926.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majestäts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:
Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande av
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 åt de präster, som fått sina
löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlöningslagar.
Det torde därvid vara lämpligt att till en början erinra om gällande bestämmelser
i ämnet.
De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg finnas
intagna i den efter riksdagens och kyrkomötets hörande utfärdade lagen den
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 150 höft. (Kr 180.) 1
Dyrtidstilllägg
åt kyrkoherdar
och
komministrar
i nyreglerade
pastorat m. fl.
prästmän.
I tjänst varande
prästmän.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner.
Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen,
att dylikt understöd åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter
skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den mån
sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet
anslagna avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 § första mom.
samt 19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga.
Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda
präster såsom församlingsavgifter inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt
större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal
kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet. Krigstidsunderstöd
åt adjunkt i egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig emeritilön
skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.
I lagen meddelas vidare, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden
ej får för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av
krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast
föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter
blivit bestridda.
Genom lag den 22 april 1921 (nr 192) har ett tillägg till denna bestämmelse
gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning
skäligt krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där
särskilda skål föreligga, för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp,
icke överstigande den kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår
vunnit efter den 31 december 1918.
Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg först
genom lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt
kontraktsprostar.
De närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1925—1926 återfinnas dels i kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 312)
angående dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels i kungörelsen
den 12 juni 1925 (nr 287) om ändrad lydelse av § 2 i förenämnda
kungörelse, dels oclc i kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 313) angående dyrtidstillägg
åt innehavare av prästerliga emeritilöner.
Att lämna någon närmare redogörelse för innehållet i nämnda kungörelser
torde icke vara påkallat. Jag anser mig dock böra erinra om några av
de allmänna grunderna för tilläggets utgående.
Till de i tjänst varande prästmännen utgår dyrtidstillägget under form av
procentuellt tillägg, utgörande 36 procent av do med befattningen i fråga
förenade kontanta avlöningsförmånerna, dock högst å 7,800 kronor, varjämte
till befattningshavare, vilken vid ingången av ecklesiastikåret på
grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett
Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO. 3
fast tillägg av 60 kronor för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.
De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1925—1926 åt de i tjänst varande prästmännen avvika i någon
mån från dem, som varit gällande i fråga om statens befattningshavare
under motsvarande tidsperiod.
Med hänsyn till de säregna grunder, varefter det ordinarie prästerskapets
löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridandet av kostnaden för
det till samma prästmän utgående dyrtidstillägget, ansåg man, då systemet
med så kallad glidande skala började användas för statstjänstemannens del,
icke lämpligt att övergå till samma system beträffande de i tjänst varande
prästmännen. Dessas dyrtidstillägg har därför även under ecklesiastikåren
1919—1926 utgått efter ett system med fixa belopp. För att bereda möjlighet
att under löpande ecklesiastikårs lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning i det
prästerna tilldelade dyrtidstillägget har emellertid Kungl. Maj:t erhållit bemyndigande
att, därest det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens
dyrtidstillägg beräknades, under året bleve föremål för ändring, förordna,
att det till prästerna utgående tillägget skulle undgå skälig jämkning.
Med anledning härav har för nämnda ecklesiastikår stadgandet om
tilläggets storlek formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen förklarats
skola gälla allenast tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.
Under ecklesiastikåret 1925—1926 har någon ändring av prästernas
dyrtidstillägg icke vidtagits.
Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats
en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas
utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig
lättnad i dyrtidens tryck, har det beträffande ecklesiastikåret 1918—
1919 och senare ecklesiastikår ansetts skäligt, att de i tjänst varande prästernas
dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse med
statstjänstemannens. För de senaste ecklesiastikåren har det till prästerna
utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga omkring 3
procent under statstjänstemannens. Ifrågavarande minskning har ansetts
lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillägget.
Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,
vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det egenartade prästerliga
avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt
beröras.
Efter denna återblick på de bestämmelser, som reglera grunderna för
prästernas dyrtidstillägg under nu löpande ecklesiastikår, ber jag få övergå
till frågan om beredande av dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1926—1927.
För ecklesiastikåret 1926—1927 torde dyrtidstillägg böra tillkomma för
ytterligare två grupper av präster, nämligen innehavare av s. k. ödebygds
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
tillägg och extra ordinarie präster, som på grund av sjukdom åtnjuta befrielse
från förordnande.
Genom lag den 21 november 1925 (nr 455), vilken träder i kraft den 1
maj 1926, har stadgats att till kyrkoherdar, komministrar och s. k. ständiga
adjunkter, vilkas bostad och huvudsakliga verksamhetsområde äro förlagda
till sådana trakter av Härnösands och Luleå stift, där vistelsen och verksamheten
på grund av hårt klimat, outvecklade kommunikationer och allmän
kulturell isolering måste antagas utöva eu särskild påfrestning å den
prästerlige tjänstinnehavaren må i enlighet med vad Konungen efter framställning
av vederbörande domkapitel bestämmer, utgå ett särskilt tillägg å
lönen (ödebygdstillägg). Sådant tillägg kan fastställas till belopp av högst
1,200 kronor årligen att utgå under den period för vilken lönereglering,
fastställd enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december
1910 äger giltighet. Ödebygdstillägg åt kyrkoherdar, komministrar och
ständiga adjunkter gäldas med samma avlöningstillgångar och på samma
sätt, som beträffande lön, respektive arvode för vederbörande befattningshavare
är stadgat. Med hänsyn till att dessa pastorat i allmänhet redan
nu torde erhålla bidrag från kyrkofonden för avlönande av sitt prästerskap,
komma ödebygdstilläggen att till största delen belasta denna fond.
Då ödebygdstillägg är avsett att utmätas efter samma penningvärde, som
ligger till grund för den åt vederbörande befattningshavare utgående lönen
eller arvodet torde, såsom jag ock framhållit i mitt anförande till det vid
proposition nr 213 till 1925 års riksdag i utdrag fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 20 mars 1925, procentuellt dyrtidstillägg böra
utgå jämväl å ödebygdstillägget.
Genom lag den 21 november 1925 (nr 458), vilken träder i kraft den 1
maj 1926 och avser ändrad lydelse av 12 och 14 paragraferna i lagen om
reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, har vidare stadgats, att
extra ordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom är urståndsatt att
mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt eller vikarie, må åtnjuta
arvode enligt Konungens bestämmande; och skall sådailt arvode utgå från
kyrkofonden. Genom kungörelse samma den 21 november (nr 459) har
Kungl. Maj:t utfärdat närmare bestämmelser angående extra ordinarie prästmans
avlöningsförmåner under tjänstledighet på grund av sjukdom och
därvid förordnat, att rörande rekvisition och utbetalning av sjukledighetsarvode
skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om adjunktsarvode.
På sätt jag uttalat till det vid proposition nr 211 till 1925 års riksdag i utdrag
fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 20 mars 1925 bör till
sjukledig extra ordinarie prästman utgå dyrtidstillägg enligt de grunder,
som gälla för präster i nyreglerade pastorat. Beträffande sådant dyrtidstillägg,
som givetvis bör gäldas ur kyrkofonden, torde emellertid Kungl.
Maj:t vara befogad att förordna utan riksdagens medverkan.
I detta sammanhang anser jag mig böra erinra därom, att i och med
5
Kangl. Maj:ts proposition Nr 180.
tillämpning av lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa
präster i nyreglerade pastorat inträda förhållanden, som äro ägnade att i
någon mån verka minskning i dyrtidstilläggens sammanlagda belopp. Såsom
jag anförde till det vid proposition nr 222 till 1925 års riksdag i utdrag fogade
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 17 april 1925 torde
det ligga i sakens natur, att de präster, som komma i åtnjutande av förhöjt
resanslag enligt nämnda lag, icke böra få därå åtnjuta dyrtidstillägg. Då
dyrtidstillägg för närvarande beräknas på skjutsbidrag, som utgår enligt 11
§ 3 mom. löneregleringslagen, kommer dyrtidstilläggens sammanlagda belopp
att något minskas i och med införande av den nya ordningen med fasta
resanslag. Emellertid komma dylika fasta resanslag ej att utgå tidigare
än med ingången av ecklesiastikåret 1927—1928. Någon minskning i dyrtidstilläggens
sammanlagda belopp under ecklesiastikåret 1926—1927 uppkommer
således icke på grund av ifrågavarande lag.
Vidare torde böra erinras därom, att 1925 års sakkunniga för beredande
av bättre pensionsförmåner för vissa efterlevande efter delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vid framläggande
för riksdagen av grunder för dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt emeriti under den tid, som infaller,
sedan ett ifrågasatt nytt reglemente för nämnda kassa trätt i tillämpning,
föreslå sådana ändrade bestämmelser för dyrtidstilläggets utgående, att sådant
tillägg finge uppbäras jämväl av kassan under det nya vakansår, varom
de sakkunniga framlagt förslag. I händelse vissa av mig förordade förslag
i en den 19 februari 1926 till riksdagen avlåten proposition angående
ändrade bestämmelser i fråga om den stärbhus efter präst tillförsäkrade förmånen
av tjänst- och nådår m. m. vinna bifall och författningar av där
angivet innehåll varda utfärdade, torde nu berörda fråga få anmälas
för Kungl. Maj:t i samband med spörsmålet om prästernas dyrtidstillägg för
ecklesiastikåret 1927—1928.
I likhet med vad tidigare varit fallet synes beträffande det till prästerna
under ecklesiastikåret 1926—1927 utgående dyrtidstillägget såsom allmän
regel böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande
av statstjänstemannens dyrtidstillägg för motsvarande tidrymd, böra i
tillämpliga delar vara normerande jämväl för prästernas tillägg.
Nu gällande bestämmelser i fråga om de grunder, varefter statstjänstemännens
dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen den 15 juni
1923 (nr 265), vilken trädde i kraft den 1 juli 1923 och gäller tills vidare
utan någon tidsbegränsning. Frånsett vissa mindre jämkningar äro dessa
grunder avsedda att gälla även under budgetåret 1926—1927.
Prästernas dyrtidstillägg utgår efter ett procenttal, som fastställes med utgångspunkt
från det till grund för statstjänstemännens dyrtidstillägg liggande
indextalet för levnadskostnadsökningen, och som är så avvägt, att procent
-
Emeriti.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.
talet för prästernas dyrtidstillägg beräknats ligga tre enheter under procenttalet
för det tillägg, som samtidigt utgår till statstjänstemän med oreglerade
löner. För ecklesiastikåret 1925—1926 bestämdes prästernas dyrtidstillägg
till 36 procent.
Vid beräkningen av kostnaderna för statstjänstemannens dyrtidstillägg
under budgetåret 1926—1927 har chefen för finansdepartementet utgått från
en antagen medelindex av 174. Vid sådant förhållande synes prästernas
dyrtidstillägg böra fastställas till 34 procent. Något stadgande därom, att
bestämmelsen skall gälla endast tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda
förordnar, lärer ej vidare behöva förekomma, enär det grundtal, i
förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg beräknas, enligt vad
närmare framgår av vad chefen för finansdepartementet under rubriken:
För flera huvudtitlar gemensamma frågor till det vid årets statsverksproposition
i utdrag fogade statsrådsprotokollet över finansärenden, anfört i
fråga om dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, är avsett att
bibehållas oförändrat för helt budgetår.
Till innehavarna av prästerliga emeritilöner utgår sedan ecklesiastikåret
1922 1923 dyrtidstillägget med dels ett belopp, bestämt i förhållande till
ett för varje kvartal gällande grundtal, procentuellt tillägg, dels barntillägg,
dels ock ett för varje kvartal lika belopp, fast tillägg. Det procentuella
tillägget beräknas med ledning av det tal, som anses motsvara den efter ingången
av augusti månad 1914 inträdda levnadskostnadsökningen och utgår
i förhållande till ett för kvartal beräknat tilläggsunderlag samt efter ett procenttal,
motsvarande hälften av talet för levnadskostnadsökningen. Tilläggsunderlaget
utgöres i fråga om emeritilön, för kyrkoherde och komminister
av den på kvartalet belöpande delen av emeritilönen samt i fråga om emeritilön
till extraordinarie präst av ett belopp av 450 kronor för kvartal. Barntillägget
utgår till innehavare av emeritilön, vilken vid ecklesiastikårets ingång
på grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 år, med 15 kronor
för kvartal och varje sålunda underhållet barn, dock med iakttagande av
viss begränsning. Det fasta tillägget avser att giva innehavarna av de
lägsta emeritilönerna en förhöjning i dyrtidstillägget, som motsvarar det
till vissa av statens pensionärer utgående pensionstillägget jämte därå
belöpande dyrtidstillägg.
I fråga om dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga emeritilöner vill jag
erinra därom, att jämlikt 3 § lagen om krigstidsunderstöd den 30 augusti
1918 de grunder, som gälla för krigstidstillägg eller annat dylikt understöd
åt statens pensionärer, skola äga motsvarande tillämpning i fråga om krigstidstillägg
åt prästerliga emeriti.
kör att i möjligaste mån jämställa de sistnämnda med pensionerade f. d.
befattningshavare i statens tjänst i motsvarande pensionsläge har man, enligt
vad förut nämnts, tilldelat innehavarna av emeritilöner under en viss storlek,
förutom dyrtidstillägg och barntillägg, jämväl ett s. k. fast tillägg, så avpassat
att det motsvarar statspensionärernas pensionstillägg med därå belöpande
dyrtidstillägg.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. 7
Genom denna anordning hava innehavarna av prästerliga emeritilöner i
avseende å dyrtidstillägg varit likställda med statens f. d. befattningshavare
med icke reglerade pensioner, till vilka senare dyrtidstillägget utgått efter
en högre procent än till f. d. befattningshavare med nyreglerade pensioner.
Enligt kungörelse den 18 juni 1925 (nr 275) — utfärdad i överensstämmelse
med riksdagens beslut — har denna skillnad i dyrtidstilläggens
belopp för statens pensionärer försvunnit från och med budgetåret 1925—
1926: pensionerade f. d. statstjänstemän in. fl. erhålla numera dyrtidstillägg
efter reducerade grunder enligt de för pensionärer med reglerade
pensioner gällande bestämmelser. I samband därmed hava de icke reglerade
pensionerna, frånsett de ytterligare förmåner, som skulle tillkomma vissa
f. d. befattningshavare i statens tjänst, undergått viss förhöjning, motsvarande
minskningen i dyrtidstillägget. För att samma bestämmelser rörande
dyrtidstillägg, som numera gälla för f. d. befattningshavare i statens tjänst,
skola bliva gällande för innehavarna av emeritilöner, skulle dessa löner behöva
höjas på samma sätt. Utredning pågår för närvarande inom kammarkollegiet
och statskontoret rörande sådan förändring för tiden efter ecklesiastikåret
1926—1927 av de i lagen den 9 december 1910 (nr 141 sid. 35)
bestämda emeritilöner för präster, som erfordras för att dyrtidstillägg till
innehavare av dylik emeritilön skall kunna utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer gällande grunder. Då genomförandet av en sådan ändring
erfordrar både riksdagens och kyrkomötets medverkan, kan någon höjning
av emeritilönerna icke nu äga rum. För att emellertid de prästerliga emeriti
redan under ecklesiastikåret 1926—1927 skola i möjligaste mån likställas
med pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, torde grunderna
för utgående av dyrtidstillägg till innehavare av prästerliga emeritilöner böra
ändras sålunda, att det procentuella dyrtidstillägget för ecklesiastikåret 1926
—1927 kan utgå enligt de reducerade grunderna. I sådant avseende hava
kammarkollegiet och statskontoret uti infordrat gemensamt yttrande den
6 februari 1926 anfört följande:
Det fasta tillägget utgör för innehavare av emeritilön för extra ordinarie
prästman 40 kronor för kvartal samt för innehavare av emeritilön för ordinarie
prästman, där emeritilönen icke uppgår till 2,560 kronor för år, 20
kronor för kvartal, dock att för innehavare av emeritilön, som överskjuter
2,500 kronor men icke uppgår till 2,560 kronor för år, emeritilönen jämte
det fasta och det procentuella tillägget icke må tillhopa överstiga det belopp,
som i emeritilön och procentuellt tillägg sammanlagt tillkommer innehavare
av emeritilön å 2,560 kronor för år. Till innehavare av emeritilön å 2,560
kronor för år eller däröver utgår icke fast dyrtidstillägg. Det fasta tillägget
motsvaras av det innehavarna av de lägsta statspensionerna år 1922 tillerkända
s. k. pensionstillägget järnte därå belöpande dyrtidstillägg. Enligt
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) skulle nämligen till pensionerad f. d.
befattningshavare i statens tjänst utgå pensionstillägg med, såvitt nu är
fråga, 120 kronor för år å pensioner till belopp av 1,500 kronor och 60
8
Kuntjl. May.ts proposition Nr 180.
kronor å pensioner till belopp av 2,000 kronor och därutöver, dock att
pension och tillägg ej fick tillhopa överstiga 2,560 kronor. Även å pensionstillägget
skulle dyrtid stillägg beräknas. Då någon förhöjning av emeritilönen,
motsvarande det statspensionären tillerkända pensionstillägget, icke med
hänsyn till bestämmelserna i emeritilönelagen kunde vidtagas utan kyrkomötets
hörande, måste nämligen, för att innehavare av de lägsta emeritilönerna
icke skulle komma i sämre ställning än statspensionärer med motsvarande
pensioner, dyrtidstillägget för prästman höjas med ett fixt belopp
motsvarande pensionstillägget jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Vid bestämmande
av det fasta tillägget för extra ordinarie prästman har emellertid
— som det vill synas oavsiktligt — denne blivit i förhållande till statspensionär
med samma pensionsbelopp överkompenserad med ett belopp av
40 kronor årligen, beroende därpå att det icke uppmärksammats, att en
statspensionär med 1,500 kronor årlig pension jämte därå belöpande pensionstillägg
å 120 kronor, med hänsyn till bestämmelserna om tilläggsunderIag,
i dyrtidstillägg icke åtnjöt högre belopp än vad en extra ordinarie prästman
uppbär i procentuellt tillägg. Det i den sistnämndes fasta tillägg ingående
belopp av 40 kronor, som skulle motsvara dyrtidstillägg å berörda
pensionstillägg, är således en förmån, vartill någon motsvarighet icke finnes
för statspensionären.
Den som kompensation för minskat dyrtidstillägg av 1925 års riksdag
vidtagna förhöjningen i de icke reglerade pensionerna — förhöjning I —
har så avpassats att vid tillämpning av de för nyreglerade pensioner gällande
dyrtidstilläggsgrunderna innehavarna av äldre pensioner komma i åtnjutande
av pensions- och dyrtidstilläggsförmåner av i huvudsak oförändrad storlek,
eller, såsom det också uttryckts, pensionsförhöjningen har åstadkommits på
det sätt, att det belopp uträknats, varmed dåvarande pension skulle ökas
för att vid beräkning av dyrtidstillägg därå med tillämpning av de reducerade
grunderna sammanlagda förmånen skulle motsvara vad som skulle
hava utgått, om å pensionen dyrtidstillägg beräknats enligt de dittills gällande
förmånligare grunderna. Vid dessa beräkningar, för vilka finnes redogjort
i proposition nr 198 till 1925 års riksdag, har man utgått från det för sista
kvartalet av år 1924 gällande tal för levnadskostnadsökningen eller 74.
För underlättande av uträkningen av pensionerna har i den författning —
kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280 — vari bestämmelser om sagda pensionsförhöj
ning meddelats, fogats en tabell utvisande för varje tiotal kronor
av pensionsbeloppen, inberäknat i förekommande fall 1922 års pensionstillägg,
därå belöpande pensionsförhöjning I. I anslutning därtill bär i § 3
av kungörelsen stadgats: Som kompensation för minskning i förmån till följd
av förändrade grunder för bestämmande av dyrtidstillägg förhöjes pensionen
med belopp, som framgår av den i bifogade tabell meddelade uträkning
(förhöjning I); skolande i fall, där pensionens belopp icke slutar å helt tiotal
kronor, förhöjningen beräknas å ett pensionsbelopp avjämnat till närmast
lägre hela tiotal kronor.
Å sagda pensionsförhöjning utgår dyrtidstillägg liksom å 1922 års pensionstillägg.
Då det nu gäller att anpassa de för dyrtidstillägg åt statspensionärer
gällande grunder å det till innehavare av prästerliga emeritilöner utgående
s. k. procentuella dyrtidstillägget, lärer med hänsyn till förut anförda hinder
för emeritilönens förhöjning och då någon minskning i utgående förmåner
givetvis icke bör ifrågakomma, annan utväg icke stå öppen än att
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
tillskapa ett fixt dyrtidstillägg så avpassat att emeritilönen med därå belöpande
procentuellt dyrtidstillägg enligt nu gällande grunder ävensom i förekommande
fall fast dyrtidstillägg kommer att motsvaras av emeritilönen,
nu utgående fasta tillägg, det nya fasta tillägget jämte procentuellt dyrtidstillägg
beräknat i enlighet med de nya (reducerade) för statspensionärerna
gällande grunderna.
Med hänsyn till den i § 3 lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) meddelade
bestämmelsen, att krigstidstillägg åt bland andra innehavare av prästerliga
emeritilöner skall utgå efter samma grunder, som äro eller varda fastställda
för krigstidstillägg eller annat dylikt understöd åt f. d. befattningshavare i
statens tjänst, synas bestämmelserna om grunderna för dyrtidstilläggets utgående
beträffande de prästerliga emeriti böra såvitt möjligt överensstämma
med de för statspensionärernas tilläggsförmåner gällande stadganden. Det fasta
dyrtidstillägget till emeriti synes därför böra direkt motsvara 1922 års pensionstillägg
utan därå belöpande dyrtidstillägg och 1925 års pensionsförhöjning
I, samt det procentuella tillägget beräknas på ett tilläggsunderlag motsvarande
emeritilönen och det fasta tillägget. Genom eu sådan anordning
förmedlas också på ett smidigare sätt övergången till den i utsikt ställda
förhöjningen i själva emeritilönen, varom förslag framdeles kommer att av
kammarkollegiet och statskontoret avgivas, och denna omständighet talar
enligt ämbetsverkens förmenande kraftigt för frågans ordnande på detta sätt.
En med tillämpning av dessa grunder verkställd uträkning utvisar, att med
ett grundtal av 74 sammanlagda beloppen av dyrtidstilläggen bliva praktiskt
taget enahanda som de nu utgående med undantag för innehavare av emeritilön
å 1,500 kronor, vilka på grund av förut berörda förhållande skulle vid
tillämpning av de för statspensionärer gällande principer erhålla 40 kronor
årligen mindre i dyrtidstillägg än vad de hittills åtnjutit. Då emellertid
någon minskning i hittills utgående förmåner icke synes böra äga rum, torde
för nämnda emeriti det fasta tillägget böra höjas med ett belopp motsvarande
40 kronor efter avdrag av därå belöpande dyrtidstillägg enligt de reducerade
grunderna eller sålunda med ett belopp av 33 kronor.
I överensstämmelse med vad som ägt rum beträffande pensionsförhöjningen
åt statspensionärerna synes i den nya kungörelsen om dyrtidstillägg åt
prästerliga emeriti böra intagas en tabell, utvisande för varje tiotal kronor
av emeritilönebeloppen för de förutvarande ordinarie prästmännen det därå
belöpande fasta tillägget, inberäknat det nuvarande fasta tillägget utan därå
belöpande dyrtidstillägg, med iakttagande av de i § 6 av kungörelsen den
20 juni 1924 stadgade begränsningar.
Det till de prästerliga emeriti utgående barntillägget å 15 kronor per
kvartal synes böra nedsättas till det för statspensionärer gällande eller 12
kronor för kvartal.
Emot vad kammarkollegiet och statskontoret sålunda anfört har jag intet
att erinra. Jag anser följaktligen, att frågan om beredande av dyrtidstillägg
åt prästerliga emeriti för ecklesiastikåret 1926—1927 bör ordnas på sätt ämbetsverken
föreslagit.
Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden för dyrtidstillägget
under ecklesiastikåret 1926—1927, därest detta tillägg kommer
att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels ock spörsmålet om
B bang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 150 käft. (Nr ISO.)
2
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
kyrkofondens förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av sagda
kostnad.
Såsom redan framhållits kommer på grund av stadgandet i 4 § lagen
den 30 augusti 1918 en del av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet
och de ständiga adjunkterna i nyreglerade pastorat att påvila pastoraten i
form av ökade församlingsavgifter inom den stadgade ramen av 6 öre per
10-krona av hela inkomstbeloppet. Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare
får kyrkofonden vidkännas dels i form av minskad inkomst
av arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle från pastoraten
hava inlevererats till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen,
dels genom ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten
enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels ock genom förhöjda
bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag. Vad åter angår dyrtidstillägget
till adjunkter i egentlig bemärkelse, kontraktsadjunkter, stiftsadjunkter,
kontraktsprostar, emeriti och sjuklediga extra ordinarie präster drabbar
kostnaden härför allenast kyrkofonden.
Beträffande kostnaden för dyrtidstilläggen och dess fördelning mellan pastoraten
och kyrkofonden har beräkning verkställts inom ecklesiastikdepartementet.
Med ledning av en rörande ifrågavarande kostnad för ecklesiastikåret
1923—1924 och densammas fördelning av kyrkofondskommittén utförd
undersökning och kalkyl, vars resultat finnes intaget i det vid Kungl. Maj:ts
proposition den 16 mars 1923, nr 215, med förslag till grunder för dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1923—1924 åt präster i utdrag fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, hava nu kostnaderna
för ifrågavarande dyrtidstillägg under ecklcsiastikåret 1926—1927 approximativt
beräknats på sätt framgår av följande tablå.
Ordinarie präster och ständiga adjunkter Adjunkter i egentlig bemärkelse...... Kontraktsadjunkter in. fl............ |
Summa |
Av totalbeloppet be-strides av |
pastoraten |
kyrkofonden |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
4,530,000 115.000 15.000 30.000 155.000 12.000 |
1,812,000 |
2,718,000 115.000 15.000 30.000 155.000 12.000 |
Kontraktsprostar.................. Emeriti........................ Innehavare av ödebygdstillägg....... Sjuklediga extra ordinarie präster..... |
||
4,860,000 |
1,812,000 |
3,048,000 |
Såsom synes av tablån beräknas utgifterna för prästernas dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1926—1927 enligt föreslagna grunder uppgå till ett
sammanlagt belopp av omkring 4,860,000 kronor, varav cirka 1,812,000
Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.
11
kronor skulle bestridas av de särskilda pastoraten, under det att omkring
3.048.000 kronor skulle komma att belasta kyrkofonden.
Jag kommer härefter till frågan om kyrkofondens förmåga att bära den
på fonden belöpande andelen av utgifterna för dyrtidstillägget.
Enligt å statskontorets fondbyrå verkställda approximativa beräkningar
uppgick kyrkofondens behållning den 31 december 1924 till omkring
29.300.000 kronor. Fondens fordran hos domänstyrelsen kunde samma dag
uppskattas till cirka 5,500,000 kronor. Tillsammans utgöra nämnda två belopp
34,800,000 kronor. Den 31 december 1925 hade enligt å fondbyrån
verkställda beräkningar fondens behållning ökats till omkring 30,256,000
kronor. Fordringarna hos domänstyrelsen kunde då approximativt beräknas
till 6,400,000 kronor.
I förevarande sammanhang torde det vara riktigast att icke räkna med
de hos domänstyrelsen innestående medlen, enär 1910 års ecklesiastika lagstiftning
med begreppet kyrkofonden betecknar endast de medel, som befinna
sig under statskontorets förvaltning. Kyrkofondens inkomster under
år 1925 kunna alltså anses hava överstigit dess utgifter — dyrtidstillägget
inberäknat — för samma tid med 956,000 kronor.
I § 5 första stycket lagen den 30 augusti 1918 om krigstidsunderstöd
stadgas, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare mån tagas i
anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående
överskott för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden
eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande av kostnaden för
dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1926—1927 lärer således enligt detta författningsrum
få disponeras ett belopp motsvarande skillnaden mellan fondens
inkomster år 1925 och dess så att säga ordinarie utgifter (d. v. s. de utgifter,
som icke hänföra sig till dyrtidstillägget) under samma år.
Såsom framgår av det förut sagda har fonden under år 1925 ökats med
cirka 956,000 kronor. Fondens utgifter för dyrtidstillägg under samma år
beräknades i det vid proposition nr 212 till 1925 års riksdag i utdrag fogade
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 20 mars 1925 till omkring
3.015.000 kronor. Ett belopp av cirka 3,970,000 kronor skulle således vara
disponibelt för bestridande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927.
Då fondens utgifter för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 beräknats
komma att uppgå till omkring 3,048,000 kronor, möter med hänsyn
till förenämnda lagbestämmelse intet hinder för beviljande av dyrtidstillägg
enligt de grunder varför här ovan redogjorts.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1926—1927 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstids
-
12
Kung!. Majits proposition Nr 180.
understöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa
extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner,
i lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg
åt kontraktsprostar samt i lagen den 21 november
1925 (nr 455) angående särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg)
vid vissa prästerliga befattningar inom Härnösands och
Luleå stift.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
H. B. Hammar.
Stockholm 1926, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
260404